Effie

Mättnad vs stress - om ätande

Recommended Posts

Rekommenderar The Hungry Brain: Outsmarting the Instincts That Make Us Overeat  av Stephan Guyenet

https://www.adlibris.com/se/bok/the-hungry-brain-outsmarting-the-instincts-that-make-us-overeat-9781250081209

  • "No one wants to overeat./.../In my book The Hungry Brain, I argue that the problem is not necessarily a lack of willpower or an incorrect understanding of what to eat. Rather, our appetites and food choices are led astray by ancient, instinctive brain circuits that play by the rules of a survival game that no longer exists.

Where do cravings come from?
 
Guyenet om stress, sömn och hunger  https://youtu.be/f_nHJM6dbJ4?t=2331
  • Gilla 2
  • Tack! 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tyckte väl jag kände igen namnet Stephan Guyenet. Han figurerar redan i andra inlägget i långkörartråden "Gudiols Teorier" från 2014! :)

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
2 timmar sedan, Tureborgaren sade:

The Hungry Brain: Outsmarting the Instincts That Make Us Overeat 

Kontentan är, som tidigare framgått i en rad sammanhang att ätstörningar inte har något samband med med karaktär/vilja. Pavlovs hundexperiment är fortfarande i farten - i reklamen försöker företagen att via bilder få det att vattnas i munnen på folk. Ett gott råd var att inte utsätta sig för bilder eller maträtter som gav Pavlovs effekt. 

Inte vet jag om mitt fall är särskilt ovanligt men för mig tänds istället alla röda stoppsignaler, om någon utsätter mig för frestelser. En chokladkartong med de godaste praliner gör mig bara kallt avvisande. För 16 månader sen kunde jag utan problem klara en hel kartong på en kväll. Nu resonerar jag mer i riktningen efter en tugga upplever jag samma smak som i slutet av chokladkakan. Eftersom jag redan i tanken vet smaken, kan jag lika gärna avstå. 😇

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Den här tråden börjar bli intressant, ja. Men det känns som att vi diskuterar lite olika saker. Och jag vet inte riktigt hur jag ska få ihop det här inlägget.

Nils, du bestämde dig för att börja äta LCHF. Och det funkar utan problem. Var glad för det - men det är svårt att råda andra, absolut. 

Sedan har du ett antal personer runt dig, som du önskar skulle börja äta LCHF för hälsans skull. Det känner vi igen. Det har vi alla, och frustrerat  hört alla undanflykter för att inte testa. Det är hjärtslitande, när man själv vet, hur lätt det är och hur bra man mår...

Och så har vi då anledningen till att jag startade den här tråden. Vad är det som påverkar ätandet, vad är det som gör att man äter fast man vet att man är mätt?

Rent fysiskt går det ner ganska mycket mat i magen. Småäter man kan man få i sig ganska mycket under en dag (därför vill jag inte småäta).

I mitt fall känns det som stress. En jagad känsla (alldeles säkert kortisol och adrenalin och insulinresistens, som någon nämnde tidigare), ett tvång att äta mer och mer, och även fel saker. Det hjälper inte att äta, men det är omöjligt att låta bli. Jag vet inte varifrån den kommer. Efter några dagar går det över, och hunger och mättnad är på Nils-nivå. Allting är ljuvligt, maten är god (men lagom mängd räcker). Och jag tänker inte på mat alls, oftast. Chokladaskar och fika är fullkomligt ointressant. Vill jag, så kan jag ta en bit och det stör inte alls - men är sällan gott, så jag brukar avstå. (och folk tror att det är pga karaktär... 🙂 )

Så vad har vi fått fatt i för hypoteser? Hormoner, stress, mitokondrier (har jag sådana??), tarmflora (som vill ha extra bara ibland?) eller "ancient, instinctive brain circuits that play by the rules of a survival game that no longer exists." 

Då återstår bara frågan vad man gör åt det...? Slutar stressa (hur?), pysslar om mitokondrierna (?), matar rätt tarmflora,  låter bli att spela Hunger games med hjärnan...?

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Bönor? Jordärtskockor och cikoriarot? Surkål? För tarmfloran... någon som vet? (råkade se någon post på fb "smarta diabetiker")

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
54 minuter sedan, Effie sade:

Sedan har du ett antal personer runt dig, som du önskar skulle börja äta LCHF för hälsans skull. Det känner vi igen.

Ja fem har dött under det första dryga året efter min LCHF-start. Samtliga skulle sannolikt ha levt idag med annan kost. Redan tiden före LCHF, hade jag faktiskt lämnat de råd jag då hade att ge. En av de närmsta vännerna höll jag faktiskt vid liv något tiotal år - han gjorde det han fick tips om. Mot slutet hamnade han under hemsjukvårdens tillsyn, som jag diskuterade med per telefon. Det slutade med att de vägrade att tillse annat än det läkaren utanordnat. Han dog efter ett år i deras händer med sockrad mat och allt större mängder insulin, innan hjärtat vägrade fortsätta pumpa. Min fru och jag känner stor saknad. 

För människor under 60 är det avsevärt lättare att få öronen att ta till sig av den nödvändiga kunskapen och inse vad kroppens celler önskar sig för att hålla sig friska. Jag ger aldrig upp och ser kunskapen om hetsätning på stort allvar.

Stephan Guyenets video, några snäpp uppåt i tråden, var intressant men jag hittade inte min egen syn på saken: att man mycket väl kan lämna Pavlovs hund i sticket när någon smaklig rätt från livet före detta frestar eller pralin och låta alla rödljus och varningsklockor skrälla.  En roande och betydligt mer tillfredsställande situation, än att ge efter för frestelsen - helt utan stress. Skulle det ev. föreligga stress, kan jag inte tänka mig annat än en avstressande effekt genom att stå  emot.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
10 minuter sedan, Nils Engström sade:

att man mycket väl kan lämna Pavlovs hund i sticket när någon smaklig rätt från livet före detta frestar eller pralin och låta alla rödljus och varningsklockor skrälla.  En roande och betydligt mer tillfredsställande situation, än att ge efter för frestelsen - helt utan stress. Skulle det ev. föreligga stress, kan jag inte tänka mig annat än en avstressande effekt genom att stå  emot.

Jag tror också på att man kan äta något frestande ibland, utan att det ger stress. Det känns inte som något problem öht.

Problemet för min del är att stressen-eller-vad-det-är får mig att äta, även om det inte är något frestande.

Och beträffande att omvända omgivningen...skulle det vara lättare om den vore under 60? Tror inte det...jo, kanske finns en något större andel som möjligen är påverkbar.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
1 timme sedan, Effie sade:

Problemet för min del är att stressen-eller-vad-det-är får mig att äta, även om det inte är något frestande.

Det är detta jag så gärna skulle vilja ha den fysiologiska förklaringen till.... Vad är det som händer, rent biokemiskt? Dopamin-kick har nämnts rätt många gånger; tror t ex det var Anna Hallén som någon gång beskrivit hur fett kan användas som självmedicinering om än inte lika effektivt som kolhydrater. Erik 2 tipsade tidigare om att dopamin-kick kan användas som ersättare för serotonin, en intressant idé jag tyvärr inte kommit så långt med vad efterforskningar beträffar. 
En psykolog sa till mig för många år sen att om jag tillåter mig känna, så slutar jag äta. Jag tycker jag känner som bare den, men... Kanske blir det en obalans pga olika känslor som triggar detta något annat..? Vore väldigt intressant att studera både hormoner, signalsubstanser och hjärnaktivitet om det gick!

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
8 minuter sedan, MariaF sade:

Dopamin-kick har nämnts rätt många gånger; 

Jag tycker ju att om jag får en dopaminkick, eller vad för kick som helst, så borde jag märka det...?

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
2 timmar sedan, Effie sade:

lättare om den vore under 60? Tror inte det...jo, kanske finns en något större andel som möjligen är påverkbar

Jo, enligt min erfarenhet betydligt lättare! Sannolikt beroende på att äldre än 60 ger större svårigheter att ändra vanor. Yngre är mer flexibla, den saken är klar - nåja kanske inte bland gruppen veganer! ;)

  • Haha 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
1 timme sedan, Effie sade:

Jag tycker ju att om jag får en dopaminkick, eller vad för kick som helst, så borde jag märka det...?

"Dopamin påverkar inte själva upplevelsen av lust, utan istället viljan till njutning. Dopaminpåslaget gör att vi söker oss mot det vi lärt oss ger en känsla av belöning. Belöningen förstärker beteendet, och får det att upprepas./...När minnet har fastnat behövs ingen dopamin-dusch, utan dopaminet nedregleras. Det har skapats en vana."

Dopamin och vanans makt

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
57 minuter sedan, Effie sade:

Jag tycker ju att om jag får en dopaminkick, eller vad för kick som helst, så borde jag märka det...?

Grejen kan vara som så att när du får din kick så märker du inget.. utan det är när du inte får din dopaminkick som du märker skillnaden?

Iallafall så är jag glad för att Pavlov nämts, det handlar om betingade reflexer, dvs sådan styr vi lixom inte helt själv över.. därav "betingade", dvs de är upparbetade/inlärda/dvs främst beteendemönster.. eventuellt under tidigare tider där det lixom inte var så noga?

En annan beteendevetare heter Maslow, som lade upp det lite annorlunda, dvs Maslows behovshiearki, dvs man behöver få vissa grundläggande behov tillfredställda innan man går vidare och utvecklar sig själv.

"

400px-Maslow_pyramid.svg.png
 
Den mest välkända modellen över en behovstrappa, av Abraham Maslow.

En behovshierarki eller behovstrappa är en förklaringsmodell inom psykologin för hur människor prioriterar sina behov

Den primära idén innebär att behoven på en lägre nivå måste vara tillfredsställda innan högre mål blir viktiga för individen.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Behovshierarki

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
26 minuter sedan, Zepp sade:

att Pavlov nämts, det handlar om betingade reflexer

Ja och det finns ingenting som hindrar att man medvetet ändrar den betingade reflexen! I mitt fall fungerar det mycket väl i form av rödljus och  ringklockor - effektiv metod att inte falla för ev. frestelser. Alla övervunna frestelser ger enbart mersmak - att aldrig falla.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag kan med lätthet avstå allt sött,  men om jag krockar med en prinsesstårta (eller chips, glass eller annat liknande) då kan jag bli sugen och vilja ha. Det slutar ändå oftast med att jag inget äter eftersom jag vet att jag blir besviken på smaken och att det är alldeles för sött. Jag kan inte heller äta för mycket, då blir jag övermätt och mår dåligt. Detta gäller speciellt kvällstid, kan inte äta mycket mat på kvällen.

Men om jag dricker bubbelvatten kan det trigga mig till att vilja småäta, lustigt nog.

Sushi som jag verkligen älskade förut, (innan LCHF) slutade jag att äta eftersom det gav mig ett svårt sockersug! Ett sug som jag benämner som kroppsligt eftersom jag själv inte ville ha socker rent tankemässigt och att det bekymrade mig. Men det var som utom kontroll.

Stress verkar inte heller trigga mig nämnvärt. I den omfattning som jag blir sugen på något, kan jag resonera med mig själv, för att komma fram till om jag ska äta något eller inte och i så fall vad?

 

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Kom på en sak till som skiljer Nils-perioderna (om du ursäktar att jag använder ditt namn för att beteckna något som känns bra, som fungerar 🙂 ) från det jagande gnagande suget... jag känner mig mycket piggare och starkare, orkar med livet och alla trappor på ett helt annat sätt. 

Det är det som får mig att fundera på vitaminer och mineraler...men det kan ju vara tarmfloran som agerar. Eller något annat jag inte begriper. 

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
16 timmar sedan, Tureborgaren sade:

"Dopamin påverkar inte själva upplevelsen av lust, utan istället viljan till njutning. Dopaminpåslaget gör att vi söker oss mot det vi lärt oss ger en känsla av belöning. Belöningen förstärker beteendet, och får det att upprepas./...När minnet har fastnat behövs ingen dopamin-dusch, utan dopaminet nedregleras. Det har skapats en vana.

Jag förstår nog fortfarande inte. Det är ingen belöning. Det känns bara olustigt. Det är ett tvång. Det är inte gott. Det är ingen vana, utan periodiskt. 

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
16 timmar sedan, Zepp sade:

Grejen kan vara som så att när du får din kick så märker du inget.. utan det är när du inte får din dopaminkick som du märker skillnaden?

Nja...för det mesta klarar jag mig väldigt bra utan vad-det-nu-är-för-något, och mår väldigt bra. 

Så vore det dopamin, så skulle det vara en periodisk brist, som inte löser sig öht genom det sug som uppstår...men som går över efter ett tag, okänt hur. 

Pavlovs hundar, om jag minns rätt, var inte periodare. Och Maslow pratar inte heller om det. 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
1 timme sedan, Effie sade:

Kom på en sak till som skiljer Nils-perioderna (om du ursäktar att jag använder ditt namn för att beteckna något som känns bra, som fungerar 🙂 ) från det jagande gnagande suget... jag känner mig mycket piggare och starkare, orkar med livet och alla trappor på ett helt annat sätt. 

Det är det som får mig att fundera på vitaminer och mineraler...men det kan ju vara tarmfloran som agerar. Eller något annat jag inte begriper. 

Självklart har jag ingen invändning, f.ö. relaterar du till positiva erfarenheter. Den fina vändningen i metaboliskt avseende som jag upplevt genom ketogen kost, har sannolikt samband med mina noggranna förberedelser och inte minst genom att ansträngningarna och de vetenskapliga förutsägelserna gav förväntat resultat - t.o.m. med råge.

Bara det att kunna sätta ut tre mediciner för en 80-plussare - vid sidan av de självklara förändringarna (normalisering av blodsocker och lipidprofil), kan jag t.o.m. återuppleva ett normalt blodtryck i nivå med det jag hade trettio, fyrtio år tillbaka. 

Som viktig del av de fördelar jag kunna dra av LCHF-kosten, kan jag (som jag tidigare påpekat) bl.a. tacka forumets inspirerande och kunniga medlemmar för, vid sidan av kostdoktorn  - hela gruppen fina vetenskapsmän inte att förglömma.

Det "gnagande suget", som du och andra talar om, känner jag av varje morgon men då i form av en härlig, naturlig hunger, som byggts upp genom min dagliga 17-timmars fasta. Finessen med den är att effekterna dagligen förstärks under nattens reningsprocesser, som i sin tur förbättras genom av mig valt sängläge (vänsterläge) inkluderande tydligt förhöjd huvudsida.

Mot denna bakgrund vore underligt (otacksamt), om jag inte med lätthet skulle kunna stå emot de frestelser i kostväg som kan uppstå. Jämfört med ev. kamp med frestelser, kan jag bara konstatera den enklare och självklara vägen att följa, i en fortsatt rak linje. Märkligt annars med tanke på de   läckerheter som LCHF-kosten bjuder.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
1 timme sedan, Nils Engström sade:

Det "gnagande suget", som du och andra talar om, känner jag av varje morgon men då i form av en härlig, naturlig hunger,

Det är något helt annat... 
Och så har du släppt taget om biokemin igen... ;)

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
1 timme sedan, MariaF sade:

Det är något helt annat... 
Och så har du släppt taget om biokemin igen... ;)

Absolut inte släppt - det jag upplever är i allra högsta grad biokemi av den högre graden - väl underbyggd enligt alla LCHF-konstens regler.

P.S.

Man brukar säga att människan inte är konstruerad att bli sjuk (om man ger cellerna den näring de vill ha)

På liknande sätt kan sägas att människan inte konstruerad att känna onormalt sug eller hunger (om cellerna får rätt näring, vid rätt tidpunkt med rätt intervall)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
1 minut sedan, Nils Engström sade:

Absolut inte släppt - det jag upplever är i allra högsta grad biokemi av den högre graden - väl underbyggd enligt alla LCHF-konstens regler.

Sant... Men VAD är det? För jag känner också mättnad och hunger. Och nåt annat. Symptomen kan jag ju, om du förstår hur jag menar.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
3 minuter sedan, MariaF sade:

Sant... Men VAD är det? För jag känner också mättnad och hunger. Och nåt annat. Symptomen kan jag ju, om du förstår hur jag menar.

Du har ju längre erfarenhet än jag och kan möjligen ha hamnat på andra metabola vägar än jag. Sannolikt otur, kanske anlag, kanske variation i kosten. Du har sannolikt haft lika noggrann inriktning som jag. Vad gäller att hålla konstant samma linje, har i varje fall inte jag avvikit från min sedan 16 månader tillbaka. Bl.a. alla ni på forumet har banat vägen för detta tillsammans med Kostdoktorns gäng skickliga forskare. Den biokemiska mångfaldens effekter kan vara svåra att tolka in i minsta detalj. En kombination banala komponenter kan ligga bakom problem som kommer till ytan för vissa men inte för alla.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On ‎2019‎-‎02‎-‎14 at 18:23, MariaF sade:

.Erik 2 tipsade tidigare om att dopamin-kick kan användas som ersättare för serotonin, en intressant idé jag tyvärr inte kommit så långt med vad efterforskningar beträffar. 

Receptorn för  dopamin ned­regleras vid ökad stimulering, medan receptorn för serotonin fungerar tvärtom. Serotoninet stänger av sin receptor (inhiberande), och kan därför inte leda till beroende, utan serotonin ger istället känslor av tillfreds­ställelse och förnöjsamhet. 90 procent av serotoninet finns i mag-tarmkanalen, där det reglerar tarmrörelser. Resten används främst som mättnadssignal i hjärnan och som tillväxtsignal i kroppen.

Dopamin hämmar serotonin. Låg nivå av östrogen bidrar till lågt serotonin.

Stress sänker nivåerna av serotonin, medan god sömn och motion sänker dopamin och ökar serotonin.

Låga nivåer av serotonin är kopplade till känslor av hunger. Begär efter sötsaker, stärkelse, vin och tobak kan vara tecken på låga nivåer. Även sug efter ost, nötter och öl. Socker och choklad är en genväg till att höja serotoninet.

Referenser finns i länkarna: Så visar sig brist på serotonin  Mer om serotonin – vägen till lycka

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
21 minuter sedan, Tureborgaren sade:

Låg nivå av östrogen bidrar till lågt serotonin

Den som av det skälet vill höja nivån på östrogen t.ex. genom att dricka mycket industriproducerad mjölk, höjer samtidig risknivån bl.a. för ovarialcancer, en av dödligaste cancerformerna, som tar livet av hälften av de drabbade inom fem år. Om den dabbade samtidig är överviktig tjänar fettet som säker östrogenkälla som bas för cancern.

Man blir aldrig riktigt lycklig!📈

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
8 timmar sedan, Effie sade:

Nja...för det mesta klarar jag mig väldigt bra utan vad-det-nu-är-för-något, och mår väldigt bra. 

Så vore det dopamin, så skulle det vara en periodisk brist, som inte löser sig öht genom det sug som uppstår...men som går över efter ett tag, okänt hur. 

Pavlovs hundar, om jag minns rätt, var inte periodare. Och Maslow pratar inte heller om det. 

Du är bra på att dra rimliga slutsatser!

Iallafall både Pavlov och Maslow var beteendevetare, men rätt grundläggande forskning/studier/teorier om vad som gjorde vad, dvs de går lixom inte ens att applicera på individer.

Bägge är starkt ifrågasatta, på goda grunder, dvs deras oponenenter har rätt, dvs ett mänskligt liv är oftast betydligt mer komplicerat!

Iallafall tack till både Pavlov och Maslow, de har hur som helst ådagalagt några grundläggande mekanismer.. främst sådana som handlar om psykologiska orsaker.

Sådåså, skall jag som amatör försöka förklara lite om vad det handlar om, dvs Pavlov tangerar Dopamins effekter, medans Maslow tangerar Serotoninets effekter?

Dvs Dopamin förstärker positiva beteenden, medans Serotonin mer är en resultant utav att man lýckats, få till ett fullvärdigt liv!

Dvs Dopamin ger lycka för stunden medans Serotonin ger ökad självkänsla oftast då på grund av att man lever ett lyckligare liv.

Dvs det finns lixom hur många grejer som helst för ökade Dopaminivåer, men för att få ökade Serotoninnivåer så kommer det främst i samband med att man faktiskt är lycklig/lyckad/dvs får full dos av bekräftelser/kärlek/upphöjdhet/andra sådana grejer.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.