Sandor Olah

Historien om mina kilon.

Recommended Posts

Historien om mina kilon.

När jag var liten… Ja, redan då var jag rätt stor.
Jag föddes i Ungern för femtiotvå år sedan med en födelsevikt av fem kilo. Mina föräldrar säger att jag var så lugn, så lugn. Inte ett ljud, bara ett brett leende. Jag tolkar det som att jag var rätt nöjd med livet redan då. I motsats till mina syskon har jag aldrig skrikit inför matdags. Men jag åt rejäla portioner. Jag behövde extra mjölk för att bli mätt, så man tog hjälp av en annan nybliven mamma som fick amma mig.
Jag behövde aldrig mer oroa mig för maten. Min pappa hade rabatt hos slaktaren, så vi hade det bästa köttet hemma till varje måltid. Mamma köpte de bästa råvarorna på matmarknaden, direkt från bönderna. Mjölken var opastöriserad och ohomogeniserad – kom direkt från mjölkbonden. Farmor bodde hemma hos oss och eftersom hon var kock i sitt yrkesliv, fick hon bli kock för en stor familj. Och jag växte. Och växte. 
I skolan visade sig snart att jag saknade behovet att stångas lika mycket som de andra pojkarna. På gympalektionerna försökte jag bli osynlig. Det visste min gympalärare och då och tog han mig som gympalektionens huvudattraktion… då fick jag göra allt som de andra under en vecka. Jag hängde på repet, välte bocken när jag försökte hoppa över den och orkade inte mer än fem-sex armhävningar – till hela klassens almän glädje.
Nej, idrott var inte min grej. Men jag var inte svag om ni tror det. Nej, jag hade min medfödda råstyrka som jag byggde på med god mat. Ingen i skolan vågade djävlas med mig. Min storlek gav respekt. Och jag var stark. Jättestark.
Jag var livrädd för att göra militärtjänst. Om man kunde tro på ryktena, så militärtjänstgöringen på 18 månader var som en enda lång gympalektion. Så var det ju naturligtvis inte. Min styrka gav mig kredit och respekt. Maten var god och det var gott om tid att växa. Efter lumpen bildade jag familj och när min dotter Sara kom, njöt jag av att tillverka barnmat. Av de bästa råvarorna enligt sunt förnuft, helt utan tillsatser… Det fanns inte burkmat för barn. Eller, det som fanns, tyckte vi var rätt äcklig. 
Den 17 september 1987 kom vi till Sverige. Då var jag 27 år gammal, 184 cm lång och vägde 84 killo. Helt normalt, tycker jag. 
Mycket blir annorlunda när man byter hemland. Allt blir annorlunda. Bilarna, husen, människorna, språket, sederna, musiken, kläderna, festerna, vardagarna, pengarna… och maten. Maten, ja. Det går inte att jämföra den svenska maten med den ungerska. Vanans makt är stor, smaken sitter i gommen och det är det man letar efter. Desperat. Den finns inte. Det är bara att vänja sig att gilla den svenska maten. Brödet var för sött. Paprikan var vattnig och smaklös. Tomaterna bleka och sura. Köttet är fettfri. Mjölken är processade. Äpplen ser ut att någon har vaxat de och de smakar… socker. OK, visst, men vilken överflöd av mat vi har! Flera hundra olika brödsorter! Kan man verkligen ha så många, frågade jag. Köttet! Här verkar alla djur bestå av metervis med filé, perfekta kotletter och massor av köttfärs. Frukten då! Massor av olika äppelsorter, för att inte tala om kiwi, banan, apelsiner och alla de andra som fanns bara vid juletid i Ungern. Mataffärerna blev för mig en botanisering i mångfald och variationsrikedom. Färdig mat! Halvfabrikat! Det är bara att välja. Och lägg till mycket god ekonomi så man har råd till det bästa! Dessutom verkade en osynlig kraft hålla reda på att man får i sig riktig mat! Innehållsdeklaration! Grön nyckelhål! Bäst före datum! Tjusiga förpackningar med finurliga öppningsinstruktioner. Nyheter för mig som växte upp i den gråa och fattiga Östeuropa. Där all mat förpackades i samma typ av grov fiberpapper och priset påskrivet med blyerts. Vad vet man där om hur mat ska säljas?
Fast gommen saknade någonting fortfarande. Och det var faktiskt då jag började växa på bredden. 1998 flyttade vi till Veddige. Då vägde jag 105 kilo. Vad hände? Desperat började jag leta efter hälsosam mat för att stoppa viktökningen. Lightprodukter! Det är räddningen! Ut med fettet, in med kolhydrater! Fibrer! Men: lördagsgodis… Nåja, vi bor ju i Sverige vissa seder får man väl ta till sig. Men viktkurvan accelererade. Herregud, vad händer? In med ännu mer lightprodukter i kosten! Grötdiet. Fruktdiet. Leverpastej med endast 3% fett…
Jag tror det var då jag började fatta misstankar. När jag höll i handen den lilla svindyra leverpastejförpackningen i affären. Ok, inget fett. Men vad är den gjord av då? Lever är ju rätt fet mat. Potatismjöl, stärkelse, glutamat, smakförstärkare, socker… Ursäkta mig, men vad gör dessa i min leverpastej?!
Jag började granska nitiskt alla innehållsdeklarationer. Samtidigt började jag läsa på. 
Jag tror att jag har kommit på mänsklighetens största misstag någonsin. Och det är värre än atombomben. 
Vi bytte ut fettet i vår mat mot socker! Fett, som gör oss mätta, håller oss starka, motståndskraftiga, trodde vi orsakar fettman i vår kropp. Trots att vetenskapen redan i åttiotalet var väl medvetna om att det är socker och stärkelse som bildar fett, som lagras i kroppen. Socker gör oss dessutom beroende. Ja, vi blir beroende likt en heroinist, när vi har vant oss vid socker- och stärkelserik mat, vill vi inte ha annat.
Paradoxen. 
Nu sitter jag här med sanningen och en kropp som väger över 130 kilo. Skillnaden är att nu vet jag att jag äter fel mat. Men att sluta med det är svårare än att sluta röka. För att fel mat är fortfarande laglig, du kan äta den var som helst, behöver inte stå med den i skamvrån som rökarna står utanför puben.
  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Fin och målande berättelse :-)

Ni verkar haft väldigt bra mat när du växte upp trots att förpackningarna inte var så färgglada

 

Nåja, nu vet vi ju vad som orsakat våra problem så nu är det bara att vända på processen och skapa en positiv spiral istället :)

Kroppen är fantastisk och läker fixar och donar till det mesta bara vi ger den förutsättningar att kunna göra det

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad härligt du skriver! Underbart att läsa, fortsätt gärna!!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Instämmer. fortsätt berätta är du snäll!

Önskar att det fanns möjlighet att få tag på så'n mat som du åt under din uppväxt! Inte bara bjuds det på massor av näringsfattig processad mat och godis men även när man har fått insikt är det stört omöjligt att finna äkta mat........ :(

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Helt otroligt bra skrivit är 62 år bott i Sverige hela livet men så som du berättar var min barndoms mat. Har haft övervikt hela livet men bara lite som barn men när fettsnålt och nyckelhålsmärkt mat så gick den bara upp. Lchf har tagit bort kilo sötsug och diabetes.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej Sandor, välkommen och ett stort tack för din historia :-)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.