Tacksom från input från medlemmar som gått ned i vikt med lc-kost!

[Katten1227]

Jag är väldigt intresserad av andras erfarenheter och vore tacksam för input!

Jag har kämpat mot övervikten i hela mitt vuxna liv. Jag bantade första gången när jag var 12 - med hjälp av kaloriräkning. Jag gick ned tolv kilo ganska fort men gick upp dem nästan lika fort igen. Sedan följde 30 år av jojobantning. Jag var varit medlem i WW och Aftonbladets viktklubb fler gånger än jag kan räkna och har prövat allt från Nutrilett till banan- och kålsoppedieter.

Förra året, vid fyllda 48, fick jag diagnosen insulinresistens och ett recept på Glucophage (och fick höra att om det inte fungerade skulle vi pröva Victoza alt Saxenda). 

Jag har den senaste tiden varit flitig besökare på en amerikansk sajt som heter restartmed.com. Den drivs av läkaren Westin Childs som specialiserat sig på hormonrubbningar, främst sköldkörtelsjukdomar. Jag diagnosticerades med autoimmun thyroidit (Hashimotos sjukdom) för 20 år sedan och har sedan dess trott att detta påverkat min ämnesomsättning negativt. För några år sedan fick jag Liothyroinin som tillägg till Levaxin men även om jag fick ökade energinivåer har jag inte märkt någon skillnad när det gäller vikten eller förbränningen.

Dr Childs skriver emellertid att behandling av låg ämnesomsättning sällan leder till mer än 2-5 kg viktnedgång, och att andra hormoner är betydligt viktigare för den som har svårt att gå ned i vikt trots optimala sköldkörtelvärden. De hormoner han särskilt framhåller är insulin och leptin.

Jag vet redan att jag har insulinresistens (jag har valt att inte ta receptbelagda läkemedel pga biverkningarna). Jag har de flesta symptom på leptinresistens, t.ex. dålig aptitreglering och en tendens att överäta. Jag har läst om kosttillskott som berberine för insulinresistenta men det låter nästan för bra för att vara sant...

Men jag tänker som så att lc-kost borde vara effektivt mot båda dessa syndrom...?
 

Jag väger i nuläget 98 kg till 1.73 cm och skulle vilja komma ned i 65-70 kg. Men övervikten verkar sitta som berget. Dock inser jag att jag är kolhydratmissbrukare - om jag bryter av en liten bit av en knäckebrödkaka slutar det med att jag äter upp hela kakan. Mina mättnadskänslor fungerar helt enkelt inte när jag äter bröd, pasta och potatis.

Men som många andra uppvuxna på 1970- och 80-talen sitter övertygelsen att kolhydrater är nyttiga och t o m nödvändiga för oss djupt rotad och gör att jag tvekar att ta steget över till lc-kost. Vore därför tacksam för att få lite inspiration från andra som framgångsrikt gjort just det!

 

 

 

[Birgitta Höglund]

Så bra att du vill veta mer om LCHF, det här är en kostmodell som säkert kan hjälpa dig med dina problem.

Just som du säger, äter man kolhydrater är det svårt att känna mättnad, för mig kunde det bli stora djuptallrikar med pasta, falukorv och ketchup eller 5-6 varma mackor förr. Bakade jag bullar gick det åt minst fem innan de ens hann kallna, med stora glas iskall mjölk till... Småkakor, ja dem kunde jag äta direkt från frysen, de tinade ju snabbt i munnen...

Men nu sen 10 år finns inget av det kvar i mitt liv, nu är det LCHF som gäller. Jag vägde ungefär lika mycket som du när jag var som tyngst till mina 178 cm, men sakta men säkert har fettet smält bort och idag när jag är 57 år väger jag 70 kg, har inte vägt så lite på 30 år.

Så du har allt att vinna på att göra slut med kolhydraterna, lycka till

[Erik 2]

En sockerdetox kurs i maj med lchfingenjören?  

http://lchfingenjoren.se

[Guest Tureborgaren]

Jag har sedan 2013 tagit det stegvis. Började med att skippa allt med socker i (det bästa jag gjort någonsin!). Sedan med tiden slutat med ris, pasta (som jag levt på hela livet) och bröd. Att sluta med brödet var det svåraste, för jag älskar verkligen bröd. Men jag kan inte heller hantera kolhydrater. Sedan nyår har jag även slutat med alkohol, även om jag inte drack några mängder. Däremot kände jag att när jag väl tog ett glas vin var det svårt att stoppa där, och halva flaskan slank lätt ned.

Jag har också kört Viktklubb och gått ned - och upp igen. Efter att ha läst på, bl a här på DietDoctor inser jag att kaloribantning bara ställer till det värre med kroppen. Jag har inte lyckats gå ned med enbart lchf. Men nu när jag lagt till fasta fungerar det bättre. Börjar närma mig målvikten och mår bättre än på många år, vid fyllda 58.

Hoppas så att du hittar en fungerande väg till välmående. Låt det ta sin tid, läs på och testa dig fram. Lycka till!

[Peter B]

Det låter väl vettigt att testa Glucophage (såvitt jag förstår är det ett av de mest testade läkemedlen i världen med ganska lite biverkningar) i kombination med LCHF kost? Har du lite tur så löser det kanske dina problem.  Att bara ta medicin är ingen bra lösning, då finns ju grundproblemet kvar (en dålig kosthållning), det kommer att leda till problem förr eller senare ändå...

[Zepp]

On 2019-03-23 at 14:56, Katten1227 sade:

Jag är väldigt intresserad av andras erfarenheter och vore tacksam för input!

Jag har kämpat mot övervikten i hela mitt vuxna liv. Jag bantade första gången när jag var 12 - med hjälp av kaloriräkning. Jag gick ned tolv kilo ganska fort men gick upp dem nästan fort igen. Sedan följde 30 år av jojobantning. Jag var varit medlem i WW och Aftonbladets viktklubb fler gånger än jag kan räkna och har prövat allt från Nutrilett till banan- och kålsoppedieter.

Förra året, vid fyllda 48, fick jag diagnosen insulinresistens och ett recept på Glucophage (och fick höra att om det inte fungerade skulle vi pröva Victoza alt Saxenda). 

Jag har den senaste tiden varit flitig besökare på en amerikansk sajt som heter restartmed.com. Den drivs av läkaren Westin Childs som specialiserat sig på hormonrubbningar, främst sköldkörtelsjukdomar. Jag diagnosticerades med autoimmun thyroidit (Hashimotos sjukdom) för 20 år sedan och har sedan dess trott att detta påverkat min ämnesomsättning negativt. För några år sedan fick jag Liothyroinin som tillägg till Levaxin men även om jag fick ökade energinivåer har jag inte märkt någon skillnad när det gäller vikten eller förbränningen.

Dr Childs skriver emellertid att behandling av låg ämnesomsättning sällan leder till mer än 2-5 kg viktnedgång, och att andra hormoner är betydligt viktigare för den som har svårt att gå ned i vikt trots optimala sköldkörtelvärden. De hormoner han särskilt framhåller är insulin och leptin.

Jag vet redan att jag har insulinresistens (jag har valt att inte ta receptbelagda läkemedel pga biverkningarna). Jag har de flesta symptom på leptinresistens, t.ex. dålig aptitreglering och en tendens att överäta. Jag har läst om kosttillskott som berberine för insulinresistenta men det låter nästan för bra för att vara sant...

Men jag tänker som så att lc-kost borde vara effektivt mot båda dessa syndrom...?
 

Jag väger i nuläget 98 kg till 1.73 cm och skulle vilja komma ned i 65-70 kg. Men övervikten verkar sitta som berget. Dock inser jag att jag är kolhydratmissbrukare - om jag bryter av en liten bit av en knäckebrödkaka slutar det med att jag äter upp hela kakan. Mina mättnadskänslor fungerar helt enkelt inte när jag äter bröd, pasta och potatis.

Men som många andra uppvuxna på 1970- och 80-talen sitter övertygelsen att kolhydrater är nyttiga och t o m nödvändiga för oss djupt rotad och gör att jag tvekar att ta steget över till lc-kost. Vore därför tacksam för att få lite inspiration från andra som framgångsrikt gjort just det!

 

 

 

Välkommen först o främst!

Oså var får man hjälp om inte just på Viktklubb?

"https://viktklubb.aftonbladet.se/kampanj/artikel/22170814"

Iallafall nästan vem som  helst kan gå ner några kilon, kräver inte såå mycket eftertanke.

'Iallafall, du är 48 numera.. du är kvinna?.. jag säger inte att det är något speciellt.. utan jag noterar bara att de av kvinnligt kön är lite känsligare för vikt!

Dvs jag är man.. och av erfarenhet så vet jag att man inte diskuterar damers vikt,, dvs de får väga lite vad som helst, så länge kilona lägger sig på rätt ställen för åldern!

Dvs det enda jag vill diskutera är när kilona  lägger sig på helt fel ställen.. läs midjan!

Då hampar det sig nämligen att man eventuellt lider utav metabolt syndrom/stress/annat!

I sämsta fall får man diagnosen Insulinresistens.. då kan man få Metformin/Glukofage utskriven.. egentligen.. iallafall om man kommit till läkare i tid.. så är man prediabetiker!

Så då.. LCHF erbjuder då en alternativ åtgärd, dvs i början strikt LCHF, så småningom en mindre strikt kosthållning!

Dvs du kan även banta/fasta på LCHF.. men då skall du först begripa vad LCHF går ut på... tada.. till 90 % att bara äta sk riktig mat, de andra tio % handlar om macronutrientfördelning!

[Katten1227]

Tack till alla för svar och bra råd, stöd och input!

Först och främst: ja, jag är kvinna. Jag har förstått att hormoner kan ställa till det i övergångsåldern. Ibland läser jag att sjunkande östrogennivåer är boven, ibland verkar sjunkande progesteronnivåer alt obalansen mellan östrogen och progesteron vara ännu värre...av någon anledning verkar kvinnor hur som helst värre drabbade än män.

Jag har varit inne på att pröva något receptbelagd läkemedel typ Glucophage, eller kanske ännu hellre Victoza/Saxenda som verkar ha ännu färre biverkningar...problemet är att jag tenderar att överäta. Läkemedlen kanske dämpar suget om insulinnivåerna sjunker, men grundproblemet - kolhydratmissbruk - kommer som jag ser det att finnas kvar och dessa läkemedel är väl bara avsedda att användas tillfälligt, inte permanent...? Om jag fortsätter som förr kommer jag m a o snart att vara tillbaka i kolhydratträsket igen, och kilona kommer att komma tillbaka med expressfart som de alltid gjort efter varje viktminskningskur. Ingen avmagringskur har för mig handlat om att permanent förändra mitt ätbeteende, utan just om att gå ned ett antal kilon.

Ni har gett mig många goda råd och tips på vägen vilket jag varmt tackar er för. Jag har nu fått en bättre uppfattning om vad som är viktigt att tänka på för att lyckas inte bara på kort utan även på längre sikt.

 

[Elinor]

För mig har LCHF varit ett sätt att få kontroll på vad jag stoppar i munnen. Jag hade bara några kilos övervikt, så kan tyvärr inte stoltsera med att jag tappat 20 kilo haha. Visst har jag blivit slank, men för mig är det mer positivt att jag blivit av med dåliga vanor som att äta en massa smörgåsar kl 03 på morgonen. Eller att jag inte längre äter så mycket att jag får magknip och inte kan resa mig ur soffan. Det var verkligen passiverande när halva kvällen tillbringades i soffan.

Om du inte kan kontrollera ditt ätande p.g.a kolhydrater, så är det smartast att rensa bort det från din kost och närmiljö! Är som att ha cigarretter liggandes hemma när man är nikotinberoende. Så oavsett om du bestämmer dig för att köra LCHF eller en annan diet, så tycker jag du ska lägga allt bröd, pasta, kex o.s.v i en stor sopsäck. 

Det är lättare att äta normala mängder på LCHF, eftersom mättnaden blir mer tydligt och du får inte samma bottenlösa sug. Men kan fortfarande vara så att du behöver ta itu med ditt överätande parallellt, om det även beror på grejer som känslor, stress, tristess, belöningskickar med mera.

Men samtidigt är det ändå möjligt att lägga upp en normal portion på LCHF och sluta sen, oavsett vad som ligger till grund för ens överätande. Kan krävas det lite viljestryka i början för vissa individer, men inte ens i närheten av det övermäktiga sug och begär man upplever när man försöker lägga ifrån sig en skiva rostat bröd. Den kampen är så tuff att man normalt förlorar, oavsett hur mycket vilja man har. 

[Zepp]

On 2019-03-24 at 17:39, Katten1227 sade:

Tack till alla för svar och bra råd, stöd och input!

Först och främst: ja, jag är kvinna. Jag har förstått att hormoner kan ställa till det i övergångsåldern. Ibland läser jag att sjunkande östrogennivåer är boven, ibland verkar sjunkande progesteronnivåer alt obalansen mellan östrogen och progesteron vara ännu värre...av någon anledning verkar kvinnor hur som helst värre drabbade än män.

Jag har varit inne på att pröva något receptbelagd läkemedel typ Glucophage, eller kanske ännu hellre Victoza/Saxenda som verkar ha ännu färre biverkningar...problemet är att jag tenderar att överäta. Läkemedlen kanske dämpar suget om insulinnivåerna sjunker, men grundproblemet - kolhydratmissbruk - kommer som jag ser det att finnas kvar och dessa läkemedel är väl bara avsedda att användas tillfälligt, inte permanent...? Om jag fortsätter som förr kommer jag m a o snart att vara tillbaka i kolhydratträsket igen, och kilona kommer att komma tillbaka med expressfart som de alltid gjort efter varje viktminskningskur. Ingen avmagringskur har för mig handlat om att permanent förändra mitt ätbeteende, utan just om att gå ned ett antal kilon.

Ni har gett mig många goda råd och tips på vägen vilket jag varmt tackar er för. Jag har nu fått en bättre uppfattning om vad som är viktigt att tänka på för att lyckas inte bara på kort utan även på längre sikt.

 

Kan  avslöja så mycket som så att hormoner påverkar en hela livet.. grejen är snarare att när man bli  medelålders så summeras stora delar av ens föregående liv, rätt eller orättvist!

Iallafall det gäller även män i samma  ålder som dig, sjunkande testostosteron osv.. men ändå främst medelldelåldern!

Dvs glöm den eviga ungdomen!

'Dags att anpassa iallafall kost till sin ålder.. det är för övrigt inget fel att träna/motionera..  men det ger bara några extra år innan man blir tvungen att anpassa sig hur som helst!

Menna.. åren går så fort..  rätt vad det är så är man 48, tiden räcker inte till.. till allt man borde gjort/levt/ätit!

Det är sällan försent.. speciellt inte om man är 48.. dvs gå direkt på strikt LCHF för att få bort diagnosen Insulinresistent/prediabetiker det är det lätta!

Hjälp på vägen är Kostdoktorns utmaning/Birgitta Höglunds recept om du är en matlagande person/finns flera receptsamlingar!

[Nils Engström]

On 2019-03-23 at 14:56, Katten1227 sade:

Förra året, vid fyllda 48, fick jag diagnosen insulinresistens

Problemet för de flesta efter en sådan diagnos är att de följer läkarens råd: "Ta medicinen, och ät sådant som bara sakta utsöndrar glukos". I det fallet insulinresistensen gått för långt (diabetes 2) som det sannolikt är fråga om eller snart kommer att bli, är nästan alla läkarens välmenande råd felaktiga och beror på den bristande läkarutbildningen, när det gäller kostfrågan.

Ett enda råd hade räckt för dig - sluta ät socker! Med det menas, som du vet, inte socker i vit form utan all form genom vilken glukos utvecklas, när maten hamnar i magen. Alltså ingen potatis, pasta, inget ris eller bröd resp. större mängd frukt, inga sötade drycker eller maltdrycker i övermängd.  Egentligen inget konstigare än så. Kostdoktorns receptsamlingar som är kaloriberäknade och med rätt fördelning mellan fett, proteiner och kolhydrater är allt som behövs.

I mitt eget fall, med tidigare utvecklad diabetes 2, högt blodtryck och tidigare fel lipidprofil, inleddes min LCHF-tid för snart 18 månader sedan. Viktreducering 5 kilo under första fem månaderna - därefter konstant vikt (plus/minus ½ kilo). Alla tre mediciner utsatta, perfekta bloddata, supersömn, kraftigt förbättrat korttids- och långtidsminne, inte längre minsta känning av halsbränna, gikt eller förkylning - vad kan man mer begära.

Kanske läge att tillägga att jag var en bra bit över 80 när jag gjorde kostväxlingen. Med din låga ålder i åtanke, misstänker jag att ditt utgångsläge i många avseenden (bortsett från försämringar via åldern) är bättre än mitt var. Kontrastverkan kanske inte blir lika stor som för mig men du kommer likväl att känna stor skillnad i positivt avseende, framförallt kommer din planering generellt att innebära ett framtida friskt liv och välbefinnande, sannolikt också ett längre liv.