Visst funkar LCHF även på oss lite äldre kvinnor

[Birgitta Höglund]

Sommarhälsningar från Jämtland. Idag blev det 6 km stavgång runt Bynäset på Frösön i hård blåst från fjällen, som du kan se av min något vindrufsiga frisyr på den bifogade bilden.

Det här hade varit otänkbart efter min ryggskada, utan mina 10 år med LCHF.

En hel del viljestyrka, daglig träning och lymfmassage, minimerande av stress, ordentligt med vila och förstås rejält med bra mat har gjort den här återhämtningen möjlig.

Nu när det poppar upp så många nya dieter så tyckte jag det var dags att slå ett slag för gammal hederlig LCHF, som ju tyvärr här och där betraktas som något som inte fungerar för oss kvinnor som kommit upp lite i åren.

Men jag är ju ett levande bevis på att det funkar i längden vid snart fyllda 58, bara man håller sig till riktig mat och inte svävar ut alltför mycket med socker och andra snabba kolhydrater + de där mysiga glasen vin mest varje dag, särskilt på sommaren...

Då är det svårt att behålla både hälsan och vikten.

Jag är idag både starkare och slankare än på 30 år.

Ingen quickfix med kalorisnåla dieter hade kunnat åstadkomma den här förändringen.

Kan jag så kan du

[kickilotta]

Tack för ditt uppmuntrande inlägg Birgitta. Jag tror att med envishet och att troget följa lågkolhydratlinjen kan de allra flesta bli friskare och slankare. Men det är ingen qvick-fix. Man får hålla ut och röra på sig. Promenad  o styrketräning passar i stort sett alla såvida man inte har ett handikapp som lägger hinder i vägen. Men de flesta kan anpassa träningen efter sin fömåga och öka på litet efterhand. Jag gillar Annika Dahlqvists lchf  koncept och är tacksam för din hälsoberättelse och fina recept som du ofta delar. Dina kokböcket är en skatt att ösa ur för riktig  inspirerande och god mat!

[Birgitta Höglund]

Stort tack, kickilotta. Ja, min medfödda envishet har varit en stor hjälp på vägen och även vetgirigheten, som gjort att jag läst på otroligt mycket om kostens betydelse för hälsan.

Jag är inte utbildad kostrådgivare, men jag har på egen hand sett till att förkovra mig på området kost och hälsa i många år, det började redan efter min Fibromyalgidiagnos för 15 år sen. Då fick jag höra att jag inte skulle kunna bli bättre och att det inte gick att träna, men jag försökte ändå, trots att jag var rejält handikappad och gick med käpp.

Så min Slowfix har gett ett otroligt resultat, jag hoppas kunna inspirera många att följa samma väg. Jag blev själv inspirerad av Annika Dahlqvist, hennes tankar har varit ledord för mig hela tiden, jag är mycket tacsam att jag gick på hennes föreläsning för 10 år sen här i Östersund.

Snabba bantningsmetoder fungerar bara kortsiktigt, det har vi ju sett inte minst genom Biggest Loser, där de allra flesta går upp igen.

[Birgitta Höglund]

Nytt inlägg på bloggen, fick rejäl skrivinspiration efter min långpromenad i blåsten och de tankar och frågor som kom på olika håll om snabba mirakelkurer igår

Dela gärna vidare om du känner någon som kämpar i motvind med hälsan och vikten

https://birgittahoglundsmat.wordpress.com/2019/06/28/lchf-klimakteriet-halsan-och-vikten/

[odezza]

Jag kan bara intyga att LCHF fungerar för mig, som är 62 år gammal. Jag började med LCHF för 13 år sedan, och har fortsatt med det. Jag var visserligen inte överviktig då jag började, men led ändå av ohälsa efter en utbrändhet ca 10 år tidigare. Men jag började märka att vikten började krypa uppåt, och jag tänkte då att jag var på väg mot diabetes typ2, som både min far och farmor hade haft. Förmodligen hade jag då metabolt syndrom.

Tack och lov såg jag ett nyhetsinslag om hur bra resultat Annika Dahlqvist fick med sina diabetes2patienter. Min logik sa mig att om det fungerar så bra på dom som redan har fått diabetes2, så måste det ju vara ännu bättre att äta LCHF innan man fick sjukdomen. Det var i början på juli 2006. Jag satt och googlade på LCHF och Annika Dahlqvist hela natten, och dagen därpå satte jag igång.

Jag märkte ganska omgående en förbättring i min utbrändhet. Klimakteriet kom och gick utan större åthävor. Min artros har hållit sig hyfsat i schack. Luftrören blev bättre. Migränen försvann. Inga flytningar från underlivet på 13 år. Min dåliga rygg förbättrades. Trängningsinkontinens försvann helt. Åldersförändringarna i ögonen har avstannat, glasögonen får jag byta då dom blivit alltför repiga, inte pga sämre syn. Mörkerseendet blev bättre. Bättre hy, mm mm...

Jag äter 3 kokta ägg, majonnäs, och lite citron (gott till äggen) och dricker en kopp smörkaffe (40g osaltat smör, 10g kokosfett) till frukost, sedan blir det en LCHF-middag framåt kvällen. Ofta, men inte alltid en slät kopp kaffe med vispgrädde på eftermiddagen. Ibland spontanfastar jag, när jag inte känner mig hungrig. Då hoppar jag över middagen. Dessa dagar kan det gå ca 22 timmar eller mer mellan mina frukostar.

Jag väger runt 48 kg till mina 156 cm. Jag har fortfarande lite mage, något jag har haft hela livet trots att jag inte har varit överviktig, och den får jag nog dras med.

Vin är inget problem för mig, jag har helt enkelt tappat smaken för vin sedan jag började med LCHF. Min särbo gillar vin, och kommer ibland hem med en flaska som han påstår är ett gott vin. Då jag har smakat har det bara smakat surt, och gett mig halsbränna (av en enda klunk) och därmed dålig sömn. Trots att det har varit ekologiskt kvalitetsvin. Men det gör inte så mycket, jag såg ett TV-program om dagens vintillverkning, och det verkar mest handla om att blanda olika kemikalier.

Visst har jag gjort medvetna avsteg ibland, under dessa 13 år, men har inte haft svårt för att se till att nästa måltid blir LCHF, och så har jag varit på banan igen.

LCHF är en livsstil jag kommer att fortsätta med tills jag dör. Om jag blir tvungen att tillbringa min sista tid på ett äldreboende, så kommer jag nog tack och lov att dö ganska snabbt pga den magra, kolhydratstinna och sockrade mat som serveras där. Men jag hoppas ju att jag tack vare LCHF kan klara mig själv hemma tills jag trillar av pinn!

[Effie]

Och jag tillhör dem som LCHF inte funkar särskilt bra för, när det gäller viktnedgång. Eller rättare sagt, jag har ännu inte kommit på hur det skulle gå till. Jag började 2007, nyligen fyllda 50, gick ner tio kg första året och vill bli av med 30 till. Men jag mår ju tämligen bra för övrigt, mycket battre än innan, även om jag inte hade särskilt mycket krämpor innan heller. Men bara att slippa den där ständigt gnagande hungern är värt mycket, och paltkoman saknar jag inte heller. Bättre hy, battre sömn, tål värme, tål sol...och min ansiktsblindhet har förbättrats om än inte helt försvunnit.

Vin har jag inte tappat smaken för. Men sambon är godtemplare, så det blir ännu färre glas än innan vi träffades (och då pratade vi typ något glas I månaden eller varannan månad). Och medvetna avsteg gör jag väl jag också, om jag känner att de är värda det; det är ju inte alltid. Jag dricker inte min mat - ja, enstaka soppa, men aldrig fettkaffe, aldrig heller grädde I kaffet.

Trivs väldigt bra med 16:8; har praktiserat det långt innan jag horde att det kallades så. Trivs inte alls med att äta frukost. Har testat längre fastor - och ja, det går ju oftast, men är extremtråkigt (men så kul är det väl ändå inte att äta...?)

Har senaste månaderna testat Anna Halléns ALP...men inte tillräckligt länge för en utvärdering. Jo, klar I huvudet, mer energi och några kilo ner. Men ska försöka få det att fungera med mina hungerkänslor; det är inte helt självklart. Och få det att fungera med livet, resor, bjudningar (nu later det som att jag lever high life jämt..men då och då bestämmer jag inte menyn, kan jag väl saga)

I helgen, på LCHF-campingen, lyssnade jag på föredrag om matintoleranser och vad det kan leda till; bl.a. utebliven viktnedgång. Men ALP innebär bl a att man I början försöker undvika sånt man vet kan störa, bl a mejerier...så det har jag undvikit nästan helt I några månader; inte märkt någon påtaglig skillnad. Annars hade det kunnat vara ett spår att följa. Jag undviker nog ett tag till.

[Birgitta Höglund]

Intressant att ta del av era hälsoresor med LCHF, odezza och Effie. Jag har så länge jag kan minnas haft problem med blodsockersvängningar, de är tack och lov helt borta nu sen 10 år, humöret har tack vare det också blivit mycket jämnare. Märker väl om jag gör ett för stort "övertramp" med kolhydraterna, då kommer tröttheten och irritationen som ett brev på posten.

ALP verkar vara alldeles för få kalorier och fett för min del, läst inne hos Veronica på Kostvägen om det, med den lilla matmängden skulle det sätta igång hunger=sug. Det som är det fina i kråksången med LCHF är ju att det är en hållbar livsstil, oavsett vardag eller fest.

Att gå efter ett schema med olika tekniker enligt ALP skulle ju kännas lika begränsande som VV/kaloribantning, det här är ju bara ytterligare en "metod". Att svälta sig ner i vikt som man gjorde på ViktVäktartiden är definitivt inte lika njutbart som att äta rejält med mat och få samma effekt, som dessutom håller över tid

[Effie]

46 minuter sedan, Birgitta Höglund sade:

Intressant att ta del av era hälsoresor med LCHF, odezza och Effie. Jag har så länge jag kan minnas haft problem med blodsockersvängningar, de är tack och lov helt borta nu sen 10 år, humöret har tack vare det också blivit mycket jämnare. Märker väl om jag gör ett för stort "övertramp" med kolhydraterna, då kommer tröttheten och irritationen som ett brev på posten.

ALP verkar vara alldeles för få kalorier och fett för min del, läst inne hos Veronica på Kostvägen om det, med den lilla matmängden skulle det sätta igång hunger=sug. Det som är det fina i kråksången med LCHF är ju att det är en hållbar livsstil, oavsett vardag eller fest.

Att gå efter ett schema med olika tekniker enligt ALP skulle ju kännas lika begränsande som VV/kaloribantning, det här är ju bara ytterligare en "metod". Att svälta sig ner i vikt som man gjorde på ViktVäktartiden är definitivt inte lika njutbart som att äta rejält med mat och få samma effekt, som dessutom håller över tid

Ja, jag ser det som en metod, när inget annat funkar. Ett antal veckor för att se om det går att ruska igång kroppen...det var fråga om lymfa och leptin och jag förstod nog inte allt. Och sedan en mer uthärdlig variant. Det är inte meningen att man ska äta för lite - men följer man reglerna, så får man inte i sig många kalorier, det är sant. Men jag är f.n. inne på att äta mer - jag är hungrig på kvällarna (och bara då), och det är inte uthärdligt i längden. Men något måste jag ju testa; nuläget står jag inte ut med. Alternativet är mycket fasta (det är tufft det också). Eller också finns det någon väg jag inte har upptäckt.

Humöret blev mycket bättre redan på LCHF. Men på senare år har jag känt mig dimmigare i huvudet, svårt med minnet - och det har blivit bra mycket bättre nu. Så något finns det i metoden som jag ska försöka behålla även om jag skulle börja äta på annat vis framöver. 

[Birgitta Höglund]

Effie: Ja, det är så jag sett av Veronicas bilder också, små portioner med väldigt få kalorier. Det som hjälpte mig att komma igång med min viktnedgång, det var efter första hälsoresan jag gjorde med Anna, då förstod jag att jag hade ätit för lite fett, så jag la till det till mina måltider.

Och det funkar, både på hunger, sug och viktnedgång. Tre mål om dagen med ordentligt med mat med extra smör är det som får mig att må bäst och fungera utan hjärndimma, som är ett symptom på min Fibromyalgi. Den gör även att jag inte klara att fasta, då får jag både mer värk och blir tröttare.

Detsamma om jag äter för lite smör, då orkar hjärnan inte med riktigt. Här har Kostvägen-Veronica skrivit just om det besvärliga med att hålla sig mätt med ALP-dieten: http://www.kostvagen.se/2019/06/26/alp-diet,-hur-går-det--42771761

Jag håller även på med egen lymfmassage i min dagliga träning och promenerar flera gånger varje dag, det hjälper mycket om man har lymfproblem.

Den erfarenhet jag har av att ha pratat med många kvinnor som har problem med vikten när de kommer upp i åren är att de ofta är stressade. En stressad kropp släpper inte på sina kilon i första taget. Fasta ger ju dessutom mer stress som kan bli svårt att hantera för kroppen, kan ju fungera bra för en del, men just kvinnor under/efter klimakteriet har det ofta svårare att få till det.

Ta gärna en titt på det här inlägget så kanske du kan få lite inspiration vad det gäller maten: https://birgittahoglundsmat.wordpress.com/2019/04/06/10-ar-med-lchf-och-tips-pa-hur-vi-ater-idag/

[Effie]

1 timme sedan, Birgitta Höglund sade:

Effie: Ja, det är så jag sett av Veronicas bilder också, små portioner med väldigt få kalorier. Det som hjälpte mig att komma igång med min viktnedgång, det var efter första hälsoresan jag gjorde med Anna, då förstod jag att jag hade ätit för lite fett, så jag la till det till mina måltider.

Och det funkar, både på hunger, sug och viktnedgång. Tre mål om dagen med ordentligt med mat med extra smör är det som får mig att må bäst och fungera utan hjärndimma, som är ett symptom på min Fibromyalgi. Den gör även att jag inte klara att fasta, då får jag både mer värk och blir tröttare.

Detsamma om jag äter för lite smör, då orkar hjärnan inte med riktigt. Här har Kostvägen-Veronica skrivit just om det besvärliga med att hålla sig mätt med ALP-dieten: http://www.kostvagen.se/2019/06/26/alp-diet,-hur-går-det--42771761

Jag håller även på med egen lymfmassage i min dagliga träning och promenerar flera gånger varje dag, det hjälper mycket om man har lymfproblem.

Den erfarenhet jag har av att ha pratat med många kvinnor som har problem med vikten när de kommer upp i åren är att de ofta är stressade. En stressad kropp släpper inte på sina kilon i första taget. Fasta ger ju dessutom mer stress som kan bli svårt att hantera för kroppen, kan ju fungera bra för en del, men just kvinnor under/efter klimakteriet har det ofta svårare att få till det.

Ta gärna en titt på det här inlägget så kanske du kan få lite inspiration vad det gäller maten: https://birgittahoglundsmat.wordpress.com/2019/04/06/10-ar-med-lchf-och-tips-pa-hur-vi-ater-idag/

Små portioner är det väl inte...men mycket grönsaker, så det blir inte mycket kalorier totalt. Och fettet bara till vissa måltider. Men måltiderna varierar i storlek. Jag har inte räknat. Och än så länge funkar det att äta så. Jag har koll på din blogg, så bestämmer jag mig för något annat, så kan jag ta inspiration därifrån. Och promenera mer ska jag göra.

Jag tror inte jag har lymfproblem. Inga svullnader och sånt. Så det är ju en förbättring jag inte får av den här kosten. Fast jag lyssnade på en föreläsning i Säffle i helgen, om andning och lymfsystemet och hållningen och ph-värde. Ska tänka mer på det...och lymfmassage låter intressant.

Jag har ju tidigare varit fullkomligt fettvettskrämd. Hittade små käcka tips, när jag rensade bland gamla recept, om att man inte behöver fett för att smörja en form; man kan ta en lök... Sedan jag började med LCHF (och hur sjutton jag lyckades med det övergår min fattningsförmåga) så älskar jag att äta fett - så det har inte varit problemet. Jag åt frukost de första åren, och ordentligt med mat och fett till lunch och middag därefter. Men det kanske ändå är bättre med tre mål?

Stressad, ja. Vantrivts på jobbet. Det har alldeles säkert spelat in. Nu har jag ju fått reda på att min kompetens (efter 33 år) inte räcker för att få stanna på jobbet (jag är uppenbart på helt fel ställe). Jag slutar i slutet av sommaren, och å, vad jag ser fram emot det. Dags att fundera på vad jag vill bli när jag blir stor... Mindre, kanske...?  

[Birgitta Höglund]

Hoppas det löser sig med stressen för dig när du får sluta på ditt jobb, Effie, vet av egen erfarenhet hur det sliter på både själ och kropp att vantrivas och motarbetas på jobbet

Roligt att du känner till min blogg, delat med mig av min dagliga LCHF-mat i över 1800 inlägg där, så det finns nåt för alla smaker.

Som du skriver så kanske det inte är så små portioner i ALP-dieten rent volymmässigt, men när jag ser en tallrik med bara grönsaker, utan protein och fett, då reagerar min hjärna med att det där är "lite" mat. Jag skulle aldrig bli mätt och nöjd av en sån portion, dessutom behövs ju fettet till det gröna för att locka fram både smaker och näringsämnen, fettlösliga vitaminer m.m.

Just det här med promenader är viktigt för oss alla, vi är ju skapta för rörelse. Många sitter väldigt mycket idag, då slutar vårt lymfsystem, leder och muskler att fungera optimalt

[MariaF]

15 timmar sedan, Effie sade:

Små portioner är det väl inte...men mycket grönsaker, så det blir inte mycket kalorier totalt. Och fettet bara till vissa måltider.

Egentligen handlar det väl om att cykla näringsämnena för att rucka igång olika substanser som lagts i träda under LCHF-tiden? Leptinet då t ex som fått vara med och ge namnet. Och för att ge lever och lymfa mer tid till utrensningen. Jag tycker jag äter mycket av både kött och fett, fast som du säger inte till varje måltid, och mig funkar det också på. Har inte alls lika mycket värk i kroppen längre, stundtals är den borta. Så är man i läget att man ätit LCHF länge men inte fått samma fantastiska resultat som "alla andra", eller om kilona smugit sig tillbaka, så kan i alla fall jag rekommendera ALP.