Okej jag är kass på detta

[LillaRundaBarnmorskan]

Jag är så kass på detta. Var nästan på väg in i ketos men sabbade allt.  Har varit ( är fortfarande) i Oxelösund under veckan, på EM ( orc), bott på hotell och har försökt tänka bra mat. Första dagarna hade jag matlåda med mig och det fungerade men senaste dagarna har jag bott på hotell. Middag ingick och jag åt av fisken fast än jag tycker det är vidrigt, åt salladen och tag aioli. Men så föll allt på frukusten, brödet.... Och sen fikabröd till kaffet.  Jag vet, finns lchf bröd men jag tycker det är oätligt. Vad gör jag när suger skriker i kroppen. Brödet är min skämsmat. Och jag skäms över att jag inte kan stå emot begäret. 

[Erik 2]

Frukosten är svårast att hantera enligt många. När man vaknar går kortisolet igång och om man dessutom är stressad blir det mer kortisol och man börjar tänka mängder av jobbiga tankar. Man kurerar sig genom att trycka upp blodsockret så att insulinet går upp och när insulinet går upp kommer tryptofanet in i hjärnan för att bli serotonin. Serotoninet lugnar ner tankarna och vi känner oss nöjda och mätta. 

Men det är ju inte bra om man vill vara keto. Jag tror att vissa personer med viss genetik, fler kvinnor än män, kommer ha en svår ketokamp pga detta serotoninproblem. En halvlösning kan vara att ta något mycket litet men väldigt sött för att lura upp insulinet typ lite honung, och sedan äta ägg och bacon. En annan lösning kan vara ett glas mjölk och sen ägg och bacon, mjölk har stark insulineffekt. 

Personer med denna problematik kan behöva göra tricket ett par gånger per dag. Tricket handlar om att få upp insulinet utan att fylla blodet med glukos. 

[Elinor]

Men herregud, inte ska du gå och känna skam för att du käkat bröd. Naturligtvis kan man känns besvikelse och inför sig själv när man inte stått emot suget, men skuld och skamkänslor inför andra p.g.a något man ätit är ju helt befängt egentligen. Tänk så mycket värre saker folk gör, som även drabbar andra, utan att ens bry sig. 

Tycker du ska identifiera exakt när du får bröd och fikabrödsug, som blir sådär övermäktigt. Man kan faktiskt undvika de situationerna i början, t.ex inte gå på eftermiddagsfikat eller ta frukosten på rummet istället för att sitta vid buffén, tills man har bättre koll på suget. Sen är det bra att hitta trevliga alternativ. Om det är vid t.ex frukost du får brödsug, så planera och se till att det finns något som är lika gott att äta hemma(inom ramen för LCHF) som får dig att tänka mindre på brödet. Jag äter t.ex alltid middagsmat till frukost, eftersom jag tycker middagsmat det är den godaste maten! Då saknar man aldrig bröd. Att planera, vara smart och undvika fallgropar är verkligen A och O när man har ett övermäktigt begär efter att tugga kolhydrater. Brödsug och sötsug brukar dock ge med sig efter ett tag, för att sedermera enbart komma tillbaka flyktigt(om du är kvinna) i samband med t.ex pms. Men är man lite äldre så slipper man det där.  

[LillaRundaBarnmorskan]

Tack Erik2 ska pröva honung imorgon.

Elinor: Jag vet att det finns värre saker man kan göra än att äta bröd. Mitt sug kommer varje gång jag nästan nåt ketos, kan inte stå emot. Och ja jag skäms över att jag inte står emot begäret. Jag är kvinna och ser inte samband med pms, utan just innan jag blir ketosig. 

[MariaF]

8 timmar sedan, LillaRundaBarnmorskan sade:

Mitt sug kommer varje gång jag nästan nåt ketos, kan inte stå emot. Och ja jag skäms över att jag inte står emot begäret.

Begäret är biokemiskt, du kommer aldrig kunna stå emot det i vissa situationer, men som Elinor skriver kan man med planering och strategier komma runt problemet eller i alla fall begränsa skadorna. Så, sparka Sockertrollet i r-ven så det flyger långt bort och bara fortsätt där du var. Lite som att lära sig cykla; om du ska till kompisen men vinglar ner i diket på vägen, så släpa upp cykeln, på den igen och vingla vidare. Så småningom blir färden rakare. 

[Katerina]

Tänk inte i termer av ”alltid” och ”aldrig”. Tänk istället att just nu är det svårt att motstå brödet men i framtiden blir det lättare. Det är ju inte så konstigt, du har ju just startat och blivit medveten om vad som är dina demoner. 

Sedan behöver du se vägen till det där stället där du vill vara, dvs ett läge då brödet inte är intressant längre. Tänk dig att det är som alkohol. Du måste undvika bröd för att inte reta receptorer som triggar på  lukten, smaken, synen och du kan behöva nya verktyg. 

Jag försökte skapa en betingning i min hjärna som för Pavlovs hundar. När jag tänkte på eller såg bröd tänkte jag att det där var ett gift som skulle sprida dig i min kropp och göra mig fet och sjuk. Ta fram din starkaste och mest frånstötande bild av gift eller annat du tycker är äckligt eller frånstötande och klistra det på brödet. Jobba på det ofta, medvetet. Det har hjälpt mig. Nu blir jag bara irriterat när jag ser bröddrivor i affären eller på hotellfrukosten. Smaklökar förändras också.

[LillaRundaBarnmorskan]

Så nya tag idag. Började morgonen med en tsk udd honung, sen 2 stekta ägg med bacon och mina nyplockade cocktailtomater, en kopp svart kaffe och jag bör dricka vatten. 

Blev rester kvar från baconet så det får bli lunch med en avokado. 

Jag blir bara så ledsen över att när man läser om alla som håller på bara rasar i vikt, låter så lätt. Och jag som bara håller ut ca 4 dagar sen faller jag dit. 

Gick ner 12 kg med att bara äta 1300kcal men det är svårt jag är alltid hungrig och trivs inte med att hela tiden väga och räkna. Blir nästan maniskt. 

Tycker även att det är svårt när man lever i en familj som är smalare än döden själv. Dom är som pinnar, passar inte in med dom ser ut som en val uppblåst på helium eller nåt. 

Trivs inte i min kropp, har dessutom skriva i höften så jag måste ner i vikt för att inte sabba operationerna. Men självkänslan är botten, botten, botten. 

Tack för er stöttning

[MariaF]

1 timme sedan, LillaRundaBarnmorskan sade:

Jag blir bara så ledsen över att när man läser om alla som håller på bara rasar i vikt, låter så lätt.

Tycker även att det är svårt när man lever i en familj som är smalare än döden själv. Dom är som pinnar, passar inte in med dom ser ut som en val uppblåst på helium eller nåt. 

Vi är många som reser på din väg... Vi får peppa varandra. Sök lite i trådarna på sötsug, cravings, stå emot och liknande ord så hittar du MYCKET idéer var det kommer från och hur man kan hantera det och MÅNGA individer som kämpar med samma sak. Det viktiga är inställningen. På't igen! 

[MariaF]

Kom på att vi har denna tråd som är ganska samlad, om du är intresserad:

 

[LillaRundaBarnmorskan]

En fråga då, såg att det finns något som heter strikt muggbröd. Vad är det för något?  Kan det vara ett alternativ för mig? 

[MariaF]

Vill minnas att det är nåt man bakar till i en kopp men jag har aldrig provat. Sådant brukar vara lite "omelettigt". Om du vill kan du testa frallor eller så härifrån men risken är att det är svårare att bryta suget: https://www.dietdoctor.com/se/lchf/recept?s=&st=recipe&kd_recipe_type[]=292

Frallorna är fööör goda.  Fröknäcke kan jag ta till när jag vill ha det krispiga. Birgitta Höglund har en del brödrecept på sin blogg också, både jättegott fröknäcke och valnötsbröd.

[LillaRundaBarnmorskan]

Har prövat frallor a, smakade lite svampigt.... Fröknäcke har jag bakat och har i en burk. 

[Erik 2]

Detta låter mer och mer som ett klart fall av brödberoende, nåt jag är mycket bekant med. Jag tror det som räddade mig från brödet var att jag efter 4 veckors uppehåll (början på lchf) från alla kolhydratstinna livsmedel, prövade lite bröd och blev sjuk och konstaterade glutenintolerans. Därefter är det lätt att låta bli brödet, och det finns inga glutenfria bröd som ger samma tillfredsställelse. Men även efter 10 år är längtan till brödet enorm, värre än nikotinet, och jag hade åkt dit hela tiden om det inte var för intoleransen. 

Pga att många av oss inte bryter ned proteinerna i vet,råg,korn tillräckligt bra blir det fragment av protein kvar, peptider, och dessa har opioid effekt på oss, det triggar oxytocin, vi känner stor tillfredsställelse, vi blir beroende. 

Bröd är det enda jag saknar från mitt tidigare liv, inte pastan, inte sockret, inte potatisen eller riset eller gröten. 

[Effie]

Min känsla inför bröd är att det är formen, eller situationen, som jag kan falla dit på. Det är mackan som jag försöker undvika. 

Innan jag började med lchf, när jag stod där med "GI i praktiken" i handen och läste, så trodde jag på fullt allvar att jag skulle ha svårt att klara mig utan bröd och potatis. Men för mig försvann suget totalt inom nån vecka. Jag kunde passera brödavdelningen i butiken och tycka att det doftade gott (men inte lockande); jag kunde sitta och titta på när kollegerna fredagsfikade med hembakad äppeltårta, och det var inte svårt. 

Min sambo är snäll och omtänksam, och bakar ibland Birgitta Höglunds valnötsbröd eller det vita formbrödet åt mig. Det är mina favoriter. Och sedan gäller det att illa kvickt skiva brödet tunt, och frysa in det. Det är mättande bröd, spelar ingen roll, jag kan sätta i mig halva limpan, för en macka eller två eller tre eller fler, det är så lättätet - så den måste bort från min åsyn. I frysen går den bra, och jag kan ta fram en skiva då och en skiva då, när jag behöver den. Limpan räcker i månader, för det är inte ofta.

Så vad är det som triggar dig? Mackan som form, eller brödet som smak och doft? Eller något annat? Det är bra att fundera på när man försöker utforma strategier. Min strategi är att inte ha bröd, LCHF eller annat, tillgängligt, och fokusera på annan mat. Bröd är inte ätbart.

Om jag någon gång på en hotellfrukost väljer en croissant, för det händer - så njuter jag av den, långsamt - och sedan får det vara bra. Det får inte bli en vana. Men jag har hållit på med LcHF i många år - det är inget man ska börja kostomläggningen med. Och jag kan äta en och sedan sluta. Jag skäms inte för det. Livet är till för att njutas, och är avsteget värt det, så ska det njutas. Men det ska vara ett sällsynt avsteg, och inte en vana. Tanken är ju ändå att må bra.

Men skämmas? Det är ju inte en fråga om etik och moral? Att vara en präktig människa, eller vad det skulle kunna handla om. Det handlar om att vara snäll mot sig själv. Och kämpa mot beroende - och det kan jag på tok för lite om för att skriva något vettigt om. Det får andra göra. 

[Kattuggla]

Jag skulle kunna rekommendera Anna Sparres intervju med My Westwrdahl, som vet allt om matmissbruk och har många kloka råd!

[Katerina]

Vi har alla olika demoner. För min del har det alltid varit sockerkaka eller muffins det som såg mest oemotståndligt ut. Medan för min man var det smågodis. Nu efter 5 år på LCHF så kan jag tycka att jag kan leva helt och hållet utan det. Knepet är väl att hitta nya favoriter eller damma av nygamla favoriter. Du kan redan ha en mängd favoriter inom LCHF som du kan ta istället för bröd. Tricket är att hitta bättre saker som inte ens påminner om bröd. Min personliga åsikt är att äta LCHF bröd bidrar till att man håller beroendet vid liv längre. Vad tycker du om annars och kan tänka på istället?

Ett exempel. Vill du ha en macka? Varför inte ta en generös bit leverpastej och lägga det direkt på hårdost? Det åt jag igår som avslutning på en middag. Sådana saker fungerar som efterrätt för mig nu. Egentillverkad leverpastej utan socker och annat skit som jag lägger på ekologisk hårdost som till ex Allerum Herrgård 12 mån. Det är löjligt enkelt att göra leverpastej och man kan bestämma hur mycket smör man ska ha i det och hur den ska kryddas. Jag brukar göra en sats och ha den i frysen i små glasburkar. Det är så gott!  

[LillaRundaBarnmorskan]

Det är doften av bröd och fraset. Äter inte bröd dagligen men då jag gör det njuter jag. 

Vi bakar allt bröd hemma då jag har 5 pojkar som äter en del mellis och frukost, har inte lust att betala tusenlappar i månader på något jag gör bättre och billigare själv. 

Så tyvärr finns brödet i min närvaro och jag vill inte kräva av minn familj att ändra sina matvanor då jag är stor inte dom. 

Men visst jag är nog beroende av bröd o troligen även pasta. Äter det bara en gång i månaden och då är det lasagne. 

 

[LillaRundaBarnmorskan]

Har en annan fråga oxå.

Skulle lägga in kvällen middag i Lifesum. Skrev exakt som det står i kostdoktorn med i kostdoktorn recept står det 5 och Lifesum 10. Varför blir det så?  Vilket är rätt? 
Sen undrar jag vad skillnaden på grön och gul markering är i recepten på kostdoktorn. Framförallt när dom har samma antal kolhydrater? Känner mig vilsen

[LillaRundaBarnmorskan]

Tack HelgeK ska pröva det

[Zepp]

7 timmar sedan, LillaRundaBarnmorskan sade:

Har en annan fråga oxå.

Skulle lägga in kvällen middag i Lifesum. Skrev exakt som det står i kostdoktorn med i kostdoktorn recept står det 5 och Lifesum 10. Varför blir det så?  Vilket är rätt? 
Sen undrar jag vad skillnaden på grön och gul markering är i recepten på kostdoktorn. Framförallt när dom har samma antal kolhydrater? Känner mig vilsen

Grattis du har nu snubblat över en av våra  moderna tiders hemligheter!

Dvs det varierar beroende på källa.. iallafall om bägge källorna antyder att samma livsmedel är lite låga på kolhydrater samt sen kan man kolla detta  på SLV/Finneli eller andra ställen , då är de förmodligen rätt så låga på digesterbara kolhydrater!

Dvs  Lifesum duger så gott som någon annan!

Aså på något sätt får jag för mig att du är van att leva utav bröd/kolisar, men jag säger som Jesus, man kan inte leva enbart av bröd, (Slut på citat) iallafall så kan man oxå leva på en LCHF-diet.. iallafall på riktig mat.

"

"

Yada yada bägge bilderna från kostdoktorn.. kombinera dessa till vilka måltider du vill!

[Zepp]

9 minuter sedan, LillaRundaBarnmorskan sade:

Tack HelgeK ska pröva det

Jaa.. oså skall du fundera på lite om du är "lite äldre",  jag får lixom för mig det?

Om jag gissat rätt så skall du även fundera på om du skall köra strikt, jag rekommenderar detta, för de som inser att de är lite äldre och kanske borde ätit lite annorlunda tidigare, när de knappast hade möjlighet eller ens tanke på något så befängt!

Befängd blir man som regel först när man passerat medelåldern.. eller förälder!