Gå till innehåll

Recommended Posts

45 minuter sedan, Erik 2 sade:

Enligt Ben bör man för att inte öka effekten av MAO undvika/minska bla progesteron

Gubbskrutt! Han har uppenbart inte genomlevt förklimakteriet!

:D

Skämt åtsido; Kommer inte på frågan! Eller ja, man kan ju stressa mer, då försvinner progesteronet men det gör serotoninet också (eller snarare ökar behovet)... Sänkt progesteron bidrar ju till det som kallas östrogendominans, dvs förhållandet mellan östrogen och progesteron blir för stort och får ett antal mående-effekter. I förklimakteriet diverse symptom som hjärndimma, humörsvängningar, vallningar och annat vi avhandlat i flera trådar men i yngre år även humörsvängningar och PMS från helvetet. 
Turligt nog finns flera andra sätt att höja serotoninet. Dels genom att jobba med sina tankar men också genom tarmflorans sammansättning. Serotonin är ju väldigt styrt från magen (vilket vi också diskuterat i andra trådar). Ljusbristen så här års producerar melatonin men det sjunker när det blir ljust (vilket kan skapa sömnproblem om det är ljust vid fel del av dygnet). När melatonin sjunker, ökar serotonin då de båda har samma ursprung, lite förenklat uttryckt. Ljusterapi hjälper många med detta.

  • Gilla 2
  • Haha 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
  • Svar 290
  • Created
  • Senaste svar

Top Posters In This Topic

Top Posters In This Topic

Popular Posts

Samma här. Alla vet att jag inte äter kaka, så det är aldrig några diskussioner. Men senast det var fika för att fira av en medarbetare som slutade hade hon som fixat kakorna även köpt 86% choklad til

De två senaste veckorna har det blivit lite för mycket socker för min smak. Honung i teet och annan matlagning, vanlig mintchoklad, lakritsgodis, mintchoklad 70% kakao, mörk choklad 86%, mera godis (f

Nu ska jag kommentera något du kanske inte vill ha åsikter om, och det handlar om att du skriver att du inte vill vara besvärlig. En person med glutenintolerans skulle aldrig äta gluten för att i

Posted Images

Det hade ju varit mycket mer intressant och förmodligen mer korrekt om Nour i sitt program (nr4) om Italien kommit fram till att italienarna gör det mesta rätt vad gäller serotonin. De bostar serotonin med protein och kolhydrater och de bromsar MAO med kaffe, vin, vällagrade ostar och chark. De börjar dagen med starkt kaffe med söt mjölk och extra socker, lite juice på det och en kondisbit.  Traditionellt var det en sup till kaffet. Sen smiter de ner till kafet kl 10 för en espresso med socker och en liten macka (minimalt med pålägg), lunch vid kl 13 extra allt inkl bröd, efterrätt, vin, kaffe med socker. En espresso med socker under eftermiddagen. På vägen hem stannar i en bar för aperitivo söt och eller bubblig alkoholdricka med tilltugg ofta chark. Sen middag lite lättare kanske med både chark, kolhydrater, grönsaker, protein. Grappa?

  • Gilla 2
  • Boom 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2019-10-01 at 21:39, morgonsol sade:

1. ...givetvis håller jag med dig om att ett glas vin till en god bit kött är en del av att njuta av livet. Men innan dess behöver jag äta bättre i någon vecka minst innan jag kan börja med godkända avsteg som vin, bär med grädde, nötter...

2. vilka mängder fett behöver man äta om man vill komma upp i 75 E% fett? Hur mycket blir det för dig under en dag? Är en rimlig fördelning 75 E% fett, 20 E% protein, 5 E% kolhydrater?

1. Det du tar upp är inget avsteg!!! Blåbär - inget problem.

2. Ja men för att du skall bli klar på E% kan vara lämpligt att någon gång inför julen kika på tabellerna nedan när du komponerar. De anger i alfabetisk ordning kcal per 100 gram födoämne. Som du ser kan animaliska produkter (den övre tabellen) innehålla 5 -10 gånger högre andel kalorier än vegetabilierna (den nedre tabellen) i förhållande till vikten:

ENERGI FRÅN FETT1370305773_ScreenHunter_2618Dec_0815_29.thumb.jpg.f0cf560fc40f24f27ae88080a4b3627f.jpg

ENERGI FRÅN SOCKER1328768978_ScreenHunter_2621Dec_0815_54.thumb.jpg.a95f3e0e6f554bd64820b1bcda6391e8.jpg

  • Tack! 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
8 timmar sedan, MariaF sade:

Eftersom det finns så många åsikter om vad som är ett beroende och om man "får" eller "inte får" kalla sig beroende, vet jag inte vad jag ska svara på just det. Jag har alltid sett mig som periodare på mat, precis som min farfar var periodare på alkoholen. Fast numera, när jag inte längre skiljer på kolhydrater beroende på var de kommer ifrån, så vet jag att det är sockret jag suktat efter i hela mitt liv. När jag växte upp och jag lagade mat själv efter skolan blev det två jätteberg snabbmakaroner med stekmargarin och knorr (kryddan Aromat från företaget Knorr alltså). Var mina föräldrar hemma kunde jag smyga in i skafferiet och ta en näve makaroner och äta torrt som godis. Jag åt nästan två hela rågbrödkakor mamma bakat till frukost, det motsvarade väl 6-7 normala smörgåsar. När jag flyttade hemifrån levde jag periodvis på popcorn, något jag fortfarande är väldigt svag för. Jag köpte en sådan där rund bolliknande popcornmaskin och åt två skålar på en kväll under vissa perioder (alltså många kvällar i rad). Lagade jag mat var det alltid pasta (och någon enstaka gång, ris) med nåt torftigt tillbehör. Suget kuvades med torr pasta eller chokladbollssmet (vem hann rulla, liksom?) om inget annat fanns tillgängligt. Visst har jag haft smågodisorgier också men jag har nånstans alltid haft tanken med "naturligt" med mig, så jag har mest knarkat det som räknas till mat. Mest påtagligt har nog det konstanta ätandet varit, mumsandet. Inte några sitta-vid-bordet-måltider alltså, inte så många fika-på-stan utan nåt ätbart i handen mest hela tiden. Som barn blev jag arg när jag kom hem, helt utan anledning; som vuxen går jag en räd i kylskåpet. Numera vet jag att det handlar om stresshantering, att på nåt vis göra mig av med dagen och det som funkar bäst för att motverka den räden är att planera in en joggingrunda då för när jag ska springa vill jag inte vara nyäten.
Efter LCHF-starten, som i mitt fall inleddes pga värk i kroppen, har mumsandet fortsatt i form av mat (jag kan gå loss på en påse sallad eller hushållsosten bara för att få mumsa) vilket begränsat följderna, dvs jag är hyfsat viktstabil. Det behövs dessvärre inte mycket för att trycka ut mig över kanten och ner i träsket. Jag bakade t ex kakor till min födelsedag, de ställde jag så fort jag kunde i frysen men jo, jag var där häromdagen och åt en... eller ja, två, fugderutor. Och fortfarande, efter snart 9år, har jag dagar där nere i träsket då jag inte ens vill ta mig ur. Så visst kämpar jag fortfarande men på ett annat sätt. Jag är mer kunnig om signalsubstanser och hormoner, jag har börjat titta på epigenitik för att se hur jag kan hjälpa mig själv bättre. Kanske blir jag aldrig "frisk" för livet händer ju hela tiden, men pö om pö hoppas jag att jag blir bättre på att återhämta mig från livets händelser och hitta andra vägar att må bättre i stunden än att äta. Förresten är jag väldigt stolt över att jag inte ätit varken deg eller pepparkakor i samband med baket igår. Pepparkakor är en annan svaghet, men om jag inte börjar så slipper jag sluta...

Hej, det här känns igen! Det spretiga konturlösa spontanätanden helt utanför alla ramar , helt på känn och vad som helst när som helst - mycket under de yngre åren t.ex.

 

Men då har du ändå utvecklat medvetenhet tränat in uppmärksamhet och använder s.a.s självanalys - vet inte om man kan nå så mycket längre egentligen, än att förstå sina svaga punkter och förstärka den styrka som varje individ ändå har! Man ska bara hitta det, och hitta sig själv i den kaotiska matröran.

När du nämner stress, då klickar det till rejält, eftersom jag också förstått att stressen kan aktiveras på så hemskt många olika sätt, för att inte säga när man stressar upp sig själv över detaljer, eller "låter sig bli" besatt... t.ex av en ny matplan eller riktlinje, eller en ny väg.. t.ex starta keto men helhjärtat, för mig blev det i starten en slags nödvändig konstant fokus på mat mat : precis allt annat sopades bort för mig, tills jag en dag kontaterar att jag är stressad av detta.. sedan lugnade det ner sig. Sedan näta fas.. tills DET stressade.. behov av utveckling... sedan en ny liten återvändsgränd på ett eller annat sätt, fortsatt besatt av att "nu MÅSTE detta bli rätt".

 

Kan vara så att blodsockerhanteringen fick allt att skruvas till lite.

 

Alltså, du har jobbat med hanteringen av mat och kost, inser att en viss viljestyrning behövs...  eller så kallar jag det bara för kontrollmekanism, som antingen inte fanns där förut, eller att den varit alltför väl gömd, aldrig kommit på att man har den och när man väl lär sig hantera kontrollen ovkså kan styra bättrre... mot skitmaten... eller mot "salladsriket" när man får för sig att man ska ha något i munnen.

 

Jag hittade fram till Bitten Jonssons program, och ja de finns i min stad också! Nice.. kollat upp en del redan, men bara det att jag redan känner mig vara förbi många "steg" som de talar om, man får ljudinspelningar på dem som berättar om sin bakgrund, känner att jag kanske inte är riktigt där. Längre.

 

Ibland känns det lite halvterapeutiskt, att bara lyssna in sig lite.. på nåt som berör något aktuellt problem, i detta fallet SOCKRET ovh specifikt eftersom det är ett sånt himmelens hallå i ropet med alla kakor och choklader... så jag fick tyvärr lite panik igår, när allt bara växte och växte... för jag vill inte komma ur den väg som jag går nu, med lchf/keto och förberedelser på någon dags fasta så småningom och så, jag behöver GRUNDA och BOTTNA, eftersom jag inte nått min vikt... 

 

Därför det 'är så spännande att se hur andra gör och hur det går, med kanske bakomliggande helvete med sockret eller mat-triggers som får allt att balla ur. 

 

Vill inte ha några totalt redlösa utsvävningar, så eftersom jag inte är "viktstabil" som du och säkert flera till här, tänker jag att det är lika bra att fortsätta i svartvitt eller Zen..  jag hade liksom under flera dagar också släppt mina meditationsstunder - annars är min källa gällande precis allt, att meditera men riktigt, riktiga sittningar, långa innerliga sessioner.. träffar med mina vänner.. reflektera tillsammans.. det är då jag möter mig själv och hanterar alltivfrån tvivel eller stress eller frågetecken med klarare sinne än som igår.. när hjärnsläppen med julstöket började röja i huvudet på en, och det är exakt stress! 

 

När man förlorar perspektivet, jag tror du tränat upp dig i att se perspektiv, från olika håll, med upplysning och andra metoder, det är det bästa man kan göra, för snårskogen med lurendrejerierna gömda finns där i dagarna framför oss. Men man kan ju göra sitt bästa iaf.

 

Nej jag tror jag är lite frustrerad för att jag inte kan simma NU på direkten, och därmed förstora och tiill viss del.. överdramatisera intill pinsamhet och förstora ett ganska "mänskligt" problem med sockret.. men då är du inte sockerberoende. Bra 🙂

 

Frågan är om jag är, efter att ha gått och köpt hem värsta sockret i sin värsta form (likör) , men.... nu faktiskt också snällt ställt tilbaka det, sedan tänker jag att om man redan hittat sin förmåga att hitta info. länkar böcker och annat, vad mer egentligen??

 

Det jag ska göra är iaf att låna eller köpa Bittens bok! Så fort jag hittade in till hennes sida nämligen, så infann sig ett stillsamt lugn, att veta att det finns MINST EN levande varelse, som på pricken förstår detta inifrån ut! 

 

Så läsa.. inte halvliggandes med choklad i munnen och chipsen i skålen framför... bara insupa hennes helt unika kunskaper. 

 

Att längta efter socker, är också stressigt så in i helsike! Det är nåt jag vill bli av med, trodde jag var klar med det, men nu vid julen... har jag stissat upp mig och tror att jag inte klarar det, man ska inte slå på sig själv, man ska säga "det här kommer gå som smort" 

 

Nu dras jag inte med hormonkänningar, och apropå den biten...med sensitivitet så har jag alltid välkomnat hösten , höst är prime time för mig , och är barnsligt förtjust i vinter, mörkret eller kylan det påverkar mig inte negativt. Mer än att det har varit mysigare och mer försvarbart att sååå klaart mysa och gotta sig med mer sött... det är nu borta, men det är ändå något nytt. Tror det tar åratal , att bli som du säger :stabil. 

 

Därför säger jag fortfarande att jag är labil, om än inte ett vrak. 

  • Gilla 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
48 minuter sedan, Gemma sade:

Nu dras jag inte med hormonkänningar,

Det tror jag iofs att vi alla gör om än inte just könsrelaterat. Hur väl vi genom våra livsstilsval påverkar hormoner och signalsubstanser av olika slag styr vårt liv. Stress t ex påverkar binjuresubstanserna kortisol, adrenalin, noradrenalin. Dessa både samverkar och motverkar varandra. Mycket stress (överlevnad) prioriteras av kroppen på bekostnad av välmående och reproduktion, dvs substanser som progesteron, serotonin och dopamin. Självmedicinering i form av socker och för all del även fett, fungerar otäckt bra. Det blir en ond cirkel.
Om du läser engelska kan jag varmt rekommendera boken Your Genius Body av Dr Andrew Rostenberg (fast man behöver ha lite förkunskap om epigenitik upptäckte jag och där är Erik2:s boktips Dirty Genes av Ben Lynch bra). Dr Rostenberg har också väldigt intressanta youtube-föreläsningar. På ämnet stress rekommenderar jag Dr Robert Zaplosky (han var bl a med i Anders Hansens första program på SVT nu i höst om hjärnan). Fantastiskt intressant OCH oerhört rolig!

  • Gilla 2
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
5 minuter sedan, MariaF sade:

Det tror jag iofs att vi alla gör om än inte just könsrelaterat. Hur väl vi genom våra livsstilsval påverkar hormoner och signalsubstanser av olika slag styr vårt liv. Stress t ex påverkar binjuresubstanserna kortisol, adrenalin, noradrenalin. Dessa både samverkar och motverkar varandra. Mycket stress (överlevnad) prioriteras av kroppen på bekostnad av välmående och reproduktion, dvs substanser som progesteron, serotonin och dopamin. Självmedicinering i form av socker och för all del även fett, fungerar otäckt bra. Det blir en ond cirkel.
Om du läser engelska kan jag varmt rekommendera boken Your Genius Body av Dr Andrew Rostenberg (fast man behöver ha lite förkunskap om epigenitik upptäckte jag och där är Erik2:s boktips Dirty Genes av Ben Lynch bra). Dr Rostenberg har också väldigt intressanta youtube-föreläsningar. På ämnet stress rekommenderar jag Dr Robert Zaplosky (han var bl a med i Anders Hansens första program på SVT nu i höst om hjärnan). Fantastiskt intressant OCH oerhört rolig!

Tack, det där ska jag verkligen kolla upp.

 

Inte så att jag inte haft hormonomställnings-besvär, visst har jag det - dock avtog de för nu ca 10 år sedan men att man för den skull har en hormonbalans i kroppen, absolut.. men jag vill inte påstå att det "styr" mig, eller att jag kan säga mig vara slav under min hormonbalans.

 

Såvida, man inte inberäknar mitt ätbeteende däribland specifikt sockerintaget eller hur det är ställt med endorfinerna i denna kropp.

 

Jag bestämde mig när jag hade det som värst, för nu över tio år sedan, att inte.. ta medicinsk hjälp och inte botanisera eller förkovra mig i  den alternativmedicinska arenan,  jag valde alltså att låta naturen ha sin gång, då jag DÅ hade tanken på att inte vilja laborera med hormonerna , just för att det är nåt så oerhört komplext, samt individuellt.. med risken för att behöva fara runt mellan olika läkare och olika terapeuter med insättning utsättning osv.

 

Så det kapitlet är bakom, men för den skull intressant att fördjupa sig i hur kvinnokroppen fortsatt svarar inför diverse behandlingar, mediciner, salter och så.

 

Så jag kollar upp när tid gives Maria, det här är ytterligare en sak som hjälper mig på traven ifrån denna infernaliska fixeringen (enbart vissa dagar) vid socker, ett tänkarbeteende av gammalt mönster? Eller är det hormonellt? (man är liksom van att alltid ha någon bon-bon , choklad, tablett eller annat att sippra in i ådrorna, men det är fruktansvrt skönt att INTE , och att ändå ha brutit det mönstret, rakt av med lchf.. eftersom jag blir inflammatorisk av sockret ocvh såg inte klok ut så sent som i september. Vet ju inte om de fina matvanorna med kvalitativ mat, är en del som också påverkar hormonbalansen, jag tror det gör det, till viss del. 

 

Erfarenheten är att börjar man laborera med hormonerna, mina kompisar har berättat vilka turer det blivit under åratal, man har läst om kvinnor - så har jag liksom ofrivilligt bara lämnat det därhän, för att slippa öppna upp en slags pandoras ask..  när jag med handen på hjärtat ändå får säga att jag mår ganska bra som det är.

Men att läsa, absolut!!

 

Nog måste hormonernas transportväg vara bra mycket framkomligare, när det toxiska sockret försvinner ur kroppen , men hur... det vill jag gärna läsa in mig på litegrand.

Jag startade iaf upp med probiotika, då min mage var kvaddad efter op. och strax därefter insättning av det jobbiga metforminet för blodsokerkontroll, vill inget hellre än att sluta ta metformin, men ger det ett år.. men magen/tarmpaketet tar stryk.  

 

Hur sedan  metformin påverkar hormonellt är ju hyperintressant för mig. 

 

 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Och jobbar målmedvetet kontinuerligt med stresshantering. 

Som var en tung orsaksfaktor i mitt liv de senaste 3 åren.. har fått göra stora avsteg i mitt liv, för att eliminera det värsta,  med insikten i att det är allvar  - för övrigt har jag haft god sömnkomfort de senaste 15 åren, alltid något.

  • Gilla 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
8 timmar sedan, MariaF sade:

Kanske skulle du ha nytta av att starta en "egen" tråd, med dina erfarenheter, ups and downs? Typ som Zpider, IML, Effie, jag själv med flera gjort? Då samlar du bakgrunden, framstegen och fallgroparna på ett ställe och kan se din resa över tid och få mer diskussioner, tips och idéer som rör just dig där du står just här och nu. Självklart kan man diskutera där ämnet kommer upp men det blir ofta mer generellt då. Effie brukar flytta sådant hon vill spara och reflektera över (eller bara tycker är klokt) till sin tråd och det tycker jag är jättesmart för ibland vill man läsa igen och det finns ju några trådar att välja på och svårt att komma ihåg vilken man diskuterade i.

Håller med MariaF, tycker är något du definitivt bör överväga @Gemma. Men inte minst, du kan få pepp i din egen tråd om och när du behöver det! 

7 timmar sedan, Erik 2 sade:

Vilken fantastisk tråd detta har blivit! 🙂

Årets näst svåraste period efter påsken närmar sig. Traditionen, förväntningarna,  grupptrycket, frestelserna och överskottet. Godishinkar, lussebullar och pepparkakor på jobbet. Tillgängligheten. Den diaboliska kombinationen av å ena sidan perfekt LCHF mat och å den andra raka motsatsen. Hur kan någon med minsta lilla beroendeproblematik klara detta utan att resa bort och isolera sig? Det kräver närmast omänsklig självkontroll.

Ja eller hur! Man skulle väl nästan kunna betrakta året som en sockerkarusell, det svåra är att ta komma av den. Vi börjar i december: adventsfika, glöggmingel, julbord, lucia, jul och nyår. Sedan fettisdag med semla. Påsk efter det. Olika avslutningar i maj/juni. Sommar med glass, bärpajer etc. Halloween med allt godis i oktober. Pumpapaj om man firar thanksgiving eller bara tycker det är kul. Och så börjar det om. Förutom detta finns det andra kalas, födelsedagar, fikor m.m utspridda under året, som också kan innebära konsumtion av socker.

@MariaF Vad är MAOA? Tack för boktipset förresten. :)

  • Gilla 3
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
2 minuter sedan, morgonsol sade:

@MariaF Vad är MAOA? Tack för boktipset förresten.

Det Erik2 nämner ovan, MAO (enzym som styrs av våra gener), kommer i olika varianter och som han redan nämnt är ”snabbt” vanligt hos kvinnor. I praktiken innebär det att enzymet bryter ner serotonin för snabbt för att man ska må bra. MAOA-genen bidrar till sockersug. Ben Lynch har i sin bok Dirty Genes förslag på hur man (epigentiskt) kan hjälpa sin MAOA-gen. Både Ben Lynch och Andrew Rostenberg pratar om ”tryptophan steal”, som Erik2 också nämnt tidigare. Rostenberg har en föreläsning om det på youtube också. 

  • Gilla 2
  • Tack! 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
58 minuter sedan, Gemma sade:

Inte så att jag inte haft hormonomställnings-besvär, visst har jag det - dock avtog de för nu ca 10 år sedan men att man för den skull har en hormonbalans i kroppen, absolut.. men jag vill inte påstå att det "styr" mig, eller att jag kan säga mig vara slav under min hormonbalans.

 

Såvida, man inte inberäknar mitt ätbeteende däribland specifikt sockerintaget eller hur det är ställt med endorfinerna i denna kropp.

Det är inte bara menscykeln och klimakteriet jag avser när jag pratar hormoner och signalsubstanser. Insulin är ett hormon. D-vitamin också. Dopamin ingår i kroppens belöningssystem och är en av de substanser som man vill åt med sitt sockerknarkande för det är stämningshöjande. 

  • Gilla 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
18 minuter sedan, morgonsol sade:

Vi börjar i december: adventsfika, glöggmingel, julbord, lucia, jul och nyår. Sedan fettisdag med semla.

Nu har du allt missat några speciella dagar... ;)

25/9 Lösgodisets Dag
4/10 Kanelbullens Dag
7/11 Kladdkakans Dag
14/11 Ostkakans Dag
22/11 Wienerbrödets Dag
9/12 Pepparkakans Dag
21/12 Skumtomtens Dag
12/1 Marsipanens Dag
29/1 Veganpizzans (!) Dag
5/2 Nutellans Dag

  • Gilla 2
  • Haha 4
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jo, det är sant. Skulle själv dock bara räkna med kanelbullensdag, de övriga firar jag inte. Men knappast bra att de finns, uppmuntrar till onödig matkonsumtion. På vissa håll äter man kanske en gustav-adolf-bakelse också? Edit: glömde pizza frosseriet på nyårsdagen.

  • Gilla 3
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
3 timmar sedan, MariaF sade:

Nu har du allt missat några speciella dagar... ;)

25/9 Lösgodisets Dag
4/10 Kanelbullens Dag
7/11 Kladdkakans Dag
14/11 Ostkakans Dag
22/11 Wienerbrödets Dag
9/12 Pepparkakans Dag
21/12 Skumtomtens Dag
12/1 Marsipanens Dag
29/1 Veganpizzans (!) Dag
5/2 Nutellans Dag

Så dekadent. Kreativ köpstress i ett nötskal.

 

Då fattar jag varför man är/kan bli så förvirrad : industri-barn,  är industriskadad helt enkelt , maskiner blir slitna men också människor blir det av industrijargongen  (ne blog kommer jag inte att ge mig på, jag bantar hellre inläggen och har redan minimerat , här nu, idag men effekten kommer imorgon och framöver ) 

Skulle vara häftigt men onödigt ineffektivt också det , med (folket tycks ändå inte känna varken mer gemenskap eller bli friskare av firardagar, jag ser inte så värst mycket firar-stämning de dagarna, eller så är jag känslolös? sockerfobisk? fortsätter gärna vara isf sockerfobiker ,  :

Tålamodets dag, disciplinens dag, viljans dag, orkens dag, empatins dag, kärlekens dag ok  finns Valentine, men enormt mjäkig dag ,  lyckans dag, försoningens dag, kanke sparrisdagen eller  broccolins dag. 

 

Fast... näh , är ju inget man stoppar i munnen, eller nåt som går att köpa, då är det ju inte viiktigt. 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
22 timmar sedan, Gemma sade:

kärlekens dag ok  finns Valentine, men enormt mjäkig dag

I mina ögon finns det fler sätt att fira alla hjärtans dag än med choklad. Om man har en partner kan man dela en god måltid eller vara lite extra kärleksfull mot sina nära och kära helt enkelt.

@Gemma Tycker inte du behöver banta dina inlägg, men de hade varit lite lättare att läsa dem om du hade lite mindre mellanrum mellan varje stycke/mening. Går det att ha det mysigt utan att äta sött? Toppen att du är påväg att läsa Bittens bok. Du tar också upp flera aspekter av den mentala biten. Stress, panik och besatthet av olika saker. Går det att släppa lite på tyglarna och ta varje dag som den kommer? Göra det bästa du kan utifrån de förutsättningar du har? En måltid i taget om så behövs? Det är ok om dessa frågor känns motiga, du behöver inte svara på dem om du inte vill. :)

  • Gilla 2
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det har gått en nästan vecka utan socker. Imorgon är det Lucia, kommer inte äta några lussekatter, utan försöka njuta av musik. Hade varit trevligt att göra något med saffran, men vet inte om jag hinner. Om jag lagar något måste det också ätas upp. Det som smakat sött som ätits är morötter, saltgurka, chokladbollssmet a la lchf (smör, kokosflingor, kakao, men ingen honung!) och paranötter (men det fixar inte magen). För några dagar sedan gjorde jag en lista på julmat, inklusive gottebordet. Men varken sockerrik och/eller stärkelserik mat är något som lockar direkt, även vissa lchf-varianter. Vad är vitsen med att laga t ex lchf-lussekatter? För blir det inte att man lurar sig själv att man får äta sött och mjöl på lchf, fast då i form av sötningsmedel, kokosmjöl, mandelmjöl etc? Tänker att äpple, clementin, apelsin, fudge och tryfflar med olika smak som jag gjort själv är nog lagom i sötväg. Förhållandevis lätta att 'dosera' också. Några fler tips på lchf-julgodis? Wienernougat? När det gäller maten där jag inte riktigt kan bestämma mig, dvs vörtbröd, risgrynsgröt, potatisgratäng och pepparkakor, så tror jag följande blir enklast: Att ta ett litet smakprov, äta riktigt långsamt, vänta en stund, för att sedan bestämma sig om man vill ha lite till eller om det räckte, eller kanske att det inte var så gott. Även att man begränsar 'avstegsätandet' till en måltid under en dag. Dock så handlar julen inte bara om mat. Jag njuter av musik, dofter av julkryddor, ljus, julgranar på stan och längtar till julveckan då jag kommer vara hemma hos min familj. Tar gärna emot förslag på vad man kan göra med rödkål och/eller rödbetor.

  • Gilla 3
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag kan absolut relatera till "Om jag lagar något måste det också ätas upp". Känner mig himla sugen på att laga något gott till jul, t.ex mandelmusslor med grädde och fin hjortronsylt som är så ljuvligt. Vill också fixa ädelostcheesecake på pepparkaksbotten att ha till fördrinken, som är nästan beroendeframkallande gott. Men precis som du skriver, så måste det ätas upp och jag kommer äta för kung och fosterland om jag lagar såna grejer. Inte så att jag oroar mig om vikten utan handlar mer om att min mage och kropp inte mår bra av den typen av mat i stora mängder, att jag kommer må pyton dagarna efter. Är liksom inte värt det.

Tror absolut din taktik att bara laga ngn godbit som t.ex chokladtryffel kan vara en bra idé. Jag brukar göra kokosgodis(blir som typ Bounty) doppat i mörk choklad som lite mindre onyttig efterrätt.

  • Gilla 4
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

@Elinor Ädelostcheescake låter spännande. Sådant som är 'beroendeframkallande gott' bör man vara försiktig med. Jag har tidigare trott att delar av den stärkelserika julmaten platsat där, men egentligen handlar det nog om saboterade mättnadskänslor. Att bara äta en skål gröt, lite potatisgratäng eller en skiva vörtbröd blir man inte mätt på och så äter man mer. Det är nog viktigt att försöka hålla en helhetsbild av maten när man lägger upp den: lagom med protein, generöst med kolhydratfattiga grönsaker och fett, äter man sånt med mer kolhydrater får man minska mängden eller kompensera med mer fett helt enkelt. Försöker inte heller tänka för mycket på vikten, men vill helst inte gå upp när nu när jag lyckats klättra ner från en topp på 74 kg till ca 72. Hade gärna kommit till 70 kg, men kroppen kanske nöjer sig innan dess. Enda möjliga haken med att baka lchf-godis framöver är om jag hamnar i en situation där bara jag äter det, alla andra äter det 'vanliga julgodiset'. Då blir det plötsligt inte lika lönsamt. Har man gjort tre olika sorters fudge eller tryfflar kan det mycket väl vara 60 bitar totalt, även om de är små. Vill jag äta upp alla dessa själv? Svar nej. Och även om man kanske försöker sprida ut ätandet av dem över flera dagar vill jag inte hamna i en situation där jag äter 'godis' varje dag.

  • Gilla 2
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2019-12-08 at 13:45, Nils Engström sade:

Fel frågeställning! Mest intressant är att få hundraåringar ätit vegan/vegetariankost. Skälet till att statistiska analyser visat över 80% veganer upphöra med sin kost är enkelt, eftersom de upplever symtom på bristsjukdomar. Dessa beläggs efter återgången till animalisk kost, då besvären försvinner.  Mängder av personliga vittnesmål från exveganer visar detta.

Den vanliga kosten under åren före hundra är definitivt bestående av animalisk föda, som avsevärt mer liknar LCHF-kosten än den växtbaserade. Vad man kan se är att hundraåringar har längre telomerer än andra, dvs. kroppscellernas tidur, som bestämmer deras livslängd och bärarens.

Oavsett nedärvda egenskaper (bl.a. vad gäller telomerernas längd), förefaller rimligt att också intaget av rött kött kan ha bidragit till det senare fenomenet för hundraåringarna.  Det har nämligen visat sig i studier på området att bara rött kött visade sig öka längden på telomererna (ingen annan föda). Man kan förstå efter allt prat om faran med rött kött (som i stora studier nu motbevisats) saknar belägg och varför våra förfäder jägarna kunde uppnå 70 års ålder för 20 000 år sedan, vilken ålder drastiskt sjönk till i storleksordningen trettiofem, när jordbruket inleddes.

Veganer kan kanske ha en ökad risk att få i sig för lite av vissa näringsämnen.

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26502280

https://www.researchgate.net/publication/266024027_Nutritional_Adequacy_of_Vegetarian_and_Omnivore_Dietary_Intakes

https://kurera.se/vegetarian-eller-vegan-har-ar-naringen-du-behover-mer-av/ 

https://nutritionfacts.org/video/omnivore-vs-vegan-nutrient-deficiencies-2/

Se punkt nummer åtta i det här blogginlägget av Georgia Ede.

https://www.psychologytoday.com/us/blog/diagnosis-diet/201901/eat-lancets-plant-based-planet-10-things-you-need-know

Folk i de blå zonerna äter mycket vegetabilier. 

https://edition.cnn.com/2019/12/03/health/blue-zones-diet-food-wellness/index.html  

Kost och telomerer. 

https://www.futurity.org/diet-women-aging-telomere-length-1845022-2/

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har inte varit 100% sockerfri idag eller igår. Hade varit sockerfri idag om inte någon lagt i vaniljsocker i grädden och sedan inte sagt till om det, men sånt händer. Igår vad jag på en riktigt roligt sittning. Riktigt god mat, trevligt sällskap och sedan dansades det i ca 3 h efter det. Förvisso slank det ner några bitar potatis och sötpotatis samt lite chokladmousse till efterrätt, men sannolikt var moussen gjord med mörk choklad, för den smakade inte lika sött som den krossade daimchokladen ovanpå. Jag går vidare med att jag åt lite annorlunda än vad jag brukar igår, finns inget värde i att slå på sig själv för det. Mår bra om man bortser från att jag är lite trött, har lite huvudvärk och var något speedad under självaste dansen, antagligen p.g.a sockret. Funderar på hur motion motverkar sockrets effekter rent fysiologiskt. Om det hjälper att vara fysiskt aktiv efter att man ätit socker, eller för mycket kolhydrater för den delen, för att hinna bränna upp dem innan de omvandlas till fett? Om det stämmer, är nog bland det sämsta man kan göra är att vara äta sött och sedan fortsätta vara fysiskt inaktiv eller rentav gå och lägga sig en kort stund efter. Nu de närmsta dagarna gäller det att försöka natta trollet och man gör motsatsen genom att befinna sig vid en buffé där merparten av det som serveras innehåller socker och/eller spannmål, vilket jag gjorde vid lunchtid. Lyckades ändå plocka ihop en LCHF-vänlig tallrik med en liten bit apelsin som avslut. Tänker inte titta på bilder av t ex bakverk för det lär hålla trollet vaket.

Skulle ni säga att vara vegetarian eller vegan är en mer socialt accepterad kosthållning i dagens samhälle jämfört med att få slippa äta socker och spannmål, om vi nu kallar det för en kosthållning? Är det mer provocerande att medvetet låta bli att äta socker och spannmål?

  • Gilla 2
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
13 timmar sedan, morgonsol sade:

Funderar på hur motion motverkar sockrets effekter rent fysiologiskt.

Vi lagrar ungefär 2000kcal (med en vikt på runt 500g) glykogen i våra lager i muskler och lever. Om man t ex springer ett extremlånglopp i form av 100miles hinner man inte tillföra kolhydrater i den mängd man behöver, hur många gels man än stoppar i sig, om man inte är primärt fettdriven. Explosiva sporter bränner snabbare mer kolhydrater än sådant som långdistans. Tänk dig Vasaloppet; grunden är fettdrift men så kommer backarna och då är det överväxeln som gäller, dvs glykogenuttag. 
Visst kan man kompensera för sockret men det krävs stor kunskap om den egna kroppens förmåga, dess upptag och var brytpunkten ligger osv. De flesta av oss har inte mätt upp det och det räcker inte med pulsklockans uppskattade värden. 
Något jag personligen dock märkt är att jag mår bättre om jag rör mig efter att ha ätit socker. Jag får hjärtklappning en stund efter lite större sockerintag och det försvinner med fysisk aktivitet, rask promenad räcker. 

  • Gilla 2
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
15 timmar sedan, morgonsol sade:

Har inte varit 100% sockerfri idag eller igår. Hade varit sockerfri idag om inte någon lagt i vaniljsocker i grädden och sedan inte sagt till om det, men sånt händer. Igår vad jag på en riktigt roligt sittning. Riktigt god mat, trevligt sällskap och sedan dansades det i ca 3 h efter det. Förvisso slank det ner några bitar potatis och sötpotatis samt lite chokladmousse till efterrätt, men sannolikt var moussen gjord med mörk choklad, för den smakade inte lika sött som den krossade daimchokladen ovanpå. Jag går vidare med att jag åt lite annorlunda än vad jag brukar igår, finns inget värde i att slå på sig själv för det. Mår bra om man bortser från att jag är lite trött, har lite huvudvärk och var något speedad under självaste dansen, antagligen p.g.a sockret. Funderar på hur motion motverkar sockrets effekter rent fysiologiskt. Om det hjälper att vara fysiskt aktiv efter att man ätit socker, eller för mycket kolhydrater för den delen, för att hinna bränna upp dem innan de omvandlas till fett? Om det stämmer, är nog bland det sämsta man kan göra är att vara äta sött och sedan fortsätta vara fysiskt inaktiv eller rentav gå och lägga sig en kort stund efter. Nu de närmsta dagarna gäller det att försöka natta trollet och man gör motsatsen genom att befinna sig vid en buffé där merparten av det som serveras innehåller socker och/eller spannmål, vilket jag gjorde vid lunchtid. Lyckades ändå plocka ihop en LCHF-vänlig tallrik med en liten bit apelsin som avslut. Tänker inte titta på bilder av t ex bakverk för det lär hålla trollet vaket.

Skulle ni säga att vara vegetarian eller vegan är en mer socialt accepterad kosthållning i dagens samhälle jämfört med att få slippa äta socker och spannmål, om vi nu kallar det för en kosthållning? Är det mer provocerande att medvetet låta bli att äta socker och spannmål?

Hejsan, som du redan är inne på, så finns viss rangordning eller prioritetsordning i ens (kanske nya) hälsosamma livsstil.

 

Jag vill mena att en hälsosam livsstil som bekant består av mer än en livsparameter eller den kan liksom konkurrera med de vitala parametrarna som så ofta blir högprioriterade så fort man "anammar" eller hänger sig åt en viss matregim eller disciplin.

 

Att låta den helt ockupera en, så resterande hälsoparametrar såsom det sociala umgänget, kan bli ett för högt pris, MEN beror också på var i vägen mot den sunda livsstilen man befinner sig, och hur väl etablerad man är i detta.

Därför ska man absolut inte nedvärdera sig eller börja förakta sitt beteende, särskilt inte när det skänker mening! i den sociala kontexten! 

Man kan absolut vara mycket ambitiös, man kan mycket väl behöva en fastare strängare disciplin i lchf-kosthållningen, man kan mycket väl vilja, men också behöva "optimera" , det är all fine!! Men inte till vilket pris som helst... varje... sak... måste få ta sin tid, och juletid är en (vanligtvis) trevnadens tid, där LUSTEN är påtaglig och den här lusten, med lustbetonade aktiviteter , glädje och gemenskap.. har ett otroligt högt värde, som kan tänkas konkurrera med t.ec den enskilt isolerande individuella "kostplanen".

Det är individuellt, med hur man förhåller sig till sockret, man blir nog olika skicklig på att hantera MÄNGDERNA, eller doserna av "det förbjudna".

Hur säker är du på att inte totalt falla, utifrån att ha woow.. "gått ur min ketos..."  , jag det beror alldeles på ens ambition, mål men BEHOV.

 

Finns medicinska skäl, att försöka låta bli smakandet dag efter dag... vecka efter vecka tills det exploderar? Eller är man VÄL MEDVETEN om att klara av att bara starta om efter julehelgens lockelser? Eller njuter man redan stort av det skafferi man redan har, det har nog med erfarenhet också att göra.

 

I sig ser jag inga fel att ta för sig av det som lockar, bara man är medveten om ens mindset , att detta med SÖT SMAK på tungan... om det sker nu hela december, över jul & nyår! Då kan januari bli svårbemästrat...  eller inte - om man är harmonisk, om man har en mindmap där hälsolinjen innefattar andra glädjeämnen förutom mat, mat , mat och evinnerligt mat och en massa smaker precis hela tiden, ständiga sensationsjagandet... finns andra LUSTBETONADE aktiviteter (inkl. julen) förutom denna mat?

 

Japp! alla dagar i veckan. Att ha utarbetat en individuell plan, som känns djupt i hjärtat... att vara rätt.. är nog den nyckel man behöver ha fått fatt i. 

Känns det inte djupt inom en,  det är alltså inte bara biokemi matematiik och taktik, det dyrbaraste kan man inte RÄKNA, det måste kännas!! 

 

Social lycka, kan i konkurrrenssituationen vid sittningar, slå högre men temporärt och inte konstant, fattar man det så kan man bespara sig att måla fan på väggen över att ha tagit sin favorit-sak... eftersom jag tycker att det ska vara lust och kännas bra! (inte bara behövligt och medicinskt eller viktmässigt nödvändigt eller behovsbaserat enbart) , att öppna dörren till en sund kosthållning som lchf och/eller keto är.

 

Harmoni, det kan visst vara värt att göra sig en liten plåt brownies, eller mandelmusslor, vem i hela världen har kommenderat en att "måste äta up det" ? INGEN! mer än du själv! 

Jag lagade, jag åt och jag frös in. Case closed!  Eftersom jag kände att det här, var nåt så smäktande infernaliskt gott och efter att 2:a dagen gå loss och börja göra det till vana.. var det att ta fighten och då tänkte jag att ANTINGEN glider jag in på sockersnask-vanan.. eller så ser jag det som en naturligt självklart att få i mig, utefter min egen hälsoplan, att kakan eller godiset inte får bli på regelbunden-basis-belöning, det är det mönstret jag inte vill ska dominera, utan enbart långsamt men s'kert.. diminuera , oavsett det är jul eller inte.

 

Rödbetor, dem slänger jag i mixern med kokosgrädde och dricker upp, eller mixar med selleri och annat för att drickas upp, en och annan gång, jag försöker undvika att försöka "imitera" lchf-anrättningana att bli som den vanliga husmanskosten - särskilt när lchf/keto är hundratusen gånger såå mycket godare.

 

Så nu 'är jag taggad 😉 med nyckel i min hand, som jag letade efter så en tok i några dagar, och nej.. blir varken alladin, mandelmusslor eller sådant för min del, jag vill inte ha det tragikomiska efterspelet ,  jag vill behöver och måste för en gångs skull i livet, känna att jag kan navigera mig förbi den traditionsenliga julen, som finns och är kvar!!! vare sig jag äter pepparkakor glögg eller inte gör det, julen är där ändå och det kan vara marknaden... som mantrar in matens vikt över julen, mer än din egen vilja och lust, att maten ska vara så satans i centrum, det är betingad reflex att se det så.. man är i högprocessindustrins armae, nästintill bakbunden men nu får det va slut med det från min sida. 

 

Jag tycker fortfarande att veganen har det mest socialt inkompatibla beteendet , absurd  attityd ur flera aspekter och felnärd. Att hoppa sockret, tror jag är mest något som om något, i så fall kan väcka beundran eftersom medvetenheten om sockrets toxiska inverkan numera är mer införlivad än någonsin. 

 

Då veganismen aldrig erkänner bl.a köttmarknaden som åtminstonde tillhandahåller med goda soppor (benmärgspipor, grisfötter, inälvsmat, gris- och oxtungor, det är gamla traditioner... + näringsrika!  att säga på etik-politiska extremistiska grunder såga allt så rakt av, är inte genomtänkt, men veganen kan för den skull ta del av gemenskapen, bara det att man vet vilka låga tankar den har om en, som inte är "etiskt utvecklad..." i att "plåga dessa deras bästa vänner genom att äta upp dem, framför ögonen på dem..... alltså veganerna som gärna skulle vilja se och också lobbar för att vi köttätare står i behov av social kontroll (det är den politiska avsikten) , vilket jag ser som fullfjädrat surrealistiskt, som har inget med sockerabstinens att göra.

 

Veganer kan oavsett vara sockerjunkies av stora mått, veganism har inget med sundhet och styrka att göra, (då skulle vi slippa se deras massproducerade högprocessade produkter , som dessutom smakar APA) dess ursprungliga grund ligger i en slags aversion mot människan sedd som biologiskt evolutionsbaserat målsökande  varelse.. veganernas dilemma sitter psykologiskt felrotat, det gör ju faktiskt inte observansen mot sockret.

 

Men du är observant, och självreflekterande, enbart det är ett avgörande kliv i i hälsosamma livet, att bry sig lite (eller mycket, och komma till skott eller om man vill, in i mål 😉 

 

  • Tack! 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2019-12-13 at 13:05, Elinor sade:

Jag kan absolut relatera till "Om jag lagar något måste det också ätas upp". Känner mig himla sugen på att laga något gott till jul, t.ex mandelmusslor med grädde och fin hjortronsylt som är så ljuvligt. Vill också fixa ädelostcheesecake på pepparkaksbotten att ha till fördrinken, som är nästan beroendeframkallande gott. Men precis som du skriver, så måste det ätas upp och jag kommer äta för kung och fosterland om jag lagar såna grejer. Inte så att jag oroar mig om vikten utan handlar mer om att min mage och kropp inte mår bra av den typen av mat i stora mängder, att jag kommer må pyton dagarna efter. Är liksom inte värt det.

Tror absolut din taktik att bara laga ngn godbit som t.ex chokladtryffel kan vara en bra idé. Jag brukar göra kokosgodis(blir som typ Bounty) doppat i mörk choklad som lite mindre onyttig efterrätt.

Gillar dina ord om att vara rädd om din kropp, din lilla mage, det pumpande hjärtat och huruvida du älskar mandelmusslan mer än ditt lilla hjärta?

 

Finns medicinska dilemman i bakgrunden, så kan en enda traditionell mandelmussla , efter "bara en liten smakportion av ris a la maltan, efter liten plock av vörtbrödet.. försätta en i en smått onödig kamp - min personliga erfarenhet är genom alla år tillbaka, att jag i princip alltid ångrat mig över att inte ha kunnat styra de traditionellt tillagade anrättningarna som dryper av socker, det är förhållandevis billiga kickar sett i ljuset av någon diagnos - därför är :

Insulinresistens eller etablerat diabetes T2 , snarare en hjälp eller en slags KONSTANT varningstriangel att ha, men utnyttja maximalt  - men nu är det tyvärr så att många med sockersjuka ändå unnar sig, det är fullt förståeligt då sociala trycket är så grymt, över jul och midsommar. 

 

Men liksom du säger, så finns svingoda alternativ, man ska bara lära sig att ta en, två.. men kanske inte tre åt gången, utan spara dem till julen, eller äta dem 1 gång/månad.. själv äter jag lchf-godis ca 1 gång i veckan, men siktar på 1 gång/månad. 

 

Jag siktar på att äta enbaet lchf-godis vid julehögtidsdagarna, om jag lyckas vet man inte, men man kan iaf sikta mot stjärnorna så hamnar man kanske i trädtoppen istället för nergrävd under diket.... 

 

 

DietDoktorns ketobrownies, är alltså svingoda! (kladdkake-aktiga) , så sådana måste jag skicka in i frysen efter 1-2 bitar. Varje person har ju sina svagheter, men jag har ganska nyligen kommit på att jag nog uppskattar en skön simtur mer än en brownie.. någonstans måste kampen ha sin skiljelinje. 

 

Man kan inte få allt, antingen ryker kakan, eller så kan man bli understimulerad på annat plan, eller uttråkad.. p.g.a några kakor. Men kakornas makt i samhället är väl etablerat, de är ju helt enkelt obligatoriska..  beror på vad man har att spela med också, är man inte miljonär kan man inte fylla skafferier och frys med både kakor och mat, fylls bensintank, betalade årskort, nya träningsskor och träningskläder.. osv, då kostnader för sådant + tillskott och vitaminer, + den förnämt goda maten... gör att kostnaderna flyger iväg. 

 

Priset för ett kakbak, sätter jag i relation till t.ex.. en ny snygg baddräkt, eller nåt annat efterlängtat. (men har ny baddräkt, som var värd mer än vilken mandelmussla som helst).

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
2 timmar sedan, Gemma sade:

Gillar dina ord om att vara rädd om din kropp, din lilla mage, det pumpande hjärtat och huruvida du älskar mandelmusslan mer än ditt lilla hjärta?

 

Finns medicinska dilemman i bakgrunden, så kan en enda traditionell mandelmussla , efter "bara en liten smakportion av ris a la maltan, efter liten plock av vörtbrödet.. försätta en i en smått onödig kamp - min personliga erfarenhet är genom alla år tillbaka, att jag i princip alltid ångrat mig över att inte ha kunnat styra de traditionellt tillagade anrättningarna som dryper av socker, det är förhållandevis billiga kickar sett i ljuset av någon diagnos - därför är :

Insulinresistens eller etablerat diabetes T2 , snarare en hjälp eller en slags KONSTANT varningstriangel att ha, men utnyttja maximalt  - men nu är det tyvärr så att många med sockersjuka ändå unnar sig, det är fullt förståeligt då sociala trycket är så grymt, över jul och midsommar. 

 

Men liksom du säger, så finns svingoda alternativ, man ska bara lära sig att ta en, två.. men kanske inte tre åt gången, utan spara dem till julen, eller äta dem 1 gång/månad.. själv äter jag lchf-godis ca 1 gång i veckan, men siktar på 1 gång/månad. 

 

Jag siktar på att äta enbaet lchf-godis vid julehögtidsdagarna, om jag lyckas vet man inte, men man kan iaf sikta mot stjärnorna så hamnar man kanske i trädtoppen istället för nergrävd under diket.... 

 

 

DietDoktorns ketobrownies, är alltså svingoda! (kladdkake-aktiga) , så sådana måste jag skicka in i frysen efter 1-2 bitar. Varje person har ju sina svagheter, men jag har ganska nyligen kommit på att jag nog uppskattar en skön simtur mer än en brownie.. någonstans måste kampen ha sin skiljelinje. 

 

Man kan inte få allt, antingen ryker kakan, eller så kan man bli understimulerad på annat plan, eller uttråkad.. p.g.a några kakor. Men kakornas makt i samhället är väl etablerat, de är ju helt enkelt obligatoriska..  beror på vad man har att spela med också, är man inte miljonär kan man inte fylla skafferier och frys med både kakor och mat, fylls bensintank, betalade årskort, nya träningsskor och träningskläder.. osv, då kostnader för sådant + tillskott och vitaminer, + den förnämt goda maten... gör att kostnaderna flyger iväg. 

 

Priset för ett kakbak, sätter jag i relation till t.ex.. en ny snygg baddräkt, eller nåt annat efterlängtat. (men har ny baddräkt, som var värd mer än vilken mandelmussla som helst).

Kloka tankar! Jag kan absolut relatera till underbara keto-brownies som måste in i frysen NU, för annars äter jag för många och blir dålig. För mig spelar det inte jätteroll om bakverk och godis är LCHF/Paleo vänliga tyvärr, utan är liksom själva smakexplosionen av sötma, gräddigt, fettigt, krispigt och sälta som får mig att släppa på strypkopplet och äta för mycket. Mina smaklökar och mitt belöningssystem känner ingen skillnad på socker/sötningsmedel eller om mjölet är mer kolhydratsnålt, det vill ha mer oavsett. 

Jag kan stå emot vanliga kakor, godis och tårtor och säga nej tack. Var säkert 2 år sedan jag åt något som innehöll vetemjöl. Problemet är just när efterrätten är low carb, glutenfri, mindre socker mm att jag då tillåter mig att njuta och sen leder det till frosseri.

Även om jag är metabolt frisk, normalviktig och "borde" klara av att käka för mycket efterrätt(som 90% av Sveriges befolkning ändå gör), så har jag en neurologisk sjukdom i grunden och små marginaler vad gäller utsvävningar pga det, inklusive vad jag stoppar i munnen. Jag blir mycket sämre rent fysiskt, får svårare symptom när jag gör avsteg från min vanliga meny av lätt naturlig mat och främst om jag också äter för mycket. Jag får också plågsam magkatarr i flera dagar och måste knapra Alvedon för att det gör så förbannat ont, om jag ätit godsaker så jag blivit proppmätt. Senast jag frossade, så hade jag till och med blod i avföringen dagarna efter, trots att jag är "frisk" i mage&tarm minsann enligt distriktsläkaren och blod i avföringen var tydligen ingenting jag skulle oroa mig över... suck 😕

När jag tänker på eländet jag riskerar om jag julbakar och käkar upp allt, så känns det inte så lockande längre. I fjol lagade jag iofs knäck och lyckades med konststycket att lägga det i burkar och ge bort till nära och kära, innan jag åt för många. Men då kände jag mig inte så sjysst heller, när t.ex min gamla mamma(med övervikt) ringde och hade ångest för att hon ätit knäck så hon mådde illa. Så jag gjorde andra sjuka istället! Bäst är nog att inte julbaka alls.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
46 minuter sedan, Elinor sade:

Jag kan absolut relatera till underbara keto-brownies som måste in i frysen NU, för annars äter jag för många och blir dålig.

Fast de smakar bra iskalla också... :( För mig är det lättast att de inte finns alls.

  • Gilla 2
  • Haha 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
1 timme sedan, Elinor sade:

 

Jag kan stå emot vanliga kakor, godis och tårtor och säga nej tack. Var säkert 2 år sedan jag åt något som innehöll vetemjöl. Problemet är just när efterrätten är low carb, glutenfri, mindre socker mm att jag då tillåter mig att njuta och sen leder det till frosseri.

 

När jag tänker på eländet jag riskerar om jag julbakar och käkar upp allt, så känns det inte så lockande längre. I fjol lagade jag iofs knäck och lyckades med konststycket att lägga det i burkar och ge bort till nära och kära, innan jag åt för många. Men då kände jag mig inte så sjysst heller, när t.ex min gamla mamma(med övervikt) ringde och hade ångest för att hon ätit knäck så hon mådde illa. Så jag gjorde andra sjuka istället! Bäst är nog att inte julbaka alls.

Aha.. problem nr 1 , den där riktigt sluga baklängespsykologiska självbedrägeriet : bara för att det är low carb, är det bara att skyffla in - och den baklängesvalsen lider jag också av! En fälla som man ev. behöver genomgå x antal gånger, för att till slut leva steget före och det är exakt där jag märker att jag behöver substitut , en fullgod minst lika högt smällande endorfin-kick, det kan vara en hobby, ett samspel, att man gör något man inte gjort på länge eller nåt som blivit bortglömt att ta fatt i igen, vad som helst!

 

Bara inte något som tvunget ska in i munnen för att belasta den kropp som minst av allt behöver ännu mer in, efter redan fullgod toppkvalitativ mat. Det är den ekvationen jag fortf. nu etablerar - jag upplever att matfixering ökat som ett slags fenomen och tror att det har med ökat utbud att göra, alla dessa kockar och tävlingsprogram om den häftigaste kocken med de häftigaste upplevelse-konsterna, i att vi inte längre äter för att överleva , utan för att direkt konkurrera.

Inte ens njuta, således. Det framstår så, och detta för mig, står i samband med att industrierna är desperata i att aldrig någonsin sina i marknadsföringen, och hålla socker-konsumtionen i stark linjär exponentiell kurva  uppåt, minsta lilla tendens som t.ex "lchf" är ett starkt hot, och därför "farlig"

 

 

 

Problem nr 2 , hellre ge än ta , kanske kan vidareutvecklas till att börja sålla bland recepten , för några veckor sedan hade jag ett tjugotal kak- godisrecept som jag BARA MÅSTE ge mig på, efterhand kom klokheten i fatt och jag förstod att jag til slut skulle börja ha söt-vanan som daglig komponent i min kostplan, vilket är totalt förkastligt!!!  Som för många andra också.

 

Ge din mamma något annat sött : smycke, sjal, eller måla en liten tavla av fina frostiga färger och texturer , att BETRAKTAS.. man beundrar ju sockret till den makalösa gränsen, vaför inte börja betrakta det,  forskare studerar det mikroskopiskt kliniskt.. vi som inte forskar, kan studera sockret ur andra aspekter - jag målar... ocj ska kanske en dag börja måla av mig med att ha sockret i alla sina former som tematisk röd linje i någon kollektion , upp på väggen men inte in i  munnen. Alla dessa färger och kompositioner, det är enormt lockande att plocka på sig, om man är färgkänslig.

 

Tänk på att färger & former i själv förpackningar, layout design etc. kan vara en trigger som sätter fröet till tankekedjan som får en att i slutsteget stå där med bakandet ovh plåtarna... som man egentligen aldrig ville.

 Jag blev hypnotiskt förförd av hur t.ex marzipan lanseras.. som exempel bara snillrik kreativitet med utstuderade marknadspsykologer och anlytiker anställda som är estetiskt profilerade för merförsäljninh , så jäkla psykologiskt intrikat, därefter hur barn associerar till godis , japp via färger! via former! ljud.... glitter, skimmer.. , prasselljudet,  pinglanden i bakgrunden, kan räcka för att det sätter sig i hjärnan för livslång tid - så jag triggas av dofter och recept med smart zoomade bilder,  eftersom det ger lyckosignaler och sker det repetitivt, ovh jag snöar in på kakreceptsamlingen hur nyttig den än är, så är det bara en tidsfråga innan man står där med bakplåtarna.

Därför, måste jag förbli lojal mot nyvunnen kostplan, som jag ser vara det enda som ger varaktig lycka - sluta ta  in det som varit sjukdomsskapande, i nuläget.

Reversera det mentala elementet som godkänt levernet ,  men det är också genetiskt  och därför svårt att fullständigt mota bort som om socker aldrig fanns.  

 

Så roligt att höra att du inte "befattat dig med vitt mjöl" på länge , helt underbart! vetemjöl är GIFT (i min värld, kunde lika gärna stå DDT på påsen)

 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

@Gemma Givetvis finns det flera parametrar att ta hänsyn till när det kommer till att skapa och behålla en hälsosam livsstil. Förutom maten så försöker jag jobba med stress, tankar, förhållningssätt, relationer, sömn och fysisk aktivitet eller kanske snarare bristen på. Psykisk ohälsa kanske egentligen är ett eget kapitel. En återkommande fråga som inte bara gäller maten är 'Hur ofta är det rimligt med avsteg? Är det värt det?'. Vända tillbaka kosten kan ibland vara lättare än att vända tillbaka när man vill somna/vakna. Förhoppningsvis får det ta lite tid innan man är mer etablerad i sina sundare vanor och därmed kan börja sätta gränser, att man inte tillåter sig själv eller andra behandla en hur som helst. Vad man är villig att utsätta sin kropp för. Målet är att jag ska må bra. När det gäller ambitioner angående mat gillar jag Mys idé med bottenlinje, 'att vara socker- och mjölfri'. Allt är ok så länge man inte sjunker under den linje man själv satt upp. Och även om jag gärna är ambitiös i köket så får jag ibland göra avvägningar mellan tid och annat som jag vill eller behöver prioritera. Håller med dig om att godis inte bör förekomma regelbundet, utan bara ibland. Men hur sällan är det? Är en gång i månaden tillräckligt sällan? Jag hade nog inte fixat att ha godsaker i frysen, för de skulle nog inte ätits upp. Har t ex fond men den går åt väldigt långsamt. Vet inte heller hur jag ska bli av med en burk mascarpone i kylen. Det är lättast om de inte finns, om de redan tagit slut. Ska man ha sött på nytt får man bemöda sig att baka själv och bjuda hem gäster. Lite av en bromskloss så det sparas till speciella tillfällen och så köper man bara så mycket man behöver. Ett förslag till att dra ut på lchf-godisätandet är att trappa ner det långsamt. Om du nu klarar att bara äta godis 1 gång i veckan, kan du prova att inte äta godis på 8 dagar och sedan öka antal dagar du inte äter lchf-godis succesivt? Vips blir det bara varannan vecka och då kanske en månad känns mer överkomligt? Mat är till för att njutas av, men är ändå lätt hänt att jag skyfflar i mig det jag har lagat på 10-15 minuter, äter jag långsamt kanske det tar 30 min. Och då har man dessutom lagt mer än en timme på att laga maten. Enda lösningen jag kommit på hittills är att äta besvärlig mat, t ex mat med ben i. Eller att man har sällskap så kan man inte äta 100% av tiden, utan blir avbruten då och då.

@Elinor Håller med om att julbak inte blir så lockande. Lätt att man hamnar i frosseriet, det är svårt att sluta. Någon som vet om detta skulle kunna bero på att socker saboterar mättnadskänslor? Eller om det finns andra förklaringar? Om jag var du hade jag bjudit min mamma på god, fet och kolhydratssnål julmat istället. Eller sällskap. Fett och protein får väl många äldre för lite av idag?

  • Gilla 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2019-12-17 at 18:53, morgonsol sade:

Givetvis finns det flera parametrar att ta hänsyn till när det kommer till att skapa och behålla en hälsosam livsstil.

...jobba med stress, tankar, förhållningssätt, relationer, sömn och fysisk aktivitet eller kanske snarare bristen på.

...Psykisk ohälsa kanske egentligen är ett eget kapitel. En återkommande fråga som inte bara gäller maten är 'Hur ofta är det rimligt med avsteg? Är det värt det?'

Skälet till att många människor tvingas famla i vardagen och söka egna lösningar (egenmedicinering via alkohol, narkotika eller andra stimulantia), har enligt min mening delvis med sjukvårdens synsätt att göra. Man förvånas alltmer över sjukvårdens representanter, som vid första "bästa" tillfälle funderar över vilket läkemedel som skall sättas till, för att förändra ett symtom eller "bota".

När hörde någon en läkare utgå från de grundläggande principerna, utsagda av läkekonstens fader Hippokrates, om kostens betydelse. Inte minst viktig när det gäller att rätta till psykiska avvikelser. Det känns som att de eventuella kunskaper, som läkaren har på området, försvinner i samma ögonblick som bläddrandet i FASS inleds.

____________________________

Låt oss ta det "enkelt": Vid sidan av D-vitaminet, som behövs för att kroppen skall kunna utvinna  vissa mineraler och K2-vitaminet för att styra främst kalcium i rätt riktning (till benvävnad och tänder), finns fyra viktiga ingredienser som kroppen måste ha tillgång till för att fungera väl. Speciellt tänker man då på hjärta och hjärna. I varje kroppscell eller dess närhet skall finnas:

1. Kalium på insidan med 4 gånger högre koncentration än natrium

2. Natrium som skall hålla sig utanför cellmembranet

3. Magnesium bl.a. med funktionen som dirigent - släppa in och köra ut kalcium

4. Kalcium bl.a. för att bjudas in eller köras ut av magnesiet

Koncentrationen (1) och (2) i förhållandet 4:1 har stor betydelse för cellens pumpsystem till att fungera optimalt för omsättning av födoämnen och utsöndring av avfallsprodukter.

Magnesium fungerar bl.a. som cellens dörrvakt (släpper in resp. kör ut kalcium) och finns i en koncentration som är många tusen gånger högre än kalciets (flera in- och utsparkare för att hinna med jobbet alltså).

Vid sidan av cellens eget välbefinnande (nära sig och styra energiverket - ett eller fler mitokondrier som sköter den elektrokemiska energiproduktionen), har särskilt magnesium/kalcium väsentlig betydelse för hjärta och hjärna.

 

HJÄRTA/HJÄRNA

För hjärtats muskelceller har kalciet funktionen att vid varje pulsslag kontrahera muskelcellerna medan magnesiet ögonblicket senare kickar ut kalciet så att hjärtat kan vila. Magnesiet har alltså en viktig avslappande funktion. För hjärnan råder liknande samarbete mellan magnesium/kalcium då det gäller signalöverföringen mellan synapser och neuroner. Om obalans råder blir signalöverföringen lidande. Det innebär inte bara försämring av minnet (närtidsminnet särskilt) och att den kognitiva förmågan försämras, det ger också  följdverkningar i psykiskt avseende (neuroser etc.).

Den positiva, medicinska betydelsen av LCHF-kosten/ketosen

I sammanhanget med hjärnans funktion, särskilt, om man tillämpar LCHF-kosten driven till ketos, är intressant med dess positiva medicinska verkan för epileptiker, som under början av 1900-talet enbart kunde befrias från sina anfall genom att undvika alla former av socker. Ketosen ger genom fettdriften också en stabiliserande funktion vid autism och bipolär sjukdom. Även om sambanden mellan nämnda positiva effekter och LCHF-kosten (ketosen) inte är helt klarlagda, finns anledning att se sambanden mellan kost och psyke vara intimt förbundna.

Ketosen, som ju utgår från förbränning av fett, medför i själva verket den renaste  formen av energi som kroppen föredrar. Glukos som energimedium, betraktas numera alltmer som en oren form av energi. Skälet ligger i att glukos medför oxidativa effekter, som bl.a. medför ökad risk för skador på hjärnceller. Ketonernas rena energiförbränning innefattar en sidoproduktion av antioxidanter och initialt en minskning av produktionen fria radikaler (fritt syre i blodet). Skadliga oxidativa processer hindras därmed och också risken för hjärnceller att skadas (visas annars genom uppkomsten av plack i hjärnan som har direkt samband med demenssjukdomar och åldrande).

Vissa studier antyder förbättrad hjärnfunktion med minst (25%) vid ketogen kost i  jämförelse med glukos som energimedium. Förbättringen omfattar såväl den kognitiva funktionen som kort/långtidsminnet. Ett av skälen till att intresset är stort för ketogen kost, har just med förbättringen av hjärnans funktion att göra. Studier på råttor som visar ökad koncentration av ATP i kroppens ”energifabriker” och i hippocampus, ökar produktionen av nervceller och ger i varje fall för råttorna en 50 % ökning av minnesfunktionen. Detta bekräftas i studier överensstämma med förbättrat minne hos äldre på ketogen kost. Människor, som tidigare drabbats av hjärt- eller hjärninfarkt, kan i hög grad genom att växla från glukos till ketoner/fett som energimedium, minska risken för återfall.

Om man därtill lägger att LCHF-kosten driven åt ketoshållet ger:

  • Ökad mitokondriell funktion (ATP),  som ger stabilare energinivåer under dygnet utan hunger- eller sötsug
  • Uthållighet - prestanda: Energireserven i form av kroppsfett ger 10-100 gånger mer lagrad energi jämförd med maximalt lagrad mängd glykogen.
  • Ett suveränt sätt att generellt hålla vikten normal eller minska den med ett minimum av muskelförlust
  • Bättre sömneffekt (förhållandet djupsömn/remsömn ökas)
  • Minskad risk för uppkomsten av njursten och gallsten
  • Mindre gasbildning, uppblåsthet
  • Mindre risk för irritabelt tarmsyndrom - IBS -  (uppstår inte eller förbättras kraftigt).
  • Lägre smärta och generellt sänkt inflammation i hela kroppen
  • Effektiv migränbehandling och mindre tendens till huvudvärk
  • Mindre risk för halsbränna ev. tidigare tendenser försvinner
  • Fettleversjukdom hindras (effekt som är speciellt beroende av lågt fruktos- och alkoholintag)
  • Stabiliserande funktion vid autism och bipolär sjukdom
  • Generellt minskad cancerrisk (cancercellen är beroende av god tillgång på glukos/fruktos)
  • Minskad risk för multipelskleros (MS) och utgör effektiv behandling också av RA (reumatoid artrit)
  • Ger rensande effekt vid acne eller hindrar den att uppstå
  • Allmän förbättring av hälsan. Risken för en rad kultursjukdomar reduceras eller uppstår aldrig som cancrar, Alzheimers, Parkinson, epilepsi och fettsleversjukdom.

Redan i denna uppräkning kan man se klara belägg för utvecklingen av ett stabilt psyke genom LCHF-kosten driven till ketos. Sammanfattningsvis kan man alltså antyda tunga medicinska belägg finnas, för en stor mängd fördelar, vid växling från konventionell till ketogen kost, som måste anses vara imponerande. Det talar för att människans överlevnad under evolutionen måste ha haft samband med optimalt utnyttjande av ketogen kost. Så sent i människans utveckling som under perioden som jägare för 20 000 år sedan, kunde människor uppnå 70 års ålder utan tillgång till vare sig apotek, hälsokostaffärer eller läkare. Det som en individ avled av var fallskador eller problemet med farliga djur och fysiska skador i övrigt.

Ingen medicinsk terapi har någonsin kunnat uppvisa liknande bredd på positiva effekter som lågkolhydratkosten. Människans livslängd anses på goda skäl vara direkt beroende av förhållandet mellan mängden förbränt fett och energi som under livet utvunnits via glukos. Dvs. ju längre eller ju större andel som ketonerna fått stå för energiutvinningen, desto längre livslängd och större andel av livet utan kultursjukdomar. Den främste LCHF-tillskyndaren i det sammanhanget är Ron Rosedale - den som inte hört honom lägga ut texten, måste skyndsamt ta sig tid till det t.ex. via:

https://www.youtube.com/watch?v=LylJ0OOcONg

Ketonerna har dock enbart en indirekt inverkan – väsentligt är att ketonerna möjliggör förbränning av fett inte glukos - det är i den processen som fördelarna uppstår. Min inställning, som flertalet läkare, särskilt psykiatriker skulle kalla naiv, är att den miljon människor i Sverige som idag äter antidepressiv medicin, till stor del gör det p.g.a. sin livstil. I begreppet livsstil ingår kosten som den tveklöst mest väsentliga komponenten. I den, oavsett form, kan så enkla faktorer spela in som att kroppen lider brist på någon enskild komponent som t.ex. järn,  kalium, kalcium, magnesium eller D-vitamin.

Så... om vi återgår till din frågeställning:

"En återkommande fråga som inte bara gäller maten är 'Hur ofta är det rimligt med avsteg? Är det värt det?"

bör frågan snarare ställas som: Är det värt att missa någon av de väl eller i vissa fall relativt väl belagda fördelarna med LCHF-kosten som finns, förutsatt att man bl.a. håller god kontroll på upptaget

Kalium, natrium, magnesium och kalcium

delvis beroende av andelen D-vitamin och K2-vitamin i blodet?1343650263_ScreenHunter_vin2560Oct_2009.jpg.18748c42ca5730656a736a99bc042597.jpg

P.S.

Ingen skall vara säker på att koncentrationen på de livsnödvändiga salterna är OK, bara för att läkaren säger att allt finns i den mat man äter. Min senaste Werlab-kontroll nedan visar att det finns anledning att ibland kontrollera, hur man ligger till på den viktiga magnesium/kalcium-fronten (min LCHF-start dateras till september 2017) :

1910505192_ScreenHunter_2646Dec_1717.thumb.jpg.efba62e28c8f6af95aff7c8372c42305.jpg

Medan tidigare analyser föregåtts av 12 timmars fasta och intagning av kostillskott på analysdagen, skedde den senare efter 16 timmars normal dagsfasta med magnesiumtillskottet utsatt under samma tid. Resultatet  hade alltså varit högre om tillskottet intagits som vanligt på morgonen för den senaste provtagningen. Normalt tror jag magnesiumhalten i blodet är acceptabel vid den dagliga rutinen för magnesiet men kalciumnivån är något tveksam. Behöver åtgärdas för framtiden. Svårigheten att tillfredsställa kroppens behov av kalcium via kosten framgår av tråden:

Kontrollera själv i de komponentlistor som ovan tabelleras! Den som kommer i närheten av ett dagligt behov på 1000 mg med konventionell kost, oavsett vilken, är bara att gratulera!

  • Gilla 1
  • Tack! 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
11 timmar sedan, Nils Engström sade:

Skälet till att många människor tvingas famla i vardagen och söka egna lösningar (egenmedicinering via alkohol, narkotika eller andra stimulantia), har enligt min mening delvis med sjukvårdens synsätt att göra. Man förvånas alltmer över sjukvårdens representanter, som vid första "bästa" tillfälle funderar över vilket läkemedel som skall sättas till, för att förändra ett symtom eller "bota".

När hörde någon en läkare utgå från de grundläggande principerna, utsagda av läkekonstens fader Hippokrates, om kostens betydelse. Inte minst viktig när det gäller att rätta till psykiska avvikelser. Det känns som att de eventuella kunskaper, som läkaren har på området, försvinner i samma ögonblick som bläddrandet i FASS inleds.

____________________________

Låt oss ta det "enkelt": Vid sidan av D-vitaminet, som behövs för att kroppen skall kunna utvinna  vissa mineraler och K2-vitaminet för att styra främst kalcium i rätt riktning (till benvävnad och tänder), finns finns fyra viktiga ingredienser som kroppen måste ha tillgång till för att fungera väl. Speciellt tänker man då på hjärta och hjärna. I varje kroppscell eller dess närhet skall finnas:

1. Kalium på insidan med 4 gånger högre koncentration än natrium

2. Natrium som skall hålla sig utanför cellmembranet

3. Magnesium bl.a. med funktionen som dirigent - släppa in och köra ut kalcium

4. Kalcium bl.a. för att bjudas in eller köras ut av magnesiet

Koncentrationen (1) och (2) i förhållandet 4:1 har stor betydelse för cellens pumpsystem till att fungera optimalt för omsättning av födoämnen och utsöndring av avfallsprodukter.

Magnesium fungerar bl.a. som cellens dörrvakt (släpper in resp. kör ut kalcium) och finns i en koncentration som är många tusen gånger högre än kalciets (flera in- och utsparkare för att hinna med jobbet alltså).

Vid sidan av cellens eget välbefinnande (nära sig och styra energiverket - ett eller fler mitokondrier som sköter den elektrokemiska energiproduktionen), har särskilt magnesium/kalcium väsentlig betydelse för hjärta och hjärna.

 

HJÄRTA/HJÄRNA

För hjärtats muskelceller har kalciet funktionen att vid varje pulsslag kontrahera muskelcellerna medan magnesiet ögonblicket senare kickar ut kalciet så att hjärtat kan vila. Magnesiet har alltså en viktig avslappande funktion. För hjärnan råder liknande samarbete mellan magnesium/kalcium då det gäller signalöverföringen mellan synapser och neuroner. Om obalans råder blir signalöverföringen lidande. Det innebär inte bara försämring av minnet (närtidsminnet särskilt) och att den kognitiva förmågan försämras, det ger också  följdverkningar i psykiskt avseende (neuroser etc.).

Den positiva, medicinska betydelsen av LCHF-kosten/ketosen

I sammanhanget med hjärnans funktion, särskilt, om man tillämpar LCHF-kosten driven till ketos, är intressant med dess positiva medicinska verkan för epileptiker, som under början av 1900-talet enbart kunde befrias från sina anfall genom att undvika alla former av socker. Ketosen ger genom fettdriften också en stabiliserande funktion vid autism och bipolär sjukdom. Även om sambanden mellan nämnda positiva effekter och LCHF-kosten (ketosen) inte är helt klarlagda, finns anledning att se sambanden mellan kost och psyke vara intimt förbundna.

Ketosen, som ju utgår från förbränning av fett, medför i själva verket den renaste  formen av energi som kroppen föredrar. Glukos som energimedium, betraktas numera alltmer som en oren form av energi. Skälet ligger i att glukos medför oxidativa effekter, som bl.a. medför ökad risk för skador på hjärnceller. Ketonernas rena energiförbränning innefattar en sidoproduktion av antioxidanter och initialt en minskning av produktionen fria radikaler (fritt syre i blodet). Skadliga oxidativa processer hindras därmed och också risken för hjärnceller att skadas (visas annars genom uppkomsten av plack i hjärnan som har direkt samband med demenssjukdomar och åldrande).

Vissa studier antyder förbättrad hjärnfunktion med minst (25%) vid ketogen kost i  jämförelse med glukos som energimedium. Förbättringen omfattar såväl den kognitiva funktionen som kort/långtidsminnet. Ett av skälen till att intresset är stort för ketogen kost, har just med förbättringen av hjärnans funktion att göra. Studier på råttor som visar ökad koncentration av ATP i kroppens ”energifabriker” och i hippocampus, ökar produktionen av nervceller och ger i varje fall för råttorna en 50 % ökning av minnesfunktionen. Detta bekräftas i studier överensstämma med förbättrat minne hos äldre på ketogen kost. Människor, som tidigare drabbats av hjärt- eller hjärninfarkt, kan i hög grad genom att växla från glukos till ketoner/fett som energimedium, minska risken för återfall.

Om man därtill lägger att LCHF-kosten driven åt ketoshållet ger:

  • Ökad mitokondriell funktion (ATP),  som ger stabilare energinivåer under dygnet utan hunger- eller sötsug
  • Uthållighet - prestanda: Energireserven i form av kroppsfett ger 10-100 gånger mer lagrad energi jämförd med maximalt lagrad mängd glykogen.
  • Ett suveränt sätt att generellt hålla vikten normal eller minska den med ett minimum av muskelförlust
  • Bättre sömneffekt (förhållandet djupsömn/remsömn ökas)
  • Minskad risk för uppkomsten av njursten och gallsten
  • Mindre gasbildning, uppblåsthet
  • Mindre risk för irritabelt tarmsyndrom - IBS -  (uppstår inte eller förbättras kraftigt).
  • Lägre smärta och generellt sänkt inflammation i hela kroppen
  • Effektiv migränbehandling och mindre tendens till huvudvärk
  • Mindre risk för halsbränna ev. tidigare tendenser försvinner
  • Fettleversjukdom hindras (effekt som är speciellt beroende av lågt fruktos- och alkoholintag)
  • Stabiliserande funktion vid autism och bipolär sjukdom
  • Generellt minskad cancerrisk (cancercellen är beroende av god tillgång på glukos/fruktos)
  • Minskad risk för multipelskleros (MS) och utgör effektiv behandling också av RA (reumatoid artrit)
  • Ger rensande effekt vid acne eller hindrar den att uppstå
  • Allmän förbättring av hälsan. Risken för en rad kultursjukdomar reduceras eller uppstår aldrig som cancrar, Alzheimers, Parkinson, epilepsi och fettsleversjukdom.

Redan i denna uppräkning kan man se klara belägg för utvecklingen av ett stabilt psyke genom LCHF-kosten driven till ketos. Sammanfattningsvis kan man alltså antyda tunga medicinska belägg finnas, för en stor mängd fördelar, vid växling från konventionell till ketogen kost, som måste anses vara imponerande. Det talar för att människans överlevnad under evolutionen måste ha haft samband med optimalt utnyttjande av ketogen kost.

Ingen medicinsk terapi har någonsin kunnat uppvisa liknande bredd på positiva effekter. Människans livslängd anses på goda skäl vara direkt beroende av förhållandet mellan mängden förbränt fett och energi som under livet utvunnits via glukos. Dvs. ju längre eller ju större andel som ketonerna fått stå för energiutvinningen, desto längre livslängd och större andel av livet utan kultursjukdomar. Den främste LCHF-tillskyndaren i det sammanhanget är Ron Rosedale - den som inte hört honom lägga ut texten, måste skyndsamt ta sig tid till det t.ex. via:

https://www.youtube.com/watch?v=LylJ0OOcONg

Ketonerna har dock enbart en indirekt inverkan – väsentligt är att ketonerna möjliggör förbränning av fett inte glukos - det är i den processen som fördelarna uppstår. Min inställning, som flertalet läkare, särskilt psykiatriker skulle kalla naiv, är att den miljon människor i Sverige som idag äter antidepressiv medicin, till stor del gör det p.g.a. sin livstil. I begreppet livsstil ingår kosten som den tveklöst mest väsentliga komponenten. I den, oavsett form, kan så enkla faktorer spela in som att kroppen lider brist på någon enskild komponent som t.ex. järn,  kalium, kalcium eller D-vitamin.

Så... om vi återgår till din frågeställning:

"En återkommande fråga som inte bara gäller maten är 'Hur ofta är det rimligt med avsteg? Är det värt det?"

bör frågan snarare ställas som: Är det värt att missa någon av de väl eller i vissa fall relativt väl belagda fördelarna med LCHF-kosten som finns, förutsatt att man bl.a. håller god kontroll på upptaget

Kalium, natrium, magnesium och kalcium

delvis beroende av andelen D-vitamin och K2-vitamin i blodet?1343650263_ScreenHunter_vin2560Oct_2009.jpg.18748c42ca5730656a736a99bc042597.jpg

P.S.

Ingen skall vara säker på att koncentrationen på de livsnödvändiga salterna är OK, bara för att läkaren säger att allt finns i den mat man äter. Min senaste Werlab-kontroll nedan visar att det finns anledning att ibland kontrollera, hur man ligger till på den viktiga magnesium/kalcium-fronten (min LCHF-start dateras till september 2017) :

1910505192_ScreenHunter_2646Dec_1717.thumb.jpg.efba62e28c8f6af95aff7c8372c42305.jpg

Medan tidigare analyser föregåtts av 12 timmars fasta och intagning av kostillskott på analysdagen, skedde den senare efter 16 timmars normal dagsfasta med magnesiumtillskottet utsatt under samma tid. Resultatet  hade alltså varit högre om tillskottet intagits som vanligt på morgonen för den senaste provtagningen. Normalt tror jag magnesiumhalten i blodet är acceptabel vid den dagliga rutinen för magnesiet men kalciumnivån är något tveksam. Behöver åtgärdas för framtiden. Svårigheten att tillfredsställa kroppens behov av kalcium via kosten framgår av tråden:

Kontrollera själv i de komponentlistor som ovan tabelleras! Den som kommer i närheten av ett dagligt behov på 1000 mg med konventionell kost, oavsett vilken, är bara att gratulera!

Att vårdapparaten består av en hel del klantskallar, har jag fått bevisat sedan måpnga, många år tillbaka så det är inget nytt under solen, att det är som att åka slalomlopp igenom riskindivider vid varje vårdkontakt, helt enkelt. Man får vara ytterst försiktig m.a.o.

Att frågan om det är värt med "avsteg" ifrån en kostplan (som fungerar) , det menar jag är en befogad och förnuftig fråga att filosofera över, eftersom det aktiverar ens reflektioner under en väg... som inte är spikrak eller linjär på något enda sätt. 

 

De kulturella faktorerna kan bestå av ett yttre mönster, men under ytan ändå vara det kit, som får den enskilde som kämpar med att komma ur ex.vis sockerberoendet, att göra det värt att jobba med och kanske under åratal bit för bit, över BETEENDET. Det kemiska kan man ta reda på , men det psykologiska som har med känslor, upplevelser, värderingar att göra är nästan den svårare biten. 

 

Sedan beror det på var i sin individuella utveckling man är, lever man med kris, sorg eller som Morgonsol nämner psykiskt belastande spörsmål i ens liv, då å sker nyorienteringsfaser i dubbel bemärkelse, att t.ex inte hitta ut och fram till just den där aktiviteten eller "åtgärden" som gör att man slipper tänka på det förbannade sockret som haft en sådan prominent plats i ens liv (och för den delen, i samhället och för alla individer, se bara på coca cola tramset, vilka massivt groteska reklamer som sköljer över världen... sedan de andra tusentals reklamerna, som alla anspelar på traditionsmönster!)

 

Kemi och vetenskap är nödvändigt! Alltid! ... men glöm inte att mat har alltid varit, och är fortf. EMOTIONELLT betingat, vi är inte längre jägare och vi måste faktiskt JAGA för att kunna definieras som jägare -  levnaden idag är högciviliserad, högteknologisk och superstressande för redan dagisbarn och lågstadiebarn - så var det minsjäl inte när jag var yngre.. då fanns åtminstonde lite harmoni, lite konsekvenstänk och tid. 

 

Det tar alltså tid, att bli sockerfri. Samtidigt, som att socker ger välbefinnande, i de flesta munnar oavsett man med viljans förtrycker det och vill skicka det dit pepparn växer, så är det utomordentligt svårt, även mycket kunniga kompetenta medicinare t.ex läkare kämpar och tampas med sina begär efter sockret. 

 

Kom också ihåg att sockret är "beroendeframkallande" ,  som Jason Fung säger : viscious circle , INDEED!!!

 

Det är en inner circkle, inuti individen som aktiverats, men också utifrån kommande in externa spiraler som involveras med det allra innersta i varje individ - men man kan säga att den drabbade till slut "självinducerar" behovet av socker, därför kan man också så ofta säga att den sockeravhängige har dålig karaktär, vill inte reflektera, kan inte av lathet eller är helt enkelt lite dum i huvudet/oförståndig, man moraliserar och livsmedelsindustrin svär sig totalt fri.

När det faktiskt är industrierna och börsen, som är huvudspelaren med alla sina hagalna aktöret, och inte den enskilda individen, som inte ens efter glasklara bevis, kan "ta itu med sina dåliga vanor.... "  , och mitt i den såå fina traditionen å allt.....

 

  • Gilla 2
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
3 timmar sedan, Gemma sade:

... vårdapparaten

... "avsteg" ifrån en kostplan (som fungerar)

...De kulturella faktorerna

...sockerberoendet, ...det psykologiska som har med känslor, upplevelser, värderingar att göra är nästan den svårare biten. 

...psykiskt belastande spörsmål i ens liv

... mat har alltid varit, och är fortf. EMOTIONELLT betingat

...Det tar alltså tid, att bli sockerfri. Samtidigt, som att socker ger välbefinnande

...sockret är "beroendeframkallande"

...man kan säga att den drabbade till slut "självinducerar" behovet av socker

När det faktiskt är industrierna och börsen, som är huvudspelaren med alla sina hagalna aktörer.

För att komma förbi alla grynnor och skär till att kunna följa den rätta vägen, är den enda generellt möjliga lösningen i längden, som jag kan komma på, KUNSKAP - egen eller andras via forskare som man inser tala ett sanningens språk. Det krävs dock att man måste bekväma sig till att lägga ner arbete på att förstå, vad och varför de resonerar som de gör!

Kostdoktorn har, genom att samla på kunskap och hålla en intim kontakt med forskareliten, på ett strålande sätt berett vägen för oss andra.

Jag vidhåller den rätta frågan att ställa:

Är det värt att missa någon av de väl eller i vissa fall relativt väl belagda fördelarna med LCHF-kosten som finns...

mot att återfalla i ett bruk av socker, som i längden verkligen fungerar som ett gift? För den som inte klarar utmaningen finns naturligtvis liknelsen med narkotika att ta till som försvar. Skillnaden är att medan knarkaren sällan är tillräckligt insatt i riskerna och oftast ointresserad av sin kropps biokemi, finns helt andra incitament för den som vill ändra och hålla fast en ny kost - hälsoaspekten.

  • Gilla 2
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Så sant, att med uppvaknanden kommer upplysning och därmed in i "non-viscious circles" gällande det mentala/intellektuella planet eller förståelsen.

Men därmed kan det fortf. ta sin tid innan den liksom slutgiltiga lösningen klickar till. 

 

Det har det gjort för många, men inte att man köt på en motorväg (vad jag tror) , jag tror nog att det är liksom "naturligt" att vid vissa om så väldigt få! tillfällen, inse sina extraordinära triggers - men som du och många underbara lchf:are här, har man väl nyckeln i sin hand.. så blir det säkerligen lättare och lättare att 

felsöka , när och hur man öht tänkte på att ställa till med ett bullbak eller smaskig chokladbak

identifiera "felsteget"

förstå, hur det hindrar, vilket man gör tämligen snabbt, utifrån att förstås ha blivit upplyst samt förkovrad... påläst, rustad

sedan, agera.. bättre och bättre.

 

Vad jag tror ökar förmågan att lyckas, är att om inte gilla, eller känna lust för lchf/keto, helst älska dvs när kroppen formligen älskar kosthållningen... då kan inte särskilt många som ger sig på keto, med handen på hjärtat säga att "det var värt" att tillfredsställa ANDRAS behov, om det är mormors, fasters, makens eller dotterns eller jaa... kollegornas, samhällets... 

 

Givetvis du har rätt!  100% värdefull erfarenhet  som man måste gladeligen  beakta. 

Måste säga att jag själv är totalförälskad i keto, p.g.a bombsäkra bevis under 3 mån. tid... och vill för inget i världen sabotera med att t.ex mumsa marabou eller mandelmusslor om det så vore guldbröllopsag, nej.. I´m standing still , so far!

Men, så hade jag aldrig några nämnvärda svårigheter att fettadaptera, så är det inte för alla och så var det inte för ca 3 år sedan när jag försökte mig på lchf, för att jag aldrg hittade de biokemiska fysiologiska förklaringarna, rättare sagt, tog mig aldrig tid åt studierna som kan krävas, och konsekvent underhållas! 

 

Och ska simma, att simma var för mig fullkomligt otänkbart för 3 månader sedan , inte en chans.. men nu, jaadu endorfinerna blomstrar och man vill till slut inte ha ens sockertankarna ockuperande ens huvud och sinne, det där är fenomenalt - bevis om att hormonanpassad kost är LÄKANDE.

 

Har nu vitamin K2 hemma Erik, som det komplement jag behöver , dina förklaringar om detta, var fantastiska som lät mig gå vidare med ytterligare inhämtning.  Tack.  

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
5 timmar sedan, Gemma sade:

...med uppvaknanden kommer upplysning och därmed in i "non-viscious circles" gällande det mentala/intellektuella planet eller förståelsen.

Men därmed kan det fortf. ta sin tid innan den liksom slutgiltiga lösningen klickar till. 

Utan att på något vis hävda mig inneha någon särskilt disciplinerad läggning i botten för mitt sätt att tackla och hålla fast vid LCHF (nu under mer än två år), var det för mig mycket lätt. Det behövdes "bara" att via någrs hundra timmars studier och videoupptagningar lyssna av expertisen för att få klart vilka alternativ som fanns att välja mellan (det metabola syndromet eller att bli frisk). Synnerligen lätt beslut att därefter fatta på en sekund. Efter att häromdagen bl.a. fått läkarbeskedet:

Dina blodsockervärden ligger inom normalintervall och inger ingen misstanke om diabetes.

"Med hjälp av värdena för Kreatinin och Cystatin C kan tre olika eGFR-värden beräknas: ett baserat på Kreatinin, ett på Cystatin C samt ett medelvärde av de båda. Av dessa tre värden är medelvärdet den mätmetod som ger bäst resultat avseende bedömning av njurfunktion.  Dessa är normala värden för din ålder och medför ingen misstanke om en nedsatt njurfunktion.

I övrigt ses inget avvikande i dina provsvar.

Känns bra för en av läkarna tidigare klassad kronisk diabetes 2- patient, som genom LCHF-kosten kunnat sätta ut alla sina tre mediciner och bli frisk. Knappast anledning till  incitament för återgång till tidigare matvanor -  sötsug/karaktär/disciplin eller inte.

P.S.

Även om jag för egen del ser belagda hälsofakta kring LCHF-kosten som självklar grund för att hålla fast vid LCHF för resten av livet, är jag medveten om att inte alla ser saken på samma sätt. Det måste antingen bero på att vägningen mellan orsak och verkan påverkas mer av känsla än kunskap runt kostens betydelse. Bara med stor svårighet kan jag föreställa mig hur någon kan komma till avvikande åsikter jämfört med de stora kanonerna i branschen (utan inbördes ordning) som:

                    1678680876_ScreenHunter_2650Dec_1819_55.thumb.jpg.420894a9549fd2bc67e7c158c8240539.jpg

De och några till representerar, i varje fall för mig, den moderna forskningens toppfigurer inom kostområdet. Angenäma personligheter, som flertalet i forumet med nöje har lärt känna på ett intimt sätt. Dels via presenterad forskning, dels genom deras deltagande som föredragshållare i olika kongressammanhang. När andan faller på, en direkt njutning att uppleva bl.a. via befintliga videor,  som kan rekommenderas för alla som ännu inte hunnit beta av alla. 

  • Gilla 1
  • Tack! 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

@Nils Engström Tack för dina långa, faktaspäckade inlägg! Det är precis sådana detaljer jag vill lära mig mer om, men vet inte riktigt hur jag ska börja eller när för den delen. Utrusta sig med kunskap om orsak och verkan när det gäller hälsan. Ett werlabs-test hade inte varit fel att önska sig i julklapp. Den motfråga du ställer är väldigt bra och jag har tyvärr inget bra svar på den. Utan min förhoppning är att avstegen kommer minska både i mängd och frekvens över tid, till slut kanske avsteg blir synonymt med det som finns i min nuvarande sällan-mat kategori? Äta ketogent kanske är lite väl högt siktat för mig just nu, men på sikt kanske? Jag uppskattar verkligen listan med seriösa forskare som du bifogat, den kommer mycket sannolikt underlätta när jag ska leta efter böcker, artiklar, youtube-videor etc. Ser också lchf som något jag vill behålla resten av livet, ska bara klura ut vad som fungerar för mig.

@Gemma Håller med om att det mentala är den svåra biten. Att programmera om hjärnan när det gäller vad den associerar med mat sker inte över en natt. Exempelvis att socker för många är synonymt med lördagsgodis, kalas, jul etc. Fastän socker egentligen är ett gift. Man får skapa sina egna traditioner. Själv försöker jag undvika reklam i möjligaste mån. Klockrent uttryckt, det du skrev om individuell utveckling och nyorienteringsfaser. Det är beundransvärt att du står fast vid keto. Om det är någons behov man ska tillfredstaställa är det ens egna. Inte artighetsäta.

Inte sockerfri igår heller, p.g.a julbord. Man kan väl säga att jag gjorde ett experiment. Första tallriken blev nästan karnivorisk med skinka, lax, köttbullar, prinskorv, lammkött, flera sorters sill, lite rödbetssallad, brysselkål och grönkål. Hovmästarsåsen var det ända som jag inte förväntade mig skulle vara söt. Först efter att ha ätit allt detta provade jag en liten bit vörtbröd och varsin sked av jansson + potatisgratäng. Senare en liten lussebulle och pepparkaka. Det intressanta i sammanhanget är att det inte triggade något vidare sötsug eller önskan om att ta en andra, större portion. Så givet att jag äter rejält av den bra julmaten kommer det inte vara några större bekymmer att låta bli det söta och/eller stärkelserika.

  • Gilla 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
1 timme sedan, morgonsol sade:

1. Den motfråga du ställer... jag har tyvärr inget bra svar på den... min förhoppning är att avstegen kommer minska både i mängd och frekvens över tid...

2. Äta ketogent kanske är lite väl högt siktat för mig just nu, men på sikt kanske?

3. Jag uppskattar verkligen listan med seriösa forskare som du bifogat, den kommer mycket sannolikt underlätta när jag ska leta efter böcker, artiklar, youtube-videor etc.

4. Ser också lchf som något jag vill behålla resten av livet, ska bara klura ut vad som fungerar för mig.

5. Att programmera om hjärnan när det gäller vad den associerar med mat

 

1. Att du saknar svar beror sannolikt på att du t.ex. inte följt Ron Rosdales utläggningar om fettets roll för människans hälsa genom årtusendena eller Robert Lustigs utläggningar om sockrets farliga roll m.fl..

2. Efter att ha hört ett urval av Kostdoktorns favoritforskare uttala sig i frågan om fettets betydelse för metabolismen, blir det aldrig fråga om tveksamhet om vad du skall göra.

3. Här har du ditt lystmäte på information runt kosten

4. Det kommer du snabbt att klara, helst i stil med imorgon 😇

5. Allt kommer på plats när din kunskap kommer i topp

Återigen:

Är det värt att missa någon av de väl- eller i vissa fall relativt väl belagda fördelarna med LCHF-kosten som finns...

Efter att du löpt igenom punkterna 1 - 3 kommer du inte att längre att ha svårt med svaret. Då kommer du att hamna i samma läge som jag i september 2017, när jag slog näven i bordet och på sekunden bestämde mig för LCHF. Efter den tidpunkten har inte minsta tveksamhet någon enda gång väckts i mitt sinne, om att låta sockret åter läcka in i min kost.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
19 timmar sedan, Nils Engström sade:

Är det värt att missa någon av de väl eller i vissa fall relativt väl belagda fördelarna med LCHF-kosten som finns...

mot att återfalla i ett bruk av socker, som i längden verkligen fungerar som ett gift?

I de allra flesta fallen, svar nej. Jag vill understryka att de jag gjorde på julbordet har skett tidigare gånger och det handlar i grunden om att utforska hurvida jag saknar något jag undvikit en tid. I små mängder. En erfarenhet att ha med sig, påminna sig själv om att det kanske inte var så gott. Om den temporära njutningen av att äta vissa ätbara saker överväger de andra kortsiktiga och långsiktiga konsekvenserna. Denna gången gjorde det inte det. Jag har ingen större önskan att äta stärkelserik mat. Tror inte heller att jag kommer sakna avstegsmaten jag provade i någon större utsträckning.

9 timmar sedan, Nils Engström sade:

1. Att du saknar svar beror sannolikt på att du t.ex. inte följt Ron Rosdales utläggningar om fettets roll för människans hälsa genom årtusendena eller Robert Lustigs utläggningar om sockrets farliga roll m.fl. ...

Då kommer du att hamna i samma läge som jag i september 2017, när jag slog näven i bordet och på sekunden bestämde mig för LCHF. Efter den tidpunkten har inte minsta tveksamhet någon enda gång väckts i mitt sinne, om att låta sockret åter läcka in i min kost.

I och för sig har jag läst Robert Lustigs 'Socker, din värsta fiende', men det var ett tag sedan. Man behöver nog påminna sig om viss kunskap med jämna mellanrum om man ska vara motiverad i längden att undvika allt vad socker, stärkelse, gluten, fröoljor m.m heter. Om jag kan ha samma beslutsamhet som du vid ett och samma tillfälle får tiden utlysa. Räknar du med frukt och mörk choklad i din sockerkategori och äter inte dessa som följd?

  • Gilla 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
4 timmar sedan, morgonsol sade:

1. En erfarenhet att ha med sig, påminna sig själv om att det kanske inte var så gott. Om den temporära njutningen av att äta vissa ätbara saker överväger de andra kortsiktiga och långsiktiga konsekvenserna.

2. Man behöver nog påminna sig om viss kunskap med jämna mellanrum om man ska vara motiverad i längden att undvika allt vad socker, stärkelse, gluten, fröoljor m.m heter. 

3. Räknar du med frukt och mörk choklad i din sockerkategori och äter inte dessa som följd?

1. För den med genuin kunskap runt metabolismen, saknar begrepp som "gott" eller "inte gott" minsta betydelse. I annat fall skulle ju den som på så sätt tror sig kunna "värna" om sin hälsa, liknas vid synsättet hos vilken knarkare som helst. Dvs. sötsuget tillåts överträffa hälsoeffekten, på liknande sätt som drogeffekten blir viktigare för knarkaren än den eventuella kunskapen om skadeeeffekten.

2. Se (1)

3. Mörk choklad med sitt värdefulla innehåll finns ingen anledning att sätta ut. Frukt i mycket begränsad mängd ser jag som godis inget annat. Sedan lång tid tillbaka har våra jordar utarmats så mycket att nyttoinnehållet drastiskt minskats. Det kan du tydligt se av grafen härunder:

743245262_ScreenHunter_977May_1520_11.thumb.jpg.5833fc4d1818b56248b1fb60f1637147.jpg

Den stora skillnaden mellan att äta eller inte äta frukt ligger i dess C-vitamininnehåll. Något som lätt kan ersättas på annat sätt.

P.S.

I sammanhanget "fuska" eller "inte fuska" med vad som kan anses renlärigt för en viss typ av kost, bör man se det ur en praktisk synvinkel. Kolhydrater finns ju i allt man äter från växtvärlden - det viktiga är att välja sådant som kroppen inte i någon betydelsefull mängd omvandlar till glukos. Fruktos bör man vara sparsam med upp till max 15-20 gram per dag.

I det fall man befinner sig på en bjudning, såvida man inte festar varje dag, behöver man kanske inte vara alltför strikt. Det viktiga genomsnittet i kosten under veckan är vad man bör sikta på. Vissa LCHF:are anser det säkraste (för psyket) vara att aldig släppa på principerna - känner man sig själv på det sättet, får naturligtvis instinkten stå för avgörandet. Andra med svårighet att komma i och ur ketosen, kan en striktare hållning behöva tillämpas.

  • Tack! 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
7 timmar sedan, morgonsol sade:

Tillämpar du denna riktlinje även på bär eller bara frukt?

Bär har fördelar - blåbär med vispgrädde - mina favoriter - har jag ätit kanske fyra gånger i veckan under senare månader (avsiktligt inför min senaste blodanalys) med långtidssocker bättre än folk uppvisar i medeltal. Detta trots att jag före LCHF-starten för två år sedan klassades som kronisk diabetiker - att tvingas till medicinering livet ut.  Nu utan medicinering kan inte minsta tendens till diabetes upptäckas - bukspottkörteln i perfekt kondition och ingen insulinrestens.

.

  • Tack! 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2019-12-12 at 19:03, morgonsol sade:

När det gäller maten där jag inte riktigt kan bestämma mig, dvs vörtbröd, risgrynsgröt, potatisgratäng och pepparkakor, så tror jag följande blir enklast: Att ta ett litet smakprov, äta riktigt långsamt, vänta en stund, för att sedan bestämma sig om man vill ha lite till eller om det räckte, eller kanske att det inte var så gott.

Med den senaste veckans erfarenheter av att provsmaka lite av den knepiga julmaten tror jag att jag kan omvärdera hur jag vill göra. Gröten kommer jag inte sakna, kan låta bli. Pepparkakor och vörtbröd finns i lchf-varaianter om det skulle krisa, men är just nu inte så sugen på att äta dessa eller de vanliga. Potatisgratäng - hur 'gott' den smakar väger inte upp konsekvenserna. Inte för att de andra rätterna gör det heller. Jag tror problemet med att inte äta hemma, även om man beskriver hur man äter, är att man riskerar att få i sig för lite fett, även om kolhydratmängden inte skjuter i höjden. Hur kan man gardera sig mot detta? På midsommar hade jag med extra smör och grädde, men det är inte alltid det fungerar. Sist men inte minst finns det två saker som skulle kunna motivera mig att hålla kvar vid en striktare LCHF med betydligt färre avsteg som skett detta år. Det första har med träning att göra. Om jag ger kroppen en chans att bli fettadapterad på riktigt, kommer det då bli mindre jobbigt att cykla till skolan varje morgon? Det andra har med huden att göra. Har varit förhållandevis röd i ansiktet, prickig på armar och ben och inte kunnat råda bot på detta hur mycket jag än tvättat och återfuktat. Dock så upplever jag mig fått en jämnare hudton i ansiktet på senare tid, så min hypotes är att det kan ha med inflammation att göra. Äter jag socker vid mer än ett tillfälle kommer små finnar ganska snabbt. Så hur kan exempelvis en ketogen kosthållning påverka huden?

  • Gilla 3
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
36 minuter sedan, morgonsol sade:

Äter jag socker vid mer än ett tillfälle kommer små finnar ganska snabbt. Så hur kan exempelvis en ketogen kosthållning påverka huden?

Du är redan inne på rätt spår. Den ketogena kosten är en effektiv väg att minska eller avlägsna inflammation i  kroppen. Den innebär bl.a. en väsentlig förbättring av immunförsvaret och därmed en frisk hy. De eventuella förändringar av huden vid inledningen av en så omfattande typ av kostväxling, som till den ketogena kosten, är inte särskilt märkligt. Rätt fortsatt ketogent kostbruk efter LCHF-start, bör normalt leda till en enzymatisk förändring som på sikt förbättrar hudens status (några månader eller direkt, som jag själv kunde uppleva).   

Flertalet hudproblem uppstår för standardkostare och kan direkt sättas i samband med sockerkost.

Du kan vara lugn!

 

  • Gilla 2
  • Tack! 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

I min nuvarande kosthållning, bortsett från att navigera under juldagarna, finns det bara två livsmedel som jag fortfarande är kluven över. 1) Inlagd mat. Beror ofta på vad, men det förekommer socker i lagen. T ex gurka och rödbetor. Inte för att man dricker lagen, sockret fungerar som konserveringsmedel vad jag förstått. Har lagt in sill enligt Birgitta Höglunds recept, använde då honung. En del recept som finns hos Erika är också sötade med honung. Hur ser ni andra på honung? Bäst att undvika allt sött? Eller söta pyttelite sällan? Hur ser fördelningen mellan glukos/fruktos ut? 2) Rapsolja. I mitt tycke blir majonäsen bäst då, men något jag kommer få vara sparsam med, för vet inte hur väl magen hanterar det i större mängder. Kan nog inte ha det som primär fettkälla i en måltid, utan som tillbehör. Vad finns det för- och nackdelar med rapsolja? De jag spontant tänker på är omega-3/omega-6 balans och att det är en kraftigt raffinierad produkt. Hur mycket och hur ofta kan vara rimligt?

Funderar lite på hur ett ketogent kostupplägg skulle kunna se ut i praktiken. Både Martina Johansson och Margareta Lundström har skrivit bra inlägg om keto, detta inlägg fann jag mycket läsvärt. Ska jag satsa på keto finns det en önska om att 'äta sig in i ketos'. Det gör ingenting om det tar lite tid. Men det finns två hakar som jag ser det nu. 1) Tre mål om dagen. Frukosten blir knepig, då jag bara ätit lunch och middag de senaste 6 månaderna. Att fasta har blivit bekvämt. Blir då även tvungen att kanske minska proteinmängden per portion, då det blir +1 måltid/dag. 2) Minst 200 g fett per dag. Lättare om man t ex lägger till 50 g smör per måltid, men på vilka andra sätt kan man göra? Maten ska vara god att äta, inte bara äta fett för att äta fett. Sist men inte minst, hur säkerställer man att man äter tillräckligt? Inte för mycket och inte för lite? Gäller både mängden fett och maten i sin helhet. Går det att äta för lite kolhydrater?

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

När jag vill söta, då använder jag honung. Jag har en aversion mot fabrikssötning, mest av principiella skäl. Lite och sällan. Honung innehåller 30% glukos, 40% fruktos och ca 17% sammansatta sockerarter, lite beroende på var honungen kommer från.
Rapsolja är den minst dåliga av fröoljorna så gillar du den bäst i majonäsen så kör på den. Kallpressad är när fröet mals sönder och oljan pressas ut mekaniskt vid låg temperatur . Oljan behåller då sina naturliga näringsämnen och vitaminer. Varmpressad olja, extraherad, utvinns ur fröet med hjälp av olika medel (tror de kallas extrationsbensener) och ångbehandling under hög temperatur. Därefter raffineras oljan, men en del ämnen försvinner i processen.
När det gäller fett tänker jag att feta produkter som stekfläsk, fläskkarré, avocado och sånt. Kanske fettkaffe funkar för dig? Att äta för mycket/för lite tror jag inte du behöver oroa dig för, det är nog rätt självreglerande på de fettmängderna. De flesta bli illamående av för mycket fett, hungrig av för lite.
Som jag ser det kan man äta för lite kolhydrater. Nu svär jag i kyrkan här lite. Ur ett biokemiskt perspektiv så kan du inte äta för lite kolhydrater, nej, för levern kan producera det som behövs själv men med tanke på alla andra uppgifter levern har, inte minst avgiftning, så finns det som jag ser det ingen anledning att lägga på den bördan på levern. Vill minnas att Martina skrev i sin Keto-bok att äter du gröna blad, kål och dylika ovanjordgrönsaker behöver du inte räkna kolhydraterna. De gröna bladen är oerhört viktigt då de innehåller stora mängder folat (en viktig del i avgiftningen).

  • Gilla 1
  • Tack! 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag gör lite tvärtom. Tycker att det är lättare att må bra under julen med all god mat om jag undviker just socker och sötning. För att hungerkänslor och sug håller sig på min vanliga keto- nivå. Brukar också göra Birgitta Höglunds recept men hoppar över sötningen vilket blir lika gott, eller sötar med glycin som smakar som socker men inte är sött. Konserveringseffekten bryr jag mig inte om när jag lägger in sill och rödbetor på jul, eftersom vi äter upp all julmat inom en vecka 😊

  • Gilla 4
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad gäller sötning gillar jag Angelicos förslag med en söt aminosyra. Och lite skämmigt att erkänna kanske men det har hänt att jag använt ren glukossirap, den har alltså enbart glukos inget fruktos, fruktos är enligt flera det riktiga giftet. Glukos är kroppen expert på att hantera, och det är mindre sött än fruktosblandningarna. Alltså tror jag att det är mindre farligt än bla honung. 

Att få i sig ordentligt med fett, ta med en flaska mct olja och ta en hutt ibland. 

Hudproblem. Fram till dess jag slutade med gluten hade jag till och från svåra hudproblem (vet dock inte om det var gluten i sig eller nåt av allt det andra som finns i gräsfröna). Jag är övertygad om att huden speglar hur tarmen mår. Har du hudproblem ta bort saker ur kosten som kan irritera tarmen, läs på om tex lektiner. Sen finns det så klart en hormonkoppling, tex testosteron, både hos män och kvinnor (borde då kunna kopplas till perioder, pubertet, menscykler) och där kanske också insulin (tex mejeriprodukter med vassle triggar) kommer in eftersom alla hormoner sägs påverka varandra. 

  • Gilla 1
  • Tack! 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack för att ni delat med er av era synpunkter på honung och sötning överlag!

@MariaF Jag dricker inte kaffe, men det har hänt att jag druckit fett-te. Jag håller med dig om att man ska skapa gynnsamma förutsättningar för levern, vilket man enkelt gör genom att undvika alkohol och fruktos samt äta de grönsaker du nämner. Kanske borde man skaffa Martinas senaste keto-bok? Vad är ditt omdöme om den?

@Angelico Intressant att man kan skippa det söta i lagen till sillen, får prova det nästa år. :) Rödbetor kokar jag själv, har inget behov att konservera dem.

@Erik 2 Hur lång tid bör man vänta innan man utvärderar resultat? Att man konsekvent låter bli de uteslutna livsmedlen,t ex spannmål, speciellt gluten, mejeriprodukter men tänker även på nattskuggeväxter. Känner till AIP men har inte testat det. Om det är inflammation, tarmen eller kanske båda som är orsaken får tiden avgöra. 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
20 minuter sedan, morgonsol sade:

Kanske borde man skaffa Martinas senaste keto-bok? Vad är ditt omdöme om den?

Ja du... Martinas texter är ju alltid intressanta men personligen har jag nog läst för mycket, för länge. Den vänder sig till den som är intresserad av fördjupning men kanske inte kommit så långt. Sedan är den absolut trevlig och inspirerande, om än i ett format som är aningen för stort som kvällslitteratur i sängen.

  • Tack! 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En liten uppdatering hur det gått för mig innan jul och på julafton. Vi bakade pepparkakor den 22:e december, gick bra att bara baka och inte äta några. 23:e december var en riktigt dålig dag matmässigt. Fick slänga i mig lunchen, som sannolikt också var för fettsnål. Blev hungrig ca 3 h senare och blandade ihop grädde, rysk yoghurt och blåbär till något som liknande en smoothie. Bakade både vörtbrödsfrallor och lussekatter, blev att jag åt 1 respektive 1.5 st. Magen pajade morgonen därpå, min gissning är att grädden var boven i dramat. Julafton: Gick förhållandevis bra. Enda riktiga avsteget var 1/2 fralla vörtbröd, men lät bli både potatisgratängen och allt på gottebordet. Idag, juldagen, har varit helt utan avsteg. Har en finne på hakan och +5 kg på vågen jämfört med förra året.

Om man vill vara 100% sockerfri krävs det att man går den extra milen. Hur hittar man en sockerfri skinka, som varken är kokt eller griljerad? Man får i princip laga all mat själv ifrån grunden. Hur har man ro med detta, med all julstress? Även om jag ätit förhållandevis bra är det säkert socker i den grovkorninga senapen och prinskorven. Som bekant är tid pengar. Man kan betala genom att köpa kvalitativa produkter och/eller lägga ner mycket tid på maten själv. Men man ska orka också.

  • Gilla 3
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
13 minuter sedan, morgonsol sade:

Hur har man ro med detta, med all julstress?
Man kan betala genom att köpa kvalitativa produkter och/eller lägga ner mycket tid på maten själv. Men man ska orka också.

Man gör så bra man kan med de förutsättningar man har! Jag är helt säker på att du gjort tillräckligt, bara av att avstå godiset. ❤️
Visst, du kan köpa skinka via t ex REKO-ring och lägga in den själv, flera veckor innan jul men frågan är om det är värt det? Hur mycket socker pratar vi om per skinkskiva, tror du? Även om senapen är sötad så är det sannolikt inga stora mängder ändå om du jämför med ris á la maltan eller pralinerna.

Tänk om du är så besatt av sockerfritt att du absolut ska fixa allt själv, utan att ta bort nån annan belastning. Den stress du då skulle utsätta dig för skulle skada dig så mycket mer än de 2g socker din skinka ev. bistår med. Man får se upp så att man inte silar mygg och sväljer kameler.

  • Gilla 2
  • Tack! 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

@MariaF Du har så rätt i det du skriver. Väldigt tacksam att det finns personer på forumet som dig som man kan bolla med innan det går överstyr. Eller kanske snarare när det håller på att gå överstyr, tänker på den potentiella besattheten av sockerfritt. Jag får nog fortsätta jobba på att göra det bästa jag kan utifrån de givna förutsättningarna och försöka skaffa mig ett mer avslappnat förhållningssätt till mat. Det sätt jag har nu är att placera olika livsmedel på en gradskala, jag kan fråga mig om något är mer eller mindre dåligt i förhållande till andra livsmedel. Frekvens och mängd spelar också roll. Det kan vara en svår avvägning, vad man vill göra och vad det får kosta, i tid, ork och pengar. Vad man vill prioritera bland allt som går att göra, för det går inte att göra allt, som du är inne på med belastningar. Det gäller alltid, men kanske lite extra i juletid. God fortsättning!

  • Gilla 1
  • Tack! 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ambitionen för det kommande året är att låta bli vitt socker och vitt mjöl (gluten) i möjligaste mån. Ta en månad eller en vecka i taget om så behövs. Får se om jag 'behöver' köpa en ny honungsburk eller om jag klara mig med den nuvarande som är ca 1/3 full. I möjligaste mån äta riktig mat, som inte är så processad. Att man varken lägger pengar på skräp eller stoppar i sig skräp. Prioritera hälsan genom kost, motion, sömn, stresshantering, relationer, återhämtning. Att tillvaron är meningsfull, att man kan sätta gränser.  Egentligen kan man nog ha fest varje dag: behövs mer än god mat, god dryck och gott sällskap? Kosten (mat och ätande) i sig är ett detektivarbete: vad jag kan äta, hur mycket, hur ofta, hur man reagerar. Igår blev det lite potatis och sötpotatis, men verkar ha klarat av det. I övrigt bjöd jag på lchf-vänlig mat som jag kan tänka mig äta upp, om det skulle bli rester. Framöver tänker jag spara rotfrukter till sällan-tillfällen. Samma med alkohol. Svårt att motivera köp av alkoholfritt då det ofta innebär 20% socker eller mer. Vad är värst, alkohol eller socker? Alkohol är ändå mer avgränsat jämfört med socker: man får inte lära sig konsumera det som barn, det går inte att köpa överallt, finns inte tillsatt i många livsmedel, kanske inte alltid samma uttalade förväntningar på konsumtion t ex. Jag har ingen önskan om att avvika från lchf i någon större utsträckning och tur nog är det inte så svårt att återgå.

Släppa mjöl kommer nog inte bli helt lätt. Ta farväl på något sätt. Så länge man inte bakar är det lugnt. Men att aldrig mer baka bröd (även söta degar)? I mina ögon lockar substitut för den socker- och stärkelserika maten inte. T ex lagar jag inte lasagne, lchf-bröd, rätter med rättika. På så sätt slipper jag bli besviken, då maten inte påstår sig vara något den inte är, smakmässigt. Mängden efterrätter man kan göra utan mjöl är något färre, om jag nu kan nöja mig med dem. Hur gör man t ex en bra bärpaj som är lchf? Spannmål i övrigt lockar inte, som gryn, ris eller majs.

En kort tillbakablick av året som gått: Jag har dragit ner min konsumtion av godis till nära noll. I samband med att jag påbörjade min lchf-resa i mitten på februari började jag även skriva upp vad jag åt och kunde innan påsk konstatera att jag åt godis varje eller varannan dag. Efter det har jag dragit ner rejält och haft perioder med uppehåll har avbrytits ett par gånger. Har även slutat äta proteinbars helt, under våren åt jag dessa istället för riktig mat. Under december har det blivit några få pepparkakor, nästa jul tänker jag göra eget julgodis och lägga in fler sorters sill. Min erfarenhet av att ha ätit potatis under det gångna året är att bara var två tillfällen då det var genuint gott att äta. 

Får se hur jag hittar tid att lära mig mer om hormoner, signalsubstanser, tarmfloran, celler och deras behov, hur man äter näringsrikt och näringstätt. Ett sätt är väl att äta inälvsmat, men hur börjar man om man aldrig ätit det? Ska försöka få januari till att bli en månad fri från avsteg. Häng med! Och god fortsättning och gott nytt år!

  • Gilla 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.


×
×
  • Skapa nytt...