Hur välkända Lancet kan låna sig till animaliskt fri kostrekommendation

[Nils Engström]

Det behöver bara sägas: Georgia Ede! Lyssna av hennes kunniga och humoristiska dragning av EAT-Lancets livsfarliga kostrekommendationer.  Ni som ännu inte har tagit er tid (särskilt nyanlända forumister) gör det (jag vet att någon i en tråd var negativ till Ede men för att förstå, måste man faktiskt veta vad som ligger bakom hennes kunniga sätt att förklara fenomenet):

https://www.dietdoctor.com/se/medlem/forelasningar/denver-ede

Det lönar sig, kan jag försäkra. Det fantastiska ligger i att en kunnig föredragshållare som Ede, skall behöva förklara att Lancet, ett medium tidigare ansett som framstående, helt låter sig köpas av stora grupper resursstarka företag till att propagera för totalt felaktiga kostråd. Råd som enbart späder på den generellt dåliga metabola hälsan hos människor i allmänhet, som tillkommit under senare decennier under fettskräckens tid. 

[Nils Engström]

”Hur vet du att du har rätt… om någonting?”

Andreas ställer frågan på Kostdoktorn!

Hur vet vi att stora kostnadskrävande studier bakom de centrala kostråden är korrekta? De flesta av oss har nog kommit fram till att en ensam seriös forskare, betraktar resultatet av ett experiment som faktum, antingen detta överensstämmer med en hypotes eller utgör motsatsen till en sådan. I en forskarens plikt ligger f.ö. att på alla sätt försöka motbevisa sin tes och om det inte går, möjligen se experimentet som klargörande. Om andra forskare konstaterar att en forskare rätt uppfattat faktum, genom att få samma resultat om de upprepar experimentet , kan man möjligen kalla resultatet som evidensbaserat.

Men… inte alltid. Om resultatet uppkommit t.ex. genom studie som pekar på en korrelation mellan vissa parametrar, som kan sakna samband, vet vi att det inte alltid är liktydigt med ett faktiskt samband.  Epidemiologiska studier kan ofta slå fel, genom att man ser korrelation, som om inblandade parametrar har verkligt samband med varandra.  Tydliga exempel på detta kan man se vid studier på kost där t.ex. definitionen på lågkolhydratkost ligger långt över det som ingår i LCHF-kost.  Beroende på vad beställaren bakom studien är ute efter, kan dess förutsättningar riggas så att resultatet blir det önskade.

Georgia Ede ger tydligt exempel på samma fenomen genom att visa vilka intressenter som ligger bakom beställningen av EAT-Lancet studien:

En självklarhet att de flesta av oss tar avstånd från resultatet av en sådan.

Nina Teicholz ger ytterligare exempel i sin utmärkta dragning:

https://www.dietdoctor.com/se/medlem/forelasningar/denver-teicholz

med bakgrunden till kostråden, som även vi i Sverige lider av och som visar drastiskt negativa resultat för alla länder som tagit efter amerikanarna:

som visar att kostråden i USA, som vi fortfarande tar efter i Sverige, är felvinklade.

På vårt forum förefaller de flesta medlemmar uppnå sin övertygelse, inte bara genom att lita på lösryckta påståenden om vad som är bra eller ej, utan genom att följa de vetenskapsmän/kvinnor som genom djuplodande forskning med var sina pusselbitar kommer till resultat som tillsammans ger en bild av vilken kostinriktning som närmar sig den optimala.

En fråga till dig som forummedlem:

Med tanke på den skog av studier/undersökningar/löst framkastade påståenden etc. bl.a. från dietist/klimatmaffian (numera närmast identiska), uppfattar vi tydligt strävandena som går ut på att successivt strypa användningen av animaliska födoämnen till förmån för ensidig användning av vegetabilier. Övermängden av den senare typen information är mycket stor.

Hur gör  ni för att komma fram till er sanning? Var lägger ni tyngdpunkten? Hur stor andel av era kunskaper/slutsatser kommer från textstudier, hur stor del genom videodialoger t.ex. via kostdoktorn eller genom videor från kongresser med kostfrågor som huvudtema? Hur mycket genom att följa vad som händer på Kostdoktorns sajt i övrigt eller dess forum?