Diabetes typ 2 och LCHF

copecca · December 26, 2012

Att bli en diabetiker kan ju bli ett av livets små chocker när man får sitt "dom".. så även för mig när jag i slutet av februari år 2000 sökte vård hos min läkare för en väldigt konstig förkylning. Hade ett par veckors tid gått hemma i något som jag då trodde var en kraftig förkylning men i ett tillstånd som blev bara värre vad längre tiden gick. Hade min kropp i total obalans vad som gällde allt normalt, drack onormala mängder och var ändå alltid törstig.. Ni vet de typiska symptomen.. påpekas ironiskt att jag drack sockerdricka med som vatten. Jag kunde bada i iskallt vatten och ändå känna mig väldigt varm, sov mycket och åt lite men var aldrig riktigt hungrig.

Fakta i handen så här efteråt var att jag sakta men säkert höll på att ta ihjäl mig under den tiden men att koppla det till diabetes var det minsta tanke för mig då. Tur som så tröttnar man ju sin sjukdomstillstånd oavsett vad det är och så även för mig och tills slut fick detta fakta med att "förkylningen" bara blev värre med tiden att ta mig till vårdcentralen för att söka hjälp.

Det tog ca. 5 minuter för läkaren att se vad som händer och det blev en akut resa till sjukhuset i Örebro. Efter en vecka i vård där fick jag efter mitt tjat till slut åka hem. Var en ensamstående pappa redan då och med småbarn hemma har man inte tid att lata sig i sjukbädden hur länge som helst ju.

Alla som fått diagnosen diabetes mellitus vet ju vad den första tiden innebär.. Kontroller efter kontroller och man känner sig väldigt nöjd med sjukvården när man tas hand om så bra de första åren. Man tror på allt som sägs och fast man anskaffar sig som jag gjorde redan då mycket information om sin sjukdomsbild så är man glad att man har så mycket kunniga personer man får hjälp och råd för vad än man frågar. Så även med mig.

Men när åren går och tillståndet blir inte bättre. Först tror man på ju sina experter, läkare, dietister och den som man får den närmaste förhållanden till nämligen sin diabetes sköterska. Man tror att det är normalt att insulinnivåerna växer lavinartad under åren, vikten ökar och man kan inte säga att man precis mår bättre heller fast tiden går och medicinburkarna samlas och blir bara mer och mer under åren. Man rekommenderas motion och tallriksmodellen och inte ett ord egentligen vad som kan eller skulle vara sanning i medicinvägen. Läkaren skriver mediciner i förebyggande syfte som på ett löpande band, alltid nya allt eftersom jag får en ny sk.stafettläkare på min vårdcentral. räknade en gång att jag haft 12 olika under de 8 första åren.

Tills slut tröttnar man ju på det hela, man ger upp. Tills man får en ny tankeställare... för mig blev det när jag 2008 fick ställa min läkare frågan .. vad ska jag göra nu när insulinmängden är så pass stor att skalan på min penna inte räcker till längre och att jag måste öka för att kunna få ner blodsocker som under min hela diabetes tid varit okontrollerad och som sagt blivit bara värre. Kommer ihåg alltid att han kunde inte svara på det riktigt .. fundering var ju naturligtvis ha 2 pennor...

Då började min kostresa utan att först veta ett dugg om lchf eller atkins etc alls.. Men jag ville göra något att kunna få bättre blodsocker och köpte böcker om vad jag hade hört någonstans och som skulle vara bra , nämligen GI. Ungefär under ett års tid åt jag rätt så strikt efter vad som skulle vara bra för mig. Frukosten tex. bestod av havregrynsgröt som ska ju vara jättenyttigt för oss diabetiker. Personligen fick jag ungefär 14 i blodsocker värde då efter detta så nyttig frukost och jag måste varit dum som en anka då när jag inte kopplade redan då att nej, detta är inte rätt.

Men sen efter en tid med GI, vet inte faktiskt vart jag fick den infon första gången om vad Dr.Annika Dahlqvist hade kommit på med detta "idiotiska" dieten som hon kallade LCHF. Men eftersom jag då visste att GI var bara bortkastad tid för mig och nyfikenhet hade fått mig vakna till så började jag läsa mer o mer om Annika på nätet. Kommer ihåg att jag vid det laget var väldigt skeptisk mot alla de mirakeldieterna eftersom det visat sig att GI inte bättrade mitt tillstånd ett dugg. Kan ju naturligtvis ha varit min karaktärlöshet också men vem vill erkänna detta för sig själv.

Den 29 Januari 2009, nästan på pricken till 9årsdagen med diabetes åt jag min sista "normal" måltid i ett restaurang i sällskapet med ett par goda vänner. Under en veckas tid hade jag rensat bort lik Anna Skipper allt från kylen och matskåpet som kunde ge mig för mycket kolhydrater eller som jag ätit inom GI förr. Jag började med en kokbok som enbart innehåll olika recepter av gryträtter. Målet var att göra alla rätter genom boken och på det sättet komma till rätta med min kostcirkel.

Det blev aldrig så, klarade inte av detta men samtidigt började jag att lära mig mer om Annikas råd och detta med maten blev mer som rätt lchf mat dagarna/åren som sedan gått. Nästa steg i kunskapshunger var ju att hitta till doc's forum för att fördjupa mig i vad lchf verkligen innebär. Detta läroväg håller jag på fortfarande och vandrar mig igenom, har läst mycket böcker i ämnet och en del forskningar under de snart 4 åren jag ätit LCHF. Känner mig att jag vet en hel del av detta diet och när man nu varit med i detta snart 4 år så kan man ju säga att jag tydligen inte är besviken på det hela. Detta idiotiska diet har blivit ett genialisk diet för mig och Annika tillsammans med Doc mina hjältar inom hälsovården.

Hur har det sedan gått.. Man kan säga att jag började redan efter ett par veckor känna att det här var rätt. Fick inga större omställningsbesvär alls utan det hela gick över med lite lös i magen ett par dagar och sen var man inne på det. Jag fick börja minska mina insulindoser redan från efter ett par dagar och fast jag tog det väldigt sakta med det så slutade jag helt med insulin någon gång efter sommaren 2009. ca. 6 månader efter starten med LCHF.

Någon gång på samma höst åkte ut mina blodmediciner, statiner och förtunnande. Lika med metformin som jag dock tog tillbaka en tid 2010 för att testa om jag kunde få ner mina fastevärden men slutade även den sedan helt för enligt mig hade den inte någon större påverkan på det hela. Till sist slutade jag med blodtryckmedicinen helt ca. 1 år sedan när jag började få konstiga dippar med blodtrycket när den åkte ner för mig ovanligt mycket och orsakade huvudvärk och en irriterad känsla av yrsel. Detta försvann sedan efter att jag slutat med medicineringen, lika är min huvudvärk försvunnit tillsammans med detta.

Hur mår jag då idag. Jag är totalt medicinfri, inte ens receptfria mediciner behövs vid normal liv. Jag äter extra vitaminer i form av en stor dos av D-vitamin. Just nu har jag en dos på 10000E per dag. Är inne på andra åren med det men går nog tillbaka till dos på 5000 efter när burken blivit tom. Jag tar extra omega 3 för tycker inte att min fiskekvot är tillräckligt. Jag gick ner 16kg inom den första tiden men stannade vid 83 kilos setpoint som jag nu hållit i närmare 3 år snart. Skulle vilja ta ner ett par kilo till men kroppen verkar inte vilja utan mår bra i detta stadiet. Jag är ingen motionsfreak precis så det kanske blir att jag får hålla mig tillgodo för det jag fått men man vet ju aldrig. Är en impulsiv man som älskar naturliv och när jag nu fått ett nytt hobby med naturfotografering så kanske det innebär mer rörelse så framtiden visar vad som händer.

Man får ofta höra det "fakta" att det inte är en vetenskapligt bevisat metod att bli frisk från diabetes vilket jag lika ofta med leende på läpparna kommenterar.. "Jag vet, jag är redan död enligt den vetenskapen... " Men men... Enligt mig har vetenskapen ofta ingenting att göra med fakta.

Mvh. En frisk diabetiker typ0

Andreas Eenfeldt · December 26, 2012

Tack för din historia!

Fakta är att de studier som gjorts på råd om LCHF-liknande kost vid diabetes visar minst lika bra, vanligen bättre, resultat än av dagens kostråd (som brukar ge successiv försämring). Det skrev även SBU i sin genomgång. För de som verkligen följer råden noga brukar förbättringarna kunna bli helt spektakulära. Det ser jag hela tiden hos mina diabetespatienter.

copecca · December 26, 2012

Tack. Det stödjer mina egna erfarenheter. Blev bara som du redan sett i inlägget ovan bara sämre genom åren av att följa dagens råd av "etablisemanget"..

LIPO · December 26, 2012

Vad trevligt med ett forum i kostdoktorns regi.

Funderar på om jag inte skall ta mig tid att skriva ner lite om mina erfarenheter med LCHF och min diabetes.

amabile · December 26, 2012

Att bli en diabetiker kan ju bli ett av livets små chocker när man får sitt "dom".. så även för mig när jag i slutet av februari år 2000 sökte vård hos min läkare för en väldigt konstig förkylning. Hade ett par veckors tid gått hemma i något som jag då trodde var en kraftig förkylning men i ett tillstånd som blev bara värre vad längre tiden gick. Hade min kropp i total obalans vad som gällde allt normalt, drack onormala mängder och var ändå alltid törstig.. Ni vet de typiska symptomen.. påpekas ironiskt att jag drack sockerdricka med som vatten. Jag kunde bada i iskallt vatten och ändå känna mig väldigt varm, sov mycket och åt lite men var aldrig riktigt hungrig.
Fakta i handen så här efteråt var att jag sakta men säkert höll på att ta ihjäl mig under den tiden men att koppla det till diabetes var det minsta tanke för mig då. Tur som så tröttnar man ju sin sjukdomstillstånd oavsett vad det är och så även för mig och tills slut fick detta fakta med att "förkylningen" bara blev värre med tiden att ta mig till vårdcentralen för att söka hjälp.

Det tog ca. 5 minuter för läkaren att se vad som händer och det blev en akut resa till sjukhuset i Örebro. Efter en vecka i vård där fick jag efter mitt tjat till slut åka hem. Var en ensamstående pappa redan då och med småbarn hemma har man inte tid att lata sig i sjukbädden hur länge som helst ju.

Alla som fått diagnosen diabetes mellitus vet ju vad den första tiden innebär.. Kontroller efter kontroller och man känner sig väldigt nöjd med sjukvården när man tas hand om så bra de första åren. Man tror på allt som sägs och fast man anskaffar sig som jag gjorde redan då mycket information om sin sjukdomsbild så är man glad att man har så mycket kunniga personer man får hjälp och råd för vad än man frågar. Så även med mig.

Men när åren går och tillståndet blir inte bättre. Först tror man på ju sina experter, läkare, dietister och den som man får den närmaste förhållanden till nämligen sin diabetes sköterska. Man tror att det är normalt att insulinnivåerna växer lavinartad under åren, vikten ökar och man kan inte säga att man precis mår bättre heller fast tiden går och medicinburkarna samlas och blir bara mer och mer under åren. Man rekommenderas motion och tallriksmodellen och inte ett ord egentligen vad som kan eller skulle vara sanning i medicinvägen. Läkaren skriver mediciner i förebyggande syfte som på ett löpande band, alltid nya allt eftersom jag får en ny sk.stafettläkare på min vårdcentral. räknade en gång att jag haft 12 olika under de 8 första åren.

Tills slut tröttnar man ju på det hela, man ger upp. Tills man får en ny tankeställare... för mig blev det när jag 2008 fick ställa min läkare frågan .. vad ska jag göra nu när insulinmängden är så pass stor att skalan på min penna inte räcker till längre och att jag måste öka för att kunna få ner blodsocker som under min hela diabetes tid varit okontrollerad och som sagt blivit bara värre. Kommer ihåg alltid att han kunde inte svara på det riktigt .. fundering var ju naturligtvis ha 2 pennor...

Då började min kostresa utan att först veta ett dugg om lchf eller atkins etc alls.. Men jag ville göra något att kunna få bättre blodsocker och köpte böcker om vad jag hade hört någonstans och som skulle vara bra , nämligen GI. Ungefär under ett års tid åt jag rätt så strikt efter vad som skulle vara bra för mig. Frukosten tex. bestod av havregrynsgröt som ska ju vara jättenyttigt för oss diabetiker. Personligen fick jag ungefär 14 i blodsocker värde då efter detta så nyttig frukost och jag måste varit dum som en anka då när jag inte kopplade redan då att nej, detta är inte rätt.

Men sen efter en tid med GI, vet inte faktiskt vart jag fick den infon första gången om vad Dr.Annika Dahlqvist hade kommit på med detta "idiotiska" dieten som hon kallade LCHF. Men eftersom jag då visste att GI var bara bortkastad tid för mig och nyfikenhet hade fått mig vakna till så började jag läsa mer o mer om Annika på nätet. Kommer ihåg att jag vid det laget var väldigt skeptisk mot alla de mirakeldieterna eftersom det visat sig att GI inte bättrade mitt tillstånd ett dugg. Kan ju naturligtvis ha varit min karaktärlöshet också men vem vill erkänna detta för sig själv.

Den 29 Januari 2009, nästan på pricken till 9årsdagen med diabetes åt jag min sista "normal" måltid i ett restaurang i sällskapet med ett par goda vänner. Under en veckas tid hade jag rensat bort lik Anna Skipper allt från kylen och matskåpet som kunde ge mig för mycket kolhydrater eller som jag ätit inom GI förr. Jag började med en kokbok som enbart innehåll olika recepter av gryträtter. Målet var att göra alla rätter genom boken och på det sättet komma till rätta med min kostcirkel.

Det blev aldrig så, klarade inte av detta men samtidigt började jag att lära mig mer om Annikas råd och detta med maten blev mer som rätt lchf mat dagarna/åren som sedan gått. Nästa steg i kunskapshunger var ju att hitta till doc's forum för att fördjupa mig i vad lchf verkligen innebär. Detta läroväg håller jag på fortfarande och vandrar mig igenom, har läst mycket böcker i ämnet och en del forskningar under de snart 4 åren jag ätit LCHF. Känner mig att jag vet en hel del av detta diet och när man nu varit med i detta snart 4 år så kan man ju säga att jag tydligen inte är besviken på det hela. Detta idiotiska diet har blivit ett genialisk diet för mig och Annika tillsammans med Doc mina hjältar inom hälsovården.

Hur har det sedan gått.. Man kan säga att jag började redan efter ett par veckor känna att det här var rätt. Fick inga större omställningsbesvär alls utan det hela gick över med lite lös i magen ett par dagar och sen var man inne på det. Jag fick börja minska mina insulindoser redan från efter ett par dagar och fast jag tog det väldigt sakta med det så slutade jag helt med insulin någon gång efter sommaren 2009. ca. 6 månader efter starten med LCHF.

Någon gång på samma höst åkte ut mina blodmediciner, statiner och förtunnande. Lika med metformin som jag dock tog tillbaka en tid 2010 för att testa om jag kunde få ner mina fastevärden men slutade även den sedan helt för enligt mig hade den inte någon större påverkan på det hela. Till sist slutade jag med blodtryckmedicinen helt ca. 1 år sedan när jag började få konstiga dippar med blodtrycket när den åkte ner för mig ovanligt mycket och orsakade huvudvärk och en irriterad känsla av yrsel. Detta försvann sedan efter att jag slutat med medicineringen, lika är min huvudvärk försvunnit tillsammans med detta.

Hur mår jag då idag. Jag är totalt medicinfri, inte ens receptfria mediciner behövs vid normal liv. Jag äter extra vitaminer i form av en stor dos av D-vitamin. Just nu har jag en dos på 10000E per dag. Är inne på andra åren med det men går nog tillbaka till dos på 5000 efter när burken blivit tom. Jag tar extra omega 3 för tycker inte att min fiskekvot är tillräckligt. Jag gick ner 16kg inom den första tiden men stannade vid 83 kilos setpoint som jag nu hållit i närmare 3 år snart. Skulle vilja ta ner ett par kilo till men kroppen verkar inte vilja utan mår bra i detta stadiet. Jag är ingen motionsfreak precis så det kanske blir att jag får hålla mig tillgodo för det jag fått men man vet ju aldrig. Är en impulsiv man som älskar naturliv och när jag nu fått ett nytt hobby med naturfotografering så kanske det innebär mer rörelse så framtiden visar vad som händer.

Man får ofta höra det "fakta" att det inte är en vetenskapligt bevisat metod att bli frisk från diabetes vilket jag lika ofta med leende på läpparna kommenterar.. "Jag vet, jag är redan död enligt den vetenskapen... " Men men... Enligt mig har vetenskapen ofta ingenting att göra med fakta.

Mvh. En frisk diabetiker typ0

Vad roligt att höra! Det skulle vara intressant att höra vad dina läkare, diabetessköterskas m fl säger om ditt tillfrisknande!

copecca · December 26, 2012

Vad trevligt med ett forum i kostdoktorns regi.

Funderar på om jag inte skall ta mig tid att skriva ner lite om mina erfarenheter med LCHF och min diabetes.

Klart du ska göra det

Lite min tanke med tråden så får vi diabetiker lite mer fakta och bevis till att läsas för de som tvivlar att vi diabetiker som mår bra av lchf verkligen finns.

copecca · December 26, 2012

Vad roligt att höra! Det skulle vara intressant att höra vad dina läkare, diabetessköterskas m fl säger om ditt tillfrisknande!

Tack

Min diabetes sköterska har varit hela tiden medveten och mer läst på vad lchf är och av henne har jag faktiskt bara fått goda råd och positivt mötande.

Av min läkare fick jag kommentaren sommaren 2009.. " Vad du än gör så fortsätt med det.." Får väl tolkas som positivt men det har i efterhand visat att han inte visste ens vad jag gjorde då.. alltså att jag åt enligt lchf. Har haft ständiga diskussioner med honom om enbart vilka mediciner jag ska äta i förebyggande skäl och besöken hos honom idag är väldigt korta och samtal om kosten går inte att föra alls utan det är som sagt bara medicinering han vill ha kvar fast jag sagt att det vill inte jag.

Tur som så respekterar han dock mitt eget beslut men funderingar att byta läkare återkommer efter varje besök.

amabile · December 26, 2012

Tack

Min diabetes sköterska har varit hela tiden medveten och mer läst på vad lchf är och av henne har jag faktiskt bara fått goda råd och positivt mötande.

Av min läkare fick jag kommentaren sommaren 2009.. " Vad du än gör så fortsätt med det.." Får väl tolkas som positivt men det har i efterhand visat att han inte visste ens vad jag gjorde då.. alltså att jag åt enligt lchf. Har haft ständiga diskussioner med honom om enbart vilka mediciner jag ska äta i förebyggande skäl och besöken hos honom idag är väldigt korta och samtal om kosten går inte att föra alls utan det är som sagt bara medicinering han vill ha kvar fast jag sagt att det vill inte jag.

Tur som så respekterar han dock mitt eget beslut men funderingar att byta läkare återkommer efter varje besök.

Tack för svar! Kul att höra att sköterskan är med på noterna, och själv läser på! Fler borde nog vara som henne. Har själv ingen som helst erfarenhet av sjukvården / LCHF, då jag är "frisk" vad jag vet! Men man läser ju den ena ruggiga historien efter den andra. Det enda är en kontakt med företagshälsovården hösten 2010, som visade högt kolesterol, och jag fick rådet att gå till hälsocentralen för att ta nytt prov, vilket jag inte gjorde. Skulle vara kul att mäta kolesterolet igen nu, efter 2½ år på LCHF. När jag mätte förra gången, var väl efter ca ett halvår med LCHF, och det är väl då som man har som "sämst" värde, en av anledningarna till att jag inte gick iväg, visste ju bättre! //amabile

Limp · December 26, 2012

Min "diabetesresa" som aldrig blev ett konstaterat typ 2 diabetes startade också hos företagshälsovården. Vid årsundersökningarna upptäcktes högre och högre värden för blodsocker. Jag fick lära mig tallriksmodellen och fick också prova på olika läkemedel för att gå ner i vikt. Vid varje avsutat och misslyckat kur, hade undertecknat ungefär samma diskussion med doktorn. Nämligen tankarna kring GBP-operation som utväg och min återkommande fråga om det inte fanns en metod och få bort de ständiga hungerskänslorna jag upplevde som problemet. Min fråga fick jag aldrig något svar på...

På något konstigt sätt gick dock fastesockret alltid ner, utom i våras då man bad mig och söka hjälp av specialister. Som tur är, har jag denna hjälpen nära mig... hos min lokala hälsovårdscentral. Jag knallade dit och blev väldigt bra bemött. När jag lämnade lokalen hade jag blodsockermätare med stickor i fickan och ett protokoll jag skulle fylla i. Då hade jag redan varit LCHF:are några veckor i hopp om att slippa GBP-operationen... min sista chans som jag gav mig.

Jag tog mina blodmätningar och antecknade. Det såg faktiskt bra ut... precis under gränsen. Jg berättade dock inget om min LCHF-äventyr för doktorn, utan nämnde bara att jag dragit ner kolhydraterna självmant. Jag fick ett ett tyst nickande som svar. Efter en månad togs sedan blodprov på riktigt och historiska värden studerades. Jag fick godkänt tillsvidare och uppmaning att söka kontakt med kostrådgivare för att få fortsätta till nästa steg.

Sagt och gjort... jag bokade tid både för kostrådgivning och laboratorie samma dag. Det blev iofs ingen rådgivning. Istället berättade jag öppet för systern vad jag gjort, vad jag åt samt hur jag gått ner 25 kg och hur bra jag mådde. Vi pratade en hel del om LCHF och jag fick många frågor som jag svarade utifrån mina egna erfarenheter. En halvtimme senare togs blodprovet och jag såg med spänning mot provsvaren.

Tiil slut kom kallelsen och den stora dagen för svaren. Nu visste jag iofs ungefär vad som skulle sägas. Mina egna sporadiska blodsockermätningar visade ju inget alarmerande. Ja.. det blev en trevlig pratstund. Doktorn berättade om mina blodsockervärden inkl kolesterolet och sa plötsligt... Det är sådana patienter som mig han gärna ville ha... friska. Egentligen friskare än han själv, tillade doktorn. Åk hem, må bra och kom igen om något år. Sagt och gjort ...

Jag gick hem glad och fortsätter nu med min LCHF-resa. Jag skippade mina blodtrycksmediciner på egen hand ca. en månad sedan och närmar nu 40 kg i viktttapp. Men, det är många kilon kvar till normalvikt. Etapp tre i min planerig kommer närmare varje dag som går... ett mycket friskare liv.

Ann57 · December 26, 2012

Till TS. Din berättelse skulle kunna vara min med den skillnaden att det inte gick så långt med mig innan diabetesen blev diagnostiserad. OCH Annika Dahlqvist hade börjat synas mer i media och i sin blogg. Hon var mitt rättesnöre och är. Idag äter jag endast lite Metformin då jag äter kolhydrater/socker. Den kvinnan borde få medalj för sin folkbildande insats, trots att hon är så motarbetad. Det borde f ö även Andreas Enfeldt få för sin folkbildande insats.

Maja · December 26, 2012

Vilken uppmuntrande tråd att läsa i - tack!

Hans · December 27, 2012

Ja, uppmuntrande läsning. Började själv med LCHF bara 2 veckor efter diagnos för 1,5 år sen vid 64 års ålder. Sökte information på nätet och hittade fram till " kolhydrater i fokus" och Kostdoktorn. Blev en vändpunkt. Redan efter två månader var mitt långtidssocker nästan nere på samma nivå som en frisk person och vid nästa tillfälle ett halvår senare normalt värde 32 mmol/mol och därefter medicinfri.. Möjligheten att hitta information på nätet har ju starkt bidragit till att man själv kan bilda sig en uppfattning. För ett antal är sen såg det helt annorlunda ut. Det var bara att okritiskt följa Socialstyrelsens allmänna råd förmedlade av läkare och diabtessköterskor

.

För övrigt pågår samma diskussioner i övriga delar av världen. Är själv flitig deltagare på ett engelskspråkigt diabetesforum, där det bärande budskapet är att hålla sig till lågkolhydratkost/LCHF. Deltagarna länkar dessutom nästan regelbundet till "Dietdoctor" när en vilsen "Newbie" presenterar sig på forumet, så Andreas E. du kan känna dig hedrad. I USA håller ju ADA (American diabetes association ) också fast vid tallriksmodellen - nyttig diet finns ju alltid nya läkemedel att ta till om man blir sämre...

Så än så länge har det av myndigheterna förväntade naturalförloppet inte inträffat. Tvärtom håller jag diabetsen i schack och blodsockret fortfarande under kontroll genom att hålla mig till LCHF.

LIPO · December 31, 2012

Berättelse om min hälsoresa

Upptäckte min diabetes 1994.

Tyckte att jag fick dricka så mycket, det var under en period då jag drack mycket juice för det var ju så ”nyttigt”.

Jag började misstänka att jag hade fått diabetes och kontaktade en bekant som jag visste hade diabetes för att höra om jag skulle få mäta mitt blodsocker med hennes mätare, vilket jag fick.

Mitt blodsocker visade sig då vara på 18mmol. Dagen efter uppsökte jag vårdcentralen för att få göra ett besök hos diabetessköterskan och hon konstaterade att jag visst hade högt blodsocker.

Jag fick en massa uppmaningar och råd hur jag skulle äta, motion osv. Det var viktigt med havregrynsgröt till frukost och det skulle vara havregryn med fiber.

På min fråga om det skulle göra skillnad om jag lade om kosten till vegetarisk blev svaret nej, möjligen att jag skulle gå ner i vikt. (Jag hade lite övervikt).

Jag tyckte att den info som jag fick var lite märklig och blev därför misstänksam och jag tog diabetesen på fullaste allvar, började därför kolla mitt blodsocker kontinuerligt för att lära mig hur kroppen reagerade på den mat jag åt.

Havregrynsgröt hade jag ätit till frukost i många år men inte med fibrer, det visade sig att blodsockret steg betydligt mer när jag åt gröt med fibrer än vad det gjorde utan.

Naturligtvis måste jag då kolla vad fiber i havregryn var för något, det visade sig att fibrerna var vetekli = vete. Det vet ju de flesta idag att det är det spannmål som innehåller mest med socker/stärkelse.

Gick så småningom över till kornmjölsgröt, vilket för mig gav den lägsta blodsockerhöjningen.

Vid nästa besök hos diabetessköterskan tog jag upp vad mina resultat visade och att det visst hade betydelse om man åt vegetariskt eller inte. Blodsockret var absolut lägre om jag åt vegetariskt även om det inte var bra.

Diabetessköterskan förstod ingenting och hade absolut ingen godtagbar förklaring, i och med det tappade hon kontrollen över mig.

Jag höll mig fortsättningsvis till viss husmanskost som jag tyckte jag fungerade hyfsat på, men det blev aldrig riktigt bra, jag var även ordinerad till att undvika fett och gjorde så, då jag inte visste bättre.

Det gick några år, jag höll kontinuerlig koll på mitt blodsocker men det steg sakta men säkert. Jag hade en dialog med min dåvarande läkare, ( som var imponerad av min kontroll av mitt blodsocker), Jag tyckte att nu började mitt blodsocker ligga lite väl högt, därför bad jag om att få börja ta insulin, vilket jag fick.

Efter ca. sju år fick jag se slutet av ett inslag på TV med Annika Dahlkvist, jag hann höra något om mat och diabetiker. Det måste jag absolut kolla, googlade på Annika och fick en träff på hennes blogg, som, vad jag förstår, måste ha varit ganska nystartad då.

Jag läste allt och bland annat att hon rekommenderade en bok som heter” Ät Dig Ner I Vikt”, skriven av Sten Sture Skaldeman.

Jag sträckläste boken och bestämde mig för att det här skall jag testa.

Började äta köttfärsbiffar, stekta ägg, bacon och så vidare.

Vid det tillfället behövde jag en insulindos på drygt 50 enheter/dygn. Det tog två dagar att fasa ut insulinet och har inte behövt något insulin sedan dess. Detta skedde 20 juli 2006.

Efter ca. 2-3 veckor började jag känna mig konstig i kroppen, inte direkt ont i huvudet men konstig kände jag mig, halvslö, dåligt med vilja. Började verkligen fundera på om jag gjorde rätt, jag hade läst att man kunde få någon form av abstinens men att det skulle gå över på några dagar.

Beslöt i alla fall att stå ut några dagar, det tog 3 dagar så började det vända och fick mera ork än vad jag hade haft på länge.

Hälsovinster:

2004 köpte vi en lite större bil och eftersom vi hade en husvagn var jag tvungen att uppgradera mitt körkort till E-kort på grund av totalvikten. Myndigheten upptäckte då att jag var diabetiker och därför blev mitt körkort villkorat. Jag var anmodad att skicka in nya läkarintyg en gång om året för att visa min status i både blodsocker och ögon. Mina ögonbottnar hade börjat få mörka fläckar som tydligen berodde på diabetesen, fick alltså fotografera mina ögon en gång om året ett antal år.

Jag lade om kosten juli 2006, fyra månader senare var det dags att fota ögonen igen och då var de mörka fläckarna borta + att min synskärpa hade förbättras. 2008 fick jag meddelande om att mitt körkort inte var villkorat längre.

Ett år efter jag lagt om kosten hade jag tappat 10kg i vikt, men har sedan legat ganska still även om jag skulle vilja gå ner 5kg till. Viktnedgången ser jag som en bonus då min kostomläggning var avsedd för min diabetes.

Kan numera se mig som från Typ2:a till Typ0:a.

Motion:

Min motion bestod mest i timmespromenader några gånger i veckan tills det var dags för pension, började då tillsammans med min fru träna på ett gym. Detta pågick i tre år och visst var det bra med styrketräning, gympa och vattengympa, alla konditionshöjande enligt expertis. I slutet av den perioden började jag få väldigt ont i mina vader när jag ansträngde mig samt att jag upplevde det som att jag inte fick åt mig någon luft, blev väldigt andfådd.

Fick tid hos läkare för att diskutera mina problem och hon misstänkte att det kunde vara kärlkramp och fick därför medicin som skulle sprayas under tungan vid känning. Tyckte inte att det hjälpte alls.

Infarkt:

2012 i slutet på maj, lagade frukost och kände att jag mådde inget bra. Började göra ont utefter högerarmen. Åt min frukost och tänkte, det här är inte bra. Tog mitt blodtryck som då var 240, sa till min fru att nu får du ringa ambulansen.

På sjukhuset konstaterade man att jag hade fått en hjärtinfarkt.

Åkte på undersökning för att se om det gick att göra en sprängning men tyvärr hade jag tre kärl som var helt täta varför det blev en bypass operation istället.

Måste nämna att sjukvården är otroligt duktig i sådana här fall, min operation är som jag ser det väldigt lyckad. Men när det gäller kost och mediciner för diabetiker så finns det mycket i övrigt att önska.

Visst, sjukhuset accepterade att jag åt LCHF men jag måste i princip lämna ett recept på hur maten skulle tillagas, vilket jag gjorde. Att sedan maten inte kom till mig är ett annat problem, men det fanns gott om kokta ägg på avdelningen.

7 juni blev det operation och den 11juni åkte jag hem med ordination att bla. motionera.

Med mig hem fick jag naturligtvis en läkemedelslista. Min fru hämtade ut angiven medicin på apoteket och jag som blivit misstänksam mot läkemedel, började läsa bipacksedlar.

Hade då fått utskrivet bla. ett blodtrycksmedel, ”metroprolol”, som det står i bipackssedel att skall inte tas av diabetiker.

Hur gör man nu? Jag hade i samma veva blivit kallad till både hjärtsköterska och läkare så jag avvaktade till dess. Hör också till att jag fått utskrivet statiner, men det har jag nekat till tidigare och hade för avsikt att inte äta dem nu heller.

Hur som helst, kom till besök hos hjärtsköterskan och hon uppmanade och förmanade som sig bör.

Jag tog upp frågan om blodtrycksmedicinen som diabetiker inte skulle äta, men fick till svar att det skulle jag visst det. Jag stod på mig att det står så i bipackssedeln och fick då ett svar som förvånade mig, ”man skall inte bry sig så mycket vad som står i bipackssedeln”. Då tänker jag, om man inte skall tro på vad som står på bipackssedeln hur skall man då kunna tro på vad hjärtsköterskan säger.

Nåväl, blev också diskussion om statiner. Måste säga att jag blev ordentligt nedtryckt i ”skorna” då jag ifrågasatt varför jag skulle äta något som jag blev sämre av med tanke på muskelvärk osv.

Hon började komma med argumentation som,” du skall veta att du är påkostad väldigt mycket pengar, osv.” Men då kunde jag svara med, Jag har faktiskt sparat väldigt mycket pengar åt landstinget då jag inte behövt ta något insulin osv. Och då kom gliringen, såå,” du tänkte ta tillbaka dom pengarna då”, mitt svar, nej, men din argumentation osv. Tycker nog att det är mycket lågt att dra in pengar i dom här sammanhangen.

Läkarbesöket:

Läkarbesöket var 30 minuter senare och naturligtvis hade sköterskan pratat med läkaren om vårat samtal.

Hon sköt in sig direkt på statinerna och efter en stund så svarade jag att jag kunde väl testa men det minsta lilla jag känner så lägger jag av. Det godtog hon men att jag skulle höra av mig i så fall.

Blev också samtalat om metroprolol och diabetes, det trodde hon inte på och kollade på fass på internet och visst det stod inget om diabetiker där, men hon slängde ur sig lite slarvigt, ”det kanske är ett annat fabrikat”, jaha du tänkte jag.

När jag kom hem så kollade jag vad det var för fabrikat och kollade på nätet, och mycket riktigt det var ett annat fabrikat. Det fabrikat som jag fått innehöll glukos=socker och är förmodligen bindemedlet i tabletten. Enligt de uppgifter jag har så är det verksamma medlet i en tablett ca 25%, resten skall då vara ett bindemedel.

Om man nu jobbar inom sjukvården och skall rekommendera läkemedel så bör man väl också hålla reda på vad läkemedlen innehåller så att det passar patienten….eller?

Det hör till saken att personalen på apoteket, visste inte bättre heller.

Statinerna:

Jag började ta statiner, hade tagit dom i ca 14 dagar. Påbörjade att klippa gräsmattan, normalt ca en timmes jobb. När jag kommit till ungefär hälften kommer min fru ut och frågar hur det är när jag ser så plågad ut. Ont i armar, ont ben, ont i hela kroppen. Frun fick ta över och klippa klart.

Hör till att jag klippt både före och efter den händelsen utan några andra problem än mina vader.

Jag slutade omgående med statiner och har inte haft några sådana problem efter det.

Min status idag:

Min infarkt klassas som lindrig, det betyder tydligen att det inte finns några större skador på mitt hjärta, om det finns några skador alls, förutom tre stycken igensatta kärl. Min läkare som tog ultraljud på mitt hjärta jublade över att det såg så bra ut.

Nu efter drygt halvt år känner jag att jag har en ork som är långt mycket bättre än före infarkten. Kan bara konstatera att problemet med min kondition har jag haft minst de senaste 15 åren. Har försökt träna i flera omgångar men aldrig känt att det gett mig någon större förbättring av konditionen, men nu efter operationen tycker jag att det svarar ganska omgående.

Mina smärtor i vaderna som blev efter att jag promenerat ca 150 meter före infarkten, dom har minskat ordentligt, men det gör fortfarande ont men inte så mycket så att jag måste vila innan jag kan fortsätta.

Har varit på årskontroll för min diabetes och läkaren tycker att mina värden är bra och hon är imponerad utav att mitt HbA1c är så bra utan medicin.

Tror faktiskt att hon är intresserad av min kosthållning för det kommer några försiktiga frågor emellanåt. Kan möjligen bero på att hon är ung och intresserad.

Har ännu inte konditionsmässigt kunnat ta ut mig så mycket att jag måste vila, det är mina vader som fortfarande är begränsningen.

Nu mellan jul och nyår har jag skottat tak på carport, garage, altantak och hustak, en totalyta på ca 200 m2. I snitt har snödjupet varit ca 0,6m. Och som jag skrivit ovan, konditionsmässigt inga problem men jag fått tagit 30 sekunders pausar då och då.

Lars Pekkala

Strutfus · January 1, 2013

Tack för detta! Underbart o läsa!

HWH · January 1, 2013

LIPO vilken historia. Spännande.

Vil bara kommentera en liten sak om metoprololen. Metoprolol kan som alla betablockare dölja tecken på hypoglykemi och göra att man inte får adekvat behandling vid ett plötsligt anfall av lågt blodsocker. Detta kan ju hos en insulinbehandlad diabetiker vara farligt och därför ska alla diabetiker med mediciner som kan ge blodsockerfall informeras om detta. Detta står både i original som generikats fasstexter samt är något som farmaceuten ska informera om (om de ser att du är insulinbehandlad).

HWH · January 1, 2013

Ursäkta läkemedelsnörderiet, men en liten tanke till:

Jo det här med socker som fyllnadsmaterial i tabletter är en sanning med modifikation. I första hand görs tabletter av tre saker: cellulosa, stärkelse och laktos. Här i väst har vi historiskt använt mycket laktos för att det är billigt, dammar lite och ger bra tabletter. Men allt eftersom delar av världen med stor andel laktosintoleranta blev större läkemedelskonsumenter har man mycket gått över till potatis och majsstärkelse. Som också är billigt. I tillägg används olika typer av cellulosa nu när tillverkningsproscesserna klarar att göra bra tabletter av det. Så om vi bortser från att laktos är socker och att stärkelse blir socker så är ofta sockret allt som oftast där i mycket liten mängd: som en glansig hinna runt tabletten för att de ska vara lätta att svälja eller inte smaka illa.

Men som sagt det är inte pga av innehållet i tabletterna som man som diabetiker ska vara försiktig med metoprolol.

LIPO · January 1, 2013

LIPO vilken historia. Spännande.

Vil bara kommentera en liten sak om metoprololen. Metoprolol kan som alla betablockare dölja tecken på hypoglykemi och göra att man inte får adekvat behandling vid ett plötsligt anfall av lågt blodsocker. Detta kan ju hos en insulinbehandlad diabetiker vara farligt och därför ska alla diabetiker med mediciner som kan ge blodsockerfall informeras om detta. Detta står både i original som generikats fasstexter samt är något som farmaceuten ska informera om (om de ser att du är insulinbehandlad).

Vilken tur då att jag inte är insulinbehandlad för jag är inte så säker på att sjukvården skulle uppmärksamma det.

Det är min erfarenhet av sjukvården som säger mig detta.

SaraB · January 1, 2013

Vilka fantastiska historier! Ni stärker mig verkligen i att lchf är en kost för hälsa.

Tack för läsningen!

copecca · January 2, 2013

Tack för svar! Kul att höra att sköterskan är med på noterna, och själv läser på! Fler borde nog vara som henne. Har själv ingen som helst erfarenhet av sjukvården / LCHF, då jag är "frisk" vad jag vet! Men man läser ju den ena ruggiga historien efter den andra. Det enda är en kontakt med företagshälsovården hösten 2010, som visade högt kolesterol, och jag fick rådet att gå till hälsocentralen för att ta nytt prov, vilket jag inte gjorde. Skulle vara kul att mäta kolesterolet igen nu, efter 2½ år på LCHF. När jag mätte förra gången, var väl efter ca ett halvår med LCHF, och det är väl då som man har som "sämst" värde, en av anledningarna till att jag inte gick iväg, visste ju bättre! //amabile

Jag har nog haft tur med detta.. en tanke som jag fick när jag läste på en annan tråd här i forumet. Om en diabetes sköterska som verkligen borde uppdatera sina förlegade kunskaper. Man börjar fundera i banor att "hur farliga" är inte de här etablisemangets förespåkare i olika yrkeskategorier för oss vanliga patienter som just diabetiker i detta fallet som håller stenhårt fast i de kunskaper de anskaffat sig ibland kanske väldigt länge sedan. Att få fel/rätta råd speciellt för oss lite äldre diabetiker kan ju betyda väldigt mycket i skillnaden med fortsatta livskvalitet och även ofta hur länge vi får vara kvar här i livet.

Mvh. En frisk diabetiker typ0

copecca · January 2, 2013

Vilka fantastiska historier! Ni stärker mig verkligen i att lchf är en kost för hälsa. Tack för läsningen!

Tack vännen för min del..

Tänk när vi får tillräckligt med denna typs "anekdoter" att skriva här så kanske vi kan i framtiden kunna hänvisa hit när de bestämmande/kritikerna kräver fakta på bordet

copecca · January 2, 2013

Ja, uppmuntrande läsning. Började själv med LCHF bara 2 veckor efter diagnos för 1,5 år sen vid 64 års ålder. Sökte information på nätet och hittade fram till " kolhydrater i fokus" och Kostdoktorn. Blev en vändpunkt. Redan efter två månader var mitt långtidssocker nästan nere på samma nivå som en frisk person och vid nästa tillfälle ett halvår senare normalt värde 32 mmol/mol och därefter medicinfri.. Möjligheten att hitta information på nätet har ju starkt bidragit till att man själv kan bilda sig en uppfattning. För ett antal är sen såg det helt annorlunda ut. Det var bara att okritiskt följa Socialstyrelsens allmänna råd förmedlade av läkare och diabtessköterskor
.

För övrigt pågår samma diskussioner i övriga delar av världen. Är själv flitig deltagare på ett engelskspråkigt diabetesforum, där det bärande budskapet är att hålla sig till lågkolhydratkost/LCHF. Deltagarna länkar dessutom nästan regelbundet till "Dietdoctor" när en vilsen "Newbie" presenterar sig på forumet, så Andreas E. du kan känna dig hedrad. I USA håller ju ADA (American diabetes association ) också fast vid tallriksmodellen - nyttig diet finns ju alltid nya läkemedel att ta till om man blir sämre...

Så än så länge har det av myndigheterna förväntade naturalförloppet inte inträffat. Tvärtom håller jag diabetsen i schack och blodsockret fortfarande under kontroll genom att hålla mig till LCHF.

Grattis Hans .. Du har ju nu nästan att man kan säga bättre blodsocker värde än många friska

HWH · January 2, 2013

Jag har nog haft tur med detta.. en tanke som jag fick när jag läste på en annan tråd här i forumet. Om en diabetes sköterska som verkligen borde uppdatera sina förlegade kunskaper. Man börjar fundera i banor att "hur farliga" är inte de här etablisemangets förespåkare i olika yrkeskategorier för oss vanliga patienter som just diabetiker i detta fallet som håller stenhårt fast i de kunskaper de anskaffat sig ibland kanske väldigt länge sedan. Att få fel/rätta råd speciellt för oss lite äldre diabetiker kan ju betyda väldigt mycket i skillnaden med fortsatta livskvalitet och även ofta hur länge vi får vara kvar här i livet.

Mvh. En frisk diabetiker typ0

Så sant

Det var faktiskt i min yrkesroll som jag tvingades upptäcka LCHF i 2008. Jag hade en patient som behövde råd och som gick på det för sin migrän (Mitt råd var, men kära vännen, hjärnan behöver kolhydrater för att fungera. Du kan inte bara leva på bacon och kosttillskott). Men hon hade mycket goda resultat och behövde klart mindre mediciner. Så efteråt blev jag lite osäker på mig själv och började googla. Och ju mer jag läste, desto öppnare blev jag.

copecca · January 2, 2013

Berättelse om min hälsoresa

Upptäckte min diabetes 1994.

Tyckte att jag fick dricka så mycket, det var under en period då jag drack mycket juice för det var ju så ”nyttigt”.

Jag började misstänka att jag hade fått diabetes och kontaktade en bekant som jag visste hade diabetes för att höra om jag skulle få mäta mitt blodsocker med hennes mätare, vilket jag fick.

Mitt blodsocker visade sig då vara på 18mmol. Dagen efter uppsökte jag vårdcentralen för att få göra ett besök hos diabetessköterskan och hon konstaterade att jag visst hade högt blodsocker.

Jag fick en massa uppmaningar och råd hur jag skulle äta, motion osv. Det var viktigt med havregrynsgröt till frukost och det skulle vara havregryn med fiber.

På min fråga om det skulle göra skillnad om jag lade om kosten till vegetarisk blev svaret nej, möjligen att jag skulle gå ner i vikt. (Jag hade lite övervikt).

Jag tyckte att den info som jag fick var lite märklig och blev därför misstänksam och jag tog diabetesen på fullaste allvar, började därför kolla mitt blodsocker kontinuerligt för att lära mig hur kroppen reagerade på den mat jag åt.

Havregrynsgröt hade jag ätit till frukost i många år men inte med fibrer, det visade sig att blodsockret steg betydligt mer när jag åt gröt med fibrer än vad det gjorde utan.

Naturligtvis måste jag då kolla vad fiber i havregryn var för något, det visade sig att fibrerna var vetekli = vete. Det vet ju de flesta idag att det är det spannmål som innehåller mest med socker/stärkelse.

Gick så småningom över till kornmjölsgröt, vilket för mig gav den lägsta blodsockerhöjningen.

Vid nästa besök hos diabetessköterskan tog jag upp vad mina resultat visade och att det visst hade betydelse om man åt vegetariskt eller inte. Blodsockret var absolut lägre om jag åt vegetariskt även om det inte var bra.

Diabetessköterskan förstod ingenting och hade absolut ingen godtagbar förklaring, i och med det tappade hon kontrollen över mig.

Jag höll mig fortsättningsvis till viss husmanskost som jag tyckte jag fungerade hyfsat på, men det blev aldrig riktigt bra, jag var även ordinerad till att undvika fett och gjorde så, då jag inte visste bättre.

Det gick några år, jag höll kontinuerlig koll på mitt blodsocker men det steg sakta men säkert. Jag hade en dialog med min dåvarande läkare, ( som var imponerad av min kontroll av mitt blodsocker), Jag tyckte att nu började mitt blodsocker ligga lite väl högt, därför bad jag om att få börja ta insulin, vilket jag fick.

Efter ca. sju år fick jag se slutet av ett inslag på TV med Annika Dahlkvist, jag hann höra något om mat och diabetiker. Det måste jag absolut kolla, googlade på Annika och fick en träff på hennes blogg, som, vad jag förstår, måste ha varit ganska nystartad då.

Jag läste allt och bland annat att hon rekommenderade en bok som heter” Ät Dig Ner I Vikt”, skriven av Sten Sture Skaldeman.

Jag sträckläste boken och bestämde mig för att det här skall jag testa.

Började äta köttfärsbiffar, stekta ägg, bacon och så vidare.

Vid det tillfället behövde jag en insulindos på drygt 50 enheter/dygn. Det tog två dagar att fasa ut insulinet och har inte behövt något insulin sedan dess. Detta skedde 20 juli 2006.

Efter ca. 2-3 veckor började jag känna mig konstig i kroppen, inte direkt ont i huvudet men konstig kände jag mig, halvslö, dåligt med vilja. Började verkligen fundera på om jag gjorde rätt, jag hade läst att man kunde få någon form av abstinens men att det skulle gå över på några dagar.

Beslöt i alla fall att stå ut några dagar, det tog 3 dagar så började det vända och fick mera ork än vad jag hade haft på länge.

Hälsovinster:

2004 köpte vi en lite större bil och eftersom vi hade en husvagn var jag tvungen att uppgradera mitt körkort till E-kort på grund av totalvikten. Myndigheten upptäckte då att jag var diabetiker och därför blev mitt körkort villkorat. Jag var anmodad att skicka in nya läkarintyg en gång om året för att visa min status i både blodsocker och ögon. Mina ögonbottnar hade börjat få mörka fläckar som tydligen berodde på diabetesen, fick alltså fotografera mina ögon en gång om året ett antal år.

Jag lade om kosten juli 2006, fyra månader senare var det dags att fota ögonen igen och då var de mörka fläckarna borta + att min synskärpa hade förbättras. 2008 fick jag meddelande om att mitt körkort inte var villkorat längre.

Ett år efter jag lagt om kosten hade jag tappat 10kg i vikt, men har sedan legat ganska still även om jag skulle vilja gå ner 5kg till. Viktnedgången ser jag som en bonus då min kostomläggning var avsedd för min diabetes.

Kan numera se mig som från Typ2:a till Typ0:a.

Motion:

Min motion bestod mest i timmespromenader några gånger i veckan tills det var dags för pension, började då tillsammans med min fru träna på ett gym. Detta pågick i tre år och visst var det bra med styrketräning, gympa och vattengympa, alla konditionshöjande enligt expertis. I slutet av den perioden började jag få väldigt ont i mina vader när jag ansträngde mig samt att jag upplevde det som att jag inte fick åt mig någon luft, blev väldigt andfådd.

Fick tid hos läkare för att diskutera mina problem och hon misstänkte att det kunde vara kärlkramp och fick därför medicin som skulle sprayas under tungan vid känning. Tyckte inte att det hjälpte alls.

Infarkt:

2012 i slutet på maj, lagade frukost och kände att jag mådde inget bra. Började göra ont utefter högerarmen. Åt min frukost och tänkte, det här är inte bra. Tog mitt blodtryck som då var 240, sa till min fru att nu får du ringa ambulansen.

På sjukhuset konstaterade man att jag hade fått en hjärtinfarkt.

Åkte på undersökning för att se om det gick att göra en sprängning men tyvärr hade jag tre kärl som var helt täta varför det blev en bypass operation istället.

Måste nämna att sjukvården är otroligt duktig i sådana här fall, min operation är som jag ser det väldigt lyckad. Men när det gäller kost och mediciner för diabetiker så finns det mycket i övrigt att önska.

Visst, sjukhuset accepterade att jag åt LCHF men jag måste i princip lämna ett recept på hur maten skulle tillagas, vilket jag gjorde. Att sedan maten inte kom till mig är ett annat problem, men det fanns gott om kokta ägg på avdelningen.

7 juni blev det operation och den 11juni åkte jag hem med ordination att bla. motionera.

Med mig hem fick jag naturligtvis en läkemedelslista. Min fru hämtade ut angiven medicin på apoteket och jag som blivit misstänksam mot läkemedel, började läsa bipacksedlar.

Hade då fått utskrivet bla. ett blodtrycksmedel, ”metroprolol”, som det står i bipackssedel att skall inte tas av diabetiker.

Hur gör man nu? Jag hade i samma veva blivit kallad till både hjärtsköterska och läkare så jag avvaktade till dess. Hör också till att jag fått utskrivet statiner, men det har jag nekat till tidigare och hade för avsikt att inte äta dem nu heller.

Hur som helst, kom till besök hos hjärtsköterskan och hon uppmanade och förmanade som sig bör.

Jag tog upp frågan om blodtrycksmedicinen som diabetiker inte skulle äta, men fick till svar att det skulle jag visst det. Jag stod på mig att det står så i bipackssedeln och fick då ett svar som förvånade mig, ”man skall inte bry sig så mycket vad som står i bipackssedeln”. Då tänker jag, om man inte skall tro på vad som står på bipackssedeln hur skall man då kunna tro på vad hjärtsköterskan säger.

Nåväl, blev också diskussion om statiner. Måste säga att jag blev ordentligt nedtryckt i ”skorna” då jag ifrågasatt varför jag skulle äta något som jag blev sämre av med tanke på muskelvärk osv.

Hon började komma med argumentation som,” du skall veta att du är påkostad väldigt mycket pengar, osv.” Men då kunde jag svara med, Jag har faktiskt sparat väldigt mycket pengar åt landstinget då jag inte behövt ta något insulin osv. Och då kom gliringen, såå,” du tänkte ta tillbaka dom pengarna då”, mitt svar, nej, men din argumentation osv. Tycker nog att det är mycket lågt att dra in pengar i dom här sammanhangen.

Läkarbesöket:

Läkarbesöket var 30 minuter senare och naturligtvis hade sköterskan pratat med läkaren om vårat samtal.

Hon sköt in sig direkt på statinerna och efter en stund så svarade jag att jag kunde väl testa men det minsta lilla jag känner så lägger jag av. Det godtog hon men att jag skulle höra av mig i så fall.

Blev också samtalat om metroprolol och diabetes, det trodde hon inte på och kollade på fass på internet och visst det stod inget om diabetiker där, men hon slängde ur sig lite slarvigt, ”det kanske är ett annat fabrikat”, jaha du tänkte jag.

När jag kom hem så kollade jag vad det var för fabrikat och kollade på nätet, och mycket riktigt det var ett annat fabrikat. Det fabrikat som jag fått innehöll glukos=socker och är förmodligen bindemedlet i tabletten. Enligt de uppgifter jag har så är det verksamma medlet i en tablett ca 25%, resten skall då vara ett bindemedel.

Om man nu jobbar inom sjukvården och skall rekommendera läkemedel så bör man väl också hålla reda på vad läkemedlen innehåller så att det passar patienten….eller?

Det hör till saken att personalen på apoteket, visste inte bättre heller.

Statinerna:

Jag började ta statiner, hade tagit dom i ca 14 dagar. Påbörjade att klippa gräsmattan, normalt ca en timmes jobb. När jag kommit till ungefär hälften kommer min fru ut och frågar hur det är när jag ser så plågad ut. Ont i armar, ont ben, ont i hela kroppen. Frun fick ta över och klippa klart.

Hör till att jag klippt både före och efter den händelsen utan några andra problem än mina vader.

Jag slutade omgående med statiner och har inte haft några sådana problem efter det.

Min status idag:

Min infarkt klassas som lindrig, det betyder tydligen att det inte finns några större skador på mitt hjärta, om det finns några skador alls, förutom tre stycken igensatta kärl. Min läkare som tog ultraljud på mitt hjärta jublade över att det såg så bra ut.

Nu efter drygt halvt år känner jag att jag har en ork som är långt mycket bättre än före infarkten. Kan bara konstatera att problemet med min kondition har jag haft minst de senaste 15 åren. Har försökt träna i flera omgångar men aldrig känt att det gett mig någon större förbättring av konditionen, men nu efter operationen tycker jag att det svarar ganska omgående.

Mina smärtor i vaderna som blev efter att jag promenerat ca 150 meter före infarkten, dom har minskat ordentligt, men det gör fortfarande ont men inte så mycket så att jag måste vila innan jag kan fortsätta.

Har varit på årskontroll för min diabetes och läkaren tycker att mina värden är bra och hon är imponerad utav att mitt HbA1c är så bra utan medicin.

Tror faktiskt att hon är intresserad av min kosthållning för det kommer några försiktiga frågor emellanåt. Kan möjligen bero på att hon är ung och intresserad.

Har ännu inte konditionsmässigt kunnat ta ut mig så mycket att jag måste vila, det är mina vader som fortfarande är begränsningen.

Nu mellan jul och nyår har jag skottat tak på carport, garage, altantak och hustak, en totalyta på ca 200 m2. I snitt har snödjupet varit ca 0,6m. Och som jag skrivit ovan, konditionsmässigt inga problem men jag fått tagit 30 sekunders pausar då och då.

Lars Pekkala

Tack för inlägget .. vad mer jag läste så desto mer kändes det så bekant att historien med allt utom till det tråkiga, ditt hjärtinfarkt skulle kunnat vara min egen. Känner igen det där problem med vaderna. Jag är inte ett träningsfreak på något sätt men att ta långa promenader har jag alltid gillat. Hade problem med vaderna innan jag började med lchf. Trodde detta var mer som "mjölksyra" skulle kommit fram vid en viss tid av promenaden alltid men det brukade försvinna efter att ha gått lite längre. Hade en period av livet att jag gick väldigt långa sträckor och det nästa då var att få problem med knäna. Men allt detta blev bättre efter att ha börjat med lchf och när jag tappat mina 15-16kilo så tydligen för mig var det övervikten som påverkade så mycket på det hela. Däremot har jag idag problem med mina stortå lederna som verkar vara/blivit så stela att långa promenader fler dagar i rad kan göra att jag har väldigt ont i dem en tid och det är ju inte roligt.. funderat på att låta specialister titta på de och avgöra om möjligt att jag måste gå genom operation på de båda. Men det har inte fått mig att ge upp för att ta en promenad lite då och då.. man mår ju så bra av det annars.

En annan sak som jag känner igen är detta med körkortet. Efter att ha börjat med lchf fick jag ju som jag skrivit tidigare nog mitt liv tillbaka. Mycket mer ork och energi har ju gjort att man får ideer om nya saker i sitt liv man vill testa och för mig bled det av orsak jag inte vet att anskaffa mig ett mc kort helt plötsligt. Gjorde slag i saken och fick den i slutet av sommaren 2009. Men fick lika som du krav av myndigheterna ett villkor pgav. diabetes. Har skickat bevis varannat år för det.

Hade läkarbesök för det nu i höstas och eftersom jag nu varit medicinfri så länge så tänker jag ju klart att villkoret är onödig men min läkare vill inte skriva att jag är frisk på det sättet utan hänvisar till sina rekommendationer som jag aldrig får dock se..

Vad jag tänkte var att fick du villkoret borttaget av utan att kräva det eller ansökte du detta ? Tiden för väl visa för mig vad de skickar till mig nu nästa gång men är nyfiken för detta

Mvh. En diabetiker typ0

copecca · January 2, 2013

Så sant

Det var faktiskt i min yrkesroll som jag tvingades upptäcka LCHF i 2008. Jag hade en patient som behövde råd och som gick på det för sin migrän (Mitt råd var, men kära vännen, hjärnan behöver kolhydrater för att fungera. Du kan inte bara leva på bacon och kosttillskott). Men hon hade mycket goda resultat och behövde klart mindre mediciner. Så efteråt blev jag lite osäker på mig själv och började googla. Och ju mer jag läste, desto öppnare blev jag.

Jag har sluppit min ständiga migrän efter att ha börjat med strikt lchf. Har väldigt sällan riktig huvudvärk över huvudtaget numera. Men äter jag kolhydrater, även grönsaker för stor del numera så kan jag få som en liten baksmälla av det dan efter. Kan det ha med kolhydratkänsligheten att göra .. ?

lowcarbjunkie · January 2, 2013

Jag känner en person som har och har haft diabetes 2 i över 20 år, och som försöker sig på lite LCHF. Av någon anledning får han såna där anfall (eller vad det nu heter) främst på natten, då hans fru får stoppa i honom socker. Han försöker äta mindre kolhydrater, och justerar sina insulindoser på eget bevåg. Någon som vet vad han gör för fel?

copecca · January 2, 2013

Måste han äta socker under natten så går min tanke först o främst att han har för låg blodsocker då och därav sedan för mycket nattinsulin. Men det kan även bero på om sk.rekyl. Alltså att han före detta tillståndet haft hög socker och den slår sedan ner för mycket.. som en rekyl till låg socker en stund.

Alltså .. det är bara spekulationer man kan ge såhär. Vad han måste göra är ju ha en noggrannare kontroll hur blodsocker ser ut för tillfället... och ta det försiktigt och ha inte för bråttom med det, ha gärna kontakt med sin läkare eller diabetesköterska.

Mvh. En frisk diabetiker typ0

Stefan Bystam · January 2, 2013

Hejsan,

Jag skulle vilja berätta lite om min sjukdomshistoria. Min diabetes debuterade på hösten 1998 då jag åkte till sjukhuset av en helt annan anledning. Jag kom dit för att jag hade ont i testiklarna vilket visade sig vara en bitestikelinflammation. När jag trodde att jag skulle få åka hem så sa dom att dom ville behålla mig på sjukhuset för dom hade hittat att jag hade högt blodsocker. Jag har för mig att det var över 20 då.

Jag blev förståss sjukskriven direkt och fick börja med insulin för att få ner de höga värdena. Sedan fick jag gå på dagvård i två veckor för att lära mig om diabetesen och kost, tallriksmodellen!

Insulinet kunde jag sluta med efter ett par veckor men sedan blev det tablettbehandling. Efter ca 10 år så räckte det inte längre med tabletter utan jag fick börja med insulin. Först bara kvällsinsulin men eftersom mina värden efter måltiderna var rätt höga så blev det sen även måltidsinsulin. Nu hade jag alltså följande medicinering, 4 dos av insulin, metformin, blodtrycksmedicin och trombyl. Mina insulindoser hade nu kommit upp till ca 15 enheter till frukost och 10 enheter till lunch och ca 15 enheter till middag följt av 28 enheter nattinsulin. Trots relativt bra HBA1C värden så svängde det upp och ned vid mätningar

För ca 1,5 år sedan så fick jag höra om LCHF från två olika källor. Min massör och en arbetskamrat. Under hösten 2011 så bestämde jag mig för att göra ett experiment en dag. Denna dag åt jag enligt LCHF principen och tog inget insulin och jag har aldrig haft så jämna värden tidigare. Jag gjorde om experimentet någon månad senare med samma resultat.

Detta fick mig att slutligen bestämma mig för att prova LCHF. Sagt och gjort, den 9 Januari 2012 började jag och jag tog genast bort måltidsinsulinet. Jag mätte mina värden och allt var perfekt. Den 14 januari tog jag bort nattinsulinet och sedan dess har jag inte tagit något insulin. Jag har också tagit bort all annan medicin.

Jag har gått ner 25 kilo har ett HBA1C på fantastiska 27 utan medicinering. Då skall det tilläggas att jag i år fyller 55 och så bra värden skall inte friska i min ålder ha. Jag har helt normalt blodtryck och alla andra värden är perfekta. När jag mäter blodsockret under dagen så är det mycket sällan över 6 även efter måltid, mitt fastevärde ligger oftast runt 5-5,5.

Jag har inte motionerat någonting utan klarat detta ändå.

Jag har sedan länge havt busskörkort men sedan jag började insulinbehandlas så har jag varit tvungen att lämna läkarintyg varje år för att få behålla det. Nu senast så skickade jag in ett intyg där det står att jag är kostbehandlad och nu har jag sluppit detta villkor i mitt körkort.

copecca · January 2, 2013

Hejsan, Jag skulle vilja berätta lite om min sjukdomshistoria. Min diabetes debuterade på hösten 1998 då jag åkte till sjukhuset av en helt annan anledning. Jag kom dit för att jag hade ont i testiklarna vilket visade sig vara en bitestikelinflammation. När jag trodde att jag skulle få åka hem så sa dom att dom ville behålla mig på sjukhuset för dom hade hittat att jag hade högt blodsocker. Jag har för mig att det var över 20 då. Jag blev förståss sjukskriven direkt och fick börja med insulin för att få ner de höga värdena. Sedan fick jag gå på dagvård i två veckor för att lära mig om diabetesen och kost, tallriksmodellen! Insulinet kunde jag sluta med efter ett par veckor men sedan blev det tablettbehandling. Efter ca 10 år så räckte det inte längre med tabletter utan jag fick börja med insulin. Först bara kvällsinsulin men eftersom mina värden efter måltiderna var rätt höga så blev det sen även måltidsinsulin. Nu hade jag alltså följande medicinering, 4 dos av insulin, metformin, blodtrycksmedicin och trombyl. Mina insulindoser hade nu kommit upp till ca 15 enheter till frukost och 10 enheter till lunch och ca 15 enheter till middag följt av 28 enheter nattinsulin. Trots relativt bra HBA1C värden så svängde det upp och ned vid mätningar För ca 1,5 år sedan så fick jag höra om LCHF från två olika källor. Min massör och en arbetskamrat. Under hösten 2011 så bestämde jag mig för att göra ett experiment en dag. Denna dag åt jag enligt LCHF principen och tog inget insulin och jag har aldrig haft så jämna värden tidigare. Jag gjorde om experimentet någon månad senare med samma resultat. Detta fick mig att slutligen bestämma mig för att prova LCHF. Sagt och gjort, den 9 Januari 2012 började jag och jag tog genast bort måltidsinsulinet. Jag mätte mina värden och allt var perfekt. Den 14 januari tog jag bort nattinsulinet och sedan dess har jag inte tagit något insulin. Jag har också tagit bort all annan medicin. Jag har gått ner 25 kilo har ett HBA1C på fantastiska 27 utan medicinering. Då skall det tilläggas att jag i år fyller 55 och så bra värden skall inte friska i min ålder ha. Jag har helt normalt blodtryck och alla andra värden är perfekta. När jag mäter blodsockret under dagen så är det mycket sällan över 6 även efter måltid, mitt fastevärde ligger oftast runt 5-5,5. Jag har inte motionerat någonting utan klarat detta ändå. Jag har sedan länge havt busskörkort men sedan jag började insulinbehandlas så har jag varit tvungen att lämna läkarintyg varje år för att få behålla det. Nu senast så skickade jag in ett intyg där det står att jag är kostbehandlad och nu har jag sluppit detta villkor i mitt körkort.

Grattis Stefan.. Har ju gått den samma vägen så vet hur skönt det känns när man slipper medicineringen. Jag fick gå till insulin direkt när jag fick min diagnos, kanske för att det var så illa redan då. Kommer ihåg att de sa att de inte fick blodsocker nivån fastställt för tydligen räckte inte deras skala i mätarn.. om det är sant eller om de drev med mig fick jag dock aldrig veta.

Hoppas nu att jag med slipper villkoret för körkortet för är ju som du idag en frisk lchffare eller 100% kostbehandlat som det heter riktigt.

Thomas Jansson · January 2, 2013

Ja, uppmuntrande läsning. Började själv med LCHF bara 2 veckor efter diagnos för 1,5 år sen vid 64 års ålder. Sökte information på nätet och hittade fram till " kolhydrater i fokus" och Kostdoktorn. Blev en vändpunkt. Redan efter två månader var mitt långtidssocker nästan nere på samma nivå som en frisk person och vid nästa tillfälle ett halvår senare normalt värde 32 mmol/mol och därefter medicinfri.. Möjligheten att hitta information på nätet har ju starkt bidragit till att man själv kan bilda sig en uppfattning. För ett antal är sen såg det helt annorlunda ut. Det var bara att okritiskt följa Socialstyrelsens allmänna råd förmedlade av läkare och diabtessköterskor
.

För övrigt pågår samma diskussioner i övriga delar av världen. Är själv flitig deltagare på ett engelskspråkigt diabetesforum, där det bärande budskapet är att hålla sig till lågkolhydratkost/LCHF. Deltagarna länkar dessutom nästan regelbundet till "Dietdoctor" när en vilsen "Newbie" presenterar sig på forumet, så Andreas E. du kan känna dig hedrad. I USA håller ju ADA (American diabetes association ) också fast vid tallriksmodellen - nyttig diet finns ju alltid nya läkemedel att ta till om man blir sämre...

Så än så länge har det av myndigheterna förväntade naturalförloppet inte inträffat. Tvärtom håller jag diabetsen i schack och blodsockret fortfarande under kontroll genom att hålla mig till LCHF.

ADA har godkänt lågkolhydratkost?

lchftrollet · January 2, 2013

Underbara stories!!

diabetestypettlchf · January 4, 2013

Jag är typ 1 diabetiker sedan 15 år tillbaks. Lchfare sedan 2 månader tillbaks. Jag kan redan nu säga att jag alltid kommer äta lchf. En sån enkel livsstilsförändrning men så otroligt stora vinster redan från dag 1.

Följ gärna min nystartade blogg; http://diabetestypettlchf.blogg.se/

Där kommer jag skriva om min resa med diabetes typ 1 och lchf. Hur man kan behandla sin diabetes den enkla och naturliga vägen. Att sänka sin insulindos med mer än hälften och samtidigt sänka sitt blodsocker och sitt hbA1c. + Alla andra hälsovinster det innebär. Jag kommer även bjuda på härliga lchf recept. .

lowcarbjunkie · January 4, 2013

Måste han äta socker under natten så går min tanke först o främst att han har för låg blodsocker då och därav sedan för mycket nattinsulin. Men det kan även bero på om sk.rekyl. Alltså att han före detta tillståndet haft hög socker och den slår sedan ner för mycket.. som en rekyl till låg socker en stund.

Alltså .. det är bara spekulationer man kan ge såhär. Vad han måste göra är ju ha en noggrannare kontroll hur blodsocker ser ut för tillfället... och ta det försiktigt och ha inte för bråttom med det, ha gärna kontakt med sin läkare eller diabetesköterska.

Mvh. En frisk diabetiker typ0</blockquote>

Tack för svar!

copecca · January 16, 2013

... Inte för att det inte skulle finnas andra trådar som denna inlägg kanske skulle passa bättre eller att jag inte skulle kunna starta en ny utan mer för att det känns att jag fortfarande finner mig i mina egna erfarenheter så fortsätter jag att skriva här..

Det är ju ändå mina egna tankar och erfarenheter om just som diabetiker och hur jag upplever lchf med min diabetes.

Tar först detta med jul... har läst mycket om andras tankar och syndabekännelser hur de firat och haft det under och efter julen som gått. Det har hänt mig också att jag "syndat" .. vilket hemskt ord förresten.. men sanningen är att det har gått otaliga pepparkakor och tom. praliner som jag som diabetiker inte absolut skulle kunna äta, eller få äta. Men men...

De första julen med lchf förr har jag haft och gjort mycket julmat med alla konstens regler med lchf i tankarna så att det skulle passa för mig som lchffare med men denna jul hade jag tänkt det annorlunda.

Vet inte varför men det blev ingen större ansträngning för åt det hållet utan bestämde att julmaten ska vara helt som det brukar vara i min familj. Är ju själv född i Finland och barnens mamma i forna Jugoslavien så våran mattradition är mest åt de finska hållet men hon har tillkommit med de svenska specialiteter som köttbullar etc etc..

Nu är det ju så också att jag är den enda som äter lchf och när jag har stor familjeträff som en tradition hemma hos mig så fick det bara bli så. Tanken var att jag skulle mest äta den köttiga delen av maten och på det sättet slippa äta kolhydrater så mycket. Men lite smakprover lite här o där blev det ju såklart sedan ändå.

Nu är det ju så att jag nu ändå är bara en människa trots allt

Men jag tycker inte att jag har ett dåligt samvete om det som jag tycker se i mångas inlägg om vad de ätit under Julen. Så sedan har jag tänkt på detta. Varför skulle vi ha det egentligen. Julen är ju lite speciell och om vi inte kan ens då släppa detta tvångstänkande vad vi får äta så när får vi det då.. sedan kan jag inte kalla det att man syndar heller utan tar det mer att jag vill fira jul som jag brukar göra. Utan en moralisk baksmälla efter de dagarna som gått för detta mat som vanligtvis inte hör till min talrik.

Ok... och vad fick jag för besvär av detta firande då.

Som diabetiker kände jag inte att jag mådde dåligare än vad som var väntat. Mätte inte mitt blodsocker utan gick hela julen med min egen känsla hur min kropp brukar visa sina symptomer om högre blodsockervärden. Hade inga och i det stora hela mådde jag bra. Kissade mycket eller mer än vanligt och det räknar jag kan ha varit det enda men det kan egentligen vara även för att jag drack otroliga mängder vatten, mer än vad jag brukar pgav. salthaltigare matintag. Eller det tänkande kan ju vara ett sätt för mig att stilla mitt samvete om det hela också.. vem vet.

Men jag hade roligt med mina barn och jag ångrar inte på det hela.

Märkte förresten en annan sak som jag räknar som påverkan av lchf. Jag kunde till skillnad från de julen före lchf bara äta en talrik mat och bli fullproppat redan av det. Förr tog man ju det ena och det andra och tills slut en gång till allt det som smakade bäst Verkar som magsäcken krymt ordentligt.

Ca. 2 dagar efter julen var jag lite tröttare än vanligt och hade nog det som jag brukar kalla kolhydratsbaksmälla men till skillnad från förr hade jag inte ont i huvud för det.. endast liten trötthet eller seghet men jag kan säga att jag haft det även förr fast då av orsaker att man lappat i sig skinkmackor både natt o dag

Idag mår jag utmärkt och har återgått sedan nyår till min rätt så strikt lchf. Känner en massa energi och en väldigt bra koncentrationsförmåga som kommit igen lika som jag hade den 2009 och har tagit fram en tjock bok om c++ programmering som jag börjat läsa och träna igen. En av mina intressen.. både tråkigt och roligt samma gång.

Så min tanke är .. vi kanske måste komma ifrån det vanliga, likadant som vi tar semester av vårat arbetsliv för att få nya krafter, kanske det behövs på matsidan med. För mig verkade det fungera men vad mina blodådror tyckte om det vet jag inte men det är väl så att vad vi inte vet det skadar oss inte heller.

Hursom tycker jag inte att man behöver få dålig samvete om det utan man får ta livet som det är, en dag i taget och inte för allvarligt.

Mvh. En frisk diabetiker typ0

copecca · January 29, 2013

Idag.. den 29 januari är det exakt 4 år med lchf.

Tiden går fort och mycket har hunnit hända under denna tiden. Jag har ju som jag tidigare redan skrivit fått väldigt mycket hälsofördelar av det hela under de fyra åren som gått. "Frisk" från min diabetes typ 2.. detta tvistar ju om de lärda om man kan bli frisk men för min egen tolkning är jag det sålänge jag inte har de symptomerna som vetenskapligt hör till typ2 diabetes. Så vad de lärda tycker.. det bryr jag inte om så himla mycket numera.

Jag har blivit av med min migränliknande huvudvärk, aldrig haft en undersökt diagnos som migrän faktisk men enligt diskussioner med min läkare har möjligheten om det varit starkt... lika som värken då det slog till. Har fått tillbaka min koncentrationsförmåga vilket bidragit till att livet allmänt har blivit mer innehållsrikt. Efter att ha lämnat medicineringen som jag haft i förebyggande syfte helt har livskvaliteten förbättrats på andra områden också när biverkningarna en efter en har släppt..

Men vad jag märkt den senaste åren är att man har utveklats även som en människa under de åren.. från att ha varit mer eller mindre ointresserad av vad man stoppar i sig, bara det har smakat gott för stunden, har man till idag blivit en väldigt intresserad av den områden och lchf har gjort mig till en väldigt nogberäknande i kost och hälsofrågor för min egen del.

Man läser mycket och man lär sig. Man lär sig att ifrågasätta de lärda, man lär sig att ifrågasätta de myndigheter som försöker och även kör över oss i dagens läge totalt utan att ens lite tänka på den lilla människan som vill tänka annorlunda. Jag har utvecklats till en väldigt kritisk människa vad som gäller min egen hälsa och tillstånd.

Man har utvecklats till en nyfiken människa där nyfikenhet har tagit proportioner som jag aldrig kunde ens tänka mig förr.. Efter att ha läst mycket böcker har hunger efter kunskapen bara vuxit men den har ändrats och blivit mer till en tillstånd där man analyserar och analyserar mer vad som händer med en när man gör annorlunda saker med sitt liv.

Har märkt att man under de första åren mer tänkte bara på sin hälsa och att komma igång med lchf och det har jag kunnat införa i mitt liv som till en stadig grund och livstil hur jag äter och lever idag. Har inga långa sockersugs perioder utan har väldigt lätt bryta av mig som jag gjorde i julas efter att ha "trillat" dit ett par dagar.. det var enkelt att bara gå över till strikt igen utan några som helst tankar för att fortsätta äta kolhydrater mer.

Idag har jag mer börjat som att "finslipa" mitt livstil, som om man kunde få det perfekta till ännu mer perfekt. Är det möjligt eller inte.

Har börjat testa på olika livsmedel hur de påverkar på mig.. Skrattar till de "lärda" som säger att vi efter en tids lchf ätande kommer att gå till annat pgav. den ensidiga kosten vi äter. Jessus säger jag bara för de okunskaper de åsitter sig med..

Jag fyller 60år om ca. en månad och det enda som jag tänker idag är.. fan att jag inte kommit på detta tidigare ..så mycket bredare har min kost kommit att bli efter att jag blivit en helfrälst lchffare.. ..Hallelujah ...

Mvh. En frisk diabetiker typ0

eva-britt · January 30, 2013

Jag började med LCHF exakt på dagen som du copecca!!! 29/1-09. Diabetes typ 2 men hade en lång väg att komma i mål med värderna samt blodsocker. Jag råkar ju vara kvinna och då -09 var jag 57 år. Sökte läkare i 2 omgpngar för mina svettningar, illamående och törst. Övergångs besvär sa de båda gångerna så jag skulle ta östrogenplåster....Aldrig i livet att jag skulle ha detta...Tog eget blodsocker en morgon och det var 11,5 fastande. In till VCT och det visade sej att jag hade en långt gången urinvägsinfektion oxå. Sedan efter detta besöket började karusellen med blod förtunnande och metformin....Fick ett tips att läsa boken Fettskrämd av Lars-Erik Litsfeldt. Där startade mitt nya liv. 29/1 09 på morgonen tog jag min sista metformin tablett och strax efter tog jag även bort statinerna och trombyl. Mina värden blev så bra att sköterskan undrade hur jag burit mej åt.....Ha,ha, LCHF sa jag....Hon var verkligen intresserad. Idag vill inte diabete sköterskan träffa mej utan enbart att jag tar läkarbesök en gång om året. Till saken hör oxå att jag gått ner 27 kilo och stått på samma vikt över 2 år....

KRAM eva-britt

copecca · January 30, 2013

Visst är det en skön känsla när allt ramlar på sin plats och man får det att fungera igen.... livet alltså .. och så enkelt som det är sen till slut.

Jag har en visit hos min sköterska lika som med min läkare numera bara engång per år, har faktisk tid hos henne nästa vecka. Egentligen funderar man ju varje gång att varför gå ens när man får inte höra något nytt längre men man är väl en vanemänniska

Jag gick också ner i början ca. 16..17kg vilket gick väldigt fort men har sedan dess pendlat med ett par kilos variation på samma vikt, det verkar som min kropp gillar läget så inget fel kanske i det.

Mvh. En frisk diabetiker typ0

Sandra · January 30, 2013

Egentligen funderar man ju varje gång att varför gå ens när man får inte höra något nytt längre men man är väl en vanemänniska

Alltså om man ska tro vissa LCHF-skeptiker så kan du ju när som helst ba så där pang får skitkassa värden och dö även om alla dina viktiga värden blivit bättre av kosten så de kanske vill hålla ett öga på den annalkande katastrofen.

Eller så tycker de att det är trevligt att träffa friska patienter!

copecca · January 30, 2013

Alltså om man ska tro vissa LCHF-skeptiker så kan du ju när som helst ba så där pang får skitkassa värden och dö även om alla dina viktiga värden blivit bättre av kosten så de kanske vill hålla ett öga på den annalkande katastrofen.

Eller så tycker de att det är trevligt att träffa friska patienter!

Javisst.. kommer speciellt ihåg de skeptikernas åsikter från tiden när jag började med lchf. Enligt de lever jag ju inte längre men det är ju lite som med bin att de kan inte flyga enligt teorier men som tur är så vet de inte det själva.. ..lika vet jag nog det inte heller själv att jag inte lever utan fortsätter att må så bra som jag gör.

Allvarligt tänkt så har jag pratat med min läkare varför jag vägrar äta mediciner i förebyggande syfte.. Har sagt rakt till honom att jag accepterar om jag gör plötsligt tex. av hjärtattack istället att jag lider av flera sista åren med cancer eller liknande med alla de biverkningar jag redan hann känna av innan jag slutade medicineringen.

Jag har naturligtvis inte emot medicin när jag verkligen behöver det men inte i förebyggande syfte bara enligt gammal skolmedicin och osäkra teorier att jag kanske behöver det..

Men det kan ju vara naturligtvis att min sköterska vill träffa sin friska patient av trevlighetens skull .. som omväxling till det vanliga.

copecca · February 9, 2013

Så är en milstolpe igen avklarat.. milstolpe kanske är en lite stark ord men efter över 4 år.. ( roligt säga "över 4 år" ..fast det inte är sålänge sedan för det ) så har jag nu fått min årliga bedömning av diabetessköterskan. Har nu haft enligt de senaste årens kontroller hela tiden långtidsocker på -43 mmol och det känns skönt att det nu stadigt håller sig där nere.. skulle kanske kunna ha den ännu lägre med genom att väga och räkna allt vad jag stoppar i mig men hur roligt är det att leva så. Ser det mycket mer effektivt att efter att ha lärt mig min egen kropp att kunna alla signaler från och leva ett helt vanligt liv allt eftersom.. en dag i taget men det är skönt att man inte behöver tänka på sitt hälsotillstånd varje minut som går.

Däremot har jag den senaste tiden tänkt hur det egentligen ligger till detta med "frisk diabetiker.." ..det skrivs ju mycket om det och det finns delade meningar också så klart om det.. Personligen är jag lite fallen till det hållet att som alkoholister som används ofta som jämförelse är jag ändå en diabetiker men frisk sålänge jag kan hålla till min nya livstil.

Men man kan ju kolla lite fakta om detta och det säger ju egentligen mot mig ...

Om man nu tex. tänker på min blodsockervärde som nu hållit sig till detta 43mmol under flera år nu och rekommendationerna ligger enligt definition ..

"" Rekommendationen är att mäta HbA1c 3 - 4 gånger per år. För den som har diabetes är den allmänna målsättningen att HbA1c skall vara lägre än 52mmol/mol (enligt den nya mättekniken), vilket motsvarar 6% med den gamla tekniken. Ett HbA1c värde på 52 mmol/mol innebär att blodsockret igenomsnitt ligger runt 9 mmol/l, det vill säga lätt till måttligtförhöjt. Om man inte har diabetes brukar HbA1c-värdet ligga mellan 27-42mmol/mol för personer under 50 år och mellan 31-46 för personer över 50år. ""

Så enligt detta har jag inte diabetes.. har förresten inte andra symptomer heller som skulle tyda på det, mår väldigt bra och trivs med lchf som blivit mer som livstil som jag inte ens tänkt någon gång att jag skulle gå ifrån tillbaka till något annat. Må så bli kanske om jag hamnar till äldrevården med etablisemangets regler men min tid där lär ju inte bli en långvarig vistelse där då skulle jag tro.. Man kan ju alltid hoppas på att utvecklingen där.. även bland de långsammaste dietister har gått framåt.

copecca · February 13, 2013

Idag fick jag väldigt glädjande nyheter .. Transportstyrelsen har nu äntligen beslutat att jag inte är en diabetiker numera.

Det har inte min läkare gjort så de måste kanske veta mer än han eller .. Nej men det som har hänt är att jag har fått beslutet att jag inte behöver förnya och skicka in läkarintyg om min diabetestillstånd för körkortet som har varit ett vilkor för det sedan 2009.

När jag började med lchf i början av 2009 så fick jag göra av den extra energin som jag fick och beslutade då att göra slag i saken med en gammal dröm, nämligen att ta mc kort och köpa en hoj på mina gamla dagar.

Fick till ansökan av tillståndet såklart ärligt skriva att jag haft diabetes sålänge som jag nu haft det och när de uppmärksammade detta så fick jag tillståndet men dock med vilkor att förnya läkarintyg varannan år för det.

Senaste skickade jag in den i höstas och fast jag med min läkare diskuterade detta med att jag då varit sålänge medicinfri och borde inte behöva det så ville han inte bestyrka min vädjan utan fick bara en vanlig läkarrapport om mitt hälsotillstånd. Tänkte då att jag inte orkar bråka om en sådan sak utan lät det vara och skickade in bara pappret..

Men så har de hos transportstyrelsen läst och bedömt det annorlunda än min läkare och eftersom jag som sant är är en "frisk diabetiker" utan medicin och utan symptomer sedan sommaren/hösten 2009 så är jag alltså frisk enligt dem att brumma på vägarna med min gamla cykel nu..

Glad man blir när det visar sig att även myndigheterna kan vara "kloka" Ps. till saken hör att jag fick mitt kort sensommaren 2009..allt tack vare LCHF.

Zenbra · February 14, 2013

Grattis till denna seger. Ja, de som sitter på Transportstyrelsen är bara vanliga människor som har ett sunt förnuft och inte över 5 års medicinska studier att försvara.

Lotte · February 14, 2013

Underbar läsning Copecca LIPO och LIMP! Starkt LIPO att stå emot alla "besserwisser" inom sjukvården!

Har tappat all respelt för läkare och andra "proffs"

Det är en av orsakerna till att jag börjat jobba natt (är ssk) jag klarar inte av att ge alla dessa mediciner till våra äldre! Jag vet ju vad de behöver : annan kost, utevistelse ljus motion och gemenskap!!! Och det ända vi har att ge är TABLETTER och nästan all mat är minst halvfabrikat pga hygienregler och mat/personalkostnader!

På natten gör jag bara akuta punktinsatser, det blir lättare att hantera.

Skulle jag gå kvar på dagen blir det ett ständigt krig mot dietister, baspersonal, områdeschefer, läkare ......... och det skulle inte gynna mina patienter.

copecca · February 14, 2013

Underbar läsning Copecca LIPO och LIMP! Starkt LIPO att stå emot alla "besserwisser" inom sjukvården!

Har tappat all respelt för läkare och andra "proffs"

Det är en av orsakerna till att jag börjat jobba natt (är ssk) jag klarar inte av att ge alla dessa mediciner till våra äldre! Jag vet ju vad de behöver : annan kost, utevistelse ljus motion och gemenskap!!! Och det ända vi har att ge är TABLETTER och nästan all mat är minst halvfabrikat pga hygienregler och mat/personalkostnader!

På natten gör jag bara akuta punktinsatser, det blir lättare att hantera.

Skulle jag gå kvar på dagen blir det ett ständigt krig mot dietister, baspersonal, områdeschefer, läkare ......... och det skulle inte gynna mina patienter.

..gäller att kämpa på bara .. men du har min full förståelse, vet att det finns mycket bra personal, som nu du, som jobbar inom vården men det konstiga är att de flesta av de antingen syns inte eller tystas/mobbas ner av etablisemangets och skolmedicinföreträdarnas argumenter med det gammalmodiga "vetenskap" som de fortfarande stenhårt håller fast med. Har bra ex. med min egen läkare som efter mina argumenter hadde nu i min senaste läkarbesöket klippt ner tiden till minimalt och det enda argument denna gången var, som han sedan flera gånger påpekade att jag gått upp 2 kg från året innan..( detta med möjlig vattenvikt eller att vikten kan pendla mellan fler kilon verkade han inte kunna ta emot..) .. hälsotillståndet i sig var helt ovidkommande och innebar mest bara journalläsning. Tro mig att nästa besök till hösten är hos en annan läkare

copecca · February 14, 2013

Grattis till denna seger. Ja, de som sitter på Transportstyrelsen är bara vanliga människor som har ett sunt förnuft och inte över 5 års medicinska studier att försvara.

Tack vännen. Du vet ju hur viktig detta delseger var nu

Lotte · February 14, 2013

Delvis borde man kunna påverka läkarna genom hälsovalet, inte sant? Alla läkarna måste ju vara måna om att patienterna stannar hos dem!

Inom sjukvården har det blivit ett fruktansvärt ställningskrig. Baspersonalen som gav t ex cider till diabetikerna (för det var synd om dem....) och detta gällde två stycken som gick på lågkolhydratkost! Dietister som motarbetar vilka resultat man än kan visa upp nej, ska jag jobba dagtid igen får det bli som diabetessk eller i en roll där jag kan påverka mina patienter.

Det är jobbigt att alltid slåss mot alla

Lotte · February 14, 2013

Haha, heja transportstyrelsen!

Läkaren ska du absolut bojkotta!!!

margaretha · February 14, 2013

Det är ju helt fantastiskt

copecca · January 30, 2014

Dags att skriva en liten uppdatering vad som händer och har hänt den senaste tiden...

Nämligen för att... Idag har jag haft lchf som min livstil ju exakt 5 år. Jag lever fortfarande fast det finns experter som påstår att det håller inte mer än ett par år. Noväl, man får ju och jag tillåter folk att vara skeptiker på vilket sätt de nu vill.

Under dessa 5 år har jag blivit i stort sätt fri från min svåra insulinbehandlat diabetes. Har skrivit om det här tidigare så går inte in på detaljer mer om det.. ni som vill kan läsa bakåt

Jag har fått livet tillbaka på många olika sätt. Jag är ju sedan 4 och halvt år helt medicinfri från såväl diabetes mediciner som blodfetts och blodtryckmediciner. Mätte förresten imorse vid 5 tiden när jag vaknade blodtrycket till 95/65.. bara bekräftar att jag gjort rätt för att lämnat bort blodtrycks mediciner allt emot vad min läkare rekommenderade.

Jag har fått tillbaka energin och koncentrationen för att inte tala om humöret under alla dessa år. Jag har inte klarat tex. en bok på ca.10år men nu har jag under vinter plöjt flera tusensidiga romaner hur lätt som helst och man kommer ihåg också vad man läst. Mina tankar går runt i 190knyck ibland som om man vore 25 istället för 60.. Förra våren köpte jag ett gammalt hus i värmland för att kunna använda den extra energin som jag tycker ha fått istället för att vara som en soffliggare typ i en lägenhet... Har hunnit rätt långt med renoveringar som jag gjort i min egen takt invändigt helt utan stress och jag trivs med det jättans mycket... bra det för det finns mycket kvar. Utvändigt och en stor trädgård...

Sedan som bonus har jag ju gått ner från 99+ kilo till dagens 75kg vilket min kropp verkar ha som trivselvikt men vi får se,, ett par kilo kan jag tappa till men vill inget mer.

Som sammanfattning... livet leker mina vänner och kära

Ps. Jag har förresten ätit kungligt gott under alla dessa år och ska fortsätta det med för detta sätt att äta passar som handske i handen för mig ... hoppas jag kan inspirera även någon annan diabetiker att göra samma resa som jag har gjort eller åtminstone testa detta underbara sätt att njuta av livet. Skulla vara kanon..

Malin303 · January 30, 2014

Härlig läsning!

Är det inte ganska skönt att kunna platta till besserwissertyper ibland?

Jag tänker på de som anser att LCHF snart kommer att ta livet av dig

copecca · January 30, 2014

Det bästa var ju att sätta min läkare på plats ..det roliga var ju efter första året när han tyckte att "vad jag än gör så fortsätt med det .." men när han fick veta att jag åt lchf så var minen rätt så sur .. Lika när jag inte kunde vara tyst när proven visat bra värden. Det som jag upplevt många gånger är det konstiga motståndet man får mot lchf utan att de kan grunda sina åsikter, speciellt när/fast de har fakta i handen som visar precis tvärtemot vad de tycker.

Jag har idag bytt både läkare och vårdcentral. Har inte besökt denna nya än så det blir spännande

Sign In

Diabetes typ 2 och LCHF

Recommended Posts

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment

Share on other sites

Link to comment