copecca

Diabetes typ 2 och LCHF

50 inlägg i detta ämne

Tack för din historia!

 

Fakta är att de studier som gjorts på råd om LCHF-liknande kost vid diabetes visar minst lika bra, vanligen bättre, resultat än av dagens kostråd (som brukar ge successiv försämring). Det skrev även SBU i sin genomgång. För de som verkligen följer råden noga brukar förbättringarna kunna bli helt spektakulära. Det ser jag hela tiden hos mina diabetespatienter.

1 person gillar detta

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack. Det stödjer mina egna erfarenheter. Blev bara som du redan sett i inlägget ovan bara sämre genom åren av att följa dagens råd av "etablisemanget"..

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad trevligt med ett forum i kostdoktorns regi.

 

Funderar på om jag inte skall ta mig tid att skriva ner lite om mina erfarenheter med LCHF och min diabetes.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Att bli en diabetiker kan ju bli ett av livets små chocker när man får sitt "dom".. så även för mig när jag i slutet av februari år 2000 sökte vård hos min läkare för en väldigt konstig förkylning. Hade ett par veckors tid gått hemma i något som jag då trodde var en kraftig förkylning men i ett tillstånd som blev bara värre vad längre tiden gick. Hade min kropp i total obalans vad som gällde allt normalt, drack onormala mängder och var ändå alltid törstig.. Ni vet de typiska symptomen.. påpekas ironiskt att jag drack sockerdricka med som vatten. Jag kunde bada i iskallt vatten och ändå känna mig väldigt varm, sov mycket och åt lite men var aldrig riktigt hungrig.

Fakta i handen så här efteråt var att jag sakta men säkert höll på att ta ihjäl mig under den tiden men att koppla det till diabetes var det minsta tanke för mig då. Tur som så tröttnar man ju sin sjukdomstillstånd oavsett vad det är och så även för mig och tills slut fick detta fakta med att "förkylningen" bara blev värre med tiden att ta mig till vårdcentralen för att söka hjälp.

Det tog ca. 5 minuter för läkaren att se vad som händer och det blev en akut resa till sjukhuset i Örebro. Efter en vecka i vård där fick jag efter mitt tjat till slut åka hem. Var en ensamstående pappa redan då och med småbarn hemma har man inte tid att lata sig i sjukbädden hur länge som helst ju.

Alla som fått diagnosen diabetes mellitus vet ju vad den första tiden innebär.. Kontroller efter kontroller och man känner sig väldigt nöjd med sjukvården när man tas hand om så bra de första åren. Man tror på allt som sägs och fast man anskaffar sig som jag gjorde redan då mycket information om sin sjukdomsbild så är man glad att man har så mycket kunniga personer man får hjälp och råd för vad än man frågar. Så även med mig.

Men när åren går och tillståndet blir inte bättre. Först tror man på ju sina experter, läkare, dietister och den som man får den närmaste förhållanden till nämligen sin diabetes sköterska. Man tror att det är normalt att insulinnivåerna växer lavinartad under åren, vikten ökar och man kan inte säga att man precis mår bättre heller fast tiden går och medicinburkarna samlas och blir bara mer och mer under åren. Man rekommenderas motion och tallriksmodellen och inte ett ord egentligen vad som kan eller skulle vara sanning i medicinvägen. Läkaren skriver mediciner i förebyggande syfte som på ett löpande band, alltid nya allt eftersom jag får en ny sk.stafettläkare på min vårdcentral. räknade en gång att jag haft 12 olika under de 8 första åren.

Tills slut tröttnar man ju på det hela, man ger upp. Tills man får en ny tankeställare... för mig blev det när jag 2008 fick ställa min läkare frågan .. vad ska jag göra nu när insulinmängden är så pass stor att skalan på min penna inte räcker till längre och att jag måste öka för att kunna få ner blodsocker som under min hela diabetes tid varit okontrollerad och som sagt blivit bara värre. Kommer ihåg alltid att han kunde inte svara på det riktigt .. fundering var ju naturligtvis ha 2 pennor...

Då började min kostresa utan att först veta ett dugg om lchf eller atkins etc alls.. Men jag ville göra något att kunna få bättre blodsocker och köpte böcker om vad jag hade hört någonstans och som skulle vara bra , nämligen GI. Ungefär under ett års  tid åt jag rätt så strikt efter vad som skulle vara bra för mig. Frukosten tex. bestod av havregrynsgröt som ska ju vara jättenyttigt för oss diabetiker. Personligen fick jag ungefär 14 i blodsocker värde då efter detta så nyttig frukost och jag måste varit dum som en anka då när jag inte kopplade redan då att nej, detta är inte rätt.

Men sen efter en tid med GI, vet inte faktiskt vart jag fick den infon första gången om vad Dr.Annika Dahlqvist hade kommit på med detta "idiotiska" dieten som hon kallade LCHF. Men eftersom jag då visste att GI var bara bortkastad tid för mig och nyfikenhet hade fått mig vakna till så började jag läsa mer o mer om Annika på nätet. Kommer ihåg att jag vid det laget var väldigt skeptisk mot alla de mirakeldieterna eftersom det visat sig att GI inte bättrade mitt tillstånd ett dugg. Kan ju naturligtvis ha varit min karaktärlöshet också men vem vill erkänna detta för sig själv.

Den 29 Januari 2009, nästan på pricken till 9årsdagen med diabetes åt jag min sista "normal" måltid i ett restaurang i sällskapet med ett par goda vänner. Under en veckas tid hade jag rensat bort lik Anna Skipper allt från kylen och matskåpet som kunde ge mig för mycket kolhydrater eller som  jag ätit inom GI förr.  Jag började med en kokbok som enbart innehåll olika recepter av gryträtter. Målet var att göra alla rätter genom boken och på det sättet komma till rätta med min kostcirkel.

Det blev aldrig så, klarade inte av detta men samtidigt började jag att lära mig mer om Annikas råd och detta med maten blev mer som rätt lchf mat dagarna/åren som sedan gått. Nästa steg i kunskapshunger var ju att hitta till doc's forum för att fördjupa mig i vad lchf verkligen innebär. Detta läroväg håller jag på fortfarande och vandrar mig igenom, har läst mycket böcker i ämnet och en del forskningar under de snart 4 åren jag ätit LCHF. Känner mig att jag vet en hel del av detta diet och när man nu varit med i detta snart 4 år så kan man ju säga att jag tydligen inte är besviken på det hela. Detta idiotiska diet har blivit ett genialisk diet för mig och Annika tillsammans med Doc mina hjältar inom hälsovården.

Hur har det sedan gått.. Man kan säga att jag började redan efter ett par veckor känna att det här var rätt. Fick inga större omställningsbesvär alls utan det hela gick över med lite lös i magen ett par dagar och sen var man inne på det. Jag fick börja minska mina insulindoser redan från efter ett par dagar och fast jag tog det väldigt sakta med det så slutade jag helt med insulin någon gång efter sommaren 2009.  ca. 6 månader efter starten med LCHF.

Någon gång på samma höst åkte ut mina blodmediciner, statiner och förtunnande. Lika med metformin som jag dock tog tillbaka en tid 2010 för att testa om jag kunde få ner mina fastevärden men slutade även den sedan helt för enligt mig hade den inte någon större påverkan på det hela. Till sist slutade jag med blodtryckmedicinen helt ca. 1 år sedan när jag började få konstiga dippar med blodtrycket när den åkte ner för mig ovanligt mycket och orsakade huvudvärk och en irriterad känsla av yrsel. Detta försvann sedan efter att jag slutat med medicineringen, lika är min huvudvärk försvunnit tillsammans med detta.

Hur mår jag då idag. Jag är totalt medicinfri, inte ens receptfria mediciner behövs vid normal liv. Jag äter extra vitaminer i form av en stor dos av D-vitamin. Just nu har jag en dos på 10000E per dag. Är inne på andra åren med det men går nog tillbaka till dos på 5000 efter när burken blivit tom. Jag tar extra omega 3 för tycker inte att min fiskekvot är tillräckligt. Jag gick ner 16kg inom den första tiden men stannade vid 83 kilos setpoint som jag nu hållit i närmare 3 år snart. Skulle vilja ta ner ett par kilo till men kroppen verkar inte vilja utan mår bra i detta stadiet. Jag är ingen motionsfreak precis så det kanske blir att jag får hålla mig tillgodo för det jag fått men man vet ju aldrig. Är en impulsiv man som älskar naturliv och när jag nu fått ett nytt hobby med naturfotografering så kanske det innebär mer rörelse så framtiden visar vad som händer.

Man får ofta höra det "fakta" att det inte är en vetenskapligt bevisat metod att bli frisk från diabetes vilket jag lika ofta med leende på läpparna kommenterar.. "Jag vet, jag är redan död enligt den vetenskapen... ;) " Men men... Enligt mig har vetenskapen ofta ingenting att göra med fakta.

Mvh. En frisk diabetiker typ0

Vad roligt att höra! Det skulle vara intressant att höra vad dina läkare, diabetessköterskas m fl säger om ditt tillfrisknande!

2 personer gillar detta

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Vad trevligt med ett forum i kostdoktorns regi.

 

Funderar på om jag inte skall ta mig tid att skriva ner lite om mina erfarenheter med LCHF och min diabetes.

Klart du ska göra det ;) 

Lite min tanke med tråden så får vi diabetiker lite mer fakta och bevis till att läsas för de som tvivlar att vi diabetiker som mår bra av lchf verkligen finns. 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Vad roligt att höra! Det skulle vara intressant att höra vad dina läkare, diabetessköterskas m fl säger om ditt tillfrisknande!

Tack :)

 

Min diabetes sköterska har varit hela tiden medveten och mer läst på vad lchf är och av henne har jag faktiskt bara fått goda råd och positivt mötande.

Av min läkare fick jag kommentaren sommaren 2009.. " Vad du än gör så fortsätt med det.." Får väl tolkas som positivt men det har i efterhand visat att han inte visste ens vad jag gjorde då.. alltså att jag åt enligt lchf. Har haft ständiga diskussioner med honom om enbart vilka mediciner jag ska äta i förebyggande skäl och besöken hos honom idag är väldigt korta och samtal om kosten går inte att föra alls utan det är som sagt bara medicinering han vill ha kvar fast jag sagt att det vill inte jag.

Tur som så respekterar han dock mitt eget beslut men funderingar att byta läkare återkommer efter varje besök.

1 person gillar detta

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Tack :)

 

Min diabetes sköterska har varit hela tiden medveten och mer läst på vad lchf är och av henne har jag faktiskt bara fått goda råd och positivt mötande.

Av min läkare fick jag kommentaren sommaren 2009.. " Vad du än gör så fortsätt med det.." Får väl tolkas som positivt men det har i efterhand visat att han inte visste ens vad jag gjorde då.. alltså att jag åt enligt lchf. Har haft ständiga diskussioner med honom om enbart vilka mediciner jag ska äta i förebyggande skäl och besöken hos honom idag är väldigt korta och samtal om kosten går inte att föra alls utan det är som sagt bara medicinering han vill ha kvar fast jag sagt att det vill inte jag.

Tur som så respekterar han dock mitt eget beslut men funderingar att byta läkare återkommer efter varje besök.

 

:) Tack för svar! Kul att höra att sköterskan är med på noterna, och själv läser på! Fler borde nog vara som henne. Har själv ingen som helst erfarenhet av sjukvården / LCHF, då jag är "frisk" vad jag vet! :D Men man läser ju den ena ruggiga historien efter den andra. Det enda är en kontakt med företagshälsovården hösten 2010, som visade högt kolesterol, och jag fick rådet att gå till hälsocentralen för att ta nytt prov, vilket jag inte gjorde. Skulle vara kul att mäta kolesterolet igen nu, efter 2½ år på LCHF. När jag mätte förra gången, var väl efter ca ett halvår med LCHF, och det är väl då som man har som "sämst" värde, en av anledningarna till att jag inte gick iväg, visste ju bättre! ;)   //amabile

1 person gillar detta

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Till TS. Din berättelse skulle kunna vara min med den skillnaden att det inte gick så långt med mig innan diabetesen blev diagnostiserad. OCH Annika Dahlqvist hade börjat synas mer i media och i sin blogg. Hon var mitt rättesnöre och är. Idag äter jag endast lite Metformin då jag äter kolhydrater/socker. Den kvinnan borde få medalj för sin folkbildande insats, trots att hon är så motarbetad. Det borde f ö även Andreas Enfeldt få för sin folkbildande insats.   

4 personer gillar detta

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ja, uppmuntrande läsning. Började själv med LCHF bara 2 veckor efter diagnos för 1,5 år sen vid 64 års ålder. Sökte information på nätet och hittade fram till " kolhydrater i fokus" och Kostdoktorn. Blev en vändpunkt. Redan efter två månader var mitt långtidssocker nästan nere på samma nivå som en frisk person och vid nästa tillfälle ett halvår senare normalt värde 32 mmol/mol och därefter medicinfri.. Möjligheten att hitta information på nätet har ju starkt bidragit till att man själv kan bilda sig en uppfattning. För ett antal är sen såg det helt annorlunda ut. Det var bara att okritiskt följa Socialstyrelsens allmänna råd förmedlade av läkare och diabtessköterskor

.

För övrigt pågår samma diskussioner i övriga delar av världen. Är själv flitig deltagare på ett engelskspråkigt diabetesforum, där det bärande budskapet är att hålla sig till lågkolhydratkost/LCHF. Deltagarna länkar dessutom nästan regelbundet till "Dietdoctor" när en vilsen "Newbie" presenterar sig på forumet, så Andreas E. du kan känna dig hedrad. I USA håller ju ADA  (American diabetes association ) också  fast vid tallriksmodellen - nyttig diet finns ju alltid nya läkemedel att ta till om man blir sämre...

 

Så än så länge har det av myndigheterna förväntade naturalförloppet inte inträffat. Tvärtom håller jag diabetsen i schack och blodsockret fortfarande under kontroll genom att hålla mig till LCHF.

1 person gillar detta

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Berättelse om min hälsoresa

 

Upptäckte min diabetes 1994.

Tyckte att jag fick dricka så mycket, det var under en period då jag drack mycket juice för det var ju så ”nyttigt”.

Jag började misstänka att jag hade fått diabetes och kontaktade en bekant som jag visste hade diabetes för att höra om jag skulle få mäta mitt blodsocker med hennes mätare, vilket jag fick.

Mitt blodsocker visade sig då vara på 18mmol. Dagen efter uppsökte jag vårdcentralen för att få göra ett besök hos diabetessköterskan och hon konstaterade att jag visst hade högt blodsocker.

Jag fick en massa uppmaningar och råd hur jag skulle äta, motion osv. Det var viktigt med havregrynsgröt till frukost och det skulle vara havregryn med fiber.

På min fråga om det skulle göra skillnad om jag lade om kosten till vegetarisk blev svaret nej, möjligen att jag skulle gå ner i vikt. (Jag hade lite övervikt).

Jag tyckte att den info som jag fick var lite märklig och blev därför misstänksam och jag tog diabetesen på fullaste allvar, började därför kolla mitt blodsocker kontinuerligt för att lära mig hur kroppen reagerade på den mat jag åt.

Havregrynsgröt hade jag ätit till frukost i många år men inte med fibrer, det visade sig att blodsockret steg betydligt mer när jag åt gröt med fibrer än vad det gjorde utan.

Naturligtvis måste jag då kolla vad fiber i havregryn var för något, det visade sig att fibrerna var vetekli = vete.  Det vet ju de flesta idag att det är det spannmål som innehåller mest med socker/stärkelse.

Gick så småningom över till kornmjölsgröt, vilket för mig gav den lägsta blodsockerhöjningen.

Vid nästa besök hos diabetessköterskan tog jag upp vad mina resultat visade och att det visst hade betydelse om man åt vegetariskt eller inte. Blodsockret var absolut lägre om jag åt vegetariskt även om det inte var bra.

Diabetessköterskan förstod ingenting och hade absolut ingen godtagbar förklaring, i och med det tappade hon kontrollen över mig.

Jag höll mig fortsättningsvis till viss husmanskost som jag tyckte jag fungerade hyfsat på, men det blev aldrig riktigt bra, jag var även ordinerad till att undvika fett och gjorde så, då jag inte visste bättre.

Det gick några år, jag höll kontinuerlig koll på mitt blodsocker men det steg sakta men säkert. Jag hade en dialog med min dåvarande läkare, ( som var imponerad av min kontroll av mitt blodsocker), Jag tyckte att nu började mitt blodsocker ligga lite väl högt, därför bad jag om att få börja ta insulin, vilket jag fick.

Efter ca. sju år fick jag se slutet av ett inslag på TV med Annika Dahlkvist, jag hann höra något om mat och diabetiker. Det måste jag absolut kolla, googlade på Annika och fick en träff på hennes blogg, som, vad jag förstår, måste ha varit ganska nystartad då.

Jag läste allt och bland annat att hon rekommenderade en bok som heter” Ät Dig Ner I Vikt”, skriven av Sten Sture Skaldeman.

Jag sträckläste boken och bestämde mig för att det här skall jag testa.

Började äta köttfärsbiffar, stekta ägg, bacon och så vidare.

Vid det tillfället behövde jag en insulindos på drygt 50 enheter/dygn. Det tog två dagar att fasa ut insulinet och har inte behövt något insulin sedan dess. Detta skedde 20 juli 2006.

Efter ca. 2-3 veckor började jag känna mig konstig i kroppen, inte direkt ont i huvudet men konstig kände jag mig, halvslö, dåligt med vilja. Började verkligen fundera på om jag gjorde rätt, jag hade läst att man kunde få någon form av abstinens men att det skulle gå över på några dagar.

Beslöt i alla fall att stå ut några dagar, det tog 3 dagar så började det vända och fick mera ork än vad jag hade haft på länge.

 

Hälsovinster:

2004 köpte vi en lite större bil och eftersom vi hade en husvagn var jag tvungen att uppgradera mitt körkort till E-kort på grund av totalvikten. Myndigheten upptäckte då att jag var diabetiker och därför blev mitt körkort villkorat. Jag var anmodad att skicka in nya läkarintyg en gång om året för att visa min status i både blodsocker och ögon. Mina ögonbottnar hade börjat få mörka fläckar som tydligen berodde på diabetesen, fick alltså fotografera mina ögon en gång om året ett antal år.

Jag lade om kosten juli 2006, fyra månader senare var det dags att fota ögonen igen och då var de mörka fläckarna borta + att min synskärpa hade förbättras. 2008 fick jag meddelande om att mitt körkort inte var villkorat längre.

Ett år efter jag lagt om kosten hade jag tappat 10kg i vikt, men har sedan legat ganska still även om jag skulle vilja gå ner 5kg till. Viktnedgången ser jag som en bonus då min kostomläggning var avsedd för min diabetes.

 Kan numera se mig som från Typ2:a till Typ0:a.

 

Motion:

Min motion bestod mest i timmespromenader några gånger i veckan tills det var dags för pension, började då tillsammans med min fru träna på ett gym. Detta pågick i tre år och visst var det bra med styrketräning, gympa och vattengympa, alla konditionshöjande enligt expertis. I slutet av den perioden började jag få väldigt ont i mina vader när jag ansträngde mig samt att jag upplevde det som att jag inte fick åt mig någon luft, blev väldigt andfådd.

Fick tid hos läkare för att diskutera mina problem och hon misstänkte att det kunde vara kärlkramp och fick därför medicin som skulle sprayas under tungan vid känning. Tyckte inte att det hjälpte alls.

 

Infarkt:

2012 i slutet på maj, lagade frukost och kände att jag mådde inget bra. Började göra ont utefter högerarmen. Åt min frukost och tänkte, det här är inte bra. Tog mitt blodtryck som då var 240, sa till min fru att nu får du ringa ambulansen.

På sjukhuset konstaterade man att jag hade fått en hjärtinfarkt.

Åkte på undersökning för att se om det gick att göra en sprängning men tyvärr hade jag tre kärl som var helt täta varför det blev en bypass operation istället.

Måste nämna att sjukvården är otroligt duktig i sådana här fall, min operation är som jag ser det väldigt lyckad. Men när det gäller kost och mediciner för diabetiker så finns det mycket i övrigt att önska.

Visst, sjukhuset accepterade att jag åt LCHF men jag måste i princip lämna ett recept på hur maten skulle tillagas, vilket jag gjorde. Att sedan maten inte kom till mig är ett annat problem, men det fanns gott om kokta ägg på avdelningen.

7 juni blev det operation och den 11juni åkte jag hem med ordination att bla. motionera.

Med mig hem fick jag naturligtvis en läkemedelslista. Min fru hämtade ut angiven medicin på apoteket och jag som blivit misstänksam mot läkemedel, började läsa bipacksedlar.

Hade då fått utskrivet bla. ett blodtrycksmedel, ”metroprolol”, som det står i bipackssedel att skall inte tas av diabetiker.

Hur gör man nu? Jag hade i samma veva blivit kallad till både hjärtsköterska och läkare så jag avvaktade till dess. Hör också till att jag fått utskrivet statiner, men det har jag nekat till tidigare och hade för avsikt att inte äta dem nu heller.

Hur som helst, kom till besök hos hjärtsköterskan och hon uppmanade och förmanade som sig bör.

Jag tog upp frågan om blodtrycksmedicinen som diabetiker inte skulle äta, men fick till svar att det skulle jag visst det. Jag stod på mig att det står så i bipackssedeln och fick då ett svar som förvånade mig, ”man skall inte bry sig så mycket vad som står i bipackssedeln”. Då tänker jag, om man inte skall tro på vad som står på bipackssedeln hur skall man då kunna tro på vad hjärtsköterskan säger.

Nåväl, blev också diskussion om statiner. Måste säga att jag blev ordentligt nedtryckt i ”skorna” då jag ifrågasatt varför jag skulle äta något som jag blev sämre av med tanke på muskelvärk osv.

Hon började komma med argumentation som,” du skall veta att du är påkostad väldigt mycket pengar, osv.” Men då kunde jag  svara med, Jag har faktiskt sparat väldigt mycket pengar åt landstinget då jag inte behövt ta något insulin osv. Och då kom gliringen, såå,” du tänkte ta tillbaka dom pengarna då”, mitt svar, nej, men din argumentation osv. Tycker nog att det är mycket lågt att dra in pengar i dom här sammanhangen.

 

 

Läkarbesöket:

Läkarbesöket var 30 minuter senare och naturligtvis hade sköterskan pratat med läkaren om vårat samtal.

Hon sköt in sig direkt på statinerna och efter en stund så svarade jag att jag kunde väl testa men det minsta lilla jag känner så lägger jag av. Det godtog hon men att jag skulle höra av mig i så fall.

Blev också samtalat om metroprolol och diabetes, det trodde hon inte på och kollade på fass på internet och visst det stod inget om diabetiker där, men hon slängde ur sig lite slarvigt, ”det kanske är ett annat fabrikat”, jaha du tänkte jag.

När jag kom hem så kollade jag vad det var för fabrikat och kollade på nätet, och mycket riktigt det var ett annat fabrikat. Det fabrikat som jag fått innehöll glukos=socker och är förmodligen bindemedlet i tabletten. Enligt de uppgifter jag har så är det verksamma medlet i en tablett ca 25%, resten skall då vara ett bindemedel.

Om man nu jobbar inom sjukvården och skall rekommendera läkemedel så bör man väl också hålla reda på vad läkemedlen innehåller så att det passar patienten….eller?

Det hör till saken att personalen på apoteket, visste inte bättre heller.

 

Statinerna:

Jag började ta statiner, hade tagit dom i ca 14 dagar. Påbörjade att klippa gräsmattan, normalt ca en timmes jobb. När jag kommit till ungefär hälften kommer min fru ut och frågar hur det är när jag ser så plågad ut. Ont i armar, ont ben, ont i hela kroppen. Frun fick ta över och klippa klart.

Hör till att jag klippt både före och efter den händelsen utan några andra problem än mina vader.

Jag slutade omgående med statiner och har inte haft några sådana problem efter det.

 

Min status idag:

Min infarkt klassas som lindrig, det betyder tydligen att det inte finns några större skador på mitt hjärta, om det finns några skador alls, förutom tre stycken igensatta kärl. Min läkare som tog ultraljud på mitt hjärta jublade över att det såg så bra ut.

Nu efter drygt halvt år känner jag att jag har en ork som är långt mycket bättre än före infarkten.   Kan bara konstatera att problemet med min kondition har jag haft minst de senaste 15 åren.   Har försökt träna i flera omgångar men aldrig känt att det gett mig någon större förbättring av konditionen, men nu efter operationen tycker jag att det svarar ganska omgående.   

Mina smärtor i vaderna som blev efter att jag promenerat ca 150 meter före infarkten, dom har minskat ordentligt, men det gör fortfarande ont men inte så mycket så att jag måste vila innan jag kan fortsätta.

Har varit på årskontroll för min diabetes och läkaren tycker att mina värden är bra och hon är imponerad utav att mitt HbA1c är så bra utan medicin.

Tror faktiskt att hon är intresserad av min kosthållning för det kommer några försiktiga frågor emellanåt. Kan möjligen bero på att hon är ung och intresserad.

Har ännu inte konditionsmässigt kunnat ta ut mig så mycket att jag måste vila, det är mina vader som fortfarande är begränsningen. 

Nu mellan jul och nyår har jag skottat tak på carport, garage, altantak och hustak, en totalyta på ca 200 m2. I snitt har snödjupet varit ca 0,6m. Och som jag skrivit ovan, konditionsmässigt inga problem men jag fått tagit 30 sekunders pausar då och då.                                                 

Lars Pekkala

2 personer gillar detta

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

LIPO vilken historia. Spännande.

 

Vil bara kommentera en liten sak om metoprololen. Metoprolol kan som alla betablockare dölja tecken på hypoglykemi och göra att man inte får adekvat behandling vid ett plötsligt anfall av lågt blodsocker. Detta kan ju hos en insulinbehandlad diabetiker vara farligt och därför ska alla diabetiker med mediciner som kan ge blodsockerfall informeras om detta. Detta står både i original som generikats fasstexter samt är något som farmaceuten ska informera om (om de ser att du är insulinbehandlad). 

1 person gillar detta

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ursäkta läkemedelsnörderiet, men en liten tanke till: 

 

Jo det här med socker som fyllnadsmaterial i tabletter är en sanning med modifikation. I första hand görs tabletter av tre saker: cellulosa, stärkelse och laktos. Här i väst har vi historiskt använt mycket laktos för att det är billigt, dammar lite och ger bra tabletter. Men allt eftersom delar av världen med stor andel laktosintoleranta blev större läkemedelskonsumenter har man mycket gått över till potatis och majsstärkelse. Som också är billigt. I tillägg används olika typer av cellulosa nu när tillverkningsproscesserna klarar att göra bra tabletter av det. Så om vi bortser från att laktos är socker och att stärkelse blir socker så är ofta sockret allt som oftast där i mycket liten mängd: som en glansig hinna runt tabletten för att de ska vara lätta att svälja eller inte smaka illa.

 

Men som sagt det är inte pga av innehållet i tabletterna som man som diabetiker ska vara försiktig med metoprolol. 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
LIPO vilken historia. Spännande.

 

Vil bara kommentera en liten sak om metoprololen. Metoprolol kan som alla betablockare dölja tecken på hypoglykemi och göra att man inte får adekvat behandling vid ett plötsligt anfall av lågt blodsocker. Detta kan ju hos en insulinbehandlad diabetiker vara farligt och därför ska alla diabetiker med mediciner som kan ge blodsockerfall informeras om detta. Detta står både i original som generikats fasstexter samt är något som farmaceuten ska informera om (om de ser att du är insulinbehandlad). 

 

Vilken tur då att jag inte är insulinbehandlad för jag är inte så säker på att sjukvården skulle uppmärksamma det.

Det är min erfarenhet av sjukvården som säger mig detta.

1 person gillar detta

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vilka fantastiska historier! Ni stärker mig verkligen i att lchf är en kost för hälsa.

Tack för läsningen!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
:) Tack för svar! Kul att höra att sköterskan är med på noterna, och själv läser på! Fler borde nog vara som henne. Har själv ingen som helst erfarenhet av sjukvården / LCHF, då jag är "frisk" vad jag vet! :D Men man läser ju den ena ruggiga historien efter den andra. Det enda är en kontakt med företagshälsovården hösten 2010, som visade högt kolesterol, och jag fick rådet att gå till hälsocentralen för att ta nytt prov, vilket jag inte gjorde. Skulle vara kul att mäta kolesterolet igen nu, efter 2½ år på LCHF. När jag mätte förra gången, var väl efter ca ett halvår med LCHF, och det är väl då som man har som "sämst" värde, en av anledningarna till att jag inte gick iväg, visste ju bättre! ;)   //amabile

 

Jag har nog haft tur med detta.. en tanke som jag fick när jag läste på en annan tråd här i forumet. Om en diabetes sköterska som verkligen borde uppdatera sina förlegade kunskaper. Man börjar fundera i banor att "hur farliga" är inte de här etablisemangets förespåkare i olika yrkeskategorier för oss vanliga patienter som just diabetiker i detta fallet som håller stenhårt fast i de kunskaper de anskaffat sig ibland kanske väldigt länge sedan. Att få fel/rätta råd speciellt för oss lite äldre diabetiker kan ju betyda väldigt mycket i skillnaden med fortsatta livskvalitet och även ofta hur länge vi får vara kvar här i livet.

 

Mvh. En frisk diabetiker typ0  

2 personer gillar detta

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Vilka fantastiska historier! Ni stärker mig verkligen i att lchf är en kost för hälsa. Tack för läsningen!

 

Tack vännen för min del..

 

Tänk när vi får tillräckligt med denna typs "anekdoter" att skriva här så kanske vi kan i framtiden kunna hänvisa hit när de bestämmande/kritikerna kräver fakta på bordet ;)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Ja, uppmuntrande läsning. Började själv med LCHF bara 2 veckor efter diagnos för 1,5 år sen vid 64 års ålder. Sökte information på nätet och hittade fram till " kolhydrater i fokus" och Kostdoktorn. Blev en vändpunkt. Redan efter två månader var mitt långtidssocker nästan nere på samma nivå som en frisk person och vid nästa tillfälle ett halvår senare normalt värde 32 mmol/mol och därefter medicinfri.. Möjligheten att hitta information på nätet har ju starkt bidragit till att man själv kan bilda sig en uppfattning. För ett antal är sen såg det helt annorlunda ut. Det var bara att okritiskt följa Socialstyrelsens allmänna råd förmedlade av läkare och diabtessköterskor

.

För övrigt pågår samma diskussioner i övriga delar av världen. Är själv flitig deltagare på ett engelskspråkigt diabetesforum, där det bärande budskapet är att hålla sig till lågkolhydratkost/LCHF. Deltagarna länkar dessutom nästan regelbundet till "Dietdoctor" när en vilsen "Newbie" presenterar sig på forumet, så Andreas E. du kan känna dig hedrad. I USA håller ju ADA  (American diabetes association ) också  fast vid tallriksmodellen - nyttig diet finns ju alltid nya läkemedel att ta till om man blir sämre...

 

Så än så länge har det av myndigheterna förväntade naturalförloppet inte inträffat. Tvärtom håller jag diabetsen i schack och blodsockret fortfarande under kontroll genom att hålla mig till LCHF.

 

 

Grattis Hans .. Du har ju nu nästan att man kan säga bättre blodsocker värde än många friska ;) 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Jag har nog haft tur med detta.. en tanke som jag fick när jag läste på en annan tråd här i forumet. Om en diabetes sköterska som verkligen borde uppdatera sina förlegade kunskaper. Man börjar fundera i banor att "hur farliga" är inte de här etablisemangets förespåkare i olika yrkeskategorier för oss vanliga patienter som just diabetiker i detta fallet som håller stenhårt fast i de kunskaper de anskaffat sig ibland kanske väldigt länge sedan. Att få fel/rätta råd speciellt för oss lite äldre diabetiker kan ju betyda väldigt mycket i skillnaden med fortsatta livskvalitet och även ofta hur länge vi får vara kvar här i livet.

 

Mvh. En frisk diabetiker typ0  

 

Så sant

 

Det var faktiskt i min yrkesroll som jag tvingades upptäcka LCHF i 2008. Jag hade en patient som behövde råd och som gick på det för sin migrän (Mitt råd var, men kära vännen, hjärnan behöver kolhydrater för att fungera. Du kan inte bara leva på bacon och kosttillskott). Men hon hade mycket goda resultat och behövde klart mindre mediciner. Så efteråt blev jag lite osäker på mig själv och började googla. Och ju mer jag läste, desto öppnare blev jag. 

3 personer gillar detta

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Berättelse om min hälsoresa

 

Upptäckte min diabetes 1994.

Tyckte att jag fick dricka så mycket, det var under en period då jag drack mycket juice för det var ju så ”nyttigt”.

Jag började misstänka att jag hade fått diabetes och kontaktade en bekant som jag visste hade diabetes för att höra om jag skulle få mäta mitt blodsocker med hennes mätare, vilket jag fick.

Mitt blodsocker visade sig då vara på 18mmol. Dagen efter uppsökte jag vårdcentralen för att få göra ett besök hos diabetessköterskan och hon konstaterade att jag visst hade högt blodsocker.

Jag fick en massa uppmaningar och råd hur jag skulle äta, motion osv. Det var viktigt med havregrynsgröt till frukost och det skulle vara havregryn med fiber.

På min fråga om det skulle göra skillnad om jag lade om kosten till vegetarisk blev svaret nej, möjligen att jag skulle gå ner i vikt. (Jag hade lite övervikt).

Jag tyckte att den info som jag fick var lite märklig och blev därför misstänksam och jag tog diabetesen på fullaste allvar, började därför kolla mitt blodsocker kontinuerligt för att lära mig hur kroppen reagerade på den mat jag åt.

Havregrynsgröt hade jag ätit till frukost i många år men inte med fibrer, det visade sig att blodsockret steg betydligt mer när jag åt gröt med fibrer än vad det gjorde utan.

Naturligtvis måste jag då kolla vad fiber i havregryn var för något, det visade sig att fibrerna var vetekli = vete.  Det vet ju de flesta idag att det är det spannmål som innehåller mest med socker/stärkelse.

Gick så småningom över till kornmjölsgröt, vilket för mig gav den lägsta blodsockerhöjningen.

Vid nästa besök hos diabetessköterskan tog jag upp vad mina resultat visade och att det visst hade betydelse om man åt vegetariskt eller inte. Blodsockret var absolut lägre om jag åt vegetariskt även om det inte var bra.

Diabetessköterskan förstod ingenting och hade absolut ingen godtagbar förklaring, i och med det tappade hon kontrollen över mig.

Jag höll mig fortsättningsvis till viss husmanskost som jag tyckte jag fungerade hyfsat på, men det blev aldrig riktigt bra, jag var även ordinerad till att undvika fett och gjorde så, då jag inte visste bättre.

Det gick några år, jag höll kontinuerlig koll på mitt blodsocker men det steg sakta men säkert. Jag hade en dialog med min dåvarande läkare, ( som var imponerad av min kontroll av mitt blodsocker), Jag tyckte att nu började mitt blodsocker ligga lite väl högt, därför bad jag om att få börja ta insulin, vilket jag fick.

Efter ca. sju år fick jag se slutet av ett inslag på TV med Annika Dahlkvist, jag hann höra något om mat och diabetiker. Det måste jag absolut kolla, googlade på Annika och fick en träff på hennes blogg, som, vad jag förstår, måste ha varit ganska nystartad då.

Jag läste allt och bland annat att hon rekommenderade en bok som heter” Ät Dig Ner I Vikt”, skriven av Sten Sture Skaldeman.

Jag sträckläste boken och bestämde mig för att det här skall jag testa.

Började äta köttfärsbiffar, stekta ägg, bacon och så vidare.

Vid det tillfället behövde jag en insulindos på drygt 50 enheter/dygn. Det tog två dagar att fasa ut insulinet och har inte behövt något insulin sedan dess. Detta skedde 20 juli 2006.

Efter ca. 2-3 veckor började jag känna mig konstig i kroppen, inte direkt ont i huvudet men konstig kände jag mig, halvslö, dåligt med vilja. Började verkligen fundera på om jag gjorde rätt, jag hade läst att man kunde få någon form av abstinens men att det skulle gå över på några dagar.

Beslöt i alla fall att stå ut några dagar, det tog 3 dagar så började det vända och fick mera ork än vad jag hade haft på länge.

 

Hälsovinster:

2004 köpte vi en lite större bil och eftersom vi hade en husvagn var jag tvungen att uppgradera mitt körkort till E-kort på grund av totalvikten. Myndigheten upptäckte då att jag var diabetiker och därför blev mitt körkort villkorat. Jag var anmodad att skicka in nya läkarintyg en gång om året för att visa min status i både blodsocker och ögon. Mina ögonbottnar hade börjat få mörka fläckar som tydligen berodde på diabetesen, fick alltså fotografera mina ögon en gång om året ett antal år.

Jag lade om kosten juli 2006, fyra månader senare var det dags att fota ögonen igen och då var de mörka fläckarna borta + att min synskärpa hade förbättras. 2008 fick jag meddelande om att mitt körkort inte var villkorat längre.

Ett år efter jag lagt om kosten hade jag tappat 10kg i vikt, men har sedan legat ganska still även om jag skulle vilja gå ner 5kg till. Viktnedgången ser jag som en bonus då min kostomläggning var avsedd för min diabetes.

 Kan numera se mig som från Typ2:a till Typ0:a.

 

Motion:

Min motion bestod mest i timmespromenader några gånger i veckan tills det var dags för pension, började då tillsammans med min fru träna på ett gym. Detta pågick i tre år och visst var det bra med styrketräning, gympa och vattengympa, alla konditionshöjande enligt expertis. I slutet av den perioden började jag få väldigt ont i mina vader när jag ansträngde mig samt att jag upplevde det som att jag inte fick åt mig någon luft, blev väldigt andfådd.

Fick tid hos läkare för att diskutera mina problem och hon misstänkte att det kunde vara kärlkramp och fick därför medicin som skulle sprayas under tungan vid känning. Tyckte inte att det hjälpte alls.

 

Infarkt:

2012 i slutet på maj, lagade frukost och kände att jag mådde inget bra. Började göra ont utefter högerarmen. Åt min frukost och tänkte, det här är inte bra. Tog mitt blodtryck som då var 240, sa till min fru att nu får du ringa ambulansen.

På sjukhuset konstaterade man att jag hade fått en hjärtinfarkt.

Åkte på undersökning för att se om det gick att göra en sprängning men tyvärr hade jag tre kärl som var helt täta varför det blev en bypass operation istället.

Måste nämna att sjukvården är otroligt duktig i sådana här fall, min operation är som jag ser det väldigt lyckad. Men när det gäller kost och mediciner för diabetiker så finns det mycket i övrigt att önska.

Visst, sjukhuset accepterade att jag åt LCHF men jag måste i princip lämna ett recept på hur maten skulle tillagas, vilket jag gjorde. Att sedan maten inte kom till mig är ett annat problem, men det fanns gott om kokta ägg på avdelningen.

7 juni blev det operation och den 11juni åkte jag hem med ordination att bla. motionera.

Med mig hem fick jag naturligtvis en läkemedelslista. Min fru hämtade ut angiven medicin på apoteket och jag som blivit misstänksam mot läkemedel, började läsa bipacksedlar.

Hade då fått utskrivet bla. ett blodtrycksmedel, ”metroprolol”, som det står i bipackssedel att skall inte tas av diabetiker.

Hur gör man nu? Jag hade i samma veva blivit kallad till både hjärtsköterska och läkare så jag avvaktade till dess. Hör också till att jag fått utskrivet statiner, men det har jag nekat till tidigare och hade för avsikt att inte äta dem nu heller.

Hur som helst, kom till besök hos hjärtsköterskan och hon uppmanade och förmanade som sig bör.

Jag tog upp frågan om blodtrycksmedicinen som diabetiker inte skulle äta, men fick till svar att det skulle jag visst det. Jag stod på mig att det står så i bipackssedeln och fick då ett svar som förvånade mig, ”man skall inte bry sig så mycket vad som står i bipackssedeln”. Då tänker jag, om man inte skall tro på vad som står på bipackssedeln hur skall man då kunna tro på vad hjärtsköterskan säger.

Nåväl, blev också diskussion om statiner. Måste säga att jag blev ordentligt nedtryckt i ”skorna” då jag ifrågasatt varför jag skulle äta något som jag blev sämre av med tanke på muskelvärk osv.

Hon började komma med argumentation som,” du skall veta att du är påkostad väldigt mycket pengar, osv.” Men då kunde jag  svara med, Jag har faktiskt sparat väldigt mycket pengar åt landstinget då jag inte behövt ta något insulin osv. Och då kom gliringen, såå,” du tänkte ta tillbaka dom pengarna då”, mitt svar, nej, men din argumentation osv. Tycker nog att det är mycket lågt att dra in pengar i dom här sammanhangen.

 

 

Läkarbesöket:

Läkarbesöket var 30 minuter senare och naturligtvis hade sköterskan pratat med läkaren om vårat samtal.

Hon sköt in sig direkt på statinerna och efter en stund så svarade jag att jag kunde väl testa men det minsta lilla jag känner så lägger jag av. Det godtog hon men att jag skulle höra av mig i så fall.

Blev också samtalat om metroprolol och diabetes, det trodde hon inte på och kollade på fass på internet och visst det stod inget om diabetiker där, men hon slängde ur sig lite slarvigt, ”det kanske är ett annat fabrikat”, jaha du tänkte jag.

När jag kom hem så kollade jag vad det var för fabrikat och kollade på nätet, och mycket riktigt det var ett annat fabrikat. Det fabrikat som jag fått innehöll glukos=socker och är förmodligen bindemedlet i tabletten. Enligt de uppgifter jag har så är det verksamma medlet i en tablett ca 25%, resten skall då vara ett bindemedel.

Om man nu jobbar inom sjukvården och skall rekommendera läkemedel så bör man väl också hålla reda på vad läkemedlen innehåller så att det passar patienten….eller?

Det hör till saken att personalen på apoteket, visste inte bättre heller.

 

Statinerna:

Jag började ta statiner, hade tagit dom i ca 14 dagar. Påbörjade att klippa gräsmattan, normalt ca en timmes jobb. När jag kommit till ungefär hälften kommer min fru ut och frågar hur det är när jag ser så plågad ut. Ont i armar, ont ben, ont i hela kroppen. Frun fick ta över och klippa klart.

Hör till att jag klippt både före och efter den händelsen utan några andra problem än mina vader.

Jag slutade omgående med statiner och har inte haft några sådana problem efter det.

 

Min status idag:

Min infarkt klassas som lindrig, det betyder tydligen att det inte finns några större skador på mitt hjärta, om det finns några skador alls, förutom tre stycken igensatta kärl. Min läkare som tog ultraljud på mitt hjärta jublade över att det såg så bra ut.

Nu efter drygt halvt år känner jag att jag har en ork som är långt mycket bättre än före infarkten.   Kan bara konstatera att problemet med min kondition har jag haft minst de senaste 15 åren.   Har försökt träna i flera omgångar men aldrig känt att det gett mig någon större förbättring av konditionen, men nu efter operationen tycker jag att det svarar ganska omgående.   

Mina smärtor i vaderna som blev efter att jag promenerat ca 150 meter före infarkten, dom har minskat ordentligt, men det gör fortfarande ont men inte så mycket så att jag måste vila innan jag kan fortsätta.

Har varit på årskontroll för min diabetes och läkaren tycker att mina värden är bra och hon är imponerad utav att mitt HbA1c är så bra utan medicin.

Tror faktiskt att hon är intresserad av min kosthållning för det kommer några försiktiga frågor emellanåt. Kan möjligen bero på att hon är ung och intresserad.

Har ännu inte konditionsmässigt kunnat ta ut mig så mycket att jag måste vila, det är mina vader som fortfarande är begränsningen. 

Nu mellan jul och nyår har jag skottat tak på carport, garage, altantak och hustak, en totalyta på ca 200 m2. I snitt har snödjupet varit ca 0,6m. Och som jag skrivit ovan, konditionsmässigt inga problem men jag fått tagit 30 sekunders pausar då och då.                                                 

Lars Pekkala

 

 

Tack för inlägget .. vad mer jag läste så desto mer kändes det så bekant att historien med allt utom till det tråkiga, ditt hjärtinfarkt skulle kunnat vara min egen. Känner igen det där problem med vaderna. Jag är inte ett träningsfreak på något sätt men att ta långa promenader har jag alltid gillat. Hade problem med vaderna innan jag började med lchf. Trodde detta var mer som "mjölksyra" skulle kommit fram vid en viss tid av promenaden alltid men det brukade försvinna efter att ha gått lite längre. Hade en period av livet att jag gick väldigt långa sträckor och det nästa då var att få problem med knäna. Men allt detta blev bättre efter att ha börjat med lchf och när jag tappat mina 15-16kilo så tydligen för mig var det övervikten som påverkade så mycket på det hela. Däremot har jag idag problem med mina stortå lederna som verkar vara/blivit så stela att långa promenader fler dagar i rad kan göra att jag har väldigt ont i dem en tid och det är ju inte roligt.. funderat på att låta specialister titta på de och avgöra om möjligt att jag måste gå genom operation på de båda. Men det har inte fått mig att ge upp för att ta en promenad lite då och då.. man mår ju så bra av det annars.

En annan sak som jag känner igen är detta med körkortet. Efter att ha börjat med lchf fick jag ju som jag skrivit tidigare nog mitt liv tillbaka. Mycket mer ork och energi har ju gjort att man får ideer om nya saker i sitt liv man vill testa och för mig bled det av orsak jag inte vet att anskaffa mig ett mc kort helt plötsligt. Gjorde slag i saken och fick den i slutet av sommaren 2009. Men fick lika som du krav av myndigheterna ett villkor pgav. diabetes. Har skickat bevis varannat år för det.

Hade läkarbesök för det nu i höstas och eftersom jag nu varit medicinfri så länge så tänker jag ju klart att villkoret är onödig men min läkare vill inte skriva att jag är frisk på det sättet utan hänvisar till sina rekommendationer som jag aldrig får dock se..

Vad jag tänkte var att fick du villkoret borttaget av utan att kräva det eller ansökte du detta ?  Tiden för väl visa för mig vad de skickar till mig nu nästa gång men är nyfiken för detta ;)

 

Mvh. En diabetiker typ0

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Så sant

 

Det var faktiskt i min yrkesroll som jag tvingades upptäcka LCHF i 2008. Jag hade en patient som behövde råd och som gick på det för sin migrän (Mitt råd var, men kära vännen, hjärnan behöver kolhydrater för att fungera. Du kan inte bara leva på bacon och kosttillskott). Men hon hade mycket goda resultat och behövde klart mindre mediciner. Så efteråt blev jag lite osäker på mig själv och började googla. Och ju mer jag läste, desto öppnare blev jag. 

 

;)

 

Jag har sluppit min ständiga migrän efter att ha börjat med strikt lchf. Har väldigt sällan riktig huvudvärk över huvudtaget numera. Men äter jag kolhydrater, även grönsaker för stor del numera så kan jag få som en liten baksmälla av det dan efter. Kan det ha med kolhydratkänsligheten att göra .. ? 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag känner en person som har och har haft diabetes 2 i över 20 år, och som försöker sig på lite LCHF. Av någon anledning får han såna där anfall (eller vad det nu heter) främst på natten, då hans fru får stoppa i honom socker. Han försöker äta mindre kolhydrater, och justerar sina insulindoser på eget bevåg. Någon som vet vad han gör för fel?

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Registrera ett nytt konto i våran gemenskap. Det är lätt!


Registrera ett nytt konto

Logga in

Redan medlem? Logga in här.


Logga in nu