Lovis Posted December 27, 2012 Share Posted December 27, 2012 Började äta LCHF förra våren, hade som mål att gå ner 10 kg på 2 mån till min 40 årsdag, och jag lyckades! Mådde fantastiskt bra på denna typ av mat. Mina magbesvär försvann och jag blev mycket piggare. Kan må riktigt dåligt av för mycket kolhydrater med uppblåst mage och hjärtklappning så det här är verkligen en kost för mig. Sen har det tyvärr kommit in mer och mer kolhydrater vilket jag inte förstår alls när jag mår så dåligt av det. Har gått upp 5 kg och har ständigt ont i magen. När jag åt LCHF åt jag 2 mål om dagen, lunch och middag. Nu småäter jag hela tiden, mackor, fikabröd, choklad och gärna nåt färdiglagat från frysdisken... Nån mer som varit med om detta fenomen? Det är ju inte så att jag saknar kolhydrater, tvärt om! Ändå äter jag det. Nu har jag iaf bestämt mig för att ta nya tag. Har handlat hem lite gott som jag kan lagat till, gillar enkla rätter utan för mycket ingredienser. Så nu ska dom 5 bort och gärna 5 till på det, behövs verkligen. OCH jag vill bli pigg igen och må bra! 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Myshanna Posted December 27, 2012 Share Posted December 27, 2012 Hade också tänkt mig en nystart efter nyår. Precis som du mådde jag jättebra med lchf men nu är jag nere i " kolhydratträsket" igen. Måste skärpa till mig 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Godisgrisen Posted December 28, 2012 Share Posted December 28, 2012 Här har vi en till som sakta men säkert vandrat ner i träsket igen! Min stora bov är GODIS!!! Kanske kan vi peppa varandra lite. Jag skulle nog må gott av att tappa 15 kg iallafall. Jag kan bara inte förstå vad som är så attraktivt med magkatarr och gaser?!? Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Magnus77 Posted December 28, 2012 Share Posted December 28, 2012 Det är samma här. Jag är övertygad om att det i mitt fall ligger ett sockerberoende i grunden. Jag gick ner ca 30 kg på sex månader med LCHF för ett par år sedan, men sedan började jag slarva lite och kilona kom tillbaka sakta men säkert. Lite slarv blev mer och mer och nu äter jag inte något som ens liknar LCHF. Jag har dock lovat mig själv att ta nya tag den 1/1-2013. Då jävlar ska det bli andra bullar (eller bacon eller nåt)! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
avksom Posted December 28, 2012 Share Posted December 28, 2012 se upp med pendlandet bara.. verkar vara en del som upplevt diminishing returns på upprepade försök att gå ned i vikt på lchf. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Lovis Posted December 28, 2012 Author Share Posted December 28, 2012 Mitt mål är att gå ner i vikt, 10-15 kg, för att sedan stanna där och fortsätta äta LCHF för jag mår så mycket bättre på den kosten. Skönt att se att det är fler som vill ta tag i det igen, tips och pepp är alltid bra! Frukost/lunch idag blev äggröra med avocado. Ingen magont som jag annars haft efter kaffe och ostmackor. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Lovis Posted January 2, 2013 Author Share Posted January 2, 2013 Nyårsafton gick helt ok, valde bort brödet till förrätten och potatisen till varmrätten. En del vin och champagne blev det men men... Har rensat skåp och kyl så nu finns endast nyttig mat här hemma ) Har för första gången druckit kaffe med smör och kokosfett, helt ok faktiskt! Har varit lite yr idag, har aldrig känt av det tidigare. Har mest haft huvudvärk tidigare som omställningsbesvär. OCH magen är lugn o fin jippi!!! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Lovis Posted December 22, 2013 Author Share Posted December 22, 2013 Tillbaka på ruta 1 ett år senare....och mår sämre än nånsin. Har varit mycke det här året, studerat på heltid och startat ett företag. Har bara kört på och inte lyssnat på kroppen riktigt tror jag. Började med yrsel i somras följt av koncentrationssvårigheter vilket fick mig att hoppa av en del av studierna. Klarade helt enkelt inte av att läsa längre texter och göra uppgifterna. Studerar nu på 50% och jobbar med företaget ca 50%. Har också fått ont i kroppen under hösten, ont i leder och "träningsvärk". Var till läkare i veckan och tog prover, inga konstigheter där, allt såg bra ut. Förutom vikten då som åter igen är uppe i 84 kg!!!! SUCK!!! Är så vansinnigt trött så jag vet inte hur jag ska orka ta tag i det här igen. Vill verkligen äta bättre men i affären får jag hjärnstillestånd så det blir det vanliga, mackor och halvfabrikat. Är tyvärr inte ledig så mycket nu över jul och nyår men ska försöka samla krafter så det förhoppningsvis kan bli en nystart igen..... Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Magnus77 Posted December 22, 2013 Share Posted December 22, 2013 Jag har faktiskt skött mig hyggligt under det år som snart gått. Däremot är väl resultaten på vågen inte så imponerande, även om kroppssammansättningen har förändrats. Jag har inte klarat av att vara strikt hela året, utan haft små korta perioder av "återfall", särskilt då min mamma dog. Har dessutom börjat träna mer, vilket säkert gjort att viktminskningen inte gått som jag kanske hade önskat. Men, men... jag trivs med hur det hela går, mår bra och för tillfället klarar jag av en rätt strikt kost utan några egentliga sug eller begär, så jag ser framåt med optimism. 3 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
stoscha Posted December 22, 2013 Share Posted December 22, 2013 Jag har ju faktiskt turen att inte behöva äta bra mat enbart för viktens skull, utan för att att hålla mina hiskeliga blodvärden på plats. Det gör det lite lättare eftersom jag kan se dödskallemärkningen på de där förföriska mackorna, även om jag trillat dit på lite godis av och till i december. Det bästa tipset är att aldrig ha nåt hemma som är fel, och att aldrig gå och handla när man är hungrig. Jag har nästan ingenting ätbart vid jobbet, men eftersom jag inte pendlar alla dagar räcker det att jag jagar mat en dag i veckan, och då dör jag ju inte om det inte blir helt bra. De andra 2 dagarna fastar jag, dricker roibooste och kanske äter en ekologisk gurka för att få nåt att knapra på. Dessutom finns det ingen naturlig fikakultur eller äta-lunch-tillsammans-vana på jobbet så det är lätt att köra sitt eget race utan att andra dka behöva lägga sej i Läs Mys blogg lchfingenjoren.se Hon har bra verktyg att ta till när det känns oöverstigligt och hon är en fena på att resa sej igen efter att ha snubblat till Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Lovis Posted December 22, 2013 Author Share Posted December 22, 2013 Tack, ska genast kolla bloggen. Jag är ensamstående och jobbar ensam så jag har bara mig själv att skylla på. Är så vansinnigt trött så inne i affären blir det liksom det gamla vanliga. Ska plocka bort allt socker och mjöl iaf, det är inte så svårt. Pasta, ris och potatis äter jag aldrig då det inte är gott. Har köpt hem sill, lax, ägg och ost nu till jul. 5 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Popular Post Syster Posted December 22, 2013 Popular Post Share Posted December 22, 2013 Tack, ska genast kolla bloggen. Jag är ensamstående och jobbar ensam så jag har bara mig själv att skylla på. Är så vansinnigt trött så inne i affären blir det liksom det gamla vanliga. Ska plocka bort allt socker och mjöl iaf, det är inte så svårt. Pasta, ris och potatis äter jag aldrig då det inte är gott. Har köpt hem sill, lax, ägg och ost nu till jul. Glöm inte att stress är väldigt negativt för kroppen, både för viktnedgång, sömn och det allmänna välbefinnandet. Jag vet inte om jag tolkar fel, men det ser ut som du lever en stressfylld tillvaro med studier och ett eget företag. Försök att stressa ner mellan varven, kanske med spikmatta eller yoga. Stresshormonerna kan ställa till mycket elände och även driva på sötsug. Jag kanske tolkar det här med stressmisstanken fel, men ibland kan stress vara det första (gärna i kombination med lågkolhydratkost om det går) man kanske ska ta itu med, för att få positiva resultat för välmående och viktnedgång. Jag önskar dig all lycka till, och glöm inte att alla här på forumet kan peppa och ge goda råd 8 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
stoscha Posted December 22, 2013 Share Posted December 22, 2013 Spikmatta var jättepoppis 2009 och det är en av de bättre grejorna jag gått på. När mina axlar är uppe vid öronen eller när min falska ischias håller på att döda mej får jag lindring och tom tillfällig bot 3 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Lovis Posted December 23, 2013 Author Share Posted December 23, 2013 Jodå, nog är jag stressad. Och har nog varit en längre tid. Skulle verkligen behöva en längre semester men det är svårt som ensamstående, måste ju försörja mig. Spikmatta är inte så dumt, har testat några gånger. Och få ordning på maten, kolhydrater i för stor mängd och då särskilt socker vet jag sen tidigade gör mig dålig. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Annika Rane Posted December 23, 2013 Share Posted December 23, 2013 Spikmatta är verkligen fantastiskt för hantering av stress. Min matta har varit min livlina och snuttefilt under perioder av stress och elände. Just nu dammar den igen, ett riktigt gott tecken antar jag... Vad gäller maten skulle jag nog försöka hitta en duktig, förtroendeingivande kostrådgivare att gå till några gånger. För inspiration, uppföljning och hjälp att hitta vad det är som gör att det inte fungerar för just dig. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Lovis Posted December 23, 2013 Author Share Posted December 23, 2013 Då ska jag ge mig själv en spikmatta i julklapp Var hittar man en sån kostrådgivare tro? Och som inte kostar pengar? Har inte så mycket utrymme ekonomiskt tyvärr. Jag vet ju hur jag ska äta, orkar inte hålla i tillräckligt länge utan faller hela tiden tillbaka. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
kostrådgiverskan Posted December 23, 2013 Share Posted December 23, 2013 Då ska jag ge mig själv en spikmatta i julklapp Var hittar man en sån kostrådgivare tro? Och som inte kostar pengar? Har inte så mycket utrymme ekonomiskt tyvärr. Jag vet ju hur jag ska äta, orkar inte hålla i tillräckligt länge utan faller hela tiden tillbaka. Hej! Du hittar nog ingen kostrådgivare som jobbar gratis, då vi också behöver en inkomst Men det finns ju andra sätt som kan vara bra i din situation. Du är ju redan här på forum och detta forum har varit guld värt för min egen del. Här inne finns så mycket stöd och kärlek och inte minst en uppsjö av goda råd. Så egentligen har du ju tillgång till en massa kostrådgivare helt gratis redan. Det är bara att fråga Här kommer några bra matförslag som är billigt . gott och bra. Ägg i alla möjliga och omöjliga former. Omelett, äggröra, kokt ägg, stekt ägg, kesopannkakor mm Köp kött/kyckling/fisk när det är billigt och frys in portionsstorlekar så det bara är att slänga i stekpannan. Wookgrönsaker brukar jag ha hemma och ha till köttet. Jag brukar göra en bamseskål med råkost ( oftast vitkål, morötter, lök) som håller ca en vecka. Ta den portion du vill ha och blanda med lite majonnäs, creme fraiche och lite dijonsenap så har du en supergod coleslaw till maten. Soppa är god, billig och snabblagad mat. Senast blev det fisksoppa. Gratänger är mat som du kan göra många portioner av. Jag brukar koka broccoli och blomkål, sen gör jag en blandning av ägg och nån skvätt grädde som jag häller över. Låt stå i ugnen så äggblandningen stelnar, sen på med lite riven ost. MUMS. På facebook finns flera trevliga lchf-grupper som kan ge inspiration och stöd. Sen så skulle du kanske köpa några bra tillskott såsom D-vitamin och Fiskolja (omega-3) samt c-vitamin. Sköt om dig och ha en fin Jul. /monki 3 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Kjell Granelli Posted December 23, 2013 Share Posted December 23, 2013 Stresshormonerna kan ställa till mycket elände och även driva på sötsug. Jag kanske tolkar det här med stressmisstanken fel, men ibland kan stress vara det första (gärna i kombination med lågkolhydratkost om det går) man kanske ska ta itu med, för att få positiva resultat för välmående och viktnedgång. Jag funderade på just detta med kronisk stress och vikt just i morse... De senaste 6-8 veckorna har jag gått upp ett par kilo i vikt, och det finns inget i kosten som kan enkelt förklara detta. Däremot har det varit ett stressig period. Om stress bidrar till fettinlagring (alt att fettcellerna inte släpper från sig nåt) - har du en förklaringsmodell hur det skulle kunna fungera? Jag funderade på att stresshormoner såsom adrenalin o kortisol ska ju höja blodsockret för att öka kortsiktig prestationsförmåga - kan det vara så enkelt att om det blir kroniskt så ökar insulinmängden och man lagrar hela tiden in lite fett? Och blir förmodligen lite extra hungrig, vilket jag också tyckt mig märka under denna period. 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Syster Posted December 23, 2013 Share Posted December 23, 2013 Jag funderade på just detta med kronisk stress och vikt just i morse... De senaste 6-8 veckorna har jag gått upp ett par kilo i vikt, och det finns inget i kosten som kan enkelt förklara detta. Däremot har det varit ett stressig period. Om stress bidrar till fettinlagring (alt att fettcellerna inte släpper från sig nåt) - har du en förklaringsmodell hur det skulle kunna fungera? Jag funderade på att stresshormoner såsom adrenalin o kortisol ska ju höja blodsockret för att öka kortsiktig prestationsförmåga - kan det vara så enkelt att om det blir kroniskt så ökar insulinmängden och man lagrar hela tiden in lite fett? Och blir förmodligen lite extra hungrig, vilket jag också tyckt mig märka under denna period. Ja, det är nog precis som du skriver, att de katabola hormonerna, Adrenalin, Cortison och Glucogen utsöndras vid stress, dom höjer blodsockret och då även insulinet, med den följden att fett lagras in. Så vid en långvarig stress är en ökad vikt nog mer regel än undantag för många människor. Vi lever i ett alldeles "galet" samhälle idag, då våra kroppar inte förstår att känna skillnad på "livsfarlig" stress och den "pyrande" stressen som de flesta är utsatt för. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Kjell Granelli Posted December 23, 2013 Share Posted December 23, 2013 Ja, det är nog precis som du skriver, att de katabola hormonerna, Adrenalin, Cortison och Glucogen utsöndras vid stress, dom höjer blodsockret och då även insulinet, med den följden att fett lagras in. Så vid en långvarig stress är en ökad vikt nog mer regel än undantag för många människor. Vi lever i ett alldeles "galet" samhälle idag, då våra kroppar inte förstår att känna skillnad på "livsfarlig" stress och den "pyrande" stressen som de flesta är utsatt för. Ja det var ju just vad jag var "rädd" för att du skulle svara... där har vi säkert en kraftfull förklaring. Då är vi säkert också nära förklaringen till att kronisk stress är en bidragande orsak till CVD, för precis som viktuppgång gynnas, så gynnas säkert ateroskleros av de förhöjda blodsocker- och insulinnivåerna. Vad kan man då göra för att motverka stress? Det är väl motion samt mental stresshantering. Att ändra hela samhället ligger ju bortom den enskildes förmåga. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Syster Posted December 23, 2013 Share Posted December 23, 2013 Ja det var ju just vad jag var "rädd" för att du skulle svara... där har vi säkert en kraftfull förklaring. Då är vi säkert också nära förklaringen till att kronisk stress är en bidragande orsak till CVD, för precis som viktuppgång gynnas, så gynnas säkert ateroskleros av de förhöjda blodsocker- och insulinnivåerna. Vad kan man då göra för att motverka stress? Det är väl motion samt mental stresshantering. Att ändra hela samhället ligger ju bortom den enskildes förmåga. Det viktigaste, tror jag, är att var och en själv känner vad man stressar av med, vilket är väldigt individuellt. Spikmatta, musik, yoga, promenader i naturen, motion ... huvudsaken är nog att man hittar det man känner att man på något sätt kommer i "kontakt med sig själv". Men har stressen gått riktigt långt och man kanske är på gränsen till "utbrändhet" så ska man nog inte tveka att söka professionell hjälp för att lära sig hantera den uppbyggda stressen. 4 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
copecca Posted December 23, 2013 Share Posted December 23, 2013 Kan de räcka med att just ha stress pgav. att inte gå ner på vikt för att hindra det med då.. en ont cirkel där... Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Limp Posted December 23, 2013 Share Posted December 23, 2013 Jag är personligen inte så säker på att stress överhuvudtagt har något med utebliven viktnedgång att göra mer än att det kan användas som förskyllan för andra saker... t.ex för tröstätande. Jag gjorde så i mitt gamla liv... jag åt för att jag mådde dåligt, jag åt för att jag mådde bra, åt för att jag var glad, deppig, sur, uppjagad, ledsen, förbannad... jag "tröst- och glädjeåt" i stort sett hela tiden vad som än gällde. T.o.m för att höja prestationsförmågan tillfälligt. Desutom levde jag mycket stressigt liv med mycket resande och kringflackande, korta ledtider och ständig leveransånsgest. Så lever jag fortfarande, men har gått ner hur mycket som helst i vikt trots stressen. På köpet har jag fått mer ork, stresstålighet och en stor gnutta bekymmerfritt tillvaro, så att jag oroar mig mindre vad som hända skall imorgon. Dvs jag slipper numera det mesta av den upplevda leveransångesten.... det som händer i morgon, tar vi hand om morgon. Mycket av den upplevda negativa stressen, har blivit positiv dito eller mindre märkbart. Nu är vi iofs olika även vad gäller stress, men handen på hjärtat... det är väl inte stressen som hindrar viktnedgång ? 3 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Kjell Granelli Posted December 23, 2013 Share Posted December 23, 2013 Fast om kronisk stress via hormoner inkl insulin ständigt städar undan ett något förhöjd blodsocker in i fettvävnaden, så kommer detta orsaka en konstant sugenhet, så att man äter mera, tänker jag. Fast det är alltid svårt att se tydligt vilket som är hönan och vilket som är ägget... 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Lovis Posted December 23, 2013 Author Share Posted December 23, 2013 Intressant diskussion! Ang maten så vet jag ju precis hur jag borde äta, har ätit LCHF till och från i flera år. Grejen är att jag aldrig lyckas hålla fast utan trillar tillbaks till kolhydraterna. Kan nog känna igen mig i att jag haft levnadsångest! Har studerat och jobbat samtidigt i flera år, ekonomin alltid på gränsen till att det går runt. Har inte trivs där jag bott, haft människor runt mig som stulit energi. Nu har jag flyttat, bor ute i skogen vilket passar mig utmärkt, med mina djur. Jobbar som hundrastare med eget företag och studerar 50%. Är alltså ute dagligen och går flera timmar. Det som kan kännas lite oroligt nu är om det går ihop sig med firman när jag studerat färdigt. Och om jag faktiskt orkar mer alla timmar som kommer krävas, har förutom trötthet ont i kroppen och läkaren hittar inget fel. Jag tror nog inte heller att stressen i sig hindrar viktnedgång, jag vet ju vad jag stoppar i mig Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Lovis Posted December 23, 2013 Author Share Posted December 23, 2013 Ha ha, såg nu att du skrivit leveransångest Limp! Jag läste levnadsångest och tyckte det passade in perfekt hur jag känner:) Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Fundersam Posted December 23, 2013 Share Posted December 23, 2013 Jag är personligen inte så säker på att stress överhuvudtagt har något med utebliven viktnedgång att göra mer än att det kan användas som förskyllan för andra saker... t.ex för tröstätande. Jag gjorde så i mitt gamla liv... jag åt för att jag mådde dåligt, jag åt för att jag mådde bra, åt för att jag var glad, deppig, sur, uppjagad, ledsen, förbannad... jag "tröst- och glädjeåt" i stort sett hela tiden vad som än gällde. T.o.m för att höja prestationsförmågan tillfälligt. Desutom levde jag mycket stressigt liv med mycket resande och kringflackande, korta ledtider och ständig leveransånsgest. Så lever jag fortfarande, men har gått ner hur mycket som helst i vikt trots stressen. På köpet har jag fått mer ork, stresstålighet och en stor gnutta bekymmerfritt tillvaro, så att jag oroar mig mindre vad som hända skall imorgon. Dvs jag slipper numera det mesta av den upplevda leveransångesten.... det som händer i morgon, tar vi hand om morgon. Mycket av den upplevda negativa stressen, har blivit positiv dito eller mindre märkbart. Nu är vi iofs olika även vad gäller stress, men handen på hjärtat... det är väl inte stressen som hindrar viktnedgång ? Jag tror faktiskt att stressen kan göra detta och att den lagrar in fettet visceralt för en del människor, Jonas Bergqvist skriver om det här http://www.jonasbergqvist.se/sidor/balansera-dina-hormoner/. Sedan får man, som du skriver, vara ärlig och inte blanda ihop och skylla sitt bukfett på stress när det handlar om ätbeteende. Därför verkar det rimligt att: 1: lägga om till ketogen kost, för att få igång fettförbränningen och balansera upp sin kropp rent metabolt och hormonellt , även om våg och måttband inte ger utslag direkt. 2: Gå in med stressreducerande åtgärder (vidta de livsförändringar som behövs kort- o lång sikt) 3: Gå in med stresshanterande åtgärder (mindfullness etc) 4: Hantera tex beroende av kolhydrat, i sig en stressor, men då kanske de inte bara hjälper att lägga om till LCHF/Lågkolhydrat. Utan då får man vända sig till t ex Bitten Jonsson Nr 1 är enklast för de flesta att åstadkomma och kan gå rätt så snabbt och är bra att hålla fast vid medan man jobbar på med punkt 2-4 . 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
stoscha Posted December 23, 2013 Share Posted December 23, 2013 Huvva då lilla vän. Levnadsångest lät riktigt ruskigt. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Lovis Posted December 25, 2013 Author Share Posted December 25, 2013 Julafton över, ångrar idag att jag inte tackade nej till julbordet jag vart bjuden på. Maten gick helt ok, mycket sill och lax blev det, men var SÅ trött och hade ont och man vill ju inte visa det och förstöra stämningen. Hade så ont när jag kom hem att jag bara ville lägga mig o gråta. Får iaf vila idag. Imorgon blir det middag och julkappsutdelning med hela familjen så jag måste samla krafter så jag orkar! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Fundersam Posted December 25, 2013 Share Posted December 25, 2013 Julafton över, ångrar idag att jag inte tackade nej till julbordet jag vart bjuden på. Maten gick helt ok, mycket sill och lax blev det, men var SÅ trött och hade ont och man vill ju inte visa det och förstöra stämningen. Hade så ont när jag kom hem att jag bara ville lägga mig o gråta. Får iaf vila idag. Imorgon blir det middag och julkappsutdelning med hela familjen så jag måste samla krafter så jag orkar! Lovis, en trevlig fortsättning på julhelgen trots allt . För att kunna samspråka med dig om vad som är svårigheten undrar jag i vilken del det känns svårt för dig? Vad är det som gör att du inte styr över ditt ätande? En hjärna som skriker efter socker/kolhydrat och som inte kan säga nej (just nu)? Äter för att inte andra skall bli ledsna? Äter för tröst? Äter av stress? Något annat skäl? 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Limp Posted December 25, 2013 Share Posted December 25, 2013 Av egen erfarenhet vet jag att min hjärna skriker/skrek efter två olika saker och båda var i kombination orsaken till min övervikt. Den ena av dem var skriket efter socker och kolhydrater. Det gick bygga bort relativt enkelt genom att nolla just kolhydraterna. När abstinensen var över, var också suget mer eller mindre borta. Det andra skriket är däremot värre med. Hjärnan min skriker fortfarande i kör med magsäcken... nämligen efter mat... vad som helst bara det är tuggbart. På något sätt fungerar inte mina mättnadssignaler som de borde, fast jag avstått kolhydraterna och infört fett istället. Jag gissar på att det ena har gett det andra och efter 30-års matmissbruk tar det alla gånger lång tid att bygga bort skriken. Alltså, grundproblematiken att man får återfall eller kan inte säga nej, behöver nödvändigtvis inte ha just med kolhydrater att göra. En trugande omgivning kan t.ex vara mycket värre. Det ihop med att man inte slängt sina gamla vanor på soptippen, kan lätt leda till återfall. Ja.. jag vet att jag tjatat om det tidigare, men jag hävdar bestämt att vanans makt är största hindret. Man behöver göra helt om ! Slänga alla substitut på sophögen med sukrin och alla andra sötningsmedel som allra första åtgärden. Tids nog får man kanske smak på annat... jag är på god väg själv, men långt ifrån framme. 6 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Effie Posted December 25, 2013 Share Posted December 25, 2013 Nja, jag är inte övertygad om att suget beror på att man inte nollat kolhydraterna, och inte heller på omgivningen. Är man (åtminstone jag) stressad, så har jag starkt sug efter kolhydrater. Är jag inte stressad, existerar de inte överhuvudtaget och är inget som helst problem. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Limp Posted December 25, 2013 Share Posted December 25, 2013 Jag kan bara berätta vad jag själv upptäckt beträffande mig själv och säkert har vi alla olika grundorsaker. Det viktigaste enligt min mening är dock att försöka ta reda på vad som orsaker olika sug. I mitt fall vet jag att det är varken kolhydraterna eller stressen. Vi är säkert olika känsliga mot olika receptorer och kan man inte komma på vad som är boven, kan man alltid jobba med uteslutningsmetoden. Så har jag gjort och fortsätter sakta framåt mot målet. Grunden för mig ligger dock i en total "kovändning" som jag gjorde beträffande mina matvanor och livstil. Inget är sig likt längre. Det är just livstilsförändringen jag lovordar för en "nybörjare" eller för en som tappat "tråden". 3 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Lovis Posted December 26, 2013 Author Share Posted December 26, 2013 Håller med om att vanan att äta viss mat är största boven. Har ju ätit så i drygt 40 år! Och så är det så vansinnigt gott med godis kan nog inte säga att jag tröstäter utan det är nog mer att jag köper det för att del tro att jag ska bli piggare eller för att lugna när jag känner mig stressad. Har läst en del om socker beroende och jag känner inte igen mig riktigt där men jag vet också att minsta lilla sött får mig att vilja ha mer så jag är väl på gränsen kanske. Ska sätta mig och läsa igenom lite trådar här och bloggar jag blivit tipsad om för att få lite inspiration att börja om, för sista gången! Jag ska fixa det här, har så mycket jag vill göra men så lite ork. Har misshandlat min stackars kropp tillräckligt nu. 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Lovis Posted December 26, 2013 Author Share Posted December 26, 2013 Läste i en annan tråd om ett beteende som jag känner igen mig i. Jag har ofta ätit LCHF "godkänt" i löjligt stora mängder och ändå inte kännt mig nöjd liksom. Och det är där som kolhydraterna kommit tillbaka. Socker beroende? Tröstätande? Jag vet inte jag. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Zepp Posted December 26, 2013 Share Posted December 26, 2013 Dopamin.. säger bara dopamin.. är ett annat hormon som kan ställa till det och som styr en del över hur man känner sig och hur man äter! Dopamin har den funktionen att det förstärker beteenden som gör att man mår bra.. och när man befinner sig i negativa situationer har det en tendens att förstärka olika kompensatoriska beteenden. 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Inez Posted December 26, 2013 Share Posted December 26, 2013 Det bästa tipset är att aldrig ha nåt hemma som är fel För mig räcker det absolut inte. Jag måste se till att jag alltid har tillräckligt mycket hemma som är rätt. Jag är ensamstående, och för mig känns det inte meningsfullt att stå och laga mat som man sedan äter upp på 5 minuter. För att inte lockas att ta till något dumt när jag behöver äta, ställer jag till med "storkök" en gång var tionde dag eller så, då jag lagar 3-4 olika LCHF-rätter (fisk, kyckling, kött/köttfärs,) för 3-4 personer av vardera rätten. När det kallnat helt portionerar jag upp det för en person i plastpåsar och stoppar i frysen. Jag kokar också broccoli, blomkål, och haricots verts eller brysselkål var för sig- minst två portioner av varje- som jag kan äta i olika kombinationer, med kryddsmör som får smälta över när de är varma. När det är matdags väljer jag en påse färdiglagad mat ur frysen, tömmer ut det på en tallrik och hettar upp det i mikrovågsugnen. Mot slutet av uppvärmningen lägger jag på en portion av de kokta grönsakerna. På med en rejäl smörklick på grönsakerna direkt när jag tar ut tallriken. (Man kan ju lägga alltihop i en matlåda för senare uppvärmning på annan plats också.) Som avslutning lägger jag på råkostsallad ungefär så som monki beskrev ovan. När det bara tar 5-6 minuter att få maten framsatt på bordet klar att äta, blir det enkelt att äta rätt. Och den där storköksdagen känns riktigt meningsfull... (Om man vill vara elak kan man säga att jag har tagit "cook-chill"-konceptet ett steg längre ) Jag har också en teori om det där med att inte få nog, inte känna sig nöjd efter en måltid: för lågt fettinnehåll. Det gäller att fläska på! 5 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Fundersam Posted December 26, 2013 Share Posted December 26, 2013 Läste i en annan tråd om ett beteende som jag känner igen mig i. Jag har ofta ätit LCHF "godkänt" i löjligt stora mängder och ändå inte kännt mig nöjd liksom. Och det är där som kolhydraterna kommit tillbaka. Socker beroende? Tröstätande? Jag vet inte jag. Har du funderat på hur du skall ta reda på det ? Undersöka, vrida och vända på problemet för att lära dig vilka som är dina svar? Har du sett videon med Bitten Jonsson "Bli fri från ditt sockerberoende" http://www.youtube.com/watch?v=D5Uzj-7LuGw, där hon bland annat talar om skillnaden för den där kosten fungerar nästan automatiskt (socker blir tom äckligt och ointressant) och när den inte gör det. När hjärnan fungerar annorlunda med bland annat belöningssystemet. Bitten beskriver ett restaurangbesök, där vad hon kallar "normisar" efter en trerätters middag tar av desserten, kan lämna hälften och känner sig mätta och nöjda, socker och kolhydrat är något odramatiskt. Bitten själv som är sockerberoende, vill gärna äta de andras desserter också och helst gå ut till kocken och fråga efter mer och slicka skålarna. Jag har varit nära personer som är oerhört känsliga för kolhydrat. Där det går bra att äta rå lök men äta mjukstekt där sötman fälls ut då är det klippt. Frukt är absolut inget alternativ, det innebär en kvällstripp till "Seven-Eleven" och mera godis. En skiva surdegsbröd av bästa kvalité sätter i gång sockersnurren. Jag kan vara fel ute men jag tror att om inte LCHF-kosten stabiliserar, får man leta efter andra svar och det kan vara som att lägga ett pussel. Då behövs, tid, tålamod, kärlek och omsorg. Men det behövs också att man är beredd att ta konsekvenserna; för några går det inte att ha den där godispåsen hemma eller bara köpa lite godis för att jag är trött/stressad. Är du beredd att släppa socker och raffinerade kolhydrater/stärkelse? Acceptera att det inte är lönt att "bara testa den här gången också"... för det kommer inte att fungera den här gången heller. Eller så ligger dina svar in en annan del. 5 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Lovis Posted December 27, 2013 Author Share Posted December 27, 2013 Har sett föreläsningen tidigare men såg den igen nu med "nya ögon" och visst stämmer det till stor del med att jag faktiskt kan ha ett sockerberoende. I slutet talar hon om energibrist och det är exakt så jag känt hela hösten, hjärndimma, enorm trötthet och ont i kroppen. Jag har tänkt att sockerberoende även måste ha sug efter pasta och bröd och liknande men så behöver det ju inte vara utan det räcker med sockret. Jag måste helt enkelt börja se sockret som en drog. HHmmm, känns lite konstigt faktiskt men så är det nog. Ska se föreläsningen igen senare idag för att kanske få fler ledtrådar. Har lite svårt att koncentrera mig en hel timma och ta in allt. 3 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Fundersam Posted December 27, 2013 Share Posted December 27, 2013 Har sett föreläsningen tidigare men såg den igen nu med "nya ögon" och visst stämmer det till stor del med att jag faktiskt kan ha ett sockerberoende. I slutet talar hon om energibrist och det är exakt så jag känt hela hösten, hjärndimma, enorm trötthet och ont i kroppen. Jag har tänkt att sockerberoende även måste ha sug efter pasta och bröd och liknande men så behöver det ju inte vara utan det räcker med sockret. Jag måste helt enkelt börja se sockret som en drog. HHmmm, känns lite konstigt faktiskt men så är det nog. Ska se föreläsningen igen senare idag för att kanske få fler ledtrådar. Har lite svårt att koncentrera mig en hel timma och ta in allt. Hoppas du fortsätter höra av dig med dina reflektioner. Det är ett viktigt ämne, att vi tillsammans lär oss vad som händer när maten inte fungerar automatiskt och vilka olika lösningar som finns. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Lovis Posted December 27, 2013 Author Share Posted December 27, 2013 Absolut, det ska jag göra. Känner att jag kan vara på väg att hitta en lösning. Har funderat en del idag hur det kan stämma ihop med ett beroende. Kan ge ett exempel som även Bitten är inne på i sin föreläsning. Jag var på middag igår. Det bjöds på kalkon med en massa gott till. Jag valde att äta kalkonköttet, gräddstuvad grönkål, brysselkål och lite sås på köttet. 2 portioner..... Till dessert var det saffranspannkaka, jag tog en väldigt liten bit, björnbär och grädde (osockrat). Jag är nu proppmätt! Till kaffet ställdes det fram en chokladask. Alla tog en bit, jag med. Sen tog alla en bit till, jag tog 2 på en gång. Sen var det ingen som tog nån mer bit! Och jag ville ju ha många fler och satt och hoppades att nån skulle ta så jag också skulle kunna ta fler.....skit också! Där satt jag och kunde knappt hänga med vad alla pratade om för jag vill bara ha mer choklad! När jag kom hem ett par timmar senare var jag liksom sugen på nåt. Inte hungrig utan mer som att det fattades nåt. Hade ju inget sött hemma, som tur var, men känslan fanns där, att jag inte var nöjd efter bara 2-3 bitar choklad. Och så här har det nog alltid varit, sjukt! 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
MickeB Posted December 27, 2013 Share Posted December 27, 2013 Absolut, det ska jag göra. Känner att jag kan vara på väg att hitta en lösning.Har funderat en del idag hur det kan stämma ihop med ett beroende. Kan ge ett exempel som även Bitten är inne på i sin föreläsning.Jag var på middag igår. Det bjöds på kalkon med en massa gott till. Jag valde att äta kalkonköttet, gräddstuvad grönkål, brysselkål och lite sås på köttet. 2 portioner.....Till dessert var det saffranspannkaka, jag tog en väldigt liten bit, björnbär och grädde (osockrat). Jag är nu proppmätt!Till kaffet ställdes det fram en chokladask. Alla tog en bit, jag med. Sen tog alla en bit till, jag tog 2 på en gång. Sen var det ingen som tog nån mer bit! Och jag ville ju ha många fler och satt och hoppades att nån skulle ta så jag också skulle kunna ta fler.....skit också! Där satt jag och kunde knappt hänga med vad alla pratade om för jag vill bara ha mer choklad!När jag kom hem ett par timmar senare var jag liksom sugen på nåt. Inte hungrig utan mer som att det fattades nåt. Hade ju inget sött hemma, som tur var, men känslan fanns där, att jag inte var nöjd efter bara 2-3 bitar choklad.Och så här har det nog alltid varit, sjukt! Knepet är nog att inte ta den första biten, socker fungerar ju så att det ger sug efter mer, känner också att ta lite sött triggar igång efter mer. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Lovis Posted December 29, 2013 Author Share Posted December 29, 2013 Tredje dagen helt sockerfri. Inget sug men fy så jag mår darrig och matt och irriterad som tusan. Dagen började inte så bra, skulle ut i köket och hämta kaffe när jag hör hur en kanin skriker! utanför. Hoppar i ett par stövlar och springer ut med ficklampa. I kaninhägnet springer en av hundarna omkring och kaninerna springer utanför! Så där springer jag omkring i pyamas med ficklampa och jagar kaniner, hoppas grannarna sov.... Måste erkänna att jag nog var lite väl hård mot hunden, han är ju bara en valp, men just då kokade jag! Nåja, han är sitt vanliga glada jag igen, ska gå en lååång promenad sen så är jag nog förlåten. Maten funkar, är inte hungrig, så det är väl bara att härda ut det dåliga humöret 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Lovis Posted December 29, 2013 Author Share Posted December 29, 2013 Har förresten lånat Sockerbomben på bibblan, läste halva igår. Mycket bra bok! 3 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Fundersam Posted December 29, 2013 Share Posted December 29, 2013 Tredje dagen helt sockerfri. Inget sug men fy så jag mår darrig och matt och irriterad som tusan. Dagen började inte så bra, skulle ut i köket och hämta kaffe när jag hör hur en kanin skriker! utanför. Hoppar i ett par stövlar och springer ut med ficklampa. I kaninhägnet springer en av hundarna omkring och kaninerna springer utanför! Så där springer jag omkring i pyamas med ficklampa och jagar kaniner, hoppas grannarna sov.... Måste erkänna att jag nog var lite väl hård mot hunden, han är ju bara en valp, men just då kokade jag! Nåja, han är sitt vanliga glada jag igen, ska gå en lååång promenad sen så är jag nog förlåten. Maten funkar, är inte hungrig, så det är väl bara att härda ut det dåliga humöret Tur att hundar är härdiga och förlåtande . Bra jobbat, har du någon strategi för själva Nyårsafton? 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
stoscha Posted December 29, 2013 Share Posted December 29, 2013 Se till att du dricker ordentligt, och får i dej salt. En del av darret går över då så du inte mår så dåligt. 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Lovis Posted December 29, 2013 Author Share Posted December 29, 2013 Jodå, jag dricker och äter ordentligt. Det värsta är humöret, så fruktansvärt irriterad på allt! Fick en riktig sötsugsattack på em, drack en kopp kaffe med grädde och satte mig vid datorn så det gick över. Har gått och tittat i kylskåp och skafferi jag vet inte hur många gånger idag, men där finns inget "gott" he he. Nyårsafton ska jag jobba, rasta hund 3 gånger varav den sista gången kl 21 så jag ska bara vara hemma. Ingen alkohol, inget gott. Ska göra gräddkokt savoykål med en köttbit till middag. Är inte så mycket för att fira alla dessa storhelger faktiskt, så det gör mig inget. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
stoscha Posted December 29, 2013 Share Posted December 29, 2013 När jag vandrat mellan skåpen för att jag är "onöjd" brukar jag till slut kunna landa med en stor kopp riktigt lyxigt te. Jag älskar exotiska smaker med "blommor", mynta eller lakrits som ger sockertrollet liiite tillfredsställelse också Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Lovis Posted December 29, 2013 Author Share Posted December 29, 2013 Te med fruktsmak med kokosfett och grädde är tyvärr en av dom saker jag kunde överäta förr. Kan lätt hälla i mig 3-4 stora glas på en kväll. Vet inte om det är så bra, men vansinnigt gott Kaffe och vanligt te med grädde funkar bra. Nötter går inte heller, kan lätt äta en hel påse på en kväll. Som då var tänkt att räcka en hel månad när jag köpt den. Det positiva nu är att jag vet mina fallgropar och kan undvika dom. Men det kommer kanske nya Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
stoscha Posted December 29, 2013 Share Posted December 29, 2013 Jo man känner sej ju själv bäst.... Jag brukar alltid ta mitt te au naturel utan vare sej socker, sötningsmedel, grädde eller fett, så det gör inget om jag bälgar i mej. :-) Roiboos och grönt te är dessutom utomordentliga antioxidanter så jag hinkar gärna 1,5-2 l om dagen de dagar jag fastar 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.