Kraftigt försämrad av LCHF-kost? (passar den verkligen alla)

[Jessica-Hellberg]

Hej. Jag undrar om det

 

finns en möjlighet att LCHF faktiskt INTE passar alla? Jag själv har ätit LCHF
i lite mer än 7 månader nu. Jag började i syfte att bli kvitt mitt livslånga
sockerberoende/missbruk, INTE för att gå ner i vikt, jag är redan smal.
Bakgrund som kan vara av relevans? 10 år av ätstörningar bakom mig (dock frisk
i fysisk mening senaste 3 åren på så vis att jag inte kräkts eller bantat utan
ätit en normal kost). Har panikångest och G.A.D (Generalliserat ångestsyndrom
sedan 15 år tillbaka, haft otaliga depressioner. Men sista åren varit en fullt fungerande
individ som tränar, jobbar heltid och har ett rikt socialt liv.

Jag Började alltså med
LCHF den 23/7 2012. Efter att jag läst boken "sockerbomben i din
hjärna" Jag var frälst och så motiverad. Jag är en person som gör saker
helhjärtat och har varit strikt sedan dag . Jag var så övertygad om att jag
skulle bli frisk och må bra, min ångest och 15 år av dåliga psykiska mående
berodde på biokemisk obalans i hjärnan som mitt sockermissbruk/undermåliga kost
skapat.

Nu 7 månader senare sitter jag här sjukare än någonsin. Innan var jag ”bara psykiskt sjuk”. Nu har massa
fysiska problem tillkommit.  Jag har under dessa 7 månader utvecklat
diverse matallergier, kan inte längre äta mejeri i någon form, inte ens
laktosfritt. kokosfett, nötter, kikärtor, bönor, fläsk-kött, nötkött, lax går
inte. Jag har fått dysbios (obalans i tarmfloran) candida angrepp i kroppen,
utslag på kroppen, sekundär binjurebarksincuffisens, har kronisk
spännings-huvudvärk sedan 3 månader, svår yrsel, magkatarr, mensen har upphört
sedan 4 månader, total orkeslöshet, ofta kramper i musklerna, kan inte träna
längre, kraftigt ökad ångest, ny depression. Jag har sakta blivit sämre och
sämre, tills att jag nu är totalt utslagen, bröt ihop fullständigt för 3 veckor
sedan, är sjukskriven och kan inte jobba längre. Jag undrar därför? Kan detta
bero på att jag inte klarar av kosten?  Jag
menar, alla fysiska problem har kommit under dessa 7 månader. Finns de någon
mer med liknande upplevelser? Jag kommer nu att sakta öka mitt kolhydratintag
och hoppas på förbättring. Jag förstår att kosten fungerar för många och är
inte alls kritisk. Jag har själv varit frälst och förespråkat den i min
omgivning. Men jag kan inte längre blunda för hur jag mår. Och måste ifrågasätta
om detta passar mig. Önskvärt vore att du Andreas som är utbildad läkare svarar
på detta. Jag är mkt orolig över mitt tillstånd.

 

Tillägg: har varit på ultraljud av gallblåsa/lever/bukspottkörtel/tolvfingertarm (OK)

Gjort endoskopi och gastroskpoi också OK.

Sköldkörtel normala värden

Likaså blodvärden (järn, hb) OK 

 

Äter D-vitamin Holistic) och Omega 3 (Phure Pharma) sedan 4 månader.

Sista 3 v äter jag även Cellenzym, Multimineral, Magnesium, Probiotika, Vitamin B komplex (Holistics på allihopa).  

Tacksam för svar!

[Zepp]

Låter inte kul alls med alla de där besvären.. men ett kort svar på din långa fråga.. näe man får inte de problemen av att äta hälsosam mat.

 

Däremot kan man få de problemen ändå.. altså trots att man äter hälsosamt på alla vis.. livet är inte alltid rättvist.

 

Annars så gissar jag på att de mesta problemen hänger samman med binjurebarkinsuffiensen.. sådant kan man råka ut för om man har obehandlad Hypotyreos, Addisons sjukdom, svälter sig och/eller har psykiska problem.. finns nog en del medeciner som kan ha sådant som sällsynt biverkan oxå.

 

Mer troligt är att det handlar om Addison!

 

http://sv.wikipedia.org/wiki/Addisons_sjukdom

[Melliz]

oj det lät ju inte alls kul.. men hmm... behöver ju dock inte bero på maten men ja.. doc kanske har några funderingar.... hur ser/såg en mat dag ut för dig om man får fråga?

[Tiny Tom]

Det var ju onekligen inte så lite att brottas med där, tråkigt att höra!

 

Att däremot allt detta skulle ha med LCHF-kosten att göra, tror du allvarligt själv på det? Kollar man in Wikipedia om detta så finns ju långt mer troliga och rätt allvarliga orsaker varav Zepp redan nämnt en:

 

http://en.wikipedia.org/wiki/Adrenal_insufficiency

 

 

There are three major types of adrenal insufficiency.

• Primary adrenal insufficiency is due to impairment of the adrenal glands.
  • One subtype is called idiopathic or unknown cause of adrenal insufficiency.
  • 80% are due to an autoimmune disease called Addison's disease or autoimmune adrenalitis.
  • Other cases are due to congenital adrenal hyperplasia or an adenoma (tumor) of the adrenal gland.
• Secondary adrenal insufficiency is caused by impairment of the pituitary gland or hypothalamus.^[8] The most common cause in the United States is exogenous steroid use. Other causes are a pituitary adenoma or microadenoma, hypothalamic tumor (surgical removal of a pituitary tumor can also suppress production of ACTH and lead to adrenal deficiency); Sheehan's syndrome, which is associated with impairment of only the pituitary gland.
• Tertiary adrenal insufficiency is due to hypothalamic disease and decrease in corticotropin releasing factor (CRF).^[9]

 

Oavsett hur det föreligger så känns det ju som att en rejäl läkarundersökning borde kunna klarlägga detta lite bättre än vad någon ens bör/kan försöka sig på här på forumet. Någon med erfarenhet av liknande problem kan kanske ge lite kompletterande info?

 

Hur som helst, lycka till med allt framöver!

[Pathfinder]

Har man ett känsligt system, som jag tror är troligt efter år av ätstörningar, kan det nog vara möjligt att du blir sämre om du plötsligt lägger om kosten så totalt som många gör när de går över till LCHF. Om du går försiktigt går tillbaka till hur du åt tidigare (fast utesluter sockret) och då mår bra, håll dig till det. Om du senare tycker att du vill prova LCHF igen, gör det, men långsamt, långsamt. Sockret är värsta boven, och om du undviker andra värstingar som bakad potatis och potatismos, så kan du förhoppningsvis lyckas kontrollera ditt sockermissbruk. Som du själv säger, LCHF fungerar för många, sorgligt nog inte för alla. Sikta på det som gör ditt liv lättare, även om det inte är det resultat du helst ville ha. Lycka till! Anna

[margaretha]

Vad äter du det finns ju nästan inget kvar som du tål-

[Anina]

Jag tror inte alls dina symptom/reaktioner beror på LCHF Kosten i sig.

 

Däremot tror jag att du, liksom min väninna med anorexi (jo, friskförklarad) kanske skadat kroppen i er aktiva sjukdomsfas. 

 

Min väninna har helt enkelt fördärvat sin kropp och sina tarmar under flerårig misshandel med svält, lavemang, tarmreningar mm.

Hon har från tonårstid fram till 35års ålder urlakat sin kropp totalt. I dag är det tio år sedan
hon lämnade ett behandlingshem för anorektiker, så ja, hon betraktas som friskförklarad. Det betyder egentligen bara att hon
inte direkt ”akut svälter” sig för viktnedgång, men för mig svälter hon fortfarande. Hon har aldrig fått en ”normalviktig”
hälsosam kropp. Hennes fleråriga missbruk har skadat tjocktarm och ändtarm. Hon lever med stomi och med ständiga problem över vad hon
kan äta. Kroppen tillgodogör sig inte näringen, hon äter
fågelportioner och ser väldigt sjuk och härjad ut.

Jag vill inte skrämma dig men rekommendera dig starkt att vända

dig till en mag&tarm läkare för att få hjälp.

 

Lycka till oavsett !

[MariaF]

Jag håller med de flesta här ovan att hälsosam mat i sig osannolikt är "boven" (kolla Anna Hallens saga om bilen som hon skrev i förra veckan) men kanske behöver du hjälp att lägga om kosten? LCHF är inte ett enda sätt att äta, det är som vilken annan kosthållning som helst. Mängder, matvaror att kombinera osv kan skilja sig åt beroende på vad man vill uppnå. Med din sjukdomsbild i botten och de besvär du har nu, som möjligen kan ha påverkats av omläggningen, är det viktigt att ha hjälp med nån med stor kunskap om vad olika ämnen i maten kan utlösa i kroppen.

Varmt lycka till!

[A F - ursprungsliv.nu]

Jag tror inte att alla mår toppen på LCHF.

 

Förvärrade candidabesvär på LCHF har jag erfarenhet av, det är helt borta nu med 100-150 g  kolhydrater per dag.

 

Det är såklart jättesvårt att säga om det beror på kosten och i så fall hur mycket som gör det, men det kan helt klart vara värt att öka kolhydraterna (från vettiga källor) en del och se om det får dig att må bättre.

[Melliz]

Jag tror inte att alla mår toppen på LCHF.

 

Förvärrade candidabesvär på LCHF har jag erfarenhet av, det är helt borta nu med 100-150 g  kolhydrater per dag.

 

Det är såklart jättesvårt att säga om det beror på kosten och i så fall hur mycket som gör det, men det kan helt klart vara värt att öka kolhydraterna (från vettiga källor) en del och se om det får dig att må bättre.

Lever inte candidasvampen på kolhydrater? Hört att folk som har candida brukar köra strikt lchf för att "Svälta" den.

[A F - ursprungsliv.nu]

Lever inte candidasvampen på kolhydrater? Hört att folk som har candida brukar köra strikt lchf för att "Svälta" den.

Ja, de flesta (även jag) får problem pga för mycket skräpkolhydrater. Men de har mitokondrier och kan leva på ketoner, och då kan man få mer invasiva problem. Det tror jag var mitt resultat av att "svälta" den.

[Jeanette H-H]

Jag skulle prova äta så att jag uteslöt chark, färdigmat, socker, margarin, omega 6, att dricka mjölk, allt gluten. Men äta rotfrukt, någon frukt då och då (eller en om dagen) och inte äta extra mycket fett (inte äta lättprodukter förstås heller. Jag menade närmast att inte frossa i fett.) Jag skulle prova hålla mig på mellan 50 och 150 gram kolhydrater per dag och se var på skalan jag mår bäst.

[Jessica-Hellberg]

Det var ju onekligen inte så lite att brottas med där, tråkigt att höra!

 

Att däremot allt detta skulle ha med LCHF-kosten att göra, tror du allvarligt själv på det? Kollar man in Wikipedia om detta så finns ju långt mer troliga och rätt allvarliga orsaker varav Zepp redan nämnt en:

 

http://en.wikipedia.org/wiki/Adrenal_insufficiency

 

 

Oavsett hur det föreligger så känns det ju som att en rejäl läkarundersökning borde kunna klarlägga detta lite bättre än vad någon ens bör/kan försöka sig på här på forumet. Någon med erfarenhet av liknande problem kan kanske ge lite kompletterande info?

 

Hur som helst, lycka till med allt framöver!

 

Tack för ditt svar Jag har GIVETVIS kontakt med vården, med tanke på mitt tillstånd, får hjälp. MEN läkarna har en tendens att bara se mitt psykiska dåliga mående som orsaken till allt, så ha+r det alltid varit. Kosten nämner jag inte längre, då ALLA läkare jag hitintills träffat INTE tycker LCHF är bra, de råder mig ALLTID att börja äta "normal" kost. Detta har jag givetvis inte gjort, då jag trott på detta så mkt. Att kosten ska få mig att må bättre. Min tanke med tråden här på forumet var snarare att se om det var någon annan människa som faktiskt fått negativa konsekvenser av kosten.

 

Jag har fått förklarat det som följande att min binjurebarksincuffisens beror på år av stress (jag har stressat något oerhört, min ångestsjukdom gör att jag oroar mig dagligen, detta som gör att jag drabbas av nya utmattningsdepressioner) att ständigt ha sådant påslag av stresshormoner är skadligt på så många olika vis, plus dysbiosen/candidan i tarmen, jag har inte kunnat ta upp eller tillgodogöra mig maten då tarmen varit/är i så dåligt skick, detta leder till en rad brister på hormoner, mineraler, vitaminer osv, vilket även leder till att att hormonet ACTH ifrån hypofysen är för lågt och inte kan stimulera binjurarna att producera tillräckligt med cortisol (ACTH insufficiens.) detta bör återställas när tarmen läker och jag sakta kan tillgodo göra mig näring, tillverka hormoner osv.  Vad gäller Candidan så gör den tarmen porös (den läcker). Detta har jag fått förklarat för mig gör att mat läcker ut i kroppen/blodomloppet i alldeles för stark/icke nedbruten form koncentration eller något. Svampen skapar även mkt slaggprodukter/gifter i kroppen (framförallt från protein), det i kombo med att jag är ständigt förstoppad gör ju miljön direkt hälsovådlig och påverkar HELA kroppen negativt. Jag blir alltså förgiftad. Att äta så "tung mat" som LCHF är kan inte min kropp bryta ner, eftersom tarmen är i så dåligt skick. Jag har blivit kraftigt försämrad av rött kött, lax, all mejeri, ostar (speciellt mögelost), all svamp, jordnötter framför allt, den nöt jag kan äta är valnöt (men det är väl en stenfrukt)?  har inte kunnat äta dessa livsmedel alls det sista månaderna då kroppen bara skriker att något är fel. jag får kraftiga magsmärtor/blixtrande tryckande huvudvärk, yrsel, blir sängliggande.  

 

Nu har jag fått medicin mot candida och ätit gröna kuren (3 v) för att svälta ut svampen. Men magen är fortfarande väldigt upprörd. Och jag fortsätter att utveckla känslighet mot diverse livsmedel, senast i raden kokosmjölk/ kallpressad kokosolja. Vilket gjort mig oerhört begränsad i kosten. Finns inget kvar att äta längre, om jag INTE börjar med kolhydrater. Då menar jag INTE att jag ska äta socker och spannmål igen, utan bär/rotfrukter/qiunoa/råris/frukt i viss mån osv. Jag måste ju få i mig näring för att överleva. Eftersom det inte finns något kvar i den rekommenderade LCHF kosten som jag kan äta måste jag börja med kolhydrater igen. Jag går under annars. Jag får berätta hur det går här framöver. 

[Jessica-Hellberg]

Jag skulle prova äta så att jag uteslöt chark, färdigmat, socker, margarin, omega 6, att dricka mjölk, allt gluten. Men äta rotfrukt, någon frukt då och då (eller en om dagen) och inte äta extra mycket fett (inte äta lättprodukter förstås heller. Jag menade närmast att inte frossa i fett.) Jag skulle prova hålla mig på mellan 50 och 150 gram kolhydrater per dag och se var på skalan jag mår bäst.

 

Hej Chark, färdigmat/socker har jag aldrig ätit under hela "dieten" eftersom jag varit nitisk med att utesluta socker,  har läst varenda innehållsförteckning på ALLT jag köpt, har bara ätit KRAV-märkt på allt, inga E-ämnen och artificiell, kemisk, processad skitmat, definitivt INTE socker eller färdigmat, och heller inte chark, då de ofta innehåller så mkt annat än just kött. Jag har hittat en sort parmaskinka som bara är just parmaskinka och salt, inget annat tillsatt. Den åt jag ibland. har ätit mest ägg, fisk, fågel, lamm. Initialt kunde jag äta mjölkprodukter och ostar, men inte sista 2 månaderna..Åt mkt ovanjordgrönsaker, sallad och ibland rotfrukter. Fett (äkta smör/olivolja/rapsolja/kallpressad kokosolja) har jag fått sån magkatarr av, så var tvungen att dra ner på även det nu sista månaderna. 

 

Vad gäller Dysbios/Candidan så gör den tarmen porös (dvs tarmen läcker). Detta har jag fått förklarat för mig gör att mat läcker ut i kroppen/blodomloppet i alldeles för stark/icke nedbruten form koncentration eller något. Svampen skapar även mkt slaggprodukter/gifter i kroppen (framförallt från protein), det i kombo med att jag är ständigt förstoppad gör ju miljön direkt hälsovådlig och påverkar HELA kroppen negativt. Jag blir alltså förgiftad. Att äta så "tung mat" som LCHF är kan inte min kropp bryta ner, eftersom tarmen är i så dåligt skick. Jag har blivit kraftigt försämrad av rött kött, lax, all mejeri, ostar (speciellt mögelost), all svamp, jordnötter framför allt, den nöt jag kan äta är valnöt (men det är väl en stenfrukt)?  har inte kunnat äta dessa livsmedel alls det sista månaderna då kroppen bara skriker att något är fel. jag får kraftiga magsmärtor/blixtrande tryckande huvudvärk, yrsel, blir sängliggande. Och jag fortsätter att utveckla känslighet mot diverse livsmedel, senast i raden kokosmjölk/ kallpressad kokosolja. Vilket gjort mig oerhört begränsad i kosten. Finns inget kvar att äta längre, om jag INTE börjar med kolhydrater. Då menar jag INTE att jag ska äta socker och spannmål igen, utan bär/rotfrukter/qiunoa/råris/frukt i viss mån osv. Jag måste ju få i mig näring för att överleva. Eftersom det inte finns något kvar i den rekommenderade LCHF kosten som jag kan äta måste jag börja med kolhydrater igen. Jag går under annars. Jag får berätta hur det går här framöver.  

[Jessica-Hellberg]

Jag tror inte att alla mår toppen på LCHF.

 

Förvärrade candidabesvär på LCHF har jag erfarenhet av, det är helt borta nu med 100-150 g  kolhydrater per dag.

 

Det är såklart jättesvårt att säga om det beror på kosten och i så fall hur mycket som gör det, men det kan helt klart vara värt att öka kolhydraterna (från vettiga källor) en del och se om det får dig att må bättre.

 

Hej Vad gäller Candidan så gör den tarmen porös (den läcker). Detta har jag fått förklarat för mig gör att mat läcker ut i kroppen/blodomloppet i alldeles för stark/icke nedbruten form koncentration eller något. Svampen skapar även mkt slaggprodukter/gifter i kroppen (framförallt från protein), det i kombo med att jag är ständigt förstoppad gör ju miljön direkt hälsovådlig och påverkar HELA kroppen negativt. Jag blir alltså förgiftad. Att äta så "tung mat" som LCHF är kan inte min kropp bryta ner, eftersom tarmen är i så dåligt skick. Jag har blivit kraftigt försämrad av rött kött, lax, all mejeri, ostar (speciellt mögelost), all svamp, jordnötter framför allt, den nöt jag kan äta är valnöt (men det är väl en stenfrukt)?  har inte kunnat äta dessa livsmedel alls det sista månaderna då kroppen bara skriker att något är fel. jag får kraftiga magsmärtor/blixtrande tryckande huvudvärk, yrsel, blir sängliggande. Kommer nu äta mer kolhydrater och se hur det går Givetvis INTE socker och spannmål, det kommer jag aldrig börja med igen, Men finns ju så mkt andra kolhydrater.  

[Jessica-Hellberg]

Jag tror inte alls dina symptom/reaktioner beror på LCHF Kosten i sig.

 

Däremot tror jag att du, liksom min väninna med anorexi (jo, friskförklarad) kanske skadat kroppen i er aktiva sjukdomsfas. 

 

Min väninna har helt enkelt fördärvat sin kropp och sina tarmar under flerårig misshandel med svält, lavemang, tarmreningar mm.

 

Hon har från tonårstid fram till 35års ålder urlakat sin kropp totalt. I dag är det tio år sedan

hon lämnade ett behandlingshem för anorektiker, så ja, hon betraktas som friskförklarad. Det betyder egentligen bara att hon

inte direkt ”akut svälter” sig för viktnedgång, men för mig svälter hon fortfarande. Hon har aldrig fått en ”normalviktig”

hälsosam kropp. Hennes fleråriga missbruk har skadat tjocktarm och ändtarm. Hon lever med stomi och med ständiga problem över vad hon

kan äta. Kroppen tillgodogör sig inte näringen, hon äter

fågelportioner och ser väldigt sjuk och härjad ut.

 

Jag vill inte skrämma dig men rekommendera dig starkt att vända

dig till en mag&tarm läkare för att få hjälp.

 

Lycka till oavsett !

 

Hej jag hade främst bullimi, kräktes dagligen i perioder, och när jag väl åt var det bara skräp, godis/pizza/läsk/glass/kakor/halvfabrikat/snacks osv, jag förstår att detta påverkat mig väldigt negativt. MEN jag har varit "frisk" i 3 år innan jag började med LCHF. Under dessa 3 år har jag ätit mer GI kan man säga. Bra mat jämfört med många andra. jag har ätit mkt ekoligiskt och naturlig mat. Ytterst lite bröd/spannmål. Då hade jag INTE de besvär jag nu utvecklat. Tror LCHF kosten är alldeles för tung och svår att bryta ner för min känsliga tarm. Se svar till övriga om Candida, vad den gör med kroppen. :9 tack för ditt svar och all styrka åt din vän. Kram

[Jessica-Hellberg]

Vad äter du det finns ju nästan inget kvar som du tål-

exakt,  har blivit så begränsad att mitt enda alternativ nu är att börja äta mer kolhydrater. Givetvis INTe socker och spannmål. Det kommer jag inte börja med, men måste äta mer frukt, grönsaker,rotfrukter, quinoa, råris för att överleva helt enkelt.  

[Jessica-Hellberg]

Har man ett känsligt system, som jag tror är troligt efter år av ätstörningar, kan det nog vara möjligt att du blir sämre om du plötsligt lägger om kosten så totalt som många gör när de går över till LCHF. Om du går försiktigt går tillbaka till hur du åt tidigare (fast utesluter sockret) och då mår bra, håll dig till det. Om du senare tycker att du vill prova LCHF igen, gör det, men långsamt, långsamt. Sockret är värsta boven, och om du undviker andra värstingar som bakad potatis och potatismos, så kan du förhoppningsvis lyckas kontrollera ditt sockermissbruk. Som du själv säger, LCHF fungerar för många, sorgligt nog inte för alla. Sikta på det som gör ditt liv lättare, även om det inte är det resultat du helst ville ha. Lycka till! Anna

Hej Min tanke med, jag har knappt något val. Måste börja äta mer kolhydrater, då tycks vara det enda kvar att pröva. Givetvis INTE socker och spannmål. Men finns ju mkt bättre alternativ. tack för din åsikt.

[Melliz]

Quinoa och rå ris är väl spannmål? Men ja satsa på rotfrukter , palsternacka , sötpotatis, rödbetor, morötter. Det äter jag . Då jag tränar mkt. Dock till mkt fett. Men ja.

[MKJ]

LCHF kan ju väldigt olika ut. Om du skriver vad du ätit måltid för måltid under en dag så är det lättare att se om det kan bero på kosten. Har du gått upp något i vikt under perioden? Hur mycket motionerar du?

 

Man måste ju alltid se till helheten.

[Johanna07]

Vad gäller Dysbios/Candidan så gör den tarmen porös (dvs tarmen läcker). Detta har jag fått förklarat för mig gör att mat läcker ut i kroppen/blodomloppet i alldeles för stark/icke nedbruten form koncentration eller något. Svampen skapar även mkt slaggprodukter/gifter i kroppen (framförallt från protein), det i kombo med att jag är ständigt förstoppad gör ju miljön direkt hälsovådlig och påverkar HELA kroppen negativt. Jag blir alltså förgiftad. Att äta så "tung mat" som LCHF är kan inte min kropp bryta ner, eftersom tarmen är i så dåligt skick. Jag har blivit kraftigt försämrad av rött kött, lax, all mejeri, ostar (speciellt mögelost), all svamp, jordnötter framför allt, den nöt jag kan äta är valnöt (men det är väl en stenfrukt)?  har inte kunnat äta dessa livsmedel alls det sista månaderna då kroppen bara skriker att något är fel. jag får kraftiga magsmärtor/blixtrande tryckande huvudvärk, yrsel, blir sängliggande. Och jag fortsätter att utveckla känslighet mot diverse livsmedel, senast i raden kokosmjölk/ kallpressad kokosolja. Vilket gjort mig oerhört begränsad i kosten. Finns inget kvar att äta längre, om jag INTE börjar med kolhydrater. Då menar jag INTE att jag ska äta socker och spannmål igen, utan bär/rotfrukter/qiunoa/råris/frukt i viss mån osv. Jag måste ju få i mig näring för att överleva. Eftersom det inte finns något kvar i den rekommenderade LCHF kosten som jag kan äta måste jag börja med kolhydrater igen. Jag går under annars. Jag får berätta hur det går här framöver.  

 

Jag skulle undvika mjöl-mat (gluten), mjölk-mat (mejeri) efter vad du beskriver, de borde vara "tunga" för magen. Just svamp och mögelost ska vara dåliga för candidan vad jag har läst. Även baljväxter och jordnötter kan vara svårt. Kokosolja innehåller karpylsyra som kan vara lite tung för magen ibland tycker jag. Kanske starta med mjukkokta grönsaker, typ rotfrukter, och kokt fisk/kött och utvidga sakta mot vad du klarar av? Quinoa är väl glutenfrit så det borde gå bra. Andra förslag är hirs och amaranth. Låter jättejobbigt, jag förstår att du är frustrerad!

 

Jag har MS och de finns vissa teorier att sjukdomen förvärras eller orsakas av att Lectin (finns i mjölmat, mejeri, baljväxter och jordnötter) läcker ut ur tarmväggen och förvirrar immunsystemet. Kanske samma "teori" fungerar för dig när det gäller mat?

[Melliz]

Precis som mkj skriver så kanske du kan skriva upp ett dags matintag så kan man lättare kanske se och hjälpa till samt hur mycket du tränar osv....

[Tiny Tom]

Tack för ditt svar Jag har GIVETVIS kontakt med vården, med tanke på mitt tillstånd, får hjälp. MEN läkarna har en tendens att bara se mitt psykiska dåliga mående som orsaken till allt, så ha+r det alltid varit. Kosten nämner jag inte längre, då ALLA läkare jag hitintills träffat INTE tycker LCHF är bra, de råder mig ALLTID att börja äta "normal" kost. Detta har jag givetvis inte gjort, då jag trott på detta så mkt. Att kosten ska få mig att må bättre. Min tanke med tråden här på forumet var snarare att se om det var någon annan människa som faktiskt fått negativa konsekvenser av kosten.

 

Jag har fått förklarat det som följande att min binjurebarksincuffisens beror på år av stress (jag har stressat något oerhört, min ångestsjukdom gör att jag oroar mig dagligen, detta som gör att jag drabbas av nya utmattningsdepressioner) att ständigt ha sådant påslag av stresshormoner är skadligt på så många olika vis, plus dysbiosen/candidan i tarmen, jag har inte kunnat ta upp eller tillgodogöra mig maten då tarmen varit/är i så dåligt skick, detta leder till en rad brister på hormoner, mineraler, vitaminer osv, vilket även leder till att att hormonet ACTH ifrån hypofysen är för lågt och inte kan stimulera binjurarna att producera tillräckligt med cortisol (ACTH insufficiens.) detta bör återställas när tarmen läker och jag sakta kan tillgodo göra mig näring, tillverka hormoner osv.  Vad gäller Candidan så gör den tarmen porös (den läcker). Detta har jag fått förklarat för mig gör att mat läcker ut i kroppen/blodomloppet i alldeles för stark/icke nedbruten form koncentration eller något. Svampen skapar även mkt slaggprodukter/gifter i kroppen (framförallt från protein), det i kombo med att jag är ständigt förstoppad gör ju miljön direkt hälsovådlig och påverkar HELA kroppen negativt. Jag blir alltså förgiftad. Att äta så "tung mat" som LCHF är kan inte min kropp bryta ner, eftersom tarmen är i så dåligt skick. Jag har blivit kraftigt försämrad av rött kött, lax, all mejeri, ostar (speciellt mögelost), all svamp, jordnötter framför allt, den nöt jag kan äta är valnöt (men det är väl en stenfrukt)?  har inte kunnat äta dessa livsmedel alls det sista månaderna då kroppen bara skriker att något är fel. jag får kraftiga magsmärtor/blixtrande tryckande huvudvärk, yrsel, blir sängliggande.  

 

Nu har jag fått medicin mot candida och ätit gröna kuren (3 v) för att svälta ut svampen. Men magen är fortfarande väldigt upprörd. Och jag fortsätter att utveckla känslighet mot diverse livsmedel, senast i raden kokosmjölk/ kallpressad kokosolja. Vilket gjort mig oerhört begränsad i kosten. Finns inget kvar att äta längre, om jag INTE börjar med kolhydrater. Då menar jag INTE att jag ska äta socker och spannmål igen, utan bär/rotfrukter/qiunoa/råris/frukt i viss mån osv. Jag måste ju få i mig näring för att överleva. Eftersom det inte finns något kvar i den rekommenderade LCHF kosten som jag kan äta måste jag börja med kolhydrater igen. Jag går under annars. Jag får berätta hur det går här framöver. 

 

Jag avundas verkligen inte din situation och jag inser att du sitter i en rävsax pga kombinationen av ditt fysiska såväl som psykiska tillstånd. Det är så mycket lättare att vifta bort det senare i tider som dessa. Risken finns också, som jag läser in mellan raderna i det du skriver, att man då också viftar bort det som man faktsikt lättare kan "ta på", dvs det fysiska, genom att indirekt/direkt referera till det psykiska.

 

Lite mer konkret, om en person kommer in med armen avhuggen så händer det i regel en massa saker per omgående inom vården. Detsamma gäller tumörer och annat elände som s.a.s. lätt kan "tas" på. Om däremot någon kommer in och mår skit in i själen så syns ju detta inte nödvändigtvis på utsidan. Det är då mycket, mycket lättare att avfärda detta eller, som brukligt är idag, skriva ut en recepsamling för SSRI-godis och sedan skicka iväg patienten till apoteket. En slags systemisk symptomhantering och snabbfixmodell utan permanent lösning. I din situation så kan man tänka sig att det i praktiken blir så att man med erfarenhet/kännedom om din mentala problematik inte ens vill se att din arm faktiskt är avhuggen. Självklart är exemplet överdrivet men lite åt det hållet har jag faktiskt fått för mig att det lite för ofta kan vara idag. Man tar varje chans att anamma s.k. dumsnålhet där man på väldigt kort sikt blir av med ett problem...som sedan oftare förvärras men i bästa fall hamnar på något annat "konto". En slags samhällsekonomisk misär och det leder även i längden till förtroendet för hela vårdapparaten undermineras.

 

Eftersom det verkligen inte är någon pollenallergi eller förkylning du har att brottas med så kände jag spontant att det här är lite av en Pandoras ask som jag helst inte ville öppna. Därför kändes det mest ansvarsfullt att ordinera att du går via de "officiella kanalerna" s.a.s. Nu har du ju uppenbarligen redan gjort detta och upplever alltjämt att det inte blivit bättre utan snarare tvärtom. Av den anledningen så tänker jag dela med mig av det jag vet/tror/tänker om detta. Se det inte som en ordination/"fix"/lösning utan ta det bara för vad det är, dvs kanske något som förhoppningsvis kan leda vidare till något bättre. Med den brasklappen så kör vi igång.

 

Ingenting av det jag skriver härefter kan råda bot på något som det Zepp var inne på här ovan som ex. Addisons. Är det så illa så behöver du mer hjälp än sådant som på naturlig väg s.a.s. kan reparera din kropp. När något är rejält galet på fysiologisk nivå så behövs det mycket djupgående insatser m.a.o. För att igen återkoppla till den avhuggna armen så kan ju, än så länge, inget få den att växa ut igen eller klistras tillbaka utan insatser av rätt avancerad kirurgi.

 

För att först utgå från LCHF-perspektivet lite. Det mesta av det jag läst om den här typen av problematik talar faktiskt FÖR lågkolhydratkost. Man får effekter som på många sätt är precis vad man behöver. För att bara nämna en så är ju det faktum att LCHF-kost ofta har väldigt hög näringsdensitet och dessutom biokemiskt leder till att kroppen i princip badar i energi, dvs cellerna får det de behöver och det blir mindre behov av kroppens interna signalering med sisådär resultat, ex. blodsocker i relation till kolhydrater etc.

 

Men nu släpper vi det där med LCHF ett tag. Tänk så här. I ditt läge så behöver du i praktiken betrakta dig som en nyfödd. Du är körd i botten på nästan alla plan och det påminner lite om en nyfödd fast där så har man förskjutit behovsperspektivet en smula, dvs en nyfödd har ett enormt behov av "allt" pga att den ju den närmaste tiden skall växa till och bli en riktig människa. I ditt fall handlar det om att s.a.s. "bli en människa" igen. Där är alltså likheten. Man kan också se det här ur perspektivet någon som är allvarligt övertränad men jag tycker babyliknelsen är lite bättre.

 

Så vad du behöver nu är att maximera allt vad gäller återhämtning, allt vad gäller rekreation, allt vad gäller vila, allt vad gäller emotionell balans...tja, kort och gott ALLT.

 

Ditt mål blir därför att du strävar efter att sova så ofta och så mycket du bara behöver. Det är helt ok att sova 10 timmar i sträck. Det är helt ok att "sova middag". Det är helt ok att överdriva eventuellt mysande under täcket, somna om etc.

 

Ditt mål är också att få bort all negativ s.k interpersonell energi ur ditt liv. Fiender som göder ditt sämre mående. "Vänner" som inte förbättrar ditt mående eller som tar mer än de ger. Överlag ska du omge dig med människor som berikar ditt liv och som du mår bra av att umgås med. Det här kan ofta även gälla ens närmaste krets och människor man är biologiskt nära. Då blir det ju tyvärr både svårare och viktigare att man kommer till rätta med deras inflytande på en själv. Det behöver inte betyda att man distanserar sig från dem och s.a.s. "klipper alla band" utan det kan ju gå att få till att sättet man reagerar i relation till dem är något man kan jobba med. Lite KBT-varning på det där men det är ju uppenbarligen en terapi som till skillnad från kanske det mesta i psykologisvängen faktiskt varit framgångsrikt.

 

Eftersom du tidigare har haft ätstörningar så blir det lite extra knepigt att hantera kosten. Raddan av all överkänslighet mot mat du dessutom nämner gör ju inte saken bättre. Du skriver att du är smal vilket jag tolkar positivt eftersom det antyder att du sökt dig till LCHF-kosten, dvs inte för att mota övervikt i grind utan att "bara" öka ditt vämående/välbefinnande. Men i  varje fall, du måste här ha som primärt fokus att verkligen göda din kropp med näringsämnen. Glöm allt vad beach-2013 heter. Glöm allt vad onödig restriktion i relation till mat innebär. Glöm allt vad magrutor heter (åtminstone om detta är något som precis som för gemene man är något som kräver rejäl disciplin och att det mesta är i kontroll). Med att du ska "göda" din kropp menar jag dock inte att du ska förvandlas till någon extrem texansk soffpotatis som måste lyftas ut genom vardagsrumsfönstret medelst lyftkran och som sedan "hjälps" av Dr. Phil, givetvis genom den betalning det innebär att få sitta i "den gode" doktorns fåtölj...soffa och vända ut och in på sitt liv inför de många miljoner medvetna/omedvetna hyenor som dras till den typen av program. Det vore en rejäl försämring och det vill vi ju inte. Däremot så innebär det att du verkligen inte ska nojja över sådant som många här kanske, tyvärr, måste noja över för att få de önskade resultat de vill.

 

För att konkretisera lite, ät så mycket du kan/behöver inom ditt energibalansbehov och så länge du inte riskerar att utveckla ätstörningsproblematiken eller extrem övervikt etc så ska du inte oroa dig i onödan. Kom ihåg att oro är ännu en av de där sakerna du måste undvika. Således, ät animaliier med hög kvalitet och med tillräcklig kvantitet som ägg, kött etc. Ät fettrikt som smör, grädde, olivolja, avokado, lax, makrill etc. Klarar du att äta mer kolhydrater så gör det! Det viktiga är att hur du reagerar/lyckas hålla balans och inte nödvändigtvis att det måste vara "nyttigt". Du är ju en bebis nu som sagt och behöver s.a.s. lyckas med det biologiska miraklet att växa till en riktig människa. Förstår att du haft problem med socker så det finns fog för att vara extra försiktig här men märker du att du kan äta frukt och annat kolhydratrikt så gör det utan dåligt samvete. Dåligt samvete mår ingen bra av förutom de som medvetet använder det för att kontrollera andra människor. (Sedan är det ju en annan femma att det ibland finns fog för att ha dåligt samvete, Då är dock ändå poängen att man undviker situationer/ageranden som leder till det...)

 

För att runda av kostbiten så påminner jag igen om att undvika precis allt vad ONÖDIG restrikttion innebär. Mår du bättre av Skogaholmslimpa, go for it! Om detta dock leder till att du rubbar helheten åt ännu sämre håll så är det ett exempel på NÖDVÄNDIG restriktion. Hoppas du är med? Du är inte ens på banan för att tänka på saker som i normala fall kan vara hälsofrämjande och som redan nämnts här ovan. Jag ser mycket hellre att du äter lite godis eller glass OM det får dig att må bättre på sikt och du därmed lyckas kravla dig upp till ruta 0 s.a.s. Just är du på ruta -100 så det är helt andra regler som gäller för dig vilket på sätt kan vara en fördel. Men igen, det här kräver en massa fingertoppskänsla och god koll på hur saker egentligen föreligger än vad du kanske tror/tänker/känner ibland. Jättejobbig sits som sagt. Hursomhelst, det är inget carte blanche för att göra vad som helst men det är - nästan - ett carte blanche för att göra vad som helst för att du ska normaliseras.

 

Ditt mål blir även att använda de biologiska systemen på bästa sätt. Oxytocin är ju ett slags välmåendehormon som är förknippat med en massa positiva effekter. Intimitet, närhet, hudberöring är exempel på sådant som i praktiken underlättar detta. Man har även sett liknande effekter genom att man har husdjur så det behöver inte vara en människa du har nära dig. Att däremot skaffa ett djur kan ju öka på stress eftersom det tillför krav. Man kan ju även se det som att ett husdjur potentiellt innebär en slags mild men ändå tvingad rutin som kan underlätta i det långa loppet. Men igen, här gäller det att hitta en balans och något som funkar.

 

Relaterat till nyssnämnda är sådant som allmän rekreation. Att läsa, titta på film, kultur i allmänhet, sport, promenader kan vara helande. Personligen så hade jag en rejäl downperiod då jag i princip medicinerade stand-up. Bill Hicks, George Carlin och några till är således återkommande stapelvaror för mitt välbefinnande ur det perspektivet. Musik är en annan viktig potentiell faktor. Inte bara att lyssna på utan även utöva. Beroende på hur hjärnhalvedominant du är så kommer detta sannolikt ha mer/mindre effekt. I synnerhet människor med vänster hjärnhalvedominans verkar kunna få positiv effekt ur ett terapeutiskt perspektiv, dvs människor som till sin natur är med introverta, analytiska, logiska kan på detta sätt "brygga" över till den andra sidan eftersom musik har ju en bra förmåga att stimulera känslor vilket är mer kopplat till höger hjärnhalva.

 

Träning då? Eftersom du nu skulle kunna beskrivas som extremt "övertränad" så är all typ av träning/sport/fysisk aktivitet något du måste begränsa och enbart bedriva ur ett slags rehabperspektiv. Bli inte en soffpotatis (åtminstone inte en som får "chansen" att räddas av den altruistiske Dr. Phil...på din egen bekostnad). Men nu är inte läge att resonera i makronutrientintag. Hur många gram protein måste jag äta/dag för att inte bli katabol? Behöver jag dra ned på kolhydrater/öka på fett för att öka fettförbränning? Carb cycling, carb backloading, Ska jag öka cardioträningen? Allt sådant där: GLÖM DET! Tänk lågintensivt vad gäller all fysisk aktivitet.Om du ändå vill göra något med mer intensitet så minimera det och var noga med att känna efter lite extra hur det påverkar dig. Minskad intensitet, volym, frekvens är huvudregeln. Vet inte hur bevandrad du är inom träningsvärlden men något man brukar anamma är s.k. avlastning eller deloading. Det innebär att man återkommande alternerar den vanliga (mer stressande) träningen med veckor/perioder då man drar ned rejält på stressorerna. På så sätt kan man i majoriteten av sin träning träna tillräckligt hårt för att stimulera önskade resultat och komma undan med det. Det blir lite som att ha kakan och äta den. Som nybörjare behöver man i princip inte bry sig om sådant här men vartefter man blir mer avancerad så är det en nödvändighet. Min poäng här att du kan se din träning ur det här perspektivet. All träning skall vara som en enda lång avlastningsperiod tills du är på banan igen. Mer specifikt så är återhämtning beroende av, i ordningsföljd, intensitet, frekvens och volym. Ju högre intensitet desto mer behov av återhämtning. Så du måste definitivt undvika sådant som failure, tunga vikter/låga reps. Frekvens, dvs hur ofta du tränar, är också en stark stressorvariabel så tränar du varje dag och dessutom med lite för hög intensitet (lite högre kan vara långt från maxintensitet) så är du i synnerhet ditt nuvarande skick rökt. Volym är inte lika känsligt men kan också vara en faktor, dvs hur många set du kör, hur många övningar etc. Slow 'n' easy är modellen.

 

Maximera precis allt till din fördel! Brukar du gå vissa vägar till och från vart-du-nu-går-vardagligen som är mörka, obehagliga, industriområdesliknande, välj istället något som är upplyst, lagom befolkat kanske rent av promenadstråk med fin växtlighet, skog, natur etc. Du skriver också att du har ett rikt socialt liv. Det kan finnas en risk att det är "för" rikt. Fundera kring hur mycket du har i elden hela tiden och om det är något av detta som du upplever som extra energikrävande (trots att jag utgår från att det också har positiva sidor). Välj ut det där du inte nödvändigtvis måste ha och ta det lugnt då istället. Sova middag kan man göra fler än en gång om dagen. Typ. 

 

Vad mer...? Jo, det finns en del klassiska metoder som kanske kan vara av intresse. Något man brukar kalla för "journaling" kan vara något att testa, dvs att i princip skriva ned det du gör/upplever/tycker/tänker/känner. Än en gång ska det här inte vara något som påför ytterligare stress utan tanken, om jag förstått det rätt, är att du s.a.s. ska kanalisera ut - vi kan kalla det - negativ energi för att få lite distans från dem. Det kan ju också bli ett sätt att få lite mer koll på hur du tänker/tycker/mår/känner för att senare ha att analysera, jobba vidare med. En annan klassiker är att bli ett med naturen. Det finns en helande kraft i komma nära naturen. Promenader i skog och mark är ett typexempel. Är det för att man då i bästa fall får lite mer frisk luft? Är det för att vi får hälsogivande solbestrålning? Är det för att man hör fågelkvitter och kan imponeras av naturen i all sin prakt? Ja? Vem vet? Så länge det funkar så spelar det mindre roll. I ditt fall spelar det absolut INGEN roll så länge det funkar.

 

Pust, känner att jag säkert missat sådant som du kan ha nytta av men det där är väl det mest spontana.

 

Igen, det är en tuff resa du har framför dig och du har dessutom en jäkla massa hinder att ta dig över för att ens, antar jag, kunna tänka på att realisera ovanstående som jag anser en sådan som du skulle kunna må bra av att anamma. Ta de steg du kan. Ta så små steg du behöver. Glöm inte att även, när det går, ta hjälp av det övriga (läkare etc) som kan underlätta.

 

Stort lycka till!

[Jessica-Hellberg]

Quinoa och rå ris är väl spannmål? Men ja satsa på rotfrukter , palsternacka , sötpotatis, rödbetor, morötter. Det äter jag . Då jag tränar mkt. Dock till mkt fett. Men ja.

Hej tack för ditt svar. jag har alltid trott att de 4 sädesslagen var spannmål? hur som helt kommer jag äta quinoa och råris och mkt mer kolhydrater (det du omnämner här ovan) eftersom jag inte längre har något val,  jag kommer alltså INTe fortsätta med LCHF kosten. Jag anser att den inte fungerar för mig just nu, med tanke på alla problem/sjukdommar jag har fått. Min kropp varken vill ha eller kan hantera så tung mat just nu uppenbarligen eftersom den reagerar som den gör. 

[Jessica-Hellberg]

Jag skulle undvika mjöl-mat (gluten), mjölk-mat (mejeri) efter vad du beskriver, de borde vara "tunga" för magen. Just svamp och mögelost ska vara dåliga för candidan vad jag har läst. Även baljväxter och jordnötter kan vara svårt. Kokosolja innehåller karpylsyra som kan vara lite tung för magen ibland tycker jag. Kanske starta med mjukkokta grönsaker, typ rotfrukter, och kokt fisk/kött och utvidga sakta mot vad du klarar av? Quinoa är väl glutenfrit så det borde gå bra. Andra förslag är hirs och amaranth. Låter jättejobbigt, jag förstår att du är frustrerad!

 

Jag har MS och de finns vissa teorier att sjukdomen förvärras eller orsakas av att Lectin (finns i mjölmat, mejeri, baljväxter och jordnötter) läcker ut ur tarmväggen och förvirrar immunsystemet. Kanske samma "teori" fungerar för dig när det gäller mat?

Hej och Tack för dina tips. Intressant det där med att vissa livsmedel lättare läcker ut. Just jordnötter har blivit det värsta för mi, får en omedelbar reaktion, smärta i huden/utslag/kraftiga magsmärtor och huvudvärk.  Jordnötter har jag dock ätit utan problem hela livet, denna känslighet har alltså kommit efter jag började med kosten. Likaså mina andra intolleranser, mot mejeri, kött, lax, nötter osv. saker jag innan kunnat äta är nu alltså otänkbart, tycker det är märkligt! (Jag har inte ätit gluten på flera år)  Smärta av allt jag stoppar i mig nästan. Håller på att testa mig fram nu, vad jag klarar av. Hoppas att det med tiden lugnar ner sig

[MKJ]

Hej tack för ditt svar. jag har alltid trott att de 4 sädesslagen var spannmål? hur som helt kommer jag äta quinoa och råris och mkt mer kolhydrater (det du omnämner här ovan) eftersom jag inte längre har något val,  jag kommer alltså INTe fortsätta med LCHF kosten. Jag anser att den inte fungerar för mig just nu, med tanke på alla problem/sjukdommar jag har fått. Min kropp varken vill ha eller kan hantera så tung mat just nu uppenbarligen eftersom den reagerar som den gör. 

 

Om jag skall kunna ge några råd så behöver jag veta lite mer. Både maten och tillskotten har ju betydelse plus motionen.

[Johanna07]

Angående Lectin "teorin" så ska man även undvika aubergine, tomat och paprika. Har bara märkt problem med krossade tomater.

[Melliz]

Angående Lectin "teorin" så ska man även undvika aubergine, tomat och paprika. Har bara märkt problem med krossade tomater.

Varför undvika tomat och paprika???? äter det varje dag och mår bra.

[Melliz]

man kan ju inte äta nåt till slut om man ska undvika allt

[Johanna07]

man kan ju inte äta nåt till slut om man ska undvika allt

 

Nej, du missförstår, det är utifrån denna teori för orsaken till MS (säger inte att jag tror på den) där vissa anser att proteiner (lectin etc) som liknar myelinet läcker från tarmarna och förvirrar immunsystemet. Det finns något i dessa grönsaker som har sådana proteiner. Fortsätt definitivt att äta aubergine, tomat och paprika!

[Jessica-Hellberg]

Jag avundas verkligen inte din situation och jag inser att du sitter i en rävsax pga kombinationen av ditt fysiska såväl som psykiska tillstånd. Det är så mycket lättare att vifta bort det senare i tider som dessa. Risken finns också, som jag läser in mellan raderna i det du skriver, att man då också viftar bort det som man faktsikt lättare kan "ta på", dvs det fysiska, genom att indirekt/direkt referera till det psykiska.

 

Lite mer konkret, om en person kommer in med armen avhuggen så händer det i regel en massa saker per omgående inom vården. Detsamma gäller tumörer och annat elände som s.a.s. lätt kan "tas" på. Om däremot någon kommer in och mår skit in i själen så syns ju detta inte nödvändigtvis på utsidan. Det är då mycket, mycket lättare att avfärda detta eller, som brukligt är idag, skriva ut en recepsamling för SSRI-godis och sedan skicka iväg patienten till apoteket. En slags systemisk symptomhantering och snabbfixmodell utan permanent lösning. I din situation så kan man tänka sig att det i praktiken blir så att man med erfarenhet/kännedom om din mentala problematik inte ens vill se att din arm faktiskt är avhuggen. Självklart är exemplet överdrivet men lite åt det hållet har jag faktiskt fått för mig att det lite för ofta kan vara idag. Man tar varje chans att anamma s.k. dumsnålhet där man på väldigt kort sikt blir av med ett problem...som sedan oftare förvärras men i bästa fall hamnar på något annat "konto". En slags samhällsekonomisk misär och det leder även i längden till förtroendet för hela vårdapparaten undermineras.

 

Eftersom det verkligen inte är någon pollenallergi eller förkylning du har att brottas med så kände jag spontant att det här är lite av en Pandoras ask som jag helst inte ville öppna. Därför kändes det mest ansvarsfullt att ordinera att du går via de "officiella kanalerna" s.a.s. Nu har du ju uppenbarligen redan gjort detta och upplever alltjämt att det inte blivit bättre utan snarare tvärtom. Av den anledningen så tänker jag dela med mig av det jag vet/tror/tänker om detta. Se det inte som en ordination/"fix"/lösning utan ta det bara för vad det är, dvs kanske något som förhoppningsvis kan leda vidare till något bättre. Med den brasklappen så kör vi igång.

 

Ingenting av det jag skriver härefter kan råda bot på något som det Zepp var inne på här ovan som ex. Addisons. Är det så illa så behöver du mer hjälp än sådant som på naturlig väg s.a.s. kan reparera din kropp. När något är rejält galet på fysiologisk nivå så behövs det mycket djupgående insatser m.a.o. För att igen återkoppla till den avhuggna armen så kan ju, än så länge, inget få den att växa ut igen eller klistras tillbaka utan insatser av rätt avancerad kirurgi.

 

För att först utgå från LCHF-perspektivet lite. Det mesta av det jag läst om den här typen av problematik talar faktiskt FÖR lågkolhydratkost. Man får effekter som på många sätt är precis vad man behöver. För att bara nämna en så är ju det faktum att LCHF-kost ofta har väldigt hög näringsdensitet och dessutom biokemiskt leder till att kroppen i princip badar i energi, dvs cellerna får det de behöver och det blir mindre behov av kroppens interna signalering med sisådär resultat, ex. blodsocker i relation till kolhydrater etc.

 

Men nu släpper vi det där med LCHF ett tag. Tänk så här. I ditt läge så behöver du i praktiken betrakta dig som en nyfödd. Du är körd i botten på nästan alla plan och det påminner lite om en nyfödd fast där så har man förskjutit behovsperspektivet en smula, dvs en nyfödd har ett enormt behov av "allt" pga att den ju den närmaste tiden skall växa till och bli en riktig människa. I ditt fall handlar det om att s.a.s. "bli en människa" igen. Där är alltså likheten. Man kan också se det här ur perspektivet någon som är allvarligt övertränad men jag tycker babyliknelsen är lite bättre.

 

Så vad du behöver nu är att maximera allt vad gäller återhämtning, allt vad gäller rekreation, allt vad gäller vila, allt vad gäller emotionell balans...tja, kort och gott ALLT.

 

Ditt mål blir därför att du strävar efter att sova så ofta och så mycket du bara behöver. Det är helt ok att sova 10 timmar i sträck. Det är helt ok att "sova middag". Det är helt ok att överdriva eventuellt mysande under täcket, somna om etc.

 

Ditt mål är också att få bort all negativ s.k interpersonell energi ur ditt liv. Fiender som göder ditt sämre mående. "Vänner" som inte förbättrar ditt mående eller som tar mer än de ger. Överlag ska du omge dig med människor som berikar ditt liv och som du mår bra av att umgås med. Det här kan ofta även gälla ens närmaste krets och människor man är biologiskt nära. Då blir det ju tyvärr både svårare och viktigare att man kommer till rätta med deras inflytande på en själv. Det behöver inte betyda att man distanserar sig från dem och s.a.s. "klipper alla band" utan det kan ju gå att få till att sättet man reagerar i relation till dem är något man kan jobba med. Lite KBT-varning på det där men det är ju uppenbarligen en terapi som till skillnad från kanske det mesta i psykologisvängen faktiskt varit framgångsrikt.

 

Eftersom du tidigare har haft ätstörningar så blir det lite extra knepigt att hantera kosten. Raddan av all överkänslighet mot mat du dessutom nämner gör ju inte saken bättre. Du skriver att du är smal vilket jag tolkar positivt eftersom det antyder att du sökt dig till LCHF-kosten, dvs inte för att mota övervikt i grind utan att "bara" öka ditt vämående/välbefinnande. Men i  varje fall, du måste här ha som primärt fokus att verkligen göda din kropp med näringsämnen. Glöm allt vad beach-2013 heter. Glöm allt vad onödig restriktion i relation till mat innebär. Glöm allt vad magrutor heter (åtminstone om detta är något som precis som för gemene man är något som kräver rejäl disciplin och att det mesta är i kontroll). Med att du ska "göda" din kropp menar jag dock inte att du ska förvandlas till någon extrem texansk soffpotatis som måste lyftas ut genom vardagsrumsfönstret medelst lyftkran och som sedan "hjälps" av Dr. Phil, givetvis genom den betalning det innebär att få sitta i "den gode" doktorns fåtölj...soffa och vända ut och in på sitt liv inför de många miljoner medvetna/omedvetna hyenor som dras till den typen av program. Det vore en rejäl försämring och det vill vi ju inte. Däremot så innebär det att du verkligen inte ska nojja över sådant som många här kanske, tyvärr, måste noja över för att få de önskade resultat de vill.

 

För att konkretisera lite, ät så mycket du kan/behöver inom ditt energibalansbehov och så länge du inte riskerar att utveckla ätstörningsproblematiken eller extrem övervikt etc så ska du inte oroa dig i onödan. Kom ihåg att oro är ännu en av de där sakerna du måste undvika. Således, ät animaliier med hög kvalitet och med tillräcklig kvantitet som ägg, kött etc. Ät fettrikt som smör, grädde, olivolja, avokado, lax, makrill etc. Klarar du att äta mer kolhydrater så gör det! Det viktiga är att hur du reagerar/lyckas hålla balans och inte nödvändigtvis att det måste vara "nyttigt". Du är ju en bebis nu som sagt och behöver s.a.s. lyckas med det biologiska miraklet att växa till en riktig människa. Förstår att du haft problem med socker så det finns fog för att vara extra försiktig här men märker du att du kan äta frukt och annat kolhydratrikt så gör det utan dåligt samvete. Dåligt samvete mår ingen bra av förutom de som medvetet använder det för att kontrollera andra människor. (Sedan är det ju en annan femma att det ibland finns fog för att ha dåligt samvete, Då är dock ändå poängen att man undviker situationer/ageranden som leder till det...)

 

För att runda av kostbiten så påminner jag igen om att undvika precis allt vad ONÖDIG restrikttion innebär. Mår du bättre av Skogaholmslimpa, go for it! Om detta dock leder till att du rubbar helheten åt ännu sämre håll så är det ett exempel på NÖDVÄNDIG restriktion. Hoppas du är med? Du är inte ens på banan för att tänka på saker som i normala fall kan vara hälsofrämjande och som redan nämnts här ovan. Jag ser mycket hellre att du äter lite godis eller glass OM det får dig att må bättre på sikt och du därmed lyckas kravla dig upp till ruta 0 s.a.s. Just är du på ruta -100 så det är helt andra regler som gäller för dig vilket på sätt kan vara en fördel. Men igen, det här kräver en massa fingertoppskänsla och god koll på hur saker egentligen föreligger än vad du kanske tror/tänker/känner ibland. Jättejobbig sits som sagt. Hursomhelst, det är inget carte blanche för att göra vad som helst men det är - nästan - ett carte blanche för att göra vad som helst för att du ska normaliseras.

 

Ditt mål blir även att använda de biologiska systemen på bästa sätt. Oxytocin är ju ett slags välmåendehormon som är förknippat med en massa positiva effekter. Intimitet, närhet, hudberöring är exempel på sådant som i praktiken underlättar detta. Man har även sett liknande effekter genom att man har husdjur så det behöver inte vara en människa du har nära dig. Att däremot skaffa ett djur kan ju öka på stress eftersom det tillför krav. Man kan ju även se det som att ett husdjur potentiellt innebär en slags mild men ändå tvingad rutin som kan underlätta i det långa loppet. Men igen, här gäller det att hitta en balans och något som funkar.

 

Relaterat till nyssnämnda är sådant som allmän rekreation. Att läsa, titta på film, kultur i allmänhet, sport, promenader kan vara helande. Personligen så hade jag en rejäl downperiod då jag i princip medicinerade stand-up. Bill Hicks, George Carlin och några till är således återkommande stapelvaror för mitt välbefinnande ur det perspektivet. Musik är en annan viktig potentiell faktor. Inte bara att lyssna på utan även utöva. Beroende på hur hjärnhalvedominant du är så kommer detta sannolikt ha mer/mindre effekt. I synnerhet människor med vänster hjärnhalvedominans verkar kunna få positiv effekt ur ett terapeutiskt perspektiv, dvs människor som till sin natur är med introverta, analytiska, logiska kan på detta sätt "brygga" över till den andra sidan eftersom musik har ju en bra förmåga att stimulera känslor vilket är mer kopplat till höger hjärnhalva.

 

Träning då? Eftersom du nu skulle kunna beskrivas som extremt "övertränad" så är all typ av träning/sport/fysisk aktivitet något du måste begränsa och enbart bedriva ur ett slags rehabperspektiv. Bli inte en soffpotatis (åtminstone inte en som får "chansen" att räddas av den altruistiske Dr. Phil...på din egen bekostnad). Men nu är inte läge att resonera i makronutrientintag. Hur många gram protein måste jag äta/dag för att inte bli katabol? Behöver jag dra ned på kolhydrater/öka på fett för att öka fettförbränning? Carb cycling, carb backloading, Ska jag öka cardioträningen? Allt sådant där: GLÖM DET! Tänk lågintensivt vad gäller all fysisk aktivitet.Om du ändå vill göra något med mer intensitet så minimera det och var noga med att känna efter lite extra hur det påverkar dig. Minskad intensitet, volym, frekvens är huvudregeln. Vet inte hur bevandrad du är inom träningsvärlden men något man brukar anamma är s.k. avlastning eller deloading. Det innebär att man återkommande alternerar den vanliga (mer stressande) träningen med veckor/perioder då man drar ned rejält på stressorerna. På så sätt kan man i majoriteten av sin träning träna tillräckligt hårt för att stimulera önskade resultat och komma undan med det. Det blir lite som att ha kakan och äta den. Som nybörjare behöver man i princip inte bry sig om sådant här men vartefter man blir mer avancerad så är det en nödvändighet. Min poäng här att du kan se din träning ur det här perspektivet. All träning skall vara som en enda lång avlastningsperiod tills du är på banan igen. Mer specifikt så är återhämtning beroende av, i ordningsföljd, intensitet, frekvens och volym. Ju högre intensitet desto mer behov av återhämtning. Så du måste definitivt undvika sådant som failure, tunga vikter/låga reps. Frekvens, dvs hur ofta du tränar, är också en stark stressorvariabel så tränar du varje dag och dessutom med lite för hög intensitet (lite högre kan vara långt från maxintensitet) så är du i synnerhet ditt nuvarande skick rökt. Volym är inte lika känsligt men kan också vara en faktor, dvs hur många set du kör, hur många övningar etc. Slow 'n' easy är modellen.

 

Maximera precis allt till din fördel! Brukar du gå vissa vägar till och från vart-du-nu-går-vardagligen som är mörka, obehagliga, industriområdesliknande, välj istället något som är upplyst, lagom befolkat kanske rent av promenadstråk med fin växtlighet, skog, natur etc. Du skriver också att du har ett rikt socialt liv. Det kan finnas en risk att det är "för" rikt. Fundera kring hur mycket du har i elden hela tiden och om det är något av detta som du upplever som extra energikrävande (trots att jag utgår från att det också har positiva sidor). Välj ut det där du inte nödvändigtvis måste ha och ta det lugnt då istället. Sova middag kan man göra fler än en gång om dagen. Typ. 

 

Vad mer...? Jo, det finns en del klassiska metoder som kanske kan vara av intresse. Något man brukar kalla för "journaling" kan vara något att testa, dvs att i princip skriva ned det du gör/upplever/tycker/tänker/känner. Än en gång ska det här inte vara något som påför ytterligare stress utan tanken, om jag förstått det rätt, är att du s.a.s. ska kanalisera ut - vi kan kalla det - negativ energi för att få lite distans från dem. Det kan ju också bli ett sätt att få lite mer koll på hur du tänker/tycker/mår/känner för att senare ha att analysera, jobba vidare med. En annan klassiker är att bli ett med naturen. Det finns en helande kraft i komma nära naturen. Promenader i skog och mark är ett typexempel. Är det för att man då i bästa fall får lite mer frisk luft? Är det för att vi får hälsogivande solbestrålning? Är det för att man hör fågelkvitter och kan imponeras av naturen i all sin prakt? Ja? Vem vet? Så länge det funkar så spelar det mindre roll. I ditt fall spelar det absolut INGEN roll så länge det funkar.

 

Pust, känner att jag säkert missat sådant som du kan ha nytta av men det där är väl det mest spontana.

 

Igen, det är en tuff resa du har framför dig och du har dessutom en jäkla massa hinder att ta dig över för att ens, antar jag, kunna tänka på att realisera ovanstående som jag anser en sådan som du skulle kunna må bra av att anamma. Ta de steg du kan. Ta så små steg du behöver. Glöm inte att även, när det går, ta hjälp av det övriga (läkare etc) som kan underlätta.

 

Stort lycka till!

OMG hahahhahaha tack snälla för att jag skrattat ihjäl mig samtidigt som jag givetvis tar till mig det du skriver. Men du uttrycker dig så roligt att jag skrattar sönder mig och det är ju positivt! Även om det är allvarliga saker som diskuteras. jag upplever det exakt så som du beskriver, att personer med Psykiska problem får SSRI och är sedan ett problem mindre. jag har själv blivit erbjuden SSRI/antidepressiva/ångestdämpande/sömntabletter VARENDA gång jag går till läkaren, jag avböjer varje gång,  då jag redan "been there done that"  ungefär 1000 gånger, och jag blir INTE bättre, bara sämre. Jag är väldigt käsnlig även för läkemedel, tål ingenting nästan. En gång fick jag theralen utskrivet i syfte att sova, jag hade ingen aning om hur starkt det var. Tack gode gud så är jag av erfarenhet Försiktig, så jag tog bara 1/4 av rekommenderad dos. jag hade sagt till doktorn att jag får inte bli bakis, så jag orkar jobba dagen efter. han sa att man kunde vara lite trött första timmen på morgonen, eventuellt. jag tog somsagt en fjärdedel av den dos han tyckte var bruklig för att få sova gott några timmar. NOG sov jag alltid, jag sov i 20 timmar, mådde något så obeskrivligt dåligt när jag vaknade att det går inte att förklara. Tog 3 dygn för mig att återhämta mig från denna "baksmälla". jag kunde definitivt INTE jobba, men sov det gjorde jag Mission accomplished från doktorns sida. jag var inte lika nöjd! Nog om detta..... 

 

Jag är oerhört tacksam för alla dina råd. jag är själv inne på den banan, att göra "måbra" saker, omge mig med goda vänner, sova försöker jag göra så mkt jag kan, MEN har haft sömnproblem lika många år som ångest. Har alltså svårt att sova för egen maskin. Du har uppfattat mitt val av kost korrekt, EJ i viktminsknings-synpunt för 5 öre. kanske svårt att tro med min ätstörningsbakgrund, men jag har lämnat det bakom mig.

 

Jag gjorde kostomläggningen enbart i syfte att må bättre mentalt, plus att jag ville äta naturlig mat. Efter jag läst Bitten Johanssons bok "sockerbomben i din hjärna" och fått förståelse för hur biokemin i kroppen påverkas negativt av att överkonsumera socker/spannmål var jag frälst. Sedan läste jag även "matrevolutionen" och var ändå mer övertygad om att jag skulle bli frisk om jag åt naturlig artegen föda ala LCHF style. Därför har jag kämpat på alla dessa månader trots att kroppen bara blivit sämre och även mitt mentala tillstånd försämrats. jag ville inte ge upp. Men nu är jag på botten av botten, (eller nyfödd då) jag måste börja om. Har fått hjälp av Bitten med "biokemisk reparation" då jag har brist på alla viktiga "måbra" signalsubstanser, mineraler, vitaminer mm. Kanske inte så konstigt med tanke på hur jag misshandlat min kropp genom åren av ätstörningar och en kost bestående av godis, all världens skit, artificiell kemisk skräpmat/halvfabrikat/lightprodukter/fettskräck och att kräkas dagligen + träning på det osv. Jag kan så här med facit i hand förstå att min kropp blivit lite chockad kanske över min radikala kostomläggning. Även om jag ätit en "normal" mer GI liknande kost senaste 3 åren (varit frisk från ätstörningarna 3 år innan jag började med LCHF), nu i somras.

 

Jag hoppas dock nu att kroppen sakta sakta kan återhämta sig med hjälp av vila, stressfritt liv, göra måbra saker osv. Annars vet jag inte vad jag gör. Kommer äta det jag kan, dvs det kroppen inte reagerar med smärta över i någon mening. Sen vad det nu är? det får tiden utvisa, någon form av näring måste jag få i mig i alla fall. tack än en gång för ditt svar och engagemang, Mkt tacksam!   

[MKJ]

Ja jag hoppas du lyckas! Jag har haft så många hälsoproblem så jag knappt minns alla men efter 5 års kamp så är jag av med dom flesta även om jag inte har några stora marginaler. Nu mår jag i alla fall bättre än jag gjort på 20 år.

[Jessica-Hellberg]

Om jag skall kunna ge några råd så behöver jag veta lite mer. Både maten och tillskotten har ju betydelse plus motionen.

Tack för din omtanke, men jag har redan hjälp av Bitten Johansson med kosten.  

[Jenny J]

Oj, jag lider med dig, Jessica. Hoppas verkligen du hittar en lösning på alla dina problem.

 

Jag tror inte du ska tänka att du var "frisk" i tre år. Det var du nog inte ifall du samtidigt ändå verkade drabbas av diverse depressioner (om än milda) mm.

 

Det som jag förstått med just Candida är att det ofta blir sämre före det blir bättre. Kan det vara så att kroppen slagit totalt bakut delvis för att du tagit bort Candidans föda? Kolla med tanke på detta vad det är för magbakterier du äter. Variationen är stor på vad dessa tabletter innehåller och i hur stora mängder. Det skulle gärna få finnas väldans många olika varianter av bakterier i tabletterna.

 

Men för att svara på din fråga. Orsaken varför jag hamnade in på din tråd var för att jag sökte i forumet på samband mellan magkatarr och LCHF, eftersom jag tror jag drabbats av katarr, så jag har själv vissa problem med maten för tillfället. Jag misstänker det kan ha att göra med kosten. Däremot tror jag inte det har att göra med LCHF som koncept, utan med hur JAG själv väljer att äta LCHF. T.ex. dricker jag kaffe och det slinker också ner vin och choklad och antagligen för mycket  mjölkprodukter. Utöver det oroar jag mig för mycket för saker och har en hel del livsförändringar på gång för tillfället. Så jag tror att LCHF (dock kanske inte fakir) går bra  för de allra allra flesta, bara man verkligen följer det, slinker så lätt in "fel" utan att man själv inser det. Därför skulle det vara intressant att veta vad exakt du äter. Själv är jag nu inne på puréer av rotsaker och vit fisk, med tillsatt ghee för fettet skull. Skulle det kunna funka för dig med? Inte helt LCHF-strikt, lite en mellanväg. Samtidigt inbillar jag mig att det ska vara enklare för magen när man puréar först, men man ska se till att ha purén länge i munnen i alla fall innan man sväljer så att saliven får påbörja nedbrytningen.

 

Själv använder jag mig också av principen att ifall maten inte kan ätas rå, så ska jag låta bli den. Därför skulle jag inte äta quinoa och råris t.ex, utan hålla mig till rotsakerna istället. Men detta har jag inga belägg för, jag bara tycker att det rimligen är sån mat vi ska äta.