Jump to content

noja igen efter ökat mått på midjan och låren


lenajohansson
 Share

Recommended Posts

hej

 

nu är jag nojig igen.....

har inte mätt mig sedan en vecka och tyckte det kändes i över bröstkorgen att kroppen var på väg ner i 'vikt' (säger vikt men har ej våg, menar bli smalare) 

 

mätte mig nu och har då ökat en cm vid den smalaste delen av midjan samt 4 cm!! vid navelmåttet :wacko:

låren har också ökat 1 cm!! men däremot har jag gått ner 0,5 cm vid bröstkorgen!?

 

har gått mina små promenader och möjligtvis någon mer sådan då jag känt mig piggare främst förmiddagar..

är sjuk och kan i nuläget inte träna hårt...är därför ofta liggande..el stillasittande

 

har inte ändrat så mycket mer än att jag tycker jag hittade tillbaka till en slags balans igår, vilket kändes bra

 

äter normal mängd protein per dag

ganska lite kolhydrater - en halv handflata blomkål/broccoli

tar ung 3 matskedar fett till varje måltid

 

jag behöver tydligen sprida ut mina måtider för att må bra mentalt....men delar ju upp dagsintaget så att det inte ska bli för mycket protein (kan lägga till att jag har en kropp som har mycket lätt att sätta muskler - och jag vill inte se biffig ut!) så att jag ser ut som jag gjorde för några år sedan när jag åt atkins....

 

något jag märkt är när jag ätit något med grädde att jag verkar lägga på mig direkt efter det...så det ska jag dra ner mycket på nu...

 

samt kan jag lägga till igen att detta är veckan före mens och då brukar jag vanligtvis svullna upp

 

kan också säga att innan jag började med lchf åt jag så lite att om jag höll det strikt under en vecka (ca 1500-1700 kalorier) så gick jag ner 0.5 kg ca....och så har jag ätit under tiden jag varit sjuk = ca 3 år

är smalare än jag någonsin varit i vuxen ålder (är 48 år) väger ca 58 kg, är 167 cm lång(senast jag vägde mig på mammas våg som jag använt hela livet i princip) . Min normalvikt innan jag blev sjuk var mellan 62-64 kg. ibland mer...

om jag jobbat stenhårt samt tränat hårt kunde jag gå ner till en deffad 60 kg....

vid något tillfälle åt jag också mkt dåligt och vägde då 59...men det är sällan det varit så

 

har alltså under sjuktiden gått ner till 56 kg som minst i somras och lade på mig efter några veckor med för mycket chips och godis vara och varannan dag....samt straffsvälte mig i perioder med typ ärtsoppa och mycket strikta ätrutiner.....

 

när jag började med lchf för 3 veckor sedan fick jag väldiga hälsoeffekter på allergi och muskel och ledvärk som är helt borta sedan andra dagen....

 

 

jag är ju lite dålig och märker av paniken att å ena sidan inte få fika kaffebröd någon gång ibland, eller ta en godisdag (fast typ en dag i veckan bara) eller ta en glass framåt när värmen kommer....

å andra sidan hälsoeffekterna som väger tungt....och även att maten är mkt god och jag mår bättre eftersom blodsockret nu är helt jämt...

 

ja nej

jag vet fan inte vad jag ska göra :unsure:

 

ska jag äta en lättare lchf så att jag kan ta min glass någon gång för jag känner jag vill ändå äta på detta sätt

men det är mkt viktigt för mig mentalt att tex kunna fika med min mamma någon gång ibland...(och nu talar vi sällan alltså)

jag vet ju att om jag gör avstickare så 'går jag upp' i vikt direkt dagen efter....+ att jag går in i omställning igen

 

vad skulle ni göra?

ska jag tänka på det mentala (mår ju rätt skit..) eller det fysiska (inte heller på topp)

 

 

??? :o  ggggaaahhhh!!!!!????

 

 

 

 

 

 

 

 

Link to comment
Share on other sites

Välj dina avsteg och njut av dem. Dagen efter är du åter på banan med mycket fett. Släpp vikthetsen och lyssna på din kropp i stället. Det kan ta ett tag (och många avsteg) innan ni pratar samma språk.

 

Frusna hallon direkt i munnen är en god sorbet. De flesta fikaställen kan lätt "trolla fram" ost och/eller skinka. Umgänge handlar inte om vad du äter, utan om att du trivs med den du t.ex. fikar med.

 

I somras åt jag en hel del italiensk glass. I september gick jag lös på kolhydrater när jag var i New York, som om varje dag var min sista. Det var då, nu är nu.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Välj dina avsteg och njut av dem. Dagen efter är du åter på banan med mycket fett. Släpp vikthetsen och lyssna på din kropp i stället. Det kan ta ett tag (och många avsteg) innan ni pratar samma språk.

 

Frusna hallon direkt i munnen är en god sorbet. De flesta fikaställen kan lätt "trolla fram" ost och/eller skinka. Umgänge handlar inte om vad du äter, utan om att du trivs med den du t.ex. fikar med.

 

I somras åt jag en hel del italiensk glass. I september gick jag lös på kolhydrater när jag var i New York, som om varje dag var min sista. Det var då, nu är nu.

ja....kanske får prova det...

 

vill ju absolut inte gå upp i vikt = bli större igen....

 

rådet med lchf eller i princip att ta bort socker och bröd kom från min homeopat, då jag efter att ha slutat med tunga lugnande mediciner (som resulterade i viktnedgång) fått ett medel som hjälper till att rensa levern....för att hjälpa kroppen med återhämtningen från utdragna utsättningsbesvär som kan sitta i upp till ett år....

 

gick igång på alla cylindrar naturligtvis då jag är maniskt i saker jag gör...

 

 

om jag går tillbaka till 'svältkosten' = räkna kalorier, vet jag att jag smalare om jag äter strikt en tid samt tar några fler promenader....

 

men då mår jag ju också sämre fysiskt...

 

 

det enda hon sa jag skulle ändra på var att få i mig mer fett och helt skippa bröd och socker.....till vardags..

 

och jag tycker ju om denna matstil samt njuter av hälsoeffekterna

 

 

för mig är fikastunder ganska sälllsynt och då är fikabröd något viktigt...samt trösten av glass och godis efter ex läkarbesök och sådant som är jobbigt

men det hanterar jag ju med att äta nyttigare dagarna som följer efter....lite GI tänk i matidén normalt...

 

bara det att jag vill inte bli tjock för att jag ätit 1 glass eller chips en dag....och det gör jag ju synbart nu....med svältkosten kanske det syntes lite litegrann men det gick bort efter en dag

med lchf brakar ju hela ketosen verkar det som o följande dagar mår jag dåligt och är trött och får på nytt såna prickar i nacken när kroppen ställer om sig på nytt....och dessutom säger en del att det är sämre för kroppen att göra avsteg när man är van att äta lchf....

finner ingen medelväg där....

 

 

ja, jag ska iaf kolla en vecka till och se om jag tappar lite efter mensen kommit och iom att jag nu hade smalnat av över bröstkorgen, vilket är första stället jag går ner på, så kanske kanske det släpper efter veckan som följer

 

låren kan möjligtvis förklaras med att jag rört mig något mer i veckan, och som sagt så bygger jag muskler med racerfart...

 

kan tillägga att jag tar saltvatten och magnesium....dricker mer än innan jag började

 

tack iaf för ditt svar!!

Link to comment
Share on other sites

Grejen är du i första vändan skall tänka på att äta så nyttig mat som möjligt.. i andra hand fundera på kolhydratmängden!

 

Men ju mer riktig mat lagad från de bästa råvarorna så brukar fettet öka av sig självt.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

hej

 

nu är jag nojig igen.....

har inte mätt mig sedan en vecka och tyckte det kändes i över bröstkorgen att kroppen var på väg ner i 'vikt' (säger vikt men har ej våg, menar bli smalare) 

 

mätte mig nu och har då ökat en cm vid den smalaste delen av midjan samt 4 cm!! vid navelmåttet :wacko:

låren har också ökat 1 cm!! men däremot har jag gått ner 0,5 cm vid bröstkorgen!?

 

har gått mina små promenader och möjligtvis någon mer sådan då jag känt mig piggare främst förmiddagar..

är sjuk och kan i nuläget inte träna hårt...är därför ofta liggande..el stillasittande

 

har inte ändrat så mycket mer än att jag tycker jag hittade tillbaka till en slags balans igår, vilket kändes bra

 

äter normal mängd protein per dag

ganska lite kolhydrater - en halv handflata blomkål/broccoli

tar ung 3 matskedar fett till varje måltid

 

jag behöver tydligen sprida ut mina måtider för att må bra mentalt....men delar ju upp dagsintaget så att det inte ska bli för mycket protein (kan lägga till att jag har en kropp som har mycket lätt att sätta muskler - och jag vill inte se biffig ut!) så att jag ser ut som jag gjorde för några år sedan när jag åt atkins....

 

något jag märkt är när jag ätit något med grädde att jag verkar lägga på mig direkt efter det...så det ska jag dra ner mycket på nu...

 

samt kan jag lägga till igen att detta är veckan före mens och då brukar jag vanligtvis svullna upp

 

kan också säga att innan jag började med lchf åt jag så lite att om jag höll det strikt under en vecka (ca 1500-1700 kalorier) så gick jag ner 0.5 kg ca....och så har jag ätit under tiden jag varit sjuk = ca 3 år

är smalare än jag någonsin varit i vuxen ålder (är 48 år) väger ca 58 kg, är 167 cm lång(senast jag vägde mig på mammas våg som jag använt hela livet i princip) . Min normalvikt innan jag blev sjuk var mellan 62-64 kg. ibland mer...

om jag jobbat stenhårt samt tränat hårt kunde jag gå ner till en deffad 60 kg....

vid något tillfälle åt jag också mkt dåligt och vägde då 59...men det är sällan det varit så

 

har alltså under sjuktiden gått ner till 56 kg som minst i somras och lade på mig efter några veckor med för mycket chips och godis vara och varannan dag....samt straffsvälte mig i perioder med typ ärtsoppa och mycket strikta ätrutiner.....

 

när jag började med lchf för 3 veckor sedan fick jag väldiga hälsoeffekter på allergi och muskel och ledvärk som är helt borta sedan andra dagen....

 

 

jag är ju lite dålig och märker av paniken att å ena sidan inte få fika kaffebröd någon gång ibland, eller ta en godisdag (fast typ en dag i veckan bara) eller ta en glass framåt när värmen kommer....

å andra sidan hälsoeffekterna som väger tungt....och även att maten är mkt god och jag mår bättre eftersom blodsockret nu är helt jämt...

 

ja nej

jag vet fan inte vad jag ska göra :unsure:

 

ska jag äta en lättare lchf så att jag kan ta min glass någon gång för jag känner jag vill ändå äta på detta sätt

men det är mkt viktigt för mig mentalt att tex kunna fika med min mamma någon gång ibland...(och nu talar vi sällan alltså)

jag vet ju att om jag gör avstickare så 'går jag upp' i vikt direkt dagen efter....+ att jag går in i omställning igen

 

vad skulle ni göra?

ska jag tänka på det mentala (mår ju rätt skit..) eller det fysiska (inte heller på topp)

 

 

??? :o  ggggaaahhhh!!!!!????

Du har aldrig vägt mindre än nu. Och du märker goda hälsovinster. Varför skall du ner i vikt? Ät riktig mat, sluta mät och väga dig. Fortsätt bryta sitta/ligga-mönstret med promenader. Du är ju på rätt väg! Försök släpp tankarna på vikt och kolhydrater. Träna mindfulness! Kram :)

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

kan man få svar av doktorn kanske?

 

kanske är fel för mig med lchf i nuläget....blir så nojig hela tiden...

 

alternativt - svälta igen o tappa muskelvikt , men då får jag äta allt och förblir spinkig....

Menar du att skinnyfat är viktigast för dig när det gäller din kropp??? Då är det inte kosten du behöver jobba med. Så fort du har möjlighet så kan det vara bra för dig att börja med stryketräning igen. Även om det innebär superlätta vikter.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Det jag spontant kommer att tänka på är att du ju hade ditt experiment rätt nyligen (var det inte med chips?). Går man från att vara rätt låg/tömd i kroppen till något sådant så brukar det ju fylla ut här och var. Gör man det planerat/kontrollerat så brukar dock effekten kunna bli rätt positiv om man har en del muskler på kroppen. Hur som helst, det här skulle kunna vara något som också påverkar. Det här är också den främsta anledningen till att den typen av avsteg ska man inte ägna sig åt förrän man är på banan helt vad gäller det rutinmässiga och vardagen i relation till sin kosthållning. Jag är rätt övertygad om att om jag verkligen skulle anstränga mig för att gå från låg/tömd till rejält fylld så skulle det i bästa/värsta fall kunna motsvara variationer på 5 kg.

 

Idealet, för att utgå från mig själv ett tag, är att man ska ha så mycket koll på sin kropp att man litar mer på hur man känner sig och mår + spegelbilden att oavsett vad vågen antyder så är det nästan irrelevant. Detta gäller i synnerhet eftersom vågen ibland kan antyda precis sådant som gör att man leds precis åt helt fel, ex. när jag inte är på topp och känner att kroppen är lite plufsig etc så kan jag oftare än inte "bota det" genom att sova mera/äta mera. Jag inser att det är ju sannolikt lite annorlunda för någon som inte tränar, inte är "i kontakt" med sin kropp men nämner ändå detta eftersom jag tycker det relaterar en del till ämnet.

 

Hur som helst, softa lite och noja mindre. Behöver du mer koll på saker och ting så se till att du får det genom att följa upp kost, motion, avsteg, kroppsmått etc. Kom dock ihåg att dra slutsatser över tid! Vad du väger/mäter  en viss sekund/en viss situation är ofta oväsentligt. Iakttag trender, inte extremsituationer och lär dig identifiera dels sådant som påverkar din kropp åt ett eller annat håll samt också hur din kropp naturligt är dynamisk och förändras enligt ett någorlunda uppföljningsbart mönster.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Du har aldrig vägt mindre än nu. Och du märker goda hälsovinster. Varför skall du ner i vikt? Ät riktig mat, sluta mät och väga dig. Fortsätt bryta sitta/ligga-mönstret med promenader. Du är ju på rätt väg! Försök släpp tankarna på vikt och kolhydrater. Träna mindfulness! Kram :)

tack för omtanken!

 

jag vet....är utbränd sen 3 år tillbaka...börjar nu terapi etc....men orkar väldigt lite i livet

 

när jag var frisk var jag mkt stark o vältränad...men också ortorektisk....på den punkten har det svängt helt om och jag har nu fobi för träning, vlket innebär att jag får ångest av det...

dom gångerna jag tar mig ut extra på promenad är alla bonusar....mentalt vill jag bara gå då jag har ett ärende = då jag måste...(handla ex)

 

jag har dock sedan ett par månader tillbaka kunnat 'lura' mig ut på mini promenader...det handlar om en kvarts promenader....eller mindre.....detta är rätt stora framsteg från att ha legat i soffan sommmar som vinter i två år....utom när jag hade ett ärende då...

 

förr tränade jag också yoga dagligen, men tom det blir jag ångestfylld av.....det går ibland...halkar liksom in i en rörelse typ...men det går inte i detta läge att bestämma rutiner för det, då fallar jag ihop i en hög istället :)

 

jag förstår du menar väl...tack för det

 

jag har idag insett att jag får ta ett steg tillbaka tills jag mår lite bättre, men som sagt är jag bipolär och kommer in i skov där jag sätter full fart med något...

har ju känt nu att det inte funkar som förr - för då gick jag igenom det och inget kunde få mig att ge upp.

nu orkar jag inte stå emot riktigt

därav avstegen som hänt och som aldrig skulle hänt när jag var frisk..

 

tack igen!

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Menar du att skinnyfat är viktigast för dig när det gäller din kropp??? Då är det inte kosten du behöver jobba med. Så fort du har möjlighet så kan det vara bra för dig att börja med stryketräning igen. Även om det innebär superlätta vikter.

har hela livet varit musklad och tränad...bygger muskler ovanligt fort....

 

men just nu känner jag att jag inte vill bli en storlek större.....så jag går tillbaka till viss del till min gamla blandkost även om jag nog kommer äta en del lchf rätter som är goda...

 

lite kul...för ett par år sen var jag skitdålig när mitt ex kom på besök och så åkte jag bakpå hans mc ..

på 4-5 dagar var jag helt deffad....

vi åkte ganska mycket visserligen och man får knipa sig fast då har kör racercustom..

 

andra bra sätt att deffa är att ha många läkarbesök eller iallafall två i veckan...då brukar jag trava runt på stan på fastande mage i väntan på bussen och då brukar ett par kilo försvinna ihop med att jag får oro och dålig aptit/ångest :)

 

så ja....styrketräning ihop med svältkost blir ett bra resultat för mig på utsidan iaf :D

 

nä jag får väl ta tag i detta längre fram....nu gör det mig nojig

 

och kanske är det så när jag fortfarande läker från medicineffekter , att jag behöver en liten dopaminkick för att orka...

 

alltså detta sug är likställt med tung narkotika...(är ingen knarkare men har ätit förskriven medicin bla benzodiasepiner och morfin) kanske får ge det ett kvartal till innan jag sätter igång nåt nytt.

 

det som funkade förr funkar inte nu tydligen

 

tack för tipset!

Link to comment
Share on other sites

Det jag spontant kommer att tänka på är att du ju hade ditt experiment rätt nyligen (var det inte med chips?). Går man från att vara rätt låg/tömd i kroppen till något sådant så brukar det ju fylla ut här och var. Gör man det planerat/kontrollerat så brukar dock effekten kunna bli rätt positiv om man har en del muskler på kroppen. Hur som helst, det här skulle kunna vara något som också påverkar. Det här är också den främsta anledningen till att den typen av avsteg ska man inte ägna sig åt förrän man är på banan helt vad gäller det rutinmässiga och vardagen i relation till sin kosthållning. Jag är rätt övertygad om att om jag verkligen skulle anstränga mig för att gå från låg/tömd till rejält fylld så skulle det i bästa/värsta fall kunna motsvara variationer på 5 kg.

 

Idealet, för att utgå från mig själv ett tag, är att man ska ha så mycket koll på sin kropp att man litar mer på hur man känner sig och mår + spegelbilden att oavsett vad vågen antyder så är det nästan irrelevant. Detta gäller i synnerhet eftersom vågen ibland kan antyda precis sådant som gör att man leds precis åt helt fel, ex. när jag inte är på topp och känner att kroppen är lite plufsig etc så kan jag oftare än inte "bota det" genom att sova mera/äta mera. Jag inser att det är ju sannolikt lite annorlunda för någon som inte tränar, inte är "i kontakt" med sin kropp men nämner ändå detta eftersom jag tycker det relaterar en del till ämnet.

 

Hur som helst, softa lite och noja mindre. Behöver du mer koll på saker och ting så se till att du får det genom att följa upp kost, motion, avsteg, kroppsmått etc. Kom dock ihåg att dra slutsatser över tid! Vad du väger/mäter  en viss sekund/en viss situation är ofta oväsentligt. Iakttag trender, inte extremsituationer och lär dig identifiera dels sådant som påverkar din kropp åt ett eller annat håll samt också hur din kropp naturligt är dynamisk och förändras enligt ett någorlunda uppföljningsbart mönster.

tack för kloka ord!

 

jag har insett att jag inte klarar detta mentalt nu då jag är j-vligt dålig...faktiskt :)

 

har ju som sagt varti mkt vältränad och medveten om kost o hälsa hela mitt liv och nu är allt uppochnervänt

 

alltså ortorexi har blivit träningsfobi etc.....bulimiska tendenser har blivit mer åt anorektiska drag....

 

jag skrev lite i svaren till de andra....så kanske jag inte behöver upprepa mig här...

 

min uthållighet förr i mina maniska skov varade dock lite längre förr iaf ett halvår...nu orkar jag en vecka! men jag har lite svårt att fatta att jag är så här dålig eftersom jag var så stark förr....(det där avsteget tex skulle aldrig hänt förr när jag var frisk)

 

nu fattade jag..iaf till slut idag

 

försökte iaf  och jag får gå på det igen när jag känner att jag orkar bättre

 

för mkt ångest nu som jag måste hantera på annat sätt än med mediciner och då blir det mat....hjälper faktiskt att lugna sig med under en hel kväll...

 

tack igen!!

Link to comment
Share on other sites

tack för kloka ord!

 

jag har insett att jag inte klarar detta mentalt nu då jag är j-vligt dålig...faktiskt :)

 

har ju som sagt varti mkt vältränad och medveten om kost o hälsa hela mitt liv och nu är allt uppochnervänt

 

alltså ortorexi har blivit träningsfobi etc.....bulimiska tendenser har blivit mer åt anorektiska drag....

 

jag skrev lite i svaren till de andra....så kanske jag inte behöver upprepa mig här...

 

min uthållighet förr i mina maniska skov varade dock lite längre förr iaf ett halvår...nu orkar jag en vecka! men jag har lite svårt att fatta att jag är så här dålig eftersom jag var så stark förr....(det där avsteget tex skulle aldrig hänt förr när jag var frisk)

 

nu fattade jag..iaf till slut idag

 

försökte iaf  och jag får gå på det igen när jag känner att jag orkar bättre

 

för mkt ångest nu som jag måste hantera på annat sätt än med mediciner och då blir det mat....hjälper faktiskt att lugna sig med under en hel kväll...

 

tack igen!!

Det gör mig ont att höra din historia. Tack för att du delar! Jag tror att det allra viktigaste för dig nu är att du hittar (har du kanske redan gjort) en riktigt bra psykoterapeut som kan stödja dig på vägen. Och glöm inte att du har gjort framsteg! Allting kommer att bli bättre än du tror. :)

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...