Jump to content

Angående hunger


Mumlan
 Share

Recommended Posts

En sak är jag nyfiken på; hur blir ni hungriga? När "vet" ni att det är dags att fylla på med mat? Missförstå inte min fråga för att vara för banal men jag själv är helt förundrad över att jag är hungrig på ett helt annat sätt än före LCHF. Jag tycker att jag är mätt fortfarande på ett konstigt sätt efter 9-10 timmar utan mat men kan ana en svaghet eller kanske yrsel mer än hunger när jag måste äta något. Är det så här det ska kännas? Jag tränar litegrann och är liksom alltid på språng, rusar liksom fram genom tillvaron och blir oerhört rastlös av att sitta still och gissar att jag förbränner ganska mycket under en dag. Hur blir du hungrig?

 

En mätthungrig Mumla om ni förstår hur jag menar.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Har faktiskt inte tänkt på när jag känner mig hungrig. Äter dagens första mål till lunch kl 11, sen middag mellan kl 17-19

Brukar vara ganska sugen på mat till lunch men middagen får jag ibland tvinga i mig. 

Har jag tränat så brukar hungern gå över och då får jag vänta nån timme innan det är dax att äta.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Jag känner igen din beskrivning. Men på sommaren, när jag lever i ett MYCKET lugnare tempo, känner jag hunger på ett annat sätt: som ett sug eller "gräv" i magen. Jag tycker frågan är jättebra ställd och blir nyfiken på hur folk kommer att svara!

Link to comment
Share on other sites

Grejen är att hungern inte är så påträngande längre överhuvud taget!

 

Och det handlar mer om betingade reflexer.. dvs man vet på sig när det är lämpligt att äta.. och hur mycket.

 

Dvs man går mer på känslan som infinner sig flera timmar efter man ätit.. dvs hur gör jag för att må bra!

 

Efter ett antal bakslag, både uppåt och neråt så får man nya ögonmått och nya matrutiner.

Link to comment
Share on other sites

Är jag hungrig kurrar min mage. Enda gången den gör det. Är jag sugen däremot (vilket jag blir när jag är trött/ledsen/stressad) känns hela kroppen rastlös och det är samma känsla som jag innan kostomläggningen förknippade med hunger.

Link to comment
Share on other sites

Nu fick jag en tankeställare. Jag har blivit mycket bättre på att känna efter när jag är lagom mätt, och sluta äta då, istället för att alltid äta mig proppmätt. Däremot äter jag fortfarande enligt klockan, utan att egentligen reflektera över ifall jag är hungrig eller inte. 

Varför äter jag frukost över huvud taget, jag är väldigt sällan hungrig när jag är nyvaken. Men jag har ju alltid fått höra att frukosten är dagens viktigaste mål, måste ätas. Precis som jag alltid har fått höra att man ska akta sig för fett....

 

Tror det är dags att tänka om och tänka rätt. 

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Jag känner igen din beskrivning. Men på sommaren, när jag lever i ett MYCKET lugnare tempo, känner jag hunger på ett annat sätt: som ett sug eller "gräv" i magen. Jag tycker frågan är jättebra ställd och blir nyfiken på hur folk kommer att svara!

Jag har märkt att om jag har tråkigt eller lite för lugnt så kan känslan av matlust dyka upp.

Det brukar lösa sig med att lämna hemmet för nån aktivitet. Då försvinner det ganska omgående.

Link to comment
Share on other sites

Kom på det på en semester.. frukost på hotellet.. sen ingen mat fören på kvällen.. på nästa hotell!

 

Inte nog med att man inte var hungrig när man hade fullt upp med annat.. utan maten var verkligen mycket godare när man väl satte sig till bords.. och man var hungrig.

Link to comment
Share on other sites

Jag går litet mot strömmen och försöker vara ohungrig jämnt. Hunger har nämligen varit en delorsak till mitt överätande och jag avskyr känslan som pesten. Jag går hellre mätt och belåten än mätthungrig på jakt efter tuggbart som förr i tiden. Därför väntar jag inte på att bli hungrig innan jag äter, utan äter innan jag blir hungrig.

Link to comment
Share on other sites

Tack för intressanta svar!

 

Limp jag förstår vad du menar, jag tycker att du har en poäng om man riskerar att bli alltför hungrig och överäta. Jag personligen har svårt att äta om jag inte är hungrig och väntar gärna lite längre på att hungern smyger på. Men den är som sagt annorlunda nuförtiden, inte "jagmårillamåsteätaomensekundannarskräksjag"-hunger utan mer att jag skulle kunna vänta ett par timmar till innan jag verkligen måste äta samt att jag mer blir svag och yr. Detta har resulterat i tappande av olika saker i golvet bla en iPad som kostade några tusenlappar att laga så om inte för min plånboks skull kanske jag borde äta lite oftare än hungern signalerar..

Link to comment
Share on other sites

Jag tycker att efter lite trial and error så kommer man in i nya lämpliga matvanor och måltidsmönster, mer lämpade för LCHF.

 

I början kunde jag antingen äta för mycket/för ofta eller för lite.. man lär sig!

 

Men.. sen så föändras ens kropps funktioner oxå med tiden.. i början kunde det bli som Limp skriver.. åt jag för dåligt kunde jag få en hunger som inte gick över med mindre än att jag åt på tok för mycket.

 

Men numera har jag sällan det problemet.. dels så vet jag hur jag behöver äta för att stå mig i 12 timmar om så behövs.. och sen så verkar det som om kroppen kan klara sig rätt bra ändå på en måltid om så behövs.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Jag känner att det är dags att äta när min energi blir låg. Blir sällan hungrig på det sätt jag blev innan LCHF. Jag har fördelen att jag oftast kan ta lunch när jag vill på jobbet och det har hjälpt mig att sluta äta efter klockan. Det har hjälpt mig att lära känna mitt eget matbehov. Jag har alltid haft problem med att äta på regelbundna tider och nu vet jag att jag inte behöver det heller. Vissa dagar äter jag bara två gånger och andra dagar är jag mer hungrig. Mängden mat varierar också från dag till dag.

 

Jag har slutat att tänka på mat i termer av måsten och borden och det kan jag helt tacka LCHF för. Det är klart befriande att slippa de hemska blodsockerfallen när man hade lust att mörda den person som råkade komma i vägen och man åt vad som kom i ens väg med totalt frikopplad hjärna. Det kändes på allvar som om man skulle dö om man inte fick mat NU GENAST!!!! Om jag måste så klarar jag av att vänta på att äta utan något större problem, men jag håller med om att det är bättre att äta innan man blir riktigt hungrig för att undvika snedsteg. Det enda problemet jag har ibland är när jag blir uttråkad och frustrerad. Det var då jag åt tidigare för att lugna och/eller roa mig själv. Men jag upplever att de attackerna kommer alltmer sällan. Jag strävar efter balans i alla lägen för då fungerar jag bäst. Det gäller att lära sig att lyssna på sin egen kropps signaler och behov och skita i alla pekpinnar och gamla unkna sanningar. Det är din kropp och du vet bäst själv! :)

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...