Ätstörning

[Dalkullan]

Hej! är helt ny här på kostdoktor så bryter jag mot någon regel, säg gärna till!

 

Jag är sedan 14 års åldern diagoniserad med ednos(eating disorder not otherwise specified). Blir 18 i sommar.

Jag har i perioder kunnat hålla en balans med att äta 6 gånger per dag + motion, men med jämna mellan rum "fallit" för suget efter mer och hetsätit tills det verkligen tar stopp. Dagligen tankar om mat, vad, när, hur frågorna om mat.

Senaste månaderna har vart riktigt hemskt, haft längre perioder då jag hetsätit och gått upp ca 6 kg på en vecka som jag sedan under två veckor fått bort igen. Upp och ner hela tiden och jag blir så trött!

 

Den här veckan har vart värst av dem alla. Vräckt i mig, ätit tills allt kommit upp igen, sovit bort dagar, humörsvängningar utom desslike! Hjärtklappningar, svårare att andas, panikångest och seriösa tankar om självmord.

 

Jag orkar inte med det här mer. Detta sockerberoende...? Maten kontrollerar mig.

 

Ligger självklart mycket känslor bakom detta också. Enligt min omgivning är jag en mycket snäll, rar och go flicka, som aldrig blir arg, är alla tillags osv. Något socialfobi. Låg självkänsla. Ja..  

Äter antidepp som jag började med i förgår, kommer få kbt-behandling till hösten.

 

Men... Därför jag skriver det här är för att få råd av er.

 

Är det någon mer här som är/vart ätstörd/matmissbrukare? (vad man vill kalla det) . Och som mår bättre nu med lchf? med sötsuget mm.

 

Min far har ätit lchf i snart två år och han mår mycket bra av det, gått ner sin lilla övervikt, orkar mer. Funderar starkt på att prova, ser ingen annan utväg för tillfället. Men, jag är RÄDD. Rädd för att vikten ska skjuta ihöjden och att jag ska misslyckas totalt! Fetträdsla kanske.

 

Oj vad flummit. Men tack för hand! // Dalkullan

 

 

 

[Zepp]

Du har ju en coach i din far.. kan inte han hjälpa dig och lotsa dig vidare in på LCHF?

 

Du behöver ju knappast uppnå värsta strikta kolhydratreduceringen, utan mest ta bort det värsta och äta mer riktig mat i lagoma portioner.. i lagoma intervall.

[Anneli]

Hej du!

 

Jag har haft bullemi i 10 år och vet verkligen vad ångest kring mat handlar om! Jag äter LCHF sen 3 år tillbaka och har varit "frisk" från bullemi lika länge!

Jag rekommenderar dej verkligen att ge dej själv en chans med LCHF!

I mitt fall fungerar det som så att : när jag äter LCHF är jag alltid mätt UTAN att vara uppsvälld och full i magen ( som är starkt ångestframkallande) detta gör att fokus på mat har flyttats, jag kan slappna av och tänka på andra saker! Jag ska inte påstå att allt hände över en natt, och naturligtvis har jag verkligen fått skärpa till mej och se till att jag gjort det som krävs av en person med ätstörning! Jag har haft ett extremt osunt förhållande till mat sen jag var 12 år, är 46 idag, så lite erfarenhet har jag =)

En annan sak som hjälpt mej va när jag hörde Dr Phil på teven, han sa att ätstörning är en sjukdom "by choice" och visst är det det! I alla fall i mitt fall! Jag hade ingen framgång i att svälta mej men en väl utvecklad talang för att kräkas! så... Detta är väldigt kortfattat, men det enda som hjälpt mej är LCHF! Du har allt att vinna! Lycka till!

[Dalkullan]

Tack för svar! Jag har vart seg på att svara på grund av att jag funderat mycket..

 

Sagt och gjort. Har ätit lchf i 1 vecka och 2 dagar nu(en början iaf) Och haft två bakslag redan.. Dock är det ändå positivt att från att äta tills man spricker hela veckan lång och sedan svälta sig av med kilorna igen.

 

Pappa styr över min frukost, men jag kräver få veta vad han har haft i omeletten och att han ska använda mått.. Så det verkligen är exakt ½ dl grädde osv.

Äter tre gånger om dagen. Vet att ost, yoghurt och nötter triggar därför försöker jag undvika det. Men fick lov att "falla" för det för att inse att jag gör det..

 

Jag är väldigt positiv över lchf. Har känt mig mer stabil, mätt utan att känna mig full, lugnare mage, tryggare med mig själv.. Och det bara på en vecka!

 

Men nu till en grej.. Jag har mått bra sen jag vaknade imorse, åkte till praktiken, kom hem, åt lunch, sen vidare till min kompis hus för att vakta deras djur och bo i huset tills på söndag. Jag känner mig väldigt hemma där och brukar kila in där ibland och ta mig något att äta. Mitt andra hem. 

 

När jag kommer dit ligger en lapp på bordet: "Huset och djuren är dina! Du får äta vad du vill i huset, bara att äta!" vilket sätter dumma tankar igång och vips har jag ätit godis, chips, mackor, glass, yoghurt, nötter, chocklad... Tills jag inte kan stå upprätt! Och jag blir såhär: VAD ÄR DE FÖR FEL PÅ MIG?

 

Varför faller jag dit hela tiden? Måste ju sitta mer mentalt beteende än fysiskt, tycker att kroppen borde inte ha någon brist.. 

Nu mår jag ju sådär dåligt igen och skäms. Och imorgon kommer jag må ännu sämre. Måste gå och sova för huvudet, magen. kroppen gör ONT. Blir så Arg på mig själv.. Ska tvinga mig själv att ringa till pappa och säga "vad jag har gjort".. Känns som att jag har knarkat och har inget annat val än att berätta. Så hemskt är det. suck. 

 

Nya tag nu. Ska inte gräva ner mig fördjupt i det här. Det skulle leda till katastrof. 

 

Är det inte "fantastiskt" vad socker-kolhydrater kan göra med en? ... 

 

Mvh Dalkullan

 

p.s har lättare skriv- och lässvårigheter  

[margaretha]

Upp på banan igen när jag har gjort sådana dumheter har jag för att komma på banan igen ätit mig över mätt på bra LCHF-mat tills allt sug gått över brukar ta en dag. Nu kommer mina hysteriska mat anfall väldigt sällan mot i början . Lycka till.

[Anina]

Skit i skammen, den gör ingen nytta, tvärt om, den ökar inre stress. Bara gå vidare, du har redan känt LCHF goda inverkan på flera plan.

Bara konstatera att "shit happens" Jag tror att dom flesta här utan att betrakta sig som matmissbrukare ibland bara "upptäckt att handen" bara gått till något sött. Ibland omedvetet, ibland medvetet.

Bara gå vidare, ät rätt. Sk. "Återfall" kommer att bli allt färre ju längre du äter LCHF

[Labolina]

Absolut, håller helt med vad Anina och Margaretha skriver. Ett stort antal av oss har fått liknande tokiga infall så ta tröst i att du inte är ensam. Jag åt lchf för några år sedan också och precis det du beskriver hände mig flera gånger, för många gånger tills dess att jag tappade kontrollen. Har inte hetsätit så som du beskriver men visst finns tendenserna där även hos mig. Precis som du beskriver så stoppar man i sig och samtidigt funderar man över varför man inte kan kontrollera det. Jag tror att en jättestor del i förklaringen är att man är sockerberoende. Det är precis som att hjärnan stänger av tankeförmågan och man bara äter... Jag har börjat om med lchf igen för dryga två månader sedan för att jag hela tiden trott på att det det hälsosamma och rätta sättet att äta och leva. Den här gången har jag ökat mängden fett och det gör det mycket lättare. Jag har ingen våg, men jag har dragit in bältet tre hål jämfört med från när jag började så trots mer fett så går det bättre.

 

Ett tips till dig om du är rädd för fettet är att försöka läsa in dig mer på lchf, förstå vetenskapen bakom den, om du inte redan gjort det. (Det finns massor med matnyttigt i Doc:s blogg) Det kan kanske hjälpa dig att så småningom släppa kontrollen en aning och börja lita på din egen kropp istället för gram och decilitrar. Fördelen med lchf är att de flesta av oss får tillbaka förmågan att känna oss mätta och framförallt att känna skillnad på sug och hunger och därmed slippa räkna kalorier och mängder, men det tar tid, tänk månader, inte dagar, innan både kropp och hjärna är "återställd" och alla eventuella övergångsbesvär har försvunnit. Det är nått vi alla går igenom, vissa med bara små problem, andra med stora.

 

Skriv av dig här också när det blir jobbigt, här behöver du aldrig uppleva någon skam, det finns alltid någon som förstår och har varit med om samma saker.

[Zepp]

 VAD ÄR DE FÖR FEL PÅ MIG?

 

Ja du har ju en ätstörning.. det är det som är felet.

 

Finessen för dig med LCHF.. är knappast att räkna varje kolhydrat, utan att äta mer riktig mat som gör att du blir stabilare.

 

Sen så handlar mycket om att få till fungerande rutiner.. där riktig mat ingår.. helt automatiskt.

 

Att vi faller av banan ibland, det är så livet ser ut och så lär man sig något varje gång.

[Dalkullan]

Tack för stödet! Det behövs. Glad att ni svarar!  

 

Som sagt, jag ska upp på banan igen. Har läst på mycket om lchf nu i veckan, bland annat köpt boken matrevolutionen som jag tycker är klockren! Fick mig att öppna ögonen ännu mer. 

Ja det är ju så.. Man blir ju inte frisk på några dagar, det tar tid. Men det tar krafter att falla från banan med jämna mellan rum. Dock vet jag att det lönar sig att kämpa sig upp igen! Inga toppar utan dalar.. 

 

 

Kommer fortsätta skriva här ibland bara för att få skriva av mig! 

[yeah]

Jag har själv bulimi, långt ifrån frisk men det har blivit så mycket lättare med lchf! För mig är det dock viktigt att äta enligt ett strikt schema så att jag håller mig till tre stora mål + mellanmål om dagen, annars faller jag genast tillbaka - många lchfare äter när de är hungriga, och då kan det räcka med två mål om dagen. 

[NinA]

Hör också till de som har ett stört förhållande till mat och vikt...Jag kan också konstatera, som flera andra här, att LCHF har hjälpt mig få lite mera rätsida på det hela. De "dåliga" perioderna kommer allt mer sällan och jag har lärt mig förstå orsakerna bättre (oftast hormonerna...). 

För mig fungerar det att bestämma vad jag FÅR äta och så fokuserar jag på det. då blir inte ångesten så stor ifall jag överäter, för det är ju "godkända" saker. Ex. jag får äta allt med under 5gram kolhydrater eller det är ok med grädde + bär, 85% choklad, nötter osv. Vartefter har suget efter de här sakerna minskat och jag har äntligen kommit till "bara en bit mörkchoklad"-läget  

Var försiktig med att mäta och väga, för det uppmuntrar bara ätstörningen, utan försök hellre komma fram till var din mättnadsnivå ligger. Svårt i början men kanske så småningom går det enklare att släppa på kontrollbehovet.

Helt säkert är att LCHF minskar ditt fysiska sug efter socker MEN då problemet i grunden är en ätstörning måste man också jobba med det mentala suget!

 

Jag vill också poängtera hur viktigt det är med någon form av fysisk ansträngning då man dras med depressioner - medicinen fungerar säkert men den har bättre och snabbare effekt i kombination med motion! Inga stora, jobbiga träningspass behövs utan en lite längre promenad räcker.

 

Återfall kommer och då är det viktigt att man lär sig går förbi dem och fortsätta som man planerat. Med tiden blir de färre och till sist slutar de helt  

 

Önskar dig all lycka!

[Flamman]

Det är ingen lätt sak att ställa om kosten, att ramla dit är väldigt lätt särskilt i början, det kan nog alla här intyga.

 

När jag för några år sedan försökte mig på lchf gick det inte särskilt bra. Det var väldigt mycket som fick mig av banan, gång på gång. Sug jag inte kunde förstå, påtryckningar från omgivningen och minst en miljon saker till. Jag gav upp och började äta "vanligt" igen, men jag släppte aldrig helt lchf-tänket. Fortsatte med fullfetsprodukter och åt mindre kolhydrater. Så småningom kände jag att det var dags för ett försök till, och de senaste 7 veckorna har det gått kalasbra. Inte 100% strikt, men det har varit medvetna val, planerade i förväg.

 

Det är framför allt två saker som har gjort det mycket lättare för mig den här gången. För det första är jag mycket bättre påläst, för det andra fyller jag på med ännu mer fett, har insett att jag nog fortfarande var lite fettskrämd första gången.

 

Så mina tips är läs allt du kommer över och ös på med fett. Så småningom kommer du att hitta din egen nivå, men låt det ta sin tid och försök vara uppmärksam på hur kroppen reagerar på olika förändringar.

 

Lycka till!

[Dalkullan]

Mm känner ju att det nu mer sitter i det mentala suget, ett invant beteende. Vet i bakhuvudet från tidigare terapi och erfarenhet hur jag ska motarbeta sjukdomen. Men också något som är lättare sagt än gjort.  

Jag är nog fortfarande lite fettskrämd, men läser på som en tok!

Har ätit 3 måltider om dagen och skrivit matdagbok, även skrivit hur jag mått. Tror på det och ska fortsätta med det så får vi se! 

 

Idag har jag fortfarande suttit kvar i träsket, ätit massor av allt möjligt och fått tagit smällarna för det. Låst in mig i huset och inte gjort något.. ljugit för människor och avstått från allt jag hade planerat. Inte bra! 

 

Meen.. Ikväll kommer min syster hit och håller mig sällskap(positivt). Imorn, ovs hur jag mår, börjar jag med lchf igen och ska göra allt jag planerat! Tack för att ni delar med er av era erfarenheter, det hjälper!  

[Dalkullan]

Ätit Lchf i 3 dagar nu. Känner mig mer motiverad nu och känns att det är rätt! Jobbar just nu på att släppa lite mer på kontrollen och lita på min mättnadskänsla, Men äter som sagt 3 gånger om dagen vilket jag tycker fungerar bra.Har lite omställningsbesvär som trötthet, lite kramp i vaderna och olust känsla. Men jag står ut! 

 

Har en fråga, Var köper ni er kokosfett/olja? vart är det mest prisvärt? 

[Hanna]

Dalkullan.... Här har du en som har 17 års erf av äs... men det var då det, jag är numer helt frisk - på riktigt och inte som många andra som lever parallellt med en fortsatt äs där de triggas av diverse ting och beteenden. Lösningen? Lchf såklart!

 

 

Det du måste göra innan du kan komma iordning med kosten som helhet är att hitta DIG, din inställning till vem DU är och vad DU vill. Lägga rädslor och kontroll åt sidan och köra fullt ut på det enda rätta - naturlig mat och naturligt liv.

 

 

Så länge du kontrollerar din mat, din far och olika former av mått är du kvar i din äs, det kan ta TID att ta sig ur men är definitivt inte omöjligt. Det är OK med bakslag så länge de kommer med mindre frekvens och så länge du inte skuldsätter dig för dem. Sjukdom är inget att ha skuld för även om just denna sjukdom är skuld skuld skuld.

 

 

Jag är numer utb lic.kostrådgivare med lchf/paleo som inrikting och hjälper några med just ÄS i bagaget. Har du funderingar så hör gärna av dig...

 

Mvh

 

Hanna

[Limp]

Jag har kommit så långt att jag börjar kunna kontrollera både hungret och magen. Det har tagit nästan ett år... iofs har det gått relativt snabbt med tanke på alla mina årtionden av missbruk. Dock lider jag fortfarande av total okänsla hur mycket mat jag ska lägga på tallriken. På något sätt slår det slint i skallen och referensramarna blir fel och det blir hela tiden flera skedar för mycket. Just nu försöker jag lära mig uppskatta vikten av maten istället. Två hekto ska det vara och inte ett gramm mer, har jag bestämt mig. Men lik f###t landade jag på ca. 323 gram i morse och 370 gram dagen innan. Det blir och försöka komma på något knep...   

[Allena]

För mig personligen har LCHF varit det enda sätt i vuxen ålder att äta där jag helt och hållet kunnat släppa min ångest över maten  = rejäla ätstörningar i tjugofem år i klartext. Nu blir jag lugn och jämn i humöret, saker stressar mig inte heller lika lätt och jag får därför inte de där sugen särskilt ofta. Och så är jag alltid mätt och belåten, med betoning på belåten. Mätte noggrant i början, men allt eftersom jag minskade i vikt även om jag tog lite extra av grädden, osten, majonnäsen eller vad det var för dagen, så släppte jag det där mätandet. Nu äter jag "efter magen", LCHF så klart. Känner mig helt trygg i detta. Hoppas att du också når dit! 

 

Vill dock tillägga att jag är mer ute efter balans och välmående, och jagar därför inte en målvikt (även om jag är på väg mot en "normalvikt" utan större problem). Kanske jag fortfarande varit mer mätningsbenägen om jag haft ett klart mål inom en bestämd tidsram - det skulle i alla fall stressat mig en aning - så jag förstår om detta kan vara svårt att släppa. Men andra jobbar som allra bäst med att sätta upp tidsmål, så jag menar inte alls att detta på något sätt är fel. 

 

Lycka till, du har allt att vinna!

[Dalkullan]

Tack för era svar! Får mig att tänka och bli något klokare.. Kanske 

 

Gått en vecka nu och tycker det rullar på bra.. Blir lättare när man har skolan i veckorna, blir mer struktur i det hela. Av skolmaten äter jag de kött/fisk/fågel som serveras ev sås, annars bregott och grönsaker. Men blir lite svårare när det är makaronpudding eller soppa..

[Dalkullan]

Gått två veckor nu och har i två dagar känt obeskrivligt hunger och ett sug. En hunger som finns kvar fast jag känner mig mätt i magen. Hur kan det komma sig? tidigare har jag vart så nöjd, men nu vill jag käka upp hela osten, ryska yoghurten, alla ägg, Jaa allt!

 

Ni som är så kunniga, vad händer i min kropp? Äter jag för dåligt med fett kanske? Brukar försöka hålla till 20g kolhydrater, 80g protein, 135g fett.

Ska man kolla kalorier brukar de ungefär ligga runt 1800 kal.

 

Vad tror ni?

[Limp]

Det hungret som du beskriver sitter mellan öronen och minskar successivt med tiden. Problemet är dock att det är litet svårare att dämpa, eftersom det handlar om beteende och känslor. Jag känner igen symptomen... ja... jag lider själv av samma sak och försöker bekämpa överätandet med att alltid äta samma mängd mat i gram räknat och tidpunkter som medför att jag aldrig/sällan hinner bli hungrig tills mästa måltid ska ätas. På detta sätt har jar minskat både överätandet och suget. Jag går aldrig hungrid, utan äter innan jag blir det. Jag har också börjat acceptera att jag får slänga mat om jag lassat för mycket på tallriken. Att äta monotont/ensidigt hjälper faktiskt i det fallet. Två ägg och ett paket bacon är min framräknade mängd frukost och jag håller mig numera mätt med det fram till middag och utan sugkänslor. Skulle jag ändå få det, dricker jag en kopp te med kokosfett i.  

[Labolina]

Jag hade också en period där runt två veckor när jag aldrig var mätt, ju mer jag åt desto hungrigare blev jag. Värst var det direkt efter en måltid, ett par-tre timmar senare kom någon form av mättnadskänsla en stund. Det här satt i någon vecka och sen blev det mer normalt igen för att jag efter ytterligare ca två veckor var mätt mest hela tiden och då drog jag ner det till två måltider om dagen. Det kan vara en sådan reaktion vilket är ett övergångsbesvär när kroppen försöker hitta rätt i det nya så då gäller det att stå ut och använda hjärnan istället för magen. Hitta på nått annat att göra, typ läs alla trådar du hittar här inne på forumet...

En annan möjlig förklaring, du skriver högre upp att du äter mat i skolan, kan det ha varit någon sås som är redd med vetemjöl eller nått annat där du inte sett att du fått i dig kolhydrater som triggat suget. Jag tror nämligen jag råkade ut för just det i fredags när jag åt lunch på restaurang. Helgen blev en kamp mellan mig och sockret...

 

Sen så är det såklart som Limp skriver att mycket av problemen med sug är psykiska och det blir nog vissa aldrig av med även om det minskar ju längre man avstår. Tror det är drygt 12 år sedan jag slutade röka, men nog kommer röksuget fortfarande vid vissa tillfällen några gånger per år, men det är hanterbart och går över snabbt.

[Dalkullan]

Tack ännu en gång! Era svar är så kloka och prickar in perfekt! 

 

Jag stod imot mat- och sockersuget, fick hjälp av vännen jag bor med och stod ut. Det är lättare att stå imot nu när jag äter lchf, jag kan tänka klarare. Nu mår jag bra igen, är mätt och nöjd. Ibland smyger suget in, men då blir kaffe med smör/cocosfett min räddning. 

 

Igår fick jag istället ett annat övergångsbesvär.. Nämligen klåda! Röda små prickar som är en aning upphöjda, ser nästan ut som det är lite vätska under. Fått mellan brösten, och nu under dagen lite på ryggen. Kliar något fruktansvärt..

 

Någon som haft liknande? Hur länge brukar det vara kvar och hur mycket kan man få?? Lite orolig är jag ju.. 

[Johanna07]

Tack ännu en gång! Era svar är så kloka och prickar in perfekt! 

 

Jag stod imot mat- och sockersuget, fick hjälp av vännen jag bor med och stod ut. Det är lättare att stå imot nu när jag äter lchf, jag kan tänka klarare. Nu mår jag bra igen, är mätt och nöjd. Ibland smyger suget in, men då blir kaffe med smör/cocosfett min räddning. 

 

Igår fick jag istället ett annat övergångsbesvär.. Nämligen klåda! Röda små prickar som är en aning upphöjda, ser nästan ut som det är lite vätska under. Fått mellan brösten, och nu under dagen lite på ryggen. Kliar något fruktansvärt..

 

Någon som haft liknande? Hur länge brukar det vara kvar och hur mycket kan man få?? Lite orolig är jag ju.. 

 

Jag känner igen mig Tror man kan få klåda när man minskar på sockret, det är kanske tarmfloran som ställer om sig?

[kareng]

Igår fick jag istället ett annat övergångsbesvär.. Nämligen klåda! Röda små prickar som är en aning upphöjda, ser nästan ut som det är lite vätska under. Fått mellan brösten, och nu under dagen lite på ryggen. Kliar något fruktansvärt..

 

 

Någon som haft liknande? Hur länge brukar det vara kvar och hur mycket kan man få?? Lite orolig är jag ju.. 

Det går bort om du smörjer med Mildisonsalva från apoteket i ett par dagar, morgon och kväll. Akta dig som du inte kliar sönder prickarna så de blir infekterade! Smörja så fort det kliar istället.

[Dalkullan]

Det går bort om du smörjer med Mildisonsalva från apoteket i ett par dagar, morgon och kväll. Akta dig som du inte kliar sönder prickarna så de blir infekterade! Smörja så fort det kliar istället.

Okej, ska köpa på torsdag då jag ska in till stan. Köpte igår Salubrin som jag har på klådan mellan brösten(ryggen når jag inte, så ingen chans att jag kliar) vilket jag tycker hjälper helt okej. 

tyvärr har jag kliat sönder prickarna..   i sömnen!  Vaknar flera gånger på natten och sover oroligare. Men jag ska stå ut.. 

[Johanna07]

Jag tyckte grapefruktkärne extrakt hjälpte mig (finns i tablettform) men jag kan ju ha en annan typ av klåda...

[Dalkullan]

Jag tyckte grapefruktkärne extrakt hjälpte mig (finns i tablettform) men jag kan ju ha en annan typ av klåda...

Hm.. ja svårt det här!

Ska till apoteket idag och fråga efter en salva som minskar klådan och hjälper till så det inte blir inflamaterat. Vaknar varje natt av att det svider och kliar något fruktansvärt! Står snart inte ut längre.

Salubrin hjälper ett tag, men det är inte så trevligt att ha på det då jag kliat sönder det mesta.. Svider så ögonen tåras.

[Jonsson]

Hej.

Mitt tidigare sockerberoende fick mig att pendla jättemycket känslomässigt. Irriterad, deppig, uppgiven mm, mm....

 

Med Lchf har allt det försvunnit, helt fantastiskt. Jag behöver gå ner i vikt och har diabetes MEN mitt prio ett (1) är att med hjälp av kosten bli av med sockerberoendet, som har gett mig: huvudvärk, yrsel, svampinfektioner, hjärtklappning i vila, deppighet och mycket mer. Lite svårt vissa dagar, fast i det stora hela går det framåt.

 

Lycka till

[Tiny Tom]

Gått två veckor nu och har i två dagar känt obeskrivligt hunger och ett sug. En hunger som finns kvar fast jag känner mig mätt i magen. Hur kan det komma sig? tidigare har jag vart så nöjd, men nu vill jag käka upp hela osten, ryska yoghurten, alla ägg, Jaa allt!

 

Ni som är så kunniga, vad händer i min kropp? Äter jag för dåligt med fett kanske? Brukar försöka hålla till 20g kolhydrater, 80g protein, 135g fett.

Ska man kolla kalorier brukar de ungefär ligga runt 1800 kal.

 

Vad tror ni?

 

En sak att ha i bakhuvudet är att lågkolhydratdieter "ska" i princip vara hemska den första månaden. Det går att komma runt detta, men överlag, om man så drastiskt reducerar kolhydratintaget som till en nivå som den Atkins beskrev i sin induktionsfas, dvs i princip en strävan mot nollning av mängden kolhydrater, så får det konsekvenser. Min första vecka var bedrövlig även om det blev bättre när jag insåg att det jag redan visste...kanske också borde följas, dvs i det fallet hade det mest att göra med dåligt saltintag och ökat behov av vätska.

 

Efter någon månad eller däromkring så var jag så fettanpassad att då var faktiskt det värsta över. Någonstans kring 4-6 veckor så märkte jag i synnerhet av extrema energinivåer. Jag gick i princip sönder fötterna bara för att testa att det gick. Den riktiga gymträningen tog dock längre tid på sig innan jag fixade men vid 3-4 månader var även den anpassningen klar. Det har varit några mindre typer av anpassningar även efter detta men de större är de jag nyss beskrivit.

 

När jag läser det du skriver och en del mellan raderna (vilket jag kanske tolkar fel) så får jag en känsla av att din pappa inte riktigt är på banan i detta? Han, om någon, borde ju underlätta sådana saker som att du åtminstone får i dig den kost du nu vill äta. Inte minst med sin egen personliga bakgrund vore ju han en ideal stöttepelare.

 

Vad gäller beroendeproblematiken så är ju den knepig. Tycker man ska vara lite försiktig med att kalla saker för sockerberoende etc för väldigt ofta när ämnet tas upp i massmedia, på forum eller i andra sammanhang så får jag en känsla av att det handlar om rent och skärt tröstätande. Menar inte att racka ned på någon som uppfattar sig som sockerberoende men när man tröstäter så gör man det sällan på morötter och entrecote utan det blir ju från den fenomenala stormarknadsdieten, dvs sådant som naturligt innehåller en massa socker och fett, ex. munkar och cola, chips, choklad, pizza, frittar och burgare etc etc. Är det ett sockerberoende eller fettberoende? Därmed inte sagt att inte sockret kanske har den främsta avtrubbande effekten (för det handlar ju i regel om det vid beroendeproblematik) men i grund och botten måste man komma ihåg att beroendeproblematiken kretsar kring tröstätandet och vad man då äter är inte lika viktigt som varför man äter. Det är den senare biten som är nyckeln till att bli frisk.

 

Det här senare var inte riktat primärt åt dig nu Dalkullan utan se det som en allmän kommentar mer än något annat. Det specifikt intressanta är ju möjligtvis att du försöker sluta skuldbelägga dig när du väl äter/ätit och istället tar fram papper och penna och skriver ned vad som hände/vad du kände strax innan du började äta. Ofta är ju sådant här emotionellt bottnande och själva tröstätandet är ju egentligen bara en form av, destruktivt, flyktbeteende som vi lärt oss ta till då vi känner att vi behöver komma ifrån genom att antingen uppleva njutning eller avtrubba det som smärtar/plågar.

 

Hur som haver, tycker du verkar gjort framsteg så det är ju bara att berömma! Första steget är ju egentligen det viktigaste och sedan är det "bara" att knalla på. Tänk bara på det där att man brukar må lite si och så första tiden...

 

Lycka till!

[Dalkullan]

Hej.

Mitt tidigare sockerberoende fick mig att pendla jättemycket känslomässigt. Irriterad, deppig, uppgiven mm, mm....

 

Med Lchf har allt det försvunnit, helt fantastiskt. Jag behöver gå ner i vikt och har diabetes MEN mitt prio ett (1) är att med hjälp av kosten bli av med sockerberoendet, som har gett mig: huvudvärk, yrsel, svampinfektioner, hjärtklappning i vila, deppighet och mycket mer. Lite svårt vissa dagar, fast i det stora hela går det framåt.

 

Lycka till

 

Tack!

 

Började med lchf i ca två veckor men föll tillbaks av ett otroligt sug.. Blev riktigt depprimerad i samma veva och fick antidepp. Startade om på en ny kula efter en vecka och har nu ätit strikt lchf i 3 veckor 2 dagar! Det kan vara de bästa 3 veckorna i mitt liv på vääldigt länge. Som du säger, med lchf försvann det värsta känslomässiga pendlingen, jag känner mig för första gången på väldigt länge lugn, mätt och nöjd.

Självklart är det inte jämt dans på rosor, men det är så mycket bättre nu en förut.. Tar en dag i taget!

[Dalkullan]

Kan tillägga att jag enbart bor hemma på lov och under praktikperioden jag hade för ca tre veckor sedan. Bor vanliga fall i Dalarna, men går ett gymnasium nu i Skåne. Bor tillsammans med min bästa vän och två tjejer till. Hittade nya krafter att börja lchf när jag kom ner hit(skåne) igen, har fått mycket pepp av min vän som dock inte äter lchf(men hon är helt klart på väg dit,hehe), pratar med pappa via mobilen och bollat ideer där. Annars letar jag fakta via internet eller böcker.

Och som sagt, 3 veckor 2 dagar sockerfri! Heja heja!

 

På lördag kommer min familj ner till skåne och ska vara kvar här över valborg. Tänkte göra en lchf kladdkaka att bjuda på när de kommer, blir en liten utmaning för mig, men har faktiskt varit modig och prövat kokosbröd(som var så gott!) som är en ännu större utmaning. Just för bröd var(är)en av de droger jag taggar igång mest på.. Men kokosbrödet går hur bra som helst!

 

Tack för detta forum, tillsammans är vi starka!

[Jonsson]

Tack!

 

Började med lchf i ca två veckor men föll tillbaks av ett otroligt sug.. Blev riktigt depprimerad i samma veva och fick antidepp. Startade om på en ny kula efter en vecka och har nu ätit strikt lchf i 3 veckor 2 dagar! Det kan vara de bästa 3 veckorna i mitt liv på vääldigt länge. Som du säger, med lchf försvann det värsta känslomässiga pendlingen, jag känner mig för första gången på väldigt länge lugn, mätt och nöjd.

Självklart är det inte jämt dans på rosor, men det är så mycket bättre nu en förut.. Tar en dag i taget!

Grattis!

Låter härligt med lite lugn. Som sagt en dag i taget

[Dalkullan]

Suck.. de värsta utslagen håller på att sakta försvinna, men har istället fått nya lite försiktigare utslag på hals, lår, nacke..  Jaja, så länge det inte kommer i ansiktet går det bra. Hoppas bara det är en utrengsning fas som går över snart..

 

Iaf, jag åt kladdkaka igår! som var såå god.   Jag blev mätt och nöjd och inga konstigheter. Inga hjärnspöken, trotts att den var söt som att de skulle vara lite socker i den. Stolt som en tupp är jag!

[Dalkullan]

Nu har familjen åkt igen och jag har lite separationsångest.. är själv i lägenheten tills imorn, får stå ut.

Blivit mer kolhydater nu när familjen vart här. så som mer grönsaker, lite såser med mjöl i osv. En dag blev vi bortbjudna på middag hos en familj vi inte träffat på väldigt längre. Vi blev bjudna på grillat kött och korv, rotfrukter och potatis.. till efterrätt fruktsallad med glass och grädde. Skulle ju lätt kunnat stått över potatisen och rotfrukterna, men gjorde jag det? Jag skulle kunnat stått över fruktsalladen och glassen, men gjorde jag det? cider drack jag också.. Mådde dåligt över mig själv efteråt och magen gjorde ont. Hjärnspökena kom tillbaka och jag kom på mig själv i bilen hem "guud vad gott med en stoor godispåse!", jag som dagen innan var äcklad över den tanken..

 

Iaf inget mer en så hände. Trodde jag skulle ha rejäl magvärk dagen efter och ett sockersug som hette duga. Men det var inte så farligt! Visst kände jag av att jag ätit kolhydrater som irritation och litet sug. Blev inte mätt på det jag blev mätt på dagarna innan, utan kände sug efter mer.

 

Det avtrampet gick riktigt bra. Jag trodde det skulle bli en smärre katastrof dagen jag "misslyckades" och åt socker.. Men så blev inte fallet. Inte den här gången..

 

Jaja, kämpa på alla där ute!  Nu ska jag göra brocollimos och äta korv (korv som är gjort på grannens gris, inga tillsatser, förutom kryddor och vatten) MUMS!

[Dalkullan]

Jaha. Dagen är snart slut och jag har ätit, ätit ätit.. Det värsta var det sista, chokladbollar.. Mår fruktansvärt illa, hjärtklappning, matthet, ont i magen ovs ovs. Min lilla hjärna fungerade inte riktigt idag.. Vilket fick gå ut över kroppen. Usch! Nu vill jag bara försvinna genom soffan.

 

Ny månad nya tag. Får se om jag ens kommer få i mig någon mat över huvudtaget imorn..

[Zepp]

Du vet vad man säger.. spelar ingen roll vad andra säger, det enda man lär sig av är sina egna misstag.

 

En sak jag har lärt mig är.. att om jag går allt för länge med att äta så blir jag så åpen och äter för mycket vad det vara månne, så då fungerar matrutinerna betydligt bättre om man följer dessa.

 

Dvs det handlar bland annat om planering.. både före och efter.. dvs man vill inte bli vrålhungrig i otid och man vill inte ha paltkoma.. man vill njuta av maten och må bra efteråt.

 

Dvs lagoma portioner i lagoma intervall, när man är lagom hungrig, är det som är eftersträvansvärt.

[Dalkullan]

Känslan är: Bakfull!

Ont i huvudet, ont i kroppen, trött och nere. Drack enbart kaffe imorse, mina mål idag blir lunch och middag.

Lära av sina misstag ja! Kan inte förstå varför hjärnan vill ha det onda sockret..

 

Fint väder är det iaf och min bästa vän sitter på flyget till Skåne igen! Längtar tills hon kommer så jag får prata av mig. Ha de gött!

[Labolina]

Känner igen det du skriver, om jag vid nått tillfälle ätit aningen för mycket kolhydrater som jag t.ex. gjorde på påsk utan att det för den sakens skull blev direkt mycket, men lite rotsaker och en öl, då kommer hungern sen. Det jag mina normala strikta dagar är jättemätt på räcker inte alls vid sådana tillfällen, tar ca 3 dagar innan jag är tillbaka. Jag gissar att det är ketosen jag går ur och i som påverkar, har dock ingen ketosmätare så jag kan inte säga säker att det så, men funderar skarpt på att köpa en för att veta vad/hur kroppen påverkas av.

 

Men för att snabba på återgången till där man mår bra så dricker jag MBC till frukost eller lunch i ett par dagar som den extra måltiden jag normalt inte behöver, det verkar som om det skyndar på processen.

[Dalkullan]

Hej hopp! Ny vecka.

Förra veckan blev lite knas, min kropp fattade inte vad jag höll på med och undrar just nu om man kan lita på mig(hungrig hela tiden). Tar väl någon dag till innan kroppen hamnar i lugnet igen. Efter 3 veckor med kliande utslag börjar de nu försvinna! Hoppas bara på att de inte kommer komma någonting annat(säkert). 

 

Det avtrampet jag gjorde på onsdagen med chokladbollarna bland annat, hade endå något positivt med sig. Blev rejält påmind varför jag väljer att äta som jag gör!

 

Jag håller mer eller mindre tankarna om lchf för mig själv, alltså jag säger inte att jag äter enligt lchf om någon frågar på skolan varför jag inte tar mackaroner. Utan säger bara att jag får ont i magen av det eller liknande. Dock fick jag lov att berätta för skolsyrran här om dagen.. Då hon påpekade mina utslag och undrade om jag hade någon tanke bakom vad som orsakade det. Sa som det var, berättade att jag åt enligt lchf, även min far, för jag mår bra av det. Fick genast en ond blick som tittade ned på mig och sa: Jaaaa min uppgift som skolsköterska är då att informera dig om att det finns forskningar/studier om att denna diet inte är bra. Rent utsagt farlig i längden. Såå jag tycker du ska vara vacksam och kom till mig om du börjar må dåligt.

 

Jaha, jo tack. Inte skulle jag väl äta det här om jag mådde skit av det? Och det är ingen diet.. inte för mig. jaja, förstår att hon är misstänksam. Klandrar inte ner på henne för det.

 

Hoppas ni får en bra vecka!

[Zepp]

Jaa.. ta tillfället i akt och be henne specificera sig.. jag är oxå nyfiken på vad det farliga är.. tex om det är fläsk med löksås, Featostbiffar av lamfärs med tsatziki eller kyckling med currysås?

 

Vore bra att veta.. då det är något jag äter så ofta jag kan! 

[Dalkullan]

Jag är fruktansvärt sugen på godis, glass och allt vad det heter.. blir galen! Har mensvärk också.. kanske det är boven i dramat just nu?

[Tiny Tom]

Jag är fruktansvärt sugen på godis, glass och allt vad det heter.. blir galen! Har mensvärk också.. kanske det är boven i dramat just nu?

 

Om inte boven i dramat så i varje fall en medhjälpare till brottet.

[noacastle]

Jag är också lite osäker på hur jag ska göra nu med LCHF i samband med min... "ätstörning"? Har inte officiellt blivit klasserad med en ätstörning, men mitt problem är att jag inte känner av hunger. Jag har för vana att äta var 3e timme för att inte glömma bort att äta under en hel dag, så jag vet inte om det där med att "äta när man är hungrig" inom LCHF skulle funka för mig. Jag blir ju inte hungrig, iaf väldigt sällan. 
Just nu sitter jag och tittar på klockan och tänker "1 timme kvar till min nästa måltid", men samtidigt tänker jag då.. Borde jag äta om en timme eller inte??? (dvs åt senast för 2 timmar sedan, om 1 timme blir det 3 timmar)

Är helt enkelt rädd för att få i mig på tok för lite om jag "bara äter när jag är hungrig"...


EDIT: Vill tillägga att När jag äter så är det rätt små måltider..t.ex. en laxfilé utan tillbehör och liknande.

[Zepp]

Det funkar utmärkt att äta tre gånger om dagen oxå.. på fasta tider!

 

Man behöver inte gå och vänta på den där signalen.. man anpassar portionerna så man står sig mellan de planerade måltiderna.

 

Grejen är nog trots allt att de flesta som äter LCHF trots allt äter på rätt så fasta tider, på grund av jobb, familj och sociala konventioner.. så anpassar man sig bara så att man blir lagom hungrig strax före måltiden!

[Dalkullan]

För mig fungerar det bäst att äta på mer fasta tider. äter tre gånger per dag. Men blir även kaffe med kokosfett i och något snacks ibland.

[Zepp]

Nästan ingeting fungerar utan planering!

 

Tex så är jag ledig i morgon.. antagligen många andra oxå.. så jag har bacon och ägg liggande i kylen, lamgrytbitar i frysen samt kassler och färskt sidfläsk i kylen, samt en del grönsaker och både smör och cocosfett.. förutom allt annat som man behöver i ett kök.. kaffe och te har jag för hela helgen!

 

Dvs jag har frukost och middag i några dagar.. med kompleteringsbeov på grönsaker så småningom.

 

Såå.. egentligen handlar det om att äta när man är hungrig.. men hur fungerar det utan planering.. inte alls faktist!

 

Dvs har man någon som helst tanke bakom sitt handlande/sitt ätande så har man en framförhållning.. nu har jag inga barn och familj, men jag föreställer mig att det ställer extra krav på just planering!?

 

Ofta är min gamla mor här på helger.. hon vill gärna ha fil med musli på morgonen.. jag vill att hon skall äta rysk/turkisk youghurt i stället eller helst ägg o bacon.. i bland blir det som hon vill, i bland som jag vill.. för jag ser till att ha youghurten hemma!

 

Dvs man kan äta när man blir hungrig.. fast det kräver planering.. när jag var yngre så var jag inte lika noga.. och ofta så fann man sig själv stående vid korvmojen klockan 12 på kvällen, det är typiskt brist på planering/framförhållning!

 

Funkar inte alls lika bra om man har familj .. misstänker jag! 

[Pingvin]

Ätit Lchf i 3 dagar nu. Känner mig mer motiverad nu och känns att det är rätt! Jobbar just nu på att släppa lite mer på kontrollen och lita på min mättnadskänsla, Men äter som sagt 3 gånger om dagen vilket jag tycker fungerar bra.Har lite omställningsbesvär som trötthet, lite kramp i vaderna och olust känsla. Men jag står ut! 

 

Har en fråga, Var köper ni er kokosfett/olja? vart är det mest prisvärt? 

Var noga med att ta tillskott av magnesium (det är en vanligt förekommande brist hos de flesta idag, inte bara lchf). Det löser kramperna i vaderna med mera. Sedan ska du vara observant på kalium. I och med stress, ångest, panikångest så gör kroppen av med vätska och kalium. Får man brist av kalium kan man få ojämn hjärtrytm, högre blodtryck med mera. Men också panikångest underlättas eftersom vi som har ångest/Panikångest börjar hyperventilera. Det leder till att vi får Alkalos:

 

http://sv.wikipedia.org/wiki/Alkalos

Vilket är en förutsättning för ångest/panikångest.

 

Som du ser i informationen förekommer även något som heter hypokalemi ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Hypokalemi

 )  som resultat av att kalium i blodet sjunker.

Mineralsalt med jod är kaliumrikt och lite natrium. Att salta lite extra är helt  i sin ordning. Njurarna/kroppen har inga problem med att göra av med överflöd. Tvärtom är mycket svårare. Kan ta lång tid att återställa brist väl man fått det, vilket därför är en framträdande dödsorsak på sjukhus.

 

Och drick 2-3 liter vätska om dagen! Man behåller inte vätska alls på samma vis när man gjort av med glukosreserverna i kroppen. Och vätskan behövs för att transportera ut slaggprodukter och gifter ur kroppen.

[NonStopDisco]

Tidigare ätstörd (svältperioder mixat med hetsperioder), har nu släppt "beteendet" men är fortfarande lite fast i tänket. Ligger nu på en normal vikt, men den snabba viktökningen under stress har lett till början på celluiter (och jag är bara 21). Allt fett har lagt sig på mage + lår. Är sockerberoende och har endast klarat av att undvika socker i svältperioder. Tänkte testa LCHF med start idag. 

 

Hur har det gått för dig? Känner du minskat sötsug i allmänhet? Är väldigt rädd att jag kommer börja hetsäta igen nu när jag plockar bort kolhydraterna. 

[Johanna07]

Tidigare ätstörd (svältperioder mixat med hetsperioder), har nu släppt "beteendet" men är fortfarande lite fast i tänket. Ligger nu på en normal vikt, men den snabba viktökningen under stress har lett till början på celluiter (och jag är bara 21). Allt fett har lagt sig på mage + lår. Är sockerberoende och har endast klarat av att undvika socker i svältperioder. Tänkte testa LCHF med start idag. 

 

Hur har det gått för dig? Känner du minskat sötsug i allmänhet? Är väldigt rädd att jag kommer börja hetsäta igen nu när jag plockar bort kolhydraterna. 

 

Ett tips för att motverka sötsug är att hela tiden ha med lite extra fett i maten, kanske komplettera med en klick smör eller majonnäs. Dricka the/kaffet med en tesked kokosolja i hjälper också. Jag märker att när jag glömmer att ta lite extra fett så småäter jag mer, tex om jag har ätit stek kycklingfile som är ganska mager.

[Jojomaja]

Jag utvecklade bulimi när jag var 16 och har levt med svåra ätstörningar i över 30 år.  Jag var väldigt uppgiven och hade accepterat sjukdomen som en del av mig själv som jag aldrig skulle klara av att jobba bort. Många tror att bulimiker är smala, men jag blev fetare och fetare. Man orkar inte kräkas upp allt till slut och hetsätandet leder till ständigt ökad vikt med åren. När jag började med LCHF i mars 2012  var jag 47 år och vägde 105 kg. 

 

En dag redan i början av LCHF insåg jag att jag inte längre kände behov av att hetsäta och kräkas. Jag hade tappat alla symptom på bulimi, vilket var helt oväntat för mig. Jag tappade helt lusten att överäta och började snabbt uppleva en mättnad som jag inte kände igen. Jag brukar beskriva det som att jag idag är mätt i hjärnan, inte bara i magen. Under mina år med bulimi har jag ätit och ätit, kräkts, ätit igen och mättnaden har bara funnits som en tung smärtsam klump i den uttänjda magsäcken. Maten har legat där och nästan bränt mig tills jag måste kräkas upp den. Men med LCHF har det inte varit så. Det började redan första veckan med att jag plötsligt inte kunde äta upp allt på tallriken och utan problem kastade resterna. Förr åt jag upp ALLT, även barnens rester och det som var kvar i grytan. Sen kunde jag fortsätta äta tills jag inte längre kunde röra mig. Varje måltid brukade utlösa detta fruktansvärda lidande och missbruk. Men nu var det bara stopp. Jag var mätt.  Helt utan ångest. Det var som en självklarhet. 

 

Jag insåg att fettmättnaden utan kolhydrater gav mig en ganska euforisk och behaglig känsla. För första gången kunde jag njuta av mättnadskänslor. Behovet att stoppa fingrarna i halsen dök aldrig upp och jag kunde verkligen äta måltiderna utan stress eller ångest.  Så snart jag kände mig trygg i att jag inte gick upp i vikt på LCHF, alltså redan efter några dagar, så vågade jag släppa loss helt med maten. Ju mer kolhydratssnål, fet och  mättande mat jag ätit, desto bättre har jag mått. Jag har inte haft några som helst behov av att överäta eller kräkas. Faktum är att jag inte kunnat överäta om jag så försökt. Min återfunna mättnad sätter stopp för det.

 

De få gångerna (3 på 14 månader) jag har haft återfall är när jag trott att jag skulle klara kolhydrater bättre och vid festliga tillfällen ätit godis, choklad, fikabröd, bakverk eller annat sockrigt och gjort det utan att ha ätit ordentlig LCHF-mat innan, alltså på fastande mage. Överätningen har startat direkt med sockerfrossa och hetsätning av allt sött  jag kommit över, och jag har kräkts som följd. Kolhydraterna triggar alltså min ätstörning men man kan säga att LCHF gjort mig till en nykter matmissbrukare. Jag har idag verktygen för att direkt komma på banan igen om jag ramlat dit, men nu var det rätt länge sedan sist. 

 

Jag har en teori om vad som händer i kroppen på oss som utvecklar hetsätning men den är inte på något sätt vetenskapligt bekräftat. Det finns ett mättnadshormon som bildas i våra fettceller som heter Leptin och upptäcktes så sent som 1993. Leptin utsöndras när vi ätit tillräckligt. Leptinet signalerar till hjärnan att det är dags att sluta äta. Det har visat sig att människor som överäter kan drabbas av leptinresistens. Hjärnan känns inte längre vid leptinet, mättnaden infinner sig inte och kroppen fortsätter att kräva mer mat. När jag börjat med LCHF tror jag min kropp normaliserats och jag kan känna mättnad igen. Idag har jag för övrigt gått ned 30 kg sedan jag började med LCHF i mars 2012.

 

http://www.wisegeek.com/what-is-leptin-resistance.htm