Hjälp, jag går inte ner - alls!

[Spratt]

Hjälp, jag går inte ner något alls. Jag är inne på 5:e veckan med väldigt strikt LCHF.

Jag trodde jag åt för lite fett, men det gör inget på sig. jag gick ner 1 kg men gick upp det ganska snabbt igen. Jag följer alla listor och anvisningar, tränar en del, äter begränsat med mejeriprodukter för att anpassa mig med till KETO, men icke. Min pojkvän har gått ner väldigt mycket med LCHF och för honom funkar det otroligt bra. Min enda skilland är att jag avskyr kaffe, så det dricker jag inte. men jag dricker te med kokosolja istället. Vi äter lika, men inget händer för mig.

Jag mår bra i min mage och allt sockersug är borta och jag är inte längre beroende av energidrickor för att hålla mig vaken på eftermiddagarna. Men jag känner mig konstant deprimerad för att inget händer och känner att det är meningslöst att äta så strikt när inget händer. Finns det någon annan som varit med om samma? Jag såg detta som min sista diet att testa och fick hopp, men nu känner jag mig mer nere än innan jag började.

[Annika Rane]

Välkommen till forumet, Spratt! Beskriv gärna hur en dag kan se ut så är det lättare att komma med goda råd. Hur gammal är du? Kvinna?

[SGK]

Hej och välkommen Spratt!

Jag reagerar på att du skriver att "inget händer". Och samtidigt skriver du att du mår bra i magen, allt sockersug är borta, du behöver inte energidrickor för att hålla dig vaken. Det låter som att det är massor som har hänt.

Vi lever i ett samhälle där så mycket fokus ligger på vikt, snarare än hälsa och välbefinnande.

En annan aspekt är att det kanske inte alltid syns på vågen att något händer, ibland är ett måttband bättre. Några säger till och med att man fått välja betydligt mindre klädstorlekar trots att vikten inte minskat nämnvärt.

Läs gärna vad Martina Johansson skrev om "dold" insulinresistens igår, kanske något där kan ge en förklaring.

[Spratt]

Hej, och tack.

Jag är kvinna 34 år. Har föttbarn för 10 år sedan och har kvar lite "överflödigt" fett på magen som valkar sig. Jag har gjort en mätning på en tanita-våg och har svart på vitt att jag har förmycket fett på kroppen.

Jag har mätt med måttband och inte heller märks där någon skillnad.

Till frukost äter jag ägg och bacon, tonfiskröra, kesoplättar eller liknande. Lunch är ofta rester från dagen innan, tex zucchini, kött, och fet sås. Middagen är också fågel/fisk/kött med fet sås, olivolja till salladen, extra briost eller liknande. Jag småäter sällan meni bland blir det någon ölkorv, ost eller fläsksvålar. Jag dricker vatten. På lördagen unnar jag mig ett glas cola zero. men jag har helt hållt mig borta från godis, kakor eller annat som jag annars inte säger nej till. Vissa dagar har jag ätit lite smör som jag skurut i kuber för att få i mig extra fett.

Jag har ett stillasittande jobb, men jag tränar på gym. Jag sover 7 h/ natt

Jag mår bra i magen och sötsuget är under kontroll men vågen står still och jag minskar inte heller i centimeter. Och det gör mig både stressad och deprimerad.

[Katerina]

Hej Spratt,

För att komma åt sina fettdepåer måste din kropp först tömma sina glykogendepåer. Om du äter så här tre gånger per dag och är en kvinna i fertil ålder behöver inte din kropp röra fettdepåerna. Dels ger du den näring och energi via maten, dels fyller du på glykogendepåerna regelbundet. Träning gör att man tar från glykogendepåer men antagligen inte tömmer dem helt innan de fylls på nytt efter varje måltid.

Du har inte skrivit hur många kilo du vill bli av med och vad är förhållandet mellan längden och vikten. Men i regel för kvinnor i fertil ålder (om kvinnan inte är överviktig eller gravt överviktig) så har vårt biologi sett till att vi har ett större fettförråd än vad männen har. Vi har även hormoner som ser till att vi inte går ner i fettvikt lika lätt som männen. Kroppen står ju stand by i fall du blir gravid igen så att både du och fostret har fettreserver att ta av. Den moderna slim-slim-slim kvinnoidealet stämmer inte med den uråldriga överlevnadsstrategin som våra kvinnokroppar är programmerade för. De kvinnorna som blir väldigt magra kan också bli infertila. Så det är en risk man måste ta med i beräkningen. Så vad gör man då om man i alla fall vill gå ner i vikt?

En strategi är att äta ketogent baserat på animaliskt naturligt fett och lagom med kött med lite grönt till som Martina Johansson som nämndes tidigare förespråkar. En annan är att man minskar ät-fönstret och ökar sitt faste-fönstret så att kroppen hinner inte bara tömma glykogendepåer utan även börja nalla på fettförråden. 16:8 är en strategi då man skippar frukost och förlänger sin nattfasta. 20:4 är en annan då man minskar sitt ät-fönster ytterligare och äter bara under 4 timmar av dygnets 24. Det finns flera varianter beroende även på graden av insulinresistens din kropp har.

Om du har jo-jo bantat med pulverdieter och liknande förr så kan det vara extra svårt att gå ner i vikt eftersom kroppen kanske reglerat ner basämnesomsättningen så att den förbränner mindre och lagrar mer. I det här fallet räcker inte 5 veckor utan man måste bestämma sig för livsförändringar på längre sikt för att komma till rätta med problemet.

[Spratt]

Hej Katerina, tack för ditt svar.

Jag är 167 cm och väger 75 kg.

Jag är absolut en av dem som blivit hjärntvättad av att man ska vara smal och snygg. Jag jobbar på det, men jag skulle vilja gå ner 8-10 kg, mest sitter ju på magen och låren.

Jag har försökt mig på 16:8 men det funkar inte för mig, det är för länge utan mat och jag klarar det varken i huvudet eller i magen. Jag tänker absolut fortsätta med LCHF/KETO men är ändå besviken när jag hör så många som säger att kilona bara rinner av så fort man börjar med LCHF. Åter igen jämför jag mig med andra.  Men tack för tips och stöd  

[Elinor]

1 timme sedan, Spratt sade:

Hej Katerina, tack för ditt svar.

Jag är 167 cm och väger 75 kg.

Jag är absolut en av dem som blivit hjärntvättad av att man ska vara smal och snygg. Jag jobbar på det, men jag skulle vilja gå ner 8-10 kg, mest sitter ju på magen och låren.

Jag har försökt mig på 16:8 men det funkar inte för mig, det är för länge utan mat och jag klarar det varken i huvudet eller i magen. Jag tänker absolut fortsätta med LCHF/KETO men är ändå besviken när jag hör så många som säger att kilona bara rinner av så fort man börjar med LCHF. Åter igen jämför jag mig med andra.  Men tack för tips och stöd  

Även om smal-hjärntvätten, jakten på den ouppnåeliga perfekta kroppen, är ett helvete och en stress som bryter ner oss kvinnor, så finns ju fortfarande en poäng i att bli av med övervikten. Du skulle nog må bättre om du blev av med 5-10 kilo kroppsfett och kanske främst för att du skriver att mycket sitter på magen. Jag tror inte att det är idealt för någon kropp att bära på för mycket kroppsfett, även om det bara rör sig om mindre/måttlig övervikt.    

Kanske testa lite mindre portioner, förutsatt att du inte blir vrålhungrig om du äter mindre? De mängder som anges i DietDoctors recept är ju inte nödvändigtvis one size fits all, så att säga. För en mindre kvinna, så kan det vara för mycket(om man vill gå ner i vikt) om man käkar 3 ggr om dagen och har ett stillasittande jobb. Många recept innehåller också en massa grädde och ost, vilket man också bör välja bort, om man har en envis kropp. 

Sen tycker jag absolut inte du ska jämföra dig med pojkvännen, som uppenbarligen har en okomplicerad viktresa. Män generellt som är yngre och inte metabolt sjuka, har oftast marginaler när de håller på och går ner i vikt. De kan till och med gå ner i vikt, genom att ligga på lite kaloriunderskott haha. Sedan tror de princip alla kan gå ner i vikt genom att ligga på lite kaloriunderskott 

Däremot tycker jag du helt ska sluta med ost och ölkorv framför TVn och sånt på kvällen. Din kille kan säkert kvällsnacksa och ändå få resultat, men du kan det inte. 

[MalinBÅ]

Du skriver att det mesta fettet sitter på mage och lår. Det finns en sjukdom som heter lipödem som drabbar främst kvinnor. Då är man smalare upptill och stor från midjan och neråt. Debuterar vid puberteten, graviditet eller klimakteriet. Fettvävnaden är sjuk och är då svår att få bort. Googla och se om det kan stämma in på dig. Är det så, så får du fokusera på att må bra, istället för på vad vågen visar. 

Av egen erfarenhet så är stress den största boven för att inte gå ner i vikt.

[Erik 2]

Tänkte precis lyfta det som MalinBÅ tar upp; stressen. Hur ser ditt liv ut. Du har barn i 10års åldern, hur mycket oroar du dig? Hur stort ansvar tar du ensam. Nästa stressfaktor vi ofta glömmer är träningen. Hur tränar du. Kroppen upplever vissa sorters träning som oerhört stressande. Då blir det ingen viktnedgång. Dessutom blir man enormt hungrig av fel sorts träning. Utan träning blir det lättare att minska ner ätfönstret till 16/8 eller mindre. Jag vill vara radikal och råda dig att lägga ner träningen ett tag, och sedan om du får igång fettförbränningen börja med promenader i ett tempo där din puls inte går över 180 minus 34 (din ålder), helst på fastande mage.  Efter ett tag lägger du till lite lågintensiv tung styrketräning. 

[iAnna]

On 2019-11-08 at 13:30, Spratt sade:

Jag har försökt mig på 16:8 men det funkar inte för mig, det är för länge utan mat och jag klarar det varken i huvudet eller i magen. 

Att lära sig fasta kan ta tid. Så hasta inte med det om det inte funkar för dig nu. För mig tog det ett par år innan jag kunde hoppa över en måltid. Känn efter om du verkligen är hungrig eller bara sugen, och ät bara om du är hungrig. Å glöm inte lite extra salt.

[Nils Engström]

On 2019-11-08 at 10:39, Spratt sade:

Till frukost äter jag ägg och bacon, tonfiskröra, kesoplättar eller liknande. Lunch är ofta rester från dagen innan, tex zucchini, kött, och fet sås. Middagen är också fågel/fisk/kött med fet sås, olivolja till salladen, extra briost eller liknande. Jag småäter sällan meni bland blir det någon ölkorv, ost eller fläsksvålar. Jag dricker vatten. På lördagen unnar jag mig ett glas cola zero.

Även om du tränar på gym, får man nog intrycket att du med ditt stillasittande arbete och typ/frekvens måltider tillfredsställer ditt energibehov  så  att  balansen energi in och ut blir ± noll. Den balansen innebär att kroppen behåller sin vikt oförändrad. 

Min egen strategi, när jag inledde min LCHF-karriär, var egentligen enkel: Äta långsamt och sluta när mättnaden visade sig. Äter man för fort finns annars risken att man äter för mycket, blir övermätt och motverkar den basala tanken med LCHF, om tanken är att gå ner i vikt.

För min del var viktnedgången inte huvudskälet för kostväxlingen, men den fixade kroppen automatiskt, direkt genom den tillämpade principen. Resultatet: Ett kilos viktminskning per månad under fem, sex månader. Därefter har min vikt hållit sig konstant (± ½ kilo med BMI 23). Nu efter lite mer än två år håller sig vikten fortfarande konstant. När kroppen känner av att fettreserven minskats till lagom miniminivå, förefaller den anpassa sig genom att variera mättnadskänslan till en senare tidpunkt (när lite mer fett krävs för att inte tära mer på kroppsfettet).

När det gäller de enzymatiska förutsättningarna för hunger/mättnadskänslor, får man fundera lite runt tidigare rekommendationer för den som ville banta. Vanligt var att man skulle dricka ett eller två glas vatten någon halvtimme före maten med tanken att magsäcken då skulle känna av mättnaden tidigare (genom att magen fick hjälp med att bli utspänd). Viktigt är dock att man i första hand inte låter fyllnadsgraden bestämma, utan låter fettet i kosten (energimediet) vara det som styr hungerkänslorna att uppträda på ett tidigt stadium. Det sker effektivast om magsaften är så sur som möjligt genom att man:

- dricker så lite som möjligt direkt före måltiden, så att kroppen hinner bygga upp magsaftens surhet inför nästa måltid. Om törsten tvingar till vätskeintag bör detta ske så långt före måltiden som möjligt.

- under måltiden dricker minimalt, så att magsaften håller sig så sur som möjligt (för optimal bearbetning av födoämnena). Då kommer mättnadskänslan tidigare. Vätska som späder magsaften och gör den mindre sur, är till nackdel för matsmältningen och försenar för kroppen att känna av den ackumulerade fettmängdens storlek.

- efter måltiden väntar med vätskeintag så länge som möjligt.

Visserligen har du fem veckors LCHF bakom dig men genom att din energiomsättning bevisligen är ± noll, har kroppen ännu inte haft anledning att tömma dina glykogennivåer, som Katerina påpekade. Innan det skett händer inget väsentligt med din vikt!

Eftersom du inte känt av någon viktminskning, kan det finnas anledning att analysera din kropp lite närmare än att bara mäta midjemåttet och vikten. Genom att tillföra data om fördelningen av kroppens muskler, fett, vätska och benstomme,´kan man ytterligare förfina informationen. Numera enkelt att göra med hjälp av en bra våg av modern snitt. Genom en sådan kan du göra jämförelser mellan dina data och normaldata. Med informationen du då får, kan du lättare reglera kosten till optimala värden.

Härunder ser du var normalvärdena ligger. Genom vågen får du samtidigt information om ditt dagliga energibehov, som beräknas på din kroppslängd, träningsnivå och ålder. Lite jämförelser mellan kaloriberäknade recept på kostdoktorn och din personliga kost, kan ge dig ytterligare viktig info i riktning den du eftersträvar.

Välj en bra våg och spara inte några hundralappar på en billig sådan. Tips på våg kan du få, om du vill.

P.S.

För min del var det enkelt att anpassa mig till LCHF genom att begränsa mig till två mål mat om dagen - frukost och huvudmålet vid tre-fyra tiden (17-18 timmars daglig fasta). Det går lätt för oss pensionärer. I ditt fall fungerade tvåmålsvarianten tydligen dåligt. Har du prövat att utesluta frukosten och satsa på lunch med huvudmålet efter arbetsdagens slut?

iAnna påpekade att det kan ta sin tid att anpassa sig till daglig fasta, innebärande att hoppa över ett mål. Kan så vara men min fru och jag hade tydligen lätt för att direkt hålla fast vid två huvudmål (släppa alla former av mellanmål) utan minsta hungerproblem - det har vi fortsatt med under drygt två år - helt underbart.

När du påpekar att du:

• mår bra i mage
• inte längre har kvar ditt sockersug
• kan hålla dig vaken på eftermiddagarna utan att vara beroende av energidrycker

har du egentligen kommit ganska långt och redan sett fina effekter av kostväxlingen i riktning att, allteftersom åren går, slippa uppleva det metabola syndromet med dess följdsjukdomar. Någon anledning att känna depression finns därför knappast för dig.

Observera att alltför mycket protein i kosten kan medföra en för stor glukosandel (proteinet omvandlas till glukos). Det betyder att kroppen direkt kan använda glukos för den dagliga energiförbrukningen och hindra ketoner att bildas. De senare är dina bästa vänner, när det gäller fettförbränningen.

Med ganska stor sannolikhet kommer du snart att lyckas i dina strävanden (vikt/midjemått) - det krävs bara lite tid och experimenterande. Låt oss resonera vidare, när du samlat på dig ytterligare några mätdata.    All din strävan måste ligga på produktionen av ketoner utan vilka din ambition får svårt att förverkligas.