Från start 19-10-01 till idag, Wow!

[Sevila]

Hej

Eftersom en stor peppning för mig har varit att läsa om andras erfarenheter tänkte jag berätta lite om min.

Jag har hela mitt liv haft problem med vikten och pendlat upp och ner men vägde som mest i Juni i sommar där jag nådde 96! Då bestämde jag mig för att ge viktväktarna en chans och höll på med det över sommaren. resultaten var inte stora och att kunna äta allt var en nackdel för ofta unnade jag mig något sött som enbart triggade sötsuget. Sen att inte äta ost som jag egentligen inte kan leva utan haha det var inte lätt.

I slutet av september låg jag runt 92,5 och då hade 4 månader gått jag var inte alls nöjd plus att vara medlem hos WW kostar en del.

Jag har en kollega som berättade om hennes lyckade resultat med LCHF och hon skulle börja skärpa sig lite igen från oktober då tänkte ja men det är ju allt jag tycker om! och skrev mig upp på matdagbokens 4v planering. Sagt och gjort dom två första veckorna gick galant och jag vägde mig en gång i veckan och efter 2veckor hade jag kommit ner till 88,8 så ner ca 3-4kg helt ok för jag mådde sjukt bra och det jag fasade över mest var sockersuget som var totalt borta! omställningsbesvären var knappt märkbara. Men sen så hade jag två veckors semester och reste... två resterande veckorna av matplaneringen försvann helt och även om jag i början försökte hålla koll på vad jag åt så försvann det efter några dagar och jag släppte taget helt och åt precis allt.

När jag kom hem efter resan fasade jag inför att väga mig men till min förvåning visade vågen 89,7! jag hade bara gått upp ett kilo!! och då tecknade jag mig på DietDoctor och har kört strikt LCHF varenda dag sen dess. På helgerna har jag unnat mig lite vin men toleransen är katastrofalt låg varit ute med vänner en del och det har inte varit svårt att välja något som föll inom ramen av LCHF. En dag på grund av lite problem och att tröstätning alltid varit min trygghet så åt jag pizza, ungefär en halv... men! konsekvenserna av det har gjort att jag kommer tänka igenom det flera gånger innan jag faller i kolhydratkoma igen magknipen och magsmärtorna var fruktansvärda. Aldrig igen och när det ska ske igen ska det vara en inkörningsperiod på det också.

Så idag 8veckor efter start visade vågen 85,5! jag är så lycklig att jag inte vet vad jag ska säga. Jag har tyvärr inte alls haft motivation för att träna och det kanbske hade gett mer resultat. Sen är i jag inte en frukost människa så har jag även parallellt kört 18:6 och den sista veckan kört två dagar på 24h fasta. Vet inte om jag kommer fortsätta med det, det var svårt för jag tänkte på mat hela tiden men dagarna gick snabbt och jag mår faktiskt bra

Ser inga problem med att fortsätta med detta och är oerhört stolt över mig själv att kläder jag inte fått på mig passar är såååå skönt men det finns en del kvar... har som mål 70 så sakta men säkert kommer man dit snart hoppas jag.

Ser inte detta som en diet utan en livsstil en mättande livsstil

Lycka till allihopa :)

 

 

[Cleppa]

Hej och välkommen hit!

Bra jobbat!

[LGs]

Det är bara att gratulera!

[Sevila]

Tack

 

[Erik 2]

Grattis till dina fina resultat. 

Du skriver: "En dag på grund av lite problem och att tröstätning alltid varit min trygghet så åt jag pizza, ungefär en halv... men! konsekvenserna av det har gjort att jag kommer tänka igenom det flera gånger innan jag faller i kolhydratkoma igen magknipen och magsmärtorna var fruktansvärda."

Som jag brukar säga; En av de stora fördelarna med LCHF är att man blir glutenfri av bara farten. Grattis till det också. 

Att du reagerar på det sättet på pizza (och skulle jag gissa all annan glutenmjölsmat) kommer att hjälpa dig enormt att inte ramla fel. 

[Sevila]

Tack snälla

Ja verkligen det är definitivt inte värt det. Gjorde pizza med blomkålsbotten i helgen och helt ärligt var det mycket godare än vanlig pizza rena himmelriket

[Gemma]

On 2019-11-20 at 10:06, Sevila sade:

Tack snälla

Ja verkligen det är definitivt inte värt det. Gjorde pizza med blomkålsbotten i helgen och helt ärligt var det mycket godare än vanlig pizza rena himmelriket

Ja när det kommer till smak och mättnad så är LCHF-utbudet av receptsamlingar i mitt tycke, överlägset! EN god anledning till att ge det en chans.. 

 

Har man sedan ett komplext kanske långvarigt utvecklat sockerberoende i bakgrunden, så kan det börja spöka... obs! att jag icke vill förringa eller förta din fantastiska erfarenhet här och nu, utan enbart nämner att även när man fått kvittens på att lchf-kosten är beprövat effektiv och heltäckande god, så kan sockerdjävulen poppa upp som en blixt från klar himmel - därför : förbered dig mentalt på hur du ska tackla rävarna som är kvar bakom örat och ännu drägglande väntar på den dagen du ska få bita i en frasig knaprigt fet brödbit att doppa och glufsa och mumsa i så du blir helt lyrisk.... bröd är exakt översatt = rent socker!

(inte enbart kaka alltså) 

 

Jag vet inte hur du är på den fronten, men är man som jag uppvuxen med det heliga brödet till allt och alltid, så uttgör det en slags basic innprogrammering nästintill med modersmjölken, men jag är inte du och dina preferenser är dina, jag enbart vill nämna... att rävarna de lurar gömda bakom öronen på en (på mig, och kanske... också på dig... eftersom du kommit upp till hela 96 kg) (min maxvikt låg en dag på  hiskeliga 92 kg och jag fick en sådan chock att den dagen åkte vågen in i skrubben och stannade där i ca 2,5 år!) , därefter fick jag en metabolisk kollaps som hette duga.. 

 

Och idag, har jag kommit så gott som halvvägs till min målvikt, via radikal kostomläggning á la lchf... men deet hindrade inte mig från att klämma i mig nästintill 1 liter glass rakt ur byttan och en annan dag 1 påse nötter.. eftersom godis kakor och bröd är uteslutet, så då tog jag av det jag "får" äta.. ibland... men med de erfarenhterna kan jag se att det var inte värt att sitta med "junkie-beteendet" DVS. att jag inte ännu bemästrat det rubbade nöjet att totalt frikoppla mitt sinne till knarkbeteendet... 

 

Säger enbart! att akta dig för dina kritiska punkter, kartlägg dem NOGSAMT medan tid är!

Så din fantastiska start inte punkterar vad som förhoppningsvis ska bli din livslånga väg... och vara hållbar för alltid - givetvis ska man kunna unna sig när man är på t.ex semester.. det är för mig inte samma sak som att åter igen bli en tvättäkta träl under det heliga brödet och det enligt lvismedelsverket, saliggörande sockret och bli pringsjas åt produktutbudet i hel- halvfabrikats industrin.. där de inte tycks se någa gränser, detta FAST det VET att hög sockerkonsumtion är LIVSFARLIGT!! samtidigt som tillstånden att bredda godishyllornam kakhyllorna och frysboxarna med den ena fantasiprodukten efter den andra.. skitsamma att man bemödat sig med att hotta upp grönsaksavdelningen med tillhörande icke-säsongs varor från andra sidan jordklotet.. kolhydratsbombernas absoluta företräde syns ändå markant, och i det trampar vi alla i dagliga minfält, varenda sekund av våra resterande livsår! 

 

Jag själv är boktavligen livrädd... att förlora det jag uppnått, då det inte är första gången jag gjort en livsomtällning gällande mitt matbeteende (är inte i mål ännu.. men på god väg) , och så fruktansvärt rädd, att åter igen bli liksom kidnappad.

 

Lycka till , lova dig att värdesätta vartenda famsteg, du måste kontemplera och mitt råd till dig är att du lär dig MEDITERA : 

 

Once and for always 

[Sevila]

Hej!
Tack snälla för att du delar med dig dina tankar/funderingar och berättar om din erfarenhet och jag kan inte mer än att hålla med! Jag har inte just brödet som en last utan sockret och jag räknar med om att jag kommer falla att inte göra det skulle vara att bara ljuga för mig själv men med denna erfarenhet så kommer jag inte stanna kvar i fällan efter att jag har fallit utan göra allt för att lyfta upp mig igen. Där kan jag säga att jag är livrädd för att eventuellt inte kunna lyfta upp mig igen men jag kommer kämpa. Jag kan dock säga med säkerhet trots ett helt liv tills nu då med en massa dieter fram och tillbaka så har aldrig något känts så här rätt, jag saknar inga kolhydrater förutom sockret en fredagskväll. 

Jag har en lång tid i mitt liv dansat mycket latinamerikanska danser och inte gjort det nu på ett och ett halvt år för att jag vantrivts i min kropp men denna helgen som gick så var det dags att bryta det och jag dansade hela helgen! Det är min meditation nu kan jag säga,, att bara glömma in sig i dansen och följa musiken och närheten av en massa fina människor i dansen wow det gör det direkt mycket enklare och för första gången på mycket länge vantrivdes jag inte i min kropp

Vi får kämpa på så gott vi kan och tillåta oss att falla för att kämpa oss upp igen men även ständigt påminna oss om att vi inte behöver göra det själva att det finns fantastiska människor bland annat i detta forumet som gärna hjälper till och det behöver man, man behöver hjälp även om man ibland har svårt att erkänna det eller be om hjälp tror jag. (i mitt fall åtminstone)

Kramar// Sevila

[Gemma]

8 timmar sedan, Sevila sade:

Hej!
Tack snälla för att du delar med dig dina tankar/funderingar och berättar om din erfarenhet och jag kan inte mer än att hålla med! Jag har inte just brödet som en last utan sockret och jag räknar med om att jag kommer falla att inte göra det skulle vara att bara ljuga för mig själv men med denna erfarenhet så kommer jag inte stanna kvar i fällan efter att jag har fallit utan göra allt för att lyfta upp mig igen. Där kan jag säga att jag är livrädd för att eventuellt inte kunna lyfta upp mig igen men jag kommer kämpa. Jag kan dock säga med säkerhet trots ett helt liv tills nu då med en massa dieter fram och tillbaka så har aldrig något känts så här rätt, jag saknar inga kolhydrater förutom sockret en fredagskväll. 

Jag har en lång tid i mitt liv dansat mycket latinamerikanska danser och inte gjort det nu på ett och ett halvt år för att jag vantrivts i min kropp men denna helgen som gick så var det dags att bryta det och jag dansade hela helgen! Det är min meditation nu kan jag säga,, att bara glömma in sig i dansen och följa musiken och närheten av en massa fina människor i dansen wow det gör det direkt mycket enklare och för första gången på mycket länge vantrivdes jag inte i min kropp

Vi får kämpa på så gott vi kan och tillåta oss att falla för att kämpa oss upp igen men även ständigt påminna oss om att vi inte behöver göra det själva att det finns fantastiska människor bland annat i detta forumet som gärna hjälper till och det behöver man, man behöver hjälp även om man ibland har svårt att erkänna det eller be om hjälp tror jag. (i mitt fall åtminstone)

Kramar// Sevila

Det här är minsann att sopa banan!  Att du  hittar självaste nyckeln till din inre MOTOR och passion! Dammar av den och bara kör igång!

Det är power.

 

Jag inspireras till allvarlig eftertanke nu och får en  flashback över mina ytterligt ganska lama,  tröga tankar i ännu inte alltför bra passivitet (promenader börjar bli lite för lite känner jag.. ) om hur var och när... jag ska gå loss med den här prestations-motions-muskulations-core-utstuderade , nu-skavi träääääna  som jag (i detta livsmomentum)) innerligt är heligt trött på, då jag själv inte får upp lusten till att motoriskt systematiskt skruva upp mig så musklerna mekaniskt och lydigt drar iväg till gym med siffror rep, set och gud o hans moster , löpbana eller vad *** det nu vill vara, med det där kontrollerande och  utstuderande förväntanssspelet som går igång i mig då, att dra igån prestation och resultaträkning. 

Been there... so forth. Not again. It´s done. Måste va något roligt. Inte något duktigt. Det är jag det. Just nu.

 

Annat med dansen! Lustfaktorn är hög, passionen väcks och berör lustcentra utan teknisk planläggning eller duktighet och i en helt annan dimension medan musklerna tänjs och jobbar , som jag tycker spontant istället som en pavlovs vovve - och med lyckopåslag.

 

Jaadu , känn dig vacker Sevila!  Där hittade du minsann hem! 

 

Sockret kan gott dra åt skogen med sig! , eller lägga sig på avbytarbänken  - just nail it

 

Tills dess allt gott!