Sevila

Från start 19-10-01 till idag, Wow!

Recommended Posts

Hej och välkommen hit!

Bra jobbat!

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är bara att gratulera!

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Grattis till dina fina resultat. 

Du skriver: "En dag på grund av lite problem och att tröstätning alltid varit min trygghet så åt jag pizza, ungefär en halv... men! konsekvenserna av det har gjort att jag kommer tänka igenom det flera gånger innan jag faller i kolhydratkoma igen :) magknipen och magsmärtorna var fruktansvärda."

Som jag brukar säga; En av de stora fördelarna med LCHF är att man blir glutenfri av bara farten. Grattis till det också. 

Att du reagerar på det sättet på pizza (och skulle jag gissa all annan glutenmjölsmat) kommer att hjälpa dig enormt att inte ramla fel. 

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2019-11-20 at 10:06, Sevila sade:

Tack snälla :)

Ja verkligen det är definitivt inte värt det. Gjorde pizza med blomkålsbotten i helgen och helt ärligt var det mycket godare än vanlig pizza :D rena himmelriket :)

Ja när det kommer till smak och mättnad så är LCHF-utbudet av receptsamlingar i mitt tycke, överlägset! EN god anledning till att ge det en chans.. 

 

Har man sedan ett komplext kanske långvarigt utvecklat sockerberoende i bakgrunden, så kan det börja spöka... obs! att jag icke vill förringa eller förta din fantastiska erfarenhet här och nu, utan enbart nämner att även när man fått kvittens på att lchf-kosten är beprövat effektiv och heltäckande god, så kan sockerdjävulen poppa upp som en blixt från klar himmel - därför : förbered dig mentalt på hur du ska tackla rävarna som är kvar bakom örat och ännu drägglande väntar på den dagen du ska få bita i en frasig knaprigt fet brödbit att doppa och glufsa och mumsa i så du blir helt lyrisk.... bröd är exakt översatt = rent socker!

(inte enbart kaka alltså) 

 

Jag vet inte hur du är på den fronten, men är man som jag uppvuxen med det heliga brödet till allt och alltid, så uttgör det en slags basic innprogrammering nästintill med modersmjölken, men jag är inte du och dina preferenser är dina, jag enbart vill nämna... att rävarna de lurar gömda bakom öronen på en (på mig, och kanske... också på dig... eftersom du kommit upp till hela 96 kg) (min maxvikt låg en dag på  hiskeliga 92 kg och jag fick en sådan chock att den dagen åkte vågen in i skrubben och stannade där i ca 2,5 år!) , därefter fick jag en metabolisk kollaps som hette duga.. 

 

Och idag, har jag kommit så gott som halvvägs till min målvikt, via radikal kostomläggning á la lchf... men deet hindrade inte mig från att klämma i mig nästintill 1 liter glass rakt ur byttan och en annan dag 1 påse nötter.. eftersom godis kakor och bröd är uteslutet, så då tog jag av det jag "får" äta.. ibland... men med de erfarenhterna kan jag se att det var inte värt att sitta med "junkie-beteendet" DVS. att jag inte ännu bemästrat det rubbade nöjet att totalt frikoppla mitt sinne till knarkbeteendet... 

 

Säger enbart! att akta dig för dina kritiska punkter, kartlägg dem NOGSAMT medan tid är!

Så din fantastiska start inte punkterar vad som förhoppningsvis ska bli din livslånga väg... och vara hållbar för alltid - givetvis ska man kunna unna sig när man är på t.ex semester.. det är för mig inte samma sak som att åter igen bli en tvättäkta träl under det heliga brödet och det enligt lvismedelsverket, saliggörande sockret och bli pringsjas åt produktutbudet i hel- halvfabrikats industrin.. där de inte tycks se någa gränser, detta FAST det VET att hög sockerkonsumtion är LIVSFARLIGT!! samtidigt som tillstånden att bredda godishyllornam kakhyllorna och frysboxarna med den ena fantasiprodukten efter den andra.. skitsamma att man bemödat sig med att hotta upp grönsaksavdelningen med tillhörande icke-säsongs varor från andra sidan jordklotet.. kolhydratsbombernas absoluta företräde syns ändå markant, och i det trampar vi alla i dagliga minfält, varenda sekund av våra resterande livsår! 

 

Jag själv är boktavligen livrädd... att förlora det jag uppnått, då det inte är första gången jag gjort en livsomtällning gällande mitt matbeteende (är inte i mål ännu.. men på god väg) , och så fruktansvärt rädd, att åter igen bli liksom kidnappad.

 

Lycka till , lova dig att värdesätta vartenda famsteg, du måste kontemplera och mitt råd till dig är att du lär dig MEDITERA

 

Once and for always ✨

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej!
Tack snälla för att du delar med dig dina tankar/funderingar och berättar om din erfarenhet och jag kan inte mer än att hålla med! Jag har inte just brödet som en last utan sockret och jag räknar med om att jag kommer falla att inte göra det skulle vara att bara ljuga för mig själv men med denna erfarenhet så kommer jag inte stanna kvar i fällan efter att jag har fallit utan göra allt för att lyfta upp mig igen. Där kan jag säga att jag är livrädd för att eventuellt inte kunna lyfta upp mig igen men jag kommer kämpa. Jag kan dock säga med säkerhet trots ett helt liv tills nu då med en massa dieter fram och tillbaka så har aldrig något känts så här rätt, jag saknar inga kolhydrater förutom sockret en fredagskväll. 

Jag har en lång tid i mitt liv dansat mycket latinamerikanska danser och inte gjort det nu på ett och ett halvt år för att jag vantrivts i min kropp men denna helgen som gick så var det dags att bryta det och jag dansade hela helgen! Det är min meditation nu kan jag säga,, att bara glömma in sig i dansen och följa musiken och närheten av en massa fina människor i dansen wow det gör det direkt mycket enklare och för första gången på mycket länge vantrivdes jag inte i min kropp :)

Vi får kämpa på så gott vi kan och tillåta oss att falla för att kämpa oss upp igen men även ständigt påminna oss om att vi inte behöver göra det själva att det finns fantastiska människor bland annat i detta forumet som gärna hjälper till och det behöver man, man behöver hjälp även om man ibland har svårt att erkänna det eller be om hjälp tror jag. (i mitt fall åtminstone)

Kramar// Sevila

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
8 timmar sedan, Sevila sade:

Hej!
Tack snälla för att du delar med dig dina tankar/funderingar och berättar om din erfarenhet och jag kan inte mer än att hålla med! Jag har inte just brödet som en last utan sockret och jag räknar med om att jag kommer falla att inte göra det skulle vara att bara ljuga för mig själv men med denna erfarenhet så kommer jag inte stanna kvar i fällan efter att jag har fallit utan göra allt för att lyfta upp mig igen. Där kan jag säga att jag är livrädd för att eventuellt inte kunna lyfta upp mig igen men jag kommer kämpa. Jag kan dock säga med säkerhet trots ett helt liv tills nu då med en massa dieter fram och tillbaka så har aldrig något känts så här rätt, jag saknar inga kolhydrater förutom sockret en fredagskväll. 

Jag har en lång tid i mitt liv dansat mycket latinamerikanska danser och inte gjort det nu på ett och ett halvt år för att jag vantrivts i min kropp men denna helgen som gick så var det dags att bryta det och jag dansade hela helgen! Det är min meditation nu kan jag säga,, att bara glömma in sig i dansen och följa musiken och närheten av en massa fina människor i dansen wow det gör det direkt mycket enklare och för första gången på mycket länge vantrivdes jag inte i min kropp :)

Vi får kämpa på så gott vi kan och tillåta oss att falla för att kämpa oss upp igen men även ständigt påminna oss om att vi inte behöver göra det själva att det finns fantastiska människor bland annat i detta forumet som gärna hjälper till och det behöver man, man behöver hjälp även om man ibland har svårt att erkänna det eller be om hjälp tror jag. (i mitt fall åtminstone)

Kramar// Sevila

Det här är minsann att sopa banan! 😋 Att du  hittar självaste nyckeln till din inre MOTOR och passion! Dammar av den och bara kör igång!

Det är power.

 

Jag inspireras till allvarlig eftertanke nu och får en  flashback över mina ytterligt ganska lama,  tröga tankar i ännu inte alltför bra passivitet (promenader börjar bli lite för lite känner jag.. ) om hur var och när... jag ska gå loss med den här prestations-motions-muskulations-core-utstuderade , nu-skavi träääääna  som jag (i detta livsmomentum)) innerligt är heligt trött på, då jag själv inte får upp lusten till att motoriskt systematiskt skruva upp mig så musklerna mekaniskt och lydigt drar iväg till gym med siffror rep, set och gud o hans moster , löpbana eller vad *** det nu vill vara, med det där kontrollerande och  utstuderande förväntanssspelet som går igång i mig då, att dra igån prestation och resultaträkning. 

Been there... so forth. Not again. It´s done. Måste va något roligt. Inte något duktigt. Det är jag det. Just nu.

 

Annat med dansen! Lustfaktorn är hög, passionen väcks och berör lustcentra utan teknisk planläggning eller duktighet och i en helt annan dimension medan musklerna tänjs och jobbar , som jag tycker spontant istället som en pavlovs vovve - och med lyckopåslag.

 

Jaadu , känn dig vacker Sevila!  Där hittade du minsann hem! 

 

Sockret kan gott dra åt skogen med sig! , eller lägga sig på avbytarbänken  - just nail it

 

Tills dess allt gott!

 

 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.