Maja 2

Hålla vikten efter viktnedgång

Recommended Posts

Jag undrar hur mycket vi ska äta för att hålla vikten efter viktnedgång med LCHF/keto och om man kan äta annat än keto någon gång ibland,hur har ni gjort?

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

VÄLKOMMEN  till forumet, Maja 2!

Det enkla svaret på din fråga är: Ät bara när du är hungrig, och sluta äta innan du blir helt proppmätt. 

Ett mer utförligt svar är:

Du får nog prova måttlig LCHF och se om det är tillräckligt för att behålla vikten. 

Två eller tre dagar i veckan med 16-17 timmar från sista kvällsmålet till lunchen dagen därpå brukar vara bra för att behålla sin vikt (intermittent fasta). Det är inte ovanligt att LCHF-are gör så varje dag. Man får pröva sig fram till vad man själv mår bra av. (Efter 16 timmar utan tillförsel av näring utifrån börjar kroppen använda "utgångna" celler för reparationsarbetet, vilket betyder en nyttig städning i kroppen.)

Vissa av oss ser till att vara i ständig ketos.  Andra har perioder av ketos varvat med en något liberalare LCHF-kost.  Och jag tror att de flesta tillåter sig att medvetet "hoppa över skaklarna" ett par dagar om året, som sin födelsedag och julafton, till exempel. Men det måste vara planerat i förväg ("På julafton skall jag NJUTA av onyttigheterna utan dåligt samvete!") och begränsat till en dag, annars kan det dra iväg.

Pröva dig fram tills du hittar din egen nivå och en egen "ät- och sovklocka", som får dig att behålla vikten och som du kan klara att leva med resten av livet. Vi är alla olika :)

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det kan tyckas att din fråga är enkel men den är det inte. Har du ätit LCHF ett tag bara för att se att siffran på vågen nått det önskade nivån? Eller äter du LCHF för att slippa inflammationer som den näringsfattiga skräpmaten, industritillverkade maten, tillsatser, utlraprocessningen av maten skapar i kroppen? Hur känslig är du för socker och kolhydrater? Är du sockerbesoende? Hur känslig är du för gluten, en protein som finns i spannmål?

Maten är ju en av de mest kraftfulla faktorerna när det gäller hälsa. Om man jämför matens och träningens påverkan på hälsa så är förhållandet ungefär 10:1. Att öka i vikt är bara ett symptom på att man äter fel. Så det korta svaret på din fråga är: Det är mycket individuellt hur man gör med maten efter en viktnedgång mha LCHF. Det beror på hur intresserad och påläst man är. Äter man för hälsans skull är man mycket noga med vad man stoppar i munnen.

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2019-12-04 at 20:30, Maja 2 sade:

Jag undrar hur mycket vi ska äta för att hålla vikten efter viktnedgång med LCHF/keto och om man kan äta annat än keto någon gång ibland,hur har ni gjort?

Vet egentligen inte vilket svar du föväntar dig.. iallafall så kan jag avslöja några grejer.. dvs typ oavsett LCHF eller ej.. om kalorintaget sjunker så går man som regel ner vikt!

Andra grejer, typ om måltidsfrekevenen sjunker.. så går de flesta oxå ner i vikt!

Iallafall så konstaterar jag härmed  att frågan handlar om vikt?

'Och då har jag ett glatt budskap.. dvs det handlar i förstone om kalorier!

Dvs vilken läskunning person som helst kan banta.. det är den lättaste saken i vårlden!

Och när man väl slurtat banta,vad gör man då,. dvs det är då det handlar om huruvidída man valt metod/kostmodell !

Iallafalla  om LCHF/keto visat sig vara framgångsrikrikt vad gäller viktnedgång så får man fortsätta äta så!

Iomed stigande ålder och lite sådant så kan man även behöva bli ännu striktare men då pratar vi inte längre om vikt utan om hälsa!

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
8 timmar sedan, Zepp sade:

Och då har jag ett glatt budskap.. dvs det handlar i förstone om kalorier!

Nja... Visserligen spelar de roll men min erfarenhet är att du kan överäta fler kalorier på LCHF utan viktuppgång än vid kolhydrattätare mat... Och då är vi inne på hormonregleringen igen. Om man får till rätt hormonreglering plockar kroppen på kroppsfettet istället för att styra ner ämnesomsättningen om man minskar energimängden via födointaget. Likadant blir det åt andra hållet, kroppen kan styra upp ämnesomsättningen, därav att man kan äta mer utan att öka i vikt. Vill man gå ner i vikt ska man förstås sträva efter att minska intaget och plocka av kroppsfettet.
Sen var det den där lilla detaljen "rätt hormonreglering"... Minska insulinpåslaget är steg ett förstås och där är LCHF väldigt bra. Sedan påverkar annat också; menscykeln/klimakteriet, stress (en stor bov!!) och kroppens förmåga till avgiftning och sådant.

On 2019-12-04 at 20:30, Maja 2 sade:

om man kan äta annat än keto någon gång ibland,hur har ni gjort?

Med åren tenderar man att sluta fundera så mycket på "får" och "får inte", man bara gör. Är det kalas så kanske man äter en tårtbit för just den tårtan är favoriten. Triggas man väldigt av sötsaker och vet med sig att man kommer må dåligt och ha sug i flera dagar, kanske man tar en bit mörk choklad till kaffet eller en slät kopp. Jag är f n inne i en mindre nogräknad period av olika skäl men min akilleshäl är småätandet, inte det söta i sig så det blir liksom inom ramarna för LCHF men lite för mycket och framför allt för ofta.

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2019-12-04 at 20:30, Maja 2 sade:

Jag undrar hur mycket vi ska äta för att hålla vikten efter viktnedgång ...,hur har ni gjort?

Jag tror att det mer handlar om vanor, tidpunkter och inte bara om vad man äter. Småätande på LCHF kan vara om inte lika dåligt som på HCLF men iallafall en sämre modell om man vill hålla vikten.

Om jag vill hålla vikten måste jag tidsbegränsa mitt ätande dvs äta under en kortare tidsfönster - bara på kvällen eller bara på morgonen eller bara mitt på dagen. Om jag vill minska i fettvikt måste jag förlänga tiden då jag inte äter så att fastefönstret blir 36-42 timmar.

Jag anser att människor som omnivorer är närmare till köttätare än till gräsätare. Som gräsätare betar man i princip hela dagen lång och många går upp i vikt av just detta ”betande”. Som köttätare äter du en större måltid då du har lyckats nedlägga ditt byte och fastar till nästa lyckade jakt. Vi kan leva gott på underhudsfettet i långa perioder.

”Betandet” förstör också mina tänder vilket jag ser som ytterligare en anledning till att inte äta så ofta.

Vi kvinnor kan drabbas av något som heter lipödem, dvs svullnad av fettvävnad. Låren och rumpan blir stora, gropiga och ömma. Man tror att hormonella förändringar i puberteten, under graviditeten och vid klimakteriet triggar problemet. Jag misstänker att inflammationen ligger bakom. Fasta är antiinflammatorisk och lätt begriplig (dock inte enkel) metod. Därför tror jag att förlängd fasta kan vara en bra metod för många kvinnor som har svårt att hålla vikten. Dock måste man träna att fasta innan man kan börja trivas med den.

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tror också att inflammationshöjande komponenter är orsaksfaktorer , gällande innehållsmässigt fel födoämnesgrupper och fel produkter, samt frekvent intag över hela året av detta. 

 

Sedan är jag också övertygad om att fasta är är välbehövlig paus/återhämtning för kroppen och ett sant läkande.

Samtidigt som det tar tid att göra sig mottaglig för denna typ av terapi. Jag tror inte man bara kan spontant slänga in lite fasta bara för sakens skull, utan att någon slags rekyl kommer som effekt : det blir lite traditionell bantar-tänk á la californien-beach-attityd.. åter igen, den ständiga kroppsfixeringen som ensamt element, och så tänker jag inte att fastan är ämnad att vara. (även om hälsofreaks nog använder det så, som ett slit&släng redskap, för uppvisning som kompletterar övrig kanske fanatisk hållning. (mat och hälsofanatism kan också bli mode ,  (lchf givetvis undantaget!) 

 

Jag gav mig på 1 enda dags fasta för några veckor sedan, (utöver att tillämpa 16:8 ätfönster sedan ett tag utan problem) , men det blev en sjujävlig seg utmaning med överraskande fixering vid mat, och detta tyder på att jag inte upparbetat mer rätt/sund motiv för fastedagar.. som jag vill se som en befrielse,  utan säkert av fel anledning mer såg det som att straffa eller "temporärt tygla" mitt mat-sinne, och det är inte den ingången som är rätt för mig och bibringar klarheten och välmåendet - oavsett lite småhunger och sugenhet som kan poppa upp ,em ändå klinga av under en väl planerad och efterlängtad fasteperiod. 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Wow! Vilka bra svar jag fick.Tack!  Nej jag äter såhär både för vikt och hälsa,och pga  lite tidigare ätstörningar. Känner också att jag får i mig näring nu på ett helt annat sätt. Kroppen jublar.Det är bara att fortsätta forska och pröva sig fram till ett helt liv med keto/LCHF och kanske enstaka provsmakningar av onyttigheter om man klarar det.

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On ‎2019‎-‎12‎-‎07 at 11:33, Gemma sade:

Jag gav mig på 1 enda dags fasta för några veckor sedan, (utöver att tillämpa 16:8 ätfönster sedan ett tag utan problem) , men det blev en sjujävlig seg utmaning med överraskande fixering vid mat, och detta tyder på att jag inte upparbetat mer rätt/sund motiv för fastedagar.. som jag vill se som en befrielse,  utan säkert av fel anledning mer såg det som att straffa eller "temporärt tygla" mitt mat-sinne, och det är inte den ingången som är rätt för mig och bibringar klarheten och välmåendet - oavsett lite småhunger och sugenhet som kan poppa upp ,em ändå klinga av under en väl planerad och efterlängtad fasteperiod. 

Man måste träna att fasta och man måste veta sina "varför". I början är det viktigt med att ha rätt mental inställning. En bra början är att läsa "Allt om fasta" av Jason Fang. Han reder ut många missförstånd och rädslor när det gäller fasta.

Det som var en ögonöpnare för mig dock var inte hans bok, det läste jag senare för att få lite tips och trix, det var ketogen kost för epileptiker. Klassisk keto för epileptiker är 4:1 förhållande mellan fett:protein+kolhydrater. Men det mest fantastiska med den regimen är att den kan göra att hjärnan läker och deras epilepsi BOTAS! Man vet inte varför den regimen är så bra för hjärnan men man tror att det beror på att den härmar fasta. Man ska kanske inte låta små barn (många får epilepsi i tidig ålder) fasta då de behöver växa och i många kulturer var barnen undantagna från fastan så man försöker härma fastan för dem.

Om man nu kan få hjärnan att läka genom att driva sin kropp på mest fett så har riktig fasta precis samma fördelar och även bättre. När vi fastar behöver vi inte räkna makros och oroa oss för eventuella tillsatser, gifter, mängder oooooo ops nu åt jag kanske för mycket för att jag hade svårt att sluta äta osv. Vi driver våra kroppar på fett och den skadade vävnad (protein) kroppen tar återanvänder den för att reparera annan vävnad. En storstädning helt enkelt - helt gratis. Jag straffar mig inte med fastan - jag belönar mig. Ärligt, jag skämtar inte. Då jag gav mig på en 5 dagarsfasta upptäckte jag att från dag 3 var jag helt fri, fri från sug, fri från hunger, fri från den obestämda känslan i kroppen som driver mig till kylen för att få tag på något litet och fett. Den gör mig även på gott humör. Antagligen blir man hög av alla BHB som flödar runt i kroppen. Den känslan vill man tillbaka till.

Vi är alla olika. För vissa passar det kanske med kortare fastor, men för mig passar det med längre. När man har kämpat sig igenom dag 1 och en del av dag 2 så blir fasta lättare och lättare att fortsätta med, så varför sluta? Men man vet inte om det om man inte har provat.     

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2019-12-04 at 20:30, Maja 2 sade:

Jag undrar hur mycket vi ska äta för att hålla vikten efter viktnedgång med LCHF/keto och om man kan äta annat än keto någon gång ibland,hur har ni gjort?

Du har hittills i tråden fått suveräna råd, som alla i genomsnitt sammanfattar vad det är fråga om :

- som Inez påpekar:  "Ät bara när du är hungrig, och sluta äta innan du blir helt proppmätt", möjligen att avsluta ätandet innan mättnad uppstår. Äter man tills man blir mätt, kommer ofta det Inez talar om - känslan av att vara proppmätt - en stund senare!

- Som Katerina framhåller: "Att öka i vikt är bara ett symptom på att man äter fel... Det beror på hur intresserad och påläst man är. Äter man för hälsans skull är man mycket noga med vad man stoppar i munnen". "Fasta är antiinflammatorisk och lätt begriplig...förlängd fasta kan vara en bra metod för många kvinnor som har svårt att hålla vikten. Dock måste man träna att fasta innan man kan börja trivas med den". Träna och fasta går naturligtvis också bra.

- Elinor anser: "Det tar ca ett halvår för kroppen att sluta flacka och bli trygg i en ny vikt... Sen vet du nog bäst själv vad du klarar av att äta utan att bli triggad att börja svulla kolhydrater och socker igen". 

- Zepp klipper till med: "... om LCHF/keto visat sig vara framgångsrikrikt vad gäller viktnedgång så får man fortsätta äta så"!

- MariaF anser med rätta att: "Med åren tenderar man att sluta fundera så mycket på "får" och "får inte", man bara gör".

- Gemma påpekar att: "...oavsett lite småhunger och sugenhet som kan poppa upp, men ändå klinga av under en väl planerad och efterlängtad fasteperiod". 

Det är råd av dessa slag som jag hade i ryggsäcken, när jag  tillsammans med kunskaperna genom  forskareliten, som Kostdoktorn samlat under åren med Andreas Eenfeldt och hans ambitiösa medarbetare som styrgrupp, började intressera mig för LCHF.

Teori är en sak men det är i praktiken vid matbordet som verkligheten visar sig och resultatet på badrumsvågen kan åskådliggöras (som fett%, vatten%, muskel% och vikt resp. dagligt kaloribehov för ev. finjustering).  Katerinas konstaterande: "Om man jämför matens och träningens påverkan på hälsa så är förhållandet ungefär 10:1". Oavsett om man är träningsfreak eller soffpotatis delas den åsikten av allt fler forskare. Visst kunde min far i 70-årsåldern hänga i knäna på mattstången och svinga sig fram och tillbaka för att slutligen sträcka på benen och landa perfekt. Jag har i varje fall för länge sen slutat tävla med mig själv i höjdhopp men visst är kroppen gjord för rörelser - varför har vi annars två armar och två ben. 

Vad jag möjligen kunde poängtera (fast det framgår ju redan genom tipsen du fått i denna tråd) är att det viktigaste av allt är kunskap, som man själv tillskansar sig - den som du upplever bl.a. genom forumets samlade kunskap och medlemmarnas personliga erfarenheter. Många tror att det viktigaste bara skulle vara att utgå från rådet att undvika socker. Då skulle paradiset öppna sig och vikten rasa.

Som Katerina sammanfattar om svårigheten att hålla vikten efter viktnedgång: "Det kan tyckas att din fråga är enkel men den är det inte". För egen del blev dock kostväxlingen synnerligen lätt men det berodde enbart på att jag nästan helt följde de goda råden från forumets eminenta medlemmar.100768749_ScreenHunter_vin2560Oct_2009.jpg.51b1ed48a9933235f8f836db25e0355b.jpg

P.S. Vid sidan av de viktiga råden ovan som jag följde, fanns sådant som jag inte följde (har kanske med mitt temperament att göra), att låta övergången ske successivt.  Istället gick jag snabbt fram för att i alla avseenden direkt gå över till LCHF, dvs. på dagen för kostväxlingen helt släppa potatisen, riset, brödet, pastan, sötade drycker, bananer och frukt i övrigt resp. annat som innehöll större andel sockerbildande kolhydrater.  Däremot använde jag lågsockerbildande grönsaker till att krydda maten med tillsammans med vinet (som huvudsakligen tjänar som krydda).

Mina kontroller låg på vågen, där jag vid sidan av vikten, kunde mäta fett%, vatten% och muskel%. Dessutom skaffade jag mig en KETONIX-mätare som dygnet runt visade vilken ketosnivå som jag uppnådde. Jag mätte även blodtrycket regelbundet och kontrollerade tempen med jämna mellanrum. Allt har löpt nästan friktionsfritt fram tills nu.

Glömde jag väbefinnandet som kändes från första stund - egentligen det som utgör den främsta indikatorn på att kroppens celler börjar stormtrivas och att principen för LCHF är den rätta att hålla fast vid. Det man tidigare hörde talas om, svårigheten att i längden kunna hålla fast vid LCHF, kan jag inte i något avseende förstå! Idag äter jag lyxigare mat än någonsin tidigare - till lägre kostnad och utan minsta sötsug. Varför skulle jag, med tre mediciner utsatta och därmed som medicinfri, ha en tanke på att lämna en supersund kost för återgång till diabetes, högt blodtryck skev lipidprofil och ökade risker för cancer och övriga kultursjukdomar??? Du Maja 2 kommer, under tiden som kommer, med all sannolikhet att få uppleva samma sak. Välkommen i gänget!

  • Gilla 5

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.