Gå till innehåll

2019 års Förvillare!


Recommended Posts

Under hela min skoltid  45 år sedan ... så fick vi lära oss att vi är på väg mot en ny istid...   Stämmer inte detta längre? 

  • Tack! 1
  • Haha 1
  • Förvirrad 1
  • Boom 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
  • Svar 182
  • Created
  • Senaste svar

Top Posters In This Topic

Top Posters In This Topic

Popular Posts

Jag vet inte om jag helt ställer mig bakom slutsatsen nedan men om man har läst forumet under det gångna  måste konsensus väl ändå bli att vi utser ... ... Veganrörelsen till årets Förvillare?! 😉

Jag blev tvungen att ta bort en del inlägg. En förutsättning för diskussion i detta forum är att man har en respektfull ton mot varandra. Flera av de borttagna inläggen uppfyllde inte detta. Diskus

Vi stänger den här tråden för vidare kommentarer.     

Posted Images

1 timme sedan, Cleppa sade:

Under hela min skoltid  45 år sedan ... så fick vi lära oss att vi är på väg mot en ny istid...   Stämmer inte detta längre? 

Visst gör det de. Läs Lars Bern om klimathotet.

 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
6 timmar sedan, Cleppa sade:

Under hela min skoltid  45 år sedan ... så fick vi lära oss att vi är på väg mot en ny istid...   Stämmer inte detta längre? 

Och i hela min för 70 år sedan, om och om igen  för varje decennium. Förstärkt på 1970-talet:

“Climate experts believe the next ice age is on it’s way…within a lifetime…”

https://www.johnlocke.org/update/climate-experts-believe-the-next-ice-age-is-on-its-way-within-a-lifetime/

  • Gilla 2
  • Tack! 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
  • 1 month later...

 Jag hade inte tänkt att skriva något mer i denna tråd pga den låga nivån hos dem som propagerar mot att det pågår en global uppvärmning som orsakas främst av konsumtionen av fossila bränslen. Nils Engströms senaste inlägg är så otroligt svagt, att jag blir förbluffad hur okritiskt ren dynga sprids. Hur kan man sprida artiklar från 1972, som säger att en istid är på väg inom en livstid, och artiklarna är redan nästan 50 år gamla. De har redan gått en halv livstid sedan dessa artiklar publicerades. Under den tiden har det blivit varmare. Alltså det finns inget som tyder på att en istid är på väg inom 30 år, och hitintills har det varit 100 000 år mellan istiderna (Den senaste istiden var för 11 000 årsedan). Så hur kan ens några låta sig luras av så undermåligt dumma teorier. Här på detta forum undrar jag om inte "klimatförnekarna"är de som bäst förtjänar titeln Förvillare.  Vill man läsa om klimatförändringarna, så är 'SMHI en bra plats att börja på. T. EX. här :https://www.smhi.se/kunskapsbanken/klimat/klimatet-forandras/klimatforandringarna-marks-redan-idag-1.1510 

   

 

  • Gilla 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
5 timmar sedan, HelgeK sade:

Här på detta forum undrar jag om inte "klimatförnekarna"är de som bäst förtjänar titeln Förvillare.    

Undra på du. Här får du lite sunt förnuft och logiskt tänkande.

https://klimatsans.com/

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

 

Tack al@j "Klimatsans" ÄR ETT TYPISKT EXEMPEL på allt annat än sans! De säger att klimatet blir kallare. De är emot vindkraft, och pladdrar om solfläckar. Ett underbart exempel på allt annat än SANS.

 

       Vill man få fakta om klimatförändringarna, då är SMHI en bra källa för fakta i ämnet: https://www.smhi.se/klimat               klimatförvillarna finansieras av delar av olje-industrin: https://www.theguardian.com/business/2020/jan/08/oil-companies-climate-crisis-pr-spending

PS.      SDs  "samhällsnytt"  hävdar vi där på väg mot en "liten Istid", och att fakta kommer från NASA.  Är det sant ?

 Naturligtvis inte. Det är bara att själv gå in på NASAs hemsida. Se: https://climate.nasa.gov/blog/2953/there-is-no-impending-mini-ice-age/  Så Samhällsnytt ljuger, så lite kritiskt tänkande är bra, för att inte låta sig bli lurad av populister med dolda avsikter.

  • Gilla 1
  • Haha 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
16 minuter sedan, HelgeK sade:

 

Tack al@j "Klimatsans" ÄR ETT TYPISKT EXEMPEL på allt annat än sans! De säger att klimatet blir kallare. De är emot vindkraft, och pladdrar om solfläckar. Ett underbart exempel på allt annat än SANS.

 

 

Ursäkta Helge, jag kan inte annat än att skratta.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
4 minuter sedan, al@j sade:

Ursäkta Helge, jag kan inte annat än att skratta.

Det gör jag med!

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
2 timmar sedan, HelgeK sade:

Det gör jag med!

Det sägs att ett gott skratt förlänger livet, så då kan man säga att vi lyckats förlänga varandras liv.🙃

  • Haha 2
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
  • 4 weeks later...

Den som, liksom flertalet klimataktivister, tror sig kunna fastställa en personlig slutsats i klimatfrågan,  inte minst via allt dravel från "nobelpristagaren" Al Gore (i väsentliga avseenden med verkligheten snedvriden till oigenkännelighet),  bör skaffa sig ett lämpligt kunskapstillskott.

Efter att ha följt Michael Moores presentation nedan, lär de flesta behöva justera de gröna tankegångarna och ta ny sats. Den som inte sett detta mästerverk, måste bara se det - gärna flera gånger. Att yttra sig i "gröna" tongångar utan att ha sett videon, bör undvikas!

I denna mycket tänkvärda video skärskådas världens energiförsörjning, som med önskvärd tydlighet visar att huvuddelen av hittills presenterade gröna lösningar på energiområdet saknar ens elementär matematiskt/statistiskt genomtänkt grund.  T.ex. byggs numer energianläggnar upp som, istället för att drivas av olja, kol eller kärnkraft, avses bygga på övergång till s.k. "biomaterial" (underförstått  trävirke). En skrämmande konsekvens av detta vansinne innebär t.ex. att allt skogsmaterial i USA bara skulle räcka ett år till att förse landet med energi. Därefter skulle all mark vara befriad från skog, som därefter tar ca. 50 år för återväxt.  Nu köps bl.a. från Kanada - så länge deras skogar räcker till. Hur blir det då med det minskade koldioxidupptaget och därmed ökade andelen koldioxid i atmosfären?

Konsekvensen av kort livslängd för vindkraftverk, solkraftpaneler och elbilar är att tillverkningen av dessa ger lika stora mängd utsläpp (kodioxid etc.), som om man skulle ha fortsatt energiproduktion och förbrukning av biobränsle som tidigare, utan omvägar.

Min slutliga synpunkt är att, om man avser att upphöra med biobränslen för att tillfredsställa nuvarande energibehov på annat sätt, kvarstår kärnenergin som enda rimliga energikällan - i framtiden förhoppningsvis ersatt av fusionsreaktorer, som i praktiken skulle göra oss oberoende av bränsle genom havsvattnet.

  • Tack! 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
  • 2 weeks later...

 Visa  oljebolag lägger ut hundratalsmiljoner på att sprida lögner om klimatförändringarna. Den propagandan OM den skulle vinna kampen om folks själar, så skulle skadeverkningarna bli förskräckliga, och det är tyvärr inga överdrifter. Växthuseffekterna försämrar  människornas livsbetingelser. Det är inte svårt att förstå,  om man anstränger sig och granskar fakta. Det är livsnödvändigtatt minska växthuseffekterna. Men det finns också en mer vardagliga förvrängningar, som syftar till  en whitewashing, som är lättare att genomskåda. Men ändå nödvändig att granska. Supermiljöbloggen publicerar Greenpeaces uppfattning om en utbyggnad i Brofjorrden.: https://supermiljobloggen.se/nyheter/ett-av-de-varsta-exemplen-pa-greenwashing-i-sverige/

    Här är Greenpeace artikeln:     https://preemwashing.se

  • Gilla 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
  • 3 weeks later...
On 2020-06-02 at 21:28, HelgeK sade:

1. Växthuseffekterna försämrar  människornas livsbetingelser.

2. Det är inte svårt att förstå,  om man anstränger sig och granskar fakta.

3. Det är livsnödvändigtatt minska växthuseffekterna.

1. I vissa fall ja - men om man t.ex. ser till den ökade koldioxidhalten, kan direkt påstås att den inneburit miljontals människors räddning från svält, eftersom jordarnas  skördar under tiden blivit många gånger större.

2. Granskningen (1) är en viktig positiv observation. Tidigare har den största oron för massvält hos klimatforskarna relaterats till kallare klimat.

3. Med hänsyn till (1) och (2) förefaller tveksamt dels om nackdelarna med lägre koldioxidhalt är något att eftersträva, dels om det finns något som tyder på att människan har minsta möjlighet att påverka klimatet. Mycket talar för att växlingar i klimatet som historiskt förekommit, visar att huvuddelen av det som kan observeras har naturliga orsaker.

Intressant skall bli att observera hur kommande aktivitetsförändringar i solen kommer att  påverka klimatet.

Mycket mer intressant än det mesta som sammanfattats av IPCC under senare år är denna sammanfattning i videoform:

En utmarkt, mycket saklig genomgång (med utmärkta referenser för den som läser boken som refereras). En god hjälp för den som efterstävar en balanserad bild av verkligheten och avvikelserna från den som presenteras genom klimatmodeller och IPCC:s tolkning av dessa. Rekommenderad läsning inte minst för alla som med oro för framtiden tagit del av klimatalarmisternas tongivande argument.

  • Tack! 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2020-06-20 at 23:26, Nils Engström sade:

1. I vissa fall ja - men om man t.ex. ser till den ökade koldioxidhalten, kan direkt påstås att den inneburit miljontals människors räddning från svält, eftersom jordarnas  skördar under tiden blivit många gånger större.

Ett osakligt påstående som inte stämmer med fakta. De två i programmet påstår , att man bör öka förbränningen  av olja  och kol.  Klimatet blir varmare, och det är fakta. Uppenbarligen känner du inte till "Den gröna revolutionen" . Jag har aldrig hört någon som är intresserad av ökningen av jordbruksprodukter, som hävdat , att det är ökningen av koldioxid i atmosfären som orsakat produktions ökningen i jordbruket.Det är rent nonsen. Är verkligen skogsbränderna, som följer på uppvärmningen verkligen bra? Nils du hävdar att världen från 2020 till 2050 är på väg mot en ny istid, och  du påstår att det beror på solfläckar. Detta trots att alla vet att solfläckarna återkommer mycket regelbundet vart 11:e år. Det finns nåra hypoteser, om vad som styr istidernas återkomst, och det är ungefär 100 000 år emellan dem, och i ingen av hypoteserna  ingår solfläckarna.

Hur kan man hamna så snett?

Den senaste sommaren i Australien var det 50 grader varmt och torka och stora skogsbränder som dödade många djur och även människor. Det hindrar inte Nils Engström från att kalla koldioxid "livets gas". Nils är likgiltig för oljebolagens miljöförstöring. https://www.svt.se/nyheter/utrikes/dokumentar-oljeindustrin-har-tystat-ned-globala-uppvarmningen-i-sextio-ar

För de som är intresserade av klimatet och klimatförändringarna,  så har  Naturvårdsverket  en del intressanta artiklar. T. ex.:  https://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer/978-91-620-8368-7.pdf

 

 

https://www.ucsusa.org/resources/ipcc-who-are-they

https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/4dpqoe/fn-chefens-larm-vi-forlorar-kampen-mot-klimatforandringarna

https://www.globalpolitics.se/500-forskarna-protesterar-mot-ipcc-i-upprop-till-fn/

https://www.su.se/forskning/forskningsnyheter/klimatförändringar-gör-vissa-väderprognoser-svårare-1.431998

https://www.di.se/di/artiklar/2014/6/5/kastade-ut-oljebolagen/

http://proletaren.se/artikel/sex-lobbygrupper-i-fossilkapitalets-tjanst

https://www.naturvardsverket.se/Sa-mar-miljon/Klimat-och-luft/Klimat/Tre-satt-att-berakna-klimatpaverkande-utslapp/Globala-utslapp-av-vaxthusgaser/

https://www.misu.su.se/svenska/

Det är väldigt många olika analyser världen runt som måste vägas samman för att få fram en medeltemperatur för vår jord.Det var ett viktigt skäl till IPCCs bildande. https://www.lansstyrelsen.se/download/18.2e0f9f621636c84402730f3d/1528811635925/LSTM-SMHI_2012_Klimatanalys för Skåne län.pdf

https://www.ipcc.ch/about/

I sverige  är det SMHI som är huvudansvariga för klimatforskningen i Sverige.

 

De som ligger bakom SwebbTV är med i "Alternativ för sverige", De är avhoppare  från SD, och gillar  Vladimir Putin och hans styre. Det är en möjlig förklaring  till deras  entusiasm för olja och kol. Rysslands oljeförsäljning har varit  väldigt viktig för Putins militära upprustning. Nu går det dåligt för Ryssland, och de vill sälja mer olja. 

  • Gilla 2
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
8 minuter sedan, HelgeK sade:

De två som ligger bakom SwebbTV är med i "Alternativ för sverige", de är avhoppare  från SD,  gillar  Vladimir Putin och hans styre.

Det är också min bild och en anledning för, den redan hårt kritiserade, LCHF-rörelsen att inte beblanda sig tycker jag. 

  • Gilla 2
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2020-03-24 at 10:12, Cleppa sade:

Under hela min skoltid  45 år sedan ... så fick vi lära oss att vi är på väg mot en ny istid...   Stämmer inte detta längre? 

Det stämmer, de kommer och går med cirka 300,000 års mellanrum.

Men du får vänta ett tag, för det var bara cirka 10,000-15,000 år sedan den sista istiden.

Iallafall så skall man inte blanda ihop detta med vad som händer nu.. för det har för första gången inträffat något extremt som oxå påverkar klimatet, dvs det har uppstått en art på den här planeten som är så inuativa och framgångsrika att de påverkar klimatet, för deras eget välbefinnande.

Den arten kallas för Homo Sapiens Sapiens, dvs det är vi!

Och iomed att jag ändå är på G, den nuvarande perioden har föreslagits kallas för Antropocen, (mäniskans tidsålder) ett stadium av Holocen!?

https://sv.wikipedia.org/wiki/Antropocen

  • Gilla 3
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
  • 2 months later...

Elsa Widding presenterar en bra sammanfattning om problemen inom klimatdebatten! Bl.a. oviljan i samhället att inse äkta vetenskap inte vara liktydig med konsensus. Hon menar att våra och andra politiker internationellt fattar farliga, ogenomtänkta beslut i klimatfrågan. Hon citerar i videon nedan vetenskapliga röster, som beskriver det vansinniga i att rader av vetenskapsmän av ekonomiska skäl inte vågar, vill eller tillåts framställa annat än politiskt korrekta åsikter.  

 

 

Följ gärna hennes intressanta serie videor i klimatfrågan! "Myter och sanningar i klimatfrågan":

                                                                     

                                                                      attachment.php?id=1983
 

  • Gilla 2
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Efter att ha kikat tillbaka på en del inlägg i tråden, finns anledning att poängtera en del självklara fakta (Elsa Widding tar upp samtliga).

  • I klimatdebatten tycks många "troende" glömma att ingen ifrågasätter ökningen av jordens medeltemperatur. Fakta bygger på verkliga mätningar.
  • Vad debatten fokuseras på, är hur stor del av temperaturökningen som kan relateras till koldioxidutsläppen genom människans aktiviteter, eller om dessa är försumbara jämfört med den naturliga variationen.
  • Vissa perioder med nedkylning eller avstannad uppvärmning under 1900-talet  har, trots fortsatt utsläppsökning, ingen forskare kunnat förklara med utgångspunkt från använda klimatmodeller.
  • Klimatförändringar är mycket långsamma och använda klimatmodeller tveklöst konstruerade efter värsta fallets princip. 
  • Kunskapen bakom koldioxidens påverkan av medeltemperaturen är välkänd - en ökning av temperaturen med en grad Celsius under en viss period, kräver en fördubbling av koldioxidhalten under motsvarande period i tillägg, för att uppnå ytterligare en grads temperaturökning.
  • spekulationerna i det senare fallet om större ökning än en grad, förverkligas genom att man i klimatmodellerna inför en förstärkningsfaktor om vilken man inte har minsta kunskap. Det kan lika gärna röra sig om en minskning (har i alternativfallen med molnbildning och luftfuktighet att göra).
  • Politiska beslut i klimatsammanhang bygger alltså på mycket osäker forskning och  innebär oerhörda kostnader, som sannolikt inte kommer att ge de effekter som avsetts.
  • Vad gäller t.ex. Sveriges energiförsörjning, är situationen mycket svår. Företag tvingas redan att avbryta tänkta investeringar för ökad produktion p.g.a. energibrist. Om dessutom ett kärnkraftsverk tvingas stoppa produktionen t.ex. under kommande höst/vinter, skulle situationen bli katastrofal. Fossila verk för elproduktion skulle inte räcka till och Sverige tvingas köpa energi utomlands.
  • Vad gäller framtiden är alla införstådda med att jorden befinner sig mellan två istider, dvs. går mot en istid.
  • Ser man på variationen prognosticerad medeltemperatur i olika klimatmodeller finns sådana som både pekar på sänkningar och extrema temperaturhöjningar. Medelvärdet av olika spekulationer i skaran klimatmodeller är från matematisk synpunkt mycket osäkert och kan rimligen inte läggas till grund för politiska beslut med framtida, omfattande ekonomiska effekter i samhället. Sannolikt är variationen resultat i använda modeller beroende av olika valda tilläggsfaktorer med bakomliggande ren gissning.
  • Gilla 2
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

"Hållbarhet är också viktigt för svenskarna då hela 80 procent säger att de tar hänsyn till att deras hushålls vardagsmat ska vara bra för klimat och miljö. Viktigast för konsumenten är enligt undersökningen att maten för att vara hållbar och bra för miljön att den är närproducerad, det anser hela 47 procent av de tillfrågade."

https://www.food-supply.se/article/view/737468/fler_lagar_middag_hemma_men_tycker_det_ar_krangligt_att_handla_hallbart

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2020-09-03 at 22:17, Sniffe sade:

 Viktigast för konsumenten är enligt undersökningen att maten för att vara hållbar och bra för miljön att den är närproducerad, det anser hela 47 procent av de tillfrågade."

Problemet är att den skräckinjagande, ensidiga information som IPCC står för i vetenskapligt avseende är ytterligt svag. För att trots det kunna sprida rädsla internationellt (uppenbart eftersträvat), förmedlas all information i en form som ger intryck av vetenskaplig konsensus ("98 % av alla klimatforskare är överens"). Verkligheten är att all diskussion i annan riktning effektivt stryps. Analogin med de 100 forskarna som skrev under ett dokument, som underkände Einsteins relativitetsteori, är tydlig. Han kommenterade "konsensusdokumentet" med frågan varför det inte hade räckt med en opponent att diskutera sakligt med. Trots de hundra fick ju Einstein slutligen rätt.

I klimatsammanhanget bygger samtliga klimatmodeller (främst den synnerligen hypotetiska förstärkningsfaktorns storlek) på gissningar. Därav den stora spridningen av klimatmodellernas utfall.

1305032625_spriddaskurar.jpg.46ffe94b001

IPCC:s bedömning av dessa gissningar blir knappast bättre genom att man tar medelvärdet av resultaten från skaran osäkra klimatmodeller. En sak är f.ö. klar - resulterande medelvärdeskurva kan inte ändra de fakta som verkligt uppmätta temperaturdata visar. Den närmast försumbara variationen under en trettiofemårsperiod inom området 0,25 grader Celsius, långt från det skräckscenario som IPCC för fram, har inte kunnat förklaras (trots att utfallet uppkommit mitt under ständigt ökande koldioxidutsläpp). Det tyder på att andra naturliga faktorer, än den ökande andelen koldioxid via mänsklig verksamhet, har större betydelse (kombinationen havsströmmar, molnformationer, vulkanutbrott, avgasning via hav och upptinad tundra, solintensitet etc.).

Det bör påpekas att använda klimatmodeller fram till 1995 ständigt justerats efter verkligt uppmätta temperaturdata. De kraftiga avvikelserna därefter mellan verkliga data och prognosdata visar tydligt att stora fel belastar klimatmodellerna. Viss skillnad alltså att bygga medelvärden på gissade kalibreringsfaktorer i modellfloran och verkligt uppmätta temperaturer.

Skrämmande alltså att politiska beslut, med för mänskligheten omfattande ekonomiska och praktiska konsekvenser, till stor del baserats på osäkra medeltal från ett stort antal bevisligen felaktiga matematiska modeller. Modeller för utvecklingen inom ett område för vilket en del forskare hypotetiskt tror sig kunna göra förutsägelser, med utgångspunkt från ett oöverblickbart stort antal parametrar, om vilkas samband man till stor del saknar egentliga kunskaper.  

Lika skrämmande är det att klimatmaffians falska metoder att medvetet skapa klimaträdsla kunnat påverka så stora grupper unga människor. Tvånget som fått politikerna att agera som hittills skett förvånar mindre, i varje fall under nu rådande svenska politikerklimat! attachment.php?id=1287

  • Gilla 2
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

I sin bok Klimatkarusellen har Elsa Widding på ett föredömligt sätt bl.a. gått igenom de överdrifter som klimatmaffians tillskyndare ständigt gör sig skyldiga till. Flertalet påståenden om ökad ökenutbredning, havshöjningar, ökad frekvens oväder etc. visar sig i själva verket vara felaktiga - en debatt som vi kan anse avslutad i denna tråd.

Vad gäller uppvärmningen sedan föregående istid, finns naturligtvis ingen anledning att ifrågasätta befintliga belägg. Det klimatdebatten från massmedias sida gått ut på, som okunniga politiker nappat på och fattar vansinniga beslut på, är de ökade koldioxidutsläppens inverkan. Alltså genomgående med utgångspunkt från övertygelsen om att människans påverkan stått för en ökning av jordens uppvärmning, utöver den som fanns före den industriella utvecklingen. 

Den grafiska bilden i föregående inlägg brukar kommenteras av katastrofscenariots tillskyndare med att ingen ordentlig uppföljning skett av de verkliga temperaturmätningarna efter år 2010. Samma forskargrupp (University of Alabama i Huntsville, USA) har dock visat (se grafen härunder) att mätningarna efter temperaturtoppen 1998 faktiskt visar en utjämning ha skett, som innebär att den successiva temperaturhöjningen därefter under två decennier istället avstannat.

klimat.jpg.9f5a5ff8858ee3ba77387ab3b8c04f00.jpg

Fullt klart är att politikernas ansvarslösa agerande byggt på synnerligen osäkra prognoser från klimatmodeller vilkas resultat av naturliga skäl inte är validerbara (validering av gissningar är omöjlig). Utgångpunkten i skaran modeller har varit rena gissningar om den omtalade förstärkningfaktorns storlek (om en sådan ev. finns), som främst har med molnformationer och luftfuktighet att göra. Faktorer som ingen klimatforskare hittills lyckats utreda. Det anses f.ö. att hela förändringen av jordens uppvärmning, relaterad till ökningen av atmosfärens koldioxidhalt, skulle upphävas vid i storleksorningen två procents ändrad molnbildning.

Så frågan är nu, vad har det blivit av tidigare katastrofscenario. Det kanske inte bara är Covid-19 pandemin som dämpat diskussionen, utan att fakta (verkliga mätningar) fått många att inse svårigheten med att bygga allvarliga klimatrelaterade, politiska beslut på modeller, istället för verkliga fakta.

avatar.thumb.jpg.9fc3946c5b6bf91969b4507dac5b8292.jpg

P.S. 

Det bör observeras att grafen ovan, som Elsa Widding tagit upp, representerar en utveckling under senare år mitt under pågående ökande koldioxidutsläpp. Det innebär att det uppenbarligen finns naturliga faktorer med tillsammans så stor utjämnande effekt att såväl den normala temperaturökningen som den genom mänsklig verksamhet, sannolikt är omöjlig att påverka genom reducering av nuvarande eller framtida, extra utsläpp.

Det genom  tiderna, för jordens folk mest omfattande internationella avtal, klimatavtalet i Paris, förefaller närmast meningslöst. Särskilt när de beräkningar som hittills gjorts, visar effekter av detta motsvarande någon tiondedels grads temperaturminskning (läs=uppbromsningseffekt). Detta under förutsättning att avtalet uppfylls, vilket är ytterst tveksamt. Det räcker med att se på kinesernas ökade användning av kol (nya kolkraftverk startade över hela Kina) för att inse vilken utveckling vi har att vänta, med eller utan avtal eller utsläpp.  Det kan helt enkelt vara så att de utsläpp som människan står för kan ha en positiv effekt, som ger mänskligheten ytterligare andrum inför kommande perioder av nedkylning. En sak vet vi säkert - att en ny istid kommer antingen vi eller eventuellt överlevande generationer efter oss vill eller inte.

 

  • Tack! 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Varför datormodeller inte kan användas som prognosverktyg för framtida klimat

Anta att man t.ex. skulle ta sig för att matematiskt konstruera en datormodell för att beskriva rörelsen på den yttre delen av en tvådelad stång, som med sin övre del är fästad vid en rotationsaxel. Anta att på denna axel samma kraft, med hög precision växelvis anbringas medurs och moturs med samma intervall i bägge riktningar. Kurvan som visar den yttre punktens rörelse skulle då se ut ungefär som figuren härunder.

Double-compound-pendulum.gif   Man skulle kunna se denna datormodell (om den vore möjlig att beräkna) som en form av prognosinstrument, dvs. till att förutsäga var den yttre punkten skulle befinna sig efter viss förfluten tid t.ex. efter en timme. Trots att uppgiften att skapa en sådan till synes enkel datormodell bara berör några få kända och noggrant specificerade parametrar (fem), är det i princip omöjligt att matematiskt lösa problemet i form av en sammanfattande algoritm. Alltså återigen trots att de basala parametrarna är få, enkla och väl kända.

Med nedanstående graf som exempel:

klimatsans

berör Lars Bern alla forskares dröm om att skapa enkla modeller typ Einsteins relativitetsteori (två parametrar). Drömmen forskare emellan om att på liknande sätt till en början beskriva slutligt väder med formler runt ett stort antal parametrar som var och en individuellt varierar, som:

  • jordens rotation
  • luft- och vattenmassornas rörelser
  • molnbildning
  • luftfuktighet
  • isbildning/issmältning
  • jordens bana runt solen
  • solens varierande aktivitet
  • solens och jordens magnetfält etc.

resulterar till en del (med användning av några få överblickbara parametrar av ovan nämnda) numera i någorlunda korrekta beskrivningar om hur vädret kommer att se ut någon dag eller vecka framåt. Längre prognoser slår lätt fel.

Att via parametrarna ovan skapa modeller, som ens grovt kunde förutsäga klimatet något år eller årtionden framåt, är av naturliga, matematiskt/statistiska skäl omöjligt. Antalet variabler är alltför stort. Grafen här ovan visar med önskvärd tydlighet detta. Samtliga forskare som IPCC anlitat, kunde ha besparat sig större delen av sitt arbete, om de nöjt sig med att dels extrapolera  verkligt uppmätta data (de nedre punktade mätvärdena i grafen), dels utgå från kända data bakåt i tiden. Sådana prognoser skulle med avsevärt bättre precision ha kunnat lugna jordens befolkning.

Vad som skett sedan IPCC bildades är i princip att klimatforskarna fått i uppdrag att utan verifierbara kunskaper på en rad områden, respektive samvariationen genom dessa, medvetet presentera skrämmande prognoser. För ändamålet har man då tänkt sig existensen av en förstärkningsfaktor. Utgångspunkten har då främst varit spekulationer om luftfuktighetens och molnbildningens eventuella  förstärkande inverkan. Något vetenskapligt underlag för gissningarna runt förstärkningsfaktorn har dock aldrig kunnat presenteras, av den enkla orsaken att kunskap saknats. Grafen ovan - de verkliga mätvärdena nederst- visar inga sådana tendenser.

SLUTSATSEN: Vi har alla lurats och inte minst politikerna, framför allt i Europa, som lett till långtgående och ekonomiskt katastrofala avtal (Parisavtalet). Åtgärder som kommer att få motsatta effekter än det man förutsatt i miljö/klimatarbetet.

Intressant i sammanhanget är att utförda beräkningar runt förändringarna enligt Parisavtalet, om det i sin helhet hade kunnat följas (reducering av koldioxidhalten i jordatmosfären), bara skulle påverka jordens medeltemperatur med 0,1 - 0,2 grader Celsius - en försumbar siffra jämfört med inverkan genom övriga klimatparametrar.

 

För den som lite djupare vill ta del av Lars Berns erfarenheter inom området matematisk modellering med hjälp av datorer, finns mycket att hämta. Han skräder inte orden i sättet att påpeka modellernas roll vara att ge ett falskt intryck av vetenskaplighet, när det i realiteten bara rör sig om politik.

Han menar att samtliga forskargrupper uppenbarligen strävat efter prognostisering som demonstrerar ett betydligt varmare väder i framtiden än vad verkligheten visar och att man i annat fall  inte skulle ha fått några anslag för sin forskning. Många tecken på det finns dels genom att samtliga klimatprognoser avviker i samma felaktiga riktning jämfört med de verkliga mätvärdena, dels genom att ingen öppen åsiktsfrihet förekommer i debatten (läs=av IPCC och till IPCC knutna klimatforskares absoluta ovilja/förbud till öppen debatt). 

Klicka!

https://anthropocene.live/2017/02/16/matematiska-datormodeller-fungerar-inte-som-prognosinstrument/

och rulla ner utan att välja rubrik, så kommer artikeln upp:

Matematiska datormodeller fungerar inte som prognosinstrument

                                                  Saw Me In 2 Smiley

  • Tack! 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Lars Bern är ingen klimatforskare,utan han har varit direktör i Wallenberg sfären.I Nutritions frågan är han bara en glad amatör, och det är inget fel med det. Men när det gäller att stödja sig på några, så föredrar jag verkliga experter, som professor Stephen Phinney osv, osv. Nedan    är en artikel av tre professionella klimatforskare. Det har visat sig fullständigt meningslöst att försöka diskutera med Nils Engström i klimatfrågan. T. ex så hävdade han att CO2 vid en viss nivå så skulle det inte längre påverka tempraturen. Nils hänvisade till en formel som han inte hade förstått.  Men det struntar Nils i.Han har också hävdat, att jorden är på väg att kylas ned,    och den perioden började detta år 2020. Han för fram ett antal tokiga teorier. Hans syftet verkar vara att skapa  förvirring, och Lars Bern är hans idol. Nils Engström är inte unik, utan han låter som andra som är lurade av oljeindustrin lobbyister, som driver små bloggar, se. t. ex.       https://www.svt.se/opinion/forskare-som-idag-fornekar-klimathotet-var-tidigare-tobakslobbyister

  



"Bern förnekar fysikens grunder
Under strecket
Publicerad 2008-11-26

Stäng
Dela artikeln:
Bern förnekar fysikens grunder

Stäng

REPLIK TILL LARS BERN | SANNINGEN OM KLIMATET
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Lars Bern har ägnat den senaste månaden åt att djupdyka i klimatforskningslitteraturen (SvD Brännpunkt 18/11). Detta för att få belägg för sina påståenden om att vi klimatforskare sprider des- information om orsakerna bakom den globala uppvärmningen (SvD 22/11).

Tyvärr verkar Berns djupdykning ha planat ut alldeles för tidigt. Han håller med om att människan ligger bakom koldioxid-ökningen, men hävdar att detta inte kan förklara uppvärmningen.

Berns påstående motsägs av aktuell klimatforskning som visar att huvudorsaken till uppvärmningen under sista hälften av 1900-talet med stor sannolikhet är den ökade koldioxidhalten i atmosfären (se tex Stott et al. 2006, Journal of Climate, 19, sid 2763–2782).

Berns brist på trovärdighet framgår också av hans påstående om att den gångna oktobermånaden var ”en av de kallaste på 115 år”. I själva verket var den en av de fem eller sex varmaste (http://www.cru.uea.ac.uk/cru/data/temperature/crutem3gl.txt).

Bern hävdar att klimatmodeller är värdelösa eftersom de skulle bygga på samma principer som ekonomiska modeller.

Annons

Denna häpnadsväckande och felaktiga slutsats visar att Bern inte alls förstått grunden för klimatmodellering.

**Forskningen utgår från fysikens grundlagar, framförallt Newtons mekanik och termodynamik, och beskriver klimatets utveckling med hjälp av matematiska samband.
**
Modellerna är fullt kapabla att simulera huvuddragen av jordens klimat och dess utveckling under 1900-talet. När teknologie doktor Lars Bern hävdar att ökad koldioxidhalt inte bidrar till global uppvärmning är det alltså grundläggande fysik han förnekar, men han säger inget om vilka av fysikens etablerade lagar det är han vill riva upp.

Verkligheten är att vårt enda redskap för att få en vetenskapligt grundad ”förhandstitt” på hur klimatet kan komma att utvecklas under de närmaste år- tiondena är klimatmodeller.

Modellerna innehåller fortfarande osäkerheter och forskningen kring dessa engagerar hundratals oberoende forskare vid ett stort antal universitet och forskningsinstitut runt om i världen.

Bern inkompetensförklarar hela detta forskningsfält på grundval av extremt svaga argument. Vilket vetenskapligt grundat redskap för realistiska framtidsscenarier vill Bern istället att samhälleliga beslut ska vila på?

Den frågan kräver ett svar.

JOHAN KLEMAN

ERLAND KÄLLÉN

HENNING RODHE

professorer vid Bert Bolincentret för klimatforskning, Stockholms Universitet"

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2020-09-15 at 10:49, HelgeK sade:

Lars Bern är ingen klimatforskare...

Ja HelgeK...du föredrar uppenbarligen att fortsatt gå i polemik med andra, om saker du inte själv vill försöka förstå och gå i clinch med. Vore det inte bättre att öppet diskutera innehållet i ett konkret inlägg, som det före ditt. Jag uppfattar det som att intresset för dig inte är tillräckligt stort till att diskutera grundläggande fakta runt problemen med långtidsprognoser, som har sin utgångspunkt i ett stort antal klimatparametrars samvariation.

Redan Einstein påpekade svårigheten med att förutsäga effekten av en kombination med mer än två variabler. Han lyckades dock med konststycket att med två variabler skapa den generella energiformeln, som han omedelbart fick kritik för av 100 forskare som i konsensus ogiltigförklarade det enkla sambandet (som senare visade sig vara korrekt).

Du kanske, som många hänvisar till, tror de s.k. "97 procenten" samstämmiga klimatforskarna (utom de som av moraliska skäl släppt kontakten med IPCC)  räcker att hänvisa till - "de måste ju rimligen ha rätt och alla andra som föredrar en öppen debatt måste betraktas som klimatförnekare"!  Ett begrepp som IPCC och dess anhängare felaktigt myntat. Det är inte frågan om att förneka klimatet - det upplever ju alla. Problemet ligger i hur den globala temperaturökningen förklaras och hur stor andel som beror på mänsklig aktivitet och varför prognosmodellerna ger så totalt felaktiga resultat..

Mitt tidigare inlägg rörde sig om att förklara och påtala de fundamentala fel som klimatforskningens företrädare uppenbarligen har gjort sig skyldiga till - det från matematisk/statistisk synpunkt omöjliga i att skapa ett prognosinstrument, i vilket ett stort antal parametrar ingår, om vilka många saknas kunskap. Det grundläggande skälet till svårigheten är att prognosvärden för vardera parameter varierar på ett sätt som är svårt nog att enskilt bedöma,  än mindre möjligt att prognosticera samvariationen av ett flertal sådana parametrar.tenor.gif

För var och en som ser grafen i inlägget före ditt, med mängden prognosvärden som alla går i en uppåtgående riktning med stor spridning, inser att ett eller flera genomgående fel uppenbarligen finns i alla av de använda prognosmodellerna.  Även den i statistik obevandrade inser lätt detta, enbart genom att konstatera de stora avvikelserna mellan prognoskurvor och verkligt uppmätta temperaturdata.

Kongenialt sett anser jag naturligtvis Lars Bern vara en av de främsta företrädarna i Sverige för en vettig samhällssyn och som samtidigt besitter ingående kunskaper inom så många områden som han. Hans mångfacetterade begåvning är helt enkelt unik. Du får naturligtvis ha motsatt åsikt men varför haka upp dig på en person - varför inte diskutera essensen i den avgörande frågan om tillförlitligheten i använda prognosmodeller.

Anser du i det aktuella inlägget, mitt sätt att resonera som felaktigt? Det har du naturligtvis också rätt till att tycka men varför inte med egna ord förklara varför. Du bör ju själv inse att felen som ligger i de kraftiga avvikelserna mellan presenterade klimatprognoser och verkligt utfall har gemensamma orsaker.  Det vore bra om du själv, med egna ord utan en uppsjö referenser tagna ur konsensusgruppen klimatforskare som stöd, kunde förklara hur du resonerar. 

En debatt som ständigt sker med en mängd personligheter i klump på den ena debatthalvan som referenser, utan personlig sammanfattning som visar vilken relevans man själv uppfattar som rätt eller fel, blir ganska meningslös. Eftersom den väsentliga frågeställningen för bedömning av aktuella klimatprognosers tillförlitlighet ligger i resultat via datoriserad matematisk modellering, ser jag dock hänvisningen till en person som Lars Bern, med hans eminenta förmåga och erfarenheter, bl.a. inom det senare området, som i högsta grad relevant.

P.S.

Med tanke på din övertygelse i frågan om orsak/verkan i klimatfrågan, vore intressant med dina synpunkter på senare års förändringar:

klimat.thumb.jpg.84452eeaeee363cf1faf24131ee5791e.jpg

P.S.

Grafen ovan antyder snarare existensen av utjämnande faktorer, som motverkar uppvärmningen vid  ökad koldioxidhalt, än den förstärkningseffekt, runt vilken vissa klimatologer spekulerat och i olika grad lagt in i sina klimatmodeller. Det som ligger bakom de genomgående felaktigt förhöjda prognosvärdena.

Den omständigheten att alla spekulationer om förstärkningsfaktor gått i samma riktning för alla klimatgrupper (förstärkning) och att deras prognoser följdriktigt pekar fel i samma riktning, långt över verkligt uppmätta temperaturvärden, tyder på att de medvetet arbetat i förhoppningen att för IPCC kunna redovisa drastiska data för uppvärmning. Om man vill vara cynisk,

en slags motivering för IPCC:s existens. 6171.gif

 

  • Tack! 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Nils Engström du har skrivit så mycket strunt i den här tråden, att för en kritiskt tänkande mäniska räcker det med att läsa dina inlägg som inte går ihop alls, utan bara förmedlar olika     "hypoteser" som lobbyister finansierade av olje industrin sprider, för att hålla uppe förbränningen av fossila  bränslen, fastän de vet att det är skadligt. En del gör vad som helst för pengar. Men du tillhör nog de som har lurats av lobbyisterna.Du påstår att jorden nu är påväg mot en nära förestående istid. Men du har inte lyckats hitta  minsta fakta  som visar på en sådan utveckling. Var är de mätningar som visar på att jorden från 2020 är påväg mot en nedkylning. Fakta har du inga. Hur kommer det sig?

  

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
6 timmar sedan, HelgeK sade:

...bara förmedlar olika  "hypoteser" som lobbyister finansierade av olje industrin sprider, för att hålla uppe förbränningen av fossila  bränslen... 

Inlägget: https://forum.kostdoktorn.se/topic/15823-2019-års-förvillare/page/4/?tab=comments#comment-164671 visar klart att du helt missat den grundläggande frågeställningen, som utgår från verkligt uppmätta temperaturmätningar kraftigt avvikande från klimatprognoserna. Övrigt du tar upp saknar väsentligt samband med inlägget du reagerade på.

 

  • Tack! 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

"Lyssna

Kontakt

Om SMHI

Jobba på SMHI

In English

Blogg - Väderleken

Sök på smhi.se

Sök

Toppmeny

Vädret

Klimat

Data

Professionella tjänster

Kunskapsbanken

Forskning

Varning
klass 1, Sverige

Brödsmulor

Start

Nyhetsarkiv

IPCC har uppdaterat riktlinjer för växthusgaser

 

 

"IPCC har uppdaterat riktlinjer för växthusgaser

Uppdaterad   13 maj 2019

 

Publicerad   13 maj 2019

FN:s klimatpanel IPCC har idag presenterat en uppdatering av sin metodrapport om riktlinjer för utsläppsinventering. Riktlinjerna används av länder för att uppskatta respektive lands utsläpp och upptag av växthusgaser. Den uppdaterade metodrapporten förbättrar transparensen och rapporteringsprocessen genom att säkerställa att den metodik som används baseras på den senaste forskningen.

Länder ska rapporterna sina nationella utsläpp och upptag av växthusgaser till FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) bland annat under internationella avtal som Kyotoprotokollet och Parisavtalet.

Den nya metodrapporten ”The 2019 Refinement to the 2006 IPCC Guidelines on National, Greenhouse Gas Inventories” (2019 Refinement) har arbetats fram i IPCC:s arbetsgrupp för nationell inventering av växthusgasutsläpp (TFI).

Markku Rummukainen

FN:s klimatpanel hade ett möte i Kyoto, Japan, den 8-12 maj, där rapporten godkändes.

– Vi är nöjda med att 2019 års metoduppdatering för utsläppsinventering är klar. Den innebär en uppdaterad vetenskaplig grund och metoder för arbetet med utsläppsinventering, säger Markku Rummukainen vid Sveriges nationella kontaktpunkt för IPCC vid SMHI.

Kompletterande metoder

2019 års uppdatering innehåller bland annat kompletterande metoder for att uppskatta källor och sänkor av växthusgasutsläpp. Den identifierar också områden där mer forskning behövs, ny teknologi eller nya produktionsprocesser. Även sådana nya källor och sänkor för växthusgaser, som inte inkluderades i den tidigare metodrapporten har behandlats.

Mer än 280 forskare och experter har arbetat med den nya metodrapporten. De har uppdaterat de allmänna råden samt metoder för fyra sektorer;

energi

industriella processer och produktanvändning

jordbruk, skogsbruk och annan markanvändning

avfall

Metodrapporten kommer att presenteras på nästa möte inom FN:s klimatförhandlingar som äger rum i Bonn i juni. Vid detta möte kommer det också beslutas om hur implementeringen av metoduppdateringen ska genomföras.

Dela sidan

Facebook

Twitter

LinkedIn

RELATERAT

Pressrelease om rapporten på IPCC:s webbplats (på engelska)

KLIMAT

SMHI nationell kontaktpunkt för IPCC

IPCC är FNs klimatpanel och förser världen med kunskap om klimatförändring, med ett vetenskapligt perspektiv, och den påverkan på miljön och samhället som följer klimatförändringen.

IPCC - Nationell kontaktpunkt"

Klimat prognoser är komplicerade att göra, och det var ett av skälen till  att IPCC bildades. Det vet alla som är intresserade av klimatförändringar.  Men du Nils du har t. ex. hävdat att jorden blir kallare från 2020. HUR TYCKER DU DET GÅR NÄR 9 AV 12 MÅNADER GÅTT? Hur stämmer det med "din" prognos? Temperatur ökningarna är fakta, som inte  går att förneka, och inte heller följderna av dem-

Hitintills har du bara postat myter som sprids av oljeindustrins betalda lobbyister. Du struntar helt i alla de rapporter som  IPCC producerar, och kommenterar dem inte alls. Du är inte seriös. Du propagerar bara, som om du har betalt för det.    

https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/skogsexpert-om-branderna-i-australien-10-tal-djurarter-i-riskerar-att-ha-utrotats

https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/ny-klimatrapport-varnar-for-situationen-i-varldens-hav

https://www.svt.se/special/sa-bemoter-forskarna-klimatskeptiska-argument/

 

 

PS. Nils kanske tycker att skogsbränderna i carlifonien och Oregon är bra för att de minskar nedkylningen(Som Nils hävdar börjar 2020.Men då glömmer Nils att bränderna är en effekt av växthuseffekten,(Som han inte tror på. 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2020-09-18 at 11:22, HelgeK sade:

Vädret

Klimat

Data

Du struntar helt i alla de rapporter som  IPCC producerar, och kommenterar dem inte alls.

I det senare avseendet är verkligheten den motsatta - en röd tråd genom mina inlägg har just varit att kommentera och visa på tokigheter som tolkningen av felaktiga klimatprognoser via IPCC resulterat i.

Som du ser av dina referenser, är IPCC och dess klimatforskare alltmer införstådda med de uppenbara fel som konstaterats belasta klimatmodellerna och prognoserna som blivit resultatet. Därför har man sett sig tvingade till diverse efterbearbetningar och förklaringar. Vad kan de annars göra - bevisen är ju klara att observera för alla utomstående, mer än fem gånger så stora avvikelser från nollinjen i slutet av senaste 20-årsperioden som de verkliga mätvärdena visar (> 1,1 grad Celcius mot < 0,2 grader)!

De har mycket att städa undan bakom sig. 4755.gif  Ja, framför sig också!

Det förefaller som om du i dina resonemang bortser från prognoserna som under i varje fall de senare två decennierna via en stor grupp använda klimatmodeller varit totalt missvisande. Resultat som drivit politikerna till att sluta meningslösa, kostnadskrävande internationella avtal, som kommer att få i det närmaste marginella effekter, vad gäller effekterna av minskade koldioxidutsläpp, däremot avsevärda, onödiga kostnader, som istället kunde ha använts till att minska utsäpp i hav och sjöar etc..

                                              ______________________

Lägger man in tidigare medelkurva (rödmärkt i grafen nedan) av klungan välkända prognoser, som jämförelse (tendensen) med mätningar av temperaturen i troposfären, syns tydligt att efter år 1998 en tydlig temperatutjämning skett. Verkliga temperatmätningar lär i efterhand alltid övertäffa prognosverktygens data.

Den kraftiga toppnoteringen år 1998 (se grafen nedan) har inte kunnat förklaras - inte heller den kraftiga temperaturutjämningen under de 20 åren därefter.  Mig skulle det inte förvåna, om nämnda toppnotering inneburit att de olika klimatforskarna vid den tidpunkten, alltmer börjat tro på existensen av en större förstärkningsfaktor, än den de tidigare tillämpat. De efter toppåret tilltagande felaktiga prognosvärdena kan knappast  förklaras på annat sätt än att kraftigare förstärkningsfaktorer på olika nivåer införts i klimatmodellerna (på känn utan att baseras på fakta som vetenskapligt kan valideras). 

Observera att diskussionerna runt förstärkningsfaktorn bevisligen har rört sig om rena spekulationer, där den förvånande temperaturtoppen 1998 med stor säkerhet haft betydelse i efterhand till att fortsatt ge orimliga prognoser. De verkliga temperaturmätningarna under senare två decennier tyder istället på att betydande, utjämnande faktorer visar användningen av förstärkningsfaktorer helt sakna relevans (se grön pil i grafen nedan).

Graferna nedan visar temperaturavvikelserna under 40 år med utgångspunkt från samma nollinje relaterad till verkligt utföra mätningar! Den röda kurvan (enligt prognosmedelvärden från skaran rapporterade klimatgrupper), som ligger högre än den för verkliga mätningar, visar att prognoserna genomgående ger fel resultat.

1316077140_tendenssl.thumb.jpg.21ecd57e26cfa21d3d61cd4f0149dec5.jpg

Egentligen kunde diskussionen ha avslutats med dessa fakta, eftersom IPCC:s funktion står och faller med tillförlitligheten på den datoriserade modelleringen i  använda prognosverktyg. De allvarliga fel som dessa hittills uppvisat (röd kurva) och de vansinniga kostnadsåtaganden som blivit följden, borde snabbt leda till att huvuden rullade inom ledningen för IPCC. De ansvariga där börjar uppenbarligen förstå att det bränner under fötterna (när de påpekar svårigheterna med klimatprognoser och närmare vill förklara sig).

När du påpekar att:

"IPCC är FNs klimatpanel och förser världen med kunskap om klimatförändring, med ett vetenskapligt perspektiv, och den påverkan på miljön och samhället som följer klimatförändringen"

låter det fortfarande, som om det vore betydelselöst med konstaterandet att de grova prognosfel som IPCC redovisat, framställts som om de vore korrekta till att använda som incitament till en långtgående klimathysteri att skrämmas med. I själva  verket har prognosfelen uppkommit via den skock klimatmodeller som alla gått i samma felaktiga kraftigt förhöjda riktning (flockmentalitet?).  

"Skogsbränderna i Carlifonien och Oregon", som du tar upp, har självklart inte ett dugg med huvuddiskussionen om klimatmodellerna att göra - det hade bara varit en av de logiska konsekvenserna att ta upp, om klimatprognoserna varit korrekta. Skogsbränder har f.ö. alltid funnits. Verkligheten visar snarast på naturens utjämnande effekt, inte på den prognosticerade, tilltagande betydliga uppvärmning som koldioxidökningen i atmosfären beräknades ge.  I verklighetens har ju klimatmodellerna bevisats vara totalt värdelösa (utom som verktyg till att skapa panik). IPCC borde övergå till en prognosmodell med inriktning på extrapolering och hänsyn till historiska fakta. Alla tecken tyder på att ett mer rättvisande prognosresultat då skulle uppnås.

IPCC har mycket att stå till svars för! animated-tool-image-0230.gif

Konklusionen av det vi nu vet, är att FNs klimatpanel IPCC, tvärt emot vad du refererade till, i sina sammanfattningar (avsedda som ledning för politikerna) länge givit sken av att de, trots bevisligen grovt felaktiga klimatprognoserna, kunde  sättas tilltro till. Till stor del förser man följaktligen världen med felaktig information, avsedd att skapa hysteri med, av en typ som kan exemplifieras med det Greta varit med om att medverka till. 

De oerhörda konsekvenser, kring vilka politikerna har förletts genom Parisavtalet, visar sig redan representera det största misstaget som interntionellt någonsin sjösatts i historien.

För att få en bild av hur den inbillade verkligheten politiseras, som om den vore sann, och verkliga fakta döljs, rekommenderas en genomlyssning av nedanstående videor, i vilka Elsa Widding på ett kristallklart sätt visar den skrämmande utvecklingen på högskolenivån i Sverige. Det rör sig om politiseringen på klimat/miljöområdet i termer av politisk korrekthet och låst konsensus, istället för vetenskaplig öppenhet.  

https://www.youtube.com/watch?v=pwEEH4inKQQ

https://www.youtube.com/watch?v=hJ7-5Xj-z40

REKOMMENDERAS!

P.S.

Även om många klimatforskare, som förmedlar information till IPCC enligt nuvarande nivå på forskningen inom området, har goda intentioner, ligger problemet på IPCC, när dess tolkning för politikerna presenteras. Ansvariga för det senare arbetet har i viktiga avseenden haft en klart ovetenskaplig inriktning. Bl.a.  har man inte insett det omöjliga i att via datoriserad modellering av förekommande stora antal variabler ge sken av säkerhet genom klimatprognoserna. Det innebär att dessa inte kan ligga till grund för de långtgående politiska beslut och avtal typ Parisavtalet, som skett.

Anmärkningsvärt är att IPCC hållit fast vid betydelsen av  presenterade felprognoser trots att resultaten av verkliga mätningar mycket tydligt bevisat de allvarliga felen. Så det det som kan sägas om FNs klimatpanel är definitivt inte att det strikt vetenskapliga perspektivet skulle vara deras starka sida.

  • Tack! 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Varför produceras sånt skräp som Nils sprider? Det är olje- och kol-producenternas intresse av att hålla  uppe försäljningen. Har oljebolagen någonsin klagat på avgaserna i storstäderna? Nej de har de inte. Men de har lagt ut hundratals miljoner på  att stoppa arbetet MOT klimatförändringarna. Nils har aldrig kommenterat någon av IPCCs rapporter.                             Nils har visat på enstaka diagram, som visar på att temperaturen går uppåt!!!

Vad har Nils hävdat om klimatet?:

"

“Climate experts believe the next ice age is on it’s way…within a lifetime…”

https://www.johnlocke.org/update/climate-experts-believe-the-next-ice-age-is-on-its-way-within-a-lifetime/"

 

 

                        StorlekTypsnitt      
On 2019-12-30 at 02:32, HelgeK sade:

Tack Nils för den finna statistiken. Där ser man tydligt att temperaturen stiger. Även om det inte går så fort som en del har trott. För några decennier sedan var jag uppe på en Norsk glaciär, där man märkt ut hur isen dragit sig tillbak sedan 1860-talet tror jag att det var. Jag vill minnas att de märkt ut hur isen dragit sig tillbaka på de senaste 10 åren. jag har för mig de startade 1860. Här är en länk till en artikel om en tysk glaciär som håller på attt dra sig tillbaka sedan 1800-talet:  https://sv.wikipedia.org/wiki/Rhôneglaciären  ,och jag har intrycket att den utveckling som pågår på många glaciärer på hela planeten. Även vårt högsta berg   Kebenekajse  krymper https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/har-ar-sveriges-hogsta-punkt-just-nu  Det tyder på att det är en pågående uppvärmning, och jag antar att klimatforskarna på många olika samband innan de fastnade för C02. Med tanke på hur långsam temperatur stegringen är, så tvivlar jag på att några stora företag skulle våga ge sig in på en så stor spekulations kupp. Det är alldeles för många faktorer, som de skulle behöva kunna kontrollera för att lyckas med en sådan kupp.  Vad det gäller solen, som  orsak till den aktuella temperatur stegringen , så har jag inte sett någon teori för hur det skulle gå till." Att jordens glaciärer smälter i snabb takt är lätt att konstatera. T. ex glaciären på Spetsbergan försvann det sista av i år. Man kan se fotografier på internet på avsmältningen. Men det kommenterar inte Nils.

      " Sedan vad det gäller lobbying i klimatfrågan, så satsar oljebolagen på lobbying men åt motsatt håll än vad du gissar på. Se: https://www.expressen.se/nyheter/klimat/oljebolagens-miljardlobbying-mot-klimatatgarder/  ,  https://www.theguardian.com/business/2019/mar/22/top-oil-firms-spending-millions-lobbying-to-block-climate-change-policies-says-report    Jag tror inte oljebolagen skulle vilja riskera sinna nuvarande vinster, för högst osäkra framtida vinster."

Nils förnekar också att skogsbränderna i Carlifonien och Oregon är större än förut. och hävdar bara att det alltid varit skogsbränder. Att de är större än tidigare låtsas han inte om. Nils är slarvig och blundar för många tydliga tecken på klimatförändringarna.       

 

Här är ett IPCC dokument, som Naturvårdsverket har översatt. Nils "kritiserar IPCC", då kan det vara bra att veta lite om IPCC. Nils inlägg ger inga kunskaper om IPCC och deras verksamhet. Men vad Nils sysslar med är försök till ryktesdestruktion, då är det bra att gå till källorna.: https://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6592-8.pdf?pid=10117

Dokumentet är från 2013 för att inte bara beröra vad som skall hända i framtiden. Läser man den så blir det svårare att tro på Nils nidbilder av IPCC. 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

HelgeK

Under hela tiden efter tillkomsten av IPCC, har man där självklart insett otvetydiga bevis föreligga för de kraftiga prognosfelen, som alla forskare på området jorden runt känner till och påtalat. Knappast läge alltså att förneka de verkliga mätningarna som under trettio år demonstrerat felen.

IPCC borde å andra sidan ha insett att datormodellering av så många klimatvariabler som skett, inte kunde användas för styrning av klimatpolitiken på det ansvarslösa sätt som skett, som om prognoserna vore säkrare än verkligt uppmätta temperaturer.

Diskussionen om klimatet med skogsbränder, orkaner, översvämningar, issmältning etc. är en helt annan sak. De fenomenen är konsekvenser av jordens uppvärmning sedan tusentals år tillbaka, inte bara under modern tid.

Vad som efter IPCC:s tillkomst varit i stöpsleven är om den mänskliga verksamheten med atmosfärens ökade halt av koldioxid skulle ha den stora katastrofala betydelse som man spridit till politiker och skrämd befolkning med utgångspunkt från totalt missvisande prognoser.

Det har ju med önskvärd tydlighet redan visats att de katastrofscenarier som IPCC:s felaktiga prognoser använts till, varit totalt felaktiga. Det framgår ju bl.a. av de tydliga belägg som framkommer av inlägget https://forum.kostdoktorn.se/topic/15823-2019-års-förvillare/page/4/?tab=comments#comment-164771

Kan du HelgeK, om du anser beläggen där vara felaktiga från min sida, förklara  i vilket avseende?

  • Tack! 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

.Du borde fundera varför man gör prognoser! Du vill att jag skall kommentera dina inlägg, men det jag skriver struntar du fullständigt i att kommentera.    Du beter dig precis som vilken reklam gubbe som helst. Du är ingen seriös debattör. 

 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
2 timmar sedan, HelgeK sade:

Du vet inte varför man gör prognoser!

Alla klimatforskare, som inte varit beroende av anslag från IPCC, har under trettio års tid haft anledning att kritisera  använda prognosmodeller,  tillämpning och tolkning av befintliga resultat. Inte särskilt märkligt med tanke på att dessa under de tre sista decennierna slagit helt fel, vid jämförelser med verkligt utförda mätningar. Den som inte uppfattar dessa otvetydiga fakta blir svår att debattera med! 

  • Tack! 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Att förutsäga  hur en framtid skall bli är inte okomplicerat. Men att i  efterhand säga vad det blev är betydligt enklare. Men du som skrivit att jorden från 2020 kommer att gå in i en ny istid. Hur går din "prognos"?

När skall du kommentera en IPCC-raport? Eller åtminstone en sammafattning av en rapport. T.ex . denna(Hitintills har du nöjt dig med att kopiera inlägg från oljeindustrins lobbyister. Så ta nu chansen att själv kommentera.: 

här är rapporten du glömde kommentera denna Rapport.( och det bara  i efterhand). 

 https://www.naturvardsverket.se/Documents/publikationer6400/978-91-620-6592-8.pdf?pid=10117

 

FN:s klimatpanel Klimatförändring 2013 Den naturvetenskapliga grunden

Sammanfattning för beslutsfattare

Bidrag från arbetsgrupp I (WG I) till den femte utvärderingen från Intergovernmental Panel on Climate Change, IPCC

rapport 6592 • December 2013

  

FN:s klimatpanel Klimatförändring 2013 Den naturvetenskapliga grunden

Sammanfattning för beslutsfattare

Bidrag från arbetsgrupp I (WGI) till den femte utvärderingen från Intergovernmental Panel on Climate Change, IPCC

NATURVÅRDSVERKET

Beställningar

Ordertel: 08-505 933 40
Orderfax: 08-505 933 99
E-post: natur@cm.se
Postadress: Arkitektkopia AB, Box 110 93, 161 11 Bromma Internet: www.naturvardsverket.se/publikationer

Naturvårdsverket

Tel: 010-698 10 00, fax: 010-698 10 99 E-post: registrator@naturvardsverket.se Postadress: Naturvårdsverket, SE-106 48 Stockholm Internet: www.naturvardsverket.se

ISBN 978-91-620-6592-8 ISSN 0282-7298

© Naturvårdsverket 2013

Tryck: Arkitektkopia AB, Bromma 2013 Omslagsfoto: SXC

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

Förord

Naturvårdsverket har låtit sammanställa denna översättning med kommentarer av slutsatserna från IPCC:s (Intergovernmental Panel on Climate Change) femte utvärdering (Fifth Assessment Report). Denna rapport behandlar den naturvetenskapliga grunden för förståelsen av klimatsystemet, som redo- görs för av IPCC:s arbetsgrupp I (Working Group I). Rapporten är avsedd att sprida IPCC:s slutsatser till en svenskspråkig publik.

IPCC har etablerats av Världsmeteorologiska Organisationen (WMO) och FN:s miljöorgan (UNEP). Naturvårdsverket representerar Sverige i IPCC, och ett flertal svenska forskare har aktivt deltagit i arbetet med att ta fram den senaste rapporten. IPCC:s utvärderingar av forskningsläget base- ras huvudsakligen på kvalitetsgranskade forskningsresultat som genomgått ”peer-review” och publicerats i internationella, vetenskapliga tidskrifter.

IPCC kommer under 2014 att presentera ytterligare tre rapporter. I mars kommer sammanfattningen av kunskapsläget när det gäller att beskriva effek- ter av klimatförändringen, sårbarheten samt möjliga åtgärder för anpassning till klimatförändringen. I april presenteras kunskapsläget om möjliga åtgärder för att begränsa klimatförändringen. Slutligen kommer en syntesrapport som sammanfattar de tre delrapporterna att presenteras i oktober 2014.

IPCC:s första arbetsgrupps rapport offentliggjordes i Stockholm fredagen den 27 september 2013. Den sammanfattar kunskapsläget inom naturveten- skaplig klimatforskning, dels vad vi vet om observerade förändringar i klimat- systemet, klimatpåverkan och klimatsystemets processer, och vad vi kan säga om framtida klimatändring. Denna sammanfattning för beslutsfattare (Summary for Policymakers) är baserad på en underlagsrapport på drygt 2000 sidor. Det officiella dokumentet från IPCC:s första arbetsgrupp är den engelska versionen som presenterades i Stockholm och den är tillgänglig på www.ipcc.ch.

Rapporterna från FNs vetenskapliga klimatpanel IPCC följer gemen- samma riktlinjer för att värdera och på ett korrekt sätt beskriva de vetenskap- liga rön som ligger till grund för klimatpanelens slutsatser. Sannolikheten och graden av vetenskaplig överensstämmelse värderas genom en grundlig analys av det aktuella vetenskapliga resultatet, liksom via jämförelser med andra forskningsresultat inom samma område. I slutet av den här rapporten finns en s k ”Förklaringsnyckel” med den enhetliga terminologi som används i Klimatpanelens rapporter.

Här presenteras en svensk översättning. Kommentarer till rapporten har skrivits av docent Erik Kjellström, SMHI. Översättningen har gjorts med benäget bistånd från Tove Granberg, Semantix AB. Värdefulla bidrag har lämnats av Marianne Lilliesköld, Focal Point för IPCC, Agnes von Gersdorff, Naturvårdsverket och Markku Rummukainen, SMHI.

Stockholm i november 2013 Naturvårdsverket

3

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

Huvuddragen i ”Sammanfattning för beslutsfattare i IPCCs rapport WGI 2013”

Sammanfattning av Erik Kjellström, SMHI

Människans påverkan på klimatsystemet är tydlig

Den globala uppvärmningen fortsätter och forskningen visar nu ännu tydligare än i den förra IPCC-rapporten (AR4) på att den till största delen kan knytas till människans aktiviteter. Ett övergripande citat från den nya sammanfattningen för beslutsfattare är att ”Människans påverkan på klimatsystemet är tydlig. Påverkan är uppenbar utifrån stigande halter av växthusgaser i atmosfären, positiv strålningsdrivning, observerad uppvärmning samt via förståelsen av klimatsystemet”.

Den globala medeltemperaturen har ökat med i genomsnitt 0,85 grader Celsius mellan 1880 och 2012. De senaste tre decennierna har varit varmare vid jordytan än samtliga tidigare årtionden sedan 1850. På norra halvklotet är de senaste tre decennierna sannolikt den varmaste 30-årsperioden under de senaste 1400 åren. Samtidigt som det blivit varmare i atmosfären har även haven värmts upp och under de senaste 40 åren har t ex temperaturen i de översta 75 meterna ökat med 0,11 grader Celsius per årtionde. Även djupare skikt i haven har värmts upp och man har nu en bättre och mer konsistent bild över hur havens värmeinnehåll ser ut än vid tiden för AR4.

Landisar och glaciärer minskar i omfattning

Andra observerade förändringar i klimatet inkluderar minskning av inlands- isarna på Grönland och Antarktis, minskade glaciärer och mindre utbred- ning av havsis i Arktis och av snötäcke under delar av året i många regioner. Förutom att landisar och glaciärer minskar i omfattning så sker också en ökning i avsmältningens hastighet. Avsmältningen har skett snabbare under det senaste decenniet än under det föregående. Förutom ändringar i temperatur och snö/is påverkas också nederbördsförhållanden. Observationer visar att neder- börden ökat över land på norra halvklotet under 1900-talet. Sedan 1950-talets början, då fler observationer finns tillgängliga, bedöms ökningen vara mycket trolig. Förändrade mönster för extrema väder- och klimathändelser har också observerats sedan omkring 1950. Det rör sig t ex om minskning i antal och intensitet av kalla extremer och ökning i antal och intensitet av varma extre- mer. Antalet skyfall har sannolikt ökat och intensiteten har också sannolikt ökat i Nordamerika och Europa där det finns relativt gott om observationer, vilket behövs för att göra en uppskattning.

Till följd av främst havens uppvärmning och glaciärernas avsmältning stiger den genomsnittliga havsnivån. Bidrag kommer också från avsmält- ningen av landisarna på Grönland och Antarktis samt med ett mindre

4

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

bidrag från ändrat grundvattenuttag på kontinenterna. Sett över perioden 1901–2010 har den genomsnittliga havsnivån stigit med 0,19 m. Liksom för isavsmältningen finns även här en ökning mot slutet av tidsserien och t ex under perioden 1993–2010 var medelavsmältningen 3,2 mm/år.

Längre mätserier för koldioxid och andra växthusgaser visar på en fortsatt ökning av halterna i atmosfären sedan AR4. För både koldioxid, metan och lustgas står det nu klart att halterna är högre än under de senaste 800 000 åren och att ökningen beror på mänsklig aktivitet. Den här informationen har tagits fram ur isborrkärnor från Antarktis som också kan berätta att ökningstakten under det senaste århundradet saknar motstycke för de senaste 22 000 åren. Av de kumulativa antropogena koldioxidutsläppen till atmosfären på 555 GtC har 240 GtC ackumulerats i atmosfären, resten har tagits upp i hav och ter- restra ekosystem. Upptaget av kol i haven har lett till en omfattande försurning av världshavet.

Faktorer som påverkar jordens energibalans

Drivkrafterna bakom den observerade förändringen i klimatsystemet är de faktorer som påverkar jordens energibalans. Måttet på detta kallas strålnings- drivning. Strålningsdrivningen jämför förhållanden före industrialismens början (här 1750) med situationen idag (här 2011). Den totala strålnings- drivningen är positiv, vilket alltså innebär att klimatsystemet värms upp, och det största enskilda bidraget kommer från de ökade koldioxidhalterna. Den sammanlagda antropogena strålningsdrivningen når 2,29 W/m2 år 2011 och är väsentligt större än de 1,6 W/m2 som angavs för 2005 i AR4. Skillnaderna beror på ökade halter av främst koldioxid men också på en viss nedrevidering av aerosolpartiklarnas avkylande effekt. Liksom tidigare slås fast att det fortsatt är aerosolpartiklarna och deras samverkan med molnen som är den största källan till osäkerhet vad gäller strålningsdrivningen.

Nytt för AR5 jämfört med tidigare rapporter är att man här fokuserar på utsläppsbaserad strålningsdrivning jämfört med det koncentrationsbaserade måttet man använde i AR4. Utsläppsbaserad strålningsdrivning betyder att man tittar på bidrag från alla ämnen som berörs av ett utsläpp och inte bara av bidraget från varje ämne var för sig.

Klimatmodellerna har blivit bättre

I rapporten slås fast att klimatmodellerna blivit bättre sedan tiden för AR4 och att de nu på ett ännu bättre sätt kan återskapa mönster och trender än vad de kunde göra tidigare. Modellerna visar på en långsiktig uppvärmning under 1900-talet som är konsistent med den observerade trenden. För kortare tidsperioder, som 10–15, år är detta inte alltid fallet och som exempel kan här nämnas att perioden 1998–2012 uppvisar en mindre uppvärmning än den modellerna ger vid handen. Den här typen av avvikelser förklaras dels med intern naturlig variabilitet i klimatsystemet där modellerna inte förväntas vara i fas med det observerade klimatet, dels med tillfälliga variationer i strålnings- drivning. Dessa är små i ett längre perspektiv, men kan under kortare perioder

5

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

ge observerbara inslag. Dessutom tas inte hänsyn till alla faktorer som styr strålningsdrivningen, exempelvis partiklar från framtida vulkanutbrott. Modellerna visar ändå att som regel är de observerade förändringarna i kli- matet konsistenta med de konstaterade ändringarna i strålningsdrivning och alltså till stor del en effekt av mänsklig aktivitet.

I rapporten kommer man fram till att den s k klimatkänsligheten, som beskriver hur klimatsystemet på lång sikt svarar på en ändring i strålnings- drivningen motsvarande en fördubbling av koldioxidhalterna jämfört med förindustriella förhållanden, är 1,5 till 4,5 grader Celsius. Den nedre gränsen är lägre än i AR4 och motsvarar nu det värde som angetts i tidigare samman- ställningar som TAR, som var IPCC:s tredje utvärderingsrapport. Den lägre gränsen är en följd av förbättrad förståelse, längre observationstidsserier och nya uppskattningar av strålningsdrivningen.

Klimatförändringen går att begränsa

Klimatscenarierna visar på en fortsatt framtida uppvärmning och förändringar i alla delar av klimatsystemet till följd av fortsatt ökade växthusgashalter. Klimatförändringen går att begränsa men detta kräver omfattande minskningar i koldioxidutsläppen vilket visas mycket tydligt i de olika klimatscenarierna. Jämfört med AR4 är utsläppsscenarierna, de s k RCPerna (Representative Concentration Pathway), nya. De innehåller bl a ett scenario som innebär relativt liten klimatpåverkan (RCP2,6) där utsläppen kulminerar det närmaste årtiondet för att sedan falla ner mot noll framemot slutet på seklet. Något sådant scenario fanns inte med i AR4. I övrigt finns två stabiliseringsscenarier, RCP4,5 och RCP6,0, samt ett med mycket höga växthusgasutsläpp (RCP8,5). Scenarierna är framtagna för att beskriva den osäkerhet som finns inför fram- tida utsläpp.

Under 2000-talet förväntas temperaturökningen sannolikt överstiga
1,5 grader Celsius jämfört med förindustriella förhållanden för samtliga scenarier utom RCP2,6. Det är sannolikt att temperaturökningen blir större än 2 grader Celsius i övriga scenarier. Samtidigt är det osannolikt att den blir större än 4 grader Celsius utom i RCP8,5 där det bedöms vara unge- fär lika sannolikt som osannolikt med en ännu större temperaturökning. Jämfört med 1986–2005 ger scenarierna att temperaturökningen för 2081– 2100 hamnar i intervallet 0,3 till 1,7 grader Celsius för RCP2,6 och 2,6 till 4,8 grader Celsius i RCP8,5. Till detta kan man lägga den redan inträffade uppvärmningen som fram till 1986–2005 är 0,61 grader. Stora regionala skillnader finns med en i allmänhet större uppvärmning över kontinenterna än över haven och en särskilt stor uppvärmning i Arktis.

Uppvärmningen fortsätter också i haven där scenarierna pekar på att värme förs ner i djuphaven och att detta kan påverka havscirkulationen.
Det är t ex mycket sannolikt att den storskaliga havscirkulationen i Atlanten kommer att sakta ner något under 2000-talet men mycket osannolikt att den genomgår en kollaps.

6

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

Utöver framtida temperaturökningar kommer också nederbördsklimatet att fortsätta ändras med i allmänhet starkare kontraster mellan blöta och torra regioner. Förändringar i nederbördsklimatet påverkas i hög grad av naturlig variabilitet och detta gäller särskilt på regional och lokal nivå. Även neder- bördsextremer förväntas ändras med fler och mer intensiva skyfall i de flesta tempererade landområden och i tropikerna.

Även förändringar i snö och is fortsätter i scenarierna. T ex visar model- lerna på fortsatta minskningar av havsisutbredningen i Arktis. I RCP8,5 visar många av modellerna att Arktis kan vara isfritt på sensomrarna redan före mitten av detta århundrade. Den globala glaciärvolymen fortsätter också att minska liksom utbredningen av permafrost på höga nordliga breddgrader.
I tillägg till detta minskar också snötäckets utbredning.

Scenarierna visar även på fortsatt höjning av havsnivån och för år 2100 visar exempelvis högsta scenariot RCP8,5 en höjning på mellan 0,52 och
0,98 m i förhållande till 1986–2005. Jämfört med AR4 är höjningarna i de nya scenarierna något högre då man inkluderat även landisarnas dynamiska förändringar. I projektionerna av framtida havsnivåhöjning baserar man sig på processbaserade modeller. Andra, semiempiriska modellprojektioner, visar på ännu högre havsnivåhöjning. Här drar man ändå slutsatsen att det inom fors- karvärlden inte råder enighet om semiempiriska projektioners tillförlitlighet.

Avslutningsvis visar rapporten på att de antropogena förändringarna som beror på koldioxidutsläpp kommer att bli mycket långvariga och bestå under hundratals till tusentals år. Under den tiden kommer atmosfärens temperatur att ligga kvar på en hög nivå medan djuphavets temperatur stiger och landisar fortsätter smälta med fortsatt havsnivåhöjning som följd. Det är klart att utsläppen spelar stor roll för hur stor förändringen blir på lång sikt. T ex visar modeller som körts fram till 2300 att havsnivåhöjningen under RCP2,6 stannar under en meter medan man i scenariot RCP8,5 kan räkna med
1–3 meters höjning.

7

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

Innehåll
Förord 3

HuvuddrageN i ”SaMMaNFattNiNg För BeSLutSFattare i iPCCs
raPPort Wgi 2013” 
4

a. iNLedNiNg 11

B. oBServerade FöräNdriNgar i KLiMatSySteMet 12

  1. B.1  Atmosfären 12

  2. B.2  Världshavet 17

  3. B.3  Kryosfären 19

  4. B.4  Havsnivån 21

  5. B.5  Kol och andra biogeokemiska kretslopp 22

C. drivKraFter BaKoM KLiMatFöräNdriNgeN 24

d. att FörStå KLiMatSySteMet oCH oBServerade FöräNdriNgar 27

  1. D.1  Utvärdering av klimatmodeller 27

  2. D.2  Kvantifiering av klimatsystemets respons 29

  3. D.3  Klimatförändringens påvisade orsaker 30

e. FraMtida gLoBaLa oCH regioNaLa KLiMatFöräNdriNgar 33

  1. E.1  Atmosfär: Temperaturen 37

  2. E.2  Atmosfär: Vattnets kretslopp 38

  3. E.3  Atmosfär: Luftkvalitet 39

  4. E.4  Världshavet 39

  5. E.5  Kryosfären 40

  6. E.6  Havsnivån 41

  7. E.7  Kol och andra biogeokemiska cykler 42

  8. E.8  Klimatets stabilisering, intecknad klimatförändring och irreversibilitet 44

Förklaringsnyckel

48

9

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

denna sammanfattning för beslutsfattare antogs formellt vid det elfte sam- manträdet i iPCC:s arbetsgrupp i, som hölls i Stockholm i september 2013.

Författare:

Lisa V. Alexander (Australien), Simon K. Allen (Schweiz/Nya Zeeland), Nathaniel L. Bindoff (Australien), François-Marie Bréon (Frankrike),
John A. Church (Australien), Ulrich Cubasch (Tyskland), Seita Emori (Japan), Piers Forster (Storbritannien), Pierre Friedlingstein (Storbritannien/ Belgien), Nathan Gillett (Kanada), Jonathan M. Gregory (Storbritannien), Dennis L. Hartmann (USA), Eystein Jansen (Norge), Ben Kirtman (USA), Reto Knutti (Schweiz), Krishna Kumar Kanikicharla (Indien), Peter Lemke (Tyskland), Jochem Marotzke (Tyskland), Valérie Masson-Delmotte (Frankrike), Gerald A. Meehl (USA), Igor I. Mokhov (Ryssland),

Shilong Piao (Kina), Gian-Kasper Plattner (Schweiz), Qin Dahe (Kina), Venkatachalam Ramaswamy (USA), David Randall (USA), Monika
Rhein (Tyskland), Maisa Rojas (Chile), Christopher Sabine (USA),
Drew Shindell (USA), Thomas F. Stocker (Schweiz), Lynne D. Talley (USA), David G. Vaughan (Storbritannien), Shang-Ping Xie (USA)

Bidragande författare:

Myles R. Allen (Storbritannien), Olivier Boucher (Frankrike), Don Chambers (USA), Jens Hesselbjerg Christensen (Danmark), Philippe Ciais
(Frankrike), Peter U. Clark (USA), Matthew Collins (Storbritannien),
Josefino C. Comiso (USA), Viviane Vasconcellos de Menezes (Australien/ Brasilien), Richard A. Feely (USA), Thierry Fichefet (Belgien), Arlene M. Fiore (USA), Gregory Flato (Kanada), Jan Fuglestvedt (Norge), Gabriele Hegerl (Storbritannien/Tyskland), Paul J. Hezel (Belgien/USA), Gregory C. Johnson (USA), Georg Kaser (Österrike/Italien), Vladimir Kattsov (Ryssland), John Kennedy (Storbritannien), Albert M. G. Klein Tank (Nederländerna), Corinne Le Quéré (Storbritannien/Frankrike), Gunnar Myhre (Norge),

Tim Osborn (Storbritannien), Antony J. Payne (Storbritannien),
Judith Perlwitz (USA/Tyskland), Scott Power (Australien), Michael Prather (USA), Stephen R. Rintoul (Australien), Joeri Rogelj (Schweiz/Belgien), Matilde Rusticucci (Argentina), Michael Schulz (Tyskland), Jan Sedlá
ek (Schweiz), Peter A. Stott (Storbritannien), Rowan Sutton (Storbritannien), Peter W. Thorne (USA/Norge/Storbritannien), Donald Wuebbles (USA)

10

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

A. Inledning

I detta bidrag till IPCC:s femte utvärdering (AR5) redogör arbetsgrupp I för nya rön kring klimatförändringen som baseras på många oberoende veten- skapliga analyser av klimatsystemet, av paleoklimat, teoretiska studier av kli- matprocesser och simuleringar med klimatmodeller. Rapporten bygger vidare på arbetsgruppens bidrag till IPCC:s fjärde utvärdering (AR4) med nya forsk- ningsrön som framkommit sedan dess. Som en del av IPCC:s femte utvärdering utgör IPCC:s rapport ”Special Report on Managing the Risks of Extreme Events to Advance Climate Change Adaptation” (SREX) en annan viktig utgångspunkt till information om förändringar i vädret och klimatextremer.

Denna sammanfattning för beslutsfattare följer strukturen i arbets- gruppens rapport. Texten innehåller en serie färgmarkerade sammandrag som tillsammans kan läsas som en koncis sammanfattning. Varje huvud- avsnitt inleds med ett kort stycke i kursiverad stil som beskriver de metoder som legat till grund för utvärderingen.

Graden av säkerhet i nyckelbudskapen i denna rapport bygger på för- fattarnas utvärderingar av underliggande vetenskapliga forskningsresultat och uttrycks kvalitativt med konfidensgrad (från högst otroligt till mycket troligt) samt, när det är möjligt, som sannolikhet (från praktiskt taget helt osannolikt till praktiskt taget säkert). Konfidensgraden för ett resultat base- ras på de underbyggande uppgifternas typ, mängd, kvalitet och samstämmig- het (t ex data, mekanistisk förståelse, teorier, modeller, expertbedömningar) och graden av överensstämmelse1. Sannolikhetsuppskattningar av osäker- heten i resultaten bygger på statistiska analyser av observationer och/eller modellresultat, samt expertbedömningar2. Där det är lämpligt har resultaten formulerats som fakta utan osäkerhetsbestämning. (Se förklaringsnyckeln
sid 48 eller underlagsrapporten kapitel 1 och ruta TS.1 för mer information om den särskilda terminologi som IPCC använder för att ange osäkerhet.)

De textstycken som ligger till grund för denna sammanfattning för beslutsfattare återfinns i huvudrapporten samt i dess tekniska sammanfattning (Technical Summary). Referenser till dessa dokument anges inom klammer- parenteser.

1 I den här sammanfattningen för beslutsfattare används följande termer för att beskriva evidensgraden hos tillgängliga data: begränsad, medel eller robust. För graden av överensstämmelse mellan studier används låg, medel eller hög. Konfidensgraden anges i kursiv stil i fem nivåer: högst otroligt, mindre troligt, troligt, mycket troligt och högst troligt. Resultat kan hänföras till olika konfidensgrader vid en given evidensgrad och grad av överensstämmelse, men ökande evidensgrad och grad av överensstämmelse motsvarar en högre konfidensgrad (se kapitel 1 och ruta TS.1 för mer detaljer).

2 I denna sammanfattning för beslutsfattare används följande termer för att ange den uppskattade sanno- likheten för ett utfall eller ett resultat: praktiskt taget säkert 99–100 % sannolikhet, ytterst sannolikt 90–100 % sannolikhet, sannolikt 66–100 % sannolikhet, ungefär lika sannolikt som osannolikt 33–66 % sannolikhet, osannolikt 0–33 % sannolikhet, mycket osannolikt 0–10 % sannolikhet, praktiskt taget helt osannolikt 0–1 % sannolikhet. Andra termer (ytterst sannolikt 95–100 % sannolikhet, mer sannolikt än inte >50–100 % sannolikhet och ytterst osannolikt 0–5 % sannolikhet) kan också användas där så är lämpligt. Uppskattad sannolikhet markeras med kursiv stil (se kapitel 1 och ruta TS.1 för mer information).

11

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

B. Observerade förändringar i klimatsystemet

Observationerna av klimatsystemet grundar sig på direkta mätningar, och uppgifter insamlade via satelliter och andra plattformar. I mitten av 1900-talet har temperaturer och andra variabler mätts på global skala, och från 1950- talet och framåt har de tillgängliga observationerna blivit alltmer omfattande och varierade. Paleoklimatologiska rekonstruktioner bygger på serier hundra- tals till miljoner år tillbaka i tiden. Sammantaget ger de en omfattande bild av variationerna och de långsiktiga förändringarna i atmosfären, haven, kryosfären (samlingsnamn för snö- och issystem) och landytan.

B.1 Atmosfären

  • Den globala medeltemperaturen för land och havsyta visar en upp- värmning på 0,85 [0,65 till 1,06] °C 3 enligt beräknad linjär trend under perioden 1880–2012, dvs. perioden med flera oberoende fram- tagna dataserier. Den totala ökningen mellan genomsnittet för perioden 1850–1900 och perioden 2003–2012 är 0,78 [0,72 till 0,85] °C, vilket är baserat på den längsta tillgängliga dataserien4. (Figur SPM.1a) {2.4}

  • För den längsta perioden med tillräckligt underlag för beräkning av regionala trender (1901–2012) har nästan hela jorden blivit varmare. (Figur SPM.1b) {2.4}

Uppvärmningen av klimatsystemet är otvetydig och många av de observerade förändringarna sedan 1950-talet har inte förekommit under de senaste tiotals till tusentals åren. Atmosfären och världshavet har blivit varmare, mängden snö och is har minskat, havsnivåerna har stigit och halten av växthusgaser har ökat (se figurerna SPM.1, SPM.2, SPM.3 och SPM.4). {2.2, 2.4, 3.2, 3.7, 4.2–4.7, 5.2, 5.3, 5.5–5.6, 6.2, 13.2}

Vart och ett av de tre senaste årtiondena har varit varmare vid jordytan än samtliga tidigare årtionden sedan 1850 (se figur SPM.1). På norra halvklotet har perioden 1983–2012 sanno- likt varit den varmaste 30-årsperioden under de senaste 1400 åren (troligt). {2.4, 5.3}

I arbetsgrupp I:s rapport inom AR5 har osäkerheten kvantifierats med osäkerhetsintervall på 90 % om inget annat anges. Osäkerhetsintervallet på 90 %, inom klammerparentes, förväntas att med 90 % san- nolikhet omfatta det värdet för storheten i fråga. De uppskattade osäkerhetsintervallen är inte alltid sym- metriska kring motsvarande troligaste värde. Troligaste värde anges i förekommande fall.

4 Båda metoderna som presenteras i den här punktsatsen användes också i AR4. Med den första beräknas skillnaden genom att använda en bästa trendlinje för alla årsvärden mellan 1880 och 2012. Med den andra beräknas skillnaden mellan genomsnitten för perioderna 1850–1900 och 2003–2012. Därför är resultaten och deras 90-procentiga osäkerhetsintervall inte direkt jämförbara (2.4).

3

12

(b)

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

Observerade avvikelser av global genomsnittlig yttemperatur för land och hav 1850–2012

Årsgenomsnitt

−0,2 −0,4 −0,6

0,6 0,4 0,2 0,0

−0,2 −0,4 −0,6

FIGUR SPM.1

(a)

0,6 0,4 0,2 0,0

Tioårsgenomsnitt

Avvikelser (°C) ri förhållande till 1961–1990

År 1950 2000 Observerad förändring av genomsnittlig yttemperatur 1901–2012

1850 1900

−0,6 −0,4 −0,2 0 0,2 0,4 0,6 0,8 1,0 1,25 1,5 1,75 2,5

Trend (°C över perioden)

Figur SPM.1: (a) Observerade avvikelser för globala genomsnittliga yttemperaturer för land
och hav från 1850 till 2012 från tre dataserier. Övre fältet: årsmedelvärden. Nedre fältet: tioårsgenomsnitt, samt med skuggning uppskattad osäkerhet för en av dataserierna (den i svart). Avvikelserna är i förhållande till genomsnittet för 1961
1990. (b) Observerade för- ändringar i yttemperaturen från 1901 till 2012 som härletts från temperaturtrender vilka beräknats med linjär regression från en dataserie (orange linje i bild a). Trender har beräknats där datatillgången ger utrymme för en robust uppskattning (dvs. endast för områden med över 70 % datatillgänglighet och över 20 % datatillgänglighet för tidsperiodens första och sista

10 %). Andra områden är vita. Rutnät där trenden är signifikant vid tioprocentnivån har mar- kerats med ett plustecken (+). En lista över dataserier och annan teknisk information finns i Technical Summary Supplementary Material. {Figur 2.19–2.21; figur TS.2}

13

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

  • Den globala medeltemperaturen uppvisar en robust ökning under flera årtionden men även stora variationer mellan år och årtionden (se figur SPM.1). På grund av naturliga variationer påverkas trender som baseras på korta dataserier i hög grad av vilka start- och slutår som valts för perioden, och sådana trender återspeglar i allmänhet inte långsiktiga klimattrender. Ett exempel på detta är att uppvärm- ningshastigheten de senaste 15 åren (1998–2012; 0,05 [–0,05 till +0,15] °C per årtionde), som inleds med en stark El Niño, har lägre uppvärmningshastighet än uppvärmningshastigheten beräknat från 1951 (1951–2012; 0,12 [0,08 till 0,14] °C per årtionde)5. {2.4}

  • Rekonstruktioner av yttemperaturer på kontinental nivå visar att det är mycket troligt att det under flera årtionden under medeltida värme- perioden (år 950 till 1250) i vissa regioner var lika varmt som under senare delen av 1900-talet. Dessa regionalt varmare perioder upp- trädde inte lika sammanhängande mellan regionerna som uppvärm- ningen under den senare delen av 1900-talet (mycket troligt). {5.5}

  • Det är praktiskt taget säkert att troposfären globalt har blivit var- mare sedan mitten av 1900-talet. Mer fullständiga observationer ger högre konfidensgrad för skattningar av temperaturförändringar i troposfären på den utomtropiska delen av norra halvklotet än på andra platser. När det gäller uppvärmningshastighetens storlek med höjden i troposfären är konfidensgraden troligt för norra halvklotets utomtropiska zoner och mindre troligt för övriga områden. {2.4}

  • Konfidensgraden för att medelnederbörden förändrats över land sedan 1901 är mindre troligt före 1951 och troligt för åren därefter. Medelnederbörden över land på norra halvklotet har ökat sedan 1901 (troligt före 1951 och mycket troligt efter 1951). För andra breddgrader är konfidensgraden för både positiva och negativa långsiktiga trender mindre troligt. (Figur SPM.2) [TS.TFE.1, figur 2; figur, 2.5}

  • Förändringar i många extrema väder- och klimathändelser har observerats sedan omkring 1950 (se tabell SPM.1). Det är mycket sannolikt att antalet kalla dagar och nätter har minskat och att antalet varma dagar och nätter har ökat globalt sett6. Det är sanno- likt att frekvensen av värmeböljor har ökat i stora delar av Europa, Asien och Australien. Det är sannolikt fler landområden där antalet skyfall har ökat än där antalet minskat. Frekvensen och intensiteten för skyfall har sannolikt ökat i Nordamerika och Europa. På andra kontinenter är konfidensgraden när det gäller förändringar av stora nederbördsmängder på sin höjd troligt. {2.6}

Trender för 15-årsperioder som börjar 1995, 1996 och 1997 är 0,13 [0,02 till 0,24], 0,14 [0,03 till

5
0,24] 0,07 [–0,02 till 0,18] °C per respektive årtionde.

6 Se ordlistan i underlagsrapporten för definitioner av kalla dagar/kalla nätter, varma dagar/varma nätter, värmeböljor.

14

FIGUR SPM.2

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

Observerad förändring av nederbörd över land

1901– 2010 1951– 2010

−100 −50 −25 −10 −5 −2.5 0 2.5 5 10 25 50 100 Trend (mm/år/årtionde)

Figur SPM.2: Observerade förändringar i nederbörd från 1901 till 2010 och från 1951 till 2010 (trenderna har beräknats som i figur SPM.1b) från en dataserie. För mer teknisk information, se Technical Summary Supplementary Material. { TS.TFE.1, figur 2; figur 2.29}

Tabell SPM.1: extremväder och extrema klimatföreteelser: global utvärdering av observerade för- ändringar på senare tid, människans bidrag till förändringarna och projicerade ytterligare föränd- ringar för dels tidigt 2000-tal (2016–2035), dels århundradets senare del (2081–2100). Fetstil markerar var ar5 (svart) skiljer sig* från SreX (blått) eller ar4 (rött). Projektioner för tidigt 2000-tal ingick inte i tidigare utvärderingsrapporter. Projektionerna i ar5 är i förhållande till referensperioden 1986–2005 och bygger på de nya klimatscenarierna med rCP (representative Concentration Pathway) (se ruta SPM.1), om inget annat anges. Se ordlistan i underlagsrapporten för definitioner av extremväder och extrema klimathändelser.

Fenomen och trendens riktning

varmare och/ eller färre kalla dagar och nätter över de flesta landområden

varmare och/ eller fler varma dagar och nätter över
de flesta landområden

värmeperioder/ värmeböljor.

ökad förekomst och/eller varak- tighet över de flesta landområden

Bedömning att förändringar uppstått (vanli- gen sedan 1950 såvida inget annat anges)

Mycket sannolikt

{2.6}

Mycket sannolikt

Mycket sannolikt

Mycket sannolikt

{2.6}

Mycket sannolikt

Mycket sannolikt

Troligt globalt sett

Sannolikt i stora delar av Europa, Asien och Australien

{2.6}

Troligt i många (men inte alla) områden

Sannolikt

Bedömning att människan bidragit till de observerade förändringarna

Mycket sannolikt

{10.6}

Sannolikt

Sannolikt

Mycket sannolikt

{10.6}

Sannolikt Sannolikt

(endast nätter)

Sannolikt (a)

{10.6}

Inte formellt utvärderat Mer sannolikt än inte

Sannolikheten för ytterligare förändringar

15

tidigt 2000-tal

Sannolikt

{11.3}

Sannolikt

{11.3}

Inte utvärderats (b)

{11.3}

Sent 2000-tal

Praktiskt taget säkert

{12.4}

Praktiskt taget säkert

Praktiskt taget säkert

Praktiskt taget säkert

{12.4}

Praktiskt taget säkert

Praktiskt taget säkert

Mycket sannolikt

{12.4}

Mycket sannolikt

Mycket sannolikt

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

 

Fenomen och trendens riktning

Skyfall

ökad förekomst, intensitet och/ eller mängd

torka med större intensitet och/ eller varaktighet

intensiv tropisk cyklonaktivitet ökar

ökad förekomst och/eller omfattning av extremt höga havsvattenstånd

Bedömning att förändringar uppstått (vanli- gen sedan 1950 såvida inget annat anges)

Bedömning att människan bidragit till de observerade förändringarna

Sannolikheten för ytterligare förändringar

tidigt 2000-tal

Sannolikt över många landområden

{11.3}

Mindre troligt

(g)

{11.3}

Mindre troligt

{11.3}

Sannolikt (l)

{13.7}

Sent 2000-tal

Mycket sannolikt över de flesta landområ- den i tempererade zoner och över fuktiga tropiska klimatzoner

{12.4}

Sannolikt över många områden

Mycket sannolikt

över de flesta landområden

Sannolikt (troligt) på regional till global nivå (h)

{12.4}

Troligt i vissa regioner

Sannolikt (e)

Mer sannolikt än inte

i nordvästra delen av Stilla havet och Nordatlanten (j)

{14.6}

Mer sannolikt än inte i några bassänger Sannolikt

Mycket sannolikt (l) {13.7}

Mycket sannolikt (m) Sannolikt

Sannolikt fler landområden med ökningar än minskningar (c)

{2.6}

Sannolikt fler landområden med höjningar än minskningar

Sannolikt över de flesta landområden

Troligt

{7.6, 10.6}

Troligt

Mer sannolikt än inte

Mindre troligt

globalt sett

Sannolikt med förändringar i vissa regioner (d)

{2.6}

Troligt i vissa regioner Sannolikt i många regioner, sedan 1970 (e)

Mindre troligt

{10.6}

Troligt (f) Mer sannolikt än inte

Mindre troligt

med långsiktiga (hundraårsper- spektiv) förändringar

Så gott som säkert i Nordatlanten sedan 1970

{2.6}

Mindre troligt

Sannolikt (i vissa regioner sedan 1970)

Mindre troligt (i)

{10.6}

Mindre troligt

Mer sannolikt än inte

Sannolikt (sedan 1970)

{3.7}

Sannolikt (sent 1900-tal) Sannolikt

Sannolikt (k)

{3.7}

Sannolikt (k) Mer sannolikt än inte (k)

* Det är svårt att direkt jämföra resultaten mellan olika rapporter. För vissa klimatvariabler har man bedömt olika aspekter, och riktlinjerna för karakterisering av osäkerheter har förbättrats från AR4 till SREX och AR5. Tillgången på nya uppgifter, förbättrad vetenskaplig förståelse, fortsatta analyser av data och modeller samt skillnader i metoder som tillämpas i de utvärderade studierna bidrar sammantaget till att forskningsresultat reviderats i de fall som framgår i tabellen.

16

anmärkningar:

(b) (c)

(d)

(e) (f)

(g) (h)

(i)

(j) (k) (l)

(m)

Modellprojektioner visar att värmeböljor och varma perioder i närtid kommer att öka i längd, intensitet och geografisk omfattning.

På de flesta kontinenter är konfidensnivån för trender inte högre än troligt utom i Nordamerika och Europa, där det sannolikt har skett en ökning, antingen i frekvens eller intensitet, av skyfall med vissa årstidsvariationer och/eller regionala variationer. Det är mycket sannolikt att det har skett ökningar i centrala Nordamerika.

Frekvensen och intensiteten av perioder av torka har sannolikt ökat i Medelhavsområdet och Västafrika och sannolikt minskat i centrala Nordamerika och nordvästra Australien.

I AR4 behandlade utvärderingen endast det område som påverkats av torka.

I SREX bedömdes det som troligt att antropogen påverkan bidragit till vissa förändringar av observerade mönster för torka under andra halvan av 1900-talet, baserat på tillskriven effekt på nederbörds- och temperaturförändringar. SREX bedömde det som mindre troligt att kunna förknippa förändringar av torka på regionnivå med klimatpåverkan.

Konfidensgraden för projektioner av förändrad markfuktighet är mindre troligt.

Minskad markfuktighet och uttorkning av jordbruksmark på regional och global nivå kommer sannolikt (troligt) att ske i redan torra regioner mot slutet av detta århundrade enligt RCP8,5- scenariet. Eftersom uttorkning av marken i Medelhavsområdet, sydvästra USA och södra Afrika överensstämmer med beräknade förändringar av Hadley-cirkulationen och högre temperaturer, är det under RCP8,5-scenariet troligt att det sannolikt kommer att ske en uttorkning av marken i dessa regioner mot slutet av detta århundrade.

Det är troligt att en minskning av klimatpåverkande aerosoler över Nordatlanten åtminstone delvis har bidragit till att en ökning av tropisk cyklonaktivitet observerats i denna region sedan 1970-talet.

Baserat på expertbedömningar och utvärderingar av projektioner som använder scenario SRES A1B (eller liknande).

Tillskrivandet av orsak (attribution) baseras på det nära sambandet mellan observerade föränd- ringar i havsytans genomsnittliga och extrema nivåer.

Det är mycket troligt att denna ökning av extremt höga havsnivåer främst beror på en höjning av den genomsnittliga havsytan. Konfidensgraden är mindre troligt när det gäller regionspeci- fika beräkningar av stormar och stormdrivande vattenståndsökning.

I SREX bedömdes det som mycket sannolikt att den genomsnittliga höjningen av havsytan kommer att bidra till framtida stigande trender när det gäller extremt höga vattennivåer i kustnära områden

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

(a) Det är sannolikt att mänsklig påverkan har gjort det dubbelt så troligt att värmeböljor inträffar i vissa områden.

B.2 Världshavet

• På global skala är uppvärmningen av haven störst nära ytan.
De översta 75 meterna har blivit 0,11 [0,09 till 0,13] °C varmare per årtionde under perioden 1971–2010. Sedan AR4 har vissa systematiska felkällor identifierats i temperaturmätningarna av havens övre skikt och reducerats, vilket ökar konfidensgraden för utvärderingen av förändringar. {3.2}

Ökningen i energilagringen i klimatsystemet domineras av uppvärmningen i världshavet, och står för mer än 90 procent av den energi som ackumulerats mellan 1971 och 2010 (mycket troligt). Det är praktiskt taget säkert att de övre havsskikten (0–700 m) blivit varmare mellan 1971 och 2010 (se figur SPM.3), och sannolikt att de blivit varmare mellan 1870-talet och 1971. {3.2, ruta 3.1}

17

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

  • Det är sannolikt att haven blivit varmare i skiktet 700–2 000 meter mellan 1957 och 2009. Det finns tillräckliga observationer för perioden 1992 till 2005 för att kunna göra en bedömning av tempe- raturförändringar även under 2000-metersnivån. Det finns sannolikt inga observerade signifikanta temperaturtrender mellan 2 000 och

    3 000 meter för denna period. Det är sannolikt att haven har blivit varmare från 3 000 meter till botten under denna period, där den största uppvärmningen observerats i Södra ishavet. {3.2}

  • Över 60 % av energiökningen i klimatsystemet har skett i havens övre skikt (0–700 meter) under de relativt välobserverade 40 åren från 1971 till 2010, och cirka 30 % av energiökningen lagras i haven under 700-metersnivån. Ökningen i det övre skiktet under den här tidsperioden uppskattad från en linjär trend är sannolikt 17 [15 till 19] × 1022 J 7 (figur SPM.3). {3.2, ruta 3.1}

  • Det är ungefär lika sannolikt som osannolikt att havens värme- ökning på 0–700 meter skett långsammare under 2003–2010 än under 1993–2002 (se figur SPM.3). Havens värmeupptag i skiktet 700–2 000 meter, där variationerna mellan åren är mindre, fortsatte sannolikt oförminskat från 1993 till 2009. {3.2, ruta 9.2}

  • Det är mycket sannolikt att områden där salthalten är hög och avdunstningen överstiger nederbörden har blivit ännu saltare, medan områden där salthalten är låg och nederbörden är större än avdunst- ningen har blivit mindre salta sedan 1950-talet. Dessa regionala trender för havens salthalt ger indirekt belägg för att avdunstningen och nederbörden över haven har förändrats (troligt). {2.5, 3.3, 3.5}

  • Det finns inga observationer som visar på någon trend i den storska- liga meridionala medelcirkulationen i Atlanten (Atlantic Meridional Overturning Circulation, AMOC), varken i den befintliga tioåriga mätserien som beskriver hela AMOC eller i de längre dataserierna som omfattar enskilda element i AMOC. {3.6}

7 Ett kontinuerligt värmetillskott via havsytan med en hastighet på 1 W m–2 under 1 år skulle öka havens värmeinnehåll med 1,1 × 1022 J.

18

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

B.3 Kryosfären

  • Den genomsnittliga hastigheten för avsmältningen8 av glaciärer runt om i världen, ej inräknat glaciärer i landisarnas utkant9, var mycket sannolikt 226 [91 till 361] miljarder ton (Gt) per år under perioden 1971−2009, och mycket sannolikt 275 [140 till 410] Gt per år under perioden 1993−200910. {4.3}

  • Den genomsnittliga isförlusten från Grönlandsisen har mycket sanno- likt ökat avsevärt från 34 [–6 till 74] Gt per år under perioden 1992– 2001 till 215 [157 till 274] Gt per år under perioden 2002–2011. {4.4}

  • Den genomsnittliga isförlusten från Antarktis landis har sannolikt ökat från 30 [–37 till 97] Gt per år under perioden 1992–2001 till 147 [72 till 221] Gt per år under perioden 2002–2011. Det är mycket troligt att dessa isförluster framför allt skett vid Antarktiska halvön och i området vid Amundsenhavet. {4.4}

  • Den genomsnittliga utbredningen av havsisen i Arktis minskade under perioden 1979–2012 med en hastighet som mycket sanno- likt ligger inom intervallet 3,5 till 4,1 % per årtionde (0,45 till 0,51 miljoner km2 per årtionde), och mycket sannolikt inom intervallet 9,4 till 13,6 % per årtionde (0,73 till 1,07 miljoner km2 per årtionde) för sommarens minsta havsisutbredning (flerårsis). Den genomsnittliga utbredningen av havsisen i Arktis över tioårs- perioder har minskat snabbast under sommaren (mycket troligt). Havsisen har minskat under alla årstider och under varje årtionde sedan 1979 (mycket troligt) (se figur SPM.3). Jämfört med rekon- struktioner är det troligt att utbredningen av Arktis sommarhavsis under de senaste tre årtiondena har minskat mer än någonsin tidigare och att ythavstemperaturen varit ovanligt hög under

    de senaste 1 450 åren. {4.2, 5.5}

  • Det är mycket sannolikt att den genomsnittliga utbredningen av

    Antarktis havsis ökade med 1,2–1,8 % per årtionde (0,13–
    0,20 miljoner km
    2 per årtionde) mellan 1979 och 2012. Det är mycket troligt att det finns betydande regionala skillnader från år till år, med ökningar i vissa områden och minskningar i andra. {4.2}

8 Med ”isförluster” eller ”förlust av ismassa” menas nettoisförlust, dvs. ackumulerad mängd minus avsmältning och kalvande isberg.

9 Av metodologiska skäl inkluderar denna utvärdering av isförlust i Antarktis och Grönland även föränd- ringar av glaciärer vid dessa landisars utkanter. Dessa perifera glaciärer ingår alltså inte i de värden som anges för glaciärer generellt.

10 100 Gt per år av isförlust motsvarar cirka 0,28 mm global genomsnittlig höjning av havsytenivån per år.

Under de senaste två årtiondena har inlandsisen på Grönland och Antarktis minskat, glaciärer fortsatt att krympa över nästan hela världen, och Arktis havsis och norra halvklotets vårsnö- täcke har fortsatt att minska i omfattning (mycket troligt) (se figur SPM.3). {4.2–4.7}

19

(a) Vårsnötäcke över norra halvklotet (ab) VSormsnmatärciskensvuetrbrneodrnrainhgailvAkrlkottiest

(b)

År
Förändring av genomsnittligt värmeinnehåll i

Förändring av genomsnittligt värmeinnehåll i

(c)

Sommarisens utbredning i Arktis

Genomsnittlig global havsnivåhöjning havens övre skikt

(c)

Genomsnittlig global havsnivåhöjning (d)

Genomsnittlig global havsnivåhöjning

(d)

havens övre skikt

(d)

Genomsnittlig global havsnivåhöjning

45

40

35

30
1900 1920

1445 NATURVÅRDSVERKET RA1P2PORT 6592

FNs klimatpanel 2013 – Den naturv40etenskapliga grunden 10

FIGUR SPM.3

1940 1960

År

1980

2000

1900 14

År

(a) (b) 45

14 12

40

Vårsnötäcke över norra halvklotet

(b) (c)

Förändring av genomsnittligt värmeinnehåll i Sommarisens utbredning i Arktis

10 8

12 10

10

0 8

−10 6

35

20

−20

−50

−10

4

−20 1900

1960 1980 2000 1960 1980 2000

År År

1900

1920 1940 1960

1980 2000

1900

1920 1940 1960

1980 2000

1900 2020

14

12

10

10

150

−10

−10

0

100

0

50

8

6 4

0

1900

1920

1940

1960

1980

2000

1900 1920

1940 1960 1980 2000

1900

1920

1940

1960

1980

2000

1900 1920

1940 1960 1980 2000

Sommarisens utbredning i Arktis

havens övre skikt

1920 1940 1920 1940

6
30 4

(dc)

År

havens övre skikt

År

År

År

År

Förändring av genomsnittligt värmeinnehåll i

Figur SPM.3: Flera indikatorer på globala klimatförändringar: (a) Genomsnittlig utbredning av 2020 200

vårsnötäcket på norra halvklotet i mars-april, (b) genomsnittlig utbredning av Arktis havsis under

150

100

juli1-a0ugusti-september, (c) genomsnittlig global förändring av värmeinnehållet i havets övre skikt (0–700 m) justerade efter 2006–2010 och i förhållande till genomsnittet för alla dataserier för

150

100

1970, (d) genomsnittlig global havsytenivå i förhållande till genomsnittet för 1900–1905 för den 50

län5g0sta dataserien, och med alla dataserier justerade för att ha samma värde 1993 då satellit-

mätningar togs i bruk. Alla tidsserier (färgade linjer indikerar olika dataserier) visar årsvärden och

0

osäkerheter markeras med färgad skuggning. En lista över dataserierna finns i Technical Summary

Det är högst troligt att utbredningen av snötäcket på norra halv- klotet har minskat sedan mitten av 1900-talet (se figur SPM.3). Utbredningen av snötäcket på norra halvklotet minskade 1,6 [0,8– 2,4] % per årtionde för mars och april, och 11,7 [8,8–14,6] % per årtionde för juni under perioden 1967–2012. Under denna period

200

150 100 50 0

0

−20 −50
Sup50plementary Material. {Figur 3.2, 3.13, 4.19 och 4.3; FAQ 2.1, figur 2; figur TS.1}

1900

1920 1940 1960 1980 2000

1900

1920

1940

1960 1980 2000 År

1900

1920 1940 1960 1980 2000

År

År

−50 skedde ingen signifikant ökning av snötäckets utbredning på norra 1900 1920 1940 1960 1980 2000

halvklotet underÅrnågon månad. {4.5}

  • Det är mycket troligt att temperaturerna i permafrostlagret har ökat

    i de flesta områden sedan början av 1980-talet. Den observerade uppvärmningen var upp till 3° C i delar av norra Alaska (tidigt 1980-tal till mitten av 2000-talets första årtionde), och upp till 2° C i delar av norra europeiska Ryssland (1971–2010). I det sistnämnda området har en avsevärd minskning av permafrostens djup och utbredning observerats under perioden 1975–2005 (troligt). {4.7}

  • Flera bevislinjer ger stöd för att det pågår en betydande uppvärm- ning av Arktis sedan mitten av 1900-talet. {Ruta 5.1, 10.3}

20

35

6 304

1920

1940

1960

1980

2000

20

10

−20

8

År

(mm) (mm) 22 2 2

(10 J) (milj(o1n0er Jk)m )

((miilljjonerr km ))

(miljoner km )

22 2 2

(mm) (mm)

J)

22 2 (milj(o1n0er Jk)m )

2 (miilljjoner km )

(10

22

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

B.4 Havsnivån

  • Mätningar och indirekta uppgifter tyder på att det i slutet av 1800- talet och under tidigt 1900-tal skedde en övergång från de föregå- ende två årtusendenas relativt låga genomsnittsvärde till en snabbare höjningstakt (mycket troligt). Det är sannolikt att den globala havs- nivån har fortsatt stiga i snabbare takt sedan början av 1900-talet. {3.7, 5.6, 13.2}

  • Det är mycket sannolikt att den globala genomsnittliga hastigheten för havsnivåhöjningen var 1,7 [1,5 till 1,9] mm per år mellan 1901 och 2010, 2,0 [1,7 till 2,3] mm per år mellan 1971 och 2010 och 3,2 [2,8 till 3,6] mm per år mellan 1993 och 2010. Tidvatten- mätningar och satellitdata överensstämmer beträffande den högre hastigheten för den senare perioden. Det är sannolikt att en lik- nande hög höjningstakt rådde mellan 1920 och 1950. {3.7}

  • Sedan början av 1970-talet kan avsmältningen av glaciärer och den termiska expansionen av haven på grund av uppvärmningen till- sammans förklara cirka 75 % av den observerade globala havsnivå- höjningen (mycket troligt). Havsnivåhöjningen under perioden 1993–2010 är mycket troligt i linje med summan av de observerade bidragen från den termiska expansionen i haven (1,1 [0,8 till 1,4] mm per år), förändringar i glaciärer (0,76 [0,39 till 1,13] mm per år, i Grönlands inlandsis (0,33 [0,25 till 0,41] mm år), i Antarktis inlandsis (0,27 [0,16 till 0,38] mm per år) och i mängden vatten på land (0,38 [0,26 till 0,49] mm per år). Summan av dessa bidrag är 2,8 [2,3 till 3,4] mm per år. {13.3}

  • Det är högst troligt att den högsta globala genomsnittliga havsnivån under den senaste mellanistiden (för 129 000–116 000 år sedan) under flera tusen år var minst 5 meter högre än nuvarande, och det är mycket troligt att den inte översteg nuvarande nivå med 10 meter. Det är mycket sannolikt att Grönlands inlandsis under den senaste mellanistiden bidrog med mellan 1,4 och 4,3 meter till den högre globala genomsnittliga havsnivån, vilket innebär att det är troligt att Antarktis inlandsis också bidrog till höjningen. Denna förändring av havsnivån inträffade under en annan kombination av jordaxelns lutning, annan cyklisk variation i jordens bana runt solen och där- med annan fördelning av solinstrålningen mellan årstider och geo- grafiskt, som i tusentals år gav en genomsnittlig yttemperatur på högre breddgrader som låg minst 2 °C över nuvarande temperatur (mycket troligt). {5.3, 5.6}

Den genomsnittliga havsnivån har sedan mitten av 1800-talet stigit fortare än under de två senaste årtusendena (mycket troligt). Under perioden 1901–2010 har den globala genom- snittliga havsnivån stigit med 0,19 (0,17 till 0,21) meter (se figur SPM.3). {3.7, 5.6, 13.2}

21

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

B.5 Kol och andra biogeokemiska kretslopp

  • Koncentrationerna i atmosfären av växthusgaserna koldioxid (CO2), metan (CH4) och dikväveoxid (N2O) har alla ökat sedan 1750 till följd av mänsklig aktivitet. Under 2011 var koncentrationerna av dessa växthusgaser 391 ppm11, 1 803 ppb respektive 324 ppb och översteg de förindustriella nivåerna med cirka 40 %, 150 % respek- tive 20 %. {2.2, 5.2, 6.1, 6.2}

  • Halterna av CO2, CH4 och N2O är nu avsevärt högre än de högsta värdena som uppmätts i iskärnor för de senaste 800 000 åren. Den genomsnittliga ökningstakten av halterna i atmosfären under det senaste århundradet saknar högst troligt motstycke för de senaste 22 000 åren. {5.2, 6.1, 6.2}

  • De årliga koldioxidutsläppen från förbränning av fossila bränslen och cementproduktion var i genomsnitt 8,3 [7,6 till 9,0] GtC12 per år under 2002–2011 (mycket troligt) och 9,5 [8,7 till 10,3] GtC per år för 2011, 54 % över 1990 års nivå. Det årliga nettoutsläppet av koldioxid från antropogen markanvändning var i genomsnitt 0,9 [0,1 till 1,7] GtC per år under 2002 till 2011 (troligt). {6.3}

  • Mellan 1750 och 2011 har koldioxidutsläppen från förbränning av fossila bränslen och cementproduktion tillfört 375 [345 till 405] GtC till atmosfären, medan avskogning och annan förändrad mark- användning beräknas ha tillfört 180 [100 till 260] GtC. Detta sam- mantaget ger antropogena utsläpp på 555 [470–640] GtC. {6.3}

  • Av dessa kumulativa antropogena koldioxidutsläpp har 240 [230 till 250] GtC ackumulerats i atmosfären, 155 [125 till 185] GtC tagits upp i havet och 160 [70 till 250] GtC har tagits upp i naturliga terrestra eko- system (jfr kumulativa upptag i skog och mark). {Figur TS.4, 3.8, 6.3}

  • Havsförsurning mäts genom minskat pH13. Havsytvattnets pH-värde har sjunkit med 0,1 sedan början av industrialismen (mycket tro- ligt), vilket motsvarar en 26-procentig ökning av vätejonkoncentra- tionen (se figur SPM.4). {3.8, ruta 3.2}

Koncentrationen av koldioxid (CO2), metan och dikväveoxid (lustgas) i atmosfären har ökat till nivåer som inte förekommit under åtminstone de senaste 800 000 åren. Koldioxidhalten har ökat med 40 procent sedan förindustriell tid, främst genom utsläpp från fossila bränslen och i andra hand på grund av nettoutsläpp från förändrad markanvändning. Världshavet har tagit upp ungefär 30 procent av människans utsläpp av koldioxid med havsförsurning som följd (se figur SPM.4). {2.2, 3.8, 5.2, 6.2, 6.3}

ppm (parts per million, miljondel) eller ppb (parts per billion, miljarddel, 1 miljard = 1 000 miljoner) är andelen växthusgasmolekyler av det totala antalet molekyler i torr luft. Exempel: 300 ppm betyder 300 molekyler av en växthusgas i en miljon molekyler torr luft.

  1. 12  1 gigaton kol = 1 GtC = 1015 gram kol. Detta motsvarar 3,667 GtCO2.

  2. 13  pH-värdet är ett mått på försurningen med logaritmisk skala: pH-minskning med en enhet motsvarar

en tiofaldig ökning av vätejonkoncentrationen, eller surhetsgraden.

11

22

FIGUR SPM.4

(a)

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

Koldioxid i atmosfären

                                                         

(b)

400
380
360
340
320
300

1950 1960

400
380
360
340
320

1950 1960

1970 1980

Koldioxid och pH i havsytan

                           

1970 1980

1990 2000 2010

8,12 8,09 8,06

År

År

1990 2000 2010

Figur SPM.4: Flera indikatorer på förändringar i den globala kolcykeln: (a) atmosfärshalten
av koldioxid (CO ) från Mauna Loa (19°32
N, 155°34W – röd linje) och Sydpolen (89°59S, 24°48W – svart2linje) sedan 1958; (b) partialtryck av löst koldioxid i havsytan (blåa kurvor) och pH-värde in situ (gröna kurvor), ett mått på havsvattnets surhetsgrad. Mätningarna är från tre stationer i Atlanten (29°10N, 15°30W – mörkblå/mörkgrön; 31°40N, 64°10W – blå/ grön) och Stilla havet (22°45N, 158°00W – ljusblå/ljusgrön). Fullständiga uppgifter om dessa dataserier finns i den underliggande rapporten och i Technical Summary Supplementary Material. {Figur 2.1 och 3.18; figur TS.5}

23

pH-värde in situ

pCO2 (μatm) CO2 (ppm)

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

C. Drivkrafter bakom klimatförändringen

Naturliga och antropogena ämnen och processer som påverkar jordens energi- balans driver klimatförändringen. Strålningsdrivning14 kvantifierar förändrade energiflöden som beror på förändringar i dessa drivkrafter för 2011 i förhål- lande till 1750, om inget annat anges. Positiv strålningsdrivning leder till uppvärmning, negativ strålningsdrivning leder till avkylning. Uppskattningar av strålningsdrivningen grundar sig på in-situ mätningar och fjärranalys, egenskaper hos växthusgaser och aerosoler, samt beräkningar med hjälp av numeriska modeller som representerar observerade processer. Vissa utsläpp påverkar halten av andra ämnen i atmosfären. Strålningsdrivningen kan redo- visas utifrån förändrade koncentrationer av varje ämne15. Alternativt kan den utsläppsbaserade strålningsdrivningen för en förening redovisas, vilket ger

en mer direkt koppling till mänskliga aktiviteter. Då inkluderas bidrag från alla ämnen som berörs av det aktuella utsläppet. Den totala antropogena strålningsdrivningen för de båda metoderna är identisk för alla drivkrafter. Även om båda metoderna används i denna sammanfattning, ligger fokus på utsläppsbaserad strålningsdrivning.

• Den totala antropogena strålningsdrivningen för 2011 i förhål- lande till 1750 är 2,29 [1,13 till 3,33] W m–2 (se figur SPM 5). Den har ökat snabbare sedan 1970 än under tidigare årtionden. Den bästa skattningen av total antropogen strålningsdrivning för 2011 är 43 % högre än vad som redovisades i AR4 för 2005. Detta beror på en kombination av fortsatt stigande halter av de flesta växthusgaser, och bättre skattning av strålningsdrivning på grund av aerosoler som tyder på att dessa har en svagare netto- kylande effekt (negativ strålningsdrivning). {8.5}

Den totala strålningsdrivningen är positiv och har lett till att energi tagits upp i klimatsystemet. Det största bidraget till den totala strålningsdrivningen orsakas av den ökade halten av koldi- oxid i atmosfären sedan 1750 (se figur SPM.5). {3.2, ruta 3.1, 8.3, 8.5}

Styrkan hos drivkrafterna uttrycks i termer av strålningsdrivning och anges i Watt per kvadratmeter
(W m
–2) som i tidigare IPCC-utvärderingar. Strålningsdrivning är den förändring i energiflödet som orsakas av en drivkraft och beräknas vid atmosfärens övre gräns, eller vid tropopausen. I det traditionella konceptet för strålningsdrivning som användes i tidigare IPCC-rapporter betraktas alla förhållanden vid markyta och troposfär som fasta. Vid beräkningar av strålningsdrivning för välblandade växthusgaser och aerosoler i den här rapporten tillåts fysikaliska variabler, med undantag för hav och havsis, att reagera på förändringar med snabba omställningar. Den strålningsdrivning som blir resultatet kallas effektiv strålningsdrivning i den underliggande rapporten. Den här förändringen speglar vetenskapliga framsteg som gjorts sedan tidigare utvärderingar och ger en bättre indikation på den resulterande temperaturresponsen på dessa drivkrafter. Snabba förändringar på grund av andra drivkrafter än välblandade växthusgaser och aerosoler är mindre väl kända och antas vara små, och därför har vedertagen strålningsdrivning använts. {8.1}

15 Detta tillvägagångssätt användes för att rapportera strålningsdrivning i AR4 SPM.

14

24

FIGUR SPM.5

Utsläpp

Resulterande strålnings- drivande föreningar i atmosfären

Strålningsdrivning genom utsläpp och klimatpåverkande faktorer

Konfidensgrad

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

  
       

CO2

CH4

Halo- karboner

N2O

CO NMVOC NOx

Aerosoler
och aerosol- komponenter 
(mineraldamm, svaveldioxid, ammoniak, organiskt kol och sot)

CO2

   

CO2 H2Ostr O3 CH4

O3 CFCs HCFCs

N2O

CO2 CH4 O3

CO2 CH4 O3

Nitrat CH4 O3

Mineraldamm Sulfat Nitrat Organiskt kol Sot

Molnförändringar på grund av aerosoler

Albedoförändringar på grund av markanvändning

Förändringar i solaktiviteten

Total antropogen strålningsdrivning i förhållande till 1750

2011
1980
1950

1,68 [1,33 to 2,03]

0,97 [0,74 to 1,20]

0,18 [0,01 to 0,35]

0,17 [0,13 to 0,21]

0,23 [0,16 to 0,30]

0,10 [0,05 to 0,15]

-0,15 [-0,34 to 0,03]

-0,27 [-0,77 to 0,23]

-0,55 [-1,33 to -0,06]

-0,15 [-0,25 to -0,05]

0,05 [0,00 to 0,10]

2,29 [1,13 to 3,33]

1,25 [0,64 to 1,86] 0,57 [0,29 to 0,85]

VH

H

H

VH

M

M

M

H

 

L

 

M

M

H H M

        
              

1 0 1 2 3 Strålningsdrivning i förhållande till 1750 (W m2)

Figur SPM.5: Uppskattningar av strålningsdrivningen under 2011 i förhållande till 1750 (W m–2) och samlade osäkerheter för de viktigaste drivkrafterna bakom klimatförändringen. Värdena visar den globala genom- snittliga strålningsdrivningen15 fördelad efter utsläpp av föreningar eller efter processer som resulterar i
en kombination av drivkrafter. De bästa uppskattningarna av nettostrålningsdrivningen visas som svarta diamanter med motsvarande osäkerhetsintervall; de numeriska värdena finns till höger i figuren, tillsammans med konfidensgraden för strålningsdrivningens nettoeffekt (MH – 
mycket hög, H – hög, M – medium, L – låg, ML – mycket låg). Förändringar av markytans albedo på grund av sot på snö och is är inräknade i den svarta stapeln för sotaerosoler. Låg strålningsdrivning på grund av kondensationsstrimmor (0,05 W m-2 vilket inklu- derar molnbildning på grund av kondensationsstrimmor) och HFC, PFC och SF (totalt 0,03 W m-2) visas inte.

6
Koncentrationsbaserad strålningsdrivning för gaser kan beräknas genom att staplarna med samma färg sum-

meras. Vulkanutbrottens inverkan har inte tagits med här eftersom deras episodiska natur försvårar jämförelser med andra drivningsmekanismer. Den totala antropogena strålningsdrivningen anges för tre olika år i förhållande till 1750. För ytterligare tekniska detaljer, inklusive osäkerhetsintervall kopplade till enskilda element och pro- cesser, se Technical Summary Supplementary Material. {8.5; figur 8.14–8.18; figur TS.6 och TS.7}

  • Den utsläppsbaserade strålningsdrivningen av välblandade växthus- gaser (CO2, CH4, N2O och halogenerade kolväten) för 2011 i förhål- lande till 1750 är 3,00 [2,22 till 3,78] W m–2 (se figur SPM.5). Strålningsdrivningen från förändrade koncentrationer av dessa gaser i sin tur är 2,83 [2,26 till 3,40] W m–2. {8.5}

  • Enbart koldioxidutsläppen har orsakat en strålningsdrivning på 1,68 [1,33 till 2,03] W m–2 (se figur SPM.5). När utsläpp av andra kolhaltiga gaser räknas in, vilka också bidragit till ökningen av koldioxidhalten, är strålningsdrivningen för koldi- oxid 1,82 [1,46 till 2,18] W m–2.. I nederkant {8.3, 8.5}

25

Naturliga Antropogena
Kortlivade gaser och aerosoler Välblandade växthusgaser

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

  • Enbart utsläppen av CH4 (metan) har orsakat en strålningsdriv- ning på 0,97 [0,74 till 1,20] W m–2 (se figur SPM.5). Denna är mycket större än den koncentrationsbaserade uppskattningen på 0,48 [0,38 till 0,58] W m–2 (oförändrat från AR4). Denna skillnad i skattning beror på förändrade koncentrationer av ozon och stratosfärisk vattenånga på grund av metanutsläpp och andra utsläpp som indirekt påverkar metan. {8.3, 8.5}

  • Utsläppen av ozonnedbrytande halogenerade kolväten har orsakat en nettopositiv strålningsdrivning på 0,18 [0,01 till 0,35] W m–2 (se figur SPM.5). Deras positiva strålningsdrivning väger upp den negativa strålningsdrivning som blir resultatet av det tunnare ozonskiktet som de orsakar. Den positiva strålningsdrivningen från alla halogenerade kolväten ligger nära motsvarande värde i AR4. Strålningsdrivning för CFC-gaser har minskat men däremot ökar den från många av de ämnen som ersatt CFC-gaserna. {8.3, 8.5}

  • Utsläpp av kortlivade gaser bidrar till den totala antropogena strål- ningsdrivningen. Utsläppen av kolmonoxid har praktiskt taget säkert orsakat en positiv strålningsdrivning, medan utsläppen av kväve- oxider (NOx) sannolikt har orsakat en negativ strålningsdrivning

    (se figur SPM.5). {8.3, 8.5}

  • Strålningsdrivningen för den totala aerosoleffekten i atmosfären,

    vilket inkluderar justeringar för moln på grund av aerosoler, är –0,9 [–1,9 till –0,1] W m–2 (troligt), och resulterar i en negativ strålningsdrivning för de flesta aerosoler och ett positivt bidrag genom sot som absorberar solstrålning. Det är mycket troligt att aerosoler och deras samspel med molnen har motverkat en bety- dande del av den globala genomsnittliga strålningsdrivningen från välblandade växthusgaser. De utgör fortsatt den största osäkerhetsfaktorn när det gäller att uppskatta den totala strål- ningsdrivningen. {7.5, 8.3, 8.5}

  • Strålningsdrivningen från stratosfäriska vulkaniska aerosoler kan ha en stor inverkan på klimatet under några år efter vulkanutbrott. Flera mindre utbrott orsakade en strålningsdrivning på –0,11 [–0,15 till –0,08] W m−2 mellan 2008 och 2011, vilket är ungefär dubbelt så mycket som under perioden 1999–2002. {8.4}

  • Strålningsdrivningen på grund av variationer i solaktiviteten uppskattas till 0,05 [0,00 till 0,10] W m−2. Satellitobservationer av variationer i solaktiviteten från 1978 till 2011 tyder på att det senaste solfläcksminimum var djupare än de två föregående. Detta ger en strålningsdrivning på −0,04 [−0,08 till 0,00] W m−2 mellan senast inträffade solfläcksminimum 2008 och det mini- mum som ägde rum 1986. {8.4}

  • Den totala naturliga strålningsdrivningen till följd av variationer i solaktiviteten och vulkaniska aerosoler i stratosfären bidrog endast i liten grad till strålningsdrivningens nettoeffekt under förra århundra- det, med undantag för korta perioder efter stora vulkanutbrott. {8.5}

26

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

D. Att förstå klimatsystemet och observerade förändringar

Förståelsen för de senaste förändringarna i klimatsystemet bygger på en kom- bination av observationer, studier av återkopplingsmekanismer och modell- simuleringar. För att kunna bedöma klimatmodellers förmåga att simulera de observerade förändringarna måste hänsyn tas till det tillstånd som alla model- lerade komponenter i klimatsystemet befinner sig i när simuleringen inleds, och till den naturliga och antropogena strålningsdrivningens förändringar. Längre och mer detaljerade observationer samt förbättrade klimatmodeller jämfört med AR4 har gjort det möjligt att hänföra människans bidrag till detekterade förändringar hos fler komponenter i klimatsystemet.

D.1 Utvärdering av klimatmodeller

  • De långa klimatmodellsimuleringarna uppvisar en trend för den globala medeltemperaturen från 1951 till 2012 som överensstämmer med den observerade trenden (högst troligt). Det finns dock skillnader mellan simulerade och observerade trender under perioder så korta som 10 till 15 år (t ex 1998 till 2012). {9.4, ruta 9.2}

  • Den observerade minskande trenden för ytuppvärmning under perio- den 1998–2012 jämfört med perioden 1951–2012, beror i ungefär lika hög grad på en minskad trend för strålningsdrivning som på nerkylning på grund av naturlig intern variabilitet som inkluderar en möjlig omfördelning av värme i havet (troligt). Den minskade trenden för strålningsdrivning beror främst på vulkanutbrott och att den sammanfaller med den nedåtgående fasen i den 11-åriga solcykeln. När det gäller att kvantifiera den betydelse som förändrad strålnings- drivning har för den minskade uppvärmningstrenden är dock konfi- densgraden mindre troligt. Det är troligt att intern variabilitet mellan årtionden i väsentlig grad är orsaken till skillnaden mellan observationer och simuleringar: simuleringar förväntas inte återge

Människans påverkan på klimatsystemet är tydlig. Det framgår tydligt av stigande halter av växthusgaser i atmosfären, positiv strålningsdrivning, observerad uppvärmning samt förståelse av klimatsystemet. {2-14}

Klimatmodellerna har förbättrats sedan AR4. Modellerna reproducerar observerade stor- skaliga mönster och trender i temperatur över flera årtionden, inklusive den snabbare upp- värmningen sedan mitten av 1900-talet samt den nedkylning som följer direkt efter stora vulkanutbrott (högst troligt). {9.4, 9.6, 9.8}

27

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

intern variabilitet med samma tidsförlopp. Det kan också finnas ofullkomligheter i strålningsdrivningen i simuleringarna och, i vissa modeller, en överskattning av responsen på ökande utsläpp av växthus- gaser och annan antropogen påverkan (i synnerhet effekterna av aerosoler). {9.4, ruta 9.2, 10.3, ruta 10.2, 11.3}

  • Konfidensen till modellernas förmåga att simulera temperaturer på regional nivå är lägre än när det gäller modellering i större skala. Det är dock mycket troligt att temperaturen på regional nivå kan simuleras bättre än vid tidpunkten för AR4. {9.4, 9.6}

  • Betydande framsteg har gjorts när det gäller utvärderingen av extremväder och extrema klimathändelser sedan AR4. Simulerade globala genomsnittstrender för frekvensen av extremt varma och kalla dagar och nätter under den andra halvan av 1900-talet över- ensstämmer i allmänhet med observationerna. {9.5}

  • Simuleringarna av kontinentala nederbördsmönster har förbättrats något sedan AR4. Nederbörden kan inte simuleras lika bra på regional nivå, och utvärderingen försvåras av osäkerheter i observa- tionerna. {9.4, 9.6}

  • Några viktiga klimatfenomen kan numera återges bättre av model- lerna. Det är mycket troligt att statistiken för monsuner och El Niño – Southern Oscillation (ENSO) baserad på flera modellsimuleringar har förbättrats sedan AR4. {9.5}

  • Klimatmodellerna inkluderar numera fler moln- och aerosolprocesser och deras interaktioner än för AR4, men konfidensgraden är fortfa- rande mindre troligt i återgivningen och kvantifieringen av dessa processer i modellerna. {7.3, 7.6, 9.4, 9.7}

  • Det finns robusta belägg för att trenden med krympande sommar- havsis i Arktis sedan 1979 numera kan återges av fler modeller än vad som var fallet för AR4. Ungefär en fjärdedel av modellerna visar lika stor trend som observationerna, eller större. De flesta model- lerna simulerar en liten nedåtgående trend för utbredningen av Antarktis havsis, om än med stora variationer mellan modellerna, i motsats till den observerande lilla uppåtgående trenden. {9.4}

  • Många modeller återger observerade förändringar av värmeinne- hållet i havens övre skikt (0–700 meter) från 1961 till 2005 (mycket troligt), och för större delen av perioden ligger multi-modellgenom- snittet inom intervallet för tillgängliga observationer. {9.4}

  • Klimatmodeller som inkluderar kolcykeln (jordsystemmodeller) simulerar det globala mönstret för utbytet av koldioxid mellan hav och atmosfär, med avgång av växthusgaser (upplöst koldioxid i havet återges till luften) i tropikerna och upptag (atmosfärisk koldi- oxid löses upp i havet) på medelhöga och högre breddgrader. I de flesta av dessa modeller ligger storleken på de simulerade globala kolsänkorna till havs och på land under den senare delen av 1900- talet inom det observerade intervallet. {9.4}

28

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

D.2 Kvantifiering av klimatsystemets respons

  • Nettoåterkopplingen från den kombinerade effekten av förändrad mängd vattenånga och skillnader mellan uppvärmningen av atmos- fären och jordytan är ytterst sannolikt positiv och förstärker därför klimatförändringarna. Nettoåterkopplingen som beror på moln, oavsett typ, är sannolikt positiv. Osäkerheten när det gäller åter- kopplingen förknippad med moln beror främst på fortsatt osäkerhet kring de effekter som uppvärmningen har på låga moln. {7.2}

  • Klimatkänsligheten är ett mått på hur klimatsystemet reagerar på varaktig strålningsdrivning under flera århundraden. Den definieras som den globalt genomsnittliga uppvärmningen vid markytan som orsakas av en fördubbling av atmosfärens koldioxidhalt. Klimatkänsligheten ligger sannolikt mellan 1,5 °C och 4,5 °C (mycket troligt), den är ytterst osannolikt mindre än 1 °C (mycket troligt) och mycket osannolikt högre än 6 °C (troligt)16. Den nedre temperaturgränsen för det intervall som bedöms som sannolikt är alltså lägre än de 2 °C i AR4, medan den övre gränsen är oförändrad. Denna bedömning är ett resultat av ökad vetenskaplig förståelse, längre serier av temperaturmätningar i atmosfär och hav, och nya beräkningar av strålningsdrivningen. {TS TFE6, figur 1; ruta 12.2}

  • Hastigheten och omfattningen av den globala klimatförändringen avgörs av strålningsdrivning, återkopplingsmekanismer och klimat- systemets energilagring. Uppskattningar av dessa variabler för de senaste årtiondena överensstämmer med vad som bedöms sannolikt för klimatkänsligheten inom bedömda osäkerhetsintervaller, vilket ger starka belägg för förståelsen av antropogena klimatförändringar. {Ruta 12.2, ruta 13.1}

  • Den övergående klimatkänsligheten är ett mått som anger hur klimatet reagerar på ökande strålningsdrivning i ett tidsperspektiv som omfat- tar årtionden eller århundraden. Den definieras som förändringen av jordens medeltemperatur vid markytan vid tidpunkten för en för- dubbling av koldioxidhalten i atmosfären i ett scenario där koncen- trationen stiger med 1 % per år. Den övergående klimatkänsligheten ligger sannolikt i spannet 1,0 °C till 2,5 °C (mycket troligt), och ärytterst osannolikt större än 3 °C. {Ruta 12.2}

Studier baserade på observationer och med modeller över temperaturförändringar, återkopplingar samt förändringar i jordens energibudget ger tillsammans stöd för att storleken på den globala uppvärmningen är ett svar på tidigare och framtida strålningsdrivning. {Ruta 12.2, ruta 13.1}

Ingen bästa skattning av klimatkänsligheten kan ges nu på grund av bristande överensstämmelse kring

16
utvärderade bevislinjer och studier.

29

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

  • Ett relaterat mått är övergående klimatrespons för kumulativa koldioxidutsläpp, TCRE (transient climate response to cumulative carbon emissions). TCRE uttrycker klimatsystemets tidsberoende respons på kumulativa kolutsläpp (se avsnitt E.8). TCRE definieras som förändringen av den globala medeltemperaturen vid markytan per 1 000 GtC utsläpp. TCRE ligger sannolikt inom spannet 0,8 °C till 2,5 °C per 1 000 GtC. Bedömningen avser kumulativa utsläpp på upp till cirka 2 000 GtC fram till tidpunkten då temperaturhöj- ningen kulminerar (se figur SPM.10). {12.5, ruta 12.2}

  • Olika mått kan användas för att jämföra hur utsläpp av olika ämnen påverkar klimatförändringen. Vilket mått och vilken tidshorisont som lämpar sig bäst beror på vilka aspekter av klimatförändringen som anses viktigast för ett visst tillämpningsområde. Det finns inget enskilt mått som kan användas för att jämföra samtliga konsekven- ser av olika utsläpp, och alla mått har sina begränsningar och osä- kerheter. Global Warming Potential (GWP) baseras på kumulativ strålningsdrivning över en viss tid, och den potentiella förändringen av den globala medeltemperaturen (Global Temperature Potential, GTP) baseras på förändringen i den globala medeltemperaturen vid markytan vid en viss given tidpunkt. Uppdaterade värden för dessa mått finns i den underliggande rapporten. {8.7}

    D.3 Klimatförändringens påvisade orsaker

  • Det är ytterst sannolikt att mer än hälften av den observerade ökningen av den globala medeltemperaturen mellan 1951 och 2010 har orsakats av den antropogena ökningen av växthusgashalterna tillsammans med annan antropogen drivning. Den bästa skattningen av människans bidrag till uppvärmningen motsvarar observationer över uppvärmningen för denna period. {10.3}

  • Växthusgaser bidrog till en höjning av den globala medeltemperaturen som sannolikt låg mellan 0,5 °C och 1,3 °C under perioden 1951–2010, med bidrag från annan antropogen drivning, inbegripet den kylande effekten av aerosoler som sannolikt ligger i intervallet –0,6 °C till 0,1 °C. Bidraget från naturlig drivning är sannolikt mellan –0,1 °C och 0,1 °C, och intern variabilitet står sannolikt för –0,1 °C till 0,1 °C. Summan av dessa uppskattade bidrag överensstämmer med den observerade upp- värmningen på cirka 0,6 °C till 0,7 °C under denna period. {10.3}

Mänsklig påverkan har påvisats ligga bakom uppvärmning av atmosfären och haven, för- ändringar i vattnets globala kretslopp, minskningen av snö och is, höjningen av den globala genomsnittliga havsnivån och i förändringar i vissa klimatextremer (figur SPM.6 och tabell SPM.1). Bevisen för människans påverkan på klimatsystemet har stärkts sedan AR4. Det är ytterst sannolikt att mänsklig påverkan är den främsta orsaken till den observerade upp- värmningen sedan mitten av 1900-talet. {10.3–10.6, 10.9}

30

FIGUR SPM.6

Norra Stilla havet

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

Arktis

Norra Atlanten

Sydamerika

Antarktis (regionen)

Södra Stilla havet

Europa

Afrika

Södra Atlanten

Antarktis (kontinenten)

Globala genomsnitt

Land- och havsyta

Asien

Indiska oceanen

Södra ishavet

Australien

Nordamerika

Havsis

Havsis

Landyta

Observationer

Havens värmeinnehåll

Modeller med enbart naturlig klimatpåverkan
Modeller med både natrulig och antropogen klimatpåverkan

Figur SPM.6: Jämförelse mellan observerade och simulerade klimatförändringar baserad på tre stor- skaliga indikatorer i atmosfären, kryosfären och havet. Förändringar av kontinentala temperaturer (gula rutor), septemberisens utbredning i Arktis och Antarktis (vita rutor), och värmeinnehållet i
de stora havsbassängernas övre skikt (blåa rutor). Även genomsnittliga globala förändringar anges. Avvikelser anges i förhållande till 1880–1919 för temperaturen över land, 1960–1980 för värmein- nehåll i haven och 1979–1999 för havsis. Alla tidsserier är tioårsgenomsnitt, inritade vid mitten av årtiondet. I temperaturpanelerna visas observationerna som streckade linjer i de fall den geografiska täckningen är mindre än 50 %. För värmeinnehållet i haven och havsispanelerna används den hel- dragna linjen där tillgången på data är god och av högre kvalitet, och den streckade linjen där data- täckningen bara är tillräcklig och osäkerheten därför större. Modellresultaten som visas spänner över resultat från de klimatmodeller som ingår i CMIP5 (Coupled Model Intercomparison Project Phase 5). Skuggningarna anger konfidensintervallet på 5 till 95 %. För mer teknisk information och definitioner av regionerna, se Technical Summary Supplementary Material. {Figur 10.21; figur TS.12}

• På alla kontinenter utom Antarktis har den antropogena drivningen sannolikt bidragit väsentligt till temperaturhöjningen sedan mitten av 1900–talet (se figur SPM.6). För Antarktis gäller stor osäkerhet kring observationerna, och detta leder till konfidensgraden mindre troligt när det gäller huruvida antropogen drivning har bidragit till den observe- rade genomsnittliga uppvärmningen för tillgängliga stationer. Det är sannolikt att det funnits ett antropogent bidrag till den mycket bety- dande uppvärmningen av Arktis sedan mitten av 1900-talet. {2.4, 10.3}

31

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

  • Det är mycket sannolikt att antropogen påverkan, särskilt genom växthus- gaser och uttunningen av ozonskiktet i stratosfären, har lett till ett detekter- bart mönster av troposfärisk uppvärmning och motsvarande kylning i den lägre stratosfären sedan 1961. {2.4, 9.4, 10.3}

  • Det är mycket sannolikt att antropogen påverkan har bidragit väsentligt till höjningen av värmeinnehållet i havens övre skikt (0–700 m) som observerats sedan 1970-talet (se figur SPM.6). Det finns belägg för mänsklig påverkan i vissa havsbassänger. {3.2, 10.4}

  • Det är sannolikt att antropogena faktorer har påverkat det globala vattenkrets- loppet sedan 1960. Antropogen påverkan har bidragit till observerade ökningar av vattenånga i atmosfären (troligt), till globala förändringar av nederbörds- mönster över land (troligt), till intensivare skyfall i landområden där dataun- derlaget är tillräckligt (troligt), och till förändringar av salthalten i havens ytskikt och i nivån under (mycket sannolikt). {2.5, 2.6, 3.3, 7.6, 10.3, 10.4}

  • Det har framkommit ytterligare belägg för mänsklig påverkan på temperatur- extremer sedan SREX. Det är nu mycket sannolikt att mänsklig påverkan har bidragit till observerade globala förändringar av dagliga extremtemperaturers frekvens och intensitet sedan mitten av 1900-talet. Mänsklig påverkan har sannolikt gjort det dubbelt så troligt att värmeböljor kommer att inträffa i vissa områden (se tabell SPM.1). {10.6}

  • Antropogen påverkan har mycket sannolikt bidragit till förlusten av havsis i Arktis sedan 1979. Konfidensgraden för den vetenskapliga förståelsen kring den observerade smärre utbredningsökningen av Antarktis havsis är mindre troligt, vilket beror på de ofullständiga och konkurrerande vetenskapliga förklaringarna till orsakerna bakom och konfidensgraden mindre troligt som gäller skattningar av intern variabilitet i regionen (se figur SPM.6). {10.5}

  • Antropogen påverkan har sannolikt bidragit till att glaciärerna krympt sedan 1960-talet och till ökad förlust av ismassa i den grönländska inlandsisen sedan 1993. På grund av låg grad av vetenskaplig förståelse är konfidensgraden mindre troligt när det gäller att förklara orsakerna till den observerade för- lusten av ismassa från Antarktis under de senaste två årtiondena. {4.3, 10.5}

  • Det är sannolikt att antropogena faktorer har bidragit till minskningarna av norra halvklotets vårsnötäcke som observerats sedan 1970. {10.5}

  • Det är mycket sannolikt att antropogena faktorer bidragit väsentligt till den globala havsnivåhöjningen sedan 1970-talet. Detta baseras på att det är mycket troligt att antropogen påverkan har bidragit till de två största orsakerna för stigande havsnivåer, termisk expansion och avsmältningen av glaciärer. {10.4, 10.5, 13.3}

  • Det är mycket troligt att förändringar av den totala solaktiviteten inte har bidragit till ökningen av den globala medeltemperaturen under perioden 1986 till 2008, baserat på satellitmätningar av den totala solstrålningen. Det är troligt att variationer i solens 11-årscykel påverkar klimatvariatio- nerna i vissa regioner över tioårsperioder. Något robust samband mellan förändringar i kosmisk strålning och molnighet har inte kunnat identifieras. {7.4, 10.3, ruta 10.2}

32

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

E. Framtida globala och regionala klimatförändringar

Projektionerna över förändringarna i klimatsystemet görs med klimat- modeller med olika grader av representation av klimatsystemets delar och detaljer, allt från enklare varianter till avancerade klimatmodeller, och jordsystemmodeller. Modellerna simulerar förändringar under ett antal scenarier med mänsklig klimatpåverkan. En ny uppsättning av sådana scenarier, så kallade RCP:er (Representative Concentration Pathways),
har använts för de nya klimatmodellssimuleringarna som utfördes inom ramen för CMIP5 (Coupled Model Intercomparison Project Phase 5)
och inom det internationella World Climate Research Programme. I alla RCP:er är koldioxidhalterna i atmosfären högre år 2100 jämfört med i dag som en följd av ytterligare ökning av kumulativa koldioxidutsläpp under 2000-talet (se ruta SPM.1). Projektionerna i denna sammanfatt- ning för beslutsfattare avser slutet av 2000-talet (2081–2100) i förhållande till 1986–2005, om inget annat anges. För att kunna placera in projek- tionerna i sitt historiska sammanhang måste hänsyn tas till observerade förändringar mellan olika perioder. Baserat på den längsta tillgängliga dataserien över den globala medeltemperaturen är den observerade för- ändringen mellan medelvärdet för perioden 1850–1900 och AR5:s refe- rensperiod 0,61 [0,55 till 0,67] °C. Emellertid har uppvärmningen fortsatt sedan referensperioden i AR5 och därför är detta alltså inte en uppskatt- ning av den historiska uppvärmningen fram till idag (se kapitel 2).

  • Projektionerna för de närmaste årtiondena uppvisar rumsliga mönster för klimatförändringarna som liknar dem som gjorts för senare delen av 2000-talet, men i mindre omfattning. Naturlig intern variabilitet kommer även i fortsättningen att väsentligt påverka klimatet, särskilt på kort sikt och på regional nivå. I mitten av 2000-talet påverkas de beräknade förändringarna påtagligt av vilket utsläppsscenario som väljs (ruta SPM.1). {11.3, ruta 11.1, bilaga I}

  • Projektioner av klimatförändringar som baseras på RCP:er liknar resultaten i AR4 i både mönster och omfattning efter att skillnaderna mellan scenarierna räknats in. Spännvidden för RCP-scenarierna med höga utsläpp är mindre än för jämförbara scenarier som använ- des i AR4. Anledningen till detta är att RCP:erna i AR5, i motsats till SRES-utsläppsscenarierna i AR4, definieras som scenarier för

Fortsatta utsläpp av växthusgaser kommer att orsaka fortsatt uppvärmning och förändringar i alla delar av klimatsystemet. För att begränsa klimatförändringen krävs omfattande och varaktiga minskningar av koldioxidutsläppen. {Kapitel 6, 11, 12, 13, 14}

33

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

koncentrationsutveckling. Alltså tas inte hänsyn till osäkerheter i kolcykeln som påverkar koldioxidkoncentrationen i atmosfären i de koncentrationsdrivna CMIP5-simuleringarna. Projektionerna visar på större havsnivåhöjning än i AR4, främst på grund av förbättrad modellering av bidrag från landis. {11.3, 12.3, 12.4, 13.4, 13.5}

FIGUR SPM.7

(a) 6,0 Global genomsnittlig förändring av yttemperatur

4,0 2,0 0,0

8,0

6,0

4,0

2,0

0,0

1950 2000 2050 2100 Genomsnittligt globalt pH-värde för ythavet

Genomsnitt 2081–2100

2050 2100 (b)10,0Havsisens utbredning i september på norra halvklotet

     

Historiskt RCP2,6 RCP8,5

42

                   
   

39

32

          

−2,0
1950 2000

       

39 (5)

                
                  

29 (3)

      

37 (5)

  
                  
  

(c)

8,2 8,0 7,8 7,6

1950

2000 År 2050 2100

      

12

           
          

9

10

              

Figur SPM.7: CMIP5 multimodell-simulerade tidsserier från 1950 till 2100 för (a) förändring av den globala medeltemperaturen i förhållande till 1986–2005, (b) havsisens utbredning i septem- ber på norra halvklotet (löpande femårsmedelvärde) och (c) globalt genomsnitt för havsytans pH- värde. Tidsserier av prognoserna och ett osäkerhetsmått (skuggning) visas för scenarierna RCP2,6 (blå) och RCP8,5 (röd). Svart (grå skuggning) är den modellerade historiska utvecklingen med rekonstruerad historisk klimatpåverkan. Medelvärdet och tillhörande osäkerheter för 2081–2100 visas för alla RCP-scenarier som färgade lodräta staplar. Antalet CMIP5-modeller som använts

för att beräkna multimodellmedelvärdet anges. När det gäller havsisens utbredning (b) anges det beräknade medelvärdet och osäkerheten (min/max-intervall) för den undergrupp modeller som
bäst återger det klimatologiska medelvärdet och trenden för havsisen i Arktis 1979–2012 (antal modeller anges inom parentes). För att komplettera bilden anges dessutom CMIP5 multimodell- medelvärdet med prickade linjer. Den streckade linjen representerar nästan isfritt tillstånd (dvs. när havsisens utbredning är mindre än 10
6 km2 under minst fem år i följd). För ytterligare tekniska detaljer, se Technical Summary Supplementary Material {Figur 6.28, 12.5 och 12.28–12.31, figur TS.15, TS.17 och TS.20}

34

RCP6,0 RCP8,5

RCP8,5

RCP6,0 RCP8,5

(pH-enhet)

(106 km2)

(oC)

RCP2,6 RCP4,5

RCP2,6 RCP4,5 RCP6,0

RCP2,6 RCP4,5

FIGUR SPM.8

(a)

(b)

(c)

(d)

Förändring av årsnederbörden (1986−2005 till 2081−2100)

39

39

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

RCP2,6 RCP8,5

Förändring av årsmedeltemperaturen (1986−2005 till 2081−2100)

32

(°C) −2 −1,5 −1 −0,5 0 0,5 1 1,5 2 3 4 5 7 9 11

−50 −40 −30 −20 −10

0 10 20 30 40 50

(%)

32

Utbredning av havsisen i september på norra halvklotet (genomsnitt 2081−2100)

29 (3)

CMIP5 multi-modellbaserade genomsnitt 1986−2005

CMIP5 multi-modellbaserade genomsnitt 2081−2100

CMIP5 undergrupp genomsnitt 1986−2005

CMIP5 undergrupp genomsnitt 2081−2100

37 (5)

Förändring av pH-värdet i havsytan (1986−2005 till 2081−2100)

9 10

0,6 0,55 0,5 0,45 0,4 0,35 0,3 0,25 0,2 0,15 0,1 0,05

(pH-enhet)

Figur SPM.8: Kartor över CMIP5-värden från för scenarierna RCP2,6 och RCP8,5 för 2081–2100 för (a) förändringar av årsmedeltemperatur, (b) procentuella förändringar av årsnederbörd, (c) havs- isens utbredning på norra halvklotet i september och (d) förändringar av havsytans pH. Förändringar i panelerna (a), (b) och (d) visas i förhållande till 1986–2005. Antalet CMIP5-modeller som an- vänds för att beräkna medelvärdet anges i det övre högra hörnet av varje panel. I panelerna (a) och (b) indikerar skuggningen de områden där modellernas medelvärde för förändringar är lågt i jämfö- relse med intern variabilitet (dvs. mindre än en standardavvikelse från intern variabilitet i tjugoårs- genomsnitt). Prickade fält indikerar områden där multimodellmedelvärde är högt i jämförelse med intern variabilitet (dvs. mer än två standardavvikelser från medel för 20-årsperioder) och där åtmins- tone 90 % av modellerna överensstämmer när det gäller tecken på förändring (se ruta 12.1). I panel (c) är linjerna modellerade medelvärden för 1986–2005, de fyllda områdena avser slutet av århund- radet. Medelvärdet för CMIP5-modellerna anges i vitt. Det beräknade medelvärdet för havsisens utbredning som bygger på en undergrupp av modeller (antalet modeller inom parentes) som bäst återger det klimatologiska medelvärdet och trenden för havsisens utbredning 1979–2012 anges i ljusblått. För mer teknisk information, se Technical Summary Supplementary Material. {Figur 6.28, 12.11, 12.22 och 12.29; figur TS.15, TS.16, TS.17 och TS.20}

35

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

Tabell SPM.2: Beräknad förändring av den globala medeltemperaturen och den globala genom- snittliga havsnivåhöjningen för mitten och slutet av 2000-talet jämfört med referensperioden 1986–2005. {12.4; tabell 12.2, tabell 13.5}

 

Global genomsnittlig förändring av yttemperatu- ren (°C) a

Global genomsnittlig höjning av havsytenivån (m) b

anmärkning:

Scenario genomsnitt

RCP2,6 1,0 RCP4,5 1,4 RCP6,0 1,3 RCP8,5 2,0

2046–2065 Sannolikt intervall c

0,4 till 1,6 0,9 till 2,0 0,8 till 1,8 1,4 till 2,6

2081–2100 genomsnitt Sannolikt intervall c

1,0 0,3 till 1,7 1,8 1,1 till 2,6 2,2 1,4 till 3,1 3,7 2,6 till 4,8

genomsnitt Sannolikt intervall d

0,40 0,26 till 0,55 0,47 0,32 till 0,63 0,48 0,33 till 0,63 0,63 0,45 till 0,82

genomsnitt Sannolikt intervall d

RCP2,6 0,24 RCP4,5 0,26 RCP6,0 0,25 RCP8,5 0,30

0,17 till 0,32 0,19 till 0,33 0,18 till 0,32 0,22 till 0,38

 
  1. (a)  Baserad på CMIP5-modellerna; avvikelser beräknade med avseende på 1986–2005. Med utgångspunkt i HadCRUT4 och dess skattning av osäkerhet (5– 95 % konfidensintervall) är den observerade uppvärmningen 0,61 [0,55 till 0,67] °C av referensperioden 1986–2005 jämfört med perioden 1850–1900 och 0,11 [0,09 till 0,13] °C jämfört med perioden 1980– 1999, referensperioden för scenarierna i AR4. Det har inte gjorts någon bedömning av sanno- lika intervall med hänsyn till tidigare referensperioder eftersom metoderna för hur osäkerheter i modeller och observationer ska kombineras inte är generellt tillgängliga i vetenskaplig littera- tur. Tillägg av beräknade och observerade förändringar tar ingen hänsyn till eventuella effekter av modellbias (översättarens anmärkning: systematiska fel i modellerna) jämfört med observa- tioner, och för naturlig intern variabilitet under den observerade referensperioden {2,4, 11,2, tabellerna 12.2 och 12.3}

  2. (b)  Baserat på 21 CMIP5-modeller; avvikelser beräknade i förhållande till 1986–2005. Där inga CMIP5-resultat fanns tillgängliga för en viss AOGCM och scenario, gjordes uppskattningar enligt förklaringen i kapitel 13, tabell 13.5. Bidragen från snabba dynamiska förändringar av landisar och antropogena förändringar av mängden vatten i landområden behandlas som om sannolikhetsfördelningen för dessa faktorer var likartad och i stort sett oberoende av scenario. Det innebär inte att de aktuella bidragen inte påverkas av det aktuella scenariot, bara att det nuvarande kunskapsläget inte medger en kvantitativ bedömning av orsakssambanden. Baserat på nuvarande kunskap skulle bara en kollaps av de havsnära sektorerna av Antarktis inlandsis, om en sådan skulle inträffa, kunna få den globala havsnivån att stiga väsentligt över det intervall som är sannolikt under 2000-talet. Det är troligt att detta extra bidrag inte skulle överstiga flera tiotals centimeter av havsnivåhöjningen under 2000-talet.

  3. (c)  Beräknat på scenarier med 5–95 % modellintervall. För dessa intervall anges sedan en viss sannolikhet efter att hänsyn tagits till andra osäkerheter eller olika konfidensgrader i model- lerna. För projektioner av den globala medeltemperaturförändringen för 2046–2065 är konfi- densnivån troligt, eftersom den relativa betydelsen av naturlig intern variabilitet och osäkerheten kring klimatpåverkan och responsen för andra faktorer än växthusgaser är större än för 2081–2100. De sannolika intervallen för 2046–2065 tar inte hänsyn till eventuell påverkan av faktorer som leder till det uppskattade intervallet för en förändring på kort sikt (2016–2035) av den globala medeltemperaturen som är lägre än modellintervallet 5–95 %. Skälet till detta är att dessa faktorers inverkan på långsiktiga projektioner inte har kvantifierats då det saknas tillräcklig vetenskaplig förståelse. {11.3}

  4. (d)  Beräknat på scenarier med 5– 95 % modellintervall. För dessa intervall anges sedan en viss sannolikhet efter att hänsyn tagits till andra osäkerheter eller olika konfidensgrader i model- lerna. För projektioner av den genomsnittliga globala höjningen av havsnivån är konfidensnivån troligt för båda tidshorisonterna.

36

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

E.1 Atmosfär: Temperaturen

  • Förändringen av den globala medeltemperaturen för perioden 2016– 2035 i förhållande till 1986–2005 kommer sannolikt att ligga inom intervallet 0,3 °C till 0,7 °C (troligt). Denna bedömning baseras på flera bevislinjer och förutsätter att det inte sker några större vulkan- utbrott eller varaktiga förändringar av den totala solaktiviteten. På kort sikt, och med hänsyn till naturlig intern variabilitet, förväntas ökningen av årstidsmedeltemperaturen och årsmedeltemperaturen att bli större i tropiska och subtropiska områden än i tempererade zoner (mycket troligt). {11.3}

  • Ökningen av den globala medeltemperaturen för 2081–2100 i förhållande till 1986–2005 beräknas sannolikt ligga inom intervallen härledda från CMIP5-modellsimuleringarna, dvs. 0,3 °C till 1,7 °C (RCP2,6), 1,1 °C till 2,6 °C (RCP4,5), 1,4 °C till 3,1 °C (RCP6,0), 2,6 °C till 4,8 °C (RCP8,5). Det arktiska området kommer att värmas upp snabbare än jorden i genomsnitt och den genomsnittliga uppvärmningen över land kommer att vara större än över hav (högst troligt) (se figur SPM.7 och SPM.8, och tabell SPM.2). {12.4, 14.8}

  • I förhållande till genomsnittet för 1850 till 1900 beräknas den globala medeltemperaturen i slutet av 2000-talet sannolikt överstiga 1,5 °C i RCP4,5, RCP6,0 och RCP8,5 (mycket troligt). Uppvärmningen kommer sannolikt att överstiga 2 °C i RCP6,0 och RCP8,5 (mycket troligt), mer sannolikt än inte överstiga 2 °C i RCP4,5 (mycket troligt), men det är osannolikt att temperaturen stiger mer än 2 °C i RCP2,6 (troligt). Det är osannolikt att uppvärm- ningen överstiger 4 °C i RCP2,6, RCP4,5 och RCP6,0 (mycket troligt) och det är ungefär lika sannolikt som osannolikt att tempera- turen överstiger 4 °C i RCP8,5 (troligt). {12.4}

  • Det är praktiskt taget säkert att det kommer att bli fler varma och färre kalla väderextremer över flertalet landområden, både för enstaka dagar och per årstid, i takt med att den globala medeltempe- raturen ökar. Det är mycket sannolikt att värmeböljor blir både vanligare och mer långvariga. Enstaka kalla vinterextremer kommer fortfarande att inträffa (se tabell SPM 1). {12.4}

Ökningen i den globala medeltemperaturen kommer sannolikt att överstiga 1,5 °C jämfört med 1850–1900 för samtliga RCP-scenarier med undantag för RCP2,6. Den kommer san- nolikt att överstiga 2°C för RCP6,0 och RCP8,5, och mer sannolikt än inte, överstiga 2°C för RCP4,5. I alla RCP-scenarier utom RCP2,6 fortsätter den globala uppvärmningen bortom 2100. Den globala uppvärmningen kommer fortsatt att uppvisa variationer mellan åren och årtiondena och kommer inte att vara lika i alla regioner (se figur SPM.7 och SPM.8). {11.3, 12.3, 12.4, 14.8}

37

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

E.2 Atmosfär: Vattnets kretslopp

  • Beräknade förändringar av vattnets kretslopp under de närmaste årtiondena visar liknande storskaliga mönster som årtiondena i slutet av seklet, men i mindre omfattning. Förändringar på kort sikt och på regional nivå kommer att påverkas starkt av naturlig intern variabilitet och kan påverkas av antropogena aerosolutsläpp. {11.3}

  • På högre breddgrader och över ekvatoriella Stilla havet lär den årliga genomsnittliga nederbörden sannolikt öka i slutet av detta århund- rade under RCP8,5-scenariot. I många torra tempererade och sub- tropiska regioner kommer nederbörden sannolikt att minska, medan många fuktiga tempererade områden sannolikt kommer att få ökad nederbörd i slutet av detta århundrade under RCP8,5-scenariot (se figur SPM.8). {7.6, 12.4, 14.3}

  • Extrema nederbördshändelser i de flesta tempererade landområden och över fuktiga tropiska regioner kommer mycket sannolikt att bli intensivare och vanligare i slutet av detta århundrade i takt med att den globala medeltemperaturen ökar (se tabell SPM.1). {7.6, 12.4}

  • Globalt sett är det sannolikt att monsunområdena utvidgas under 2000-talet. Medan monsunvindarna sannolikt försvagas lär neder- börden till följd av monsuner sannolikt öka på grund av ökningen av vattenånga i atmosfären. Tidpunkten för när monsunsäsongen börjar kommer sannolikt att tidigareläggas eller inte förändras mycket. Tidpunkten för när monsunsäsongen avslutas kommer sannolikt att flyttas fram, vilket resulterar i en förlängning av monsunsäsongen i många regioner. {14.2}

  • Det är mycket troligt att El Niño-Southern Oscillation (ENSO) förblir den dominerande mekanismen för mellanårsvariationen i tropiska Stilla havet med globala effekter på 2000-talet. På grund av den ökade mängden vattenånga i atmosfären kommer det sannolikt att bli större variationer av ENSO-relaterad nederbörd på regionala skalor. I fråga om ENSO:s storlek och geografiska mönster är de naturliga variationerna stora, och därmed är konfidensgraden för beräknade förändringar av ENSO och sammanhängande regionala väderfenomen för 2000-talet fortfarande mindre troligt. {5.4, 14.4}

Förändringar i vattnets globala kretslopp som svar på uppvärmningen under 2000-talet kommer inte vara likartad för alla områden. Kontrasten i nederbörd mellan blöta och torra regioner och mellan blöta och torra årstider kommer att öka, även om det kan förekomma regionala undantag (se figur SPM.8). {12.4, 14.3}

38

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

E.3 Atmosfär: Luftkvalitet

  • Spännvidden i projektionerna för luftkvaliteten (ozon och PM2.517 i marknära luft) styrs främst av utsläpp (inklusive CH4) snarare än av klimatförändringen (troligt). Det är mycket troligt att uppvärm- ningen leder till global minskning av det marknära ozonet. Höga CH4-nivåer (RCP8,5) kan dämpa denna minskning och öka det marknära ozonets bakgrundshalter till år 2100 med i genomsnitt cirka 8 ppb (25 % av nuvarande nivåer) jämfört med scenarier med små CH4-förändringar (RCP4,5; RCP6,0) (mycket troligt). {11.3}

  • Resultaten från observationer och modeller tyder på att om allt annat är lika kommer lokalt högre yttemperaturer i förorenade områden att utlösa regionala kemiska återkopplingar och lokala utsläpp som ökar toppnivåerna för ozon och PM2.5 (troligt). Klimatförändringar kan påverka förekomsten av PM2.5 genom att naturliga aerosolkällor förändras eller genom hur partiklar avlägsnas genom nederbörd, men ingen konfidensgrad har kopplats till klimat- förändringarnas samlade effekt av PM2.5-fördelningarna. {11.3}

    E.4 Världshavet

    • Den största uppvärmningen av haven beräknas ske i tropiska områden och i subtropiska områden på norra halvklotet. På större djup kommer uppvärmningen att bli mest uttalad i Södra ishavet (mycket troligt). Bästa uppskattningar av havens uppvärmning för de översta hundra meterna är cirka 0,6 °C (RCP2,6) till 2,0 °C (RCP8,5) och cirka

      0,3 °C (RCP2,6) till 0,6 °C (RCP8,5) på ungefär tusen meters djup

      vid slutet av 2000-talet. {12.4, 14.3}

    • Det är mycket sannolikt att den storskaliga medelcirkulationen i

      Atlanten (Atlantic Meridional Overturning Circulation, AMOC) kommer att försvagas under 2000-talet. Bästa skattningar och intervall18 för minskningen är 11 % (1 till 24 %) i RCP2,6 och 34 % (12 till 54 %) i RCP8,5. Det är sannolikt att AMOC kommer att ha försvagats till 2050, men det kan finnas några årtionden när AMOC ökar på grund av den stora naturliga interna variabiliteten. {11.3, 12.4}

Världshavet fortsätter att värmas upp under 2000-talet. Värme kommer att överföras från ythavet till djuphavet och påverka havscirkulationen. {11.3, 12.4}

PM2.5 avser partiklar med en diameter som är mindre än 2,5 mikrometer, ett mått på koncentrationen

17
av aerosoler i atmosfären.
18 Intervallen i detta stycke indikerar spridningen mellan modellerna i CMIP5.

39

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

• Det är mycket osannolikt att AMOC kommer att genomgå en plötslig övergång eller kollaps under 2000-talet i de scenarier som studerats. Konfidensgraden är mindre troligt när det gäller att bedöma utveck- lingen av AMOC bortom 2000-talet på grund av det begränsade antalet analyser och tvetydiga resultat. En kollaps bortom 2000-talet kan emellertid inte uteslutas vid en större varaktig uppvärmning. {12.5}

E.5 Kryosfären

  • Multimodellmedelvärden visar på att Arktis havsis utbredning under hela året kommer att minska till slutet av 2000-talet. Minskningen varierar från 43 % för RCP2,6 till 94 % för RCP8,5 i september och från 8 % till RCP2,6 till 34 % för RCP8,5 i februari (troligt) (se figur SPM.7 och SPM.8). {12.4}

  • Baserat på utvärderingen av den undergrupp av modellerna som bäst återger det klimatologiska medelvärdet och trenden för 1979–2012 av den arktiska havsisens utbredning, förväntas Norra ishavet19 sannolikt att vara så gott som isfritt i september före mitten av detta århundrade enligt RCP8,5 (troligt) (se figur SPM.7 och SPM.8). För de övriga scenarierna går det inte att med tillförlitlighet bedöma när Arktis skulle kunna bli näst intill isfritt i september under 2000-talet. {11.3, 12.4, 12.5}

  • Projektionerna för Antarktis visar med konfidensgrad mindre troligt att havsisens utbredning och volym krymper i slutet av 2000-talet allteftersom den globala temperaturen ökar. {12.4}

  • I slutet av 2000-talet beräknas glaciärvolymen globalt, exklusive glaciärerna i utkanten av Antarktis, ha minskat med 15–55 % för RCP2,6 och med 35–85 % för RCP8,5 (troligt). {13.4, 13.5}

  • Norra halvklotets vårsnötäcke beräknas i genomsnitt minska med 7 % för RCP2,6 och med 25 % för RCP8,5 till slutet av 2000-talet (troligt). {12.4}

  • Det är praktiskt taget säkert att utbredningen av ytnära permafrost på nordliga breddgrader minskar när den globala medeltemperaturen ökar. I slutet av 2000-talet beräknas den ytnära permafrosten (de översta 3,5 meterna) ha minskat med mellan 37 % (RCP2,6) till

    81 % (RCP8,5) i genomsnitt (troligt). {12.4}

Det är mycket sannolikt att Arktis havsis fortsatt kommer att krympa och bli tunnare samt att det norra halvklotets vårsnötäcke kommer att minska under 2000-talet allteftersom den glo- bala temperaturen ökar. Glaciärernas globala volym väntas minska ytterligare. {12.4, 13.4}

Norra ishavet anses vara nästan isfritt när havsisens utbredning är mindre än 106 km2 under minst

19
fem år i följd.

40

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

E.6 Havsnivån

  • Tillförlitligheten för projektionerna för den genomsnittliga globala havsnivån har ökat sedan AR4 på grund av en bättre förståelse av de faktorer som påverkar havsnivån, bättre överensstämmelse mellan processbaserade modeller och observationer, och inkludering av landisarnas dynamiska förändringar. {13.3–13.5}

  • Den genomsnittliga globala havsnivåhöjningen fram till 2081–2100 i förhållande till 1986–2005 kommer sannolikt att vara 0,26 till 0,55 meter för RCP2,6, 0,32 till 0,63 meter för RCP4,5, 0,33 till 0,63 meter för RCP6,0 och 0,45 till 0,82 meter för RCP8,5 (troligt). För RCP8,5 är ökningen fram till år 2100 mellan 0,52 och 0,98 meter, med en hastighet under 2081–2100 på 8 till 16 mm per år (troligt). Intervallen härleds från CMIP5 klimatprojektioner i kombination med processbaserade modeller, genomgång av publicerade studier om glaciärer och uppskattningar av glaciärers och landisars utbred- ning (se figur SPM.9, tabell SPM 2). {13.5}

Den genomsnittliga globala havsnivån kommer att fortsätta stiga under 2000-talet (se
figur SPM.9). Under samtliga RCP-scenarier kommer takten på den stigning som observerats under 1971–2010 
mycket sannolikt att överskridas. Detta till följd av ökad uppvärmning av världshavet och ökad förlust av massa i glaciärer och stora landisar. {13.3–13.5}

FIGUR SPM.9

Global genomsnittlig höjning av havsytan

1,0 0,8

0,6 0,4

0,2

0,0
2000 2020 2040

Medelvärde 2081–2100

                                 

År

2060 2080 2100

Figur SPM.9: Projektioner av den genomsnittliga globala havsnivåhöjningen under 2000-talet jämfört med 1986–2005 från en kombination av CMIP5 modellensemblen och processbaserade modeller för RCP2,6 och RCP8,5. Sannolikt intervall visas med skuggning. Sannolikt intervall för medelvärdet under 2081–2100 för alla RCP-scenarier visas som färgade vertikala staplar, och motsvarande medianvärde med horisontell linje. För ytterligare tekniska detaljer, se Technical Summary Supplementary Material {Tabell 13.5, figur 13.10 och 13.11, figur TS.21 och TS.22}

41

RCP2,6

RCP4,5

RCP6,0 RCP8,5

(m)

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

  • I RCP-projektionerna står den termiska expansionen för 30–55 % av 2000-talets höjning av den genomsnittliga globala havsnivån och glaciärer för 15–35 %. Den ökade ytavsmältningen av Grönlands inlandsis kommer att överstiga ökningen av snöfall, vilket leder till att den förändrade massbalansen bidrar positivt till den framtida havs- nivåhöjningen (mycket troligt). Avsmältningen över Antarktis väntas förbli liten, men en förväntad ökning av snöfall på Antarktis (troligt), leder till ett negativt bidrag till den framtida havsnivåhöjningen. Förändringar i utflödet från båda landisarna kommer sannolikt att bidra med 0,03 till 0,20 meter vid 2081–2100 (troligt). {13.3−13.5}

  • Baserat på nuvarande kunskap skulle endast en kollaps av de havs- baserade sektorerna av Antarktis inlandsis, om en sådan skulle inträffa, leda till en betydande höjning av den genomsnittliga globala havsnivån över det intervall som bedöms sannolikt under 2000-talet. Men det är troligt att detta extra bidrag inte skulle överstiga flera decimeter av havsnivåhöjningen under 2000-talet. {13.4, 13.5}

  • Grunden för projektioner av större höjningar av den genomsnittliga globala havsnivån under 2000-talet har beaktats och slutsatsen är att det för närvarande inte finns tillräckligt med underlag för att kunna bedöma sannolikheten för specifika nivåer över det intervall som bedöms som sannolikt. Många semiempiriska modellers projektioner för den genomsnittliga globala havsnivåhöjningen är högre än de processbaserade modellernas projektioner (upp till det dubbla), men det råder ingen enighet i forskarvärlden om de semi-empiriska modellernas tillförlitlighet, och konfidensgraden för projektionerna gjorda med dem är därmed mindre troligt. {13.5}

  • Höjningen av havsnivån kommer inte att vara lika stor i alla områden. Fram till slutet av 2000-talet är det mycket sannolikt att havsnivån stiger i mer än cirka 95 % av världshavet. Cirka 70 % av kusterna runt om i världen beräknas få erfara en havsnivåhöjning som ligger inom 20% av den genomsnittliga globala havsnivåhöjningen. {13.1, 13.6}

    E.7 Kol och andra biogeokemiska cykler

• Havens upptag av antropogen koldioxid kommer att fortsätta under alla fyra RCP:er fram till 2100, med högre upptag för högre utsläpps- banor (mycket troligt). Den framtida utvecklingen av kolupptag på land är mindre säker. De flesta modellerna projicerar ett fortsatt upptag av kol på land under alla RCP-scenarier, men vissa modeller anger ett minskat sådant upptag på grund av den kombinerade effekten av klimatförändringar och förändrad markanvändning. {6.4}

Klimatförändringen kommer att påverka kolets kretslopp på ett sätt som kommer att påskynda ökningen av koldioxidhalten i atmosfären (mycket troligt). Ytterligare upptag av kol i haven kommer att öka havsförsurningen. {6.4}

42

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

  • Jordsystemmodeller indikerar att det är mycket troligt att återkopp- lingen mellan klimatsystemet och kolcykeln är positiv under 2000- talet. Det innebär att klimatförändringens effekter delvis kommer att dämpa ett sådant ökat upptag i kolsänkor på land och i haven som föranleds av stigande halter av koldioxid i atmosfären. Som ett resultat av detta kommer mer av de antropogena koldioxidutsläppen att stanna i atmosfären. En positiv återkoppling mellan klimatet och kolets kretslopp under perioder från århundraden till tusentals år stöds av paleoklimatologiska data och modelleringar. {6.2, 6.4}

  • Jordsystemmodellers projektioner visar på en global ökning av havsförsurningen för alla RCP-scenarier. Motsvarande minskning av havsytans pH i slutet av 2000-talet ligger mellan13 0,06 och 0,07 för RCP2,6, mellan 0,14 och 0,15 för RCP4,5, mellan 0,20 och 0,21 för RCP6,0 och mellan 0,30 och 0,32 för RCP8,5 (se figur SPM.7 och SPM.8). {6.4}

  • Kumulativa koldioxidutsläpp,20 för perioden 2012–2100 från 15 jordsystemmodeller, som motsvarar koldioxidhalten i atmosfären i de olika RCP-scenarierna, är 140 till 410 GtC för RCP2,6, 595 till 1 005 GTC för RCP4,5, 840 till 1 250 GtC för RCP6,0 och 1 415 till 1 910 GtC för RCP8,5 (se tabell SPM 3). {6.4}

    Tabell SPM.3: Kumulativa koldioxidutsläpp för perioden 2012–2100 som är förenliga med rCP– scenariernas atmosfäriska koncentrationer, som simulerats av jordsystemmodellerna i CMiP5. {6.4, tabell 6.12}

Scenario Kumulativa koldioxidutsläpp från 2012 till 2100a

 

gtC

genomsnitt

RCP2.6 270 RCP4.5 780 RCP6.0 1060 RCP8.5 1685

intervall

140 to 410 595 to 1005 840 to 1250 1415 to 1910

gtCo2

genomsnitt intervall

990 510 to 1505 2860 2180 to 3690 3885 3080 to 4585 6180 5185 to 7005

  

20

anmärkning: (a) 1 gigaton kol motsvarar 3,67 GtCO2.

  • År 2050 kommer de årliga koldioxidutsläppen, beräknade med jordsystemmodeller, som motsvarar RCP2,6 vara mindre än 1990 års utsläpp (med 14 % till 96 %). Ungefär hälften av modellerna anger att utsläppen i slutet av 2000-talet kommer att ligga strax över noll, medan den andra hälften räknar med ett nettoupptag av koldi- oxid i atmosfären. {6.4, figur TS.19}

  • Frigörandet av CO2 eller CH4 till atmosfären från tinande perma- frost under 2000-talet bedöms ligga i intervallet 50–250 GtC för RCP8,5 (mindre troligt). {6.4}

    Från fossila bränslen, tillverkning av cement, industri och avfallssektorn.

43

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

E.8 Klimatets stabilisering, intecknad klimatförändring och irreversibilitet

FIGUR SPM.10Totala kumulativa antropogena koldioxidutsläpp från 1870 (GtCO2)

De kumulativa koldioxidutsläppen avgör till stor del ökningen av den globala medeltempera- turen vid slutet av 2000-talet och framåt (se figur SPM.10). De flesta aspekter av klimatför- ändringen kommer att vara bestående under många århundraden även om koldioxidutsläppen upphör. Detta innebär en omfattande intecknad klimatförändring över flera århundraden som skapas av tidigare, nuvarande och framtida koldioxidutsläpp. {12.5}

5 4 3 2 1 0

1000 2000

3000 4000

5000 6000 7000

8000

              

2100

        

2100

2100

     

2050

2050 2050 2050 2100

 

2030

 

2030

   

RCP2.6 Historiskt
RCP4.5 RCP spann RCP6.0 1% år
-1 CO2 RCP8.5 1% år-1 CO2 spann

 

1950 1890

2010

2000 1980

     

0

500
Kulmulativa antropogena koldioxidutsläpp från 1870 (GtC)

2500

1000

1500 2000

Figur SPM.10: Global ökning av medeltemperaturen som ett resultat av kumulativa globala koldi- oxidutsläpp från flera olika bevislinjer. Multi-modellresultat från en hierarki av klimat-kolcykel- modeller för varje RCP fram till 2100 visas med färgade linjer och tioårsgenomsnitt (prickar). Vissa tioårsgenomsnitt anges med siffror för tydlighets skull (t ex anger 2050 årtiondet 2040–2049). Modellresultat under den historiska perioden (1860–2010) anges i svart. Det färgade partiet illustrerar multimodellspannet över de fyra RCP-scenarierna och avtar med minskande antal till- gängliga modeller för RCP8,5. Multimodellgenomsnittet och intervallen som simulerats av CMIP5- modellerna som drivs av en koldioxidökning på 1 % per år, visas med den tunna svarta linjen och det gråfärgade fältet. Vid en viss mängd kumulativa koldioxidutsläpp ger koldioxidökningen på 1 % per år lägre uppvärmning än i RCP:erna som inkluderar även annan klimatpåverkan än koldioxid. Temperaturerna anges i förhållande till basperioden 1861–1880, utsläppen i förhållande till 1870. Tioårsgenomsnitten är förbundna med raka linjer. För ytterligare tekniska detaljer, se Technical Summary Supplementary Material {Figur 12.45; TS TFE.8, figur 1}

44

Temperaturavvikelser i förhållande till 1861–1880 (°C)

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

  • De totala kumulativa utsläppen av koldioxid och den globala medel- temperaturens respons uppvisar ett ungefär linjärt samband (se figur SPM.10). En viss uppvärmningsnivå är kopplad till ett intervall
    av kumulativa koldioxidutsläpp
    21 och därför förutsätter till exempel högre utsläpp under tidigare decennier lägre utsläpp senare. {12.5}

  • Att begränsa uppvärmningen som enbart orsakas av antropogena koldioxidutsläpp med en sannolikhet på >33 %, >50 % och >66 % till mindre än 2 °C sedan perioden 1861–188022, kommer att kräva att de kumulativa koldioxidutsläppen från alla antropogena källor stannar på nivåer mellan 0 och cirka 1 570 GtC (5 760 GtCO2), 0 och cirka 1 210 GtC (4 440 GtCO2) respektive 0 och cirka 1 000 GtC (3 670 GtCO2)från denna period23. De övre gränserna reduceras till omkring 900 GtC (3 300 GtCO2), 820 GtC (3 010 GtCO2) respek- tive 790 GtC (2 900 GtCO2) när när hänsyn tas till den övriga klimatpåverkan utöver koldioxid, som i RCP2,6. Utsläpp i storleks- ordningen 515 [445 till 585] GtC (1 890 [1 630 till 2 150] GtCO2) hade redan skett per 2011. {12.5}

  • Ett lägre temperaturmål, eller en högre sannolikhet att stanna under en viss uppvärmningsnivå, kommer att kräva lägre kumulativa koldi- oxidutsläpp. Också vid beaktande av uppvärmningseffekten från ökningar av andra växthusgaser än koldioxid, minskade aerosol- nivåer, eller frisläppandet av växthusgaser från tinande permafrost, sänks de kumulativa koldioxidutsläppen för ett visst klimatmål (se figur SPM.10). {12.5}

  • En stor del av den antropogena klimatförändringen som orsakas av koldioxidutsläpp kommer att bli bestående under hundratals till tusentals år, såvida det inte sker en stor nettoreducering av koldioxid från atmosfären under en längre tid. Yttemperaturerna ligger kvar på ungefär samma förhöjda nivå under många århundraden även efter att antropogena nettokoldioxidutsläpp upphört fullständigt. Eftersom värmeöverföringen från havsytan till djupare havsskikt sker mycket långsamt kommer uppvärmningen av haven att fortsätta i århundraden. Beroende på scenario kommer cirka 15 till 40 % av emitterad koldioxid att finnas kvar i atmosfären längre än tusen år. {Ruta 6.1, 12.4,12.5}

  • Det är praktiskt taget säkert att höjningen av den genomsnittliga globala havsnivån fortsätter efter 2100, och att höjningen på grund av termisk expansion fortsätter i många hundra år. De få tillgängliga modellresultat som sträcker sig bortom 2100 indikerar att den

Kvantifiering av detta intervall av koldioxidutsläpp kräver att andra klimatdrivande faktorer än koldi-

21
oxid tas med i beräkningen.
22 Den första tjugoårsperioden från modellerna.

23 Detta baseras på en bedömning av klimatsystemets transienta temperaturrespons på kumulativa kol- dioxidutsläpp (TCRE, se avsnitt D.2).

45

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

genomsnittliga globala havsnivåhöjningen jämfört med den förindu- striella nivån till år 2300 blir mindre än 1 meter med en strålnings- drivning som motsvarar koldioxidkoncentrationen som kulminerar, minskar och ligger kvar under 500 ppm, som i scenariot RCP2,6. För en strålningsdrivning som motsvarar en koldioxidkoncentration på över 700 ppm men under 1 500 ppm, som i scenariot RCP8,5, är den beräknade höjningen från 1 till över 3 meter (troligt). {13.5}

  • Varaktig massaförlust av landisar skulle orsaka en större havsnivå- höjning, och en viss del av isförlusten kan vara irreversibel. Det är mycket troligt att en varaktig uppvärmning över ett tröskelvärde skulle leda till att Grönlandsisen försvinner så gott som helt under tusen år framåt eller mer. Det skulle orsaka en genomsnittlig global höjning av havsnivån på upp till 7 meter. Aktuella uppskattningar tyder på att tröskelvärdet är högre än en höjning på cirka 1 °C (mindre troligt) men lägre än cirka 4 °C (troligt) av den globala medeltemperaturen jämfört med förindustriell tid. Plötslig och irreversibel isförlust på grund av potentiell instabilitet i havsbaserade delar av Antarktis som en följd av klimatpåverkan är möjlig, men aktuella bevis och graden av vetenskaplig förståelse räcker inte till för en kvantitativ bedömning. {5.8, 13.4, 13.5}

  • Metoder som syftar till att medvetet manipulera klimatsystemet för att motverka klimatförändringen, så kallad planetär ingenjörskonst eller geoengineering, har föreslagits. Begränsade belägg gör det svårt att göra en omfattande kvantitativ bedömning av både bortreflekte- ring av solstrålning (Solar Radiation Management, SRM) och koldi- oxidinfångning (Carbon Dioxide Removal, CDR) och hur dessa metoder skulle påverka klimatsystemet. Metoderna för sådan koldi- oxidinfångning begränsas av biogeokemiska och tekniska faktorer för tillämpningar i global skala. Det saknas tillräcklig kunskap för att kunna beräkna hur stor del av koldioxidutsläppen som skulle kunna dämpas med CDR i ett hundraårsperspektiv. Modellstudier indikerar att bortreflektering av solstrålning, i den mån det kan genomföras, har potential att väsentligt dämpa en global temperatur- höjning, men sådana metoder skulle också påverka vattnets globala kretslopp, och de skulle inte minska havsförsurningen. Om bort- reflekteringen av solstrålningen upphörde av någon anledning är

    det mycket troligt att den globala medeltemperaturen mycket snabbt skulle stiga till värden som överensstämmer med de effekter som växthusgaser orsakar. SRM och CDR är metoder som innebär sidoeffekter och långvariga konsekvenser på global skala. {6.5, 7.7}

46

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

Ruta SPM.1: Scenarier för klimatpåverkan (Representative Concentration Pathways, RCP)

För klimatprojektioner krävs information om framtida utsläpp eller koncentrationer av växt- husgaser, aerosoler och andra klimatpåverkande faktorer. Denna information uttrycks ofta som ett scenario av mänskliga aktiviteter, vilka inte utvärderas i denna rapport. Scenarier som arbetsgrupp I har arbetat med fokuserar på antropogena utsläpp och inkluderar inte förändringar av sådana naturliga klimatpåverkande faktorer som förändringar i solaktivitet, vulkanutbrott eller naturliga utsläpp, exempelvis av CH4 och N2O.

För den femte utvärderingsrapporten från IPCC har det vetenskapliga samfundet definierat
en uppsättning av fyra nya scenarier för klimatpåverkan, så kallade RCP:er (Representative Concentration Pathways, RCP). De kännetecknas av sin ungefärliga totala strålningsdrivning för 2100 i förhållande till 1750: 2,6 W m
–2 för RCP2,6, 4,5 W m–2 för RCP4,5, 6,0 W m–2 för RCP6,0 och 8,5 W m–2 för RCP8,5. När det gäller CMIP5-resultaten bör dessa endast betraktas som vägledande eftersom effekten av alla klimatpåverkande faktorer varierar mellan olika modeller på grund av modellers specifika egenskaper och hanteringen av kortlivade kli- matpåverkande luftföroreningar. Bland dessa fyra RCP:er finns ett scenario som leder till en mycket låg strålningsdrivning (RCP2,6), två stabiliseringsscenarier (RCP4,5 och RCP6), och ett scenario med mycket höga växthusgasutsläpp (RCP8,5). RCP:erna representerar således ett spann av möjliga utvecklingsbanor för klimatpolitiken under 2000-talet, vilket skiljer sig från det som redovisades i den särskilda rapporten om utsläppsscenarier (Special Report on Emission Scenarios, SRES) i den tredje och den fjärde utvärderingsrapporten. I dessa antogs ingen särskild klimatpolitik. I RCP6,0 och RCP8,5 har strålningsdrivningen inte nått sin kulmen vid 2100, för RCP2,6 har den kulminerat och sjunkit till år 2100. I RCP4,5 planar strålningsdrivningen ut till 2100. Varje RCP ger geografiskt upplöst information för förändrad markanvändning och sektorbaserade utsläpp av luftföroreningar, och varje scenario specifi- cerar de årliga koncentrationerna av växthusgaser och antropogena utsläpp fram till 2100. RCP:erna bygger på en kombination av integrerade beräkningsmodeller, enkla klimatmodel- ler, atmosfärskemiska modeller och modeller för den globala kolcykeln. Även om RCP:erna spänner över ett stort intervall av sammantagen klimatpåverkan så omfattar de inte hela spannet av utsläpp som förekommer i vetenskapliga studier, särskilt när det gäller aerosoler.

De flesta av CMIP5 simuleringarna och simuleringarna med jordsystemmodeller utfördes med fastställda koldioxidkoncentrationer som uppgick till 421 ppm (RCP2,6), 538 ppm (RCP4,5), 670 ppm (RCP6,0), och 936 ppm (RCP 8,5) år 2100. Tillsammans med de fast- ställda halterna av CH4 och N2O handlar det om koncentrationen av koldioxidekvivalenter 475 ppm (RCP2,6), 630 ppm (RCP4,5), 800 ppm (RCP6,0) och 1 313 ppm (RCP8,5).

För RCP8,5 har ytterligare simuleringar med CMIP5 jordsystemmodeller utförts med koldioxid- utsläpp från integrerade beräkningsmodeller. För alla RCP:er gjordes ytterligare beräkningar med uppdaterade atmosfärskemiska data och modeller (inklusive CMIP5:s Atmospheric Chemistry and Climate-komponent) med hjälp av fastställda nivåer för utsläpp av de kemiskt reaktiva gaserna (CH4, N2O, HFC, NOx, CO, NMVOC). Simuleringarna gör det möjligt att undersöka osäkerheter som hänger samman med förändringar i kolcykeln och atmosfärskemi.

47

Förklaringsnyckel

NATURVÅRDSVERKET RAPPORT 6592
FNs klimatpanel 2013 – Den naturvetenskapliga grunden

Rapporterna från FNs vetenskapliga klimatpanel IPCC följer gemensamma riktlinjer för att värdera och på ett korrekt sätt beskriva de vetenskapliga rön som ligger till grund för klimatpanelens slutsatser. Sannolikheten och graden av vetenskaplig överensstämmelse värderas genom en grundlig analys av det aktuella vetenskapliga resultatet liksom via jämförelser med andra forsknings- resultat inom samma område. Resultatet beskrivs med enhetlig terminologi

i Klimatpanelens rapporter. Sammantaget ger vokabulären utryck för med vilken säkerhet Klimatpanelen uttalar sig om observerade förändringar och framtida scenarier för klimatet.

Sannolikhet (likelihood)

Sannolikhet används för att beskriva kvantifierad osäkerhet. Måttet kan bygga på statistisk analys, modellering, expertbedömningar eller andra kvantitativa analyser.

Praktiskt taget säkert >99% sannolikhet Ytterst sannolikt >95% sannolikhet

Mycket sannolikt >90% sannolikhet
Sannolikt >66% sannolikhet
Mer sannolikt än inte >50% sannolikhet
Ungefär lika sannolikt som osannolikt >33–66% sannolikhet Osannolikt <33% sannolikhet

Mycket osannolikt <10% sannolikhet
Ytterst osannolikt <5% sannolikhet
Praktiskt taget helt osannolikt <1% sannolikhet

Konfidensgrad (level of confidence)

Konfidensgraden är en syntes av författarnas bedömning av rönens giltighet. Syntesen baseras på utvärdering av evidensgrad samt på graden av vetenskaplig överensstämmelse. Konfidensgrad skall inte tolkas utifrån graden av sannolikhet och skiljer sig därför från statis- tisk konfidens.

Very low confidence – Högst otroligt Low confidence – Mindre troligt Medium confidence – troligt
High confidence – mycket troligt Very high confidence – högst troligt

evidensgrad (describe available evidence)

Evidensgraden är en bedömning av hur starka de vetenskapliga beläggen är. (Ju starkare evidens, desto mindre sannolikt är det att redovisade resultat kommer att påverkas av nya forskningsrön inom en överblickbar framtid.)

Limited begränsad Medium medel Robust robust

grad av vetenskaplig överenssstämmelse (degree of agreement)

Här avses graden av överensstämmelse mellan olika vetenskapliga studier. Low låg

Medium medel High hög

48

FN:s klimatpanel Klimatförändring 2013

Den naturvetenskapliga grunden Sammanfattning för beslutsfattare

Bidrag från arbetsgrupp I (WG I) till den femte utvärderingen från Intergovernmental
Panel on Climate Change, IPCC

Den globala uppvärmningen fortsätter och forskningen visar nu ännu tydligare än i den förra IPCC-rapporten (AR4) att den till största delen kan knytas till männis- kans aktiviteter.

Denna sammanfattning för beslutsfattare (Summary for policymakers) är baserad på en underlagsrapport
på drygt 2000 sidor. Naturvårdsverket har, tillsammans med SMHI, låtit översätta rapporten med kommentarer av slutsatserna från IPCC:s femte utvärdering.

rapport 6592

NATUrVÅrDSVerKeT ISBN 978-91-620-6592-8 ISSN 0282-7298

 

Naturvårdsverket 106 48 Stockholm. Besöksadress: Stockholm – Valhallavägen 195, Östersund – Forskarens väg 5 hus Ub. Tel: 010 698 10 00, fax: 010 698 10 99, e-post: registrator@naturvardsverket.se Internet: www.naturvardsverket.se Beställningar Ordertel: 08 505 933 40, orderfax: 08 505 933 99, e-post: natur@cm.se Postadress: Arkitektkopia AB, Box 11093, 161 11 Bromma. Internet: www.naturvardsverket.se/publikationer

 

Du kan för säkerhets skull ta fram en egen kopia, så att allt är med och inget tillagts.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
  • Peter B locked this ämne
Gäst
Detta ämne är nu stängt för ytterligare svar.

×
×
  • Skapa nytt...