Stöd från forumet: Hur få en nära vän tillbaka till livet!!!???

[Nils Engström]

Tidigare har vi många gånger haft frågan uppe på forumet - hur svårt det är att få människor att släppa fördomar och vanor, inte minst på kostområdet. Oavsett om den egna pedagogiska förmågan visat sig fungera väl på många i den närmsta yngre kretsen, kan i vissa fall en mur av bristande intresse eller förmåga visa sig vara oöversteglig.

Min tidigare erfarenhet har visat mig att gruppen pensionärer, alltså som börjar närma sig 70-strecket är närmast omöjliga at få med sig på tåget. Tongångarna brukar vara att någon försöker pracka på mottagaren en ny diet och att inga ändringar behövs, eftersom man påstår sig vara frisk. Vid närmare beaktande bottnar det friska i 4-5 mediciner ibland betydligt fler. Att ha ett antal mediciner i medicinskåpet till att mildra diverse sjukdomssymtom, anses som mer naturligt, än att råda bot på naturligt sätt - ja... ni vet....

Som jag tidigare i olika trådar påpekat, är den kraft med vilken unga sinnen kan påverkas, på intet sätt tillräcklig för att rå på de äldre i omgivningen. Det för min del just nu mest aktuella fallet X ligger mig mycket varmt om hjärtat - en människa i vänkretsen som jag uppskattar mycket och som  kommit familjen nära - dock inte i pensionsåldern.

För att Inledningsvis beskriva en del av problemet, är en av de märkliga omständigheterna att X råkar vara mycket intelligent, vilket borde underlätta saklig informationsöverföring. En bidragande orsak till den totala spärren för X att ta till sig livsavgörande information är dock en rad tragiska händelser i livet, som huvudsakligen uppkommit av ren yttre slump - redan det svårt att komma förbi.

Som alla på forumet känner väl till, krävs vissa grundläggande kunskaper om kroppens organ och dess metabolism för att komma vidare. Här blir det i fallet X fråga om att ideligen slå huvuet i taket. Mottagligheten är närmast noll - det räcker med att diskussionen kommer in på viktiga kroppsorgan eller att någon komponent i födan tas upp, så är kommunikationen över. Det kan ha rört sig om något namn eller begrepp som behöver en enkel förklaring - varje ansträngning att tillgodogöra sig info avböjs - den oöverstigliga muren har rest sig över horisonten. Det förstärks genom vädjanden om att slippa mer info och påpekandet att öronen är helt stängda och att hjärnan inte förmår ta till sig "komplex, obegriplig" information (ni får tro mig men verkligheten är annorlunda - inte fråga om att likna vid de diskussioner som förekommer på detta forum utan mer att likna vid:

"att tala till bönder på bönders vis och till vise män på latin"

Jag försäkrar inga ansträngningar har sparats - utan minsta framgång  i fallet  X - en av mina allra bästa vänner, med djup sorg i hjärtat hos båda.

Har några av er erfarenheter om hur ni själva övervunnit kommunikationssvårigheterna*** och att därefter kunnat få gott resultat? Jag är idel öra och behöver tips och exempel att lära av!

***antingen i försöken att övertala andra eller i att själv bli övertalad till att ändra livsstil!

[Gemma]

1 timme sedan, Nils Engström sade:

Tidigare har vi många gånger haft frågan uppe på forumet - hur svårt det är att få människor att släppa fördomar och vanor, inte minst på kostområdet. Oavsett om den egna pedagogiska förmågan visat sig fungera väl på många i den närmsta yngre kretsen, kan i vissa fall en mur av bristande intresse eller förmåga visa sig vara oöversteglig.

Min tidigare erfarenhet har visat mig att gruppen pensionärer, alltså som börjar närma sig 70-strecket är närmast omöjliga at få med sig på tåget. Tongångarna brukar vara att någon försöker pracka på mottagaren en ny diet och att inga ändringar behövs, eftersom man påstår sig vara frisk. Vid närmare beaktande bottnar det friska i 4-5 mediciner ibland betydligt fler. Att ha ett antal mediciner i medicinskåpet till att mildra diverse sjukdomssymtom, anses som mer naturligt, än att råda bot på naturligt sätt - ja... ni vet....

Som jag tidigare i olika trådar påpekat, är den kraft med vilken unga sinnen kan påverkas, på intet sätt tillräcklig för att rå på de äldre i omgivningen. Det för min del just nu mest aktuella fallet X ligger mig mycket varmt om hjärtat - en människa i vänkretsen som jag uppskattar mycket och som  kommit familjen nära - dock inte i pensionsåldern.

För att Inledningsvis beskriva en del av problemet, är en av de märkliga omständigheterna att X råkar vara mycket intelligent, vilket borde underlätta saklig informationsöverföring. En bidragande orsak till den totala spärren för X att ta till sig livsavgörande information är dock en rad tragiska händelser i livet, som huvudsakligen uppkommit av ren yttre slump - redan det svårt att komma förbi.

Som alla på forumet känner väl till, krävs vissa grundläggande kunskaper om kroppens organ och dess metabolism för att komma vidare. Här blir det i fallet X fråga om att ideligen slå huvuet i taket. Mottagligheten är närmast noll - det räcker med att diskussionen kommer in på viktiga kroppsorgan eller att någon komponent i födan tas upp, så är kommunikationen över.

Har några av er erfarenheter om hur ni själva övervunnit kommunikationssvårigheterna*** och att därefter kunnat få gott resultat? Jag är idel öra och behöver tips!

***antingen i försöken att övertala andra eller i att själv bli övertalad till att ändra livsstil!

Vänkrets i vilken närhets-zon på en skala?

Är det en dessutom intelligent person, kan uppräknandet av "fakta" ge motsatt effekt, just efterson personen är, just, intelligent. 

Sedan : vilka mediciner florerar här? Stattiner? Betablockerare? Opiater? Muskelavlappnande, Smärtstillande? 

Psykofarmaka? Tyngre artilleri ändå? Hur fysiskt rörlig är h*n?

 

Men spontant, måste man ge det tid, är personen i "vänkretsen" , ska ju ett närmare mer intimt förtroende byggas upp, och man bör väl isf ha anledningar att träffas lite oftare , under lediga former.. innan iaf en intelligent person, öppnar upp itället för stänger till, mottagligheten för goda välmenliga förslag. Det kan ju också uppfattas som att att "jaha... du tycker alltså att jag har dålig livsstil-attityd" , och det vill man ju undvika!

Har ni inte träffats så mycket, så kan det handla om förtroendet som sagt, var på skalan DU står i hennes värdering av råd och h*n kan undra, vad i all friden har nu alla dessa "uppräknanden av fakta" och "kroppsorgan" , molekylära bindningar och signaler" nu plötsligt med MIG att göra.. behöver inte vara förnärmande för din vän, dock kan det spä på den sjukdomskänsla som h*n eventuellt redan förvärvat, tack vare att redan vara kanske : medicinberoende.

 

Är det t.ex SSRI-preparat? Isf, bered dig på långvarigt motivationsarbete att hjälpa vederbörande "vägen ut" .

 

Det är lite som att du kastat ut ett trassligt garnnystan, ur en korg med kanske fler ihoptrasslade garnnystan? man undrar ju om det finns fler lösa ändar än bara en.. och hur länge har denna person medicinerat, är kanske också bra att veta. 

 

[Kahavia]

Jag blev själv övertygad att testa då min sambo ville testa. För mig blev det då lite av en praktisk fråga. Enklare att göra en lunch och en middag än två av varje  Dessutom hade jag själv viss övervikt! Sedan upptäckte jag alla andra fördelar och resten är historia, tio år lång sådan dessutom. 

Det hör till saken att hennes far nyligen fått diabetes och uppmuntrats att testa av henne. Han kunde minska sin medicinering kraftigt! 

Att övertala andra, utanför familjen, är svårt tycker jag men tror att det kanske mest handlar om förtroende och hur man uttrycker sig. 

Jag tror problemet ligger i att läkare, dietister, kostforskare, idrottare, livsmedelsorganisationer, livsmedelsföretag, journalister, tyckare, vof:are, livstilare, bloggkommentariat och säker en massa andra, gemensamt lyckats skapa en nu allmänt känd skepsis kring LCHF och liknande "fettdieter". Inte minst har de lyckats med detta genom att dela ut en nidbild av vad LCHF är. En nidbild som blir ytterligt lätt att angripa eftersom den är konstruerad för just detta syfte. 

Dessutom har folk, av ovanstående klientel, i snart två generationer lärt sig att försvara den kost som i sinom tid kommer att göra dem sjuka. Denna, förlåt, barocka komedi fortsätter ända in på palliativ avdelning då det sedan länge saknats något att förlora på annat vägval.

Samtidigt som detta skrivs går den allmänna vården på knäna (se t ex sjukhusen i Stockholm) pga kostnadsökningar som inte kan betalas eftersom ingen heller vill acceptera högre skatteuttag eller alternativt en kostrevolution som - och vi VET redan detta - skulle minska antalet sjuka så samhället haft bättre råd till annat! 

Förlåt, det blev lite politiskt men jag kunde inte annat. Detta är för viktigt för att censurera bort viktiga ingredienser. 

[Gemma]

2 minuter sedan, Kahavia sade:

Jag blev själv övertygad att testa då min sambo ville testa. För mig blev det då lite av en praktisk fråga. Enklare att göra en lunch och en middag än två av varje  Dessutom hade jag själv viss övervikt! Sedan upptäckte jag alla andra fördelar och resten är historia, tio år lång sådan dessutom. 

Det hör till saken att hennes far nyligen fått diabetes och uppmuntrats att testa av henne. Han kunde minska sin medicinering kraftigt! 

Att övertala andra, utanför familjen, är svårt tycker jag men tror att det kanske mest handlar om förtroende och hur man uttrycker sig. 

Jag tror problemet ligger i att läkare, dietister, kostforskare, idrottare, livsmedelsorganisationer, livsmedelsföretag, journalister, tyckare, vof:are, livstilare, bloggkommentariat och säker en massa andra, gemensamt lyckats skapa en nu allmänt känd skepsis kring LCHF och liknande "fettdieter". Inte minst har de lyckats med detta genom att dela ut en nidbild av vad LCHF är. En nidbild som blir ytterligt lätt att angripa eftersom den är konstruerad för just detta syfte. 

Dessutom har folk av, ovanstående klientel, i snart två generationer lärt sig att försvara den kost som i sinom tid kommer att göra dem sjuka. Denna, förlåt, barocka komedi fortsätter ända in på palliativ avdelning då det sedan länge saknats något att förlora på annat vägval.

Samtidigt som detta skrivs går den allmänna vården på knäna (se t ex sjukhusen i Stockholm) pga kostnadsökningar som inte kan betalas eftersom ingen heller vill acceptera högre skatteuttag eller alternativt en kostrevolution som - och vi VET redan detta - skulle minska antalet sjuka så samhället haft bättre råd till annat! 

Förlåt, det blev lite politiskt men jag kunde inte annat. Detta är för viktigt för att censurera bort viktiga ingredienser. 

Den politiska aspekten i vårdproblematiken är ju för tusan central! Liksom ekonomiska hyvlingar alltid drabbar den ene eller den andre, på ett eller annat sätt - och är den ständiga ursäkten för att inte se över de urgamla direkt sjukdomsframkallande dåliga vanorna, på just sjukhus och vårdinrättningar. 

Men som alltid, ska man tona ner sig när det inte är bara är ät drick o var glad melodin! (så fick jag klaga lite till, idag igen... på de politiska mähän som barrikaderat sig i politiska domänerna där där det blir så jävla hett så fort kolhydraterna kommer upp i ljuset, som veganerna tycker att man ska proppa sig full av till bristningsgränser)

 

 

[Nils Engström]

52 minuter sedan, Gemma sade:

Vänkrets i vilken närhets-zon på en skala? Nära 10 av 10

Är det en dessutom intelligent person, kan uppräknandet av "fakta" ge motsatt effekt, just efterson personen är, just, intelligent. Jag förstår piken!

Sedan : vilka mediciner florerar här? Stattiner? Betablockerare? Opiater? Muskelavlappnande, Smärtstillande? Inga av dessa!

Psykofarmaka? Tyngre artilleri ändå? Hur fysiskt rörlig är h*n?  Ett i sammanhanget oväsentligt preparat

Men spontant, måste man ge det tid, är personen i "vänkretsen" , ska ju ett närmare mer intimt förtroende byggas upp, och man bör väl isf ha anledningar att träffas lite oftare , under lediga former.. innan iaf en intelligent person, öppnar upp itället för stänger till, mottagligheten för goda välmenliga förslag. Det kan ju också uppfattas som att att "jaha... du tycker alltså att jag har dålig livsstil-attityd" , och det vill man ju undvika!

Nära 10 av 10 säger det mesta - kan öppet diskutera ALLT men i detta fall finns en spärr som jag inte lyckats knäcka. Alla inblandade är klara på det goda syftet med all info - inte det minsta fråga om "dålig livstils-attityd" eller liknande.

Har ni inte träffats så mycket, så kan det handla om förtroendet som sagt, var på skalan

Praktiskt taget daglig kommunikation - ömsesidigt förtroende 10 av 10!

 och hur länge har denna person medicinerat...? Ytterst kort tid och i sammangaet ett oväsentligt preparat.

 

Problemet är att utan föda eller rätt sådan kommer problemen. Brist på a,b,c,d,e + ....... - där ligger problemen! Problemet är akut och vad har sjukvården stått för - oväsentligt preparat som saknar betydelse - avsett att i vanlig ordning dölja ett av symtomen.

[Nils Engström]

1 timme sedan, Kahavia sade:

Jag blev själv övertygad att testa då min sambo ville testa. För mig blev det då lite av en praktisk fråga. Enklare att göra en lunch och en middag än två av varje Om det ändå vore så enkelt för X

Det hör till saken att hennes far nyligen fått diabetes och uppmuntrats att testa av henne. Han kunde minska sin medicinering kraftigt! Det svåra är att problemet inte ligger på en specifik sjukdom att bota, utan på en omfattande brist på viktiga komponenter i en teoretisk kost som inte äts!

Att övertala andra, utanför familjen, är svårt tycker jag men tror att det kanske mest handlar om förtroende och hur man uttrycker sig. Inte minsta kritik från X har riktats mot min pedagogiska förmåga, bara  att i fallet medicinsk info, det finns en hög mur.

 

Intressant är att påpeka X ha samma uppfattning om sjukvårdens ofullkomlighet, som många av oss andra. Oviljan att ta till sig kunskap har alltså inget att göra med en, med sjukvården inducerad - parallell ovilja att ta till sig fysiologisk inriktad information.

[Kahavia]

10 minuter sedan, Nils Engström sade:

Det svåra är att problemet inte ligger på en specifik sjukdom att bota, utan på en omfattande brist på viktiga komponenter i en teoretisk kost som inte äts!

Vilka är dessa viktiga komponenter?

10 minuter sedan, Nils Engström sade:

Inte minsta kritik från X har riktats mot min pedagogiska förmåga, bara  att i fallet medicinsk info, det finns en hög mur.

Ok, jag känner igen detta men från andra ämnesområden.

[Nils Engström]

1 minut sedan, Kahavia sade:

Vilka är dessa viktiga komponenter?

Flertalet viktiga som redan skapat problem och med tiden, utan åtgärd ger allvarliga problem. Detaljer undviker jag.  

[Kahavia]

2 minuter sedan, Nils Engström sade:

Flertalet viktiga som redan skapat problem och med tiden, utan åtgärd ger allvarliga problem. Detaljer undviker jag.

Jag blev förvirrad. Jag trodde texten nedan

26 minuter sedan, Nils Engström sade:

omfattande brist på viktiga komponenter i en teoretisk kost som inte äts

syftade på komponenter i LCHF - som inte äts?

[Gemma]

Livsstils-attityd , delvis inducerad via sjukvården

Oväsentligt preparat , alltså inte själva problemet

Teoretisk kost, som personen vägrar äta , men borde äta?

 

Behöver h*n äta upp sig, hålla vikten och därmed få i sig dessa vitaminer som h*n inte får i sig med nyvarande attityd till den teoretiska kosten, som är VILKEN DÅ?

Eller behöver h*n tappa vikt? Utifrån något helhetsperspektiv där sjukvården ändå är involverad?

 

(Det är väl inte något kontinuum under cancervård?

Med t.ex kompakt nutritionsdrycks-tillsatser eller sådant som personen envisas med? som teoretiskt sett kan ersättas eller kompenseras med  annan näringstät mkt bättre diet.. ? eller att h*n  håller på med bantingspreparat eller fixerats sig vid tallriksmodell, och då även utan slags cancerprocess bakom sig?

 

Eller lider personen av aptitlöshet, rent av?

 

Här var det rebus & kurragömma-lek  för fulla muggar! 

 

 

Varpå du har aspekter att framlägga, som personen mycket väl förstår, men ej klarar av att realisera, utifrån sin egen attityd då?

[Nils Engström]

2 minuter sedan, Kahavia sade:

Jag blev förvirrad. Jag trodde texten nedan

syftade på komponenter i LCHF - som inte äts?

LCHF har jag inte nämnt. Jag avsåg verkligen teoretiska komponenter i mat överhuvud taget som inte äts och därför inte kommer kroppen till del - ett allvarligt läge som utan ingrepp bara kan sluta på ett sätt. Frågan är bara om sjukvården ytterligare kommer in i bilden och mörkar verkligheten genom att dölja symtomen eller om en livgivande kostväxling blir av. 

[Kahavia]

7 minuter sedan, Nils Engström sade:

LCHF har jag inte nämnt. Jag avsåg verkligen teoretiska komponenter i mat överhuvud taget som inte äts och därför inte kommer kroppen till del - ett allvarligt läge som utan ingrepp bara kan sluta på ett sätt. Frågan är bara om sjukvården ytterligare kommer in i bilden och mörkar verkligheten genom att dölja symtomen eller om en livgivande kostväxling blir av. 

Det gjorde du visserligen inte men du nämnde diet och kost och vi är ju på ett LCHF-forum

Är det uteslutet att låta en bättre kost tala för sig själv genom att helt enkelt bjuda på den utan ytterligare ord eller skulle det avböjas? Du har kanske redan testat det då ni är mycket nära bekanta?

Edited January 20, 2020 by Kahavia

[Gemma]

Eller kan det bara vara den stora fett-skräcken.. ? den höga muren, som ju till stora delar är "vårdinducerad" och grundmurad.

 

Har h*n möjligtvis börjat utesluta "rött kött" ur sin kost? 

 

[Nils Engström]

5 minuter sedan, Gemma sade:

Behöver h*n äta upp sig, hålla vikten och därmed få i sig dessa vitaminer som h*n inte får i sig med nyvarande attityd till den teoretiska kosten, som är VILKEN DÅ?  Ingen särkild men visst en fettbaserad har stora fördelar i detta fall

Eller behöver h*n tappa vikt? Utifrån något helhetsperspektiv där sjukvården ändå är involverad? Inget sådant!

(Det är väl inte något kontinuum under cancervård? Nej men risken finns alltid vid en bristsituation!

Med t.ex kompakt nutritionsdrycks-tillsatser eller sådant som personen envisas med? som teoretiskt sett kan ersättas eller kompenseras med  annan näringstät mkt bättre diet.. ? eller att h*n  håller på med bantingspreparat eller fixerats sig vid tallriksmodell, och då även utan slags cancerprocess bakom sig? Inga specifika detaljer av dessa slag.

Eller lider personen av aptitlöshet, rent av? Utom i goda vänners lag.

Här var det rebus & kurragömma-lek  för fulla muggar! Egentligen fråga om ospecificerad ovilja.

Varpå du har aspekter att framlägga, som personen mycket väl förstår, men ej klarar av att realisera, utifrån sin egen attityd då? Total ovilja!

 

[Nils Engström]

4 minuter sedan, Kahavia sade:

Det gjorde du visserligen inte men du nämnde diet och kost och vi är ju på ett LCHF-forum Ja min tanke är naturligtvis den kosten men har ännu inte inte kommit så långt!

Är det uteslutet att låta en bättre kost tala för sig själv genom att helt enkelt bjuda på den utan ytterligare ord eller skulle det avböjas? Du har kanske redan testat det då ni är mycket nära bekanta? I avspända sociala sammanhang inget problem! Problemet ligger på det privata planet att äta i det egna hemmet.

 

[Gemma]

3 minuter sedan, Nils Engström sade:

 

Dvs att du således har upptäckt avsaknad av vissa näringsämnen i personens kosthållning, men ser att vederbörande inte är mottaglig för din reflektion om detta, eller åtminstonde helt negligerar att det ens finns något problem?

 

Hur är det i så fall med personens lust och vilja att tillaga mat? Det är ju ett bra första steg att orka också, istället för att t.ex hemfalla åt enbart det som bjuds - om det ex.vis är så att h*n får mat hemlevererat via hemtjänst eller nåt. 

Och du då omedelbart med ditt skarpa sinne och medvetenhet, inser att den maten definitivt inte täcker h*ns behov, och nu önskar få din vän att också reagera på det... ja vill säga, om det är SÅ. 

 

Att när det inte äts i gemenskap, så äts den redan undermåligt utbjudna maten, inte ens den upp.. ett tämligen vanligt bekymmer, ang. äldre. Nj just det, h*n var ju inte i pensionsåldern ännu? Det finns annars sjukpensionärer och förtidspensionärer, som äter ganska dåligt. Blir metabolt sjuka och lite småförvirrade, i förtid...  inte dementa, dock smått senila eller lite lätt glömska (trots hög intelligens!), orken tryter...

 

Eller, äter h*n för mycket youghurt och flingor  mackor, istället för redig mat?

 

 

[Nils Engström]

9 minuter sedan, Gemma sade:

Eller kan det bara vara den stora fett-skräcken.. ? den höga muren, som ju till stora delar är "vårdinducerad" och grundmurad. Hellre att försaka det söta men i verkligheten att överhuvudtaget komma sig för att äta!

 

Har h*n möjligtvis börjat utesluta "rött kött" ur sin kost? Inget sådant! Äter gärna kött när det äts! Där ligger problemet - det äts inte eller sällan!

 

[Kahavia]

9 minuter sedan, Nils Engström sade:

Problemet ligger på det privata planet att äta i det egna hemmet

Ok, det skulle kunna tyda på att det inte föreligger någon generell vägran att äta nödvändiga livsmedel? Jag kan se ett stort antal orsaker till att det inte fungerar hemma (Lättja, ekonomi, okunskap i matlagningskonsten, mental spärr av något slag). Är personen ensamstående?

Edited January 20, 2020 by Kahavia
Förtydligande

[Nils Engström]

15 timmar sedan, Gemma sade:

Dvs att du således har upptäckt avsaknad av vissa näringsämnen i personens kosthållning, men ser att vederbörande inte är mottaglig för din reflektion om detta... Ja beroende på att det inte äts och om det äts blir det oftst fel!

...eller åtminstonde helt negligerar att det ens finns något problem? Nej problemet är uppenbart och konstaterat av alla parter.

Hur är det i så fall med personens lust och vilja att tillaga mat? Det är ju ett bra första steg att orka också, istället för att t.ex hemfalla åt enbart det som bjuds - om det ex.vis är så att h*n får mat hemlevererat via hemtjänst eller nåt. Har tidigare inte varit något problem!

 nu önskar få din vän att också reagera på det... ja vill säga, om det är SÅ. Just problemet!

Att när det inte äts i gemenskap, så äts den redan undermåligt utbjudna maten, inte ens den upp..Jo med största njutning!

Eller, äter h*n för mycket youghurt och flingor  mackor, istället för redig mat? Oftast ingenting - där ligger problemet och bara där!

 

 

[Nils Engström]

9 minuter sedan, Kahavia sade:

Ok, det skulle kunna tyda på att det inte föreligger någon generell vägran att äta nödvändiga livsmedel? Jag kan se ett stort antal orsaker till att det inte fungerar hemma (Lättja, ekonomi, okunskap i matlagningskonsten,.. Inget sådant!

...mental spärr av något slag... Det enda jag av många skäl kan besvara!

 

[Gemma]

1 minut sedan, Nils Engström sade:

 

Låter som aptitlöshet, möjligtvis p.g.a tristess eller i behov av stimulans och gemensamma måltider, sedan kan det vara en upplevd börda att först inhandla maten, planera, all disk och städning efteråt - "så mycket jobb, för så lite" , då kan matlusten successivt minska till slut avta, så din observation är ju verkligen relevant!! Att väcka tillbaka människan till matlust.

 

Men h*n kan också ha drabbats av melankoli, utifrån ev. vardags tristess, brist på stimuli i den dynamiken som sker i samspel, t.ex glädjen att äta tillsammans tillräckligt ofta, underhålla matglädjen konsekvent och inte enbart som "event" och det kan du säkert hjälpa till att återuppliva, lite tålamod. 

 

Har du nyligen upptäckt detta, så ge det isf tid.. där personen till slut upplever meningsfullheten i att äta, hitta också favoriträtterna - men är h*n glad för att prata om mat annars? Eller är det då "muren" kommer fram?

[Gemma]

Så personen har alltså ingen dysfagi eller övriga problem med tänderna? Tandprotes? Som försvårat och till slut fått h*n att tappa lusten att äta mat?

 

Det där med "sjukvårdsinducerat" lät intressant.. är personen på rökavvänjning och samtidigt inte vill öka i vikt/bli fet, så är det isf ett annat bakgrundsproblem som kan "spöka" , det finns väl saker som denne gode vän inte berättat, har man svårt att svälja är det inget man öppet basunerar ut hur som helst. Kan räcka med tandvärk, så försvinner matlusten ganska snabbt för många.

Och, vissa har tandläkarskräck.  Så hur tackla det, om det ligger på det planet? Inget man heller alltid frågar rakt upp o ner, då det ovkså är lite intimt, s.a.s 

[Kahavia]

11 minuter sedan, Nils Engström sade:

Ok, det skulle kunna tyda på att det inte föreligger någon generell vägran att äta nödvändiga livsmedel? Jag kan se ett stort antal orsaker till att det inte fungerar hemma (Lättja, ekonomi, okunskap i matlagningskonsten,.. Inget sådant!

...mental spärr av något slag... Det enda jag av många skäl kan besvara!

Det påminner mig om min mammas situation efter fars bortgång. Hon försökte en tid att göra riktig mat men allteftersom blev det allt torftigare. Efter en tid kom demens och demensboende.

Jag var själv mycket omedveten om kost på den tiden och visste tyvärr inte att hjälpa, eventuellt såg jag inte heller problemet (det har gått många år). Hon var duktig på att laga mat i vår familj och dessutom kunnig. Hennes grundproblem blev, tror jag, ensamheten. Kanske försvann lusten att anstränga sig i matlagningen? Melankoli som Gemma föreslog?

[Nils Engström]

4 minuter sedan, Gemma sade:

Så personen har alltså ingen dysfagi eller övriga problem med tänderna? Tandprotes? Inget sådant - en intelligent, socialt framstående människa med avancerat arbete, som förlorat lusten att äta!

Det där med "sjukvårdsinducerat" lät intressant.. är personen på rökavvänjning och samtidigt inte vill öka i vikt/bli fet, så är det isf ett annat bakgrundsproblem som kan "spöka" , det finns väl saker som denne gode vän inte berättat, har man svårt att svälja är det inget man öppet basunerar ut hur som helst. Kan räcka med tandvärk, så försvinner matlusten ganska snabbt för många. Inget sådant vi talar öppet om allt i tillvaron, politik världsproblem... och allt annat!

Och, vissa har tandläkarskräck.  Så hur tackla det, om det ligger på det planet? Inget man heller alltid frågar rakt upp o ner, då det ovkså är lite intimt, s.a.s  Jo då, om det vore aktuellt, så hade det kommit upp!

 

[Nils Engström]

7 minuter sedan, Kahavia sade:

 Kanske försvann lusten att anstränga sig i matlagningen? Melankoli som Gemma föreslog? Kan finnas en gnutta av sanningen i detta!

Är det konstigt att jag famlar i mörkret runt min bäste vän?

[Gemma]

2 minuter sedan, Nils Engström sade:

 

Och då kan du med säkerhet säga att du vet eller inte vet, när vederbörande var på undersökning senast? Samt hur dessa undersökningar företogs? Vilka besked som gavs? Personen kan föredra att vad läkarkontakt anbelangar, att hålla det för sig själv.

Vore du h*ns partner eller äkta hälft , eller boendes under samma tak.. då har man mer underlag.. 

Kan du personens hela anamnes?

 

Dvs, det finns alltid saker man föredrar att hålla för sig själv, så är det med de allra flesta individer.

T.ex fick jag reda på att morsan får tre sorters mediciner, flera år efter att de skrevs ut åt henne.

Notera : Somliga mediciner är aptitdämpande.

 

Säker på att du vet exakt vilka mediciner h*n tar, och om du säger att han inte tar mediciner, hur kan du veta?

 

 

[Kahavia]

10 minuter sedan, Nils Engström sade:

19 minuter sedan, Kahavia sade:

 Kanske försvann lusten att anstränga sig i matlagningen? Melankoli som Gemma föreslog? Kan finnas en gnutta av sanningen i detta!

Är det konstigt att jag famlar i mörkret runt min bäste vän?

Nej, det är inte alls konstigt. Och jag tror vi famlar när vi försöker hjälpa men vi gör vårt bästa.

Om det handlar om lust, melankoli, eventuellt livslust så kanske man måste börja arbeta med problemet på något annat plan än kost?

[Gemma]

Tänk om det är en släng av temporär vinterdepression? Det får både gammal och ung och kan vara övergående.

Du känner personen, och kanske h*n saknar någon aktivitet som 'n inte kan företa sig under denna segdragna vinter, kanske p.g.a ändrade ekonomiska förhållanden som man inte heller alltid basunerar ut alltför spontant, det kan finnas skam.. jut för att h*n i vanliga fall är famstående vaken och alert och något som brutit det vana livsmönstret, kan vara svårt att uttala.. h*n kanske vill, men inte kan eller så kan h*n ,men vill inte - men det avspeglar sig i ätmönstret. 

Men det kan alltså vara temporärt! Behöver inte vara medicinskt- fysiologiskt. Dock, om personen avmagrar märkbart och fort, då är det så klart anledning till oro. 

Många är sig inte lika under januari månad, kom jaag att tänka på, jag är själv inte lika sprallig och lust till äventyr som under sommarhalvåret, och har haft perioder i mitt liv där jag inte stått vid spisen  och ännu längre bak i tiden vid ca 20 års ålder, drabbades jag av en depression.. då åt jag nästan ingenting. Men det kan inträffa oavsett ålder. Omgivningen o de närmaste blir oroliga, men ibland kan man behöva gå i ide, på olika sätt! 

[Nils Engström]

10 minuter sedan, Gemma sade:

Och då kan du med säkerhet säga att du vet eller inte vet, när vederbörande var på undersökning senast? Samt hur dessa undersökningar företogs? Vilka besked som gavs? Personen kan föredra att vad läkarkontakt anbelangar, att hålla det för sig själv. Absolut inte - oss emellan allt som en öppen bok!

Vore du h*ns partner eller äkta hälft , eller boendes under samma tak.. då har man mer underlag.. 

Kan du personens hela anamnes? Allt!

Dvs, det finns alltid saker man föredrar att hålla för sig själv, så är det med de allra flesta individer. Ja, men inte i detta fallet!

Säker på att du vet exakt vilka mediciner h*n tar, och om du säger att han inte tar mediciner, hur kan du veta? Vet allt - det är detta som är det stora problemet - så fort kosten etc. kommer upp så kommer betongväggen upp! Inte i några andra sammanhang!

 

[Gemma]

10 minuter sedan, Nils Engström sade:

 

Ja men i så fall, är du alldeles säker på att h*n kanske bara vill "hålla formen och att din vän kanske egentligen i så fall, kan tänkas vilja hålla igen på maten , och gör det på ett sätt som ev. inte är särskilt optimalt, men hans beslut är att hålla igen på maten?

 

Tänk om det är så enkelt? Tänk om han vill detoxa? Han är intelligent, att han nu inte äter utifrån att alla förslag inte kan tänkas vara grunden, vad återstår.. förutom att varje individ brukar ha alltid något för sig själv, men även om inte, så säger inte det att personen en dag genomgår något, som den föredrar att hålla för sig själv - frivilligt/ofrivilligt, upp till personen.

 

Tänk om han sparar, till något stort och låter det gå ut över maten, som just h*n kan tycka är värt.. även om det framstår som dumdristigt att just maten av alla saker att dra in på. Då säger du kanske nix! han har deet välbeställt, jahapp men han kanske spelat upp lite pengar, donerat whatever,  och sitter i knipa eller har det lite skralt och inget att pipa om. Vad vet du?

 

Många gör förluster i sina aktieaffärer, DET är inget de flesta skryter om, ja långsökt i detta sammanhanget, men ibland kan det vara nåt riktigt löjligt som slagit bakut i valet att TIGA , en fix idé. 

 

Allt kan du väl inte veta..... ?

[Nils Engström]

1 minut sedan, Gemma sade:

Du känner personen, och kanske h*n saknar någon aktivitet...  om personen avmagrar märkbart och fort, då är det så klart anledning till oro. Ännu inga sådana tecken!

... ibland kan man behöva gå i ide, på olika sätt! Inte några sådana tecken! Orsakerna kan, som jag ser det  bara ligga på brister i kosten eller genom den obefintliga kosten. Kaffe spolar bara bort allt i elektrolytväg. Kroppen kämpar med att återställa det den kan men om den t.ex. inte får tillräckligt med D-vitamin blir upptaget av kalcium och magnesium dåligt och utan de senare stannar med tiden både själ och hjärta. Med dålig kalium/natriumbalans börjar all gå käpprätt åt he-. Problemet ligger i att ett enda ord om någon spårmetall eller liknande sätter kraftiga lock för öronen. Vid diskussioner runt alla andra ämnen finns inga som helst problem!

 

[Nils Engström]

20 minuter sedan, Gemma sade:

Ja men i så fall, är du alldeles säker på att h*n kanske bara vill "hålla formen...Inga viktsproblem överhuvudtaget!

Tänk om det är så enkelt? Tänk om han vill detoxa? Det vet X inte något om - har aldrig tagit något i sin mun om något språkbruk av det vi är vana vis på forumet.

 vad återstår.. förutom att varje individ brukar ha alltid något för sig själv, men även om inte, så säger inte det att personen en dag genomgår något, som den föredrar att hålla för sig själv - frivilligt/ofrivilligt, upp till personen. Nej öppenheten går in på djupet - i detta fall kan jag bara se att X lider brist på en mängd viktiga komponenter som grumlar förmågan att orka ta till sig det allra minsta runt kosten eller metabolismen.

Tänk om han sparar, till något stort och låter det gå ut över maten, som just h*n kan tycka är värt.. även om det framstår som dumdristigt att just maten av alla saker att dra in på. Nej några ekonomiska problem finns inte inom horisonten

Allt kan du väl inte veta..... ? Jo, utom orsaken till den bristande förmågan att ta till sig av de livsuppehållande åtgärderna. Återigen har jag uppfattningen att bristen på viktiga salter och vitaminer bör vara det enda som grumlar sinnet.

 

[Gemma]

1 minut sedan, Nils Engström sade:

 

Men skulle detta isf kunna vara ett uttryck för att han hyser mer stark aversion mot allt som heter tabletter? Eller tror du att han föreställer sig att , som intelligent varelse, mena att när man inte äter fullvärdigt på regelbunden basis och ej heller ger sig vitamintillskott om man saknar aptiten, att det är lika med att man är fullnärd?

 

För det du säger nu, är ju mer eller mindre associerat till någon slags förlorad självkompasse eller tablettskräck, eller föreställning, fördom.. om explicit vitaminer i detta fallet. Men är h*n annars normalviktig, är det inget konstigt att bara vilja bli lite slankare, att inte ta komb. D3 Magn. ovh K2 eller vilken kombo det nu var, är ju inte heller förenat med snabbt dödsförlopp. 

 

 

På vilket sätt ignorerar h*n ditt samtal om vitaminernas betydelse då? Byter ämne? Skrattar? Fnyser? 

H*n kanske dricker juicer och annat istället då? En liten sslankekur, inför våren.. kan vara en harmlös åtgärd han vill företa sig men inte vilja ha så mkt uppmärksamhet och snack omkring det. 

 

Du vet ju att det finns raw-veganer som lever på kål och regnvatten..

[Gemma]

Sedan kan du inte veta om personen blivit hemligt kär, att bli förälskad kan få vem som helst att tappa huvudet.. och ibland vill man inte riktigt avslöja sig ha blivit nerkärad, eftersom i en viss fas av förälskelsen kan man drabbas av en slags förskräcklighet, som verkligen får många att som out of the blue, bara inte behöva mat , det är något fysiologiskt som kickar in i hjärnan då... något väldigt speciellt och som inte går att sätta fingret på.

Din vän kan alltså tänkas gå-på-moln. Det finns något som heter "skengraviditet" , simultanbeteende.. nåt liknande inträffar vid förälskelse som är betagande, man blir lite irrationell. 

[Nils Engström]

11 minuter sedan, Gemma sade:

tror du att han föreställer sig att , som intelligent varelse, mena att när man inte äter fullvärdigt på regelbunden basis och ej heller ger sig vitamintillskott om man saknar aptiten, att det är lika med att man är fullnärd? Nej X är alltför intelligent för det!

Men är h*n annars normalviktig, är det inget konstigt att bara vilja bli lite slankare,.. Nej det vill X inte -  fullkomligt normal kroppskonstitution.

På vilket sätt ignorerar h*n ditt samtal om vitaminernas betydelse då? Byter ämne? Skrattar? Fnyser? Beklagar och påpekar att öronen är stängda för all info, ber om ursäkt och vädjar om att slippa höra mer!

H*n kanske dricker juicer och annat istället då? Nej.

Du vet ju att det finns raw-veganer som lever på kål och regnvatten.. Nej inget i den vägen!

 

[Nils Engström]

12 minuter sedan, Gemma sade:

Sedan kan du inte veta om personen blivit hemligt kär,.. Som sagt full öppenhet om allt i minsta detalj!

irrationell... Just problemet så fortfarande är jag nästan helt säker på att brister i födointaget spelar en avgörande roll.

 

[Gemma]

10 minuter sedan, Nils Engström sade:

 

När då så många faktorer och parametrar är uteslutna, är det maten och så länge du håller koll med iakttagelser och observans, konstaterar att hans allmänna hälsa inte uppenbart (fysiskt/mentalt kognitivt) sviktar och att h*ns hälsoläge inte når sådan kritisk punkt att h*n behöver interveneras och monitoreras, så är det väl ingen fara å färde, tills vidare?

 

Ändå framstår det lite grand att när han VÄDJAR om att du ska sluta prata om kost, vitaminer etc. och tydligt visar sig slå dövörat till, kan det möjligtvis bero på att han upplever sig ha tagit till sig DINA framgångar med LCHF så mycket, att han känner att det är bra med LCHF nu, dvs. han kanske associerar allt snack om kost, hälsa vitaminer hälsa.. till lchf, vilket han bestämt sig för att inte orka med, dvs lchf, h*n kanske tänker att lchf, då ska man räkna en himla massa hit o dit, skaffa ditten och dattan och "hålla på en massa", och orka inte - eventuellt behöver han demonstera det lite tydligare, för att om du känner H*n så inpå bara skinet, då utgår man ifrån att det är ömsesidigt... så länge det inte fanns eller finns något slags maktförhållande mellan er två.

 

Önskar dig god natt Nils , och så länge hoppas jag att din vän helst, bara blivit kär ...  det vore väl det finaste av alla bekymmer som finns...

 

(inte att jag förnekar din oro, något är det när mat inte smakar längre... visst är maten extremt viktig!! , så även vitaminerna!)

 

 

 

 

[Nils Engström]

3 timmar sedan, Gemma sade:

När då så många faktorer och parametrar är uteslutna,...  är det väl ingen fara å färde, tills vidare?

Jo tyvärr!

Ändå framstår det lite grand att när han VÄDJAR om att du ska sluta prata om kost, vitaminer etc. och tydligt visar sig slå dövörat till, kan det möjligtvis bero på att han upplever sig ha tagit till sig DINA framgångar med LCHF så mycket, att han känner att det är bra med LCHF nu, dvs. han kanske associerar allt snack om kost, hälsa vitaminer hälsa.. till lchf, vilket han bestämt sig för att inte orka med, dvs lchf, h*n kanske tänker att lchf, då ska man räkna en himla massa hit o dit, skaffa ditten och dattan och "hålla på en massa", och orka inte - eventuellt behöver han demonstera det lite tydligare, för att om du känner H*n så inpå bara skinet, då utgår man ifrån att det är ömsesidigt... så länge det inte fanns eller finns något slags maktförhållande mellan er två.

Bra tankegångar. En del, dock sannolikt liten del,  av det du påpekar kan naturligtvis ha viss relevans. Den  väsentliga delen ligger dock enligt min mening i bristerna som X kropp uppvisar, främst i psyket, (läs=som förhoppningsvis tillfälligt, kognitivt begränsas i form av allmänt  intellektuell obalans), som redan passerat gränsen för möjligheten att med den egna viljan styra intresset och förmågan till förståelse.

Övrigt kan jag tyvärr inte kommentera!

Varför min uppfattning är som den är, bygger dels på min breda kännedom om X, dels på erfarenheter som kommer från andra håll bl.a.:

En god vän med hustru som fick all kostinfo (hustrun följde någorlunda infon hon fick) men mannen negligerade allt i bessewisser-stil. LCHF har ju visat sig mycket positivt påverka tidig demens - en liten släng av sådan kunde jag se allteftersom negligensen inför råden successivt ökade. Mannen finns nu på vårdhem, går inte ur sängen, utvecklar alltmer av demens och är i princip opåverkbar, oavsett argument. På vårdhemmet struntar man i sängliggandet och kommer att låta honom långsamt avlida. Om det tar ett år eller två, möjligen längre, är svårt att säga. 

Så långt har min betydligt yngre vän X inte kommit men hans intellektuella skärpa har minskat (i varje fall i det aktuella avseendet) och det kan inte förklaras på annat sätt att det rör sig om allvarlig brist på viktiga födoämnen. En annars mycket rationell och pragmatiskt tänkande människa.

[Kattuggla]

Min erfarenhet är nog tyvärr så att det inte spelar någon roll vad man än säger, om personen ifråga inte vill ha hjälp. Tyvärr.

[LGs]

Jag tror att när det är svårt eller omöjligt att nå fram med informationen, kan man nog bara nå längre med att visa egna märkbara generella resultat.  Man brukar ju säga att barn sällan gör som man säger åt dem, utan som föräldrarna gör. Det kanske förhåller sig detsamma för alla åldrar.

[Nils Engström]

3 timmar sedan, Kattuggla sade:

Min erfarenhet är nog tyvärr så att det inte spelar någon roll vad man än säger, om personen ifråga inte vill ha hjälp. Tyvärr.

Tyvärr har du rätt, men med en mycket nära vän, som man vill det bästa och som man inte vill se gå ner sig, har man svårt att överge!

[Nils Engström]

2 timmar sedan, LGs sade:

1. Jag tror att när det är svårt eller omöjligt att nå fram med informationen, kan man nog bara nå längre med att visa egna märkbara generella resultat. 

2. Man brukar ju säga att barn sällan gör som man säger åt dem, utan som föräldrarna gör. Det kanske förhåller sig detsamma för alla åldrar.

1. Visst har jag använt mina egna erfarenheter som belägg för kostomläggningens positiva effekter. Däri ligger en del av mina bryderier. Hur kan någon bortse från det fantastiska i att en nära vän, som närmar sig 90-årsstrecket, i denna sena ålder blivit fri från all sin tidigare medicinering för:

- diabetes 2 som en serie läkare under åren beskrivit som en kronisk sjukdom som måste "underhållas" med medicinering livet ut och beskrivit urvecklingen av slutstadiet i form av insulininjicering i magen.

-  högt blodtryck som också klassas som kronisk med livslång medicinering.

- "normalisering" av lipidprofilen som "måste" medicineras med statiner livet ut till att minska risken för hjärtinfarkt.

Om någon helt främmande människa, med normal övertro på "läkemedlens" undergörande effekter, skulle visa misstro, det kan jag förstå. Alltså att enbart en kostomläggning kunde möjliggöra sådan verkan att medicineringen ovan kunde sättas ut. Människor är trötta på att höra talas om underdieter som skall lösa alla problem.

I det privata har X fått följa min LCHF-utveckling under snart två och ett halvt år. Dessutom fick X med egna ögon i pappersform nyligen se mina fantastiska resultat sedan september år 2017 tills nu - 45 blodparametrar i grafisk form - alla i perfekt överensstämmelse med idealvärdena. Visserligen har glädjtillrop för min skull hörts under åren men det förbryllande ligger i att inga bevis i världen verkar öppna ögonen för X egen tillämpning, som verkligen finns mycket stort behov för.

2. Det rör sig om en mycket intelligent, rationell och pragmatisk personlighet. På alla tänkbara områden har X kunnat ta råd under åren. Dock reser sig oöverstigliga hinder till kommunikation, direkt när kostfrågan kommer på tal. Det är med stor sorg som jag, i varje fall tillfälligt, tvingas se en riskabel negativ utveckling komma, utan att kunna ingripa. Vädjandena från X att slippa höra råd i kostfrågan måste jag naturligtvis respektera.

[Effie]

Jaa...jag har inte läst igenom alla inlägg, alla rationella argument hit och dit.

Det finns en spärr mot koständring, och den är inte lätt att komma åt. Den är inte rationell. Bygger inte på kunskap och argument.

Jag minns min tid före lchf. Jag hörde argument om att äta nyttigare (inte lchf, för det fanns inte, men andra idéer), och min känsla var bara "ja ja - jag orkar inte". Jag försökte bara hitta det som stödde uppfattningen att den kost jag åt nog var tillräckligt bra ändå. Kanske försökte jag någon gång ett kort tag med något, men det höll inte i längden. Sedan gled jag ju in på lchf av en slump, och märkte att jag trivdes med den kosten, blev mätt, mådde bra, och fick en massa nya kompisar på kuppen.

Sambon...ja, han har ju varit med på campingen i Säffle. "jo men det är ju en sak om man har sjukdomar som kan bli bättre - men om man är frisk, så..." - och då är ju frågan hur han definierar "frisk". Hur många mediciner han äter, ja så långt kan jag inte räkna... Skulle han må bättre av lchf? Jag vet inte, för han vägrar testa. Livet utan pasta, ris, potatis och bröd är otänkbart, hur opraktiskt det än är att laga mat var för sig. Dietisten är på hans sida; tycker inte alls att pasta är socker, och socker kan han gott äta mer av. 

Och jag får höra från andra att jag är med i sekten, som hjärntvättat mig. Att kosten skulle kunna påverka värk och annat; nej det går inte att tro. Och inte går det att testa heller, eftersom det är så fullkomligt absurt och omöjligt att tro på. Att jag vet att jag får värk i leder om jag slarvar, och mår dåligt på andra sätt - nej, jag inbillar mig bara.

Suck. Men jag tror att de måste komma på tanken själva.

[Nils Engström]

20 timmar sedan, Effie sade:

Det finns en spärr mot koständring, och den är inte lätt att komma åt. Den är inte rationell. Bygger inte på kunskap och argument. Men i det fallet när någon med dokumenterat suveräna resultat (45 blodparametrar) direkt kan visa resultat - hur kan en nära vän då spjärna emot?

Jag minns min tid före lchf. Jag hörde argument om att äta nyttigare (inte lchf, för det fanns inte, men andra idéer), och min känsla var bara "ja ja - jag orkar inte". Jag försökte bara hitta det som stödde uppfattningen att den kost jag åt nog var tillräckligt bra ändå. Kanske försökte jag någon gång ett kort tag med något, men det höll inte i längden. Sedan gled jag ju in på lchf av en slump, och märkte att jag trivdes med den kosten, blev mätt, mådde bra, och fick en massa nya kompisar på kuppen.

Just min tanke att få en mycket nära vän att glida in på en ny kost. Men vad gör man när bakad potatis, ris, pasta, bröd etc. är absoluta krav?

Sambon...ja, han har ju varit med på campingen i Säffle. "jo men det är ju en sak om man har sjukdomar som kan bli bättre - men om man är frisk, så..." - och då är ju frågan hur han definierar "frisk". Hur många mediciner han äter, ja så långt kan jag inte räkna... Skulle han må bättre av lchf? Jag vet inte, för han vägrar testa. Livet utan pasta, ris, potatis och bröd är otänkbart, hur opraktiskt det än är att laga mat var för sig. Dietisten är på hans sida; tycker inte alls att pasta är socker, och socker kan han gott äta mer av.

Jag vet sedan tidigare att inte heller du lyckats med konststycket, trots att ni står varandra så nära - är det inte märkligt?

Och jag får höra från andra att jag är med i sekten, som hjärntvättat mig. Att kosten skulle kunna påverka värk och annat; nej det går inte att tro. Och inte går det att testa heller, eftersom det är så fullkomligt absurt och omöjligt att tro på. Att jag vet att jag får värk i leder om jag slarvar, och mår dåligt på andra sätt - nej, jag inbillar mig bara.

Då är 46 perfekta bloddata via Werlabs också inbillning! En nära vän som ser grafiska blad - alla ligger på grönt, som sopar undan alla mediciner - hur kan man stå emot? Skulle det egna sötsuget vara mer väsentligt än att leva frisk utan mediciner?

Suck. Men jag tror att de måste komma på tanken själva. Ja men hur påverka i den riktningen? Man blir mörkrädd.

 

 

[Gemma]

Intelligent, socialt framstående människa med avancerat arbete, som förlorat lusten att äta!

 

Äter visst gärna  inte vilken mat som helst mutan efter egen smakpreferens, som krav enligt vederbörande gärna potatis ris pasta etc. 

Det här med resultat ; om personen är enligt ovan + dessutom helt normal kropp , dvs uppvisar inte fetma eller ballongmage slöhet eller andra ibland tydliga indikationer på metabol rubbning.. då blir det väl lite motsägelsefullt - h*n dras ju vad det verkar inte med samma problematik som många gör vilka ser LCHF som lösning, räddning eller livsstil.

 

Egentligen är det inte märkligt! Att försöka profetera i Frankrike Italien Grekland m.fl att brödet de äter är farligt för allmänhälsan, vinet måste bort, för mycket vindruvor m.m - och inför annars s.k intelligenta individer.. är ju lönlöst. 

 

Han framstår ju enligt beskrivning att vara i rena rama topformen. Så han vill äta.. men nu också  behålla njutningen av bröd pasta ris, kanske annat som i lchf-registret är stor synd. (när det är profetisk dimension på tipsen.. till att optimera...)

LÄTT ATT FÖRSTÅ!

Min personliga åsikt om kost generellt , är att varken bröd pasta ris eller potatis, inte behöver fara farligt eller hota hälsan, tänker man sedan på att olika individer har olika toleransnivåer, så mår din vän kanske bäst av att äta exakt det som smakar bäst, och tydligen funkat. Finns värre exempel på folk som verkligen inte funkar socialt eller med jobb osv. Där maten är en bov i dramat.

 

 

 

I och för sig... finns exempel såsom Jan Stenbeck , smart intelligent men som åt sig fördärvad och åt sig till sin död. 

Hans gode vän, tillika kändis kriminologen Leif GW Persson, gick liknande öde till mötes, dog dock inte.. men påbörjade LCHF, och gav också upp det ganska snart (ok, alkoholism finns med i dessa två öden, bara som ecempel) 

Att invanda mönster, de sitter som berget i blodbanan men mår man sedan i övrigt prima! som din vän gör efter beskrivning, vad är då egentligen problemet?

 

Att fasta = i dagar eller i perioder inte äta, är väl inte så alarmerande egentligen? Hade han varit ett utmärglat benrangel eller med pösmage och stånkat , men nej.. han mår ju prima. ?

 

 

[Nils Engström]

1 timme sedan, Gemma sade:

Intelligent, socialt framstående människa med avancerat arbete, som förlorat lusten att äta!

Där är problemet! Hur kommer man åt det med rationella metoder????

[Gemma]

1 timme sedan, Nils Engström sade:

Där är problemet! Hur kommer man åt det med rationella metoder????

Som sagt, så länge h*n inte uppvisar tydliga symptom som tycks kräva intervenering, får man utgå ifrån att människan av okänd orsak inte vill/kan/orkar eller på frivillig basis : fastar. Ni får ju prata om det, kravlöst!

 

Se till så h*n inte är eller blir  dehydrerad!

Viktminskar han så det märks tydligt och över kort tid, kontakta läkare för vidare hjälp med att få honom till läkare, om

denna "äter inte period" , blir ihållande t.ex veckor samt en märkbar kontrast till hans tidigare beteende eller relation till mat.

Som det ju är redan nu, varpå du är orolig. Skulle nog jag också bli, när vän plötsligt inte äter men gillat bröd pasta ris och allmönt god mat.

Men märker du fortsatt kraftiga aptitminskning eller  "han äter inte, inte alls" , då iakttager du detta här nedanoch som nära vän är det oerhört tacksamt och  klokt att agera å hans vägnar (då kan han ha mist omdömet och behöver intervenering med dig och sjukvårdsupplysningen i första steg :

 

 

Rationella Tester : Vanliga orsaker

• Anorexia nervosa
• Cancer
• Kronisk leversjukdom
• Kronisk njursvikt
• Emotionella upprörd, nervositet, ensamhet, tristess, spänning, ångest, förlust och depression
• HIV
• Hypotyreos
• Infektioner
• Mediciner och droger gatan
  • Amfetamin
  • Antibiotika
  • Kemoterapi droger
  • Kodein
  • Hosta och förkylning läkemedel
  • Digitalis
  • Demerol
  • Morfin
  • Sympatomimetika, inklusive efedrin

[Nils Engström]

20 minuter sedan, Gemma sade:

... prata om det, kravlöst!  Den vägen tillämpar jag alltid - annat fungerar inte - alla varianter testade.

Se till så h*n inte är eller blir  dehydrerad!  Där finns snarare ett motsatt problem utsköljning av elektrolyter genom överdrivet drickande istället för ätande.

 

 

[Gemma]

6 minuter sedan, Nils Engström sade:

 

Nej inga motsatta problem alls. Det är kritiskt att bli seriöst dehydrerad, så var obs. och RATIONELLT IAKTTAGANDE på följande lista :

Du vill väl nog inte att det ska gå så långt att h*n behöver åka med båren in för dropp,  nej mat är också vätska men är aptiten borta och ihållande borta, är det livsavgörande med ren vätska : välbalanserad soppa är fin mat. 

 

LEDORD

-muntorrhet
-trötthet
-huvudvärk
-yrsel
-illamående
-svettning med blek hud
-lågt blodtryck
-torr hud med dålig elasticitet
-minskad urinmängd och mörk färg på urinen
-snabb svag puls och snabb ytlig andning
-förvirring.
Kraftig uttorkning
Vanliga tecken på kraftig uttorkning är:

-rastlöshet och förvirring
-varm, rödflammig och torr hud
-huvudvärk
-yrsel
-illamående
-hög kroppstemperatur
-muskelkramper
-dunkande puls och snabb ytlig andning
-medvetslöshet.

 

[morgonsol]

9 timmar sedan, Nils Engström sade:

Tyvärr har du rätt, men med en mycket nära vän, som man vill det bästa och som man inte vill se gå ner sig, har man svårt att överge!

Har du förklarat för X varför du agerar som du gör? Att du är orolig för dennes hälsa och kostvanor, att personen ifråga kan löpa risk att drabbas av näringsbrist? Att försöka sätta ditt välmenande försök att prata metabolism, makronutrienter m.m i ett sammanhang? Ofta så vill vi väl, men det är inte en garant för att det uppfattas så av mottagaren.