Bortbjuden på middag

[Ulle]

Hej,

Hur gör ni när ni blir bjudna på middag hos vänner och bekanta? Säger ni att ni bara äter LCHF eller går ni dit och äter det som bjuds?

[Cleppa]

Hej. För det mesta gör jag inget. Jag äter det jag kan...  Det är en av de stora fördelarna tycker jag att det är inga problem att inte äta. Sen händer det att jag gör undantag och faktiskt äter allt av vad som bjuds men inte särskilt ofta. I princip alla jag känner har inga problem längre att jag inte äter och vissa "klyddar" för min skull och fixar special mat medans andra inte gör det.   Du får avgöra vad som är viktigt för dig!  Sedan tror jag också att det är extra viktigt i början att hålla i kosten. medans det verkar som jag kan "fuska" ett par dagar och ändå vara tillbaka i ketos i princip direkt jag slutar fuska.

[Ekner]

Att tillämpa LCHF utan medicinska skäl innebär att man inte behöver sänka stämningen med specifika krav. Ät och drick gott när så erbjuds vid enstaka tillfällen...

[Guest Tureborgaren]

Jag vill inte göra det besvärligt för värden. Jag äter det jag vill. Ibland avstår jag, och ibland njuter jag av "försyndelserna". Brors hembakade bröd kan vara värt att synda för. Däremot tar jag aldrig av tårta eller dessert - har vant mig av med att tycka att sockerstinna rätter är "goda".

[Elinor]

Det beror på vad som bjuds. Jag har tyvärr en del släkt och vänner som gärna bjuder på sunkig mjölmat. Det är en orgie i pasta/gluten, solrosolja och sen flera liter matlagningsgrädde på det. Alltid är det lasagne, pasta carbonara, hemgjord pizza och något inbakat i smördeg som körts i frityrolja så det stinker cancerogent os i hela köket urk. Då tar jag med egen mat istället eller säger att jag redan ätit och lägger upp lite sallad på tallriken. Vill inte vara till besvär och kräva specialmat, så lättare att ha med något eget och folk i min närhet är vana vid det här laget.  

För mig handlar det enbart om att undvika saker min kropp inte mår bra av. Skulle aldrig äta något för att vara snäll eller till lags, om det innebär att jag blir dålig. Däremot bryr jag mig inte supermycket om mängden kolhydrater när jag är bortbjuden, kan absolut äta lite ris eller någon potatis, eftersom det knappast är något jag gör hela tiden. 

Hur mycket frihet man har när man är bortbjuden beror ju främst på varför man kör lågkolhydratkost. Äter man LCHF av medicinska skäl för att undvika att vara bunden till mindre trevliga läkemedel, eller om man gör det pga svårt sockerberoende, så har man naturligtvis absolut minst spelrum vad gäller avsteg. 

[Zepp]

On 2020-01-24 at 21:36, Ulle sade:

Hej,

Hur gör ni när ni blir bjudna på middag hos vänner och bekanta? Säger ni att ni bara äter LCHF eller går ni dit och äter det som bjuds?

När man blir bjuden på mat, så är det knappast som så att man är där för att äta hela sitt kalori och näringsbehov, dvs jag äter som vanligt, sen kommer jag till bjudningen, där äter jag av vad som bjuds, men väljer sjäv vad jag skall äta.

Inte nog med det utan med tanke på omständigheterna, så är det ett gyllene tillfälle att fuska lite grand!

Och av någon underlig anledning så finner jag allt som oftast att det inte ens är värt besväret rent smakmässigt att äta sådana grejer.

[Ulle]

Det är ju ett dilemma att å ena sidan så vill jag inte vara till besvär å andra sidan vill jag inte äta mig sjuk. Jag äter LCHF av medicinska skäl men jag vill ju inte behöva säga det. När jag väl gått ned de återstående kilon jag behöver så hoppas jag kunna äta mer kolhydrater men vissa måltider känns helt uteslutna i resten av mitt liv såsom pasta, såser med mjölredning, smörgåstårta, pizza och naturligtvis allt sött. 

För min egen del önskar jag att de gäster jag har talar om sina allergier och speciella dieter. Jag skulle hellre vilja veta än att mina gäster väljer bort eller tar pyttelite mat när de kommer för att de inte vill/kan äta den. 

[morgonsol]

@Ulle Jag har full förståelse för ditt dilemma, brottas med samma sak varje gång jag ska åka och hälsa på mina föräldrar. Om möjligt kanske du kan be värden/värdinnan om att du föredrar att de serverar rotfrukter framför mjölmat, annat spannmål och socker. Och om de envisas med att t ex servera ris eller pasta, be att de inte serverar det i en 'blandad rätt' där det inte går att komma från kolhydraterna, t ex lasagne eller smörgåstårta. Serveras t ex gryta med ris eller köttfärssås med pasta, skulle jag bara tagit grytan/köttfärssåsen och grönsaker till. Men jag hade inte räknat med att bli mätt på det. Håller med om att jag som värd gärna ser till att servera sådant mina gäster kan och vill äta. Välj själv efter situationen och bästa förmåga. Tycker i övrigt att @Elinor kommer med kloka tankar om saken. Om man inte vill säga att man äter LCHF, för att det kanske finns en viss risk att det skapar förvirring, kan man t ex säga att man inte äter raffinierade/snabba kolhydrater eller mycket processad mat, så kommer undan en del värstingar.

[Effie]

Jag har ju inte svårt att låta bli maten, och välja lite av det som är i gråzonen (äter inte pasta, men kanske lite potatis, eller ris).

Problemet är ju ibland att värden/värdinnan vill att gästerna ska äta och vara glada. Jag var med om en fest, där det serverades bröd och ost, och sallad, anpassad "för alla". Dvs pastasallad, med och utan äpple, med och utan vad det nu var mer som någon inte tålde. Men alla varianterna med pasta. Och så kom värdinnan på: oj, vad kan du äta av det här??? Nja, inte så mycket. Ost och smör, och något mer. Oj oj oj - kan du äta fisk? Ja. Fyra laxbitar in i ugnen. Kan du äta salladen om den inte är ihopblandad? Ja. Diverse grönsaker, utan pasta, framsatt. Det blev väääääldigt mycket mat.

Jag föredrar att meddela i förväg, framför att orsaka värdinnan sådana extra-problem. I det här fallet hade det ju räckt med att inte blanda ihop salladen i förväg.

[Gemma]

Jag bara säger "jag har diabetes" ,  detta ger en fantastisk effekt : familjen, släkten, mina vänner och mina arbetskollegor fullständigt "ahaa inflrstådda" , inte ett knystande.. nästan så de skulle lovsjunga om jag tog mig en lakritsrot vid dukat bord, så skulle de mest troligt bara tycka att jaaa.. så är det... tysta nickningar ingen dramatik alls , vi förståår... såå okej såå.. iiingenting , låt oss nu inte prata "sjukdomr"   det är så okej och det blir tyst, i samförstånd (det man vill!) , och  vill du ha en trädkvist till hjärtat? eller önskar du kanske en marinerad tvärsnittad rödbeta? I så fall : vi förståååår... 

Alltså, vilken respekt! Blixtsnabb respons, bara av ordet "diabetes" och diskussion är over and out. Det gillar jag. 

 

I hemlighet kanske de ryser inombords och tänker vilket fruktansvärt öde att inte glufsa i sig creme bruele vid festbordet , (men sådan onödig konspirationsfundering ägnar jag mig inte åt längre, enbart i början)  - det gör inget de får tänka precis vad de vill, har självömkat mig tillräckligt och det är ens ensak, inte andras - i att nu är det slut med det goda (jag älskar fort. all sorts sötsaker intill förbannelse) men föredrar att slippa prat om det, ja beror på vem i bekantskapskretsen som bryr sig och hur specifikt, men ju mindre de bryr sig desto bättre för mig, så struntar jag i vad bordsgrannen gillar och stoppar i sig, kan inte bry mig mindre faktiskt.

 

Men skulle det komma ett magiskt världsvida forskningsgenombrott med otvivelaktig evidens, där low-carb-forskar eliten fick göra avbön, om att socker är bra för metabolismen i stil med "vi hade fel" , då skulle jag med all förmodan dyka in i de rönen på studs, sedan slänga lchf ombord &  börja äta bröd pasta potatis kakor godis glass etc. 

 

Om jag fick önska, skulle jag MER än gärna, vilja njuta en bakelse eller saftig dammsugare redan nu, sedan choklad mot kvällen, och gärna en skål gotter igen vid kvällsfilm eller vid bokläsningen..   enligt min smakpreferens skulle ett par brownies med lönnsirap vara helt ypperligt till frukost , med lite A-fil.. och kaffe. Fick jag som jag ville skulle jag ordna hemlagad glass i litervis/vecka. Ringla smörkola över och så saknar jag ostmackor med thé och rostebröd med marmelad  lite då och då. Men det sveper förbi som en lätt fläkt, i tanken bara. Detta vet familjen och vännerna. Att jag numera är intolerant.