Gå till innehåll

Fenomenet "banta sönder kroppen"


Recommended Posts

  • Svar 101
  • Created
  • Senaste svar

Top Posters In This Topic

Top Posters In This Topic

Popular Posts

Nu ska jag ge mig på en halvt filosofisk fråga men önskar ett biokemiskt svar.  Vad ligger bakom fenomenet ”att banta sönder sin kropp”? Rent biokemiskt, alltså? Vi uttrycker ofta att ”dieter

Jag tänker på den internationella Biggest Loser studien som satte fenomenet "metabolic adaptation" på kartan. Metabol anpassning på svenska? Där såg man över tid att deltagare från TV-showen fått en p

jag upplevde också detta.  När jag började med LCHF bara gled kilona av mig. ( hade gått upp 14 kilo pga skada) sedan började jag äta vanligt igen och kilona började krypa på.  När jag då började med

Nja... det nämner att ämnesomsättningen styr ner och sköldkörtelhormonernas inblandning när man bantar. I detta fall uppfattar jag att det är kaloriunderskott som avses (svält), inte "banta med LCHF".
Men om man äter bra, ren mat och rejält med kalorier som man ofta gör på LCHF och går ner i vikt så funkar det alltså ändå bara en gång enligt "banta sönder-teorin" för om man återgår till kolhydratstinn mat en period, och sedan går tillbaka till LCHF/keto, så fås inte samma effekt, dvs viktnedgången blir svårare trots att man förser kroppen med byggstenar/näring, som att kroppen lärt sig hålla emot. Däremot håller den inte emot åt andra hållet, det "lär" sig kroppen aldrig. Vilka biokemiska processer är det som slutar fungera?
Jag är ju inne på att viktreglering är hormonell och hittar inte riktigt rätt bland substanserna i resonemanget.

  • Gilla 3
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

På en övergripande nivå gäller väl att för all viktnedgång att kroppens metabolism minskar och sen när man går upp i vikt igen så ökar inte metabolismen till samma nivå som tidigare, d v s det blir svårare att gå ner i vikt nästa gång (oavsett hur man äter)? 

  • Gilla 5
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En avgörande faktor vid problem att dels behålla vikt men också att lyckas skaka av sig överflöd utan att  "metabolitisk broms" som påstås växlan in i hormonella systemet är , helt klart genetisk.

Med tanke på att det inte går att "bli av med antal fettceller man fötts med" , visst svälta ut dem... men problemet kvarstår att det isf blir en ständigt upprepad kamp, tre steg fram ett bak, ibland tio steg bak. P.g.a genetisk kod som är låst för yttre påverkan. 

Det går alltså inte aatt göra sig av med fettcellerna, de kan slumra med forcering, men de försvinner aldrig och så fort de matas.. väcks de till förnyad tillväxt , fettcellsvävnaden är ju ett organ med organisk funktion.

Summan, det antal fettceller du föds med, behåller du livet ut.

Men kvaliteten varierar, och kan påverkas med viss styrning, val av mat och kemikalier, sedan binder fettceller.. så vilka halter av toxin som bundits in i fettvävnaden, för'ndras ovkså med åren - samt stressen... jag skulle inte förvånas om fettcellerna hr minnesreceptorer, så som smärtceller utvecklar minnesbank, vilket optimerar kroppens reaktion på ny och ständig ny stress-cykel.. där bl.a hårdbantning varit metoden, associerat till dålig energikvalitet men också svältmängder, det likställs med kroppstrauma.

 

Att man sedan i ett viktnedgångsförlopp, måste pausa för att homeostas ska kunna sätta sig, det tar lite tid/kan ta lng tid! tyå ett par tre år.. forcerar man för mycket då kan en viktplatå bli så långvarig, att det upplevs som "att det inte händer något, kroppen behöver anpassa thermodynamiken också.

 

Sedan går en viknedgång aldrig rakt ner linjärt, det får ofta lite upp, innan nästa snäpp tar vid.. före dess uppgåenden och snääppen nedåt, tar det tid, för vissa vecka, för andra månader.. det finns individer som behöver åratal på sig för att gå ner enbart 10 kg. 

 

Men antal fettceller är enbart en faktor, (dess kvalitet, givetvis också en faktor, som man aldrig får mätt i blodprov)  bland flera - hormonell obalans,  är nog starkt bidragande.

 

Man får kanske tänka så här, varför kan jag inte bli lång, som är så kort.. kanske för att man har en genbank men inte tillgång att manipulera precis allt, vissa saker är genetiskt predisponerade att möta så hårt motstånd att det inte är värt att iaf tro sig kunna köra flygvärdinnedieten ens, särskilt inte om kilona rasar tillbaka inom 24 tim, eller så fort man äter en lite kanapé.

 

 

 

 

 

 

 

  • Gilla 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En sak till, jag tror inte att lchf utgör något undantag, det finns ett stopp uppåt och ett stopp nedåt, som är helt individuellt.

Men visst, du kan gå ner bra mkt mer än du trodde och tro sig knäcka någon genväg förbi genetiken.. dock får man vid en viss gräns inse att kliniskt sjukdomstillstånd infinner sig, (kan komma många år senare om man är alltför ignorant mot det motstånd som kroppen bjuder) (vilket är svårt att förstå särskilt om man är desperat och illamående över sin övervikt/fetma) nedåt är det anorexia nervosa, uppåt är det metabolt syndrom, hur svårartat får man ju svar på mean man hanterar det... under åtgärdens gång. 

 

Min slutsats är att den så kallade mat, som dominerar.. är LIVSFARLIG och manipulerar till märkliga mutationer, som går i baklås.. och för vissa,  är tillfrisknandet en ytterligt svår väg tillbaka. Sedan kan man tyvärr aldrig bli 20 år igen, även om det skulle vara helt underbart att försöka.. "skaffa sig den kropp man längtar tillbaka till, eller ge sig den kropp man aldrig haft"

 

Att "vara överviktig" är ju för många en bitter sanning, som man kan leva med ocvh med fortsatt toppen livskvalitet, mycket är genetiskt. T.ex , har alla timglasfigur eller finns kvinns som har rak midjelinje? Vad ska de göra? Träna bort det? Går inte.Svälta in en timglaslinje? Går inte. 

 

Har du stor näsa, vad göra? Börja såga och karva, nåt annat finns inte, i vissa lägen - den kan inte bantas bort fast näsborrarna kanske är "köttiga" med "fel proportion". 

 

Sedan vet jag inte om dem med kraftig benstomme, har en slags hormonsignalering att sådan stomme behöver mer dels kött, dels fett. Smal kroppskonstitution, brukar medföra att samma mängd fett på smal byggnad, utgör ökad belastning eftersom rent matematiskt benstommen kan vara ordentligt tunnare och får medicinska problem att bära lika stor mängd fett?

Är det nåt som lovar och genererar pengar av stora mått, så är det fetmaforskningen, som försiggår på samhällets precis alla arenor. 

Kroppsfixeringen är också grandios. Räcker med putmage, så är man misslyckad... hm. Eller tror man har en halen hormonell obalans, för att magen putar. Hm.. men det tycks vara mkt mkt värre idag än när jag var ung/yngre.  Skev självbild, och det var detta som 

@Maria inte ville ha diskuterat, utan vetenskapliga svar, hard facts..  ( förlåt att jag flummar ut!) 

 

Ja, hard facts, är väl isf genetiken. Kan hackas, men enbart till viss gräns. Men genetik är ibland också sens moral. Hårda fakta, utesluter inte mjukhet. 

 

 

 

 

 

 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
1 timme sedan, Peter B sade:

På en övergripande nivå gäller väl att för all viktnedgång att kroppens metabolism minskar och sen när man går upp i vikt igen så ökar inte metabolismen till samma nivå som tidigare, d v s det blir svårare att gå ner i vikt nästa gång (oavsett hur man äter)? 

Men varför kan kroppen utan problem gå upp men inte gå ner igen om den får artegen föda? Om metabolismen är enda svaret borde ju kaloriteorin vara svaret på frågan, eller? Om jag förstått det hela rätt ställer kroppen in sig på lagra eller hålla emot fettuttag så länge insulinet ligger högt men inte annars. Det måste ju finnas en biokemisk förklaring på fenomenet?

  • Gilla 6
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
1 timme sedan, Elinor sade:

Jag vill gärna tro att harmonisk hormonellt viktnedgång med naturlig ren mat, inte har den effekten i samma utsträckning som svältkurer! Men samtidigt misstänker jag att en stor viktnedgång i sig kan vara stressande triggande, oavsett metod. Kroppen vet inte att den lider av sjuklig fetma, utan noterar bara att en massa reserver försvinner. Håller med att det vore intressant att veta exakt vilka biokemiska processor som ligger bakom!

Jo men det är ju det många rapporterar, att LCHF inte funkar lika bra andra eller tredje gången. Men visst vore det häftigt att klura ut vad som ligger bakom! :)

33 minuter sedan, Gemma sade:

uppåt är det metabolt syndrom

Fetma är ingen sjukdom i sig, det är ett tecken på underliggande problem om man säger så, en del av det metabola syndromet.
Men, kroppen strävar efter att läka, har en fantastisk förmåga att läka, och varför skulle den "inte vilja det" varje gång? Eller är man dömd till att bara ha ett (1) försök? Har man bantat med VV en (1) gång så måste man testa en annan diet nästa gång? Och en tredje diet 3e gången man vill gå ner för varje diet får bara en chans. 
Det måste finnas en biokemisk förklaring..!

  • Gilla 3
  • Förvirrad 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Enligt den här forskningen har man kunnat förklara varför ålder påverkar viktuppgång. Lipidomsättningen förändras oavsett kost eller motion med ökad ålder. Tror att detta är en del av det hela. Men att det är mångfacetterat och individuellt hur vi reagerar.

 https://www.nature.com/articles/s41591-019-0565-5

  • Gilla 4
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
2 timmar sedan, MariaF sade:

Men varför kan kroppen utan problem gå upp men inte gå ner igen om den får artegen föda? Om metabolismen är enda svaret borde ju kaloriteorin vara svaret på frågan, eller? Om jag förstått det hela rätt ställer kroppen in sig på lagra eller hålla emot fettuttag så länge insulinet ligger högt men inte annars. Det måste ju finnas en biokemisk förklaring på fenomenet?

Det finns förstås en biokemisk förklaring på allt ... men vetenskapen har kanske inte kommit dit än. :) Med din förklaringsmodell så kommer alltså insulinet att ligga högre efter varje period av viktnedgång med efterföljande viktuppgång, antag att det faktiskt är så .... då blir ju nästa fråga vad är den biokemiska förklaringen till detta. 😉

Ur ett Darwinistiskt perspektiv är det ju logiskt att om man blir utsatt för svält en längre tid så sänker kroppen metabolismen och sen när man går upp i vikt igen för att föda åter finns tillgängligt så är kroppen mycket försiktig med att reglera upp metabolismen (det kan ju komma en ny svält-period) och om vi tänker Darwinistiskt är det ju artegen föda vi pratar om.... så jag misstänker att om du svälter dig och sen går upp kraftigt i vikt och sen svälter dig o s v så kommer det bli svårare efterhand att gå ner i vikt oavsett vilken typ av föda du äter. (Jag tycker hypotesen är rimlig men om den är sann har jag ingen aning om egentligen  😉 )

Med det sagt det är väl inte omöjligt att tänka sig att man kan runda den här problematiken med något "biohack". ;)

  • Gilla 4
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
2 timmar sedan, MariaF sade:

Jo men det är ju det många rapporterar, att LCHF inte funkar lika bra andra eller tredje gången. Men visst vore det häftigt att klura ut vad som ligger bakom! :)

Fetma är ingen sjukdom i sig, det är ett tecken på underliggande problem om man säger så, en del av det metabola syndromet.
Men, kroppen strävar efter att läka, har en fantastisk förmåga att läka, och varför skulle den "inte vilja det" varje gång? Eller är man dömd till att bara ha ett (1) försök? Har man bantat med VV en (1) gång så måste man testa en annan diet nästa gång? Och en tredje diet 3e gången man vill gå ner för varje diet får bara en chans. 
Det måste finnas en biokemisk förklaring..!

Fetma ses som en markör för metabolt syndrom, smärta eller förslitning orsakad av fetma är i sin tur en markör för ohälsosam fettkvot-

Men "fetma" kan också vara en hälsomarkör, t.ex så ökar fettansamling hos kvinnir vid graviditeter, det kan inte ses som raktigenom "patologiskt" eller givet vara sjukdomsalstrande - det kan däremot det viscerala fettet (inte underhudsfett), därför kan man vara väldigt fet inuti med en kroppsbyggnad som ser slank ut. I de meningarna får man ju se av vilka orsaker en fettybbyggnad kommit till. 

Sedan är det konstaterat att midja/höftkvot som är större än ca 0.85 för kvinnor ovh 1.0 för mäm är varningstecken för åtminstonde påbörjan av det som till vardags kallas för sjuk fetma-ansamling, där spiralen inte längre handlar om "kroppen vill läka", utan istället går in i spiral som signalerar "kroppen klarar inte av att läka" , kroppen har av olika orsaker eller toxiner som fett nämligen samlar upp, gått i baklås.. eller hormonignaler som skulle reglera fettutsöndring resp, upptagning själva metabolismen når inte fram till receptorer som börjat glappa och glappar de så kan inte hormonsignaleringen nå fram, håller det på ett tag medan fettet ökar på och börjar likt ett glioblastom i hjärnan växa och bre ut sig spränga in sig mellan och in i organen, då är fetman definitivt FARLIG och måste ses som PER SE, ett problem att behöva åtgärda, eftersom om fetman inte bearbetas eller med olika medel och metoder avlägsnas så kommer inflammationsprocessen att förvärras i takt med ytterligare organskador, de går liksom i tandem.

 

Så fettet i sig är starkt blockerande, när det sitter på fel ställe och det är mer än att man har en mage som kör egen karriär, mycket fett i nacke, i rmhålor omkring knogaar, hals.. kan på väldigt feta individer indikera överskott på insulin.

 

Så är det fettet som är farligt? Det hör väl självklart ihop med störning i insulinapparaten,  varför mer är för mycket fett på kroppen farligt, fettet i sig alltså : frligt, ja för att många kilos fett belastar leder, knän, höfter, rygg. Det är alltså tyngden i för mycket volym fett som PER SE är ett farligt moment att låta bli kroniskt belastande, ÄVEN om insulinresistens inte är för handen. 

Sedan är det individuellt. Sedan är den genetiska faktorn nåt man helst inte vill veta av, särskilt om man är drabbad av ohälsosam fetma, men har du då tänkt på att hormonssystemen i kroppen som är enormt komplex, är genererad av den genetiska kartan? 

 

Kommer man åt precis allt? Mig veterligen , inte. Det är därför man forskar så ihärdigt, eftersom man helt enkelt inte kommer åt det som tynger fler och fler för varje år som går. 

 

Nu med t.ex dessa väldigt skickliga funktionsmedicinare, som gräver och söker och forskar, det kommer fram nya vägar via dem också, men inte allt. Och ja, det är tråkigt att höra men vissa hormonrubbbingar kan vara så skadade, att kroppar vaktiskt MIST FÖRMÅGA att läka,  där kropp inte längre svarar på kemiska signaler vare sig endogena eller exogena. 

 

Nu kanske det är en generellt sett mindre del feta som hamnat i sådan olycklig situation, men jag tror att det är fler än man tror, tittar man på USA:s befolkning...  så ses så pass sjuklig fetma, att man inte kan säga att de 1/ville eller valde bli feta 2/ inte vill läka, men de KAN INTE LÄKA, det krävs kraftiga medicinska interventioner/återkommande ibland invasiva behandlingar.

Där fettet som ett organ, i stort sett kapat den mänskliga kroppen. 

 

En sak till varför fettet PER SE är så farligt, ja det påverkar andningsapparaten.. det blockerar, du kan få sömnapné. Och som konsekvens av det, allt sämre sömnkvalitet som i sin tur.. göder eller öppnar upp för ytterligare problem.

 

Trots att fettet, "bara" är en markör. Ett symptom.

 

En blödning, är det symptom, och bara en markör för att nåt mycket farligare sker in kroppen? Kanske det, men en blödning PER SE kan förorsaka allvarlig blodförlust. Du kan mista cirkulations-försörjning, och fett kan blockera hjärtat att kunna pumpa bra. 

 

Det ä fettets tyngd, som gör att folk får ont i ben och fötter när de ska både upp o ner för trrappor. Det är fläsket som gör att man inte orkar ens öka på stegen, när det brinner om det skulle brinna - fettet tynger och manar till en fysisk passivitet, som är allt utom gynnsam, däremot långsamt sjukdomsalstrande. 

Men visst, kan det handla om kortisolproblem som måste lösas.. men lösa kortisolproblem som orsakar fetma, utan att ta itu med fetman i tron att fettet inte per se är farligt, det är självbedrägeri. Jag har varit där en gång, jag tror att jag aldrig mer vill dit igen, och då var jag inte ens överfet. Det är farligt att vara redan 3-4 kg överviktig, för DEN SOM är disponerad för metabolt syndrom.

 

Ämnet är ju megastort, men alla kan givetvis inte bli jättefeta.. det finns ofta en limit, och jag tror (vet inte) att den är genetiskt behäftad.Dvs, mycket svåråtkomlig - och ifrån detta till trådfrågan.. att olika kroppar svarar olika utifrån den minneskapacitet som finns och den förmåga att mobilisera som finns. Men under rätt omständigheter.

 

T.ex ... när kroppen befinner sig i en stress-spiral, så beror det på hastigheten och frekvensen av stressprotionerna, stressn kan vara konstant, är den konstant dvs 24/7, även under sömn, då kanske det funkar för vissa att starta upp ett ambitiöst viktprogram, lycka till... på mig funkade inget/nada/zilch.. så länge jag satt i den turbostressen likt att vara inlindad i rena rama tyfonen.. och leva med det, så fort det fick ett abrupt slut.. förstod man var man var, eftersom stressens hastighet och inntensitet omöjliggör normal metabolisering, det krävs tidsintervall av stillhet, samt återhämtning när man ska äta vettigt, och NÄRA kroppen med RÄTT mat, att enbart hälla i sig energi, räcker inte i det långa loppet - men stress är ofta så underskattat.. nästan som ett modeord att ta till "ååh så stressad idag haha hihi.. det flinas lite och nästan tävlas om ojsan är du sååå stressad idag, ojdå nä men då går ju allt som smort, man får va gla att produktionen är på topp, hellre det än frabenenefter sig..  man minimaliserar ett riktigt faligt tillstånd. 

 

Så visst, man kan dra tillbaka genetiska kortet, isf den som stressas av att inte se valuta för sina investeringar i en hejåhå nu ska jag er igen.. jaa det finns stressmoment, som är lågintensiva.. men ligger som en matta omkring, jag vet inte men lågbuller har väl alla hört att det, när det väl stängs av, DÅ känner ma i varenda nerv i kroppen.. jösses.. vilken fruktansvärd avspänning, som "bara hände" , man lever med olika slags stress, beroende på var man är och lever också. Stressen är ERKÄNT fettbildande, stress är obalans.. av olika grad, men man kan alltså bli fet av stress , av en stess som kan vara okänd för en.

 

Folk t.ex sm går in i en vägg.. var de första som förnekade att det öht finns väggar. Det har för många tagit åratal att komma ur väggen. Helt otippade konsekvenser av förlopp som varit farliga, men ignorerats. Så att ignorera kroppsfettet som en inte bara markör, kanske också bärare av kommande fler onödiga sjukdomstillstånd, ett val man kan göra.. jag själv respekterar fettet som en ovälkommen gäst så länge jag inte vet i vilken grad jag har organfett och blodfett, att en mage putar eller fläsket dallrar, är inte saken.. det är allt det man inte ser som är farligt, och råkar väl vara FÖR MYCKET fett. 

 

Vore inte överflödigt fett farligt, då skulle man väl slippa räkna fettprocent, också i maten, liksom...  ?

 

 

  • Gilla 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
9 timmar sedan, MariaF sade:

Nu ska jag ge mig på en halvt filosofisk fråga men önskar ett biokemiskt svar. :)

Vad ligger bakom fenomenet ”att banta sönder sin kropp”? Rent biokemiskt, alltså?

Vi uttrycker ofta att ”dieter funkar sämre andra eller tredje gången” som nån sorts sanning, förmodligen för att vi noterat detta rent erfarenhetsmässigt. Däremot har jag aldrig sett någon som säger att ”återgång till tidigare övervikt blir svårare andra eller tredje gången”.
Vad är det som händer i kroppen, ur ett biokemiskt perspektiv, som gör att viktnormalisering med bra, ren mat blir svårare allt eftersom när man studsat tillbaka på mat som gör en sjuk en tid däremellan medan återgången till tjock eller sjuk uppenbart inte är ett problem för kroppen att åstadkomma?

Rent krasst biokemiskt, man bantar inte bara ner fettvikt utan oxå muskelvikt.. iallafall om man är mer inriktad på kalorier än på riktig mat och homeostas!

Det är där LCHF/Keto kommer in.. dessutom utan att svära i kyrkan, bibehålla ett högt proteinintag i förhållande till sin vikt och som fördelning dvs E%, där kommer även fysisk aktivitet in i form av träning, motion, vilket stimulerar proteinsyntesen!

Ålder är självklart en viktig aspekt, metabolt, livstilförändringar kommer smygande med stigande ålder.. i 20-30 årsåldern kan man gå ner i vikt av flygvädinnedieten/annanasdieten/alla dieter som drastiskt drar ner på kalorier.

Mellan 40-50 får man vända sig till WW eller viktklubb, då har de flesta råd med detta och alla investerade pengar gör att man följer de flesta råd/köper deras grejer/kurser, sen så faller man som regel tillbaka i samma beteendemönster/livstil/matvanor som förut.

Nu är det lixom inte halvfilosofiskt längre utan vi tenderar att närma oss beteendevetenskap och socioekonomi!

Dvs vi faller som regel in i samma gamla mönster/matvanor/måltidsfrekvens, som samhället ser ut, dvs i vår social kontext.

Nu får jag snart avsluta detta inlägg?

Bäbisar behöver äta med cirka 3-4 timmars mellanrum.. en fasa för nyblivna föräldrar.. kanske främst för modern, de skriker mitt i natten och vill ha bröstmjölk!

I den bästa utav världar tar pappan varananan natt, då med hjälp utav bröstmjölksersättning!

Iallafall.. är man 30-50-100.. så är man ingen bäbis längre, äter man bara rejäla måltider så räcker det med 1-2-3 måltider per dag.

Har man hamnat i vuxenbäbistillståndet, där man måste tillföra kalorier var 3-4 timme.. ialalla fall när man är vaken så handlar det mer om social kontext!

Såå.. nu närmar vi oss pudelns kärna, dvs Chronic Dieters Syndrome!

Det förklarar inte ens en bråkdel.. men det beskriver rätt bra den mentala delen av komplexet!

"The chronic dieter is defined as an individual who consistently restricts energy intake to maintain an average or below-average body weight (1, 2). Chronic dieting syndrome describes individuals who 1) have a persistent overconcern with body shape and weight, 2) restrict their food choices for ≥2 y, and 3) continually diet to achieve weight loss without success or with success but with weight regain (2). The physiologic consequences of chronic dieting are varied and may influence metabolism in the long-term."

"Dieting continues to be a common practice among North American women. Dieting has become the norm—it is more common for a woman to be “on a diet” than not (4). It has also been suggested that deliberate, long-term energy restriction may lead to a decreased resting energy expenditure (REE) as an adaptive mechanism by the body to conserve energy (59). This theory has not been unanimously supported in the scientific literature."

Till slut så kommer då litta biokemi;

"The results of the present study indicated differences in metabolic variables between the 2 groups of female chronic dieters; body-composition variables, particularly LBM, best predicted REE. The results also indicated that a normal REE was associated with insulin resistance. Insulin resistance has been shown to correlate positively with a high ratio of abdominal to gluteal fat mass, which was shown in women in the NREE group. Differences in leptin were likely due to normal diurnal variations rather than to the influence of food consumption or REE. The higher T4 and rT3 values in the NREE group support the positive association between thyroid production and metabolic rate; however, this difference has been shown mainly under conditions of energy restriction, which was not the case for the NREE group. More research is required to elucidate the complex interactions of insulin, leptin, and thyroid hormones in energy metabolism. The LREE group had higher dietary restraint than did the NREE group. This may partly explain the lower REE of the LREE group because dietary restraint has been shown to the reduce metabolic rate."

https://academic.oup.com/ajcn/article/71/6/1413/4729378

Dvs inget är solklart, det finns indikationer på att bantning leder till lägre REE men oxå något lägre BMI!

 

 

  • Gilla 2
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
14 timmar sedan, MariaF sade:

”dieter funkar sämre andra eller tredje gången”

Är inte den viktiga frågan,   vad gjorde man fel första gången, som gjorde att man slutade? Samma med tredje gången. Vad hade man för mål? Var de realistiska? Var maten man valde att äta tillräckligt god och varierande och tillräckligt låg vad det gäller socker och kolhydrater?  Professor David Ludvig har visat att det är lättare att gå gå ned i vikt på lågkolhydratkost än högkolhydrat kost. Såvad det bör handla om är väl genomförandet? Eller om  man  har andra mål, som är viktigare än viktnedgång och hälsa. 

  • Gilla 3
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
6 timmar sedan, HelgeK sade:

Är inte den viktiga frågan,   vad gjorde man fel första gången, som gjorde att man slutade?

Det är i och för sig en viktigt fråga men jag tror inte att man nödvändigtvis gjorde fel. Med Sockertroll och kanske en jobbig omgivning eller situation som river och sliter för att få drogen socker så är det inte lätt att stå emot. Jag menar, det finns folk som är otrogna också, gifte de sig då med fel person eller kan det ha hänt nåt på vägen?
Jag är inte ute efter varför man faller tillbaka, den psykologiska delen har jag hyfsad koll på. Jag är ute efter det biokemiska i att kroppen ställer om ÄVEN om det är lågkolhydratkost det handlar om.

  • Gilla 4
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
8 timmar sedan, Zepp sade:

Nu är det lixom inte halvfilosofiskt längre utan vi tenderar att närma oss beteendevetenskap och socioekonomi!

Så en persons socioekonomiska status avgör om fenomenet att kroppen inte vill gå ner i vikt en andra gång med samma metod uppstår? :blink:

8 timmar sedan, Zepp sade:

More research is required to elucidate the complex interactions of insulin, leptin, and thyroid hormones in energy metabolism.

Även om studien främst tog upp kvinnor som kaloribantat snarare än LCHF-bantat så kan det här ändå kanske vara intressant? Synd att de inte vet hur det funkar.

  • Gilla 4
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
11 timmar sedan, Peter B sade:

Ur ett Darwinistiskt perspektiv är det ju logiskt att om man blir utsatt för svält en längre tid så sänker kroppen metabolismen och sen när man går upp i vikt igen för att föda åter finns tillgängligt så är kroppen mycket försiktig med att reglera upp metabolismen (det kan ju komma en ny svält-period) och om vi tänker Darwinistiskt är det ju artegen föda vi pratar om.... så jag misstänker att om du svälter dig och sen går upp kraftigt i vikt och sen svälter dig o s v så kommer det bli svårare efterhand att gå ner i vikt oavsett vilken typ av föda du äter.

Jo, jag köper det om vi pratar kalorirestriktion men paleo/LCHF/keto? Och för många handlar det inte om 50kg hit eller dit heller utan kanske snarare ett intervall på 10kg. 🤔

  • Gilla 3
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Metabolt anpassning är ordet!

Jag har en teori här: du har anlag för att lagra fett, du har gått upp i vikt genom att driva din kropp på socker och lättsmälta kolhydrater, du har lärt din kropp den processen, kroppen har anpassat sig och har blivit en riktig fena på att lagra fett av kolhydrater. Nu bestämmer du dig att du ska äta LCHF eftersom det är ett lättare sätt att gå ner i vikt = njutningsmetoden. Din kropp blir chockad. Den har inte lärt sig att använda ketoner. Den reagerar med keto flunsa, utslag osv. Den förväntar sig socker men det kommer inte. Det betyder en stor omställning som man kan likna med svält och kroppen tvingas att ta till skyddsmekanismer som triggas av svält. Sedan vet vi ju att kroppen sakta men säkert vänjer sig vid att förbränna ketoner och viktnedgången saktar ner, planar ut och man hamnar på en platå osv.

Jag tror att det handlar om en överraskning. Nästa gång du vill "rasa" i vikt med samma metod säger kroppen: nä nä nä, "fool me once shame on you, fool me twice shame on me". Nu har kroppen lärt sig hur man gör. Den kan använda ketoner om den måste. Du chockar inte den på samma sätt som förut. Minnet sitter i och anpassningen sitter i. Lite som att lära sig cykla eller köra bil. Man gör det en gång och även om man har inte cyklat på jättelänge så minns kroppen hur man ska göra. Den växlar mycket lättare mellan ketoner och glukos och släpper inte fettet lika lätt eftersom det är lättare att ta energin från kosten än att förbränna underhudsfettet. Vill du gå ner i vikt nu så får du använda dig av riktig fasta

  • Gilla 4
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
31 minuter sedan, Katerina sade:

Vill du gå ner i vikt nu så får du använda dig av riktig fasta

Men det finns ju de som har svårt att gå ner med OMAD också när de testat det några gånger (inte så vanligt men jag har läst anekdoter om det också). Eller ska man gå över på OMAW (week) då...? :blink:

Jag får nog inte ihop biokemin i detta i alla fall... Kroppen vet inte om den är tjock eller smal, påstås det ofta. Det påstås också att viktreglering är hormonell (och jag tror på det utifrån vad jag vet idag i alla fall). Ändå lär sig kroppen (minnet? cellminnet? nivåer av olika ämnen?) att inte ta av förråden trots att den inte vet att den har förråd utan bara använder det som av hormonella skäl är tillgängligt? Och om hormonella skäl tillåter att energi lagras (tex pga pasta, bröd osv) så lär sig kroppen att lagra men den lär sig aldrig att styra upp ämnesomsättningen, oavsett hormonell status? Nåt fattas i logiken... Eller så är jag korkad? Jag funderar vidare!  :)

  • Gilla 3
  • Förvirrad 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

OMAD under en lång tid kan betyda en nedreglering av den basala metabolismen. En anpassning till den mängden mat man får helt enkelt. Kroppen får ju mat varje dag så den anpassar munnen efter plånboken. Om den skulle fortsätta spendera över sina tillgångar så i längden betyder det döden.

Ska man fasta så är det bättre att blanda olika fastemönster så att kroppen inte blir van utan får gissa. Ena veckan kör man kanske 3x36 timmars fastor, en annan 2x48 timmar med an ätdag emellan. Det går att variera i all oändlighet.

  • Gilla 3
  • Förvirrad 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
10 timmar sedan, MariaF sade:

Jo, jag köper det om vi pratar kalorirestriktion men paleo/LCHF/keto? Och för många handlar det inte om 50kg hit eller dit heller utan kanske snarare ett intervall på 10kg. 🤔

Om vi inte pratar om att man utsatt sin kropp för längre svältperioder utan haft mer naturliga svängningar på 5-10 kg och det under längre tid så har jag svårt att tro på att det finns någon biokemi som gör det svårare andra, tredje, fjärde gången att gå ner i vikt... då skulle jag satsa mina pengar på att det är ålder och/eller andra hormoniella förändringar som gör det svårare att gå ner i vikt som inte är kopplade till tidigare måttliga viktnedgångar.

När man svälter sig ner kraftigt  i vikt under lång period så slås säkert ett antal epigenetiska switchar på som sedan inte kan slås av igen...men det har du väl koll på i en annan tråd. 😉

...jag kan också köpa Katerinas teori att när kroppen "vant" sig vid LCHF så tappar det en del av sin effektivitet vid viktnedgång.

...är också lite skeptisk mot att som livsstil äta en gång om dagen ...men som bantningsmetod är det väl OK.

  • Gilla 2
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
11 timmar sedan, MariaF sade:

Så en persons socioekonomiska status avgör om fenomenet att kroppen inte vill gå ner i vikt en andra gång med samma metod uppstår?

Näe inte riktigt så, men nästan.. det är nästan det jag är säkrast på.. likaså psyksocial situation.. de tenderar att hänga ihop av någon underlig anledning?!

Iallafall.. så att du inte skall tror att jag hänfaller till determinism.. jag lutar mig mer åt statistik.. alla möjliga dåliga livsstilar samt psykosociala tillkortakommanden är överepresenterade  bland de med taskig socioekonomisk status!

Rent krasst, det avgör vilka möjligheter man har.. skulle man tex ligga lite bra till och snortat på tok för mycket Cocain runt Stureplan, så kan man iallafall lägga in sig på någon privat klinik.. och om ens familj så tycker, så kan man under tiden få behålla VD-posten i familjeföretaget!

Det om detta.. dvs alla kan banta.. dvs kalorireducera.. i korta perioder.. man kan oxå i ren desperation lägga in sig på någon privat klinik.. lätt som en plätt?

Dvs beteendevetenskap igen.. vi är de som vi är med våra stenåldersgener, dvs enklaste billigaste, snabbaste vägen till kalorier/näring.. som då oftast känns som mättnad är den vägen vi tenderar att vandra på.. dvs ät på när det finns kalorier.. för framtida behov då det kommer svält!

Av någon underlig anledning, så kommer inte det svälttillståndet.. iallafall sällan i vårt land!

Såå.. då kommer vi mer in på ett mentalt tillstånd.. iomed det finns matvaror i alla prisklasser.. när man borde satsat mer på de dyrare/näringsrikare per kalori!

Dvs jag inlemmar mig till skaran som menar att det sällan är svårare andra, tredje, fjärde gången.. grejen som jag syftar till är.. alla kan köra kalorirestriktion.. funkar finfint, vad hände efter alla de gångerna, gick man tillbaka till samma junkfood som innan?

12 timmar sedan, MariaF sade:

Även om studien främst tog upp kvinnor som kaloribantat snarare än LCHF-bantat så kan det här ändå kanske vara intressant? Synd att de inte vet hur det funkar.

Prexis, vi vet fortfarande rätt lite.. litta intressant är det hur som helst.. oså på det, vi tillhör en site som menar att det där med Insulin/Glukagon, kan ha en hel del med saken att göra.

Såå slutklämmen.. vi är alla olika.. dvs jag tror lixom inte ett skit på att banta sönder kroppen.. det handlar mer om socioekonomi och psykososiologi.

På det så kommer ålder och oftast då lägre aktivitetsnivå.. lägre energibehov!

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2020-02-04 at 15:19, MariaF sade:

Men varför kan kroppen utan problem gå upp men inte gå ner igen om den får artegen föda? Om metabolismen är enda svaret borde ju kaloriteorin vara svaret på frågan, eller? Om jag förstått det hela rätt ställer kroppen in sig på lagra eller hålla emot fettuttag så länge insulinet ligger högt men inte annars. Det måste ju finnas en biokemisk förklaring på fenomenet?

Jag tror att det här problemet med att gå upp i vikt igen trotts att man äter artegen föda gäller inte precis alla. Det gäller dem som har en genetisk anpassning att kunna lagra unden lite av maten man äter. Den anpassningen var nog avgörande en gång i tiden då det rådde en ojämnare tillgång även av det artegna födan. De som hade den anpassningen överlevde lättare då. Dessa människor är kanske mer känsliga för insulinet. De kan ha ett bättre och effektivare förmåga att spjälka kolhydrater ner till glukos.

Att äta LCHF under en längre tid kan göra att känsligheten för insulinet förbättras igen hos dessa individer. De behöver inte äta så mycket kolhydrater/fibrer osv för att kunna lägga undan dessa för sämre dagar. Detta kan vara en biologisk överlevnadsfördel som ingen människa verkar tycka om nuförtiden.

  • Gilla 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
1 timme sedan, Katerina sade:

Jag tror att det här problemet med att gå upp i vikt igen trotts att man äter artegen föda gäller inte precis alla. Det gäller dem som har en genetisk anpassning att kunna lagra unden lite av maten man äter. Den anpassningen var nog avgörande en gång i tiden då det rådde en ojämnare tillgång även av det artegna födan. De som hade den anpassningen överlevde lättare då. Dessa människor är kanske mer känsliga för insulinet. De kan ha ett bättre och effektivare förmåga att spjälka kolhydrater ner till glukos.

Att äta LCHF under en längre tid kan göra att känsligheten för insulinet förbättras igen hos dessa individer. De behöver inte äta så mycket kolhydrater/fibrer osv för att kunna lägga undan dessa för sämre dagar. Detta kan vara en biologisk överlevnadsfördel som ingen människa verkar tycka om nuförtiden.

Jag tror att det är mer rudimäntärt än så

Dvs iomed våra stenåldersgener så borde vi gå ut i närmaste skog och där söka vår föda.

Dvs det där med arteget är lixom det oxå en illussion, dvs vi borde äta mer apor, insekter, mask och råttor.. när de finns tillgängliga i Afrika. förr i tiden!

Osen passerade vi hur som helst in i sen stenålder.. jakt och fiske var även då betydande, även om odlade växter utgjorde basen i födan i form av kalorier( kolhydrater)!

Oandrasidan.. ett sådant liv kunde betyda att man behövde cirka 3500 Kcal per dag för varje vuxen, testa detta vilken vecka som helst.. likaså på LCHF/artegen mat, vi lever i dag på ett helt annat sätt.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2020-02-04 at 08:21, MariaF sade:

Nu ska jag ge mig på en halvt filosofisk fråga men önskar ett biokemiskt svar. :)

Vad ligger bakom fenomenet ”att banta sönder sin kropp”? Rent biokemiskt, alltså?

Vi uttrycker ofta att ”dieter funkar sämre andra eller tredje gången” som nån sorts sanning, förmodligen för att vi noterat detta rent erfarenhetsmässigt. Däremot har jag aldrig sett någon som säger att ”återgång till tidigare övervikt blir svårare andra eller tredje gången”.
Vad är det som händer i kroppen, ur ett biokemiskt perspektiv, som gör att viktnormalisering med bra, ren mat blir svårare allt eftersom när man studsat tillbaka på mat som gör en sjuk en tid däremellan medan återgången till tjock eller sjuk uppenbart inte är ett problem för kroppen att åstadkomma?

Jag tycker diskussionen  påminner om alkoholisten , som säger: Jag vill inte vara alkoholist, men jag vill fortsätta att dricka alkohol...

  • Gilla 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
3 timmar sedan, HelgeK sade:

Jag tycker diskussionen  påminner om alkoholisten , som säger: Jag vill inte vara alkoholist, men jag vill fortsätta att dricka alkohol...

På vilket sätt då? Jag är intresserad av biokemi och har passerat stadiet där jag bara köper ett påstående eller en metafor. Jag är inte intresserad av vilken metod som är bäst eller att äta kolhydratstinn mat eller banta, jag är bara nyfiken på hur kroppen fungerar eller vad som händer bland kroppens molekyler när vissa fenomen uppträder. 

  • Gilla 5
  • Tack! 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
12 minuter sedan, MariaF sade:

På vilket sätt då? Jag är intresserad av biokemi och har passerat stadiet där jag bara köper ett påstående eller en metafor. Jag är inte intresserad av vilken metod som är bäst eller att äta kolhydratstinn mat eller banta, jag är bara nyfiken på hur kroppen fungerar eller vad som händer bland kroppens molekyler när vissa fenomen uppträder. 

Dessvärre tror jag inte att vetenskapen är där än. Forskare tenderar att gräva djupt i var sitt hål på uppdrag av olika företag som vill sälja sina piller och lösningar. Du efterfrågar en forskning som är mer generell, vem betalar för den i dagens samhälle? Man kan testa sig fram själv och genomföra egna N=1 experiment då vet man iallafall hur det fungerar för en själv och det är inte så lite heller. Eller får man gå på vad vi vet om kroppens anpassning till miljön, evolution, anekdoter osv.

  • Gilla 1
  • Ledsen 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
14 minuter sedan, Katerina sade:

Dessvärre tror jag inte att vetenskapen är där än.

Kan vara så. Trist i så fall. :(

  • Gilla 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
2 timmar sedan, MariaF sade:

På vilket sätt då? Jag är intresserad av biokemi och har passerat stadiet där jag bara köper ett påstående eller en metafor. Jag är inte intresserad av vilken metod som är bäst eller att äta kolhydratstinn mat eller banta, jag är bara nyfiken på hur kroppen fungerar eller vad som händer bland kroppens molekyler när vissa fenomen uppträder. 

Japp det är ju det man är ute efter när man, alltså grovt generellt upptäcker att ämnesomsättningen är förbunden med hormoner, men hormoner utsöndras också olika utifrån dels vilka kmeiska mikroföreningar som tas in, dels makroföreningar - detta ska brytas ner med en liksom "nedgraderad" ämnesomsättnning, som bl.a sker när ämnesomsättningen nedregleras vid menopaus, då nedbrytning av mer avancerade molektlföreningar, t.ex kolhydrater i komb med fett (särsk. dåligt fett i artificiellt framtagna produkter) - det kan då uppstå toxiska reaktioner som kan bli utomordentligt svårnedbrytbara - även, för en yngre kropp!

 

Så har man växlat för mycket med "bra, rätt mat" t.ex haft vettig balans med "clean tillagning" (inga hel- eller halvfabrikat" och set hur korppen svarar fint på det, eller mycket råkostsallader i sin kost, men sedan trillar in i snabbprocessandet.. det är där jag tror kroppen hakar upp sig, och det kanske är därför det är så individuellt hur lång tid det tar för varje enskild individ, att slutligen DETOXA och liksom omstarta. Det kan också vara så att den exponering av tungmetaller varje individ utsätts för idag, att varje individ reagerar olika känsligt, och helt enkelt att ens kroppsfett binder upp vissa föreningar så hårt, att det upplevs som att det blir-svårare-och-svårare.. medan egentligen det ackumulerats fler toxiner och andra ämnen (via sämre mathållning) som är lipidogena, samt insulinogena.

 

Det är det jag menar med det epigenetiska, att vi är olika toleranta och har knutarna på olika punkter. 

 

I övrigt ligger det mycket i det som Zep skrivit, tycker jag - man ska aldrig underskatta det psykosomatiska, som i sin tur kan vara förbundet med det socioekonomiska, i att en person som konstaterar sig icke bli av med sin vikt, att det blir svårare för varje gång man tycker sig tillämpa "samma metod" , så sker det oavsett aldrig. Det är alltså inte identisk handling.

Och se också hur en 1-åring kräver för ämnen och balans, jämfört med 5-åring, jämfört med 17-åring.. jmfrt med 30-åring, 60-åring...  det tillkommer alltid kemiska föreningar i ens kropp.. efter att en tid förflutit. 

 

En unge har inte t.ex amalgam i munnen, en annan har opererat knäna..  fått stent.. gått på läkemedelsbhandling X tid.. utsatts för stress som ackumulerar mer hårt bindande fett i vävnader där man annars sällan ansamlar fett.. när viktökning enbart handlar om att man-ÄTIT upp sig lite en 10 , 15 kg..  lite mer mat, mat sena kvällar, mycket utemat.. en period,  annat när människor genomgår medicinska behandlingar, eller behöver t.ex smärstillande..  även om det varit för säg 10 år sedan, och man låt säga stoppat i sig en hel del socker.. SEDAN, vill styra över till LCHF, som man minns funkade så jättebra, så är det helt enkelt en annan kroppskemisk oblans i kroppen efter medikamenterna.

 

Lymfsystemen kan vara helt genomsyrad av så mycket föreningar att det kan ta åratal att försöka rensas ut. Men då ska man också veta i vilket system, och jag tror inte det alltid går, men då är det ju inte genetiskt men även om det finns genetisk komposition med i bilden, så är det oavsett också epigenetiskt, men har det skett några slags mutationer i barndomen  kan det vara nästintill omöjligt att bli kvitt senare i livet. Man är olika motståndskraftig.

 

Men att ha haft LCHF, som enbart bantnings-metod, sedan vill göra om och det inte funkar.. det är ju för att det inte är en bantningsmetod, att på förhand kunna räkna ut att inom X dagar, kan jag gå ner Y - isf är det samma dåliga tänk som att tro att om jag äter bara max X kalorier, då går jag ner så här många kg, nej tyvärr ä det inte så enkelt. 

LCHF är inget magig trix, iaf inte enl. min erfarenhet. Inte keto heller, kan vara hur lurigt som helst, och en s.k viktdepå som varar 1 mån. för en, kan vara 1/2 år för annan.. men "kemin inuti kroppen" kan ingen vetenskapsman/kvinna oavsett komma åt, man kan däremot se vilka infektioner, inflammationer, depressioner, kolhydratfestande, alkohol, annat... man tagit in.. innan man vill köra-loss-en-ny , vad man tror, bantnings-hit. Och floppa.

 

Men i vilka halter osv, då måste man göra noga biokemiska analyser, vilket är nästintill imöjligt, skulle ta många år och kosta skjortan, betydligt mer än de dyraste proven via werlab. Redan en amalgamutredning är påfrestande, samt dyr.

 

 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 2020-02-06 at 15:42, MariaF sade:

Kan vara så. Trist i så fall. :(

Eller så får man bara inse att det inte är så enkelt.. utan att det är till ytterligheten mer komplext!

Som en tröst iallafall, de flesta människor i det här landet lever längre än vad de gör i de flesta andra länder.. trots att vi blir feta och sjuka ju på äldre vi blir!

Nu skall jag gå in på lite epediomilogi.. dvs statistik, ju äldre man blir ju större chans att man somnar in av antigen CVD eller Cancer.

Och vad har det då med U-länder och socioekonimskt utsatta personer att göra, jo de dör oftare av "all cause mortality" innan de hunnit bli så gamla att de hunnit utveckla varken CVD eller Cancer!

Såå enligt statistiken så bör man vinlägga sig om att dö rätt ung iallfall, så man slipper vådan av att leva i ett av värdens rikaste länder.

Rent krasst med hela statistiken och ibland förklarat med biokemi.. (de har väl inte kunnat greja det än men iallafall).. lever man i sverige, så tenderar man att leva längre än i de flesta andra länder, man är friskare har hälsan längre upp i åren!

Nu tänker jag bli riktigt kontroversiell.. dvs jag gör en jämförelse.. dvs vi läser snart bara om brottslighet i våra tidningar, samtidigt som (iallafall) viss statistik antyder att brottsligheten sjunker.. främst i form av att allt färre utsätts för brott!

No snack om saken,, vissa brott ökar.. speciellt bland kriminella, allt fler blir äldre och dör av CVD/Cancer.. om man läser tidningarna som F*n så kan vi konstatera att världens befolkning snart är utrotad.. iomed att man bara läser att folk dör.. antigen av ditten eller datten!

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det jag ville veta var ju VAD det är som "går sönder" i oss om vi ibland lagrar in fett, ibland plockar ut det när kroppen inte ens vet om huruvida den är tjock eller smal utan bara plockar energi där det finns. 
Den socioekonomiska aspekten kan väl möjligen vara vilken metod olika individer kostar på sig... Fenomenet tycks dock vara detsamma oavsett VV-bantning, pulverbantning eller LCHF-bantning.

  • Gilla 3
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Martina fick frågan: Gör du aldrig några avikelser? M svarade:Jag gör det hela tiden. Blir jag sugen på chips,så tar jag ett chips.

  • Gilla 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
27 minuter sedan, HelgeK sade:

Martina fick frågan: Gör du aldrig några avikelser? M svarade:Jag gör det hela tiden. Blir jag sugen på chips,så tar jag ett chips.

ETT chips...? Gissar att du avser Martina Johansson? Hon lär inte gå upp 10kg om hon äter ETT chips. Det lär ingen annan heller. ;) Den som inte har sockersug kan säkert äta "lite av varje" lite då och då men det förklarar ändå inte VAD som händer i kroppen när man vill gå ner i vikt en andra, tredje, fjärde gång och inte får resultat.

  • Gilla 2
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
7 minuter sedan, MariaF sade:

ETT chips...? Gissar att du avser Martina Johansson? Hon lär inte gå upp 10kg om hon äter ETT chips. Det lär ingen annan heller. ;) Den som inte har sockersug kan säkert äta "lite av varje" lite då och då men det förklarar ändå inte VAD som händer i kroppen när man vill gå ner i vikt en andra, tredje, fjärde gång och inte får resultat.

Jag förstår inte varför man slutar med LCHF, för att gå upp i vikt, och sedan börjar om med LCHF för att gå ned i vikt.

Som jag ser det är problemet man bör lösa. är varför man SLUTADE  med LCHF, om man nu vill gå ned i vikt. Är man sockerberoende så bör man ta itu med beroende problematiken.

  • Gilla 3
  • Tack! 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
23 minuter sedan, HelgeK sade:

Jag förstår inte varför man slutar med LCHF, för att gå upp i vikt, och sedan börjar om med LCHF för att gå ned i vikt.

DET är i och för sig en relevant fråga! Det har du helt rätt i! Och den gäller förstås oavsett metod man använt för att gå ner i vikt, vad var det som gjorde att man inte höll kvar de nya vanorna? Vi ser ju ofta frågeställningar av typen: "Jag gick ner 10kg för några år sen med LCHF men nu har jag kört strikt i X veckor och det funkar inte, varför?" här i forumet och det är den frågan jag är nyfiken på, ur ett biokemiskt perspektiv. Din fråga skulle nästan behöva en egen tråd för det är nog ett väldigt intressant ämne det också. Varför slutar man? Där kommer ju även Zepps socioekonomiska perspektiv in.

  • Gilla 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag är inte kunnig på det biokemiska men undrar också vad som egentligen händer.

Jag är i alla fall övertygad om att div. hormoner är ledande i arbetet.

Utnötta/okänsliga/slappa receptorer som eldar för kråkorna.

Vad är det som gör så stor skillnad vad gäller vår biologiska ålder? När vi är unga går det ju vanligtvis hur lätt som helst att gå ner i vikt i motsats till när vi är äldre då det i många fall kan bli extremt svårt att gå ner i vikt.

"Peter och vargen" effekten?   -Näe...nu går jag inte på det där igen! 

Genom att fasteträna, d.v.s fasta upprepade ggr.  och blanda olika varianter likt fysiska träningspass ska man ju kunna träna upp receptorer och insulinkänslighet till en RESET POINT. 

Såå...om man nu når RESET POINT, kan man då kliva förbi det som hindrar oss att gå ner i vikt gång 2,3,4,.....?

Sedan är det ju detta med alla lagrade gifter i kroppen ( i både fettlagret och andra organ) som byggs på varje gång det sker ny fettinlagring och som kroppen kämpar ihärdigt oss från att skadas. Ju fler jojobantningar, ju fler inlagringar av gifter! Kroppen vill oss väl! Det är nödvändigt  att även praktisera olika former av detox för att hjälpa kroppen att våga släppa på fettet(skyddet). Det främsta sättet att detoxa är ju naturligtvis att inte alls släppa in någon skit i kroppen men det omöjligt så där får vi göra det bästa vi kan. För att få ut de gifter vi redan har samlat på oss i lager på lager under alla år så krävs mer aktivt arbete. Fasta detoxar inte tungmetaller men däremot plaster, besprutning mm. För tungmetallerna finns andra hjälpaktioner.

 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Cerderulla!

Jag kan försöka leda reda på det om det är något specifikt du syftar på🤔.

Är det mina påståenden om detox så har jag troligtvis fått det till mig genom Wendy Myers, Daniel Pompa m.fl.

Wendy Myers: https://www.youtube.com/watch?v=C_-a7iKDW6Q

Wendy Myers: https://www.youtube.com/watch?v=eXsOC62zATA

 Daniel Pompa: https://www.youtube.com/watch?v=yuzLBKLlffo

Mark Hyman: https://www.youtube.com/watch?v=FHBeb6vzs3I

Är det mina påståenden kring fasta så är det från Mindy Pelz, Sten Ekberg m.fl. 

 Mindy Pelz: https://www.youtube.com/watch?v=MOgmzQN-z1E

 

 

  • Gilla 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
5 minuter sedan, DRAKULLA sade:

Cerderulla!

Jag kan försöka leda reda på det om det är något specifikt du syftar på🤔.

Är det mina påståenden om detox så har jag troligtvis fått det till mig genom Wendy Myers, Daniel Pompa m.fl.

Wendy Myers: https://www.youtube.com/watch?v=C_-a7iKDW6Q

 

Är det mina påståenden kring fasta så är det från Mindy Pelz, Sten Ekberg m.fl. 

 Mindy Pelz: https://www.youtube.com/watch?v=MOgmzQN-z1E

 

 

Tack! Ska kolla genom vid tillfälle. Intresserad i och med att det finns många olika åsikter om detox, men mig veterligt ingen riktig forskning i ämnet.

  • Gilla 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
2 timmar sedan, DRAKULLA sade:

Vad är det som gör så stor skillnad vad gäller vår biologiska ålder? När vi är unga går det ju vanligtvis hur lätt som helst att gå ner i vikt i motsats till när vi är äldre då det i många fall kan bli extremt svårt att gå ner i vikt.

Jo, jag kan köpa att vår hormonella status förändras med åren men hur fort då? Om man bantar med någon metod som 22-åring och sen igen 5år senare, är det då åldersförändringar som gjort det svårare att gå ner i vikt?🤔

  • Gilla 2
  • Förvirrad 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
1 timme sedan, MariaF sade:

Jo, jag kan köpa att vår hormonella status förändras med åren men hur fort då? Om man bantar med någon metod som 22-åring och sen igen 5år senare, är det då åldersförändringar som gjort det svårare att gå ner i vikt?

Nej förmodligen inte men visst blir det väl svårare från ung till gammal? För min egen del så gick det ganska bra de första 22 gångerna....

Det finns ju de som vid 50 års ålder för första gången i livet ändrar sin livsstil och går ner i vikt ganska enkelt(sett ur min synvinkel). Dessa personer brukar vi kunna läsa om på löpsedlarna. " Skippa läsken och ta en promenad varje dag så kan du rasa du i vikt".......Ha!😄

(Iofs brukar det då inuti tidningen finnas ett litet inlägg från Majsan....(MLH))

  • Gilla 3
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
1 timme sedan, DRAKULLA sade:

För min egen del så gick det ganska bra de första 22 gångerna....

🤣 Underbart ju! Vissa tar det tid att banta sönder, alltså! :D

  • Gilla 2
  • Haha 3
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En hel del bra synpunkter och inlägg!!

Iallafall så bidrog jag med en studie av CDS, grejen var att ingeting gick sönder.. dvs deras REE var lika beräknat på deras BMI!

Vore vettigare att mäta TEE, men det tar år och några miljoner oxå!

Utan det handlar mer om sociall kontext.. glöm bara att äta annorlunda än andra.

Oså till social kontext igen. dvs om man äter den där gratis semlan på jobbet, det är inledningen på fastan.. ät Semlan och fasta sen i sju dar.. grejen är att man skall fasta därefter!

Om man inte har koll på det,, strunta i semlan.. kör bara vanlig LCHF/Keto!

Ja jösses, redigerar här då, dvs jag tror att man i första hand bantar sönder den mentala biten.. ålder och kön/barn kan säkert bidra.. dvs glöm att man kan äta som en tonåring, dom växer, de har ofta men inte alltid högre TEE!

 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

MariaF har du fått svar på dina två frågor:

"Nu ska jag ge mig på en halvt filosofisk fråga men önskar ett biokemiskt svar. :)

Vad ligger bakom fenomenet ”att banta sönder sin kropp”? Rent biokemiskt, alltså?"

och   

"Vad är det som händer i kroppen, ur ett biokemiskt perspektiv, som gör att viktnormalisering med bra, ren mat blir svårare allt eftersom när man studsat tillbaka på mat som gör en sjuk"

 

                Har du fått några svar, som varit bra, och i så fall på vilket sätt har de varit bra?

 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
5 timmar sedan, HelgeK sade:

MariaF har du fått svar på dina två frågor:

Nä... inte direkt... Många tankar och idéer, kanske pusselbitar, men inte direkt svar på den biokemiska biten. Men frågan dyker ju upp i andra trådar så det kanske kommer?

  • Gilla 3
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.


×
×
  • Skapa nytt...