Godis och kolhydrater ibland?

[Lost i Kost]

Hej! Jag är en tjej som skulle behöva lite diettips! 

I Januari förra året började jag gå på ketodieten, jag hade ingen våg så vet inte hur mycket jag gick ner men det syntes. Jag åt väldigt lite mat, ett ägg till frukost, två ägg till lunch och lite selleri. Till middag brukade jag äta ett kycklingben med sallad. Jag åt alltså inte något överflöd av fett som man ska göra vid keto. Under våren kunde det hända att jag åt lite chips eller kolisar när jag träffade mina vänner men detta var ytterst sällan. 

Jag fortsatte sedan under sommaren och vägde då nätt och jämnt 57 kilo, är 162 cm lång. Jag började även jogga en hel del och unnade mig ibland att äta kolhydrater, återigen mycket sällan. 

Till vintern och framförallt nu till våren har mitt kolhydratintag ökat. Vanligtvis äter jag under eller runt 20 g. kolhydrater per dag men ibland kan jag äta bröd när vi har fika på jobbet. Oftast sker detta en gång per vecka vilket är rätt mycket. Just nu väger jag 59 kilo, jag har alltså gått upp 2 kilo sen i somras och det känns inte alls bra. Jag skulle verkligen vilja unna mig en godispåse/en god pasta på helgerna men jag är samtidigt väldigt orolig över att kanske snart väga 60 kilo! 

Jag är i ett förhållande och det är så trevligt att kunna ha mysiga "datenights" ibland när man lagar något alldeles extra gott eller äter lite godis framför en film. Jag trivdes verkligen i min vikt när jag vägde 57 men jag vill inte heller leva så som jag gjorde då. Mitt ansikte svullnade upp en hel del som det kan göra när man äter alldeles för litet. 

Jag har haft en rätt lång paus i min träning men börjat ta upp den igen. Kan jag unna mig godis två gånger i månaden om jag tränar minst 4 ggr i veckan? 

Vill gärna veta hur farligt kolhydrater är också? Jag är med i flera ketogrupper på facebook, de flesta verkar vara väldigt överviktiga och måste ta till strikta åtgärder. Det känns som att kolhydrater är ett gift, som cigaretter. Jag känner mig helt lost i kost och diet. Det känns som lite för mycket att väga 59 kg och vara 162 cm. Jag har aldrig kunnat bli sådär pinnsmal som vissa är, vet inte riktigt varför. Önskar verkligen jag kunde det. 

[Cleppa]

Hej och välkommen hit.  Det känns ju inte  så hälsosamt att äta så lite som du gör.  Mitt enda tips är att kika på vad https://martinajohansson.se/  gör då hon äter rejält men ändå förblir smal. Jag tror också att om du äter så du får tillräckligt med näring och energi  så spelar det liten roll om du 2 gånger i månaden äter lite kolisar.

[morgonsol]

Det låter inte som du ätit keto, utan bara plockat bort kolhydraterna, under merparten av veckans måltider. Var ifrån kom fettet? Snarare att du åt för lite. Jag citerar nu delar av ett fantastiskt inlägg som @Katerina skrivit ett, klicka här för att se hela, som jag tycker passar i sammanhanget: "När man tänker på dieter så finns det en stor rosa elefant i denna sfär som många förbiser. Kroppen behöver näring inte enbart kalorier. Många dieter bygger på att man tror att kroppen är en slags förbränningsmaskin - en ugn. Då spelar det ingen roll vad du stoppar i där bara det inte överstiger en viss mängd energi." Jag har också gjort misstaget att äta för lite fett då jag trodde jag åt LCHF och därmet tappat i vikt så att anhöriga uttryckt oro. Varför unnar du dig/vill du unna dig kolhydrater i form av t ex chips, bröd, godis, pasta ? I mitt tycke behöver inte kolhydrater vara helt av ondo, utan det spelar roll varifrån de kommer (källan), vilka mängder som konsumeras och givetvis proportionerna mellan övriga komponenter i måltiden. Timing också givetvis, om man äter något kolhydratrikt före eller efter en måltid. Äter jag t ex en brödbulle på tom mage mättar det dåligt och jag kan äta 3-4 st innan det säger stopp, fastän jag kanske bara tänkt äta en. Om jag däremot äter en rejäl lchf-måltid med ordentligt med fett innan och sparar det kolhydratrika till efteråt är det 1) inte säkert att jag äter det och/eller 2) jag äter en mindre, mer hanterbar mängd. Så om jag vill äta kolhydrater försöker jag hålla mig till grönsaker, ibland en frukt eller lite rotfrukter som lök och morot, men försöker låta bli spannmål och socker så långt det bara går. Appropå vikten citerar jag @Katerina igen: "Din totala vikt består av muskler, ben, vatten och andra kroppsvätskor och så fettet. Man brukar inte vilja tappa muskelmassan eller bli benskör och uttorkad för det är också ett sätt att gå ner i vikt. Bygger du muskler så kan du i processen förlora fettkilon men inte se någon skillnad på din totala kroppsvikt." (Källa) Så om du nu har ökat i vikt, är det uteslutande fett? Är det vätska? Kan det vara muskelmassa? Passerar du någon "magisk gräns" om du skulle väga 60 kg i termer av bmi? Dvs upphör du att vara normalviktig då? Eller är det mer en mental grej? Om du frågar mig låter det inte som en hälsosam ambition att väga lite och vara smal, även om du skulle kunna bli det. Men det är inte heller säkert att det går och varför då sträva mot något som inte går att uppnå? Varför inte unna dig att må bra, vara stark, alert eller uthållig? Låter som att du har andra förutsättningar än vissa av de som hänger i samma ketogrupper, så det är inte säkert att du behöver vara lika strikt gällande kolhydraterna. Vill du läsa på om varför kolhydrater i stor mängd kan skapa ohälsa i längden ger jag dig två nyckelord: insulinresistens och det metabola syndromet.

[MariaF]

20 timmar sedan, Lost i Kost sade:

Jag har aldrig kunnat bli sådär pinnsmal som vissa är, vet inte riktigt varför. Önskar verkligen jag kunde det.

Välkommen till forumet! Men jösses vad ledsen jag blev över din kommentar...  ...men det var inte kroppsuppfattning du frågade om så förlåt att jag kommenterade...

Du är uppenbart normalviktig och om du har "fluff" på "fel" ställen är de hormonella. Östrogen ger typiskt kvinnlig fettinlagring på rumpa, lår, underarmar och byst. Stresshormoner lägger fettet runt de inre organen/buken. Jag håller med Cleppa, Next Level Biohacking (Martina Johansson) är nog den inspirationskälla du behöver. Näringstät (keto)mat, träning och hormonbalansering är vad det handlar om. 
Att "unna sig" är ett ganska dumt uttryck (eller ja, jag tycker det är heldumt) eftersom det skapar en känsla av rätt eller fel. Om du VILL äta godis ibland så gör det. Notera vad du får för effekter, utvärdera om det är värt det och gör nästa val utifrån det. Om sockersuget kommer farande och du inte får stopp på det kanske du inte vill utsätta dig för det. Om magen svullnar upp eller du får andra symptom så kan det vara bättre att avstå men bara du kan bedöma det. Det handlar alltså inte om att bränna kalorier, vilket man traditionellt pratar om när man använder uttryck som "jag unnar mig en snickers efter träning". Beroende på vilken sorts träning du utövar får du olika effekt. Hög- eller halvhögintensiv träning bränner glukogen, "sockerdepån" på ca 2000kcal. Lågintensiv träning eller tung styrka ger fettförbränning. 

[Peter B]

Välkommen hit Lost i kost!
 

Jag tänkte svara på den enklaste frågan ... du kan inte äta mycket kolhydrater typ över 100 gram en gång i veckan och vara i ketos. Men om du äter mindre än 20 gram kolhydrater 6 dagar i veckan och sen äter mer en dag i veckan så kommer du antagligen kunna vara viktstabil. Men en spaning är att många verkar ha problem med att äta på det viset.... antalet högkolhydratdagar verkar ha en tendens att öka med tiden. Men om det verkar funka för dig och du mår bra så lyssna inte på vad andra säger utan kör så ... det är fantastiskt mycket bättre än SLV:s "normalkost"!

[Nisse]

Ät en gång per dag endast och då äter du ordentligt men inget skräp så löser du ditt problem. Men det gäller att våga och det gör endast några få.

[Elinor]

Tycker du låter lite fixerad vid godis, som att du tänker en hel del på det och går och längtar och planerar? Så jag tycker inte du ska äta det ibland. Snarare skippa sötsaker, bröd och pasta tills du har dina cravings under kontroll. Sen tror jag en bidragande orsak är att du äter för lite vanlig lagad mat, då är man konstant otillfredsställd och får sug efter godis och snabba kolhydrater. 

Det är rätt lätt att bli smalare via halvsvält, men extremt svårt att upprätthålla, som du kanske märkt? Kroppen börjar streta emot efter att ha levt på några ägg, kycklingben och selleri och skriker efter snabb energi på ett sätt som är svårt att stå emot. Din vikt/längd säger mig inte så mycket, annat än att du inte är direkt överviktig. Om du har hyfsat med grundmuskler och fettet sitter på rätt ställe, dvs hälsosamt bra kroppsfett som kvinnor behöver, så ska du inte gå ner i vikt alls. Då är det snarare styrketräning som gäller, för en fastare kropp rent estetiskt. Är du däremot svag som kokt spagetti och allt fett sitter i mitten likt en tunna, så kan det ju absolut finnas en poäng i att försöka bli av med det, även om du har normal BMI. Men är samma som gäller där att äta näringstät lagad mat 2-3 ggr per dag och försöka få in varierad styrketräning.

Kolhydrater rent generellt är såklart inte gift som cigaretter. Det är energi rätt och slätt och i sig neutralt. Men risken att utveckla metabola- samt välfärdssjukdomar ökar drastiskt, om man äter en diet som mestadels består av en massa kolhydrater och främst när det sker i kombination med billiga vegetabiliska fetter/oljor. Livsmedel med hög andel kolhydrater är också mestadels näringsfattiga och kan även göra skada i kroppen, som t.ex glutenspannmål.

[MariaF]

11 timmar sedan, Nisse sade:

Ät en gång per dag endast och då äter du ordentligt men inget skräp så löser du ditt problem. Men det gäller att våga och det gör endast några få.

Det passar inte heller alla, ur ett biokemiskt och/eller epigenetiskt perspektiv. 

[Zepp]

On 2020-05-01 at 13:34, Lost i Kost sade:

Hej! Jag är en tjej som skulle behöva lite diettips! 

I Januari förra året började jag gå på ketodieten, jag hade ingen våg så vet inte hur mycket jag gick ner men det syntes. Jag åt väldigt lite mat, ett ägg till frukost, två ägg till lunch och lite selleri. Till middag brukade jag äta ett kycklingben med sallad. Jag åt alltså inte något överflöd av fett som man ska göra vid keto. Under våren kunde det hända att jag åt lite chips eller kolisar när jag träffade mina vänner men detta var ytterst sällan. 

Jag fortsatte sedan under sommaren och vägde då nätt och jämnt 57 kilo, är 162 cm lång. Jag började även jogga en hel del och unnade mig ibland att äta kolhydrater, återigen mycket sällan. 

Till vintern och framförallt nu till våren har mitt kolhydratintag ökat. Vanligtvis äter jag under eller runt 20 g. kolhydrater per dag men ibland kan jag äta bröd när vi har fika på jobbet. Oftast sker detta en gång per vecka vilket är rätt mycket. Just nu väger jag 59 kilo, jag har alltså gått upp 2 kilo sen i somras och det känns inte alls bra. Jag skulle verkligen vilja unna mig en godispåse/en god pasta på helgerna men jag är samtidigt väldigt orolig över att kanske snart väga 60 kilo! 

Jag är i ett förhållande och det är så trevligt att kunna ha mysiga "datenights" ibland när man lagar något alldeles extra gott eller äter lite godis framför en film. Jag trivdes verkligen i min vikt när jag vägde 57 men jag vill inte heller leva så som jag gjorde då. Mitt ansikte svullnade upp en hel del som det kan göra när man äter alldeles för litet. 

Jag har haft en rätt lång paus i min träning men börjat ta upp den igen. Kan jag unna mig godis två gånger i månaden om jag tränar minst 4 ggr i veckan? 

Vill gärna veta hur farligt kolhydrater är också? Jag är med i flera ketogrupper på facebook, de flesta verkar vara väldigt överviktiga och måste ta till strikta åtgärder. Det känns som att kolhydrater är ett gift, som cigaretter. Jag känner mig helt lost i kost och diet. Det känns som lite för mycket att väga 59 kg och vara 162 cm. Jag har aldrig kunnat bli sådär pinnsmal som vissa är, vet inte riktigt varför. Önskar verkligen jag kunde det. 

Nu får du mina tips;

Typ samma;

Detta är altså godiset!

Typ sådant du bör basera ditt födointag på illafall de flesta dagar!

Men inte nog med det.. det är i princip omöjligt att undvika rent ut sagt skitmat/godis/vänner som bjuder på kakor, bullar,godis, läsk.. vi är alla där, det går inte att undvika, men det går att minimera!

Oså till kolhydraternas farlighet/giftighet, de är inte ett dugg giftiga om du får de från de bilder som jag skickat med!

On 2020-05-01 at 13:34, Lost i Kost sade:

Vill gärna veta hur farligt kolhydrater är också? Jag är med i flera ketogrupper på facebook, de flesta verkar vara väldigt överviktiga och måste ta till strikta åtgärder. Det känns som att kolhydrater är ett gift, som cigaretter. Jag känner mig helt lost i kost och diet.  

Jag tror mig därmed att du förstått vad det handlar om, du verkar inte vara där hur som helst?

Iallafall don efter person, de du beskriver behöver antagligen ta till drakoniska åtgärder för att reversera sin hälsa, du är iallafall inte där vad jag förstår, ta lite lärdom så att du slipper hamna där!

"Det känns som lite för mycket att väga 59 kg och vara 162 cm. Jag har aldrig kunnat bli sådär pinnsmal som vissa är, vet inte riktigt varför. Önskar verkligen jag kunde det."

Detta förefaller för mig vara ett uttalande från en ung kvinna, som är typ orolig för hennes kroppsform.. jag kan avslöja lite som så att man blir inte lyckligare av en viss kroppsform, men man kan hur som helst få lov att äta god och näringsrik mat!

Altså.. striktaste former av LCHF/keto kan vara nödvändigt för vissa, samt reduktion av måltider per dag/kalorier per dag/motion.. i princip inte såå far of från andra kostråd.. enda skillnaden från LCHF/Keto är att du måste äta riktig mat!

På det hur undviker man godis, läsk och gratis semlor på jobbet, man äter fucking mest riktig mat och överlåer till andra att använda sina kroppar till att destruera skiten!

Iallaffall så får du av mig en frisedel att på egen födelsedag/din partners/dina barns, samt på brölopp/begravning, äta vad som bjuds!

[MariaF]

7 timmar sedan, HelgeK sade:

Vad har du för belägg att det är olämpligt ur epigenetiskt avseende, att äta endast en gång perdag?  

Jag skrev att det PASSAR inte alla... Jag kan skriva en kilometer text om det epigenetiska spåret men jag tror inte det hjälper för att öka förståelsen (och framför allt vill jag inte lägga tiden, det tycks inte vara så många som jag trodde som kan nåt om det spåret, något jag drar slutsatsen av utifrån den bristande svarsfrekvensen i epigenitik-tråden (vi kanske kommer till ämnet där framöver, vet vet?)). Det jag ville poängtera är att det PASSAR INTE ALLA. Det är det viktiga! Väldigt många av oss som hänger här har varit med i olika viktklubbar genom åren och när resultaten uteblivit så har vi upplevt att vi gjort fel, att vi ÄR fel. (Nu summerar jag alltså upplevelser baserade på många olika trådar här i forumet, hur många får du leta reda på själv.) Så, om man inte får resultat av OMAD, eller inte mår strålande av det, är det inte säkert att det är individen det är fel på, det kan vara så att man är en av de det inte passar. Sedan vet man förstås inte om man inte testat all-in.

[MariaF]

7 timmar sedan, HelgeK sade:

MariaF sade:  "Det passar inte heller alla, ur ett biokemiskt och/eller epigenetiskt perspektiv"  

Vad har du för belägg att äta en gång per dag att det inte passar alla, ur ett biokemiskt och/eller epigenetiskt perspektiv? 

Vad har du för belägg för att det INTE är så?
Vad i detta stora ämne vill du veta? Allt? Biokemin kring de som gått i väggen (som OMAD inte passar för)? Epigenetiska variationer beroende på vad man utsätts/utsatts för i sitt liv (som kan påverka hur väl avgiftning eller näringsupptag mm fungerar)? Hur en skadad tarm som har begränsat näringsupptag ibland kräver att man äter mindre mängd mat för att systemet ska hinna ta upp näringen? Ämnet är så stort att man kan inte dra alla varianter här. Men om man är medveten om att det KAN vara så, av skäl som inte beror på en själv, så slipper vederbörande känna att han/hon misslyckats om man tillhör de som det inte blir bra för. 

[Jamtlandstjej]

On 2020-05-01 at 13:34, Lost i Kost sade:

Det känns som lite för mycket att väga 59 kg och vara 162 cm. Jag har aldrig kunnat bli sådär pinnsmal som vissa är, vet inte riktigt varför. Önskar verkligen jag kunde det. 

59 kg till 162 cm ger ett BMI på 22...alltså långt ifrån nån övervikt. Men kanske det är så att du själv upplever "fluff" på ställen du inte vill ha det? I så fall kan jag bara instämma i de andra tips du fått här ovan att läsa in dig på Martina Johanssons blogg. Hon är smal, muskulös och äter ordentligt med rätt mat. Av din beskrivning på vad du åt tidigare så tycker jag att du åt oerhört lite mat. Risk för att du tappat muskelmassa av det vilket jag inte tror är din önskan... Näringsämnen är viktiga så se till att du får i dig allt du behöver först och främst. En god pasta kan du ju unna dig om du använder en pasta som är godkänd ur LCHF-synpunkt. En härligt gräddig sås till det så är du i hamn. Uppriktigt sagt så är det ju för det mesta i såsen som smaken sitter...