Elitidrottsmän/kvinnor som äter "low carb"?

[bullen344]

Man hör ibland att low carb/paleo ska vara optimalt för atletisk prestation. Finns det några idrottare (förutom inom crossfit) som äter lågkolhydratkost och presterar på elitnivå inom sin sport?

[Leopold Roos]

Björn Ferry vann OS i skidskytte på LCHF. Dock har han tyvärr tröttnat på att det är mer ansträngande att fixa mat på detta sätt när han reser så mycket.

Jonas Colting kör strikt LCHF i triatlon.

[dufva]

Världsettan i tennis Djokovich skippar spannmålen i allafall

Svenske mästaren i kettlebell är Lchf:are

 

Tyvärr sitter nog "Gunds Svan-myterna" lite väl djupt bland svenska idrottare än så länge

Kanske därför vi inte riktigt hävdar oss så bra i många sporter i dagsläget

 

Många slutar säkert tack vare sin undermåliga kost idrotta alldeles för tidigt eller får sitta skadade på bänken stora delar av sina idrottskarriärer i onödan

 

Se på Colting

i 40-årsåldern idag och lika konkurrenskraftig som nånsin

[johann]

Gustav Larsson http://www.smp.se/sport/larsson-kottar-pa(3637464).gm

 

(krångel med länken, kopiera och klistra in i)

[Zara]

Sen är ju frågan vart gränsen för LCHF går, är det baserat på kolhydratsmängden (max 20g/dag) eller baserat på E%. Elitidrottare äter ju i princip väldigt mycket (många kalorier) och då är det, vilket jag också märkt på mig själv, ibland svårt att hålla sig under den "magiska" gränen på 20g/dag även om E%en är låg.    

[Tiny Tom]

Man hör ibland att low carb/paleo ska vara optimalt för atletisk prestation. Finns det några idrottare (förutom inom crossfit) som äter lågkolhydratkost och presterar på elitnivå inom sin sport?

 

En motfråga, finns det någon elitidrottare av idag som är det utan att ha nödvändiga egenskaper med sig i grunden? Jag vet att många elitidrottare förvånansvärt ofta inbillar sig vara ex. "genetiskt begränsade" och att de kommit dit de kommit enbart genom "blood, sweat and tears". Det handlar då mer om bristande insikt om hur "normen" har det och definitivt noll insikt om hur den andra sidan av spektrumet har det. (En minoritet i klass med de mer begåvade men de finns trots allt.) Jag har nästan aldrig träffat på/hört talas om någon som det stämmer på.

 

Det har ju snackats mycket om Lance Armstrong nyligen efter hans "erkännande" om dopning. Det finns mycket att säga om detta men för att lämna det därhän så hade Armstrong också ett rykte om sig att vara snudd på psykopat i relation till sin tävlingsinstinkt och träningsdriv. En robot i princip.

 

Tyngdlyftaren/styrkelyftaren Doug Hepburn, av många ansedd vara en av de starkaste drogfria personerna som vandrat på den här planeten, hade en massa problem i bagaget som ex. att han föddes med klubbfot. Trots detta så tog han sig upp i världseliten. Men det hade ju aldrig gått om han inte också haft ledrobusthet, i synnerhet i överkroppen, som en ordinär gorilla. Med detta sagt så var han långt före sin tid vad gällde experimenterande med framgångsrika träningsupplägg och hade också ett driv bortom normen. För den som inte känner till honom så är ett exempel här (notera hur dålig teknik han hade och hur han kompenserar med råstyrka i pressdelen...det är trots allt 172 kg stången väger):

 

 

Kroppsbyggaren Lee Priest, begåvad med världens största armmått i relation till kroppslängd, tränades av båda sina föräldrar som båda var kroppsbyggare, dvs han hade både kunnandet och - antas - genetiken i bagaget. Har man denna smått osannolika fördel så kan man se ut så här vid 14 års ålder:

 

 

...och så här vid 16 års ålder (föräldrarna glimtar förbi också):

 

 

 

Ingen insulinresistens så långt ögat når!

 

Nu är självklart kroppsbyggning en lite speciell aktivitet eftersom den mer än, kanske, någon annan är så strikt beroende av genetiken/andra förutsättningar. Det finns ingen framgångsrik kroppsbyggare som inte delvis har mor och far att tacka för detta. Med detta sagt så finns det ingen dito som inte också lagt väldigt mycket tid, energi och hårt arbete på muskelskulpterandet. Detta gäller även om de stoppar i sig starkare kosttillskott än vad de säljer på Gymgrossisten.

 

Man bör också nämna att genetiken bör ses som ett spektrum. Det finns sådana som haft sanslösa fördelar men som inte blivit framgångsrika av en eller annan anledning. Det finns också sådana som inte haft 100% tur med föräldrarna men pga en väldig massa slit tagit sig förbi sådana som haft det. Poängen här är att det finns idag många som inte ens ger träning en seriös chans för att de inbillar sig att genetiken är allt. I elitsammanhang är det definitivt väldigt mycket men inte ens där är det allt. Ju längre ifrån dessa sammanhang man kommer desto mindre anledning att tänka för mycket på detta.

 

Genetik bör betraktas ur perspektivet möjliggörande och inte som en ursäkt. Konkret, är man medveten om hur det står till, ex. inom elitbyggning vad gäller genetiska/medicinska fördelar, så har man lättare att navigera sig runt den terräng som detta dikterar och finna det som utvecklar efter ens egna förutsättningar.

 

Precis alla kan förbättra sin prestation. Alla kan dock inte förbättra sig så pass mycket att det räcker för att tävla på elitnivå. Tvärtom är det väldigt få som kan det med viss variation i relation till hur mycket idrotten är beroende av genetiken/andra förutsättningar. Det trevliga är dock att når/om man uppnår vad man skulle kunna kunna beskriva som sin maximala potential, så brukar detta vara rätt exceptionellt vid jämförelse med de flesta andra människor.

 

Lite OT där...

 

Tillbaka till ämnet. Det finns mig veterligen väldigt få elitidrottare som är insatta i nutritionslära. Det finns mig veterligen också rätt få experter som är det, generellt sett. Dessa anledningar räcker gott och väl för att förklara att generellt sett så är det sannolikt väldigt få elitidrottare som äter något som liknar LCHF-kost. Faktum kvarstår, det är främst extremerna på prestationsspektrumet som dras till denna kosthållning. Än så länge. Kort och gott, en del elitpresterande inom kroppsbyggning och så - andra sidan - människor med metabola problem som insulinresistens etc.

 

Med detta sagt, inom uthållighetsidrotterna så är det numera inte alls ovanligt med lågkolhydratkost. "Train low, compete high" är mig veterligen en norm som utgått från denna kategori av idrottare. De första studierna som visade på vikten av s.k. fettladdning istället för/i kombination med glykogenladdning utgick från långdistansare inom löpning/cykling. Det finns också ett och annat fall där denna kategori idrottsutövare tidigare anammat "hemliga knep" som gjort dem mer framgångsrika än andra. Det är sannolikt inte särskilt långsökt att ett sådant kan ha varit just effekter av fettladdning/lågkolhydratkost.

 

Sist men inte minst, elitidrottare har ofta ett primärt fokus, pga mycket omfattande träning, att helt enkelt få i sig tillräckligt med mat för att tillfredställa energibehoven. Man vill helst inte ha mer problem med matintaget än det redan innebär att trycka i sig 6000+ kalorier om dagen som en del faktiskt gör. Ur detta perspektiv är det kanske också rätt förståeligt att man inte grottar ned sig ytterligare i något som ökar på komplexiteten, åtminstone på kort sikt.

[Zepp]

Man hör ibland att low carb/paleo ska vara optimalt för atletisk prestation. Finns det några idrottare (förutom inom crossfit) som äter lågkolhydratkost och presterar på elitnivå inom sin sport?

Mnja.. det där är nog välvillga tolkningar.. grejen är snarare att man kan bedriva elitidrott utan massiv laddning av kolhydrater!

 

Dvs, det är myten om att man måste äta en massa kladdiga snabbmakaroner och dricka hinkvis med sockerlösning som är helt uppåt väggarna.

 

Grejen därvidlag är att på elitnivå vill du kunna utnyttja både glykolys och betaoxidation maximalt.. och inom uthållighetsidrott även kunna gå över i ketosis.

 

Sen är det en annan sak att inom vissa sprintsporter så spelar betaoxidation mindre roll.

 

Men för de flesta handlar det om en balans.. och det uppnår man inte på ett allt för högt beroende av glykolys.

 

Sen till det allra viktigaste förutom rätt träning, maten du äter skall främst fylla på dina hälsodepåer, glykogendepåerna kan man fylla på vilken bensinmack som helst med godis o läsk.

[bullen344]

 

Lite OT där...

 

 

Tillbaka till ämnet. Det finns mig veterligen väldigt få elitidrottare som är insatta i nutritionslära. Det finns mig veterligen också rätt få experter som är det, generellt sett. Dessa anledningar räcker gott och väl för att förklara att generellt sett så är det sannolikt väldigt få elitidrottare som äter något som liknar LCHF-kost. Faktum kvarstår, det är främst extremerna på prestationsspektrumet som dras till denna kosthållning. Än så länge. Kort och gott, en del elitpresterande inom kroppsbyggning och så - andra sidan - människor med metabola problem som insulinresistens etc.

 

Med detta sagt, inom uthållighetsidrotterna så är det numera inte alls ovanligt med lågkolhydratkost. "Train low, compete high" är mig veterligen en norm som utgått från denna kategori av idrottare. De första studierna som visade på vikten av s.k. fettladdning istället för/i kombination med glykogenladdning utgick från långdistansare inom löpning/cykling. Det finns också ett och annat fall där denna kategori idrottsutövare tidigare anammat "hemliga knep" som gjort dem mer framgångsrika än andra. Det är sannolikt inte särskilt långsökt att ett sådant kan ha varit just effekter av fettladdning/lågkolhydratkost.

 

Sist men inte minst, elitidrottare har ofta ett primärt fokus, pga mycket omfattande träning, att helt enkelt få i sig tillräckligt med mat för att tillfredställa energibehoven. Man vill helst inte ha mer problem med matintaget än det redan innebär att trycka i sig 6000+ kalorier om dagen som en del faktiskt gör. Ur detta perspektiv är det kanske också rätt förståeligt att man inte grottar ned sig ytterligare i något som ökar på komplexiteten, åtminstone på kort sikt.

 

Väldigt mycket OT där. Jag förstår inte exakt vad utläggningen om genetik har att göra med min fråga? Så klart genetik spelar roll.

 

Det jag kan utläsa är att man inom extrema uthållighetssporter tenderar att prestera bättre på low carb? Det innebär att det borde finnas en hel del ultramarathonlöpare som tillämpat detta? Kunskapen om ketogena dieter är ju knappast svår att tillskansa sig idag med YT och uppsvingen som low carb/paleo har fått de senaste åren.

 

I motsats till vad du säger tror jag visst att elitidrottare är väldigt intresserade och insatta i näringslära. Tillsammans med experimenterande i träningsformer är ju näring i stort sett det enda som kan påverka resultaten. Som du säger är ju genetiken svår att förändra. Det handlar ju även om att äta en diet som inte är inflammerande för att undvika skador, så man slipper avbrott i träningen. Även om inte idrottarna är insatta så tror jag absolut att det finns personer runt omkring idrottaren som är det, t ex klubbens nutritionist. En idrottare kostar ju väldigt mycket pengar för klubben, så jag tror att det finns insatta personer som är måna om att hålla dem friska och presterande.

 

Sen skiljer det givetvis åt från sport till sport. För en fotbollsspelare kanske inte kosten är lika viktig som för en löpare, eftersom fotbollsspelarens talang i mångt och mycket bygger på andra aspekter som tajming, bollkontroll, spelförståelse etc.

 

I realiteten tror jag att om man verkligen analyserar dessa idrottares dieter så kan man nog se att de inte är så "low carb". Många hävdar nog att de äter "low carb" men trycker i sig massa kh-gels och dylikt när det är dags att prestera.

 

Snabbmakaroner låter inte speciellt gott. Bananer och frukt FTW!

[Zara]

I realiteten tror jag att om man verkligen analyserar dessa idrottares dieter så kan man nog se att de inte är så "low carb". Många hävdar nog att de äter "low carb" men trycker i sig massa kh-gels och dylikt när det är dags att prestera.

 

Men innebär detta att man inte presterar på lågkolhydratskost om man äter kolhydrater just vid tävling? För mig så äter jag lågkolhydratskost (strikt) 99.9% av tiden men har upptäckt att jag får ett extra "go" om jag kolhydratsladdar innan lopp. Med detta är det inte sagt att jag inte klarar av att springa utan kolhydratsladdning.

 

Det som är huvudfördelen för mig med att kolhydratsladda innan lopp och äta low-carb övrig tid är att jag aldrig får känslan "att gå in i väggen" vilket jag tror majoriteten av övriga tävlande får då de får slut på glucosdepåerna, detta är någonting jag har funderat mycket på och vet inte riktigt anledningen av, men jag misstänker att eftersom jag är ketoanpassad normalt så är det naturligt för kroppen att använda fettet som bränsle så fort den får slut på "övrigt bränsle".