Kan jag äta chips?

[Christian Fagrell]

Hej

Har precis börjat LCHF mest för att gå ner i vikt.

Innan åt jag väldigt mycket socker och kolhydrater, mycket pasta, chips, pizza.

Som jag fattar det för måttlig LCHF så gäller under 50g kolhydrater per dag.

Kan dom 50g vara onyttig LCHF? dvs kan de 50g vara chips? Eller motverkar det hela metoden?

[MariaF]

Välkommen till forumet, Christian!

Jag vill nog påstå att "fel sorts kolhydrater" motverkar syftet om syftet är att gå ner i vikt...

Potatis innehåller s.k. snabba kolhydrater. Den stärkelse som finns i potatis består av många grenar som spretar, typ som en björkkvist. Enzymet som spjälkar stärkelsen behöver antingen en ända, eller en klyka för att få fäste. En stärkelsemolekyl som ser ut som de i potatisen blir alltså väldigt lätt att bryta ner och räknas därmed som snabb. Det finns vissa sätt att förändra potatisens nedbrytbarhet, tex genom att äta den som potatismjöl men det är ju inte samma sak som chips, direkt...

LCHF som metod är ett antal riktlinjer där mängden kolhydrater är den enda egentliga regeln vilket ger öppning för att äta "skräp" upp till 50g kolh/dygn men vill du ner i vikt ska du vara noga med varifrån dina kolhydrater kommer. Viktminskning tenderar att avstanna om hälsan åtsidosätts. Du kan i princip äta snickers dagligen och ändå, utifrån den enkla definitionen av LCHF, ätt LCHF. Det är dock så att numera räknar de flesta LCHF som bra mat, lagad från scratch. Mat som ÄR ingredienser, inte mat som HAR ingredienser. Vill du ner i vikt måste du släppa taget om mjölmat, potatis, ris mm och ta de kolhydrater som kommer av grönsaker istället. Rekommenderar receptbanken på Kostdoktorn; blomkålsmos är kanongott! Saknar man bröd kan fröknäcke eller nötbröd vara alternativ ett tag om man inte tenderar att falla in i sug och överäta sådant. Många gör tyvärr det av substituten eller bakverken.

Annat som påverkar är din ålder, ev. sjukdomar, stressnivå, sömn, träning mm. Kanske ska tillägga att träning ur energiförbränningsperspektiv är rätt kasst men ur hormonbalanserande perspektiv är det viktigt. Viktnedgång är hormonellt så det gäller att balansera sig.

[Katerina]

Hej Christian och välkommen till forumet!

Som @MariaF säger är mängden kolhydrater bara en parameter. LCHF fungerar eftersom man tar bort det kolhydratrika skräpmaten. Skräpmaten är en av nycklarna till en viktuppgång. Skräpmaten som chips innehåller stärkelse (snabba kolhydrater) + fröolja + smaksättare (olika kemikalier). Alla dessa ingredienser är starkt inflammationsdrivande och många gånger beroendeframkallande. De flesta som går upp i vikt får oftast sina problem pga det väldoftande, välsmakande näringsbefriade "maten" som det finns hyllmetervis i affären. Om man på riktigt vill gå ner i vikt är det sina vanor man måste förändra. Viktproblemen hänger ihop med vanor. Om du vill vara ärlig mot dig själv så måste du erkänna att om man börjar äta chips så är det mycket svårt att sluta. Du kanske har en vilja av stål men det skulle inte jag klara. Dessutom om nu varje kolhydrat ska komma från chipsen vad tänkte du äta i övrigt?

[Zepp]

On 2020-05-03 at 10:21, Christian Fagrell sade:

Hej

Har precis börjat LCHF mest för att gå ner i vikt.

Innan åt jag väldigt mycket socker och kolhydrater, mycket pasta, chips, pizza.

Som jag fattar det för måttlig LCHF så gäller under 50g kolhydrater per dag.

Kan dom 50g vara onyttig LCHF? dvs kan de 50g vara chips? Eller motverkar det hela metoden?

Testa, men jag är mer inne på att de där 50 gram chipsen ställer till det på ett mentalt plan.. ersätt de med 50-100 gram kolisar från grönsaker i stället.

Dvs de där 50 gram chips är lixom inte det näringsrikaste, du behöver ju få vitaminer och mineraler i rimlig mängd.

Iallafall så får du en frisedel utav mig att äta 50 gram kolisar från potatis, men då skall den vara färsk, du skall ha skalat den och kokat/stekt den!

[Peter B]

Sisådär 20 gram är bra om du reserverar för grönsaker. Då blir det 30 gram kvar för chips... personligen skulle jag då hellre låta bli ...det blir inte mycket till chips

Men om du blir lycklig på det och det är det som krävs för att fortsätta med LCHF så ät chipsen.

En sak som är värd att tänka på när det gäller LCHF och viktnedgång är att om når sitt viktmål efter några månader och sen börjar äta som vanligt så kommer man snabbt att väga som "vanligt". Så min rekommendation är att redan från början ha en strategi för hur man ska äta sen

 

Lycka till!!

[Christian Fagrell]

Tack för svaren.

Jag förstår ju helt vad ni säger, men tanken på att aldrig äta chips igen gör nästan att jag ger upp.

När man ätit nånting hela livet och vet hur gott det är, är det ju svårt att helt sluta med det.

Hur hanterar ni detta mentalt? Jag tycker det är jättesvårt.

[Peter B]

Man biter ihop.

 

Men jag tycker.... gå över till LCHF men fortsätt med lite chips ett tag till med massor av dipsås till varje chip gärna gjord på smetana (minska lite på pulvret) .... så kan du ju fundera ett tag på om det är något du kan ge upp....om det inte går för dig att ge upp detta... så kan du ju testa att ta en påse till helgen eller varannan helg och se om du når dina viktmål ändå.

[Stackars Jack]

13 minuter sedan, Christian Fagrell sade:

Tack för svaren.

Jag förstår ju helt vad ni säger, men tanken på att aldrig äta chips igen gör nästan att jag ger upp.

När man ätit nånting hela livet och vet hur gott det är, är det ju svårt att helt sluta med det.

Hur hanterar ni detta mentalt? Jag tycker det är jättesvårt.

Man biter ihop precis som Peter B säger.

Men för många så behöver man bara göra det en period sen är det inget problem. För mig ett par veckor sen försvinner suget.

Men för varje avsteg jag gör så kommer samma problem som ett brev på posten.

Har varit lite av en mentor åt några som vill börja med LCHF och det viktigaste rådet jag ger är att vara strikt tills suget och resultatet börjar komma.

Vilket inte är så lätt, men klarar man av det så behöver man inte felsöka och hitta orsaker som stoppar viktnedgång eller hälsoförbättringar som man är ute efter.

Men alla har olika förutsättningar och olika mål.

Men att börja ganska strikt utan avsteg tills man ser resultat brukar fungera väldigt bra. Sen är det upp till var och en att testa vad som fungerar för då kan man alltid gå tillbaka till det som fungerade.

Lycka till

[Tr0llet]

41 minuter sedan, Christian Fagrell sade:

Tack för svaren.

Jag förstår ju helt vad ni säger, men tanken på att aldrig äta chips igen gör nästan att jag ger upp.

När man ätit nånting hela livet och vet hur gott det är, är det ju svårt att helt sluta med det.

Hur hanterar ni detta mentalt? Jag tycker det är jättesvårt.

Jag tror att jag förstår dig precis. En gång, efter att jag gått ner i vikt så jag var jättenöjd med både utseende och mående, höll jag på att dö av sorg vid frysdisken i affären. Det hade kommit en ny Ben and Jerry - glass. Jag föll  nästan på knä. Jag tänkte att ALDRIG mera får jag äta glass. ALDRIG. Så kom jag på att fråga mig själv vem förbjuder mig? Står det i någon lag att det nu är förbjudet. Dör kanske  någon om jag äter en hel bytta glass på 10 minuter? Nä. Det är helt lagligt och tillåtet att äta glass. Så tänkte jag också på hur nöjd jag var med utseendet och jobbet jag gjort då jag gått ner alla kilon. Eftersom jag också saknar sockerbroms vet jag att lite glass inte räcker, jag vill ha allt. Genast på en gång. Så tänkte jag så här: "Varsågod Tr0llet, ta för dig. Ät allt om du vill, det är fritt fram. Du har lov. Men vill du förstöra det som du åstadkommit så här långt, eller vill du vara slank och frisk i fortsättningen också? Du kan välja, allt du väljer är tillåtet." Och då släppte den där knuten av krav, begränsningar och ofrihet som man upplever då något är förbjudet. Att man måste stå emot. Det är helt ok att äta vad man vill. Vi väljer alldeles själva. Vi kan då också välja att låta bli idag. Glassen och chipsen finns kvar imorgon. Då kan vi göra ett nytt val. Så tänker jag

[nokenok]

2 timmar sedan, Christian Fagrell sade:

Tack för svaren.

Jag förstår ju helt vad ni säger, men tanken på att aldrig äta chips igen gör nästan att jag ger upp.

När man ätit nånting hela livet och vet hur gott det är, är det ju svårt att helt sluta med det.

Hur hanterar ni detta mentalt? Jag tycker det är jättesvårt.

Man ska nog inte förbjuda nåt, bara skjuta upp, eller nåt.

För 13 år sedan sa jag att  jag skulle äta en dajmstrut till sommaren, suget försvann, och jag har forfarande inte ätit den.

 

 

[Trollmormor]

2 timmar sedan, nokenok sade:

Man ska nog inte förbjuda nåt, bara skjuta upp, eller nåt.

För 13 år sedan sa jag att  jag skulle äta en dajmstrut till sommaren, suget försvann, och jag har forfarande inte ätit den.

 

 

Exakt så gjorde jag. Mitt favoritgodis fanns på en kortända nästan framme vid kassan i min ICA-butik. Till en början la jag märke till det varje gång och tänkte att det ska jag köpa sen. Eftersom jag är (var) världsmästare på att skjuta upp saker så blev det aldrig sen. Sakta men säkert försvann tankarna på att köpa det sen. Efter ett tag såg jag det ens. Så småningom upptäckte jag att dom flyttat det. Eller kanske slutat med det helt. Nu har det gått 8 år och än har det inte blivit sen.

[jessika.m.nilsson]

Jag upplever att suget försvinner med tiden, och att chips är absolut inte lika gott längre som jag tyckte att de var....

Speciellt efter att jag insåg att det jag gillade med chips var krispigheten och inte smaken i sig, och att jag kunde ersätta chips med fläsksvålar eller kokoschips vid de tillfällen jag vill äta ngt krispigt och lätt saltat  

Och allmänt kan jag nog säga att efter lång tid (år) på LCHF/keto så har smaklökarna definitivt förändrats 

[Ti Ti]

Mitt tips är att spara till en dag i månaden i stället för lite varje dag
När jag först började med LCHF för flera år sedan lovade jag mig en kolhydratrik dag per månad. Jag ville ju inte kasta bort den på vad som helst, utan ville planera dagen. Hela månaden gick jag och tänkte på vad jag var mest sugen på: pizza, varma mackor, chips och ostbågar osv. 
När dagen äntligen kom (sista dagen av första månaden på LCHF) så räckte det med en måltid för att jag skulle få nog, och inte var det så gott längre som jag hade föreställt mig. Fyra veckor utan snabba kolhydrater hade dämpat mitt sug.
Andra månaden hann gå innan jag hade bestämt mig för vad jag skulle "unna" mig och då tänkte jag att nä, nä, du får inte spara en missad dag, den är förbi.
Tredje månaden iddes jag inte ta någon kolhydratdag längre.

[Zepp]

On 2020-05-05 at 11:22, Christian Fagrell sade:

Tack för svaren.

Jag förstår ju helt vad ni säger, men tanken på att aldrig äta chips igen gör nästan att jag ger upp.

När man ätit nånting hela livet och vet hur gott det är, är det ju svårt att helt sluta med det.

Hur hanterar ni detta mentalt? Jag tycker det är jättesvårt.

Det enklaste är att ersätta chips med något ännu godare, men som är mer av sk riktig mat, helst då med mer näring oxå.

Iallafall så i början så testade jag en massa "LCHF-godis", dvs helt inom LCHF.

Men.. iomed att jag även började laga mer mat ala LCHF, från främst de bästa råvaror jag kunde finna/få tag i.. så försvann så småningom behovet av godis/mellanmål.

Rent mentalt.. tror jag att det handlade främst om att det fanns hemma en hel del bra livsmedel, som kan laga till en massa god mat och dels vill jag inte slänga sådant, dels var det värt att vänta, när man vet att snart så står en god måltid på bordet.

Inte nog med det.. har man LCHF-godis/chips/annat mellanmålsgrejer hemma så tenderar det att bli uppätet.. och det stör min matplanering har jag märkt!

Det är lika på jobbet, när det bjuds på gratis semla/wienerbröd eller tårta strax innan man skall äta lunch!

Dvs skall jag avstå en god måltid till förmån för att låta min kropp destruera den sockerstinna skiten så att mina arbetskamrater inte får diabetes.. eller skall jag låta dem ta eget ansvar för sin hälsa?

Hur som helst, den mentala omställningen är att du inte alls behöver sluta äta chips.. du får äta vad du vill.. grejen att jag inte förbjuder mig att äta något alls.. det har bara blivit så att jag för det mesta äter LCHF.

Och alla som äter LCHF utsätts för att äta lite vad som helst, av nära och kära, på jobbet, på fest, på stan, på språng.. dvs det inträffar hela tiden.

Såå, den viktigaste mentala omställningen är, man skall ha en plan, en måltidsplan, man får då bestämma huruvida man skall äta 1-2-3 måltider per dag, äta lunch på jobbet eller matlåda, 16:8, 5:2!

Det kan i förstone verka vara lite WW över det hela.. men det skiljer sig radikalt, det handlar mest om att du bestämmer dig när du står i affären, har jag köpt det så får jag även äta upp det eller slänga det!

[Christian Fagrell]

Tack för svaren, men problemet för mig är inte att jag är hungrig.

Problemet är att jag har ett minne av hur det smakar och det är smaken jag vill uppleva igen tror jag.

Nu när sommaren kommer blir det svårt att inte tänka på hur gott det är med glass, grillat, kall öl mm.

Jag kan ju alltid dämpa hungern med LCHF, men minnena av det goda kommer ju aldrig försvinna. Eller?

[MariaF]

On 2020-05-05 at 11:22, Christian Fagrell sade:

Jag förstår ju helt vad ni säger, men tanken på att aldrig äta chips igen gör nästan att jag ger upp.

Fundering... Har du testat ostchips? Eller grönkålschips? Ibland räcker det med sälta och knaprigt för att det ska kännas bra. I synnerhet de första ger en "fredagsmyskänsla". Finns att köpa som ostknappar eller så river man en ost man gillar, lägger i små högar på en plåt och gräddar i ugn. Vanlig hushållsost funkar bra men det blir nog olika smak med olika ostar.

[Effie]

Sedan händer det ju att man (efter ett tag) inser att det finns mycket som smakar bättre i minnet än i verkligheten. Vad man gör med den insikten ... det får man komma fram till själv. Jag försöker ha det i minnet. 

[iAnna]

3 timmar sedan, Christian Fagrell sade:

... men minnena av det goda kommer ju aldrig försvinna. Eller?

Jo, minnena av det goda försvinner. Det fejdar ut och det räcker med att lukta på tårtan så inser man att den inte är god längre. Istället kommer andra goda minnen att framträda tydligare. 

[Zepp]

2 timmar sedan, Christian Fagrell sade:

Tack för svaren, men problemet för mig är inte att jag är hungrig.

Problemet är att jag har ett minne av hur det smakar och det är smaken jag vill uppleva igen tror jag.

Nu när sommaren kommer blir det svårt att inte tänka på hur gott det är med glass, grillat, kall öl mm.

Jag kan ju alltid dämpa hungern med LCHF, men minnena av det goda kommer ju aldrig försvinna. Eller?

Been there, done that, det går fucking över.. men bara om du ersätter stora delar av dina Hangupps med ännu godare mat!

Jag tror mer på vana och Dopamin.. dvs jag är iallafall rätt så övertygad om att mentala vanor samt Dopamin har en del iallalfall lite göra med det?

Vi börjar med Dopamin;

https://www.bokus.com/bok/9789127130012/hjarnkoll-pa-maten/

Iallafall, LCHF är typ värsta grilldieten, det är typ bästa råvaror på grillen, ursäkta mig men litta samma som att äta vad som finns i skogen.. för närvarande.

Oså på det andra, du är vuxen, då vet du hur alkohol påverkar oss, däremot antar jag inte  glass.. iallafall så kan jag lova dig att om du gör glass från grädde ägg samt bär, så är det i princip LCHF, medans köpt glass är rester av olika kemikaliska biprodukter som omvandlas till glass!

[Christian Fagrell]

Mycket bra tips, tack!