EF

[EF]

Min son som är 7 år har alltid varit stor (vägde över 4 kg vid födseln), han har liksom en grov kropp i sig men sedan ett par år börjar han bli väldigt mullig också. Han väger 47 kg och är 130 cm lång, har pösig mage, bröst och är rund över höfterna.

Skolsköterskan jublade inte vid hälsokontrollen i höstas kan jag säga.

Min 7-åring har två äldre syskon (12 och 14 år) och dom är och har alltid varit pinnsmala.
Vår yngsta har alltid ätit samma kost som sina syskon, dvs vanlig "Svensson kost" med mackor till kvällsfika etc.

Min man och jag är också överviktiga men det har kommit på senare år. Sedan årsskiftet har vi kört LCHF och gått ner drygt 10 kg var. Jag och mannen äter rätt strikt (bara salta jordnötter och bär ibland).

Vår yngsta son har dragit ner på godis och bullar etc. Det svåraste är mackorna.. Han får nu max 2 mackor per dag (Längtan eller hårdbröd). Han äter också pasta (dock inte ofta) och potatis. Vi märker inte så stor skillnad på vår son. Han har fortfarande runda höfter (mycket fett) och bröst. Tilläggas kan att han är ett aktivt barn och rör sig mycket, speciellt på sommaren med fotboll etc. Han äter heller inte mer än andra.

Jag undrar: hur strikt behöver vi vara? Om han inte kan sluta med mackor, kan vi baka samt köpa bröd utan gluten då? Lika med pasta. Eller blir det ingen skillnad då? Jag mår så dåligt för hans skull, han är världens gulligaste och snällaste kille och är än så länge inte mobbad eller så utan populär i sin klass. Men jag är rädd för hur det blir i framtiden då han redan nu säger att "man är snyggare när man är smal". 

Om det finns någon mer som också har/har haft ett överviktigt barn skulle jag uppskatta att få kontakt. 

/E

[morgonsol]

Hej och välkommen hit @EF!

Jag har dessvärre ingen personlig erfarenhet, men en person jag vet som har erfarenhet av överviktiga barn är Robert Lustig, professor och verksam i USA. Kan verkligen rekommendera hans bok "Socker: din värsta fiende", motsvarande titel på engelska är "Fat Chance: Beating the Odds against Sugar, Processed Food, Obesity, and Disease". Jag har läst boken på svenska och vad jag kan komma ihåg finns det långt bak i boken flera tabeller över hur barnens föräldrar bör förhålla sig till olika sorters mat. Vad som är värst att äta, hur ofta olika saker får förekomma osv. Om du inte vill köpa den kan den möjligtvis lånas på ett bibliotek, det gjorde jag. Ett annat f.d överviktigt barn är My Westerdahl. Hon har bland annat blivit intervjuad HÄR. Denna fb-grupp kanske är det du söker? 

Appropå brödberoende, så finns det en bok med samma titel. Det kan nog vara aktuellt att läsa William Davis bok "Brödberoende".

Hur strikta behöver ni vara? Jag hade nog kikat på fördelningen mellan fett, protein och kolhydrater. Hur ser den ut under en dag? Du skriver att han äter mackor, pasta och potatis. Äter han kött, fisk, ägg osv? Några grönsaker? Hur brukar frukosten se ut? Är mackor ett måste eller kan denna bytas ut mot t ex ägg och bacon, omelett, äggröra? Hur ser lunchen ut? Antar att den äts i skolan på vardagar. Om godis och bullar förekommer mer sällan, hur ofta är det då? Kan nog finnas ett värde att prova glutenfritt. Men nog egentligen bäst att plocka bort helt om det går. Men kanske en förändring som behöver ske gradvis, inte över en natt.

I hela detta tror jag att det viktigaste att vara tydlig med att det inte är något fel på barnet, utan att man bara vill att de ska må bra. Det funkar inte heller att jämföra med syskonen. Olika individer med olika förutsättningar, gäller givetvis metabolism. Ber hemskt mycket om ursäkt om det känns som jag skriver dig på näsan.

Hittade även några inlägg om lågkolhydratkost och barn hos DD, men de är på engelska. Länkar dem här i alla fall: 6 steps down the carb mountain, Low carb kids. Samling av inlägg här, också på engelska, om barn och lågkolhydratkost.

[Ekner]

En fundering. Har pojken vid något tillfälle fått läkemedel, som ex antibiotikum, där vårdansvariga sedan "glömt" återställa mikrobiomet? Läkemedel kan orsaka rejäla rubbningar i tarmfloran där en effekt blir att utvinningen av energi från kosten ökar markant.
Då kan man hamna i en situation där 500 kalorier räcker för att öka i vikt, medan närstående kan äta 3000 kalorier och hålla sej smärta och smala.

[Erik 2]

Jag vägde också väl över 4 för många många år sen. Tyvärr är det nog så att de fettceller man bildar inte försvinner, men man kan jobba på att hålla dem tomma. Viss mängd fett under huden behöver inte vara dåligt. 

Var förlossningen normal eller snitt? Vid snitt får man inte på sig de första bra bakterierna. 

Har det ett samband med förpuberteten, bröst kan tyda på hormonobalans. 

Insulin är nyckeln. Bröd höjer insulin som få andra saker inkl socker. Pålägg utan macka är bra. Typ salladsblad med smör, ost och skinka. 

[Katerina]

Jag kan kanske berätta vad vi har gjort då vi ändrade vår kost till LCHF för hela familjen. Vi levde på Svensson-kosten med mycket pasta och bröd då 6-7 sedan. Sonen älskade både pasta och bröd. När vi bestämde oss för LCHF var sonen 11 år gammal och pinnsmal. MEN avsaknad av fett under huden är inte heller tecken på hälsa. Han hade andra problem. Det var inte lätt att bryta hans brödberoende men skam den som ger sig. Jag tror att nyckeln ligger i utbildning. Man måste utbilda sig själv och förstå varför bröd, pasta och annan processad mat som kommer från färgglada paket i snabbköpet är inte människoföda. När man vet hur snabba kolhydrater och gluten påverkar kroppen inser man att man måste få bort dessa från kosten. Jag insåg att jag måste ändra inte bara min egen kost men även mina nära och käras. Lyckligtvis kom min man till samma slutsats parallellt med mig så jag slapp den här striden.

Men för att få sina barn att inse det måste man föra över den kunskapen till dem också. De är också tänkande varelser och behöver förstå för att kunna avstå. Så jag gick långa promenader med min son och berättade för honom historien bakom fettskräcken, om USA och Ancel Keys och lite om Sjundedagsadventisterna och hur flingor kom in i vår vardag. Jag berättade hur viktig näring är för våra kroppar. Vad socker och bröd består av. Hur sockret kan kidnappa våra hjärnor och vi blir brödberoende då det finns i princip bara glukos i brödet. Man kan ju förenkla dessa historier och se till att de passar barnets ålder och nivå. Det viktigaste är att de förstår varför man väljer att avvika från Svensson-kosten och inte göra som alla andra.

Vi skickade med matlåda med sonen till skolan. Efter några veckor blir det en rutin. Till slut var sonen nöjd för att han visste i förväg vad han skulle äta till lunch och att han slapp skolmaten som inte alltid var speciellt god. Han fick inte äta sin medhavda matlåda i skolmatsalen men vi pratade med hans lärare och ordnade det på ett annat sätt. Det går om man bara vill fast det kan kännas besvärligt.  Man kan se det som att man har tagit det där pillret i Matrix som har gjort att man har ramlat ur den gemensamma illusionen och nu måste man bygga upp sitt liv på nytt. Man kan ju inte då lämna sina barn kvar i illusionen. 

[iAnna]

9 timmar sedan, Katerina sade:

Jag tror att nyckeln ligger i utbildning.

Amen på det!

Det är så vi har gjort med barnen också. "Föreläsningar" vid middagsbordet. Efter ca ett halvår hade vi vunnit över dem (de var tonåringar då). 

[nokenok]

39 minuter sedan, iAnna sade:

Det är så vi har gjort med barnen också. "Föreläsningar" vid middagsbordet. Efter ca ett halvår hade vi vunnit över dem (de var tonåringar då)

Mina var lite äldre, (delvis ute ur huset) när ljuset gick upp för mej så det var kanske lättare, jag behövde inte så mycket "kämpa för att vinna", även om jag också har haft många föreläsningar.
Och jag fortsätter också att ha föreläsningar då jag har ett engagemang.
Men det var inte tvång, men det serveras inte heller nåt jag inte tycker är mat, med mina nutida mått.
Jag tror barnen är tacksamma idag, även om de kanske inte är lika radikala som jag.
Och de äter mestadels väldigt bra nu när de väljer helt själva, ibland kan jag till och med bli lite mästrad om det inte är tillräckligt bra

 

 

 

 

[EF]

Tack snälla ni som svarat mig för ert engagemang  Att läsa era svar ger mig ny energi för att kämpa vidare! Mvh EF

[MariaF]

Kämpar med barnens kost gör vi hela tiden... Åsikter från dem själva, omgivningen osv. Jag blir kallad "religös" för mina försök. 
Men det är värt kampen, @EF! Resultaten kommer att komma! 

[morgonsol]

On 2020-06-19 at 06:34, MariaF sade:

Kämpar med barnens kost gör vi hela tiden...

Jag ser det som en vinst varje gång jag får mina yngsta syskon, 4 och 6, äta riktig mat, t ex ägg, bacon, köttbullar jag själv gjort, kokt broccoli osv, istället för mackor, godis, chips, glass eller vad det nu kan vara.

@EF Något som jag själv försöker tillämpa är att på något sätt dokumentera vad jag äter. T ex ta en bild eller skriva upp. I efterhand blir det lättare att se vad som förekommer ofta respektive sällan, minnet sviker lätt. När jag gjorde en sammanställning innan påsk 2019, då jag trodde mig ha ätit LCHF i ca 2 månader, kunde jag konstatera att jag ätit något sött varje eller varannan dag. Blev lite mörkrädd, men gav samtidigt motivation att låta bli sockret. Hur illa jag missbrukade proteinbar med pepparkakssmak har jag fortfarande inte vågat ta reda på.

En kompromiss skulle väl kunna vara att sött oavsett sort, bara får förekomma på lördagar? Bannlysa saft, ketchup, bullar m.m om det inte är lördag? Äta riktig mat resten av dagarna? Att detta kan gälla hela familjen? Lycka till!