Varför skolmedicinarna sällan talar om C-vitaminets oerhörda betydelse

[Nils Engström]

I samband med studierna runt kostens sammansättning, har nog många av oss kommit till slutsatsen att en av de viktiga orsakerna bakom flertalet sjukdomar ligger i bristen på något eller några näringsämnen och vitaminer. Till skillnad från flertalet skolmedicinare, inser vi också att det kan vara svårt att via kosten få i oss optimala mängder av det kroppen kräver. Vi utgår då främst från att vegetabilierna, som normalt ingår i kosten, genom att ha odlats på utarmade jordar inte längre ger tillräckligt utbyte. Även animalsidan uppvisar vissa försämringar men med tonvikten på andra områden, som jag lämnar därhän, eftersom tråden koncentreras på C-vitaminets betydelse.

Den logiska konsekvensen, att via tillskott tillföra det som saknas i kosten, hör vi sällan en läkare ta upp till diskussion. Vid förfrågan brukar den vanliga kommentaren  vara att man får det man behöver via vanlig mat. Detta bygger på en skrämmande brist på insikt. Om man är cynisk, skulle oviljan att erkänna födoämnesbristernas betydelse för sjukligheten i världen, kunna förklaras med att dessa går hand i hand med läkemedelsföretagens ambition att tillförsäkra sig en bred kundkrets, med lagom stor andel sjukdomar livet ut till att medicinera och få intäkter från. I varje fall ser företagen de icke-patenterbara kosttillskotten som konkurrensmedel, särskilt när de senare i många avseenden kan ha betydligt bättre verkan än läkemedlen till att hålla sjukdomar borta. C- och D-vitamin hör till dessa. 

Inte särskilt märkligt att naturliga födoämnen ofta har så kraftfull verkan jämfört med artificiellt framtagna läkemedel. Naturliga födoämnen - kroppsegna hormoner,  vitaminer och mineraler - tas upp och integreras i kroppen på ett annat sätt än artificiella substanser som kroppen gör allt för att avlägsna så fort som möjligt. Därav behovet av daglig tillförsel av läkemedel i noggrant specificerade doser. 

Läkaren Sture Blomberg docent, anestesi & intensivvård, skiljer tydligt ut sig från läkare i allmänhet, bl.a. genom att arbeta fram en mycket intressant sammanställning runt C-vitaminet. Vad där framkommer borde varje medicinare ta del av, så att det inom detta viktiga område äntligen blir slut på den sorgliga bristen på kunskap och intresse.

För att slå hål på de vanligaste myterna, inte minst som flertalet läkare aktivt underhåller runt C-vitamin (som överförs till- och sprids vidare av patienterna), utgår Sture Blomberg från den på området mycket kunniga läkaren Suzanne Humphrey som sammanfattar: 

•      Myt nr. 1: C-vitamin i doser över 1000 mg/dag är onödiga och dessutom farliga. Så är det inte alls. Ibland behöver man mycket mer och doser uppemot 100 g intravenöst (dvs. mer än tusen gånger den dagliga dos som skolmedicinen förordar) är inte ovanliga idag. Med dessa doser t.ex. vid allvarlig blodförgiftning, finns inga biverkningar beskrivna.
•      Myt nr. 2: Kroppen mättas och kan inte ta upp mera än 150 mg/dygn (ett löjeväckande påstående utan minsta verklighetsförankring). 
•      Myt nr. 3: Man utvecklar njursten vid högre doser - detta är felaktigt - motsatsen gäller dvs. hög nivå på C-vitamin minskar risken för njursten.
•      Myt nr. 4: Det finns ingen vetenskaplig litteratur som stöder användning av C-vitamin i höga doser (vanligt spridd missuppfattning trots existensen av tiotusental studier utspidda under många decennier).
•      Myt nr. 5: Man bör inte inta syntetiskt framställt C-vitamin, utan endast i naturlig form, t. ex. via frukt och grönsaker (helt taget ur luften - f.ö. är innehållet i 15 apelsiner, ca. ett gram C-vitamin - klart i underkant för ett optimalt dagligt intag).
•      Myt nr. 6: *Om man råkar få diarré av C-vitamin, så är denna farlig (i verkligheten helt ofarlig). 
•      Myt nr. 7: Om man är sjuk så behöver man inte tillföra mer C-vitamin. Det C-vitamin som finns i naturlig föda är fullt tillräckligt även vid svår sjukdom (verkligheten är den totalt motsatta). 

*   Den som säger sig ha problem med att ta in t.ex. en moderat dos C-vitamin i storleksordningen ett gram per tillfälle, bör söka problemet på annat håll - inte undvika adekvata, dagliga doser C-vitamin exempelvis 4-6 x 1 gram utspridda under dagen.  Denna dos är synnerligen viktig och motsvarar C-vitamininnehållet  i ca 60 medelstora apelsiner. Eventuell lös mage är helt normalt och åtgärdas genom att C-vitaminintaget fördelas under fler än tre tillfällen under dagen. Dagsdosen 4-6 gram löst i vatten som successivt fördelas i små omgångar under dagen brukar lösa problemet. 

Anm: I befintliga studier sedan mer än 70 år tillbaka förefaller gränsen, där de påtagligt stora effekterna uppstår, ligga vid en genomsnittlig dagsdos i storleksordningen fyra gram eller mer fördelad under dagen. Betydligt större mängd utgör inget problem. Om kroppen för tillfället är eller har varit särskilt utsatt för oxidativ stress med risk för inre cellskador t.ex. via ett virusangrepp, finns all anledning att hålla C-vitaminintaget högt. Vid övervikt ställs också krav på större intag C-vitamin.

Begreppet C-vitamin myntades för mer än hundra år sedan och är sedan dess en av de mest studerade substanserna av vikt för kroppen. Även i mycket höga doser uppvisar vitaminet inga toxiska problem. Mot den bakgrunden förefaller myterna ovan väl anpassade till läkemedelsföretagens intresse av att hålla icke-patenterbara substanser borta från läkemedelskonkurrensen. Vi har all anledning att anta omfattande, mångårig lobbyverksamhet från läkemedelsföretagen ligga bakom den information som annars skulle göra C-vitaminet till en allvarlig konkurrent med för företagen stort inkomstbortfall till följd.  

I övrigt enligt Sture Blombergs rubriksättning (med vissa rubrikändringar och textkommentarer) - i min kortversion - ingår viktiga delar av hans sammanfattning:

Människors och djurs behov av C-vitamin

Där intressanta jämförelser görs mellan djur och människor och att skolmedicinen är helt fel ute vad gäller riktlinjer (75 mg/dygn C-vitamin) när för människan optimala mängder sannolikt ligger i storleksordningen hundra gånger högre och vid svår sjukdom tusen gånger högre. Ganska typiskt för skolmedicinen att sätta så låga normvärden - de täcker bara risken för skörbjugg, som sjömännen förr i tiden led av. Som en analog jämförelse, normerar skolmedicinen även D-vitamintillskott till så låga nivåer att risken för en smittad att avlida i Covid-19, enligt en relativt ny studie, är 10 gånger större än vid nivåer motsvarande dagligt intag D3-vitamin på 2000-5000 IE (50 - 125 mikrogram).

Mätningar av C-vitamin hos friska och sjuka människor

Visar att skolmedicinen utgår från på tok för låga nivåer i blodet för att kunna betraktas som tillräckliga. Tyvärr visar det sig att inget laboratorium finns i Sverige med möjlighet att mäta C-vitaminnivån i blodet eller har intresse att sätta upp någon  mätmetod. 

Mycket lite vetenskap kring människans behov av C-vitamin

Under det senaste året har många intensivvårdsavdelningar i olika delar av världen börjat använda relativt moderata doser av C-vitamin intravenöst - med extremt god effekt. Studier saknas egentligen som kan fastställa  människans behov av Vitamin C för hälsa och för sjukdom. En sak är dock säker - skolmedicinens norm är mycket långt under den optimala nivån såväl för friska som sjuka människor - ett påstående som kan göras utan att studier utförts för att bestämma detta. Studier för vilka läkemedelsföetagen av konkurrensskäl undvikit att ställa resurser till förfogande.

Trots att mycket gott underlag finns som visar att toxiska effekter inte föreligger ens för mycket höga doser C-vitamin och att just höga doser visat mycket goda effekter i en lång rad sjukdomssammanhang, intar svensk skolmedicin en tveksam inställning. Förklaringar som förmedlas antyder att man inte nöjer sig med att C-vitaminet bevisligen räddar liv, man vill först i detalj veta och förklara varför, innan C-vitaminet sätts in.  Underförstått tittar man hellre på när någon dör än att tillämpa känd, funktionell livräddande terapi. Detta har vi i Sverige under Covid-19-pandemin sett exempel efter exempel på i våra äldreboenden, där hälften av alla avlidna i virussmittan befunnit sig. Folkhälsans representanter har inte med ett enda ord i massmedia eller i regelverket för äldreboendena nämnt den livräddande betydelsen av C- och D-vitamin i stora doser resp. kostens viktiga skyddsfunktion. Därmed har läkare och representanter för läkemedelsföretagen medvetet låtit tusentals människoliv offras på skolmedicinens altare.

Det visar sig att Kiwifrukter är mycket bra på att hålla C-vitaminnivån hög (normal) och att C-vitaminet har stor betydelse för ögonens funktion. I väntan på att socialstyrelsen ändrar regelverk och praxis, kommer vi andra som tillämpar decennier av otvetydiga forskningsresultat att rädda oss själva med dagligt intag av C-vitamin i avsevärt större dos än skolmedicinen föreslår.

Varför C-vitamin är viktigt

• C-vitamin är faktiskt kroppens viktigaste antioxidant som kan tillföras utifrån.
• C-vitamin är också ett viktigt antihistamin. Man har visat att höga histaminnivåer nästan alltid betyder låga Vitamin C-nivåer. Vitamin C skulle därför kunna vara mycket värdefullt vid allergiska reaktioner.
• C-vitamin är en viktig co-faktor för enzymer när det bildas kollagen, neurotransmittorer, hormoner och carnithin.

C-vitaminets betydelse vid diabetes

C-vitamin ökar produktionen och frisättningen av insulin och ökar känsligheten för frisatt insulin. Det finns större C-vitaminbehov vid diabetes och/eller vid inflammation. C-vitaminet ökar blodkärlens friskhet på grund av förbättrad kollagenproduktion. Diabetiker har alltså behov av största möjliga intag av C-vitamin, där 4 gram dagligt intag sannolikt måste betraktas som minimum.

Hjärtsjukdom och C-vitamin

Hjärtsjukdom betraktas alltmer som ett inflammatoriskt tillstånd som uppstår genom  "oxidativ stress" på kärlväggarna. Varje riskfaktor för hjärtsjukdom förbättras av C-vitamin (t. ex. blodkärlsinflammationen, kolesterolmetabolismen och högt blodtryck).

C-vitaminets betydelse för fostrets tillväxt

C-vitamin har visat sig vara extremt viktig för ett växande foster till att bilda hud, bindväv, ben eller brosk, som alla behöver C-vitamin. Viktigt alltså för mamman att väsentligt öka intaget extra C-vitamin för fostrets skull. 

Värkarbetet mycket stressande för fostret

Vid vaginalförlossning förbrukas enorma mängder C-vitamin under förlossningsarbetet. Den stora  stressreaktionen hos barn och mor är funktionell och sätter fart på hela immunsystemet och tömmer lungan på vätska, vilket är väldigt viktiga omställningar för livet utanför livmodern och kräver mycket C-vitamin.

Gulsot hos nyfödda bör förebyggas med C-vitamin

Bilirubin är kroppens näst viktigaste antioxidant (den viktigaste är C-vitamin). Utsöndringen av bilirubin kan vara barnets svar på den enorma stressen under förlossningsarbetet. Av de nyfödda på våra förlossningsavdelningar har idag 60-70% förhöjda bilirubin värden, som ger upphov till gulsot, vilket kan vara mycket farligt om det samtidigt är förenat med lågt albumin. Sannolikt kan höga C-vitaminnivåer i det nyfödda barnet minska risken för hjärnskador. Lämpligt under graviditeten att kvinnan tar 5-6 g C-vitamin/dag under graviditeten (egentligen inte särskilt höga nivåer).   

Vävnader i barnet som är beroende av C-vitamin 

Under utvecklingen av barnets ögon, krävs extremt höga nivåer C-vitamin för att kunna utvecklas. Det påverkar också:

• skelettbildning
• hud
• ligament
• senor
• blodkärl.

Effekten av C-vitamin på infektioner

C-vitamin har antiseptiska och antibakteriella egenskaper och kan användas utvärtes på hudsår och invärtes i munhåla och gom. Viktigt mot svåra bakterie- och virussjukdomar, som i stort sett är okänt för merparten av världens läkare - svenska läkare inga undantag. T.o.m.  polio har visats kunna botas med C-vitamin. Även patienter med:

• akut hepatit
• virus encefalit
• akut reumatisk feber
• ebola
• tuberkulos
• infektiös mononukleos m.m.

har visats bli botade med C-vitaminbehandling. Också vid toxisk svampförgiftning, trauma, kirurgi- och brännskador, har stora doser C-vitamin intravenöst, radikalt minskat vätskebehovet hos den brännskadade. C-vitamin har använts via intravenös infusion och injektion i samband med svåra infektionssjukdomar sedan 80 år tillbaka med extremt goda resultat också mot svår sepsis med förbluffande resultat. 

C-vitamin dödar eller inaktiverar alla kända virus in vitro och in vivo

C-vitamin dödar eller inaktiverar alla virus in vitro, som det testats mot. Ett exempel är polio-virus, som 1935 inaktiverades fullständigt av C-vitamin. Andra exempel är:

• herpes-virus
• vaccinia-virus
• tobaksmosaik-virus
• bakteriofag-virus
• entero-virus
• influensa-virus
• rabies-virus
• Ebstein-Barr virus
• paramyxovirus m. fl..

När det gäller effekten in vivo, så dödar eller inaktiverar C-vitamin i adekvata doser alla kända virus. 

C-vitamin vid akut hepatit

Snabba läkningseffekter med C-vitamin har iakttagits vid behandling av akut hepatit som brukar ha utdragna sjukdomsförlopp och ibland övergå i kronisk hepatit. Akut hepatit tar normalt 2-6 månader att läka. Med C-vitamin blev patienterna kliniskt återställda efter bara 3-4 dagar med C-vitamin och laboratorievärdena blev alltid normaliserade inom 7-10 dagar.

C-vitamin vid svininfluensa

Exempel på C-vitaminets verkan vid leukemi och svårartad svininfluensa. En patient, som med säkerhet skulle ha dött med läkarnas normala synsätt som behandlingsnorm, räddades med hög koncentration C-vitamin injicerad.

C-vitamin som behandling vid andra virus

C-vitamin har mycket framgångsrikt använts vid andra svåra virusinfektioner som virus-encefalit, där många befunnit sig i koma vid behandlingens början. Med C-vitamin kommer dessa patienter vanligtvis till medvetande bara inom några timmar efter första dosen och kan åka hem efter några dagar. Mononucleos som "normalt" har ett utdraget förlopp på upptill 6 månader med riskabel mjält- och leverförstoring och risk för mjältruptur, kan med C-vitamin läka ut inom 3-4 dagar.

C-vitamin botar många icke-virus infektioner helt och hållet 

Även om C-vitamin dödar alla virus in vitro och in vivo, så dödar det dock inte alla bakterier men hindrar nästan alltid bakterien från att föröka sig. Dessutom stärks immunsystemet alltid - faktiskt via ett 20-tal olika mekanismer. C-vitamin visar sig bota:

• difteri
• tetanus
• akut reumatisk feber
• stafylokocker
• streptokocker
• pseudomonasinfektioner 

Gynnsamt påverkas sjukdomar som:

• malaria
• spetälska (lepra)
• tyfoid feber
• brucellos
• trichinosis
• dysenteri (amöba och bacillär)
• trypanosomala infektioner (Chaga’s disease). 

C-vitamin är en icke-specifik antidot mot toxiner och gifter

C-vitamin har visat sig neutralisera förgiftningar på grund av:

• kvicksilver
• bly
• krom
• arsenik
• kadmium
• nickel
• vanadium
• aluminium
• fluor
• orm- och spindelgift
• alkoholförgiftning (viss effekt endast)
• barbiturater
• giftiga svampar
• sex olika sorters pesticider
• stryknin och tetanus-toxin

kikhosta i kombinationen bakterie/toxin behandlas med C-vitamin.

Den kunnige Dr. Thomas Levy, som skrivit mycket i detta ämne, säger sig inte känna till något toxin eller gift som inte C-vitamin kan neutralisera. Han menar att det t.o.m. kan vara bättre än antiserum, eftersom det inte ger de sjukdomssymptom som uppträder för vissa i samband med antiserum.

C-vitamin fördelaktigt mot kroniska sjukdomar och strålning

C-vitamin har visat sig på ett gynnsamt sätt påverka kroniska sjukdomar som:

• borrelia
• AIDS
• kronisk hepatit
• tuberkulos.

C-vitamin neutraliserar dessutom strålningsskador och reparerar därefter skador man fått.

C-vitamin har anti-cancer effekt in vitro och in vivo

Man har visat att C-vitamin bildar ”väteperoxid” och därigenom selektivt dödar cancerceller utan att påverka normala celler alls, eftersom normala celler har enzymer som bryter ner väteperoxid. C-vitamin förhindrar dessutom att det bildas nya blodkärl (angiogenes) som kan transportera näring till cancertumören. De med de högsta plasmavärdena hade lägst dödlighet i hjärtsjukdom, cancer och andra orsaker. De 20 % patienter med den högsta C-vitaminnivån i plasma hade en dödlighet som endast var hälften av den hos de 20 % med den lägsta C-vitamin/plasma. C-vitamin förstärker på motsatt sätt immunsystemet och kan därför användas som ett komplement till cytostatika och det är så det idag används på Riordan-kliniken i USA. Onkologerna oroar sig för att C-vitaminets anti-oxidativa effekt motverkar cytostatikas pro-oxidativa effekt och därför har man kommit överens om att ge C-vitamin först någon till några dagar efter att cytostatika har givits och försvunnit ur kroppen. Det har visat sig att C-vitamin potentierar effekten av både strålning och cytostatika.       

C-vitamin bildar INTE njursten

Det har varit en vanlig invändning mot C-vitamin i högdos att det skulle kunna bilda njurstenar. Detta är en missuppfattning som tillbakavisas genom de stora studier som gjorts. Det finns därför ingen anledning att ha några restriktioner för vitamin C intag.

Vid ”Harvard Prospective Health Professional Follow-up Study”, visades att de personer som hade högst intag av C-vitamin hade lägre risk för njursten än de som hade lägst intag. Exempel på person som fått 300 g C-vitamin på en dag gav inga problem

                                              --------------------------------------------------------

När man i sammanfattning ser vilka fantastiska funktioner som C-vitaminet har, kan man mer och mer förstå varför skolmedicinen överhuvudtaget inte vill diskutera vitamintillskott i onödan. Vad gäller C-vitamin neutraliserar det ensamt ett stort antal sjukdomstillstånd. Risken för läkemedelsföretagen, om alltför mycket blir känt och offentligt diskuterat av skolmedicinarna, är att stora andelar av marknaden skulle förloras. De ser hellre att patenterbara preparat med biverkningar används och försäljs än att billiga naturmedel utan biverkningar rekommenderas. Detta gäller som ni alla vet även D-vitamin, som liksom C-vitaminet har mycket stor betydelse för immunförsvaret och kroppens "sophantering" (av oxiderat kolesterol som i sin tur kräver hög nivå av HDL-kolesterol). Hög nivå av LDL-kolesterol krävs som material för effektiv produktion av celler i immunförsvaret).

Om folkhälsans, skolmedicinens och läkemedelsföretagens verkliga avsikter, var för sig eller i gemenskap/kombination, kan man ha många synpunkter.  Jämfört med den ambition och det resultat som kan utläsas av nämnda gruppers sätt agera,  är i varje fall uppenbart att de alla avsiktligt avstått från att utnyttja många av de otvetydigt livräddande funktioner som forskningen sedan lång tid tillbaka demonstrerat. För att visa vilka misstag som skett, kan vara lämpligt att ta den aktuella Covid-19-pandemin som utgångspunkt och exempel:

• Genom att hålla fast vid rekommendationen om dagligt lågt intag av C-vitamin (75 mg), har man medvetet undanhållit nyttoeffekterna för människokroppen (upptagna i denna tråd) som vid större doser skulle inneburit väsentlig förmåga att stå emot eller mildra effekten av virusangrepp.
• Genom att hålla fast vid låga nivåer D-vitamin, har man medvetet undanhållit människor, särskilt äldre, den oerhört viktiga funktionen som D-vitamin i stora doser har för immunförsvaret.
• Genom att hålla kvar kolesterolmyten och med statiner reducera kolesterolnivån, har man medvetet reducerat möjligheten att förse immunförsvaret med tillräckligt material för effektiv produktion av vita blodkroppar och till att stärka immunförsvaret i övrigt. Inte bara det - statinerna, som oftast skrivs ut till äldre, reducerar även Coenzym Q10, som bl.a. är oerhört viktigt för immunförsvaret (energiutvecklingen). Minskningen förvärrar dessutom ytterligare de äldres låga produktion av detta enzym.

Analyser/studier världen runt har visat att enskilda brister på någon av punkterna ovan, väsentligt ökar risken för allvarligt insjuknande och dödsfall i Covid-19.  Eftersom skolmedicinens normer innebär låga nivåer på samtliga punkter, inses allvaret i hanteringen hittills av Covid-19-smittade, särskilt på äldreboenden, där patienterna vanligen lider brist på det som upptas på punkterna ovan. Allvarligt är att folkhälsans representanter, trots nytillkomna studier som bekräftat vad som tidigare varit känt (som angivits i ovanstående tre punkter), fortfarande hårdnackat tiger ihjäl inte bara fakta utan låter många Covid-19-smittade fortsätta avlida i onödan.

Sedan Covid 19-viruset under våren 2020 drabbade Sverige, har ännu inget hörts från ansvarigt håll om vikten av att förse åldringar med potenta mängder C- och D-vitamin resp. sätta ut den för immunförsvaret skadliga medicineringen med statiner till att fullt ut återställa leverns viktiga produktion av kolesterol.  Genom tidigare direkt cyniskt, bristande tillämpning av  fakta, har  skolmedicinens felaktiga normer lämnats företräde framför bevisat livräddande dosering av kosttillskott.  Har detta samband med strävan efter att, genom tystnad och därmed förnekelse av de allvarliga felen hittills, räddat ansiktet på de ansvariga? 

Den som vill läsa allt material som Sture Blomberg i originalskick sammanfattat under rubriken:

OM VITAMIN C

gå till: http://stureblomberg.blogspot.com/

Där finns åtskilligt i form av fallstudier, referenser och mer. Det jag personligen uppskattar med Sture Blomberg, är att han skalat bort viktiga delar av det som annars kännetecknar skolmedicinens representanter (att mörka viktig information) och talar därför klarspråk. Hans entusiasmerande sätt att närma sig C-vitaminet och dess egenskaper är inget mindre än briljant!  Mitt enkla sätt att sammanfatta och kommentera en del i denna tråd är bara avsett att väcka intresse för merstudier. Av Sture Blomberg sammanställd, omfattande referenslista ger en utmärkt bas för egenstudier.

Se också: https://www.youtube.com/watch?v=y0LLX0sgwAU&list=PLM2AnIL87GxBZVLr3eC6BndT20iOEyoHn&index=5

Suzanne Humphrey, som bröt sin läkarkarriär med motiveringen att inte längre ensidigt fungera som läkemedelsindustrins hantlangare. Mycket intressant personlighet som bl.a. kan C-vitamin i alla dess viktiga avseenden.

 

[Nils Engström]

On 2020-07-13 at 22:59, Gunnar Enequist sade:

Enligt forskning från Göteborgs universitet finns det misstankar om att c-Vitamin kan förvärra viss cancer,  särskilt malignt melanom. https://www.cancerfonden.se/nyhet/kosttillskott-kan-fa-cancerceller-att-spridas Hur ska man se på det?

Att andra studier på friska människor visar minskad risk för uppkomsten av cancer och att i fallet Covid-19, det gäller att väga för och nackdelar Risker för vidarespridning av vissa cancerformer mot risken att avlida av virusangrepp. F.ö. har göteborgsstudien inte visat den bredd i övriga avseenden som forskningen i övrigt visar (se mitt tillägg i nästa inlägg). Studien (Sahlgrenska sjukhuset) avser råttor som redan har cancer och att antioxidanter då kan medföra större spridning av befintliga cancerceller. In vitro-analyser som också visar liknande  samband måste ses mot bakgrunden att Cancer är en kultursjukdom som uppstår då kroppen saknar viktiga komponenter i kosten - med stor sannolikhet också när kosten innehåller stor andel socker.

Man bör vid bedömningen av studier som berör ett enstaka område tolka in vilka övriga parametrar som kunde talat i annan riktning. I fallet Sahlgrenskastudien kan man inte begära att studiematerialet (råttor) skulle matas med LCHF-kost, resp. behandlas enligt de  principer som gäller människor med ett effektivt immunförsvar, som i sig minskar risken för cancer att uppstå. Om man av etiska skäl kunnat studera människor, hade de med stor sannolikhet tillämpat normalkost dvs. med stor andel glukosbildande kolhydrater i kosten - därmed redan av det skälet med högre riskandel beroende på sockerinnehållet.

Nästa inlägg upptar principerna som fyra forskargrupper från fyra länder tillsammans kommit fram till för att stärka immunförsvaret. De kan knappast alla ha fel i sin gemensamma bedömning. Kika på den!

[Nils Engström]

Den omständigheten att Sveriges ambition att tillämpa känd vetenskap runt immunförsvaret, av stor vikt vid Covid-19-pandemin, ligger långt efter flertalet länders, går inte att förneka. Härunder ses hur skolmedicinen i vårt land borde ha tänkt från allra första början, när det blev känt att det nya viruset var att vänta.  Det första vi då fick höra Tegnell yttra, var att Sverige var väl rustat men att vi inte hade något allvarligt utbrott att vänta. Från det tillfället tills nu har Sverige visat sig tillhöra de absolut sämsta länderna räknat i andel döda per capita.

I våra grannländer gjorde man just det, som kunde krävas. Exempelvis insåg man i Norge tidigt vikten av att utbilda vårdpersonalen på äldreboendena i en lång rad avseenden, som i Sverige egentligen aldrig skett med någon större ambition, knappast ens nu efter ett halvår. Vid sidan av informationen runt handtvätt och avstånd till andra människor, väntar vi fortfarande på de rätta råden om hur immunförsvaret optimeras med rätt kost och nödvändiga tillskott, för att drastiskt kunna minska andelen avlidna. Norrmännens åtgärder har inneburit en fjärdedel så många avlidna per capita som i Sverige. Det vi nu ser på svenska äldreboenden i form av minskad dödlighet är enkelt förklarat genom att de mest dåligt rustade redan avlidit.

Ett joint-venture (presenterat i mars 2020) mellan England, Nya Zeeland, USA och Holland visar hur vi på ett tidigt stadium borde ha gjort. Dessa länders forskargrupper visar på ett föredömligt sätt hur ansvarsfulla länder borde agera och dra lärdom av varandra - framför allt tillämpa de klart belagda studieresultat som under åren ackumulerats internationellt och nyligen under Covid-19 pandemin. I Sverige har vi ännu inte hört något av innehållet i blodanalyser, om skillnaden mellan dessa för överlevande och avlidna t.ex. vad gäller D-vitaminnivån resp. övriga för immunförsvaret viktiga komponenter. Självklara åtgärder att direkt dra lärdom av i nutid, på liknande sätt som skett i andra länder.

Är svensk skolmedicin verkligen så skräckslaget, ekonomiskt och medicinskt låst av regelverket att den hellre offrar människoliv än gör avkall på hänsynen till läkemedelsindustrin som till stor del ligger bakom?

                                             ____________________

 

Under nedanstående rubrik inleddes samarbetet mellan de fyra ländernas forskargrupper - bara abstraktet och rekommenderade doser redovisas. Den som mer i detalj vill se hela bakgrunden läs:

https://www.mdpi.com/2072-6643/12/4/1181/htm

Optimal näringsstatus för ett välfungerande immunsystem är en viktig faktor för att skydda mot virusinfektioner

av Philip C. Calder 1, Anitra C. Carr 2, Adrian F. Gombart 3  och Manfred Eggersdorfer 4

1. Medicinska fakulteten, University of Southampton och NIHR Southampton Biomedical Research Center, University Hospital Southampton NHS Foundation Trust, Tremona Road, Southampton SO16-6YD, UK
2. Nutrition in Medicine Research Group, Institutionen för patologi och biomedicinsk vetenskap, University of Otago, Christchurch, P.O. Box 4345, Christchurch 8140, Nya Zeeland
3. Linus Pauling Institute, Institutionen för biokemi och biofysik, Oregon State University, 307 Linus Pauling Science Center, Corvallis, OR 97331, USA
4. Institutionen för internmedicin, University Medical Center Groningen, 9713 GZ Groningen, Nederländerna

Abstrakt

Folkhälsopraxis inklusive handtvätt och vaccinationer hjälper till att minska spridningen och påverkan av infektioner. Ändå är den globala infektionsbördan hög och ytterligare åtgärder är nödvändiga.

Akuta luftvägsinfektioner låg  till exempel bakom cirka 2,38 miljoner dödsfall över hela världen år 2016. Den roll näringen spelar för att stödja immunförsvaret, är väl etablerad. En mängd mekanistiska och kliniska data visar att vitaminer som:

A, B6, B12, C, D, E och folater

spårelement, som:

zink, järn, selen, magnesium, koppar; och omega-3-fettsyrorna eikosapentaensyra och docosahexaensyra

spelar viktiga och kompletterande roller för att stödja immunsystemet. Otillräckligt intag och status av dessa näringsämnen är utbrett, vilket leder till en minskning i resistens mot infektioner och som en följd en ökning av risken för smitta/sjukdom. Mot denna bakgrund kan följande slutsatser fastställas:

1. komplettering med ovanstående näringsämnen och omega-3-fettsyror är en säker, effektiv och billig kostnadsstrategi för att stödja optimal immunfunktion;
2. komplettering ovanför den rekommenderade kosttillskottet (RDA), men inom rekommenderade övre säkerhetsgränser, för specifika näringsämnen som vitamin C och D är berättigade; och
3. tjänstemän inom folkhälsan uppmuntras att inkludera näringsstrategier i sina rekommendationer för att förbättra folkhälsan.
4. Nyckelord: immunsystem; virusinfektion; influensa; COVID-19; näringsämnen; vitaminer; Omega-3 fettsyror; mineraler; C-vitamin; vitamin D

Härunder specificeras doseringen på rekommenderade kosttillskott: Har vi någonsin sett någon från folhälsan t.ex. Tegnell yttra ett ord i här presenterad riktning om lämpliga kosttillskott? I hans ögon är t.ex. den administrativa ledningen (icke-medicinskt utbildad) för de enskilda äldreboendena medicinskt ansvariga för de inneboende! De har dock aldrig fått några medicinska riktlinjer i stil med de nedan tabellerade. Det enda vi hört från folkhälsan om riktlinjer, är den viktiga handtvätten och avståndet till andra människor (2 meter) och på senare tid att inte låta ventilationsfläktar vara igång till att virvla upp smittoämnen.

Kommentar:

Här ses alltså exempel på fyra forskargrupper i fyra tongivande länder som lyckats komma överens om att helt avvika från den konventionella skolmedicinens fastlåsta inställning till kosttillskott:

1. jämfört med svensk skolmedicin att anse som sensationellt med påpekandet att alla dessa spårelement i form av vitaminer och metaller är rekommendabla att tillföra utöver vad kosten innehåller!!!
2. Som extra viktigt upptas C-vitamin och påpekas särskilt att behovet ökar under infektion. Det säger sig självt att under Covid-19 pandemin, risken för infektion är ständigt närvarande även av annat slag, som ökar risken att bli allvarligt sjuk, om även viruset skulle smitta. En utökad daglig dosering är därför att rekommendera i förebyggande syfte. Observera att svensk skolmedicin fortfarande håller fast vid ett dagligt intag på 75 mg medan de fyra forskargrupperna rekommenderar minst 200 mg upptill 2000 mg.
3. Här rekommenderas D3-vitamin 2000 ie (50 ug/dag) - en dosering långt över skolmedicinens norm i Sverige.
4. En rekommendation som skolmedicinen här snarast vill tona ner.
5. Ytterligare en rekommendation som vi aldrig skulle höra en svensk läkare rekommendera utöver normalkosten.

Samtliga av ovan rekommenderade kosttillskott avses utgöra tillägg till befintlig kost, vilket betyder att de aktuella forskargrupperna enats om att stora svårigheter finns att klara kroppens totala näringsbehov enbart genom maten. Alltså en från svenska läkarkåren klart avvikande uppfattning (att kosttillskott aldrig behövs, dvs. att det som finns i maten skulle vara fullt tillräckligt). I det senare avseendet verkar det vara uppenbart att ambitionen därigenom i första hand är att tillfredsställa läkemedelsföretagens behov av lagom sjuka människor att sälja läkemedel till - en ekonomisk fråga långt viktigare än befolkningens bästa. 

Frågan är när vi kan förvänta oss att höra ansvariga inom svensk sjukvård - inte minst inom folkhälsan - vakna till liv och inse hur man på bästa sätt informerar hela svenska folket om möjligheterna för den enskilda människan att personligen förbättra immunförsvaret - inte minst förmedlar denna info till administrationen på våra äldreboenden till att inte längre spilla liv i onödan.  

Tyvärr har man alltid en misstanke om att ju mer tydligt för svensk skolmedicin och socialstyrelsen bevisen visar allvarliga misstag begångna, desto större risk finns för tendensen att ytterligare mörka fakta.  

[Nils Engström]

C-vitaminets stora betydelse bl.a. vid tillämpningen av LCHF/ketos

Som LCHF-entusiast har jag under de fem månaderna sedan tillkomsten av denna tråd, med jämna mellanrum botaniserat vidare på nätet runt C-vitaminet, för att få ytterligare "näring" i form av resultat från regelrätta studier på C-vitamin och genom avlyssning av expertisen på området. Dessutom har, vid sidan av faktainsamlingen, varit intressant att följa upp icke-experternas tyckande, som vanligen i form av myter satt sig kvar i sinnet hos alltför många. 

Skälet till det stora intresset för C-vitamin råkar vara att det är ett av de mest potenta, naturliga näringsämnen som överhuvudtaget kan tillföras kroppen utifrån, med grundläggande betydelse  att hålla kroppen frisk. Effekterna av en avsevärt högre dosering än den som skolmedicinen tillämpar är rent magisk. 

Det finns anledning att poängtera avsaknaden av belägg för lämplig övre gräns för dosering. Vad man kan konstatera är att någon gräns för hur mycket kroppen tål inte finns. Hittills har f.ö. aldrig rapporterats några toxiska effekter ens vid 100 gram eller högre intravenöst intag. Någon gräns finns egentligen inte heller för C-vitamin vid oralt intag - 2000 mg har nämnts men inga toxiska effekter vid betydligt högre nivåer har rapporterats. I buffrad form lär oralt intag sällan eller aldrig ge problem. Exempelvis över fem gram ren askorbinsyra löst i vatten kan möjligen ge vissa människor lite lös mage, men inget annat - i sig helt ofarliga problem. 

Raden myter, som man kunde hoppas på vara avlivade, frodas fortfarande och håller tillbaka den rätta användningen, med stöd av de närmast meningslösa normer som Läkemedelsverket/Socialstyrelsen tillämpar och rekommendationerna som kostrågivarna typ Maj-Lis Hellenius för fram (minst ett halvt kilo frukt och grönsaker per dag).  Den mängd C-vitamin som krävs för att uppfylla normen för att undvika skörbjugg, får man nästan ut av en apelsin vilket är mycket långt från den dos som motsvarar det optimala behovet.  Den dos jag själv dagligen tillämpar, motsvarar mängden C-vitamin i 45 medelstora apelsiner (numera ytterligare förhöjd dos). 

Den viktiga tilläggsinformation som varje råd om kosttillskott bör innefatta, är frågan om kroppens upptagnings- och lagringsförmåga. I just fallet C-vitamin som är vattenlösligt och lätt tas upp av kroppen, saknas lagringssförmågan och tillförsel måste därför ske vid fler än ett tillfälle under dygnet för att koncentrationen i blodet skall kunna hållas på närmast möjlig optimal nivå.  Relativt improduktivt alltså att ta in hela dosen vid ett tillfälle. Överflödigt C-vitamin utsöndras via urinen och finns inte tillgängligt under mer än en kort tid (bör därför uppdelas i 5-6 timmars deldoser). För att inför texten senare ha gjort upp med myterna runt C-vitaminet, kan vara lämpligt att upprepa några av de vanligaste som kvarstår, nämligen att:

• doser över 1000 mg/dag skulle vara onödiga och dessutom farliga
• kroppen mättas och inte kan ta upp mer än 150 mg/dag 
• njursten skulle utvecklas vid högre doser
• ingen vetenskaplig litteratur skulle stödja användning av höga doser
• syntetiskt framställt C-vitamin skulle vara olämpligt att ersätta naturlig form av C-vitamin
• eventuell diarré av C-vitamin, skulle vara farlig
• skolmedicinens norm 75 mg/dag för att hindra skörbjugg är meningslös att öka vid sjukdom

Se närmare detaljer i trådstarten: https://forum.kostdoktorn.se/topic/16497-varför-skolmedicinarna-sällan-talar-om-c-vitaminets-oerhörda-betydelse/?tab=comments#comment-163662

Fortfarande har, enligt expertisen på C-vitamin, ingen av dessa myter minsta verklighetsanknytning. Dessutom tycks, hos många lågkolhydratkostare (LCHF-are  etc. ), uppfattningen frodas som går ut på att lågkolhydratkosten minskar behovet av C-vitamin jämfört med normalkostarens. Man menar att skolmedicinens 75 mg-dagsnorm för att undvika skörbjugg, möjligen kan sänkas till 10 mg C-vitamin - som om skörbjugg vore det mest intressanta i sammanhanget - en åkomma som ytterst få moderna människor drabbas av (ses främst hos undernärda vuxna). Med tillämpningen av så låga nivåer, missar man den optimala möjligheten att hålla kroppen frisk (läs=ge minsta möjliga intern inflammation).  Fullt tillgodogörande av C-vitaminets livgivande egenskaper ligger betydligt högre.  

Den omständigheten att flertalet studier på C-vitamin utförts med dagsdosen 500 mg medan skolmedicinen envist hävdar säkerhetsdosen 75 mg räcka för att undvika skörbjugg, visar i varje fall att man lagt sig betydligt högre än normen (nära sju gånger högre) för att komma åt andra viktiga effekter än skyddet mot skörbjugg.

Redan efter genomlöpning av ett urval av något hundratal relevanta studier, kan konstateras att C-vitaminet representerar ett av de säkraste näringsämnena att tillföra kroppen som kosttillslott och med stor effekt i högre doser t.ex. 3x1 gram uppdelat under dagen. Detta motsvarar 40 gånger de 75 mg/dag som skolmedicinen stipulerar. Motsvarande blodnivåer av C-vitamin, som inte tillåts sjunka under dagen, förefaller vara den perfekta näringsmarkören för allmän hälsa.

För att inse varför C-vitaminet har så stor betydelse för minskningen av risken för uppkomst av en rad sjukdomar eller för att hjälpa kroppen att återställa balansen efter en sjukdom, kan sammanställningen härunder vara till stöd.

C-vitaminets viktiga funktion och förmåga till att hålla kroppen i trim

• är nödvändigt för celltillväxten
• medverkar vid kollagenbildning
• deltar vid underhållet av brosk, ben och tänder
• viktigt vid intern reparation av alla kroppsvävnader
• enligt ovan medverkar till effektiv sårläkning på kroppens utsida
• har en viktig funktion för bildning av celler i immunsystemet
• neutraliserar giftiga kemikalier (starkt avgiftande effekt)
• neutraliserar övriga föroreningar t.ex. i form av cigarettrök.
• deltar i förbränningen av fett
• viktig för hjärnans funktioner 
• förbättrar absorptionen av järn när de två upptas tillsammans

En av C-vitaminets viktiga funktioner som antioxidant - är att genom "utlåning" av elektroner avväpna fria radikaler och därigenom minska andelen oxiderade produkter i blodet (döda celler). Dessa kan därefter i icke-oxiderat skick hämtas upp och transporteras till levern av HDL-"ubåten" för återanvändning till friskt LDL-kolesterol.

I kroppens celler har C-vitaminet tillsammans med E-vitaminet en viktig roll för att mitokondrierna (cellens energiverk) skall fungera effektivt. Genom sin centrala roll för alla kroppens celler inklusive hjärnans (särskilt girig på C-vitamin), är dess betydelse för att hålla kroppen frisk egentligen en naturlig grund för de fantastiska effekter som framkommer härunder.

C-vitaminets effekter som minskar risken för sjukdomar att uppstå

• minskar risken för hjärt-kärlsjukdomar genom att hindra inflammation av hjärtmuskeln (en av faktorerna bakom högt blodtryck)
• minskar risken för hjärninfarkt (ischemisk som utgör 85 % av infarkterna)
• minskar risken för ögonsjukdomar (degenerering av gula fläcken etc.)
• minskar risken för eller botar neuropsykiatriska sjukdomar*
• botar sjukdomar i nervsystemet*
• reducerar risken för stressrelaterade sjukdomar*
• ger mjukare hud och minskar rynkor och hudens åldrande
• minskar risken för förkylning eller minskar svårighetsgrad och tidsförlopp **
• lindrar influensa och kan på cellulär nivå minska risken för komplikationer, som lunginflammation och lunginfektioner (tillsammans med D-vitamin och zink = kraftig förbättring av immunförsvaret)
• minskar risken för flertalet cancerformer
• minskar risken för olika former av artrit eller förbättrar föreliggande artrit
• effektiv mot sepsis
• viktigt att tillföra vid stor alkoholkonsumtion, rökning och övervikt. 

* Neurodegenerativa sjukdomar innefattar särskilt höga nivåer av oxidativ stress (tio gånger större än i kroppen i övrigt). Av det skälet intar C-vitaminet viktiga terapeutiska roller mot hjärninfarkt (ischemisk), Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, dålig minnesfunktion etc.. Av dessa skäl har C-vitaminet en särställning som medel mot åldrande.

** Vanliga påståenden efter vissa studier, som motsäger Pauling m.fl.,  anger att inga effekter skulle finnas i samband med förkylning. Dock finns intressanta studier som klart visar effekter. Sannolikt beror den motsägelsefulla informationen på olika studieupplägg.

En intressant sammanställning om C-vitaminets betydelse för hjärnan finns i: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2649700/#!po=1.32743

Det samlade materialet ovan, runt C-vitaminets funktioner och förmåga att hålla kroppen fri från sjukdomar, har hämtats upp från ett flertal olika studier utan avsikt att tynga ner inlägget med referenser. Nedan följer några av de huvudfigurer som dels grundlagt konceptet C-vitamin, dels som i sin verksamhet utnyttjat befintlig kunskap och utvidgat den. Den av er som vill dela intresset med mig, rekommenderas bekantskap med dessa gestalter  i ordning från upptäckaren via Nobelpristagaren Pauling och några av övriga som i sin läkargärning kliniskt tillämpat C-vitaminet i högre utsträckning (större doser) än vanligt bland skolmedicinarna.

• Albert Szent-Gyorgyi 
• Linus Carl Pauling
• Klenner F.R.
• Stone, I.
• Robert Cathcart
• Thomas Levy

P.S.

Av olika uppgifter runt C-vitaminets dosering har mycket framgått, som tyder på goda effekter av mycket stora intravenösa doser i storleksordning 100 gram eller mer dagligen att använda vid redan uppkommen sjukdom. Som LCHF:are bör man se på C-vitaminet som ett verksamt hjälpmedel till att fortsätta på linjen - hålla kroppen frisk. I den situationen förefaller den dagliga underhållsdosen 3 x 1 gram vara lämplig för de flesta, utan att lös mage behöver uppstå. I det fallet det senare skulle uppstå får man ta till buffrad C-vitamin, som knappast ger något problem ens vid mångdubbla doser jämfört med den föreslagna. Lämpligast är nog att tillämpa C-vitamin i puderform att lösa upp i vatten. För att utnyttja totaldosen bäst är lämpligt att fördela dosen i femtimmarsintervall: Morgon, middag, kväll eller i fler intervall.

[Peter B]

Härligt jobbat Nils ... det blir så mycket text att jag inte riktigt kunnat plöja allt.

Så jag passar på att ställa några korta frågor:
Egentligen är det väl ingen som ifrågasätter att C-vitamin är essentiellt, det är väl nyttan av stora doser som ifrågasätts? Det jag sett där det finns intressanta resultat är när man använder det intravenöst (men det  kan man ju inte göra själv) ... så finns det några bra studier med nyttan av t ex 6 gram C-vitamin utspritt över dagen jämfört med t ex 0,5 gram oralt en gång om dagen? 

Själv tar jag  C-vitamin pulver för säkerhets skull (eftersom så många säger att det är bra.  )

[Nils Engström]

On 2020-12-10 at 11:40, Peter B sade:

Härligt jobbat Nils ... det blir så mycket text att jag inte riktigt kunnat plöja allt.

Så jag passar på att ställa några korta frågor:
Egentligen är det väl ingen som ifrågasätter att C-vitamin är essentiellt, det är väl nyttan av stora doser som ifrågasätts? Det jag sett där det finns intressanta resultat är när man använder det intravenöst (men det  kan man ju inte göra själv) ... så finns det några bra studier med nyttan av t ex 6 gram C-vitamin utspritt över dagen jämfört med t ex 0,5 gram oralt en gång om dagen? 

Själv tar jag  C-vitamin pulver för säkerhets skull (eftersom så många säger att det är bra.  )

Textomfånget är minimerat till den nedre bristningsgränsen! Det ligger en del extra ansträngning bakom den ambitionen - ämnesområdet är oerhört stort, eftersom det berör varenda kroppscells allra viktigaste funktion att ge mitokondrierna optimal funktion och dessutom låna ut elektroner till de fria radikaler som påträffas, såväl i hjärnan som i övriga kroppen. Din frågeställning kräver alltså lite mer klartext än man kan ana (inkl. några rätt inriktade sparkar i riktning Läkemedelsindustrin och dess hantlangare).

Eftersom Läkemedelsindustrin är orolig för utvecklingen av alltför friska befolkningar, som skulle innebära mindre åtgång av läkemedel och mindre intäkter, anses angeläget att reducera intresset för så potenta, naturliga födoämnen som C- och D-vitamin. Man mer eller mindre förbjuder påståenden om dessa födoämnens livgivande funktioner. Ett av tecknen på det lyser igenom i Läkemedelsverkets/skolmedicinens envisa fasthållande vid 75 mg C-vitamin dagligen (som gränsen för ett säkert förhindrande av skörbjugg - en meningslös bakgrund för fastställandet av en norm). Man tycks glömma att C-vitaminet har en central roll för att hålla kroppen frisk och att inga toxiska effekter har påvisats vid mycket stora intag (mer än 1000 gånger normen) - detta ger de 75 milligrammen ett direkt löjeväckande intryck och vittnar om dåligt kunnande.  

Det finns i sammanhanget all anledning att fundera över getterna och varför de praktiskt taget aldrig blir sjuka - de tas i litteraturen därför ofta upp som jämförelseobjekt. En 70 kilos get producerar i storleksordningen 10 gram C-vitamin dagligen. Vid de sällsynta tillfällen då geten blir sjuk eller allvarligt stressad, producerar den uppåt 100 gram per dag. Viktigt för geten är då att produktionen av C-vitamin pågår kontinuerligt under dygnet. Dvs. att koncentrationen av vitaminet i blodet är konstant hög.

Eftersom människan under evolutionens förlopp tyvärr förlorat sin förmåga att själv producera C-vitamin, måste vi inte bara tillföra behövlig mängd utifrån, utan också fördela upptaget under dygnet, så att lämplig koncentration ständigt upprätthålls av en övermängd C-vitamin (större delen kommer visserligen aldrig till användning men är nödvändig för att säkerställa optimal koncentration i blodet). Det senare av särskild betydelse vid sjukdomsutbrott för att stävja det.

Mot den bakgrunden och vetskapen om C-vitminets halveringstid, har de fyra vetenskapliga grupperna i USA, England, Holland och Nya Zeeland för vilka jag översatt tabellen som finns fyra sidor ned i:

https://forum.kostdoktorn.se/topic/16497-varför-skolmedicinarna-sällan-talar-om-c-vitaminets-oerhörda-betydelse/?tab=comments#comment-163718

deklarerat dagsbehovet C-vitamin till minst 200 mg för friska individer och 1 - 2 gram per dag för sjuka (ytterligare referens till kärnstudien finns i inlägget som refereras till ovan).

I vanlig ordning har man varit "försiktiga" vid alla studier - inte avvikit alltför mycket från normerna (bara ca.sju gånger högre dos än normen säger). Efter konstaterandet att flertalet studier på C-vitaminet utförts med daglig dos 500 mg har de ibland motsägelsefulla studieresultat man fått vid olika studier, t.ex. att C-vitaminet fungerar klart positivt för att hindra vanlig förkylning - ibland inte, uppfattats som att testdosen varit för liten eller att olika förutsättningar funnits för resp. för studie. Forskarbedömningar om lämpligheten med dagsdoser i storleksordningen 10-20 gram har rört redan uppkomna sjukdomstillstånd. 1 - 3 grams dagsdos avser frisk individ som dels vill kvarhålla sin friska kropp intakt, dels ha en god marginal om något C-vitaminförbrukande sjukdomstillstånd dkulle uppstå.

Intressant då att se på utvecklingen i USA där man nu anser mer än 90 % av befolkningen vara metabolt sjuk, varför en amerikan knappast har anledning att hålla på den undre gränsen. Möjligen ligger vi något bättre till i Sverige, i varje fall om man skall ta Tegnell på orden, om hur bra vi äter och hur bra vitaminiserad mat vi har. Dvs. han menar att vi befinner oss i ett metabolt acceptabelt tillstånd (jag förutsätter att han inbegriper den mat som serveras på Sveriges äldreboenden till att ge bra förebyggande förstärkning av de inneliggandes immunförsvar t.ex. vid risk för angrepp av Covid-19-virus).

P.S.

Ofta hör man medicinska auktoriteter påpeka att konstaterandet av låga koncentrationer av ett  födoämne - det kan röra sig om ett visst vitamin eller kolesterol, vid ett sjukdomsutbrott, inte behöver betyda brist på ämnet ifråga eller att extra tillskott skulle haft förebyggande betydelse. Låter visserligen logiskt men ändå inte! Det betyder ju att sjukdomen medfört dränering på just det ämnet och att detta har betydelse i sjukdomsprocessen, dvs. visar att kroppens förmåga att balansera bristämnet med andra ämnen medfört koncentrationsförändringen. Just i sådant fall kan en förebyggande "övermängd" vara livsavgörande!

I fallet människokroppen är de inre inflammationshärdarna det huvudsakliga skälet till nästan all ohälsa. För säkerhets skull, även för den friska individen, är det därför lämpligt, just att blodets koncentration av C-vitamin (den starkaste antioxidanten vi kan tillföra kroppen med dess stora betydelse för hela organismens välbefinnande) kan hållas hög. I det senare fallet, om skada skulle inträffa eller början till sjukdom inledas, som ökar behovet för att slå tillbaka anfallet, kommer en förebyggande högre koncentration att fungera på ett livräddande sätt, jämfört med de otillräckliga koncentrationer som skolmedicinen fortfarande efter alla år av forskning förordar. Detta ligger till grund för resultaten som ovan nämnda fyra forskargrupper presenterat - bra att tänka på i Covid-19-tider.  

  

[Kita 202]

Jag brukar hälla upp en kanna med lagom mycket vatten som brukar gå åt under dagen, ca 1,5 liter.
Blandar i 3g askorbinsyra + 1,5g bikarbonat. 
Den sura syran blir till färskt askorbat och således både godare och snällare mot magen. 
Därmed blir det ju också en jämn tillförsel under dagen.

[Nils Engström]

9 minuter sedan, Kita 202 sade:

Jag brukar hälla upp en kanna med lagom mycket vatten som brukar gå åt under dagen, ca 1,5 liter.
Blandar i 3g askorbinsyra + 1,5g bikarbonat. 
Den sura syran blir till färskt askorbat och således både godare och snällare mot magen. 
Därmed blir det ju också en jämn tillförsel under dagen.

Så skall det låta!

[Lasse-hatten]

4 timmar sedan, Kita 202 sade:

Jag brukar hälla upp en kanna med lagom mycket vatten som brukar gå åt under dagen, ca 1,5 liter.
Blandar i 3g askorbinsyra + 1,5g bikarbonat. 
Den sura syran blir till färskt askorbat och således både godare och snällare mot magen. 
Därmed blir det ju också en jämn tillförsel under dagen.

Hur går det med tandhälsan om man kontinuerligt under dagen dricker "surt vatten"? 

[Kita 202]

11 timmar sedan, Lasse-hatten sade:

Hur går det med tandhälsan om man kontinuerligt under dagen dricker "surt vatten"? 

Jag använder sugrör

[Lasse-hatten]

3 timmar sedan, Kita 202 sade:

Jag använder sugrör

Intressant! Då borde det vara OK, åtminstone ur tandhälsosynpunkt, att dricka läsk och andra sötade drycker, så länge man gör det med sugrör? 

Min fråga var seriöst menad. Jag läste i något annat sammanhang om någon som blandade en rejäl dos C-vitamin (askorbinsyra?) i en vattenflaska som han/hon sedan drack ur regelbundet under dagen, för att få ett jämnt intag. 

Det lät som en bra idé tills jag började fundera på hur bra det är för tänderna?

[Kita 202]

31 minuter sedan, Lasse-hatten sade:

 

Det lät som en bra idé tills jag började fundera på hur bra det är för tänderna?

Min tanke är att med sugrör så landar ju vätskan långt bak i munnen och man sväljer direkt. Då borde tänderna klara sig bra. Talade med min tandläkare om det och han höll med.

[Nils Engström]

1 timme sedan, Lasse-hatten sade:

Intressant! Då borde det vara OK, åtminstone ur tandhälsosynpunkt, att dricka läsk och andra sötade drycker, så länge man gör det med sugrör? 

Min fråga var seriöst menad. Jag läste i något annat sammanhang om någon som blandade en rejäl dos C-vitamin (askorbinsyra?) i en vattenflaska som han/hon sedan drack ur regelbundet under dagen, för att få ett jämnt intag. 

Det lät som en bra idé tills jag började fundera på hur bra det är för tänderna?

Tandhälsan lär vara underordnad den oerhörda effekten på kroppshälsan, eftersom 30 000 000 000 000 cellers hälsa är avgörande för kroppen i sin helhet. Kontakten med tänderna under några sekunder har f.ö. ingen betydelse. Munnen sköter sin egen pH-justering på direkten. C-vitaminet utgör dessutom ett potent medel till att hålla munnen  frisk. Så från den synpunkten skulle det egentligen ha varit lämpligt att skölja munnen något tiotal gånger dagligen med C-vitaminiserat vatten.