Funkar inte för alla?

[bella47@allt2.se]

Hej Min man o jag började med lchf för ca 2 år sedan, men viktminskning är minimal. För ca 4 veckor sen började "på nytt".. enligt strikt metoden, ladda receptet här, fuskar inte.. gå inte i vikt!

Är så frustrerat o ledsen. Gillar egentligen inte denna metod då jag gillar inte fet och har svårt med att åta det. Men jag äter bara som det ståt i receptet...nix!!!!. Håller på att ge upp.!

Jag är 73 år, rör mig inte för mycket dock normal. Har mycket värk. Vill åtminstone gå ner 10 kg Inte bikini modell, bara för min egen skull:-) Hur ska jag göra?

[Zepp]

On 2020-08-10 at 10:56, bella47@allt2.se sade:

Hej Min man o jag började med lchf för ca 2 år sedan, men viktminskning är minimal. För ca 4 veckor sen började "på nytt".. enligt strikt metoden, ladda receptet här, fuskar inte.. gå inte i vikt!

Är så frustrerat o ledsen. Gillar egentligen inte denna metod då jag gillar inte fet och har svårt med att åta det. Men jag äter bara som det ståt i receptet...nix!!!!. Håller på att ge upp.!

Jag är 73 år, rör mig inte för mycket dock normal. Har mycket värk. Vill åtminstone gå ner 10 kg Inte bikini modell, bara för min egen skull:-) Hur ska jag göra?

Så är det.. LCHF funkar inte för alla, oså äter ingen LCHF likadant som andra.

Gillar inte heller fet mat.. så jag håller mig till "riktig mat" med hög andel fett i form av makronutrienter, dvs E%.

Typ sådant här;

 

 

https://www.dietdoctor.com/se/lchf

[Effie]

Jaa...lite svårt att svara på. Men jag kan skriva mina tankar.

Fyra veckor är inte så mycket. 10 kg är inte mycket heller. Har det inte hänt något? Har du kollat med måttband? Det är inte helt ovanligt att måtten minskar utan att vikten gör det.

Och det här med recept får mig att undra. LCHF handlar ju om att hitta sin väg i kosten. Recept kan vara inspirerande och ge en grundläggande förståelse för vad kosten innebär, men man måste alltid anpassa till sig själv, pröva sig fram till vad som passar en själv. Det gäller också portionsstorlekar, och hur ofta man äter. Man kan pröva att äta mer sällan, om det känns bra.

Grunden är ju enkel: Protein i lagom mängd (någonstans kring 1 g/kg kroppsvikt är grundtipset, men kan variera). Kolhydrater i lagom mängd (< 20 g är ganska strikt. Upp till 100 g räknas väl fortfarande som lågkolhydrat. Man får prova vad som passar en själv, utifrån vad man önskar. Och välja bra kolhydrater: grönsaker). Och sedan fett så man håller sig mätt. Det är bra om fettet ingår i övrig mat (fett kött). Och mejerier (förutom smör) är sådant man prövar att dra ner på efter några månader, om inget hänt.

[Katerina]

Det som fungerar för de flesta, även för kvinnor i klimakteriet är att minska sitt så kallade ät-fönstret dvs tillämpa periodisk fasta helst ihop med LCHF och utan socker och mjölmat. Efter många år av svullande på bröd, pasta, bullar, frekventa fikapauser, sötsaker, sodadrycker blir många av oss insulinresistenta. Man behöver inte vara överviktig eller fet. Inte alla är det. Men man kan ha en nedreglerad förmåga att svara på insulinpåslaget. Det som kallas numera det metabola syndromet och en pågående låggradig inflammation som aldrig läker ut. Man kan då få lite olika diffusa symptom som till exempel värk. Till detta bör man tillägga att kroppens egen städfunktion - autofagi - självätning försämras med åren och om man är dessutom insulinresistent så försämras det ytterligare. Detta leder till att gamla uttjänta celler, proteiner, fetter osv återanvänds inte och ställer till med problem i kroppen.

LCHF är en viktig del i att må bättre. Eftersom i LCHF ingår näringstät mat av bra kvalité som man helst lagar hemma av bra råvaror. På det sättet belastar man inte kroppen ytterligare. Men för att få kroppen att städa sig själv, förnya celler, rensa bort gamla rester behövs mer, dvs periodisk fasta, vatten fasta. Man kan börja med att skippa frukosten och äta bara lunch och middag utan fikapauser, dvs förlänga nattenfastan till 16 timmar och äta inom 8. Om det inte hjälper så kan man förlänga till 18 timmar fasta och äta inom 6 timmars ät-fönster. Så småningom kan man kanske minska ät-fönstret ytterligare. Det beror lite på hur insulinresistent man är, om man inser att det på sikt leder till sjukdom och om man vill komma till rätta med detta.