Jump to content

För lite kalorier


mumsmums
 Share

Recommended Posts

Gott folk!

 

En stilla undran från en nybörjare inom LCHF. Jag har läst på ganska mycket om LCHF och tycker mig finna en del motsägelsefulla uppgifter. Först talas det om att man inte behöver hålla koll på kalorierna och att man ska äta när man är hungrig och tills man blir mätt. I nästa veva kan man läsa om att folk äter för mycket (och därför stannar av i sin viktnedgång) eller för lite (och därför stannar av i sin viktnedgång). Vad ska man egentligen tro?

 

Jag tror att jag äter för lite, men samtidigt är jag väldigt sällan riktigt hungrig sen jag började med LCHF för fyra veckor sedan (och det förhatliga sötsuget har försvunnit helt, halleluja). Måste jag börja tvinga i mig en massa fett fastän jag inte är hungrig? Jag gick ner ca tre kg de två första veckorna, har sen gått upp ett kg (trots att jag äter likadant) och stannat kvar där envist i 2 ½ vecka nu. Har haft ett planerat avbrott, på min födelsedag (efter ca tre veckor av LCHF) bakade jag en blåbärspaj och tog två bitar med vaniljvisp. Det var inga problem att återgå till en mer striktare kost efter det och i ärlighetens namn smakade inte det söta lika gott längre. Kan tillägga att jag på fyra veckor gått ner tre cm i midjan, alltid något.

 

Kör ganska så strikt med noll mjölk, lite grädde i tre koppar te om dagen samt en del ost. Tänkte f r o m i dag sluta helt med ost. Äter 2-3 måltider om dagen, ganska lite kött/fågel/fisk, mest ägg faktiskt. Smörar och har mig så gott det går, men i ärlighetens namn, ända sedan jag började med LCHF är det som att jag aldrig är hungrig och när jag väl äter räcker det med t ex tre stekta ägg för att jag ska bli mätt. Ibland när jag blir sugen tar jag några skivor salami. Jag vet att det är en del tillsatser i salami, men på paketet står det 1 gram kolhydrat/100 gram och fettinnehållet är rätt högt, så det är väl okej? Löptränar 2-3 gånger i veckan, 40 min varje gång. Har varit överviktig i några år nu men alltid tränat eftersom jag tycker det är kul. Dock har ju problemet varit maten och framför allt sötsuget. Har ca 20 kg övervikt att gå ner (helst skulle jag vilja gå ner 23-25 kg).

 

Äter jag för lite? Jag räknar inga kalorier, man ska ju inte behöva göra det med LCHF. Känns tråkigt om man ska behöva räkna kalorier igen, även om det är för att öka mängden mat. Känns också lite trist att nå en platå redan nu, det är ju inte direkt så att jag bara har några få kg kvar att gå ner. Jag vet med mig att jag inte hållit på särskilt länge, men jag mitt nöt tänkte att en första platå när man är så tjock som jag kanske kommer om några månader, när man gått ner en del. Räknar inte med massiva förluster heller, tror 0.5 kg i veckan är rätt lagom.

 

Är en gammal bantare som prövat det mesta, men det lustiga är att när jag räknat kalorier förut och ätit kolhydratrikt så har jag alltid gått ner i vikt utan problem, men nu äter jag gott och kolhydratsnålt och är sällan hungrig eller sugen (bara det är en stor vinst), men inget tycks hända på vågen (har prövat en del gamla kläder, de sitter lika tajt som förut). Vad tror ni, måste jag börja räkna kalorier ändå? Eller gör jag något annat fel?

Link to comment
Share on other sites

Jag började med LCHF för ca 6 år sedan. Gick ner kanske 7-8 kg men har inte kommit vidare, jag har försökt tidigare med att äta mindre måltider, men klarar inte det i längden. För att komma ner i riktig idealvikt fattas 10-15 kg. 

Nu har jag börjat med intermittent fasta och först nu kommer jag i ketos, det behövs ingen mätning, jag känner det, mår utmärkt och går ner i vikt!

Link to comment
Share on other sites

Gott folk!

 

En stilla undran från en nybörjare inom LCHF. Jag har läst på ganska mycket om LCHF och tycker mig finna en del motsägelsefulla uppgifter. Först talas det om att man inte behöver hålla koll på kalorierna och att man ska äta när man är hungrig och tills man blir mätt. I nästa veva kan man läsa om att folk äter för mycket (och därför stannar av i sin viktnedgång) eller för lite (och därför stannar av i sin viktnedgång). Vad ska man egentligen tro?

 

Det finns ingen anledning att tro när vi faktiskt redan vet. Så vad vet vi:

 

1) Energibalansteorin styr kvantiteten, dvs hur mycket/hur litet/överhuvudtaget OM din vikt kommer att förändras eller ej. Man kan också se det här som den teoretiska biten som måste uppfyllas för att åstadkomma viktförändring. Anledningen till att jag kallar den teoretisk är att den inte styr kvaliteteten på viktförändringen och inte heller för sig själv står så bra utan aspekter som mättnad etc.

 

2) Bränslepartitionering styr kvaliteten, dvs vilken typ av kroppsvävnad du tappar/ökar. Bränslepartitioneringen inverkar också på mättnadsupplevelser och det är här ex. LCHF-kost kommer in. De flesta som når ketoadaption upplever just stark mättnad och när det fungerar som det ska leder detta till naturlig påverkan på energibalansteorin ovan. I studier jag läst så talar man i runda slängar om 25-30% naturlig reduktion av matintaget.

 

Jag tror att jag äter för lite, men samtidigt är jag väldigt sällan riktigt hungrig sen jag började med LCHF för fyra veckor sedan (och det förhatliga sötsuget har försvunnit helt, halleluja). Måste jag börja tvinga i mig en massa fett fastän jag inte är hungrig? Jag gick ner ca tre kg de två första veckorna, har sen gått upp ett kg (trots att jag äter likadant) och stannat kvar där envist i 2 ½ vecka nu. Har haft ett planerat avbrott, på min födelsedag (efter ca tre veckor av LCHF) bakade jag en blåbärspaj och tog två bitar med vaniljvisp. Det var inga problem att återgå till en mer striktare kost efter det och i ärlighetens namn smakade inte det söta lika gott längre. Kan tillägga att jag på fyra veckor gått ner tre cm i midjan, alltid något.

 

Det verkar som det går åt rätt håll för dig. Kom även ihåg att det är kroppsfettet man brukar vilja bli av med när man talar om "gå ned i vikt". Antropometriska data som midjemått och liknande är därför ofta bättre indikatorer på vartåt det barkar än vågen.

 

Kör ganska så strikt med noll mjölk, lite grädde i tre koppar te om dagen samt en del ost. Tänkte f r o m i dag sluta helt med ost. Äter 2-3 måltider om dagen, ganska lite kött/fågel/fisk, mest ägg faktiskt. Smörar och har mig så gott det går, men i ärlighetens namn, ända sedan jag började med LCHF är det som att jag aldrig är hungrig och när jag väl äter räcker det med t ex tre stekta ägg för att jag ska bli mätt.

 

Det du upplever är effekter av bränslepartitionering och ofta mycket stark mättnad. Det du skulle kunna försöka med är att helt enkelt börja lyssna på din kropp. Det är ok att äta mindre ofta än du kanske gjorde tidigare. Många upplever en naturlig rörelse mot periodisk fasta just pga detta.

 

Ibland när jag blir sugen tar jag några skivor salami. Jag vet att det är en del tillsatser i salami, men på paketet står det 1 gram kolhydrat/100 gram och fettinnehållet är rätt högt, så det är väl okej?

 

Det handlar om balans och prioriteringar. Äter du salami varenda dag flera gånger om dagen så är det sannolikt inte idealt. Om däremot salami då och då gör det möjligt för dig att infria dina mål över tid och på längre sikt så må det vara hänt tycker jag. Du kan ju ha det i ditt medvetande och vartefter du upptäcker nya och potentiellt bättre maträtter utesluta sådant som är mindre idealt. Kom dock ihåg att det är vad man gör varje dag som skall ha huvudfokus och inte sådant som kan kategoriseras som undantag. Du kan göra det mesta undantagsmässigt och det blir för det mesta bara ett problem när det blir norm istället för just undantag. 

 

Löptränar 2-3 gånger i veckan, 40 min varje gång. Har varit överviktig i några år nu men alltid tränat eftersom jag tycker det är kul. Dock har ju problemet varit maten och framför allt sötsuget. Har ca 20 kg övervikt att gå ner (helst skulle jag vilja gå ner 23-25 kg).

 

Kombinationen löpning och hyfsad övervikt är något som jag spontant alltid får kalla kårar av pga effekter på leder etc. Men är det något du gillar och vill så kör på. Fick jag önska så skulle du försöka få in lite styrketräning också.

 

Äter jag för lite? Jag räknar inga kalorier, man ska ju inte behöva göra det med LCHF. Känns tråkigt om man ska behöva räkna kalorier igen, även om det är för att öka mängden mat.

 

Det skadar aldrig att få lite koll på matintaget. Använd ex. något sådant här verktyg:

 

http://forum.kostdoktorn.se/topic/1216-nyb%C3%B6rjartips-verktyg-f%C3%B6r-att-h%C3%A5lla-koll-p%C3%A5-matintag/

 

Om inte annat så får du en uppfattning om vad du stoppar i dig och hur detta varierar i relation till olika typer av matintag. Du får ju också svart på vitt hur makronutrientintagen bör ligga i relation till ketos etc för just dig.

 

Känns också lite trist att nå en platå redan nu, det är ju inte direkt så att jag bara har några få kg kvar att gå ner. Jag vet med mig att jag inte hållit på särskilt länge, men jag mitt nöt tänkte att en första platå när man är så tjock som jag kanske kommer om några månader, när man gått ner en del. Räknar inte med massiva förluster heller, tror 0.5 kg i veckan är rätt lagom.

 

Du vet ju egentligen inte riktigt säkert att du nått en platå eftersom det är relationen mellan muskler/kroppsfett du ska bry dig om och inte vågen. Det är inte ovanligt att man, kanske särskilt i början, märker av ökad muskelmassa samtidigt som man minskar kroppsfett. 1 kg åt vardera hållen är ju förvisso ingen viktförändring men det kan vara en betydande förändring av kroppssammansättningen.

 

Men som redan sagt, börja att lyssna lite mer på kroppen nu när du kan och se om det inte kommer att få platån att fara all världens väg...i den mån det är en platå.

 

Är en gammal bantare som prövat det mesta, men det lustiga är att när jag räknat kalorier förut och ätit kolhydratrikt så har jag alltid gått ner i vikt utan problem, men nu äter jag gott och kolhydratsnålt och är sällan hungrig eller sugen (bara det är en stor vinst), men inget tycks hända på vågen (har prövat en del gamla kläder, de sitter lika tajt som förut). Vad tror ni, måste jag börja räkna kalorier ändå? Eller gör jag något annat fel?

 

Se ovan, för nu. Återkom gärna med uppföljning så vi får se hur det går framöver!

 

Lycka till!

 

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

De två vanligaste myterna om LCHF

1. Energibalansteorin är oviktig
2. Man måste "proppa" is sig fett.

 

Om vi börjar med ettan, det som är det fina med LCHF är att det ger kroppen en chans att känna igen sina egna mättnads- / hungersignaler och därmed behöver man i många fall inte räkna kalorier, det sköter sig själv så länge som man äter när man är hungrig och slutar när man är mätt. Dessvärre så fungerar detta inte för alla då vissa och då måste man börja se över hur mycket man äter (räkna kalorier, eller kontrollera kolhydratsmängden igen). 

 

2. LCHF går inte på att man ska proppa i sig fett. Det går heller inte ut på att man ska äta när man inte är hungrig. Det som är den faktiska principen är att när kolhydraterna tas bort så fyller man på de "borttagna" kalorierna med fett. Alltså energifördelningen som kommer från fett blir hög, men innebär inte nödvändigtvis mycket fett.

 

___

 

Sen säger jag, ha tålamod, ibland tar det tid innan kroppen har ställt om sig. Ät tills du är mätt (och med mätt menas inte matkoma, utan snarare den där behagliga känslan av att inte vara hungrig), njut och kolla igen. Om det går flera månader utan någonting händer på vågen eller måttbandet, då kan det vara bra att se över kosthållningen igen. Men se detta som en permanent kosthållning och inte som en bantningsmetod enbart.

 

Ser att du löptränar, jag hade nog varit väldigt försiktig med löpträning i ditt läge, det finns träning som är bättre för kroppen så länge man är överviktigt men som ändå är rolig ;)

 

Lycka till med allt och keep us posted!   

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Tack för goda råd, känns gott att veta att jag inte måste äta fastän jag inte är hungrig. Ska försöka att sluta haka upp mig på vågen och fortsätta på denna väg. Känns som sagt härligt att inte ha det minsta sötsug ens, förut åt jag godis flera gånger i veckan.  :)

 

Vad gäller löpträning så har jag tränat det i flera år (även tränat en hel del aerobics och styrketräning samt lite ridning, arma häst...) och hela tiden varit tjock, det har aldrig varit ett problem för mig. Jag tillhör kategorin tjockisar där fettet bara innebär ett enda problem, nämligen att det ser fult ut. Har aldrig haft problem med blodtryck, blodfetter, blodsocker, ledbesvär osv. Det känns ärligt talat inte ens särskilt tungt att vara så här tung, om ni förstår vad jag menar. :) Det som stör mig är dock att det helt enkelt inte är attraktivt att vara tjock. Jag vill kunna ha på mig ett par snygga jeans utan att det buktar ut åt alla håll. Men jag ska ha tålamod och ägna mig åt måttbandet och gamla, trånga kläder i stället för vågen. Är överlag mycket nöjd med LCHF, känns inte alls som en bantningskur och jag saknar inte kolhydrater över huvud taget.   :)

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Tack för goda råd, känns gott att veta att jag inte måste äta fastän jag inte är hungrig. Ska försöka att sluta haka upp mig på vågen och fortsätta på denna väg. Känns som sagt härligt att inte ha det minsta sötsug ens, förut åt jag godis flera gånger i veckan.  :)

 

Vad gäller löpträning så har jag tränat det i flera år (även tränat en hel del aerobics och styrketräning samt lite ridning, arma häst...) och hela tiden varit tjock, det har aldrig varit ett problem för mig. Jag tillhör kategorin tjockisar där fettet bara innebär ett enda problem, nämligen att det ser fult ut. Har aldrig haft problem med blodtryck, blodfetter, blodsocker, ledbesvär osv. Det känns ärligt talat inte ens särskilt tungt att vara så här tung, om ni förstår vad jag menar. :) Det som stör mig är dock att det helt enkelt inte är attraktivt att vara tjock. Jag vill kunna ha på mig ett par snygga jeans utan att det buktar ut åt alla håll. Men jag ska ha tålamod och ägna mig åt måttbandet och gamla, trånga kläder i stället för vågen. Är överlag mycket nöjd med LCHF, känns inte alls som en bantningskur och jag saknar inte kolhydrater över huvud taget.   :)

 

Ointresset för kolhydratrika livsmedel och minskat sötsug är verkligen snudd på magi.

 

Bra att du aldrig haft problem med knän etc. Jag är rätt lång och har långa lårben vilket biomekaniskt tenderar öka benägenheten för knäproblem. Jag gick förbi Stockholm Maraton ett år och tvingades till akut menisk-operation av ren influenspåverkan...

 

Skämt åsido, så illa är det inte men jag har tvingats lägga ned en väldig massa tid på teknik och övningsval i relation till styrketräning för att inte haverera. Benträning är ju dessutom så viktig för totaleffekten så det har inte alltid varit en lätt bit att hantera. Intressant nog så märker jag numera att knäna gnäller mest när/om jag har längre uppehåll.

 

Gamla trånga kläder är fenomenalt roliga när man börjar kunna klämma sig i dem igen. Se bara till att spara de du växer ifrån så du kan ha att dra fram för att nostalgiskt blicka tillbaka på den hälsoresa du gjort. :)

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Ost tror jag inte att du behöver skippa. Det är väl grädde och mjölk som innehåller ganska mycket kolisar i förhållande till fett?

 

Om du är tröttare än du brukade vara och allmänt seg och börjat tappa lusten att träffa folk och annat, kan det  vara idé att fundera på sköldkörteln. Börjar den lägga av akn du kyssa all viktminskning adjö.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...