Jump to content

Hur mycket stryk har kroppen hunnit ta?


Valin
 Share

Recommended Posts

Jag funderar en del på hur min kropp mår, något som jag inte direkt brytt mig om förrän jag började på LCHF och blev kostmedveten. Jag har sedan 15 år tillbaka haft ångest/oro och sedan 10 år tillbaka tagit medicin mot det (snri). Jag tror det är medicinen som höjer min puls, jag har 85-100 i vilopuls. 

Som jag har förstått är just stress/ångest o.dyl. det som utgör största risken för hjärt- & kärlsjukdomar (rätta mig om jag har fel). 

Så jag som är 27 år, har min kropp hunnit ta stryk? Kan tilläggas att jag inte har högt blodtryck. 

 

Jag vet att med LCHF kommer jag kunna bli medicinfri inom de närmsta åren, så jag hoppas att det inte är för sent att vända den dåliga trenden!

 

När jag läste patofysiologi sa de att ateroskleros börjar utvecklas när man är runt 30, men i den kursen sa de även lite saker som får mig att tvivla på att det jag lärt mig ens stämmer (det vanliga om att fett är dåligt osv).

Både anatomi-, biokemi- & patofysiologikurserna nämner "fakta" som går emot LCHF, så det är svårt att känna sig säker på något man lär sig..

Link to comment
Share on other sites

Obs nu uttalar jag mig om något jag inte vet något om!

 

På ett par år har du bytit ut det mesta av dina celler och fett och du kommer att vara som ny! Bättre än de flesta någonsin bir.

Skador som skett pga påfrestningar på kärlväggen kommer dock inte försvinna, men kanske kommer det inte heller byggas på så mycket?

Link to comment
Share on other sites

Jag funderar en del på hur min kropp mår, något som jag inte direkt brytt mig om förrän jag började på LCHF och blev kostmedveten. Jag har sedan 15 år tillbaka haft ångest/oro och sedan 10 år tillbaka tagit medicin mot det (snri). Jag tror det är medicinen som höjer min puls, jag har 85-100 i vilopuls. 

Som jag har förstått är just stress/ångest o.dyl. det som utgör största risken för hjärt- & kärlsjukdomar (rätta mig om jag har fel). 

Så jag som är 27 år, har min kropp hunnit ta stryk? Kan tilläggas att jag inte har högt blodtryck. 

 

Jag vet att med LCHF kommer jag kunna bli medicinfri inom de närmsta åren, så jag hoppas att det inte är för sent att vända den dåliga trenden!

 

När jag läste patofysiologi sa de att ateroskleros börjar utvecklas när man är runt 30, men i den kursen sa de även lite saker som får mig att tvivla på att det jag lärt mig ens stämmer (det vanliga om att fett är dåligt osv).

Både anatomi-, biokemi- & patofysiologikurserna nämner "fakta" som går emot LCHF, så det är svårt att känna sig säker på något man lär sig..

 

Hej Valin,

 

Jag tycker att ditt inlägg känns ångestladdat. Det är svårt att göra om något som är gjort. Jag tycker inte att du ska tänka så mycket på vad som varit och sånt du inte kan påverka, fokusera istället på hur du mår och på nuet. Det finns gott om människor som har blivit otroligt friska efter att ha börjat med LCHF mycket senare i livet än vad du nu gjort. 

 

Lycka till!

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Det känns som om man kan vända det mesta. Jag blev inlagd akut vid nyår och dom konstaterade att jag hade MS. Innan dess hade jag haft en svår period under 3 år med med dålig sömn, mat och kondition. Dagen jag kom hem från sjukhuset så började jag äta paleo/lchf, motionera och ta extra d-vitamin. Jag fick även sömntabletter så att jag äntligen kunde sova ordentligt.

 

Nu har det gått 3 månader men jag känner mig redan nästan som jag gjorde innan jag hade min svåra period. Det är lite kvar i kroppen av skovet, jag tror det kommer ta ca ett halvår för det att läka ut helt. Jag tar fortfarande sömntabletter som jag vill fasa ut. Men man får ta en kamp i taget  :P

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Tack för svaren. Största anledningen till att jag frågar är för jag funderar hur snabbt jag borde försöka sluta med snri-preparatet. Jag har nyss blivit stabil, eller stabilare, än jag varit på mycket länge, så vill inte äventyra det för mycket.

Link to comment
Share on other sites

@ Valin...."Lilla gumman"

27 år..jag är 60. Och har haft ett rent helvete vad ångest och stress anbelangar. Och har nu fått konstaterat täta blodkärl i hjärtat. Har fått sätta dit 5 stentar. Och nu sloss jag med kardiologen om annledningen. Han ylar kolesterol, och jag skriker korisol (som framställs av kroppen vid negativ stress mm) som är "det samma som kortison", och lika skadligt. Och han erkänner att "jag kan ha rätt". Så att få bukt med stress/ångest är nog en viktig sak här i livet.. Men du har hela livet framför dig. Och jag skulle fimpa dessa antideppastillerna tvärt om jag var dig. Antidepresiva är nog av dom största bluffar som finns. Ät din LCHF, och träna "som en galning" (det har jag aldrig varit duktig till), få endorfinerna från kondis/styrketräning! Och nån oro för skador på ådrorna ska du inte ha. Det enda den oro ger dig, är mera oro, som ger mera oro, som.......ja du fattar. Nej var glad att du har hoppat upp på rätt spår redan nu... Skulle önska jag hade vetat det du vet när jag var 27... Må bäst  ;) 

Link to comment
Share on other sites

@ Valin...."Lilla gumman"

27 år..jag är 60. Och har haft ett rent helvete vad ångest och stress anbelangar. Och har nu fått konstaterat täta blodkärl i hjärtat. Har fått sätta dit 5 stentar. Och nu sloss jag med kardiologen om annledningen. Han ylar kolesterol, och jag skriker korisol (som framställs av kroppen vid negativ stress mm) som är "det samma som kortison", och lika skadligt. Och han erkänner att "jag kan ha rätt". Så att få bukt med stress/ångest är nog en viktig sak här i livet.. Men du har hela livet framför dig. Och jag skulle fimpa dessa antideppastillerna tvärt om jag var dig. Antidepresiva är nog av dom största bluffar som finns. Ät din LCHF, och träna "som en galning" (det har jag aldrig varit duktig till), få endorfinerna från kondis/styrketräning! Och nån oro för skador på ådrorna ska du inte ha. Det enda den oro ger dig, är mera oro, som ger mera oro, som.......ja du fattar. Nej var glad att du har hoppat upp på rätt spår redan nu... Skulle önska jag hade vetat det du vet när jag var 27... Må bäst  ;) 

Tro mig, jag vill sluta med antidepressiva, dom har bara gjort mitt liv värre. Men just de jag tar har fruktansvärda utsättningsbesvär :-\

 

Tack för ett bra svar! Jag försöker inte oroa mig massa, men det är lättare sagt än gjort. Jag ska fortsätta

med lchf och träning så kanske mina ångestproblem dämpas ännu mer med tiden!

Link to comment
Share on other sites

Tro mig, jag vill sluta med antidepressiva, dom har bara gjort mitt liv värre. Men just de jag tar har fruktansvärda utsättningsbesvär :-\

 

Tack för ett bra svar! Jag försöker inte oroa mig massa, men det är lättare sagt än gjort. Jag ska fortsätta

med lchf och träning så kanske mina ångestproblem dämpas ännu mer med tiden!

Dom blir lättare att bära om man är i form... Jag var "helt ok" i maj 2012, men så sket det seg "från utsidan" (yttre omständigheter), och då rasade allt...och nu har jag så smått börjat bygga upp... Men "antidepresiva", ikke.. Så jag hoppas för din skull att du kan fimpa dom. Dom gör det som säger bara värre... Det är läedom från dom som inte tjänar pengar på skiten... Önska dig allt godt, och lycka till nerfasningen...

Link to comment
Share on other sites

Allt är relativt. Även om jag på generell nivå aldrig skulle rekommendera antidepressiva (eller något annat beroende av piller etc) så har jag full förståelse för att det ibland kan vara väldigt viktigt. Jag menar om man kommer till rätta, åtminstone tillfälligt, med något som i värsta fall kan leda till suicid så är det svårt att argumentera emot det. Man kan ju inte bli mer ohälsosam än död s.a.s.

 

Däremot verkar ju även insatta läkare jag diskuterat detta med antyda att det verkar finnas en slentrianutskrivning av SSRI. Det verkar vara  en mindre del av totalen som verkligen får önskad effekt i relation till behov.

 

EB_ här ovan tycker jag sammanfattat huvudpoängen bra. För visst kan man noja över allt man kunde ha gjort annorlunda vore situationen ideal (det gäller precis allt och inte bara hälsa) men det viktiga är ju vad man gör just NU och i FRAMTIDEN. Historien är till för att lära av men nuet och framtiden har man ju faktiskt möjlighet att påverka.

 

För övrigt är det där med hur mycket kroppen han tolerera även kopplat till individuella förutsättningar, dvs man kan ha mer eller mindre tålighet/benägenhet för både problem och det motsatta. Det finns också en kombinatorisk effekt som gör att man måste väga det onda mot det goda. Om något "ont" eller "ohälsosamt" samtidigt kombineras med något "gott" eller "hälsosamt" så kan det balansera ut varandra och i bästa fall kan det "onda" t.o.m., ur det långa perspektivet, möjliggöra det "goda". Några enkla exempel på det senare är att det ex. är vanligare att en mycket strikt och "hälsosam" kosthållning leder till misslyckanden och direkt ohälsa på sikt. Man kan även fundera kring att alkoholhaltiga drycker och andra typer av berusningsmedel genom inte bara den mänskliga historien utan även i djurens värld förekommit mer eller mindre genomgående under kortare perioder eller i infrekvent omfattning. Bl.a. studier på elefanter har visat att de återkommande smaskat loss på övermogen frukt och detta verkar inte hänga samman med att dessa är sötare/smakare bättre utan efter en dragning till önskad berusning. Likaledes behöver väl inte nämnas att berusningsmedel i sociala sammanhang inte är ovanliga och inte heller nödvändigtvis av negativ karaktär om de intas med måtta.

 

Kort och gott, oroa dig inte över det som varit utan gör det bästa av idag och resten av ditt liv. De flesta verkningsfulla förändringar sker på sikt och i små steg och det är antalet steg över tid som avgör hur långt man når och - i synnerhet ur det här perspektivet - hur man till slut mår.

Link to comment
Share on other sites

Jag tror inte man ska sluta med antidepressiva tvärt, för de är mycket beroende och får dig kropp att må mycket dåligt en period efteråt (darrningar och mycket annat, kan vara rent av farligt). Hört man måste stegvis dra ner på dem - det måste gå minst ett par veckor men gärna 3 månader för att minska dessa.

Håller med stroker49 om att celler byts ut i kroppen. Dock tror jag det mer lutar åt 7 år istället för 2 år (beroende på typ, hud snabbare, fett långsammare, never långsammast). Jag tror visst dina ådror kan bli bättre över tiden. Visst har din kropp tagit stryk av det vi alla ätit förr, men den lagas mycket snabbare då immunförsvaret/levern inte behöver ta sig an alla dessa gifter längre.

Varje sekund man håller på gnatar, tänker, ångrar stjäl man från framtiden!

Link to comment
Share on other sites

Allt är relativt. Även om jag på generell nivå aldrig skulle rekommendera antidepressiva (eller något annat beroende av piller etc) så har jag full förståelse för att det ibland kan vara väldigt viktigt. Jag menar om man kommer till rätta, åtminstone tillfälligt, med något som i värsta fall kan leda till suicid så är det svårt att argumentera emot det. Man kan ju inte bli mer ohälsosam än död s.a.s.

 

Däremot verkar ju även insatta läkare jag diskuterat detta med antyda att det verkar finnas en slentrianutskrivning av SSRI. Det verkar vara  en mindre del av totalen som verkligen får önskad effekt i relation till behov.

 

EB_ här ovan tycker jag sammanfattat huvudpoängen bra. För visst kan man noja över allt man kunde ha gjort annorlunda vore situationen ideal (det gäller precis allt och inte bara hälsa) men det viktiga är ju vad man gör just NU och i FRAMTIDEN. Historien är till för att lära av men nuet och framtiden har man ju faktiskt möjlighet att påverka.

 

För övrigt är det där med hur mycket kroppen han tolerera även kopplat till individuella förutsättningar, dvs man kan ha mer eller mindre tålighet/benägenhet för både problem och det motsatta. Det finns också en kombinatorisk effekt som gör att man måste väga det onda mot det goda. Om något "ont" eller "ohälsosamt" samtidigt kombineras med något "gott" eller "hälsosamt" så kan det balansera ut varandra och i bästa fall kan det "onda" t.o.m., ur det långa perspektivet, möjliggöra det "goda". Några enkla exempel på det senare är att det ex. är vanligare att en mycket strikt och "hälsosam" kosthållning leder till misslyckanden och direkt ohälsa på sikt. Man kan även fundera kring att alkoholhaltiga drycker och andra typer av berusningsmedel genom inte bara den mänskliga historien utan även i djurens värld förekommit mer eller mindre genomgående under kortare perioder eller i infrekvent omfattning. Bl.a. studier på elefanter har visat att de återkommande smaskat loss på övermogen frukt och detta verkar inte hänga samman med att dessa är sötare/smakare bättre utan efter en dragning till önskad berusning. Likaledes behöver väl inte nämnas att berusningsmedel i sociala sammanhang inte är ovanliga och inte heller nödvändigtvis av negativ karaktär om de intas med måtta.

 

Kort och gott, oroa dig inte över det som varit utan gör det bästa av idag och resten av ditt liv. De flesta verkningsfulla förändringar sker på sikt och i små steg och det är antalet steg över tid som avgör hur långt man når och - i synnerhet ur det här perspektivet - hur man till slut mår.

 

Jag är mycket medveten om att man inte ska fundera över det som varit, gjort är gjort och sådant. Men jag har mycket ångestproblematik och mina tankar dras dit ibland ändå. Sen är jag också nyfiken hur olika saker påverkar / har påverkat kroppen. Men du har helt klart rätt när du säger att det handlar om inviduella förutsättningar.

 

När det kommer till antidepressiva kan det vara så att jag behövde dom tillfälligt mot min ångest, vad som förargar mig mest är den otillräckliga information jag fick om preparatet. Jag var ung (korrigering : yngre) och inte särskilt kritisk, så jag svalde det med hull och hår. Det var senare jag märkte alla biverkningar. Men allra värst är utsättningssymptomen, jag har en av de snri som är svårast att sluta med. Som Leo nämner så kan man av att sluta tvärt med denna medicin få mycket hemska effekter inkluderande feberfrossa, skakningar, "blixtar i huvudet", extrem ångest m.m.

 

Det "onda" mot det "goda" - det har jag också haft tankarna på. Kanske är det bättre att hålla ångesten i shack med medicin, än att avsluta medicinen och få värre ångest. Frågan är lite vad som väger tyngst. Och med LCHF kanske jag skulle klara att avsluta medicineringen och ändå inte få extra ångest, vilket skulle vara win win.

 

Jag försöker tänka på nuet och blicka framåt. Jag vet ju att det är det rätta att göra. Tack för ett trevligt och bra svar Tom!

Link to comment
Share on other sites

Jag tror inte man ska sluta med antidepressiva tvärt, för de är mycket beroende och får dig kropp att må mycket dåligt en period efteråt (darrningar och mycket annat, kan vara rent av farligt). Hört man måste stegvis dra ner på dem - det måste gå minst ett par veckor men gärna 3 månader för att minska dessa.

 

Håller med stroker49 om att celler byts ut i kroppen. Dock tror jag det mer lutar åt 7 år istället för 2 år (beroende på typ, hud snabbare, fett långsammare, never långsammast). Jag tror visst dina ådror kan bli bättre över tiden. Visst har din kropp tagit stryk av det vi alla ätit förr, men den lagas mycket snabbare då immunförsvaret/levern inte behöver ta sig an alla dessa gifter längre.

 

Varje sekund man håller på gnatar, tänker, ångrar stjäl man från framtiden!

 

Vad jag har lärt mig så byggs ju ofta skadade kärl på, det fastnar mer & mer och skapas aterosklerotiskt plack. Men som sagt är jag lite tveksam till om man ska svälja allt som sades på min patofysiologikurs, särskilt angående ateroskleros, då de inte verkar ha tagit hänsyn till viss ny forskning.

Link to comment
Share on other sites

Ja om man fortsätter med dålig föda så byggs det ju på mer och mer, men slutar man med det dåliga vore det direkt märkligt om inte kroppen regenererar.

 

Jo om det inte hunnit bli för illa borde det nog kunna läkas innan det hinner byggas på för mycket. Ett av problemen är att mycket immunförsvarceller rekryteras till området, det blir en stor ansamling celler som bygger på skadan. Men är skadan liten borde antiinflammatorisk kost kunna laga och att det inte blir inflammerat där... Rent teoretiskt i alla fall.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...