Jump to content

Att "förvalta" sin nya vikt.


Susanne
 Share

Recommended Posts

Hej.

Jag har 1,7 kilo kvar till min absoluta målvikt och då har jag kämpat i drygt 3 år med ca 44 kg:s övervikt.

Ja, jag säger kämpat för det handlar ju inte alltid bara om att lära sig vad som är "rätt" att äta för att kroppen ska släppa på fettet utan kampen handlar alldeles säkert för många av oss om vad hjärnan säger till oss i form av sötsug, tröstätning när man mår psykiskt dåligt etc.


Men nu äntligen är jag snart där...i målet jag satt upp för mig själv! Visst skulle jag kunnat nöja mig nu för 1,7 kg kanske inte är så mycket egentligen - känns lite som "en droppe piss i Misissippi" :P ...och jag känner mig egentligen rätt nöjd.

Men jag har bestämt mig för att gå i mål eftersom jag har en lång historia bakom mig att nästan aldrig fullfölja saker och ting så det är en viktig grej för mig :)

Nu undrar jag: Det kommer ju en tid när man gått i mål och den första viktresan är färdig och man kliver på nästa "tåg" dvs man ska förvalta sin nya vikt.

Finns det några här som har kommit i mål?

Hur tänker ni nu?

Hur känns det att slippa fokusera på att man ska tappa vikt och i stället behålla den? Hur funderar ni kring detta?

Väger ni er och hur ofta?

Ja det skulle vara väldigt intressant att höra era erfarenheter för jag har själv börjat fundera lite på detta och känner mig kanske liiite orolig för jag känner mig själv - är fortfarande en person som kan trilla dit på fel väg om det händer tråkiga och jobbiga saker. Kanske man får jobba med sig själv angående detta hela tiden? :)
   

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Hej.

 

Jag har 1,7 kilo kvar till min absoluta målvikt och då har jag kämpat i drygt 3 år med ca 44 kg:s övervikt.

 

Ja, jag säger kämpat för det handlar ju inte alltid bara om att lära sig vad som är "rätt" att äta för att kroppen ska släppa på fettet utan kampen handlar alldeles säkert för många av oss om vad hjärnan säger till oss i form av sötsug, tröstätning när man mår psykiskt dåligt etc.

 

 

Men nu äntligen är jag snart där...i målet jag satt upp för mig själv! Visst skulle jag kunnat nöja mig nu för 1,7 kg kanske inte är så mycket egentligen - känns lite som "en droppe piss i Misissippi" :P ...och jag känner mig egentligen rätt nöjd.

 

Men jag har bestämt mig för att gå i mål eftersom jag har en lång historia bakom mig att nästan aldrig fullfölja saker och ting så det är en viktig grej för mig :)

 

Nu undrar jag: Det kommer ju en tid när man gått i mål och den första viktresan är färdig och man kliver på nästa "tåg" dvs man ska förvalta sin nya vikt.

 

Finns det några här som har kommit i mål?

 

Hur tänker ni nu?

 

Hur känns det att slippa fokusera på att man ska tappa vikt och i stället behålla den? Hur funderar ni kring detta?

 

Väger ni er och hur ofta?

 

Ja det skulle vara väldigt intressant att höra era erfarenheter för jag har själv börjat fundera lite på detta och känner mig kanske liiite orolig för jag känner mig själv - är fortfarande en person som kan trilla dit på fel väg om det händer tråkiga och jobbiga saker. Kanske man får jobba med sig själv angående detta hela tiden? :)

   

 

Grattis :)

Hoppas du får några svar...för frågan är bra???? Jag har långt till målet, men är på väg...  :rolleyes:

Link to comment
Share on other sites

Man säger ibland att LCHF är viktnormaliserande så du behöver nog inte göra så mycket. Möjligen kan du vara mindre strikt med vissa saker, rotfrukter, frukt, grädde... men å andra sidan om du har sötsuget i form av "tröst" kan det vara dumt att återinföra dem.

Det skiljer sig inte så mycket från vad du förmodligen gjort hela tiden, att pröva dig fram! :D

Jag har inte gått ner något alls på mina 2 år med denna kost men står still där jag började (ca 5kg mer än önskat) även om jag äter 800-900kcal chokladmousse ett par kvällar i rad och det har aldrig hänt innan. Jag bara tittade på det goda och viktökningen var ett faktum.

Keep up the good work! Klart imponerande!

Link to comment
Share on other sites

 

Finns det några här som har kommit i mål?

 

Hur tänker ni nu?

 

Hur känns det att slippa fokusera på att man ska tappa vikt och i stället behålla den? Hur funderar ni kring detta?

 

Väger ni er och hur ofta?

 

 

   

Här är en som har samma funderingar som du! Har varit i mål nu i 3 månader. Hade inte något egentligt viktmål när jag började så jag har mer gått efter där vikten har verkat velat stabilisera sig. Håller sig nu inom 1 kg ca. Köpte en våg halvvägs in i viktminskningen, men mest för skojs skull för att se har mkt jag har gått ner. Funderar på att ställa undan vågen för det är lätt att bli fixerad vid den har jag märkt. Äter samma mat oavsett våg eller inte så det känns lite onödligt...

 

Har provat att experimentera med maten nu och se hur kroppen (och vikten) reagerar. Märkt att jag har blivit extremt känsligt för allt vad mjöl-och sockermat heter! Troligen för att jag varit mkt strikt med kolhydrater under långe tid (över 1 år). Nu i påsk har jag ätit 90% choklad 300g.... och gjorde lchf-bröd. Haft fruktansvärd magknip och har haft svårt att sova pga det och sockret! Inte velat träna heller...

 

Så det som känns bäst för mig nu är att fortsätta med samma slags mat som när jag gick ner i vikt. Dock så är jag inte lika noga med mängden, utan känner mig mer avslappnad att kunna äta lite mer mat. Min vikt är stabil ändå, och om jag gått upp i vikt av ex choklad så går jag ner det efter ca 1 vecka trots ett större matintag.

 

Känns dock som om det kommer ta ett tag för min kropp att riktigt stabilisera sig viktmässigt. För om jag så äter en potatis och 100g choklad (90-100%) så går jag upp ca 2kg! Känns inte helt normalt och rättvist!! Har du  och andra några erfarenheter av detta?  Men verkar tydligt tala för att min kropp alltid kommer att vara kolhydratintolerant och att "strikt" lchf är bäst för mig!

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Lussan:
 

Roligt att höra att det går bra och att du har nått ditt mål :) 

Jo, jag kommer förstås också att fortsätta med lchf-mat - inte bara pga vikten utan för att jag hade sådana stora besvär tidigare med diarréer, migrän, trötthet etc etc.

Men jag kommer att öka mängden lite grann eftersom jag nu ligger på ca 15-1600 kcal om dagen för att gå ner i vikt och det vill jag ju inte göra sedan :)

 

Det jag kommer att öka är väl framförallt grönsakerna och möjligen också lite på proteinet så att jag kommer upp omkring 1900-2000 kcal om dagen vilket anses vara en lagom gräns för att hålla vikten. Men jag får prova mig fram för det kan säkert skilja det också som allt annat beroende på person.

Nu menar jag förstås inte att jag ska hålla på och räkna vareviga dag utan det kommer jag bara att göra som en kontroll om jag märker att jag börjar gå upp igen.

 

Vågen kommer jag inte att släppa helt - kommer förmodligen att kolla av lite på den då och då för att det inte "omärkligt" ska börja dra iväg - man är ju lite nervös för det med tanke på hur man kämpat :P 

Jaadå! Jag känner igen det där med vattenvikt uppåt på 2-3 kilo varje gång man gjort avsteg med godis etc! Jag är jättekänslig för det också.

 

MariaF:


Tack :).
Jag använder redan nu en del grädde i mina 3 koppar kaffe om dagen och jag går ner fortfarande så grädden inverkar inte så mycket på mig men givetvis får det inte bli alltför mycket för då ökar det totala energi-intaget för mycket. :)

Frukt är inget jag suktar efter så det kommer jag säkerligen inte att köpa hem och rotfrukter är inte heller något jag egentligen gillar.

Egentligen är/var min stora last i livet bröd - kunde vräka i mig hur mycket som helst. Tur nog så tåler jag det inte - förmodligen glutenkänslig (dock inte kollat) så det låter jag allt bli.

Det finns ju lchf-bröd man kan baka själv men det gör jag inte om! Mitt bröd-ätminne slog till med full kraft och i stället för att frysa in och bara ta fram enstaka bullar då och då så klämde jag i mig alla på en gång :o 



 





 

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Jag gick ner 20 kg i fettvikt för 5 år sedan och jag har inte gått upp i fettvikt igen. Jag har gått upp en del i muskelmassa men inte ökat midjemåttet, snarare minskat det ytterligare.

 

Ingen överätning och konditionsträning med löpning under sommarhalvåret och träningscykel under vinterhalvåret är det som gjort att det funkat.

 

Utan träning är det nog väldigt stor risk att man går upp i fettvikt igen.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Susanne:

 

Ja, är lite i valet och kvalet med det där med vågen! Var "blind" för hur jag såg ut innan och förstod inte hur mkt jag egentligen vägde. Vet inte än idag för jag vägde mig aldrig när jag började med lchf :P   Man vill ju inte att det ska rinna iväg kg igen, men om jag fortsätter med samma mat så lär jag väl inte ha några större problem... Kanske väga mig 1 gång i månaden eller när jag gör avsteg för att se hur det påverkar

Link to comment
Share on other sites

Nja, jag måste nog erkänna att jag faktiskt inte har tränat ett enda dugg under hela min viktnedgång :) 
 

Det går en "våg" av träningshets i min bekantskapskrets och de har gjort allt för att få mig med på gymet...men ärligt talat tycker jag det är skittråkigt! :P 
 

Nu menar jag absolut inte att man inte behöver röra på sig för vår kropp är gjord för rörelse - annars hade vi inte behövt muskler och leder.
 

Men för att gå ner i vikt med t ex lchf behöver man inte hårdträna - det är min tro i alla fall.
 

Visst rör jag mig men jag nöjer mig med den naturliga "träning"/rörelse jag får i mitt rörliga arbete, vanliga promenader med hunden samt skötsel av min häst.

De som sitter hela dagen framför ett skrivbord kan förstås ha god nytta av att träna på fritiden :)

Jag gick ner 20 kg i fettvikt för 5 år sedan och jag har inte gått upp i fettvikt igen. Jag har gått upp en del i muskelmassa men inte ökat midjemåttet, snarare minskat det ytterligare.

 

Ingen överätning och konditionsträning med löpning under sommarhalvåret och träningscykel under vinterhalvåret är det som gjort att det funkat.

 

Utan träning är det nog väldigt stor risk att man går upp i fettvikt igen.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Nja, jag måste nog erkänna att jag faktiskt inte har tränat ett enda dugg under hela min viktnedgång :) 

 

Det går en "våg" av träningshets i min bekantskapskrets och de har gjort allt för att få mig med på gymet...men ärligt talat tycker jag det är skittråkigt! :P 

 

Nu menar jag absolut inte att man inte behöver röra på sig för vår kropp är gjord för rörelse - annars hade vi inte behövt muskler och leder.

 

Men för att gå ner i vikt med t ex lchf behöver man inte hårdträna - det är min tro i alla fall.

 

Visst rör jag mig men jag nöjer mig med den naturliga "träning"/rörelse jag får i mitt rörliga arbete, vanliga promenader med hunden samt skötsel av min häst.

 

De som sitter hela dagen framför ett skrivbord kan förstås ha god nytta av att träna på fritiden :)

 

Det jag sa var inte att man behövde träna för att gå ner i vikt. Det jag påstår är att utan träning så ökar risken för att man går upp igen.

 

Jag tycker också gymmet är skittråkigt. Jag gick där två vintrar men sedan tröttnade jag. Långa vandringar i naturen och cykelturer är däremot underbart och avstressande.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

start med trening som eks.cykling eller promenader og få noen med som man avtaler treningspass med innan,da blir det svårare å bli igjen i soffaen!Når du har fått inn treninga i det daglige så kan man trena sjælv!Og,bruk vikten så du inte trillar for långt dit!

Lykke til

Link to comment
Share on other sites

Det jag sa var inte att man behövde träna för att gå ner i vikt. Det jag påstår är att utan träning så ökar risken för att man går upp igen.

 

Jag tycker också gymmet är skittråkigt. Jag gick där två vintrar men sedan tröttnade jag. Långa vandringar i naturen och cykelturer är däremot underbart och avstressande.

 

Jag skulle vilja säga att eftersom man kan gå ner i vikt utan träning, borde man knappast heller behöva träning för att hålla sin nya vikt. Det hela handlar om att fortsätta äta som man gjorde under viktnegången. Har man ändrat kosthållning för att bli av med sin övervikt och vinna tillbaka hälsan, återgår man väl inte tillbaka till ett desktruktivt beteende ? Men det är klart, att har man "spring i benen", skadar det ju aldrig att motionera.  

 

Alltså, vad jag menar är att motion för att hindra viktuppgång är säkerligen lika onödigt som att man skulle behöva motionera för att gå ner i vikt. Fortsätt äta LCHF som du alltid gjort istället... ändra inget ! Nu saknar jag iofs egen erfarenhet av att hålla vikten, eftersom jag är inte framme än. Men har blivit mer och mer övertygat under min viktresa att motion behövs av helt andra orsaker. Inget av dessa orsaker behöver vara ett måste. 

 

Jag tillhör också kategorin som aldrig tränat och gått ner snart 50 kg. Ja har haft mina funderingar om att börja träna p.g.a den hetsen vi har runt om oss Men jag är samtidigt i princip mot all hets och även litet motströms. Därför börjar jag mer och mer fundera i banorna att varför motionera "på beställning" när det går att få sig vardagsmotion i vardagslivet hur mycket som helst. Skaffa stegräknare och gå i trappor istället för hiss. Gå till folk och prata istället för att maila på kontoret...    

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Ja jag tänker också åt det hållet som du :) 
Nu vill jag förstås säga att jag inte precis sitter på r*ven hela dagarna och som jag skrev tidigare så tror jag definitivt att våra kroppar är till för att röra på sig.
 

I min vardag får jag den rörelse som gör att hjärta, lungor, muskler, etc får den motion de behöver - jag jobbar i hemvården och där sitter vi inte mycket kan jag säga samt att jag cyklar i princip varje dag inom arbetet. Jag har häst vilket innebär slit och släp med höbalar, vattenkannor, mockning etc och hunden vill promenera.
 

Dock är detta något som är det normala för MIN kropp och inget som anstränger mig extra. :P 

Att träna extra för att gå ner i vikt eller för att hålla min vikt är inte nödvändigt - inte för mig i alla fall.

Läste någonstans att för att gå NER i vikt bara genom träning - ja då ska man träna VERKLIGT tufft och det är inget för mig.


 

Jag skulle vilja säga att eftersom man kan gå ner i vikt utan träning, borde man knappast heller behöva träning för att hålla sin nya vikt. Det hela handlar om att fortsätta äta som man gjorde under viktnegången. Har man ändrat kosthållning för att bli av med sin övervikt och vinna tillbaka hälsan, återgår man väl inte tillbaka till ett desktruktivt beteende ? Men det är klart, att har man "spring i benen", skadar det ju aldrig att motionera.  

 

Alltså, vad jag menar är att motion för att hindra viktuppgång är säkerligen lika onödigt som att man skulle behöva motionera för att gå ner i vikt. Fortsätt äta LCHF som du alltid gjort istället... ändra inget ! Nu saknar jag iofs egen erfarenhet av att hålla vikten, eftersom jag är inte framme än. Men har blivit mer och mer övertygat under min viktresa att motion behövs av helt andra orsaker. Inget av dessa orsaker behöver vara ett måste. 

 

Jag tillhör också kategorin som aldrig tränat och gått ner snart 50 kg. Ja har haft mina funderingar om att börja träna p.g.a den hetsen vi har runt om oss Men jag är samtidigt i princip mot all hets och även litet motströms. Därför börjar jag mer och mer fundera i banorna att varför motionera "på beställning" när det går att få sig vardagsmotion i vardagslivet hur mycket som helst. Skaffa stegräknare och gå i trappor istället för hiss. Gå till folk och prata istället för att maila på kontoret...    

Link to comment
Share on other sites

Finns det några här som har kommit i mål?

 

Hur tänker ni nu?

 

Hur känns det att slippa fokusera på att man ska tappa vikt och i stället behålla den? Hur funderar ni kring detta?

 

Väger ni er och hur ofta?   

 

Jag fortsatte att väga mig dagligen efter viktnedgången. Men efter att ha sett viktkurvan ligga som ett linjalstreck i flera år tröttnade jag och ställde undan vågen. Visst varierade vikten lite grann men det var ytterst lite och jag kunde inte styra det medvetet så jag slutade tänka på det. Nu kan det gå ett halvår mellan vägningarna och resultatet överraskar aldrig.

 

Så länge jag äter bra man håller jag alltså vikten. Och jag har inga som helst tankar på att sluta med det.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Jag fortsatte att väga mig dagligen efter viktnedgången. Men efter att ha sett viktkurvan ligga som ett linjalstreck i flera år tröttnade jag och ställde undan vågen. Visst varierade vikten lite grann men det var ytterst lite och jag kunde inte styra det medvetet så jag slutade tänka på det. Nu kan det gå ett halvår mellan vägningarna och resultatet överraskar aldrig.

 

Så länge jag äter bra man håller jag alltså vikten. Och jag har inga som helst tankar på att sluta med det.

 

Vi diskuterade ju den fysiska aktivitetens betydelse i sammanhanget så skulle vara intressant att få veta hur den ser ut i ditt fall eftersom du lyckats hålla vikten.

Link to comment
Share on other sites

Under det år som jag gick ner i vikt så provade jag hur viktnedgången påverkades av träning. Har alltid gillat att träna, innan lchf så tränade jag ca 5 ggr/vecka styrketräning och cykling. Men ändå så vägde jag aldrig mindre än ca 82 kg (168 cm). Med lchf så ville jag verkligen se om jag kunde gå ner i vikt utan träning, för annars anser jag att kosten är fel! Ingen människa orkar träna sig till att försöka gå ner eller att hålla vikten i resten av livet! Det är bara att kolla på fd elitidrottare som sedan i medelåldern har blivit lite runda. Med den konventionella kosten så borde de, om några, kunna träna och ha kunskapen om god kost! Men ändå så blir de överviktiga... Idag anses ju det vara naturligt att bli mullig när man åldras.

 

Första 3 veckorna tränade jag ingenting, för att jag blev helt matt och yr av kostomställningen. Och för att jag ville se om lchf fungerade viktminskningsmässigt. Det gjorde det också! Sedan under sommaren (3 månader) tränade jag ingenting för att jag inte hade möjlighet. Kan meddela att viktminskningen inte påverkades utan jag fortsatte gå ner ca 10kg var 3:e månad också under sommaren.

 

så man kan väl säga att man (jag) mår fysiskt och psykiskt bättre av träning. Jag sover också mycket bättre, har annars lätt för att vända på dygnet om jag inte får träna. Ett sätt att bli av med "lchf-överskottsenergin" - klättrar på väggarna annars.Sedan får man ju  en snyggare kropp när man tränar... Har man nog också nytta av när man går ner i vikt och vill försöka undvika lös hud... MEN med lchf så går man ner till normalvikt ändå! Det är min erfarenhet iallafall! Sedan är kroppen och vikten lite mer förlåtande om man tränar och kanske äter något mer kolhydratrikt ibland!

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Ja, det där med att vikten normalt sett varier lite upp och ner är ju alldeles riktigt - beror ju på olika saker som t ex fyllda tarmar etc etc och det har jag lärt mig att det är inget att hetsa upp sig för.
 

Jag tror inte jag ska väga mig varje dag för det har jag gjort under en längre period nu på slutet och jag har precis "lärt" mig (krävdes STOOOR beslutsamhet :P ) att "bara" väga mig en gång i veckan.

Funderar på om kanske en gång i månaden blir lagom och till slut när jag känner och ser att jag håller min kost och inte går upp kanske jag kan släppa det i ännu längre intervaller.

Tack för ditt svar - mycket roligt att höra att du håller vikten. :)

 

Jag fortsatte att väga mig dagligen efter viktnedgången. Men efter att ha sett viktkurvan ligga som ett linjalstreck i flera år tröttnade jag och ställde undan vågen. Visst varierade vikten lite grann men det var ytterst lite och jag kunde inte styra det medvetet så jag slutade tänka på det. Nu kan det gå ett halvår mellan vägningarna och resultatet överraskar aldrig.

 

Så länge jag äter bra man håller jag alltså vikten. Och jag har inga som helst tankar på att sluta med det.

Link to comment
Share on other sites

Vi diskuterade ju den fysiska aktivitetens betydelse i sammanhanget så skulle vara intressant att få veta hur den ser ut i ditt fall eftersom du lyckats hålla vikten.

 

Första året (började LCHF'a den 31 Januari 2009) motionerade jag ytterst lite. Jag cyklade till jobbet (4 km) i lugn takt varje dag på vintern och så fort snön försvann åkte mopeden fram. På sommaren var det alltså enbart vardagsmotion som gällde. Gräsklippning, cykelturer med barnen och så vidare. Ganska slappt. Precis samma mönster gällde för 2010. Jag tog inte ett endaste steg i motionssyfte utan levde bara livet som vanligt. Vikten var stabil hela tiden utan att jag behövde tänka på portionsstorlekar eller löprundor.

 

2011 började jag springa lite grann bara för skojs skull. Det gick fantastiskt bra och på bara två månader sprang jag milen under timmen. På hösten var jag nere på 47 minuter på milen och sprang halvmaror. Jag fortsatte vintern igenom och sprang sedan Stockholm Marathon på 4:15. Under 2012 sprang jag totalt exakt 100,6 mil och siktar på att klara årets mara på 3.30. Inte en enda gång har jag räknat en kalori utan jag har ätit mig mätt och belåten på en bra LCHF-kost och vikten förändras inte det minsta. Springer jag mer blir jag hungrigare och äter mer. Springer jag mindre blir jag inte lika hungrig och äter mindre. Aptiten fungerar klockrent.

 

På senare tid jag har börjat styrketräna rätt hårt och jag misstänker att jag väger lite mer nu eftersom jag ökar ganska friskt med vikterna. Men jag vet inte. Väger mig som sagt inte och tänker inte på vikten heller. Går jag upp är det i muskelmassa och inte fett. Tränar gör jag för att det är kul och för att jag mår bra av det.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Inte en enda gång har jag räknat en kalori

 

Ok, det där stämmer faktiskt inte helt och hållet. Jag HAR räknat kalorier ett par gånger. Jag har tagit reda på hur många kalorier det går år när jag springer långpass på flera mil för att kunna kompensera direkt efteråt. Annar blir jag så trött och orkeslös, och ibland rent av illamående resten av dagen innan aptiten kommit ikapp. Då åker alla LCHF-principer ut genom fönstret och jag dricker gainers och äter bananer och frukostflingor för fylla glykogendepåerna.

 

I övrigt är det lågkolhydratkost med vissa inslag av potatis som gäller.

Link to comment
Share on other sites

Hej.

 

Jag har 1,7 kilo kvar till min absoluta målvikt och då har jag kämpat i drygt 3 år med ca 44 kg:s övervikt.

 

Grattis och starkt jobbat!

 

 

Men jag har bestämt mig för att gå i mål eftersom jag har en lång historia bakom mig att nästan aldrig fullfölja saker och ting så det är en viktig grej för mig :)

 

Bra och viktig iakttagelse där.

 

 

 

Har provat att experimentera med maten nu och se hur kroppen (och vikten) reagerar. Märkt att jag har blivit extremt känsligt för allt vad mjöl-och sockermat heter! Troligen för att jag varit mkt strikt med kolhydrater under långe tid (över 1 år). Nu i påsk har jag ätit 90% choklad 300g.... och gjorde lchf-bröd. Haft fruktansvärd magknip och har haft svårt att sova pga det och sockret! Inte velat träna heller...

 

Så det som känns bäst för mig nu är att fortsätta med samma slags mat som när jag gick ner i vikt. Dock så är jag inte lika noga med mängden, utan känner mig mer avslappnad att kunna äta lite mer mat. Min vikt är stabil ändå, och om jag gått upp i vikt av ex choklad så går jag ner det efter ca 1 vecka trots ett större matintag.

 

Känns dock som om det kommer ta ett tag för min kropp att riktigt stabilisera sig viktmässigt. För om jag så äter en potatis och 100g choklad (90-100%) så går jag upp ca 2kg! Känns inte helt normalt och rättvist!! Har du  och andra några erfarenheter av detta?  Men verkar tydligt tala för att min kropp alltid kommer att vara kolhydratintolerant och att "strikt" lchf är bäst för mig!

 

Jag tror man måste vara försiktig med ord som "kolhydratintolerans". För det du beskriver ovan antyder ju att det "bara" handlar om att kroppen, som den ska, suger i sig det socker/kolhydrater du föder den och lagrar det i de lite dåligt påfyllda glykogendepåerna i lever/muskler. Vare gram glykogen binder dessutom ca 3 gram vatten så att man går upp i vikt på detta sätt är ingen katastrof. Fördelen om man har mer muskulatur är att det dessutom syns vad det handlar om för viktökning och spegelbilden brukar således bli mer trevlig trots viktökningen.

 

Men jag kommer att öka mängden lite grann eftersom jag nu ligger på ca 15-1600 kcal om dagen för att gå ner i vikt och det vill jag ju inte göra sedan :)

 

Det jag kommer att öka är väl framförallt grönsakerna och möjligen också lite på proteinet så att jag kommer upp omkring 1900-2000 kcal om dagen vilket anses vara en lagom gräns för att hålla vikten. Men jag får prova mig fram för det kan säkert skilja det också som allt annat beroende på person.

 

Klokt tänkt. Riktlinjer är riktlinjer men ingen kan rent praktiskt ha bättre koll på sin kropp än innehavaren. Sedan är det en annan femma att många inte har det men det är inte relevant här känner jag.

 

Vad gäller ökning av energiintaget så är ett tips att börja med att ligga still ett tag utan att ändra någonting alls. Sikta på en månad eller så så att du får koll.  I den mån vikten inte stabiliseras utan fortsätter ned så lägger du till lite mer energi. "Lite mer" bör inte heller vara så mycket som 400 kcal/dygn utan öka gradvis och så lite du klarar av rent praktiskt. Du behöver inte räkna kalorier utan det går i regel bra att helt enkelt komplettera med mat som du har god koll på och vad de innehåller. Ett ägg är i ovala slängar ca 100 kcal, så ett extra sådant om dagen blir lätt att ha koll över. Lindts 90%-iga choklad är ca 60 kcal/ruta så 2 sådana är ju nästan i samma härad energimässigt. Men vad du än gör, öka inte intaget med 400 kcal/dygn på ett bräde! 

 

Om det känns jobbigt så tänk på att de som tävlar i fitness och liknande (utan prestationsdroger) helst bör öka sitt energiintag i än mindre steg och över ofta väldigt lång tid för att inte i onödan lägga på sig en hemsk massa fett. Fast detta brukar kallas metabol återhämtning och är lite överkurs här.

 

 

 

Vågen kommer jag inte att släppa helt - kommer förmodligen att kolla av lite på den då och då för att det inte "omärkligt" ska börja dra iväg - man är ju lite nervös för det med tanke på hur man kämpat :P

 

Det låter klokt. Ett tips kan också vara att du redan nu (om du inte redan gjort det) börjar identifiera andra sätt att snabbt stämma av hur du ligger till. Har man relativt åtsittande kläder så är ju ett säkert tecken om dessa börjar kännas inte bara åtsittande utan trånga. Har du inte överdrivet mycket kroppsfett på något av problemområdena så går det ju fort att bara grabba tag i hullet på ex. magen. Känns det "som vanligt" så är det förhoppningsvis också så.

 

Tänk även på att vara lite förutseende. Det många missar är nämligen att det är vanligare att man "ketchupökar" i vikt. Många går således inte upp kontinuerligt över en lång tid utan det kommer spurtvis vid långhelger, festligheter, semestrar etc. 2 kg viktuppgång är ingen katastrof. Det kan dock bli något som åtminstone liknar det om man går upp 2 kg vid 4 tiillfällen på ett år. Har man dessutom varit överviktig en gång i tiden så har man ju i regel dels fettceller som "svarar" bättre än på andra och dels så har man ju åtminstone tidigare i livet "lärt sig äta". Den kombinationen kan i rätt (fel) sammanhang snabbt väckas till liv. Kort och gott, det handlar inte om att späka dig och uppleva att du offrar något eller att "livet är orättvist" etc (vilket det ju förvisso ofta tenderar vara) utan det handlar mer om agera skademinimerande och alltid ha basal koll så att det du gör, det gör du med måtta och i varje fall högst medvetet.

 

 

 

ja, jag måste nog erkänna att jag faktiskt inte har tränat ett enda dugg under hela min viktnedgång :) 

 

Det går en "våg" av träningshets i min bekantskapskrets och de har gjort allt för att få mig med på gymet...men ärligt talat tycker jag det är skittråkigt! :P 

 

 

Det är lite intressant det där. Just gymträning är idealt för kvinnor men det är oftast kvinnor som inte alls tycker om det. Här har jag egentligen bara en snabb kommentar att komma med och det är att den bästa motivationen får man från resultat. Även människor som inte tycker om styrketräning brukar kunna fås att "omvändas" när så sker. Men för att nå dithän...så brukar man både tvinga sig att stå ut och även ha rätt omgivning i form av någon kunnig som har koll på vad träning ska handla om (det är tyvärr en stor bristvara).

 

Med detta sagt, man behöver ju inte träna på gym och är det enbart viktkontroll och allmänhälsa man söker så är något så enkelt som promenader en bra början. Fast då handlar det inte om 5 minuter fram och tillbaka till affären utan sikta på 30-60 minuter åtminstone och då helst flera ggr/vecka. Man får inte heller glömma bort att man inte bygger någon idealkropp på detta...tja, eller idealen växlar ju från person till person men man ska i varje fall inte ha förväntningar på resultaten som går bortom just basal viktkontroll och allmänhälsa.

 

u menar jag absolut inte att man inte behöver röra på sig för vår kropp är gjord för rörelse - annars hade vi inte behövt muskler och leder.

 

Men för att gå ner i vikt med t ex lchf behöver man inte hårdträna - det är min tro i alla fall.

 

 

Det stämmer bra det. Viktförändring har ju egentligen bara ett prerekvisit och det är att man anpassar önskat resultat i linje med vad energibalansteorin dikterar. Det som däremot träning kan möjliggöra/optimera är kvalitet på viktförändringen. Igen handlar det om bränslepartitionering.

 

Visst rör jag mig men jag nöjer mig med den naturliga "träning"/rörelse jag får i mitt rörliga arbete, vanliga promenader med hunden samt skötsel av min häst.

 

De som sitter hela dagen framför ett skrivbord kan förstås ha god nytta av att träna på fritiden :)

 

Instämmer. Får du redan en basal grundaktivitet i din vardag så ligger du bättre till än någon som sitter vid ett skrivbord på jobbet, tar hissen till garaget och sätter sig i bilen, åker hem och parkerar bakdelen i fåtöljen framför tv:n. Man får ju också en massa "gratis" via LCHF-kosten som man normalt inte skulle få (bränslepartitioneringseffekter och förbättrad s.k. P-ratio).

 

 

Jag skulle vilja säga att eftersom man kan gå ner i vikt utan träning, borde man knappast heller behöva träning för att hålla sin nya vikt. Det hela handlar om att fortsätta äta som man gjorde under viktnegången. Har man ändrat kosthållning för att bli av med sin övervikt och vinna tillbaka hälsan, återgår man väl inte tillbaka till ett desktruktivt beteende ? Men det är klart, att har man "spring i benen", skadar det ju aldrig att motionera.  

 

Kloka ord och det är här är sannolikt huvudorsaken till att de som trots allt lyckas med sin viktminskning inte brukar göra det på sikt. Detta är också avhängigt att det sätt som "normala" människor brukar gå ned i vikt på i sin praktik är dömt att misslyckas. Man späker sig själv och dessutom på ett sätt som de facto motarbetar kroppen på biokemisk nivå. Äter man något som i värsta fall liknar vegetarisk kost med lite protein, en massa frukt, grönsaker och fibrer så har man i praktiken ställt in kroppen på att åka uppåt i rekordfart i det ögonblick man tappar kontrollen.

 

Alltså, vad jag menar är att motion för att hindra viktuppgång är säkerligen lika onödigt som att man skulle behöva motionera för att gå ner i vikt. Fortsätt äta LCHF som du alltid gjort istället... ändra inget ! Nu saknar jag iofs egen erfarenhet av att hålla vikten, eftersom jag är inte framme än. Men har blivit mer och mer övertygat under min viktresa att motion behövs av helt andra orsaker. Inget av dessa orsaker behöver vara ett måste. 

 

Jag tillhör också kategorin som aldrig tränat och gått ner snart 50 kg. Ja har haft mina funderingar om att börja träna p.g.a den hetsen vi har runt om oss Men jag är samtidigt i princip mot all hets och även litet motströms. Därför börjar jag mer och mer fundera i banorna att varför motionera "på beställning" när det går att få sig vardagsmotion i vardagslivet hur mycket som helst. Skaffa stegräknare och gå i trappor istället för hiss. Gå till folk och prata istället för att maila på kontoret...    

 

Klokt igen. Även om jag inte ser det som en ideal rekommendation att gå ned en massa i vikt utan träning (och då i synnerhet styrketräning) så har man ändå en fördel av att man trots allt gör det via en lågkolhydratkost.

 

Det du tar upp på slutet är också relaterbart till ex. det tankefel Taubes brukar göra (och nyligen Doc gjorde i ett blogginlägg). Fysisk aktivitet är inte bara den som sker organiserat/strukturerat. Den typen av aktiviteter brukar också förväxlas med en antydan till att bedriva organiserad/strukturerad aktivitet. Detta är långt i från samma sak. För att exemplifiera, att köpa gymkort är vad jag beskriver som "en antydan" till att bedriva organiserad aktivitet. Men långt i från alla som har ett gymkort använder det särskilt flitigt...om alls. Det är i regel rejäl anstormning efter nyår och sedan avtar det konstant under hela våren för att sedan bli lugnt till sommaren igen. Den ostrukturerade aktiviteten är den som man gör i sin vardag utan att tänka så mycket på det. Det handlar, som du var inne på, om allt från att gå i trappor, gå till och från jobbet etc. Den här typen av aktiviteter har minskat radikalt under de senaste decennierna. Jag menar, det går ju för många människor rent teoretiskt att idag göra precis allting från en laptop, dvs man skulle i teorin inte ens behöva gå upp ur sängen. Man kan ju även fundera kring att väldigt mycket från den köttsliga världen har flyttat till den nätliga. Bankärenden, shopping, dejtande, sociala kommunikationer etc som i varierande utsträckning tidigare förutsatte åtminstone någon slags fysisk aktivitet har idag decimerats ned till några knapptryckning och rörelser med händerna. Jag lägger ingen negativ värdering i detta ur ett generellt perspektiv utan väcker bara tanken i relation till just energiförbrukning.

 

 

 

 

Susanne: "I min vardag får jag den rörelse som gör att hjärta, lungor, muskler, etc får den motion de behöver - jag jobbar i hemvården och där sitter vi inte mycket kan jag säga samt att jag cyklar i princip varje dag inom arbetet. Jag har häst vilket innebär slit och släp med höbalar, vattenkannor, mockning etc och hunden vill promenera."

 

Låter som du har en hel del mer aktivitet än medelsvensson så jag är benägen att instämma i att du sannolikt inte behöver mer ur just vardagsperspektivet.

 

 

 

Vad gäller intensitet på träningen som behövs för att åstadkomma viktkontroll så är ju denna i varje fall mer omfattande än vad många verkar anse sig ha tid/ork till. Det behöver dock inte vara så hög intensitet på träningen om detta är enda syftet man har med den. Men i runda slängar en timmes promenad om dagen skulle göra det betydligt lättare för människor överlag att hålla sin trivselvikt.

 

Man får ju även se aktiviteten som en slags extrabuffer så att man kan äta lite mera än annars (OBS! detta skall inte tolkas som att bara för att man promenerar en timme om dagen så kan man stoppa i sig en massa gott på kvällen). Det finns ju även viktiga effekter (troligtvis också kopplat till bränslepartitionering) i relation till Mayers studier på 50-talet som är av vikt här. (För att återkoppla till Taubes feltänk.) Men det är också lite överkurs. Snabbsummerat så verkar kroppen lättare automatreglera energiintag mot förbränning om man håller sig över en basal aktivitetsnivå. Mayer upptäckte således att det fanns, vad han kallade (fritt översatt) en slags "stillasittande aktivitetszon" där balansen mellan energiintag och faktisk förbränning sattes ur spel.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Tiny Tom:
"Vad gäller ökning av energiintaget så är ett tips att börja med att ligga still ett tag utan att ändra någonting alls. Sikta på en månad eller så så att du får koll. I den mån vikten inte stabiliseras utan fortsätter ned så lägger du till lite mer energi. "Lite mer" bör inte heller vara så mycket som 400 kcal/dygn utan öka gradvis och så lite du klarar av rent praktiskt. Du behöver inte räkna kalorier utan det går i regel bra att helt enkelt komplettera med mat som du har god koll på och vad de innehåller. Ett ägg är i ovala slängar ca 100 kcal, så ett extra sådant om dagen blir lätt att ha koll över. Lindts 90%-iga choklad är ca 60 kcal/ruta så 2 sådana är ju nästan i samma härad energimässigt. Men vad du än gör, öka inte intaget med 400 kcal/dygn på ett bräde!"

Tack för jättebra tips här!

Tror jag ska göra så faktiskt - att jag ligger kvar ett tag på ungefär den nivån jag gör nu och ser vad som händer. Mår verkligen jättebra och undrar hur jag ska orka äta mer egentligen - blir alltid mätt och belåten ju.

Vill inte gå ner mer än till mitt mål.  (som för övrigt är endast 1 kg borta nu - vägde mig idag så 1,7 stämmer inte längre! :) )

Det är inte klokt - jag är 52 år, kvinna och allt vad det innebär med vad man hört att det är svårt att gå ner de sista kilona då -  om 1 ynkligt kilo väger jag lika mycket som när jag började äta mig upp för ca 22 år sedan. :)

Link to comment
Share on other sites

Tror jag ska göra så faktiskt - att jag ligger kvar ett tag på ungefär den nivån jag gör nu och ser vad som händer. Mår verkligen jättebra och undrar hur jag ska orka äta mer egentligen - blir alltid mätt och belåten ju.

 

Ja, så länge du är mätt och belåten och inte känner dig trött eller något annat negativt så är ju det faktiskt det absolut enklaste och kanske bästa du kan göra. Funkar det utan kaloriräkning eller liknande så finns ingen anledning att komplicera saker i onödan.

 

 

Vill inte gå ner mer än till mitt mål.  (som för övrigt är endast 1 kg borta nu - vägde mig idag så 1,7 stämmer inte längre! :) )

 

Det är inte klokt - jag är 52 år, kvinna och allt vad det innebär med vad man hört att det är svårt att gå ner de sista kilona då -  om 1 ynkligt kilo väger jag lika mycket som när jag började äta mig upp för ca 22 år sedan. :)

 

Du kanske t.o.m. letar dig under nivån du hade för 22 år sedan. :) Hur som haver, verkligen bra jobbat!

 

Just ja, en mer allmän kommentar och inte specifikt riktad till dig som jag glömde i det tidigare svaret är att somliga kan finna det meningsfullt att helt enkelt sätta nya mål. Steget från att komma till rätta med övervikt för att sedan, förslagsvis, komma igång med träning, bygga muskler eller vad man nu vill hålla på med är faktiskt inte så långt. Tvärtom kan ju den resa det innebär att komma till rätta med övervikt faktiskt ge vissa fördelar, åtminstone mentalt, vad gäller nya mål och utmaningar.

 

Det här relaterar även till något jag döpte till "trappsteg" tidigare, dvs att all utveckling ex. inom kost, träning och hälsa sker via trappsteg:

 

http://forum.kostdoktorn.se/topic/1162-m%C3%B6jligt-att-minska-i-m%C3%A5tt-och-vikt-med-stadig-normalvikt/#entry12339

Link to comment
Share on other sites

Njaaa, känns som att mitt mål räcker, 62 kg till mina 172 cm över havet är i alla fall inte för mycket. :) 
 

Nu tar jag inte så hårt på förhållandet vikt och längd för det beror ju på en del annat också - benstomme, muskler etc. Men jag ser verligen smal ut nu och känner mig smal så 62 får bli bra.

Men det är förstås inte hugget i sten - jag dör inte om jag pendlar lite under eller över. :P 
 

Nya mål.... ja det har jag faktiskt. Jag har en häst som gått och "skrotat" länge nog så på fredag ska jag ta upp min sedan länge nedlagda ridning!
 

Provade för 25 kilo sedan men kände mig inte bekväm - var stel, klumpig och inte blev det bättre av att hästen sa typ: "Ooouuhhhh!!!" när jag satte mig ha ha :D

 

Men nu ska vi igång och det ska bli riktigt roligt!

 

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Första året (började LCHF'a den 31 Januari 2009) motionerade jag ytterst lite. Jag cyklade till jobbet (4 km) i lugn takt varje dag på vintern och så fort snön försvann åkte mopeden fram. På sommaren var det alltså enbart vardagsmotion som gällde. Gräsklippning, cykelturer med barnen och så vidare. Ganska slappt. Precis samma mönster gällde för 2010. Jag tog inte ett endaste steg i motionssyfte utan levde bara livet som vanligt. Vikten var stabil hela tiden utan att jag behövde tänka på portionsstorlekar eller löprundor.

 

2011 började jag springa lite grann bara för skojs skull. Det gick fantastiskt bra och på bara två månader sprang jag milen under timmen. På hösten var jag nere på 47 minuter på milen och sprang halvmaror. Jag fortsatte vintern igenom och sprang sedan Stockholm Marathon på 4:15. Under 2012 sprang jag totalt exakt 100,6 mil och siktar på att klara årets mara på 3.30. Inte en enda gång har jag räknat en kalori utan jag har ätit mig mätt och belåten på en bra LCHF-kost och vikten förändras inte det minsta. Springer jag mer blir jag hungrigare och äter mer. Springer jag mindre blir jag inte lika hungrig och äter mindre. Aptiten fungerar klockrent.

 

På senare tid jag har börjat styrketräna rätt hårt och jag misstänker att jag väger lite mer nu eftersom jag ökar ganska friskt med vikterna. Men jag vet inte. Väger mig som sagt inte och tänker inte på vikten heller. Går jag upp är det i muskelmassa och inte fett. Tränar gör jag för att det är kul och för att jag mår bra av det.

 

Det jag hävdade var att motion och träning gjorde det lättare att hålla vikten och du har ju verkligen tränat. Tack för informationen!

Link to comment
Share on other sites

Det jag hävdade var att motion och träning gjorde det lättare att hålla vikten och du har ju verkligen tränat. Tack för informationen!

 

Visst har jag motionerat men det har ju varken gjort av eller till för vikten. Den var lika stabil under de två år som jag inte motionerade som under de två senaste åren då aktiviteten ökat markant.

 

Det är kosten som det viktiga. Äter man bra mat funkar aptiten och då äter man efter behov. Äter man skit slutar den att funka och då drar vikten iväg.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Visst har jag motionerat men det har ju varken gjort av eller till för vikten. Den var lika stabil under de två år som jag inte motionerade som under de två senaste åren då aktiviteten ökat markant.

 

Det är kosten som det viktiga. Äter man bra mat funkar aptiten och då äter man efter behov. Äter man skit slutar den att funka och då drar vikten iväg.

 

2 år är ju inte så mycket. Jag tror fortfarande att man behöver hålla musklerna igång om man skall hålla vikten i längden. Annars blir man ju väldigt känslig.

Link to comment
Share on other sites

Min kropp håller vikten när jag motionerar. Eller rättare jag går ner i vikt och behöver tänka på att äta mer för att orka. Motionerar jag inte smyger vikten uppåt även på strikt LCHF. Det är möjligt att att vikten skulle stabilisera sig om jag inte motionerar men den vikten ligger högre än min självbild. När jag motionerar är känslan av kroppen trevligare vilket också är ett plus.

Link to comment
Share on other sites

Grattis till din viktminskning! Otoligt bra jobbat. Har du provat styrketräning? Finns ingen skönare känsla än efter att ha tränat sig rejält trött i alla muskler.  Då menar jag tung styrketräning och inte stå och svänga med 1-kg hantlar. Jädrar vilken boost för självkänslan och kroppsmedvetenheten. 

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Ja jag har testat styrketräning men det var i och för sig länge sedan. Inget för mig dock :) 
Känner inte heller att jag har något behov av det. Idag ska jag iväg och hämta 40 balar hö samt 20 balar halm som ska upp på stall-loftet.
Sedan blir det som vanligt mocka hästskit  samt släpa vattenkannor både till stall och hage så näääää - det får räcka :D

Grattis till din viktminskning! Otoligt bra jobbat. Har du provat styrketräning? Finns ingen skönare känsla än efter att ha tränat sig rejält trött i alla muskler.  Då menar jag tung styrketräning och inte stå och svänga med 1-kg hantlar. Jädrar vilken boost för självkänslan och kroppsmedvetenheten. 

Link to comment
Share on other sites

Njaaa, känns som att mitt mål räcker, 62 kg till mina 172 cm över havet är i alla fall inte för mycket. :) 

 

Nu tar jag inte så hårt på förhållandet vikt och längd för det beror ju på en del annat också - benstomme, muskler etc. Men jag ser verligen smal ut nu och känner mig smal så 62 får bli bra.

 

Men det är förstås inte hugget i sten - jag dör inte om jag pendlar lite under eller över. :P 

 

Nya mål.... ja det har jag faktiskt. Jag har en häst som gått och "skrotat" länge nog så på fredag ska jag ta upp min sedan länge nedlagda ridning!

 

Provade för 25 kilo sedan men kände mig inte bekväm - var stel, klumpig och inte blev det bättre av att hästen sa typ: "Ooouuhhhh!!!" när jag satte mig ha ha :D

 

Men nu ska vi igång och det ska bli riktigt roligt!

 

 

 

Citerar mig själv:

 

 

"Nya mål.... ja det har jag faktiskt. Jag har en häst som gått och "skrotat" länge nog så på fredag ska jag ta upp min sedan länge nedlagda ridning!

Provade för 25 kilo sedan men kände mig inte bekväm - var stel, klumpig och inte blev det bättre av att hästen sa typ: "Ooouuhhhh!!!" när jag satte mig ha ha :D

 

Men nu ska vi igång och det ska bli riktigt roligt!

 

I går satt jag upp igen och shit vad kul!! Det här blir det mer av :)

 

 DSC_0219.jpg

  • Like 6
Link to comment
Share on other sites

Citerar mig själv:

 

 

"Nya mål.... ja det har jag faktiskt. Jag har en häst som gått och "skrotat" länge nog så på fredag ska jag ta upp min sedan länge nedlagda ridning!

Provade för 25 kilo sedan men kände mig inte bekväm - var stel, klumpig och inte blev det bättre av att hästen sa typ: "Ooouuhhhh!!!" när jag satte mig ha ha :D

 

Men nu ska vi igång och det ska bli riktigt roligt!

 

I går satt jag upp igen och shit vad kul!! Det här blir det mer av :)

 

 DSC_0219.jpg

Grattis, jätteinspirerande att läsa om din resa :D .

 

Är själv 174 cm tappat 3 kg och vill ner ca 7 kg till, dvs till ca 71kg. Är som du kvinna och 52 år (om jag läste rätt).

 

Undrar hur din hud har reagerat under den här tiden? Har eventuell överskott dragit ihop sig?

Link to comment
Share on other sites

Grattis, jätteinspirerande att läsa om din resa :D .

 

Är själv 174 cm tappat 3 kg och vill ner ca 7 kg till, dvs till ca 71kg. Är som du kvinna och 52 år (om jag läste rätt).

 

Undrar hur din hud har reagerat under den här tiden? Har eventuell överskott dragit ihop sig?

 

Hej och tack :)

 

Jo du läste rätt men jag kom på att jag fyller faktiskt 53 i år ha ha ...... fast inte förrän i oktober! :P

 

Skinnet har faktiskt hängt med riktigt bra tycker jag. Jag förväntar mig inte att jag ska se ut som en 20-åring igen i kropp och skinn men jag tycker att med tanke på att jag faktiskt gått ner 43 kilo så är jag ändå förvånad.

 

Jag har över huvudtaget INGET häng alls på hela ryggen - inte ens på ryggen du vet strax under skulderbladen ut åt sidorna där det annars kan bildas tjocka valkar när man är fet.

Hela ryggen är alldeles slät.

 

Inte heller det klassiska "gäddhänget" som brukar bli på undersidan av överarmarna är något som är katastrofalt. Visst - lite häng är det där men absolut inte mycket. Jag har t om kommit fram till att jag tänker klä mig i linne i sommar för det är inget man lägger märke till.

 

Jag har  löst skinn - konstigt vore det verkligen annars med tanke på ålder, barnafödslar och fetma men det sitter på magen och lite på rumpan. Vet inte hur jag ska förklara men det är trots allt ovanligt lite - jag hade väntat mig MYCKET mer faktiskt.

 

Tror inte jag vill göra något åt det faktiskt för ärligt talat skiter jag i det :P 

Jag har arbetskamrater som har gått ner lika mycket som jag eller mindre men de har MASSOR med häng, på överarmar (gäddhäng), på rygg, under bröst, mage lår ja överallt!

 

Skillnaden är, tror jag, att de har gjort magoperation (GP) och gått ner massor i mycket snabb takt så skinnet har inte fått någon chans att hänga med alls.

 

Det har tagit mig ca 3 år att gå ner till 63 kg pga otaliga snedsteg etc men i längden tror jag det är bra att det inte går så snabbt för skinnet hänger med mycket bättre.

 

Lycka till nu själv! :) 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Hej och tack :)

 

Jo du läste rätt men jag kom på att jag fyller faktiskt 53 i år ha ha ...... fast inte förrän i oktober! :P

 

Skinnet har faktiskt hängt med riktigt bra tycker jag. Jag förväntar mig inte att jag ska se ut som en 20-åring igen i kropp och skinn men jag tycker att med tanke på att jag faktiskt gått ner 43 kilo så är jag ändå förvånad.

 

Jag har över huvudtaget INGET häng alls på hela ryggen - inte ens på ryggen du vet strax under skulderbladen ut åt sidorna där det annars kan bildas tjocka valkar när man är fet.

Hela ryggen är alldeles slät.

 

Inte heller det klassiska "gäddhänget" som brukar bli på undersidan av överarmarna är något som är katastrofalt. Visst - lite häng är det där men absolut inte mycket. Jag har t om kommit fram till att jag tänker klä mig i linne i sommar för det är inget man lägger märke till.

 

Jag har  löst skinn - konstigt vore det verkligen annars med tanke på ålder, barnafödslar och fetma men det sitter på magen och lite på rumpan. Vet inte hur jag ska förklara men det är trots allt ovanligt lite - jag hade väntat mig MYCKET mer faktiskt.

 

Tror inte jag vill göra något åt det faktiskt för ärligt talat skiter jag i det :P 

Jag har arbetskamrater som har gått ner lika mycket som jag eller mindre men de har MASSOR med häng, på överarmar (gäddhäng), på rygg, under bröst, mage lår ja överallt!

 

Skillnaden är, tror jag, att de har gjort magoperation (GP) och gått ner massor i mycket snabb takt så skinnet har inte fått någon chans att hänga med alls.

 

Det har tagit mig ca 3 år att gå ner till 63 kg pga otaliga snedsteg etc men i längden tror jag det är bra att det inte går så snabbt för skinnet hänger med mycket bättre.

 

Lycka till nu själv! :) 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Verkligen kul att höra! Tänker också att det  inte slutar dra ihop sig efter uppnått mål, utan håller på ett tag efter. Eftersom jag själv bara har hållit på i  tre månader är jag fortfarande helt fascinerad över alla de läkande och uppbyggande egenskaperna man får på köpet  ;)

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

 

 

Citerar mig själv:

 

 

"Nya mål.... ja det har jag faktiskt. Jag har en häst som gått och "skrotat" länge nog så på fredag ska jag ta upp min sedan länge nedlagda ridning!

Provade för 25 kilo sedan men kände mig inte bekväm - var stel, klumpig och inte blev det bättre av att hästen sa typ: "Ooouuhhhh!!!" när jag satte mig ha ha :D

 

Men nu ska vi igång och det ska bli riktigt roligt!

 

I går satt jag upp igen och shit vad kul!! Det här blir det mer av :)

 

 DSC_0219.jpg

 

Jaha, saknade jag inte att rida innan så började jag definitivt att göra det nu när jag såg bilden... ;)

 

Grattis till både dig och hästen att ni kan börja ge er ut på äventyr tillsammans igen! :)

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

En fundering på samma tema, om man har nått nöjdhet med vikten och vill kunna äta en mer liveral variant (lite mer bär, rotfrukter etc). Är man ur ketos då så att man slipper omställningsbesvär om man vill fuska till det emellanåt (jag tänker främst på öl :) )? Och är det lämpligt att äta så (mycket fett ingen ketos) eller blir det bara viktuppgång som följd?

 

Mycket går att finna om att gå ner med LCHF och hur man kan hantera alla möjliga problem kring det men det är svårare att hitta något om hur man gör för att hålla vikten och må bra efter att man är nöjd.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Håller med dig emmi! Det finns huuur mycket som helst om hur man går ner i vikt men inte mycket om att stabilisera sig på en vikt man trivs med.

Själv har jag bestämt mig för att äta ungefär som nu (ligger ju på runt 1500-1600 kcal) och går fortfarande ner sakta men säkert- har ju ca 1 kg kvar jag tvunget vill ner till.
:P 
Jag mår skitbra rent ut sagt och känner mig i princip aldrig hungrig - bara lite diffust sug när det börjar närma sig när jag brukar äta :) 

Däremot ska jag inte vara så strikt att jag inte kan ta en glasspinne ibland, vill jag någon gång om jag blir bjuden på kalas ta en bulle och en lagom tårtbit så ska jag göra det. etc etc.
 

Ska se vad som händer med vikten när jag är i mål.

 

OM jag fortsätter gå ner så innebär det att jag har ett underskott i kcal och då ökar jag något på maten t ex grönsakerna eller att jag kanske äter något ägg på morgonen. Nu äter jag ingenting på morgonen förrutom att jag dricker mitt goda morgonkaffe med en klick smör och vispgrädde i.


 

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...