Tål inte fett

[Roland Laine]

En del människor har inga problem alls med fet mat. Medans andra blir illamående av mindre mängder. Kan det vara så att de som mår dåligt, blir illamående, får ont i magen, får kväljningar osv att dessa inte har en organism som lämpar sig för fet mat? Då menar jag inte att de har psykisk motvilja utan att det är ett reellt problem. Att deras kropp talar om att de inte kan smälta fet mat. För en del kan det räcka med en tesked kokosolja och de får kväljningar...

[MariaF]

Det är jag helt övertygad om! Jag tillhör dem som inte kan äta mycket fett på ett bräde även om jag kan äta relativt sett mycket fett. Inga 50g smör till 2-3 mosade ägg på min frukost, då blir jag illamående men 10-15g i tekoppen till de där äggen (och säkert att mosa ner också) funkar.
Generellt tror jag vi lyssnar för lite på kroppen och för mycket på "gurus" eller metoder de presenterar. Det gäller att på nåt sätt förstå sin kropp men vi är ju rätt vana att plåga oss på olika vis. Morgontrötta ska upp tidigt, nattarbetare vara vakna hela natten, man ska springa enl träningsplan i nån viss zon fast kroppen skriker "trött", dricka samarin för att ta bort besvär från magen och allt det nu är.
Sedan VARFÖR vi är så olika, det kan vara väldigt intressant! Epigenetiskt kanske? Biokemiska obalanser? Finns många tänkbara orsaker.

[Cederulla]

Finns vissa personer som kan ha brist på matsmältni gsenzymer. Exvis lipas. Jag kan också bara äta fett i begränsad mängd per gång. Men sprida det under dagen.

[Katerina]

Vi är en art av mycket anpassningsbara djur. Flera decennier av lågfettpropaganda har påverkat våra kroppar så att vissa har sämre förmåga att smälta fett till exempel pga försämrat produktion av galla som HelgeK skriver. Det som inte används tillbakabildas. Tänk bara på vad som händer med muskelmassan om man slutar röra sig. Men börjar man träna igen så får man tillbaka sin muskelmassa. Det är ju inte så att man har förlorat det för evigt. Det beror på vad man väljer att göra.

Det finns många fördelar med att lugnt och försiktigt försöka få tillbaka kroppens förmåga att tillgodogöra sig fett. Många västerlänningar har blivit insulinresistenta vilket i sin tur driver på den kroniska metabola sjukligheten. Om man inte vill fasta flera dagar i sträck för att reversera detta tillstånd måste man införa mera fett i sin kost och väsentligt minska på kolhydraterna. Fett gör oss mätta. Naturlig fett från djur är näringsrikt eftersom det är deras matförråd precis som vårt fett är vårt matförråd. Med nyttig fett menar jag inte vegetabiliska oljor eller margariner för det är en helt annan sorglig historia.  

[MariaF]

5 timmar sedan, HelgeK sade:

För om man inte äter fett, så minskar leverns produktion av gallvätskor, som behövs för att bryta ner fett. Det tar en viss tid för levern att återställa produktionen av galla, och därför bör man starta försiktigt, och öka långsamt.

Men illamående och halsbränna påverkas väl inte av gallproduktionen? Det är ju liksom i magsäcksfasen...
Men precis som både du och @Katerinaär inne på så är det säkert så att kroppen anpassar sig till att hantera det den får att äta på lång sikt. 

[Katerina]

15 timmar sedan, MariaF sade:

Men illamående och halsbränna påverkas väl inte av gallproduktionen? Det är ju liksom i magsäcksfasen...
Men precis som både du och @Katerinaär inne på så är det säkert så att kroppen anpassar sig till att hantera det den får att äta på lång sikt. 

Halsbränna och kanske även illamående kan bero på dålig kvalité av magsyran HCL. Den kan vara för utspädd och ha för hög pH värde. Den ska ha pH 1,5-2,0, dvs mycket sur för att man ska effektivt smälta kött. Förr i tiden åt man mer fett tillsammans med kött. Stekt sidfläsk var väl vanlig husmanskost. Jag misstänker att även magsyran spelar roll i hur bra ens kropp kan tillgodogöra sig fett. När man följer dagens kostråd och minimerar kött och mättad fett i sin kost så kan man få sådana konsekvenser. Tyvärr minimerar man just sådana livsmedel som är mest näringsrika för människan.  

[Elinor]

Jag har stött på en rätt märklig trend vad gäller flera personer som säger sig "inte tåla fett". De klarar ändå av att trycka i sig en hel pizza, chips, pommes och Marabou mjölkchoklad. Så uppenbarligen har de inga problem med feta livsmedel om dessa sväljs tillsammans med socker, smakförstärkare och sabba kolhydrater. Hur går det ihop? 

Sen finns det naturligtvis folk som faktiskt inte kan äta fet mat. Så är det. Vi tål alla fett när vi föds bevisligen, men sedan händer det grejer under livets gång som leder till att vi inte tål saker lika bra. Det kan vara av både medicinska eller funktionella skäl. Det kan handla om mage/tarm(magsyra, enzymer, magtarmsjukdom t.ex) eller på organnivå som lever, galla, gallgångar osv. Det kan också vara en biverkning från läkemedel man äter.

Om det inte är strikt medicinskt, så kan man ofta vänja kroppen försiktigt att äta lite mer fett, även om det inte fungerar för precis alla. Det viktiga är att man gör allt med respekt, försiktighet och ödmjukhet inför den egna kroppen och dess svagheter. Mår man dåligt av att trycka i sig 200-150 gram rent fett per dag, får diarré, spyr osv, så ska man naturligtvis inte fortsätta äta så.  

[Katerina]

Jag tror att det också beror på hur man äter fett. Jag skulle inte rekommendera att börja äta smör eller kokosolja med sked om man inte är van. Det som fungerade för oss när vi gick över till LCHF var att göra grytor eller soppor där man kan gömma mycket smält fett utan att det märks och äta det i en djup talrik med sked. Tänk er en köttfärssås på ganska fet köttfärs som man kryddar lagom för sina smaklökar och äter med sked utan spagetti.

En favorit hemma är köttbullesoppa på lammfärs kryddad med rosmarin, svartpeppar och med eller utan någon grönsak så som broccoli eller brysselkål eller vilken annan grönsak man tycker är god. Man börjar med att koka grönsakerna skurna i lagom bitar i vattnet och när de är lagom mjuka skickar in köttbullarna man har rullat under tiden. De får gärna vara som små munsbitar. Så fort man har kastat in alla köttbullarna kan man ta soppan av spisen för de blir färdiga medan man bär kastrullen från spisen till bordet. Då blir de saftiga och mjuka också. Är inte köttfärsen tillräckligt fett kan man alltid skicka in extra smör som smälter och bidrar till lenare smak. 

[Nils Engström]

Som många kloka kommentarer i tråden antyder, har yttranden som innebär motvilja mot fett byggts upp under decennier av felaktig information i kolesterolhypoteserns kölvatten. Nu när den senare kan anses död (utom inom Socialstyrelsens, Läkemedels- och Livsmedelsverkets domäner) är det dags för samhället att generellt få en friskare syn på sättet att äta. När man t.ex. hör folk med avsky yttra sig om vispgrädde eller smör och beskriver den feta smaken av helmjölk som äcklig, inses lätt hur långt "smartamatengänget" drivit utvecklingen. När var det förr i världen, någon som kunde tänka sig att blanda upp mjölken med vatten?

Åter tänker jag mig den lilla jägarfamiljen för 40 000 år sedan sitta runt det nyss nerlagda bytet och njuta av allt fett familjen mumsade på. Allt i förvissningen om att dagarna därefter orka ströva miltals i sökandet efter nya byten. Den som i den familjen klagade på smaken av fett, kunde bara räkna med ett oförstående leende och tillrättavisande kommentarer, om vikten av att äta de ljusa delarna av köttet, för att orka med morgondagen.

Inte särskilt märkligt att decennier av propaganda mot animaliskt fett och vegansk propaganda mot att döda djur till att äta, resulterat i motvilja och kväljande effekter. Dessutom måste man tänka på att bakterierna i mage och tarmar anpassats till föda som till stor del varit växtbaserad - det tar sin tid att återanpassa kroppen till den optimala kosten. Med LCHF kommer kroppens bakterieflora att anpassas. För många av oss blev processen snabb, för andra krävs längre anpassningperiod. Tillhör man de äldre, om man studerat konsekvenserna av fel kostval, borde valet vara enkelt och smaken av rent smör och dess betydelse för den goda maten spela en viktig roll.   

[Zepp]

On 2020-11-16 at 07:21, Roland Laine sade:

En del människor har inga problem alls med fet mat. Medans andra blir illamående av mindre mängder. Kan det vara så att de som mår dåligt, blir illamående, får ont i magen, får kväljningar osv att dessa inte har en organism som lämpar sig för fet mat? Då menar jag inte att de har psykisk motvilja utan att det är ett reellt problem. Att deras kropp talar om att de inte kan smälta fet mat. För en del kan det räcka med en tesked kokosolja och de får kväljningar...

Du har redan fått en hel del råd och dåd!

Iallafall, man skall bli illamående om man proppar i sig för många kalorier.. kallas för aptitreglering!

Testa hur många skedar smör eller kokosolja du klarar av, det är aptitregleringen!

Deras kropp säger att det är nog med kalorier!

Dvs om man äter kaloririk mat så minskar portionerna och/eller måltidsfrekvensen, det vanligaste på LCHF/Keto är 1-2-3 måltider per dag.

Det där att inte tåla fett, inte kunna ta upp det är iallafall ovanligt och visar sig oftast på annat sätt, dvs diarre, då blir man ofta ännu hungrigare!

Dvs då hamnar vi på de medecinska tillstånden Malobsorbation eller Maldigestion, väldans ovanliga.

De handlar oftast om gallproblem/gallsten för digestionen och kronisk tarmsjukdom för absorbationen.

Man märker sådant iomed att det oftast manifesterar sig som steatos (fettdiareer) och kronisk hunger!