Gå till innehåll

Kan Alzheimer botas? Eller är det alltid" felaktiga diagnose"r, när det visar sig att patienten visar sig inte ha Alzheimer?


Recommended Posts

Läs detta: https://alzheimerlife.se/historien-om-min-felaktiga-diagnos-och-lenas-undertryckta-gladje/ 

Läs sedan detta inlägg: https://alzheimerlife.se/porrboken-for-nutrionister/

I det andra inlägget säger Henrik Frenkel: "
Jag kan nog säga att jag följer samtliga dessa punkter, utom en. Det är det här med sockret.
Jag är en godisgris, så till den grad att till och med mina barnbarn måste gömma sitt snask när jag kommer på besök. Jag älskar glass, mörk choklad, egentligen allt som ger mig en sockerboost.
Men nu ska det bli slut på det. Nästa år blir mitt livs första sockerfria år. (Fan tro`t.)"

Så Henrik Frenkel har genomfört en del livsstils förändringar.   Är det så att de var orsaken till att den andra undersökningen gav ett annat resultat?    Eller är det så att den första undersökningen var felaktig?

Eller är det så att eftersom Alzheimerfonden, som Henrik Frenkel är ambassadör för samlar in pengar till forskning för att hitta medicin mot Alzheimer, så kanske det minskar forskningsanslagen till forskning om ett läkemedel, om det finns ett sätt att bota Alzheimer med kost och livsstils omläggning?

 

Dale Bredesen har patienter, som har förbättrats under flera år, och i de fallen kan det knappast bara varit frågan om en feldiagnos.Så det finns alldeles för många feldiagnoser, för att man skall kunna avskriva möjligheten till förbättringar/bot  medelst kost och livsstilsförändringar. Men om några vill forska om möjliga läkemedel mot Alzheimer, så varför inte.

         

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
19 minuter sedan, HelgeK sade:

...älskar glass, mörk choklad, egentligen allt som ger mig en sockerboost. Men nu ska det bli slut på det. Nästa år blir mitt livs första sockerfria år. (Fan tro`t.)"

Så Henrik Frenkel har genomfört en del livsstils förändringar.

Goda förutsättningar är en sak - att genomföra en annan! Om man befinner sig nära femtio, kan det lätt bli fråga om att skjuta upp livsstilsförändringar med motiveringen att det negativa händer först senare.

Senare, när pensionsåldern uppnåtts, förefaller många vilja njuta sitt otium och tar det till intäkt för ytterligare uppskjutningstendens. När man är på väg mot 80 vet jag inte vilket försvar man kan komma upp med - möjligen att man redan befinner sig i sådan ålder att vidare ansträngningar sannolikt är i senaste laget och  att inget lönar sig tillräckligt för att pröva ny livsstil. Närmar man sig 90 har man bl.a. haft så många smakupplevelser i livet att intresset för nya börjar visa sig.

I mitt fall, som tillhör det senare tidsspannet, var livsstilsförändringen oförskämt enkel. De små detaljerna - att släppa potatis, pasta, ris och bröd, var synnerligen enkelt. Har man dessutom under många levnadsår haft vanan att äta på ett visst sätt och t.o.m. kunnat sätta i sig en chokladkartong på en eller två kvällar, har man ju haft upplevelsen - inget särskilt spännande att fortsätta på den vägen.

När istället upplevelsen av smörstekt, välkryddad blomkål som ersättning för potatis, väl fyllt smaklökarna, var saken klar. Känslan av lyxmat till lägre kostnad, genom tidigare uppkommen mättnadskänsla (mindre risk för överätning) har för min del inneburit en tills nu fullständig, treårig njutning. När man dessutom kunnat sätta ut alla sina tre mediciner för blodtryck, diabetes 2 och lipidprofil och bli fri från alla åldersrelaterade krämpor, vad har man att tveka på?!

I mina studier på kostsidan med intressant sidoinformation, som väl nu är uppe i ca 2500 timmar, vid 300 till 500-timmarsstrecket visade på tydliga fördelar med lågkolhydratkosten, bl.a. med avseende på risken för Alzheimers sjukdom i högre ålder, var alla tankar på svårigheter med livsstilsförändringar borta. Det jag bl.a. kunde inhämta information om, var att patienter med demenssjukdomar i flertalet fall var "fulla av socker" medan de med fett som drivmedel, sällan blev dementa. Studierna av hjärnan visade en rad orsakssamband som förklaring - förbränning av fett i hjärnan - kanske minska glukosbehovet där till mindre än hälften mot tidigare och lokalt i hjärnan få tillgång till naturliga antioxidanter som minskar risken för demens ganska rejält.

Vem håller inte på LCHF?

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag kanske var otydlig i inlägget. Men mitt syfte var att ifrågasätta att läkarens första diagnos var fel.  var den"fel" bara för att läkarna (och läkemedelsindustrin) tror att Alzheimer inte går att stoppa med kost och livsstils förändringar. Annars kanske läkaren bör anmälas för fel diagnosticeringen. För i isåfall har han skrämt upp patienten i onödan. 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Skapa nytt...