Gå till innehåll

Recommended Posts

Hej,

Jag önskar lite feedback på de problem som jag upplever fortfarande efter 10månader av lchf.

Först lite bakgrund: Jag är en 52-årig man som tidigare levt ett liv helt utan träning. För ca 7 år sedan vägde jag 128kg och tog då tag i min träning och kost. Utan att kalla det lchf, minskade jag kolhydratsintaget med ca 90% samtidigt som jag tränade mountainbike 3-5dgar per vecka. Jag tränade (tränar) på fastande mage före frukost. På 2 år tappade jag 50kg och fick ett helt nytt liv. Under den tiden frös jag ganska mycket, men mådde i övrigt bra. Nu ca 5 år senare (från när jag vägde minst) hade jag tappat godis och bröd-kollen och gått upp ca 20kg. Dags att ta tag i det igen!

Nu sedan 10 månader kör jag och min fru lchf och äter väldigt gott. Vi är inte strikta, men ligger kanske på 20-60g kolhydrater per dag (räknar ej). I början gick det ganska bra med få bieffekter, men med tiden har jag känt mer. Idag - efter 10månader - lider jag av hög/hård puls, yrsel (speciellt när jag reser mig upp), "dimmighet", blir snabbt matt när jag gör något. Jag upplever att kroppen småskakar eller pirrar lite mest hela tiden. Jag har nu på 10 månader gått ner 20kg igen och känner mig ganska nöjd med vikten.

Med dessa bi-effektet är det svårt att cykla mtb då det är en högintensiv sport. När jag kört har jag legat på maxpuls ca 80% av tiden och ett 2-timmarspass blir nästan omöjligt. 

Så - nu till frågan, varför mår jag såhär nu? Knappast inkörningsproblem?! Kan man bli såhär om man äter mer Proteiner än Fett? Jag skall erkänna att jag har svårt att "klunka" grädde...

Någon som vet eller känner igen sig?

//ecskano

 

  • Gilla 3
  • Tack! 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
19 minuter sedan, Ecskano sade:

Hej,

Jag önskar lite feedback på de problem som jag upplever fortfarande efter 10månader av lchf.

Först lite bakgrund: Jag är en 52-årig man som tidigare levt ett liv helt utan träning. För ca 7 år sedan vägde jag 128kg och tog då tag i min träning och kost. Utan att kalla det lchf, minskade jag kolhydratsintaget med ca 90% samtidigt som jag tränade mountainbike 3-5dgar per vecka. Jag tränade (tränar) på fastande mage före frukost. På 2 år tappade jag 50kg och fick ett helt nytt liv. Under den tiden frös jag ganska mycket, men mådde i övrigt bra. Nu ca 5 år senare (från när jag vägde minst) hade jag tappat godis och bröd-kollen och gått upp ca 20kg. Dags att ta tag i det igen!

Nu sedan 10 månader kör jag och min fru lchf och äter väldigt gott. Vi är inte strikta, men ligger kanske på 20-60g kolhydrater per dag (räknar ej). I början gick det ganska bra med få bieffekter, men med tiden har jag känt mer. Idag - efter 10månader - lider jag av hög/hård puls, yrsel (speciellt när jag reser mig upp), "dimmighet", blir snabbt matt när jag gör något. Jag upplever att kroppen småskakar eller pirrar lite mest hela tiden. Jag har nu på 10 månader gått ner 20kg igen och känner mig ganska nöjd med vikten.

Med dessa bi-effektet är det svårt att cykla mtb då det är en högintensiv sport. När jag kört har jag legat på maxpuls ca 80% av tiden och ett 2-timmarspass blir nästan omöjligt. 

Så - nu till frågan, varför mår jag såhär nu? Knappast inkörningsproblem?! Kan man bli såhär om man äter mer Proteiner än Fett? Jag skall erkänna att jag har svårt att "klunka" grädde...

Någon som vet eller känner igen sig?

//ecskano

 

Pulsen är en sak - högre puls (läs=du växlar ner till ettans växel) - men hur har du det med blodtrycket? Tar du kosttillskott som C-vitamin och D-vitamin?

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej, jag tar inga kosttillskott. Jag har kollat blodtrycket några gånger då jag tänkte som du ang yrseln. Det är "optimalt" enligt vår "claes ohlson apparat". 

Finns det någon tydlig koppling mellan de vitaminer du nämner, och mina bi-effekter?

//ecskano

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
42 minuter sedan, Ecskano sade:

Hej,

Jag önskar lite feedback på de problem som jag upplever fortfarande efter 10månader av lchf.

Först lite bakgrund: Jag är en 52-årig man som tidigare levt ett liv helt utan träning. För ca 7 år sedan vägde jag 128kg och tog då tag i min träning och kost. Utan att kalla det lchf, minskade jag kolhydratsintaget med ca 90% samtidigt som jag tränade mountainbike 3-5dgar per vecka. Jag tränade (tränar) på fastande mage före frukost. På 2 år tappade jag 50kg och fick ett helt nytt liv. Under den tiden frös jag ganska mycket, men mådde i övrigt bra. Nu ca 5 år senare (från när jag vägde minst) hade jag tappat godis och bröd-kollen och gått upp ca 20kg. Dags att ta tag i det igen!

Nu sedan 10 månader kör jag och min fru lchf och äter väldigt gott. Vi är inte strikta, men ligger kanske på 20-60g kolhydrater per dag (räknar ej). I början gick det ganska bra med få bieffekter, men med tiden har jag känt mer. Idag - efter 10månader - lider jag av hög/hård puls, yrsel (speciellt när jag reser mig upp), "dimmighet", blir snabbt matt när jag gör något. Jag upplever att kroppen småskakar eller pirrar lite mest hela tiden. Jag har nu på 10 månader gått ner 20kg igen och känner mig ganska nöjd med vikten.

Med dessa bi-effektet är det svårt att cykla mtb då det är en högintensiv sport. När jag kört har jag legat på maxpuls ca 80% av tiden och ett 2-timmarspass blir nästan omöjligt. 

Så - nu till frågan, varför mår jag såhär nu? Knappast inkörningsproblem?! Kan man bli såhär om man äter mer Proteiner än Fett? Jag skall erkänna att jag har svårt att "klunka" grädde...

Någon som vet eller känner igen sig?

//ecskano

 

Kolla ditt blodsocker. Låter som för lite näring i förhållande till din träning. Kanske även kolla Tsh, mfl.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
1 minut sedan, Cederulla sade:

Kolla ditt blodsocker. Låter som för lite näring i förhållande till din träning. Kanske även kolla Tsh, mfl.

Alltså skölskörtelhormoner.

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack, jag blev lite vilsen där😄 

Ja, jag kanske skall ta mig till vårdcentralen ock kolla mina värden. Men jag misstänker att de kommer att be mig sluta med LCHF om jag nämner det. Kanske inte skall nämna det.

//ecskano

  • Gilla 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
5 timmar sedan, Ecskano sade:

Hej, jag tar inga kosttillskott. Jag har kollat blodtrycket några gånger då jag tänkte som du ang yrseln. Det är "optimalt" enligt vår "claes ohlson apparat". 

Finns det någon tydlig koppling mellan de vitaminer du nämner, och mina bi-effekter?

//ecskano

Ja! Av det enkla skälet att:

  1. C-vitaminet sannolikt är det viktigaste tillskottet vi kan tillföra kroppen utifrån. Dels genom att utgöra en effektiv antioxidant som, vid sidan av att effektivisera var och en av kroppens 30 000 000 000 000 celler, har förmågan utanför cellerna i blodet att neutralisera cirkulerande fria radikaler. Neutraliseringen sker genom att C-vitaminet lånar ut en negativ laddning till den fria radikalens plusladdning, vilket gör det omöjligt för radikalen (syrgas) att oxidera rester av döda celler (annars oxiderat kolesterol som kunde medföra inflammationshärdar i kroppen). HDL-ubåten kan därmed suga upp rent kolesterol för returtransport till levern för omvandling till friskt kolesterol som från levern levereras  via LDL-ubåten ut i kroppen. Kolesterol nödvändigt material bl.a. för uppbyggnad av cellmembran och reparationsmaterial vid vävnadsskador.  I varje kroppscell sköter C-vitaminet tillsammans med E-vitaminet (också en kraftig antioxidant) energiutvecklingen (håller ordning på cellens energiverk som bl.a. sköter pumparna som tar in nyttoämnen och gör sig av med förbrukningsmaterial). För hjärtats celler innebär C-vitaminet alltså att inflammation av hjärtceller minskar eller upphör. Det betyder ökad effektivitet (lägre puls och blodtryck). 
  2. D-vitaminet har en rad viktiga funktioner i samband med kalcium/magnesiumupptaget (viktigt för hjärtat som drar ihop sig via kalcium och slappnar av via magnesium en gång i sekunden eller mer).  Det vi främst tänker på i Covid-19-tider är dess fundamentala funktion att ge order till minnescellerna att inte angripa kroppsegna celler - viktigt för lungorna, som vid låg D-vitaminnivå riskerar att immunceller stormar och odisciplinerat mördar människan via förstörda lungor (friska celler som omger av viruspartikeln  angripna celler).

Tillsammans har C- och D-vitamin, som du ser stor betydelse för hjärtats funktion puls och tryck.

 

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack, det var den bästa förklaring jag hört om C-/D-vitamin!

Jag fixar piller imorgon. Jag har ju slutat med frukter enl. lchf, men äter ju mycket kolar, vilka innehåller mycket C vitamin. Men om det räcker vet jag inte...

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

 

4 timmar sedan, Ecskano sade:

Tack, det var den bästa förklaring jag hört om C-/D-vitamin!

Jag fixar piller imorgon. Jag har ju slutat med frukter enl. lchf, men äter ju mycket kolar, vilka innehåller mycket C vitamin. Men om det räcker vet jag inte...

Om det räcker... Tre gram om dagen motsvarar 45 medelstora apelsiner per dag, så du inser problemet. En 75 kg get producerar normalt 13 g per dag. Om den blir sjuk, eftersom den saknar tillgång till hälsokostaffär, tvingas den att själv höja produktionen upp till 100 gram per dag. Tacka för att getter sällan blir sjuka. 

Som jag påpekade och du kanske hört tidigare, anser skolmedicinen och Läkemedelsverket att 75 mg C-vitamin per dag räcker, motsvarande  en stor apelsin per dag (fast bara till att hindra skörbjugg med blödande tandkött som följd, som sjömännen dog av på sjuttonhundratalet). Det förefaller faktiskt som om våra läkare är tillsagda att aldrig tala om den fantastiska betydelsen av C-vitamin i större mängd. Risken finns nämligen att folk i allmänhet annars skulle hålla sig friska och kräva mindre läkemedel (läs=innebärande lägre inkomster för läkemedelsföretagen). :fun: 

Låg C-vitaminnivå ger högre puls och blodtryck.F.ö. kan jag rekommendera dig att särskilt kika på och läsa igenom hela tråden härunder:

https://forum.kostdoktorn.se/topic/16497-varför-skolmedicinarna-sällan-talar-om-c-vitaminets-oerhörda-betydelse/?tab=comments#comment-163662

Då får du klar för dig varför C-vitamin, på nivåer i storleksordning 50 gånger den som Läkemedelsverket förordar, har den stora betydelse som den har och som du aldrig hör Tegnell, Gisslén eller annan skolmedicinare tala om. Svimma bara inte av, när du fått klart för dig vad du missat.

P.S.

Visserligen finns C-vitamin i tuber med stora cirkelformade tabletter - de ger god smak och kan tas med ett glas vatten. Problemet är att de innehåller bindemedel, sötningsmedel och essenser, som ev. skulle kunna vara problematiska för massanvändning (t.ex. tre, fyra per dag - åratals). Mitt tips är att köpa rent C-vitamin (askorbinsyra i pulverform), som doseras med ett en milliliters kryddmått per gång löst i vatten (½ till ett helt glas vatten) tre till fyra gånger per dag. Då har du maximerat koncentrationen i blodet vilket är idealet. Efter det bör du se skillnad i blodtryck och puls. Skulle det visa sig att du fortsatt har oförändrad puls, resp. samma blodtryck, kan det kanske vara intressant för dig att veta vilket medelblodtryck i artären du har för det behov som dina organs blodföde kräver. Kika på inlägget:

https://forum.kostdoktorn.se/topic/7241-effies-erfarenheter/page/10/?tab=comments#comment-143299

Där du kan se vilka medelartärtryck om bör eftersträvas vid normakflöde. Beräkningen sker genom formeln:

MAP= (S -D)/3 +D  (S=systoliskt- och D=diastoliskt blodtryck).  MAP (medelarteriellt blodtryck) är ett mått på blodkärlens motstånd vid medelflödet).  MAP=99-106 brukar betraktas som normalt medelvärde räknat under dagtid.  MAP varierar under dygnet beroende på belastning (matsmältning, träning arbete, sömn). Får du frekvent högre värde än normalt under dygnet - läs vidare. En ung människa som du lär nog med utgångspunkt från LCHF-kosten ligga väl till. Pulsen är i sig det minsta problemet! Vilket MAP får du?

                                                         animated-heart-image-0458.gif

  • Gilla 2
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tänker på två saker. Och jag känner igen mig. 

1. Kalium. Vi behöver massor med kalium varje dag och den viktigaste källan är grönsaker och vi bör äta mycket grönsaker för att täcka behovet. På LCHF blir det lätt att man glömmer grönsakerna för det är svårt att hitta grönsaker som har lågt kh innehåll. Mitt trick är att göra en stor vitkålssallad (pizzasallad) som ska räcka flera dar och så startar jag lunch och middag med en stor skål kålsallad som jag kör ner ruccola och roman sallad i. Till mina ägg och bacon på morgonen äter jag avokado (halv stor - kör oftast med djupfryst som får tina) och stekt svamp (inte champinjon eller portabella). Försöker få till broccoli och brysselkål mm till lunch och middag. 

2. Om du fortsätter träna mycket kan det ha att göra med uttömda glykogenreserver som kroppen prompt vill ha fyllda till en viss nivå av säkerhetsskäl. När man äter strikt blit det lätt för lite glukos för att fylla upp och då kan kroppen börja bygga om protein till glukos. Det här tycker jag är jättesvårt att komma tillrätta med, tricket (ett av dem) ska vara att träna så att man inte behöver tära på glykogendepåerna, dvs träna på fettreserven endast. MariaF har skrivit mycket om MAF här och om jag fattat rätt går den metoden ut på att träning alltid ska bedrivas så att pulsen håller sig under 180 slag minus din ålder 52 = 128 i minuten. Mountainbike skulle jag gissa ger mer puls än så... (du säger det själv).  Styrketräning, tung, och raska längre promenader sägs vara bäst. 

Tyvärr tär vi på glykogenlagren även utan träning, tex när vårt uppvakningssystem går igång på morgonen, kortisolpåslaget, det utlöser adrenalin och kroppen reagerar som att den är stressad och stänger av fettförbränningen och startar glykogentanken. Jag har en väldigt kraftig kortiolstart tidigt tidigt på morgonen (stressigt liv) som ger hög stark puls bla och har känt mig tvungen att testa middagar med mer kolhydrater ) (oftast potatis eller ris till maten) och jag tycker det ger effekt, men det är så klart väldigt svårt att verkligen veta vad som är vad. Jag tänker att kortisolsystemet kan jag inte göra nåt åt så jag måste bara försöka vara följsam och underlätta för systemet. 

 

  • Gilla 6
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag kan bara hålla med Erik...att det kan vara knepigt att träna relativt nära maxpuls och äta LCHF … kroppen "kräver" glukos i den situationen...jag skulle sammanfatta att man har ungefär följande val:

1. Acceptera att det är "tugnt", kroppen kommer nog att anpassa sig en del med tiden.
2. Tillföra t ex sportdryck under träningspasset. 
3. Öka kolhydratintaget rent allmänt något.
4. Träna med lägre pulspåslag.

  • Gilla 6
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

En sak är klar - LCHF är LCHF (läs=man befinner sig nära eller i hel ketos - inte att haltande närma sig  kolhydratkost av den typ som bildar glukos.). Det betyder att om man är ute efter att slå rekord i hundrameterslöpning, då är LCHF inte den optimala kosten (i varje fall inte inför ett lopp).  Vill man däremot tävla i Vasaloppet, utan att behöva stoppa upp för att fylla på energibehovet med sockrade blåbär, så är LCHF idealet till att köra hårt hela loppet. Då finns energiföråd för mer än ett vasalopp.

Att leva på strikt LCHF går utmärkt utan minsta intag av glukosbildande kolhydrater. Den glukos som bl.a. hjärnan kräver, produceras av levern (som ombildrar proteinet till glukos i precis den mängd som kroppen kräver).

Vid strikt LCHF brukar ev. rester av glukos ta slut på eftermiddagen eller kvällen. Om inte tidigare kommer man under natten och morgonen befinna sig i full ketos (läs=energiutvecklingen sker enbart via kroppsfettet).

Efter att jag tränat mig svettig vid träningspulsen för min ålder,  känns bara behagligt kort efter. Känner inte minsta anledning att tillföra kolhydrater (i form av glukos), vare sig före eller efter träning. Det bör kanske tilläggas att jag tar minst fyra gram C-vitamin dagligen (morgon, middag, kväll och för natten). Det senaste har betydelse just för hjärtats funktion (effektiviteten i dess energiutveckling och  till att minimera inflammation i hjärtat).

  • Gilla 2
  • Tack! 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ecskano. En möjlig förklaring till dina symtom är Natrium brist. Äter man en högkolhydratkost så håller insulin kvar natrium i kroppen , och därför kan man efter en tid drabbas av natrium brist, och det åtgärdas lätt med en tesked salt på morgonen, och eventuellt på kvällen. Många LCHF.are börjar dagen med en tesked salt i ,ett glas vatten, eller i the , eller i kaffe. Då slipper kroppen det jobbiga         arbete att återvinna natrium via aldosteron, som också orsakar att  stresshormonerna adrenalin och kortisol också går upp. 

  • Gilla 4
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ecskano!

Lyssna av HelgeK och nokenok och övriga i tråden - de kan sin sak inom LCHF-kosten. Saltbalansen är mycket viktig. Om den ligger fel får bl.a. hjärtat arbeta hårdare för att kompensera obalansen - det gäller alla kroppens celler.

Som Erik 2 påpekade är kaliumsaltet minst lika viktigt att tänka på. Koncentrationen av kalium inne i en cell skall ligga ca. 4 gånger den koncentration av natium som finns utanför cellen (i blodet). Detta för att pumparna i cellen skall kunna arbeta effektivt.

Ett sätt att ge kroppen chansen till självreglering är att aldrig använda rent bordssalt (natriumklorid) utan alltid bergssalt eller havssalt. De senare innehåller både kalium- och natriumsalt. 

  • Gilla 3
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Som tillägg gällande MAP (medelartärblodtrycket) som tar hänsyn till alla faser under ett hjärtslag - orsaken till att man använder MAP beror alltså på:

  1. att MAP-värdet varierar mycket lite, oavsett belastning och puls.
  2. att mätningen av det systoliska trycket varierar mycket utan att anledning finns.

Det senare beror på att bedömningen, som läkare eller blodtrycksmätare gör, är glidande (oavsett mätprincipen). Dessa fel utjämnas vid MAP, som mycket säkrare anger blodkärlens styvhet (speciellt av intresse för äldre) än blodtrycket.. Du kan se, oavsett din puls, vid olika mätningar före, under och efter träning att  MAP ligger ganska nära samma värde, medan blodtryck och puls varierar kraftigt.

Det är alltså MAP-värdet som en läkare borde utgå från när han skall bedöma behovet av blodtrycksmedicin - inte det systoliska trycket som annars brukar vara vanlig bedömningsgrund. Märkligt att läkare i sammanhanget inte bryr sig om tidpunkten på dagen som patienten besöker honom. Blodtrycket varierar kraftigt beroende på tidpunkten  då trycket mäts. På liknande sätt bör den som mäter hemma tänka.

En annan sak man bör ta hänsyn till, är att inte utgå från en enstaka mätning, utan göra tre eller fyra mätningar och utgå från den sista, som brukar ge det lägsta värdet.  Det lägsta värdet under en serie mätningar bör vara utgångspunkten för all statistik och bedömning inte medelvärdet för serien mätningar vid mättillfället. Detta är den tränade hjärtläkaren klar på - inte allmänläkaren.

Vid MAP-värde=106 eller lägre, finns sällan eller aldrig anledning till utskrivning av blodtryckssänkande medicin, detta under förutsättning att läkaren fokuserar verksamheten på patientens bästa, inte på att bidra till ytterligare intäkter för läkemedelsindustrin.                                                                katt glad.jpg

Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
On 1/6/2021 at 4:35 PM, Ecskano said:

Hej,

Jag önskar lite feedback på de problem som jag upplever fortfarande efter 10månader av lchf.

Först lite bakgrund: Jag är en 52-årig man som tidigare levt ett liv helt utan träning. För ca 7 år sedan vägde jag 128kg och tog då tag i min träning och kost. Utan att kalla det lchf, minskade jag kolhydratsintaget med ca 90% samtidigt som jag tränade mountainbike 3-5dgar per vecka. Jag tränade (tränar) på fastande mage före frukost. På 2 år tappade jag 50kg och fick ett helt nytt liv. Under den tiden frös jag ganska mycket, men mådde i övrigt bra. Nu ca 5 år senare (från när jag vägde minst) hade jag tappat godis och bröd-kollen och gått upp ca 20kg. Dags att ta tag i det igen!

Nu sedan 10 månader kör jag och min fru lchf och äter väldigt gott. Vi är inte strikta, men ligger kanske på 20-60g kolhydrater per dag (räknar ej). I början gick det ganska bra med få bieffekter, men med tiden har jag känt mer. Idag - efter 10månader - lider jag av hög/hård puls, yrsel (speciellt när jag reser mig upp), "dimmighet", blir snabbt matt när jag gör något. Jag upplever att kroppen småskakar eller pirrar lite mest hela tiden. Jag har nu på 10 månader gått ner 20kg igen och känner mig ganska nöjd med vikten.

Med dessa bi-effektet är det svårt att cykla mtb då det är en högintensiv sport. När jag kört har jag legat på maxpuls ca 80% av tiden och ett 2-timmarspass blir nästan omöjligt. 

Så - nu till frågan, varför mår jag såhär nu? Knappast inkörningsproblem?! Kan man bli såhär om man äter mer Proteiner än Fett? Jag skall erkänna att jag har svårt att "klunka" grädde...

Någon som vet eller känner igen sig?

//ecskano

 

Det kan finnas flera orsaker som inte direkt är kopplade till lågt intag av kolhydrater. Tex elektrolytbalansen där natrium (bordssalt) är den vanligaste avvikaren som kan ligga lågt vid LCHF. 
 

Generellt med LCHF är min åsikt att man antingen bör ligga så lågt att man är i ketos (vanligen <50g kolhydrater) eller något högre (120-180g). Ligger man under 120g men inte är i ketos blir det heja krångligare för kroppen då den konstant måste omvandla protein till glukos samt ta hand om överblivet kväve efter denna process. 

  • Gilla 7
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
3 timmar sedan, The Biochemist sade:

Ligger man under 120g men inte är i ketos blir det heja krångligare för kroppen då den konstant måste omvandla protein till glukos samt ta hand om överblivet kväve efter denna process. 

Detta innebär att man är svältfödd på fett, dvs. långt från LCHF-kostens domäner. Den typiska, strikta ketogena kosten kräver just att en del av tillfört protein måste bidra, till att tillfredsställa kroppens minimikrav på glukos, i likhet med våra förfäders jägarnas sätt att leva.

Hjärnans behov ensam av glukos vid LCHF-kosten, innebär vanligen att stipulerade tio procent energi via glukosbildande kolhydrater inte räcker till. Hjärnans behov ensam av glukos vid LCHF-kosten, innebär vanligen att de tio procenten (energi) via glukosbildande kolhydrater inte räcker till. Detta ger fördelen att leverns produktion av glukos helt balanseras av kroppen själv, via en del av proteinintaget. I sig innebär detta att diabetiker typ 2 eller prediabetiker inte länge överbelastar bukspottkörtelns insulinproduktion eller kroppens celler för lagring av glykogen. De celler som kräver glukos, ökar sin känslighet för insulin som "dörröppnare" och växlar den metabola inriktningen till fett som energimedium. Detta är mycket viktigt bl.a. för hjärnan, till att öka dess skärpa och minnesfunktioner resp. minska dess funktionella försämring under åldrandet.

På väg mot 90-årsstrecket kan jag sedan tre år tillbaka (då växlingen till LCHF skedde) klart konstatera t.ex förmågan att samtidigt hålla många bollar i luften kraftigt ha förbättrats. Det innebär förmåga att kognitivt greppa komplexa samband och extrahera viktig info till förståelse inom olika områden.  LCHF är ett sådant område, som av naturliga skäl numera intresserar mig extra mycket. Det ger mig helt enkelt möjligheten att sannolikt förlänga tiden att som frisk, utan mediciner med klara ögon se mina barns, barnbarns och barnbarnsbarns utveckling under fler kommande år än annars. 

  • Gilla 1
  • Tack! 1
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Ett skäll till att LCHFare  ibland  får natrium brist är att kostråden om salt(NaCl) är helt felaktiga det har påvisats i nyare studier. Se t. ex.:  https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0033062018300835 ,  https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/25869608/  Vill man läsa en bra bok i ämnet kan jag rekommendera  The Salt Fix  av  James Dinicolantonio.  JD har också ett antal youtube videos, där han diskuterar frågan. Voleck och Phinney har skrivit  om det på Virta Healths blogg. Om man äter ovanjord grönsaker så får man oftast tillräckligt med kalium. Men naturligtvis skall man se till att man inte får brist  på några av de essentiella näringsämnena.  En bekant som   fasttade en dag i veckan svimmade av på arbetet, och vaknade på sjukhuset, där konstaterade de att det endast var natrium värdet som låg lite lågt.  Tyvärr sade de inget om att han borde äta mer salt. Men han följde det råd jag gav honom om salt konsumtion, då blev han genast piggare. Njurläkare är väl de läkare som bäst  förstår natriums betydelse. T. ex. Uffe Ravnskov.   

 

  • Gilla 2
Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Skapa nytt...