Reaktioner vid debatt om LCHF (vänner emellan)

[Jeanette H-H]

Jag är nyfiken på hur andra tänker. Är det svårt att ändra åsikt? Är det prestige i debatter? Är det sakfrågan som intresserar eller är det en mycket personlig sak att diskutera och debattera kost?

 

Jag har då och då (främst på facebook) hamnat i debatt om LCHF. Själv är jag ett lysande exempel på att LCHF fungerar och fungerar bra. Så jag är övertygad om att det är något gott i den här maten som jag äter. Men, vetenskapligt behöver det inte vara lika självklart. Hur säkert är LCHF i längden - är väl den den stora frågan. Och hur stor andel av t.ex. diabetespatienterna blir på riktigt botade (eller nästan botade) från sin diabetes 2 mhj av LHCF. Jag är ödmjuk. Det kan komma fram forskning som får mig att ändra min syn på LCHF som säkert. Men så här långt är jag nöjd med det som den tillgängliga forskningen visar och vad min logik säger.

 

I debatterna slår motparterna oftast med studier. Eller egentligen med att "det finns studier som visat att...", eller andra motsvarande påståenden. En kommentar från en mamma till en liten pojke med diabetes 1 var detta: "mycket fettrik mat höjer också blodsockret, om än långsamt. Reaktionen blir dock den samma som XX beskriver om proteinrik kost - höjer blodsockret långsamt och dessutom vet man inte hur mycket det höjer blodsockret, vilket resulterar i att man kan inte dosera insulin enl. det fett man äter."

 

Jag bestrider inte riktigheten i det som de skriver (även om jag är mycket förvånad att fett kan höja blodsockret, sånt har inte framkommit i de blodsockerkurvor jag sett på olika bloggar), men jag vill visa ungefär hurudana argument som jag fått.

 

Sedan har jag i samma diskussioner i något skede fått kommentaren "Inget i världen kommer att få mig att äta LHCF - lite av allt är min filosofi".

 

De här två olika sätten att argumentera - ofta från samma personer - går inte enligt mig ihop. Antingen tycker man inte om LHCF för att man själv inte vill äta så och säger det rakt ut. Ingen skulle få t.ex. mig att överge kött. Det är för gott. Eller så funderar man på vetenskapen bakom och argumenterar med det. Om man argumenterar med vetenskap borde man väl vara beredd att ändra sina åsikter om man blir överbevisad? Eller hur?

 

Klart man kanske inte ändå vill äta LHCF hur överbevisad man än är. Om någon kom och bevisade för mig att vi mår allra bäst som vegetarianer - inte skulle jag äta vegetariskt ändå. Men jag skulle ha positiv inställning till den kosten. Och inte hacka ner på den som väljer att äta så.

 

Jag menar, man kan inte samtidigt argumentera med vetenskap och sen i samma veva låta förstå att man för all framtid kommer att tycka att det är idioti att äta LHCF bara för att man tycker så.

 

Vad är det som gör att reaktionerna mot LHCF i sådana här debatter blir så - känslomässiga? Är LHCF något förkastligt? Lite som att röka? Eller kan det vara så att en person trott sig äta hälsosamt (och kanske lite sett ner på de som äter mycket fett?) och sen plötsligt är det något helt annat som påstås vara hälsosamt?

 

Jag har helt enkelt lite svårt att förstå det här.

 

LCHF är förstås en ensaks-rörelse. (Precis som anti-vaccin-rörelsen och andra motsvarande saker.) Och då är det kanske lätt att irritera sig på det? Själv är jag engagerad i barnens säkerhet i bilen och det är också något som upprör, konstigt nog. Jag menar, jag kan få höra all världens argument för varför barnen inte behöver åka säkert i bilen. Men sist och slutligen handlar det om känslor. Alla dylika argument kan jag vinna, men det är inte med argument man vinner en debatt som handlar om prestige och känslor. I de debatterna skulle jag önska att det klarare kom fram när man diskuterar känslor och när man diskuterar sak och vetenskap. Alla har ett fritt val - men slå inte med vetenskap om motståndet är känslomässigt!

 

Vilka är era tankar om det här?

[Kjell Granelli]

En artikel i boken "Evolutionary Medicine and Health" argumenterar att människor inte föds med förmågan att veta vilken sorts föda som är lämplig. I stället så lär vi oss när vi är små (eventuellt med början genom ämnen som fostret får genom moderkakan) vilken mat man äter och vilken man undviker. Det är en del i en omfattande social process där vi lär oss massor också som inte har med mat att göra. Vi grundlägger då smaker för vissa saker och motstånd mot andra smaker. Folk runtom i världen uppvisar stora skillnader i vilka smaker och födoämnen som ingår i kosten, inte bara bestämt av vad som finns att tillgå lokalt. Författarna argumenterar att naturligt urval har selekterat förmågan till plasticitet i kosten genom vad vi faktiskt får i oss som små och genom att observera andra i gruppen.

Min poäng med detta är att alla miljoner människor som vuxit upp med vår nuvarande kost är "hard-wired" att gilla bröd, mjölk, socker i kombination med fett och det är i biologisk mening riktigt svårt att bryta detta för de flesta. Det paradigm av teoribildning och "sanningar" mm som genomsyrar samhället ligger som ett lock som hänger ihop med kostpreferensen. Det vi lärde oss som små får ju inte vara fel - det har våra gener bestämt... Vi som gått över till LCHF bevisar att det är möjligt att göra uppror, men hur svårt det är för olika individer i en given population kanske låter sig beskrivas i någon form av normalfördelningskurva.

Det är antagligen därför vi lättast övertygar andra när vi går runt som levande bevis, levande reklampelare, därför att det är så uppenbart att något hänt som gjort oss friskare.

[Effie]

Mina tankar...jaaa..?

Uppvuxen med tämligen riktig mat (en del margarin, och en hel del bröd, men mat lagad från grunden varje dag), 50-60-70-tal. Tog tidigt till mig fettskräcken och var fettvettskrämd tills jag började med LCHF 2007. Hur det gick till har jag ännu inte förstått - så jag har väl lite svårt att övertyga andra.

Jag minns hur jag reagerat förr, när det diskuterats kost. Jag ville inte ta till mig att det jag åt kunde vara dåligt, och att jag borde engagera mig i att det skulle bli bättre. Inte förstod jag allt, inte kunde jag avgöra vad som var viktigt och rätt, och hade jag kunnat det skulle det innebära att kämpa, varje dag, flera gånger om dagen..nej, skygglapparna på var en enklare utväg. Och de som pratade om bra mat blev "jobbiga"

Jag hamnar då och då i diskussioner numera, IRL och på nätet. Jag försöker hålla tillbaka predikandet, och har börjat försöka kolla hur diskussionen fungerar. Den gången, t.ex., då jag diskuterade med en person som hävdade att man måste äta bröd - han förklarade hela tiden hur insatt han var, och elitidrottare dessutom, och svarade hånfullt, men kom aldrig med ett enda argument, bara tyckanden och fördomar. Eller min kompis, som tycker LCHF är en sekt för att vi har så bestämda åsikter - ja, jag upptäckte häromveckan "här sitter vi fyra personer; tre TROR att det är bäst att äta lite av allt; jag är den enda som VET för jag har testat. Var är sekten?"

Man måste läsa på, så att man vet vad man talar om. Men man måste tala om det på ett sätt som inte angriper människors grundvalar, eller hur man ska uttrycka det. För kosten ingår där.

[Aleks]

Jag känner att jag inte orkar blir indragen i såna diskussioner längre!!

 

Jag har en vännina som alltid suckar över vilken typ av mat jag äter för hon vet aaaaaldrig vad hon kan bjuda på när jag kommer och hälsar på och så gör hon amerikanska pannkakor till middag de gångerna jag är där!! Känns som att det är hennes sätt att bevisa hur besvärlig jag är. När jag har förklarat för henne hur enklet det är så ser jag hur hon slutar lyssna.

 

Jag har råkat i luven på chattforum med folk som anser att de vet bättre än mig för har de lyckats gå ner i vikt på sitt sätt så är det banne mig det rätta, inga andra alternativ får lov att existera!! Lite ödmjukhet hade de inte dött av... För jag anser att dessa människor har inte lärt sig den viktigaste läxan av dem alla - VI ÄR ALLA OLIKA och olika metoder funkar för oilka personer!

 

Jag har blivit kallad idiot som äter sååå mycket fett *suck*... den orkade jag inte ens bemöta, lite som han som sa det han var det...

 

Jag har fått veta att "de som uppfann LCHF borde skjutas" för nu hade NN´s pappa börjat med LCHF och han skulle få hjärtinfarkt inom en vecka GARANTERAT!!

 

OM någon frågar nyfiket vad jag äter så berättar jag gärna. Jag förklarar gärna varför jag äter som jag gör och svarar på frågor. Men drar någon igång med hur fel det är, farligt osv kikar jag mer än gärna på den personens tallrik och bemöter med motsvarande kritik.

 

Det jag mest trötnar på när det gäller kosten är alla som anser att jag måste UNNA mig... Dessa människor som anser att jag måste unna mig sötsaker klarar inte av att jag låter bli att äta sött för då verkar de vara sämre än mig! Mina arbetskamrater har vissa fredagar lagt eftermiddagskaffet kl 15 när jag slutar för att slippa höra mig säga "nej tack" till deras förbaskade kaffebullar.

 

Så när det gäller kostdebatten och vad jag ger mig in i för diskssioner är jag just nu rätt less på allt. Låt mig sköta mitt och andra sköta sitt. Jag kan garantera att alla de människor som fått hjärtinfarkt och hjärt och kärlsjukdomar inte har suttit med ett paket bregott och glufsat i sig. Snarare får många besök på snabbmatsställen!

[MKJ]

Jag äter inte LCHF själv men får ofta förklara och försvara inför människor som bara säger att det måste vara farligt att äta så mycket fett.

 

Jag kan dock irritera mig på när LCHF-förespråkare hävdar att fett är i nyttigt i största allmänhet och att kolhydrater är skadliga i största allmänhet.

 

Sedan har jag mött en allmän skepsis mot att kosten har så stor betydelse för hälsan och ibland undrar jag om folk faktiskt inte VILL veta. Det känns som om vuxna människor är väldigt rädda om sin frihet att få äta vad dom vill och här skall ingen komma och tala om för mig vad som är nyttigt, det fick jag nog av när jag var barn. Underförstått alltså, ingen har sagt det rent ut.

[Jeanette H-H]

Jag försöker också undvika att debattera. Men jag får väl skylla mig själv om jag råkar skriva något på fb om LCHF . Det här med mat är bara så intressant för mig att det är svårt att låta bli att posta någon kommentar då och då när jag läst något nytt spännande. Jag är inte ute efter debatt. Men det blir ofta sådana reaktioner ändå. Nu gällde det att jag delade Kostdoktorns sida om diabetes. Ibland har jag delat någon intressant artikel. Men det är alltid någon artikel av allmänintresse och ganska "snäll" och populärt skriven.

 

Jag brukar diskutera kost med dom som själva är intresserade.

 

Nu står barnen och sliter i toalettdörren och låter mig inte surfa ifred. Fortsättning följer

[Syster]

Aleks, det där med att "unna" sig kan jag bli tokig på också, eller man måste ju "leva också". Fick frågan för någon vecka sedan av en person som det var några år sedan jag träffade "äter du fortfarande den där LCHF-kosten" Ja, sa jag, jag mår bra av det, "jamen, man måste ju leva också" säger hon. Ja, hur bemöter man det?

Många verkar se mig som väldigt kufisk, men godtar att jag äter som jag gör och tjatar inte. Vissa har börjat äta LCHF, men slutat efter ett tag för att det är för jobbigt. Det är svårt att argumentera tycker jag, jag har börjat rekommendera böcker och nätet och be dem läsa på och bilda sig en egen uppfattning, då slipper jag själv hamna i försvarsställning.

[Effie]

"Unna sig".."man måste ju leva också"..åh visst blir man trött på resonemanget! Jag unnar mig att må bra, och lever gör jag hela tiden. Jag avstår inte med stor svårighet med hjälp av min fantastiska karaktär och sitter och suktar, som de nog tror - jag är inte särskilt intresserad. Visst händer det, vid enstaka tillfällen, att jag tar någon bit choklad eller minsta möjliga tårtbit, av artighet eller nyfikenhet. Är det särskilt gott? Sällan. Mår jag bra av det? Nja, jag är väl kanske inte så känslig att jag märker så mycket av det. Är det värt det? Ytterst sällan. Så det är ju egentligen bara dumt.

Men jag saknar fika ibland. Situationen fika. Att gå in på ett fik med några kompisar, köpa kaffe/te och något smarrigt men helt onödigt och ha en trevlig stund ihop. Inte lika kul med en slät kopp. Jag klarar det, men inte kompisen (att sitta ensam med kaka, alltså).

[Syster]

"Unna sig".."man måste ju leva också"..åh visst blir man trött på resonemanget! Jag unnar mig att må bra, och lever gör jag hela tiden. Jag avstår inte med stor svårighet med hjälp av min fantastiska karaktär och sitter och suktar, som de nog tror - jag är inte särskilt intresserad. Visst händer det, vid enstaka tillfällen, att jag tar någon bit choklad eller minsta möjliga tårtbit, av artighet eller nyfikenhet. Är det särskilt gott? Sällan. Mår jag bra av det? Nja, jag är väl kanske inte så känslig att jag märker så mycket av det. Är det värt det? Ytterst sällan. Så det är ju egentligen bara dumt.

Men jag saknar fika ibland. Situationen fika. Att gå in på ett fik med några kompisar, köpa kaffe/te och något smarrigt men helt onödigt och ha en trevlig stund ihop. Inte lika kul med en slät kopp. Jag klarar det, men inte kompisen (att sitta ensam med kaka, alltså).

Det måste ha något med flockbeteende att göra, vi ska alla uppföra/agera/tycka på samma sätt, det är lugnast i flocken då.

[kareng]

Alltid vid banbrytande upptäckter är det känslor och inte fakta som styr den stora massan tills den massan har uppnått kritiskt massa - då vippar det över och det "nya konstiga" blir det som gäller. Människor kan generellt  delas upp i faktastyrda och känslostyrda. Om du är en person med öppet sinnelag som lyssnar till argumenten och fakta kommer du upptäcka att den nya upptäckten faktiskt stämmer - då finns det ingen väg tillbaka.

 

Ett exempel är den gamla vanliga "jorden är rund". Det tog ett tag innan fakta om den upptäckten nådde kritisk massa men nu vet väl alla att så är fallet.

 

Ett annat exempel där fakta inte gäller är vapenlagarna i USA - all forskning visar att ju fler vapen det finns i omlopp desto fler skadas i vapenolyckor. Känslan säger ändå de flesta amerikaner (än så länge) att det är viktigt att ha ett vapen att "försvara" sig med.

[Jeanette H-H]

Jag måste ändå säga att praktiskt taget ingen någonsin sagt något negativt om mitt sätt att äta. Dvs inte på ett personligt plan. Några nyfikna skeptiska kommentarer kanske, men det är allt. Det är på fb och olika forum som debatterna går heta.

[Jeanette H-H]

Jag tror också det kan vara så att man inte debatterar helhjärtat. Att man helt enkelt är känslomässigt emot LCHF och motiverar det med faktapåståenden. Utan att närmare tänka efter. Egentligen finns väl inget att debattera om ifall det är känslorna det handlar om. Du tycker si och jag tycker så. Om det nu inte handlar om vars och ens rätt till egna åsikter och känslor förstås. Men då har vi en helt annan debatt.

[RobinEH]

Diskussioner är inte lätta att komma över. De tre första stegen nedan uppfylls sällan och istället för en diskussion så får man en predikan.

[Jeanette H-H]

Robin EH, det där var ett bra schema Tryckte naturligtvis gilla, men måste ändå betona det lite extra...

[Susanne]

På mitt arbete bantar halva styrkan ständigt med diverse svältkoster, pulver, piller, soppor etc. Jag har aldrig prackat på någon mitt sätt att äta men jag har fått påhopp - speciellt i början.
 

De är rätt tysta nu för jag har (till skillnad från dem) gått ner drygt 43 kilo, har i princip aldrig förkylning, influensa eller magsjuka. Jag vågar nog påstå att jag är den som är minst hemma från jobbet på vår arbetsplats - t om chefen nämnde för ett tag sedan att "tur vi har dig för du är aldrig sjuk"  

De andra tränar också som "idoter" (menar förstås inte att man är idiot  ) men går inte ner ändå. Själv tränar jag ingenting.

Jag tror det är en släng av "jantelagen" dvs de är egentligen missunsamma och avundsjuka för de tycker att de gör ALLT rätt med sina fettfattiga sallader etc och tränar men går ÄNDÅ inte ner!
 

En av dem sa till mig: "men jag har hört att det är farligt med så mycket fett"  *suck!!*

Suck igen! Och det säger hon som är rökare!

 

Jag kunde naturligtvis inte låta bli att säga: "Och jag har hört att det är farligt att röka"  

Alla skrattade och faktiskt tror jag hon kände sig lite bortgjord.

Men som sagt - jag ger mig inte in i något "missionärs-uppdrag" - de får stoppa i sig vad tusan de vill men man kunde önska att de gav fan i min matlåda.


 

[Labolina]

Numera försöker jag bita mig i tungan och låta bli att säga nått för det blir så mycket diskussioner som ändå inte leder någon vart. Vissa personer accepterar bara att jag äter lchf, utan frågor, kritik eller intresse, bara ett konstaterande helt enkelt. Men! Sen så finns det ju ett par stycken som aktivt letar efter kritik mot lchf och kommer med jämna mellanrum och säger att nu har jag minnsan läst både ditt och datt om hur fel lchf är (fast de minns aldrig var när man frågar om källa), och vet att han/hon som började med lchf har fått en hjärtinfarkt eller blivit knäpp i huvudet (ja, faktiskt så var det en seriös kommentar och hur han nu kopplat knäpphet till kosten vet jag inte och fick inget svar heller).

Förutom de här två så har det blivit bättre, ett tag var det rent otrevligt med alla påhopp. Nu kan allt fler acceptera att man äter så för att gå ner i vikt i alla fall men är fullständigt övertygade om att man ska börja äta "normalt" sen igen. Om jag frågar dem om varför jag ska återgå till kosten jag blev sjuk och tjock av istället för att fortsätta med den jag blir frisk och smal av så kommer bara nått muttrande om att det aldrig kan vara nyttigt med fett.

 

Som fler här skriver verkar just fikat också vara vad folk hakar upp sig på. Vissa blir rent förolämpade och förbannade när man tackar nej till kakor och bullar och hävdar att man ska äta lite av varje och unna sig nått gott ibland. Lätt för en som inte är sockerberoende att säga... 

Men jag skulle vilja säga att jag unnar mig massor med godsaker med lchf. Varm brieost med några hjortron och ett glas rött är ju till exempel helt fantastiskt gott och slår lösgodis med hästlängder Tyckte jag till och med innan jag la om kosten...

Tråkig och enformig mat har jag också fått som kommentar men brukar svara att det beror ju på hur man gör den, jag äter bara goda saker för jag menar, av vilken anledning skulle jag laga mat som inte är god? (Det underlättas ju iofs av att jag bor ensam och kan styra min mat helt och hållet.) Kommer man över fettskräcken så inser man ju att mat med fett i är mer välsmakande än mager mat, sen kan man ju alltid misslyckas med nått nytt recept ibland, men hur är det annorlunda mot de som äter blandkost?  Det verkar också finnas någon uppfattning om att det enda lchf:are äter till frukost är bacon och ägg och att det är så tråkigt i längden. Jag varierar en hel del utan problem, men känner de som äter en filtallrik men flingor och en macka eller en tallrik gröt till frukost, varje dag, år ut och år in... Usch så tråkigt säger jag!

 

Nä, nu ska jag sluta gnälla, ta med mig hunden och en kopp te med kokosfett och krypa upp i soffan för lite fredagsmys
Önskar alla en trevlig helg!

[Cushion]

De flesta äter samma frukost i hela sina vuxna liv oavsett vilken kost/livstil de än väljer. Samma sak som att de flesta beställer samma pizza på sin favoritpizzeria eller lyssnar på samma låtar sen sin ungdom livet ut.

Jag kan inte säga jag har mött avstånd. Inte alls faktiskt även om näst intill alla äter som andra (blandkost). De flesta lyssnar på mig men det betyder inte att de vill göra samma sak som mig och det förstår jag.

 

En stor sak i det hela att människor i största möjliga utsträckning aldrig vill ändra på sig själva och hur man lever, om inte något speciellt händer. Det är inte dåligt eller fel. Men det är så både jag och andra är.

Att sitta och ta en fika, men ha en eller två säga att de inte bör äta bullen för att de vill gå ner i vikt, eller inte vill ha skräp i sina kroppar. Så kommer samvetet för de andra att kicka in och de vet så väl att bullar är inte bra att stoppa i sig och de flesta gör det trots att de inte ens är hungriga. Så vad är alternativet? Passiv aggressivitet hos de flesta. Kritisera och fokusera på påhittade eventuella riskfaktorer de inte har en aning om, och sen motiverar sig själva att det inte är så farligt med en bulle. Alla vill vara en hjälte ibland och var det som andra bör följa.

 

Men ibland så trivs inte människor kring de personer som gör de påminda om deras egna brister.

[margaretha]

Håller md till en viss del äter olika frukost under veckan  äter väldigt lite pizza ohc gollar väldigt mycke olika musik gärna nya inflenser

[Cushion]

Ville säga att människor väldigt sällan vill ändra sig när de har bestämt sig, oavsett bevis på motsatsen.

Det är inte brist på en studie hit eller dit. Det är extremt sällan folk går på förnuft i allmänhet, inklusive mig.

 

Det bästa är att du är beviset. Att om du mår bra och gör det du vill så kanske, bara kanske så vill andra också göra samma sak.

Att slåss sten mot sten har nästan aldrig funkat genom historien. Lika bra att vara som vatten och flyta vidare och 

välja sina strider.

[Melliz]

Ja... Det jag tycker är rätt jobbigt det är väl att man får pikar lite hör och var. Dom flesta jag känner vet ju att jag äter lchf nu men ingen förstår varför. Man får alltid höra "du behöver ju inte går ner i vikt" och "du som tränar så mycket kan väl inte äta lchf? " "är inte den dieten bara till för att gå ner i vikt med" blir så trött på detta. Men men. Har slutat att diskutera och jag känner att allt handlar inte om vikt . Man kan ju lika väl drabbas av sjukdomar oavsett och tex vara intresserad av kost, som Jag Är. Sen det där med att folk säger att du måste ju unna dig. Äter du aldrig godis!? Och så låter det som om man kommer från en annan planet. Men jag unnar mig varje dag. Med god mat samt äter mkt hellre små ostar och nötter än lösgodis. Eller grädde med bär osv.. Mkt godare och mer tillfredsställande!

[Cushion]

Ja... Det jag tycker är rätt jobbigt det är väl att man får pikar lite hör och var. Dom flesta jag känner vet ju att jag äter lchf nu men ingen förstår varför. Man får alltid höra "du behöver ju inte går ner i vikt" och "du som tränar så mycket kan väl inte äta lchf? " "är inte den dieten bara till för att gå ner i vikt med" blir så trött på detta. Men men. Har slutat att diskutera och jag känner att allt handlar inte om vikt . Man kan ju lika väl drabbas av sjukdomar oavsett och tex vara intresserad av kost, som Jag Är. Sen det där med att folk säger att du måste ju unna dig. Äter du aldrig godis!? Och så låter det som om man kommer från en annan planet. Men jag unnar mig varje dag. Med god mat samt äter mkt hellre små ostar och nötter än lösgodis. Eller grädde med bär osv.. Mkt godare och mer tillfredsställande!

 

Håller med. Jag började inte heller med LCHF för att gå ner i vikt, jag är redan smal men vill välja saker som jag mår bättre utav. Det är min utgångspunkt 

[Melliz]

Håller med. Jag började inte heller med LCHF för att gå ner i vikt, jag är redan smal men vill välja saker som jag mår bättre utav. Det är min utgångspunkt

.

 

Jaa men precis... det handlar ju som sagt om så mkt mer! Och jag känner också att jag vill ge min kropp det bästa. jag mår väldigt bra på denna kosten. Det enda negativa jag kan säga är tyvärr att man inte känner så många som har samma livsstil osv.. Men det kommer väl hoppas jag hehe ..

[Cushion]

.

 

Jaa men precis... det handlar ju som sagt om så mkt mer! Och jag känner också att jag vill ge min kropp det bästa. jag mår väldigt bra på denna kosten. Det enda negativa jag kan säga är tyvärr att man inte känner så många som har samma livsstil osv.. Men det kommer väl hoppas jag hehe ..

 

One day, one day 

[Melliz]

One day, one day

Hehe jaa.. det blir ju fler och fler!

[Valin]

Kan bara instämma föregående, jag äter inte LCHF för att gå ner i vikt, jag har faktiskt gått upp i vikt för jag har blivit så matglad & mår så mycket bättre än förut Jag äter det för att jag får energi, livsglädje och lugn. Senast jag träffade släkten så förstod de inte alls, varför var jag på diet - jag är ju redan smal. Diet? Jag äter inte saker som får mig att må dåligt (se socker & mycket kolhydrater) och då är det bara naturligt att man måste ersätta det med något, dvs massa gott fett! 
Men mest synd är det ändå att det är svårare att få tag på LCHF-mat än mat bombaderad med socker & annat otrevligt. Därför hoppas jag på fler lågkolhydratskonsumenter så att företagen blir pressade att tillverka & sälja bättre mat.

[Cushion]

Kan bara instämma föregående, jag äter inte LCHF för att gå ner i vikt, jag har faktiskt gått upp i vikt för jag har blivit så matglad & mår så mycket bättre än förut Jag äter det för att jag får energi, livsglädje och lugn. Senast jag träffade släkten så förstod de inte alls, varför var jag på diet - jag är ju redan smal. Diet? Jag äter inte saker som får mig att må dåligt (se socker & mycket kolhydrater) och då är det bara naturligt att man måste ersätta det med något, dvs massa gott fett! 

Men mest synd är det ändå att det är svårare att få tag på LCHF-mat än mat bombaderad med socker & annat otrevligt. Därför hoppas jag på fler lågkolhydratskonsumenter så att företagen blir pressade att tillverka & sälja bättre mat.

 

Vore kul och se ett gäng med oss gå på en restaurang och beställa riktig mat och börja fråga om innehåll i varje konstig rätt =)

[Valin]

Vore kul och se ett gäng med oss gå på en restaurang och beställa riktig mat och börja fråga om innehåll i varje konstig rätt =)

 

Haha, vilket jobbigt sällskap vi skulle vara! Mycket specialbeställningar skulle det bli med.

[Cushion]

Haha, vilket jobbigt sällskap vi skulle vara! Mycket specialbeställningar skulle det bli med.

 

Kanske enda gången då jag vågar var lite jobbig =P Men tanken kittlar och inte riktigt vill lämna huvudet ifred. Kanske slutar med att vi säger: Ge mig en köttbit med riktigt jäkla smör! Men så petig är jag dock inte. Kan lika gärna säga: Ägg med Bacon och massa jävla smör!

 

Smör?, men det rimmar på dör?. Nej, det rimmar på konnässör, skulle då en av sällskapet säga.

[Melliz]

Kanske enda gången då jag vågar var lite jobbig =P Men tanken kittlar och inte riktigt vill lämna huvudet ifred. Kanske slutar med att vi säger: Ge mig en köttbit med riktigt jäkla smör! Men så petig är jag dock inte. Kan lika gärna säga: Ägg med Bacon och massa jävla smör!

 

Smör?, men det rimmar på dör?. Nej, det rimmar på konnässör, skulle då en av sällskapet säga.

Hahahaha!! Bästa... Det hade bada varit för kul... Jag är på denna geniala ide Haha. Synd att ni inte bodde i Göteborg

[lelleleo]

Om jag förstod rätt, började detta med Jeanette H-H s undringar/ delvisa osäkerhet på hur bra deta är för kroppen. Och där är jag i allra största grad. För man har ju ögon och öron. Vad andra äter/tycker om hur jag äter sk..r jag totalt i. men som sagt undrande är man. Spes när man ser/ hör om alla "vasaloppsåkare", som bullar upp med "5 kg kolisar", för att ha en gnuttas möjlighet att komma i mål/palla sina träningspass. Och när man fick höra att en vänninas mann hade tappat 20 kg på LCHF, men fick veta att "hela kroppen blev sur", så han vågade inte längre. Nu har han lagt på sig 15 kg på kort tid. Själv har jag varit i ketos i 5-6 veckor, men j..igt lite händer viktmessigt. Omställningsproblem för kroppen till "fettdrift" får man höra. Har ju bara hållit på i 6 mnd, så jag är ju mycket osäker. Försöker läsa på. Men det är mycke "hit och dit" i menande. Næ, det är nog klokt att va ödmjuk... Men som jag ser det måste man prova sig fram...och satsa på att detta är rätt... Och jag tror det just nu...

[Tony Berglund]

Om jag förstod rätt, började detta med Jeanette H-H s undringar/ delvisa osäkerhet på hur bra deta är för kroppen. Och där är jag i allra största grad. För man har ju ögon och öron. Vad andra äter/tycker om hur jag äter sk..r jag totalt i. men som sagt undrande är man. Spes när man ser/ hör om alla "vasaloppsåkare", som bullar upp med "5 kg kolisar", för att ha en gnuttas möjlighet att komma i mål/palla sina träningspass. Och när man fick höra att en vänninas mann hade tappat 20 kg på LCHF, men fick veta att "hela kroppen blev sur", så han vågade inte längre. Nu har han lagt på sig 15 kg på kort tid. Själv har jag varit i ketos i 5-6 veckor, men j..igt lite händer viktmessigt. Omställningsproblem för kroppen till "fettdrift" får man höra. Har ju bara hållit på i 6 mnd, så jag är ju mycket osäker. Försöker läsa på. Men det är mycke "hit och dit" i menande. Næ, det är nog klokt att va ödmjuk... Men som jag ser det måste man prova sig fram...och satsa på att detta är rätt... Och jag tror det just nu...

 

Så klart du måste tro på det, annars blir det bara halvdant och då blir det bara pannkaka av det.

Om du har svårt att gå ner så brukar det vara för mycket protein som är boven i dramat för många, håll lite koll på det och se om det hjälper om du drar ner lite på det.

Sen beror det ju som vanligt på var du "kommer ifrån", dvs om du t.ex. har plågat kroppen tidigare med en massa svältdieter, då tar det längre tid för kroppen att gå med på att släppa ifrån sig fett, eftersom den har lärt sig att inte göra det.

Jag föreslår att du startar en egen "rese-tråd" här på forumet och ger all information där, så skall vi se om vi inte gemensamt snart kan klura ut hur du kan få kilona att rasa av dig.

[Jeanette H-H]

Egentligen menade jag inte att jag osäker på LCHF. Det är så fanatis.., nej ursäkta, fantastiskt helt enkelt. Jag mår toppen och tackar gudarna att jag hittat LCHF. Men, jag baserar det på hur jag mår och sen i andra hand på sånt jag läser. Sen är jag öppen för all ny information. Om jag blir motbevisad kanske jag hittar något ännu bättre. Det är inte prestige för mig att ha rätt. Klar det är kul att ha rätt. Men jag tycker ämnet är det som är intressant. Det skulle vara spännande att få forska i kost. Kanske jag ännu får chansen någon gång, vem vet.

 

Jag läste dagens Kostdoktorninlägg om en tidningsartikel om LCHF och den kändes som en frisk fläkt. Kanske LCHF slutar väcka så mycket känslor om några år. Och bara passerar som ännu ett hälsosamt sätt att äta, i stil med vegetarisk kost. Längtar dit.

[Aleks]

Min tid före LCHF var fylld med tankar på mat, hur, var, när jag skulle få i mig socker/kolhydrater utan att resten av familjen märkte det. Skulle jag kunna smusla ihop en 3-4 mackor? Skulle jag kunna trycka i mig en 100 g mjölkchoklad?

Bara tankarna där var ju inte sunda kring mat!

 

Jag har sedan barnsben haft problem med eksem. Armvecken och knäväcekn kliade jag sönder som tonåring. När jag var i 20 års åldern var vaderna och halva armarna med på eksem biten och kliades sönder. Jag har provat ALLT!! Flera olika kortison krämer med starka steorider (den starkaste gav mig smärtlindring så jag kunde sova pånätterna), tvättmedel, duschtvålar... pengar kastade i sjön för inget fungerade...

Det var ju inte heller hälsosamt...

 

Nu har jag ätit LCHF under några år. När jag hade svårt att få kontroll över "sockermonstret" kom eksemen tillbaka som ett bre på posten 1 dag efter att jag tryckt i mig kollisar.

SÅ länge jag höll mig itll så ren mat som möjligt och uteslöt mjöl, socker, potatis och pasta och alla light/lätt produkter helt så var jag symptom fri!

DET är i mina ögon tusen gånger bättre än någon forskningsrapport överhuvudtaget!

Jag kan inte förstå hur det skulle vara bättre att äta kolhydrater a la livsmedelsverkets rekommendationer, margarin och lättmjölk och behöva starka steorider för att huden inte ska klias sönder jämfört med så ren mat som möjligt och slippa medicinera över huvud taget.

 

Jag märker samma på min son. SÅ fort han spenderat en vecka på förskolan är han torr som sandpapper och fläckvis har han röda eksem utslag på kroppen, främst i knävecken. Efter en vecka hemma är han len i huden, lite torr bara för allt hinner ju inte bort på en vecka. Jag tycker att lättmjölk och margarin är som barnmisshandel för mitt barn!

Min kropp sa tydligt ifrån