Min andra LCHF-resa

[Sasse]

Min andra LCHF-resa

Detta inlägg är långt, men min förhoppning är att det kan bidra till att peppa både de som just börjat äta LCHF och de som hållit på ett tag, genom att visa att det inte behöver vara svårare andra gången, eller en nackdel att man blivit äldre. 

Min första LCHF-resa startade i januari 2014, jag vägde 80,5 kg, var 58 år gammal, nu som då kvinna och 171 cm lång. På ett år gick jag ner 13 kg och sommaren 2015 vägde jag dryga 65 kg. All time low dittills. Jag hade förberett mig väl, läst allt som fanns på dåvarande Kostdoktorn.se och de flesta böcker som fanns att läsa i ämnet, jag var således väl förberedd. Den viktigaste lärdomen är helt klart att inte ska vara fettskrämd!

Vid den här tiden levde jag ensam i veckorna och var sambo på helgerna. Min sambo hade tidigare goda erfarenheter av Atkinskost, så han peppade mig och åt min kost på helgerna, men körde sitt eget race i veckorna. Jag hade då avhållit mig från alkohol i många år, medan han gärna drack öl. Under detta år började jag unna mig ett glas vin då och då, vilket jag såhär i efterhand kan konstatera var oerhört korkat! Gör inte det! Det blir lätt mer och oftare, speciellt när man slutat förvärvsarbeta.

Mitt fokus var att avhålla mig från potatis, ris, pasta och allt bröd, utom LCHF-varianter. Vi reste  mycket och eftersom vi båda tycker om god mat med något lika gott att dricka till, började det också synas på vågen. Så här i efterhand tror jag att det var efterrätterna som var den största boven. Resultatet blev en uppgång på 1-2 kg per år under 2015-19. Vi tillbringade långa perioder på sydligare breddgrader, där vinet flödar.  

Bröstcancerdiagnos med därpå följande operation och efterbehandling under 2019 gjorde att alla hämningar släppte med såväl mat och alkohol. Och godis! Jag vågade inte ens ställa mig på vågen. Trots vetskap om att man absolut inte ska göda cancerceller med socker och alkohol, verkade det inte finnas något som kunde stoppa mig. Efter en kort återhämtning runt årsskiftet 19/20 kom som bekant coronan, vi satte oss i frivillig karantän på landet för ganska precis ett år sedan och under 2020 blev det inte många vita perioder. 

Efter en tung höst och en kall december med massor av glögg, hembakade pepparkakor och julgodis visade vågen oroväckande siffror. På landet är det lätt att hasa omkring i mjukiskläder hela dagarna och när jag vid ett tillfälle behövde ta på mig vanliga kläder kunde jag konstatera att de krympt i garderoben, således hög tid att göra något åt saken. 

Kvinnor i min ålder lär ju ha svårt att lyckas gå ner i vikt. Jag har gjort halvhjärtade försök de senaste fem åren att åter komma ner i min all time low från sommaren 2015, men inte lyckats. Coronaskräcken som tillkommit gör att vi inte vill bli beroende av sjukvård i dessa tider, särskilt som sambon är i en riskgrupp, så inte minst därför bör vi göra vad vi kan för att hålla oss så friska som möjligt.

Vid invägningen på nyårsdagen visade vågen på knappa 78 kg, men den här gången skulle jag få draghjälp av sambon fullt ut, så jag hade goda förhoppningar att lyckas. Ingen alkohol och bara strikt LCHF i tre månader var vårt mål!

Vi kom ganska snabbt in i LCHF-lunken. Bara frukost och middag, ev något mellanmål i form av pumor och/eller fatchock. Sambon fyller på med nötter. Ingen lunch (inte förra gången heller). Inga särskilda övergångsbesvär, bättre sömn och i längre perioder på natten. Sambons snarkningar upphörde ganska snart och hans blodtryck sjönk till en hälsosammare nivå. 

Efter första veckan hade jag tappat mer än 5 kg, inte illa! Därefter några hekto upp och ner under 4-5 veckor, nedgång på 1,5 kg. I mars lossnade det och jag tappade ca 3,5 kg, trots en vecka med en uppgång. Jag har ingen bra förklaring på vare sig ned- eller uppgång annat än att kroppen verkar göra som den vill och, som någon klok människa i DD-forum skrev för många år sedan, kroppen behöver känna sig trygg. 

Efter påsk hade vi båda gått ner drygt 13 kg! Vardera! Jag har alltså tappat lika mycket i vikt på ett drygt kvartal nu, som på ett helt år förra gången! Mitt mål vid årsskiftet var att komma ner till 65 kg, medan sambon sade sig vara nöjd om han landade på 75 kg. Nu är han nere under 70 kg och jag på 64,5. Båda har nått all time low! Vi börjar så smått fundera över hur/när vi ska övergå i någon form av utjämnings-/stabiliseringsfas. Dock lite skraj för hur det kommer att fungera. 

Jag använder mig av sajten matkalkyl.se som är gratis, det är lite pyssel i början när man ska lägga in de livsmedel man behöver för att göra beräkningarna. Det är lätt att ställa om värdena dels när vikten förändras, dels om man vill ändra förutsättningar. Mina värden för fördelningen av E%-en har jag bestämt till protein 18, kolhydrater 5 och fett 77 E%. Vidare har jag ställt parametern som beräknar minskningen av intaget till -500 kcal/vecka. Jag räknar inte kalorier, men de redovisas i systemet, förra gången jag körde strikt LCHF överskred jag sällan kaloriintaget enl beräkningen i programmet, nu gör jag det i princip varje dag. 

Det har gått lättare den här gången, kanske är det så att Dietdoktor förenklat metoden? Plus att jag upplever att det är lättare att hålla sig inom ramarna. Kanske är jag inte lika rädd att göra fel? Det finns ju trots allt ingen annan metod som jag känner till och som fungerar.  

Jag väger och mäter nästan allt, det är lättare för mig att lyckas då och, i alla fall under viktminskningsfasen, ligga under maxgränsen för protein- och kolhydratintaget. Fettnivån struntar jag helt i, jag har knappt legat under vare sig mina värden för fettintag eller kalorinivå någon enda dag sedan start. Jag har jämfört mina intag 2014 och nu, i snitt sedan nyår har jag ätit 12 g carbs/dag och 57 g protein/dag. Fett snittar på 140 g, men jag räknar det inte, det får bli vad det blir. Motsvarande värden från 2014 var 68P/15C/108F. Det kan iofs bero på att jag var yngre då och att åldern påverkar lite hur mycket programmet räknar fram att man ska äta.  Jag har också lite annorlunda fördelning av E%, se ovan. Men idag är jag alldeles övertygad om att man inte ska snåla på fettet! 

Frukosten har varit densamma de senaste 7 åren, igen lunch men ibland någon form av puma; ost och smör eller en bit skinka. Jag försöker hålla mig under 10 g carbs per dag (men det är svårt), protein enligt tabellen och sen lägger jag på fett så att jag aldrig understiger inlagda värden. Helst vill jag landa på Skaldemanratio >2 och det verkar ju vara en framgångsrik väg. Mitt ätfönster är 8 timmar, så min kosthållning innefattar även 8:16-fasta. 

Jag är ganska säker på att ett glas vin då och då inte skulle försämra resultatet, så länge inte alkoholintaget gör att omdömet sviktar och man äter mer (vilket dessvärre är en risk, varför jag avstår.) Vi håller oss således till vatten, te och kaffe. Mina fysiska aktiviteter består i promenader, en mil om dagen samt ett dagligt träningsprogram, som jag behöver för att hålla min rygg smärtfri och min migrän borta.

Vi mår båda bra och håller oss mätta på den mängd mat vi äter, så det finns egentligen ingen anledningen att ändra värdena. Å andra sidan skulle det kanske vara bra att ta bort eller åtminstone justera kaloribegränsningen till runt -200 kcal/vecka. Jag fortsätter att väga/mäta eftersom jag känner mig bekväm med det och vet därmed att det i alla fall inte är det som är felet om viktminskningen upphör och jag ökar i vikt. Just nu känns det spännande att se vart det tar vägen; kommer viktminskningen att plana ut av sig själv, eller kommer jag att fortsätta gå ner ytterligare i vikt? Det finns trots allt fortfarande lite kvar att ta av!

 

/Sasse

[Jamtlandstjej]

Roligt att höra!   Får jag fråga VAD du äter till frukost? Det är mitt stora dilemma då jag inte tål allt...

[Sasse]

Till frukost äter jag ett kokt ägg, rökt skinka, 25-30 gram, och en skiva LCHF-bröd deluxe http://www.lchfguiden.com/lchf-recept/lchf-brod/lchflimpa-deluxe/ Jag bakar två limpor åt gången, gärna när det är extrapris på ägg eftersom det går åt 12 stycken. Varje limpa skär jag i runt 30 skivor och då blir det ca 1 carb/skiva. Jag delar brödskivan på mitten och (ja, den blir inte speciellt stor, men det är ju mest för att ha något att lägga pålägget på, som en vanlig puma). Ett par skivor smör på varje halva, smör skär jag numera alltid med osthyvel, det blir runt 35-40 gram smör totalt. Pålägg på den ena vanligtvis cheddarost och på den andra min hemlagade kycklingleverpastej, så där 25-30 g per pålägg. En stor kopp te som avrundning. Jag äter alltid frukosten med kniv och gaffel, skär mackorna i små bitar, vilket innebär att jag äter långsammare och tuggar bättre. Även det tror jag hjälper till. Totalt ger det runt 25 P, 2 K och 65 F och på denna frukost står jag mig normalt fram till middagen.

För att variera någon gång ibland kan vi äta en "Dunderfrukost", per person:

2 ägg

1/2 pkt bacon

1 dl vispgrädde

Stek bacon i smör och lite olja. Ta upp dem när de är klara och håll varma. Vispa samman ägg och grädde, lite salt och peppar på. Häll i smeten i stekpannan och för med stekspaden smeten in från sidorna så att den inte fastnar. När allt börjat koagulera lägger man på ett lock och låter det puttra färdigt. Färdigt är det när hela omeletten blivit som en pösig sufflé, det tar några minuter. Hur gott som helst, den står man sig definitivt på hela dagen. En kopp te eller kaffe till så klart!

 

 

 

 

[morgonsol]

Vad roligt att höra om din och din sambos resa @Sasse! 

Om det var efterrätter som var största boven avseende viktuppgång, var det LCHF-alternativ eller bakat med socker och vetemjöl? Något däremellan? 

Vad är fatchock? 

[Sasse]

Det jag skyller efterrätterna för är de desserter jag åt på krogen, så där kan det säkert vara både socker och vetemjöl. Själv använder jag aldrig någonsin vetemjöl (glutenallergier i familjen), socker mycket sällan, jag använder Splenda som sötning. Vet inte om det finns att köpa i Sverige, jag har tagit hem från USA, det är ett bra sötningsmedel som inte har någon bismak och är fritt från carbs. När jag bakar använder jag mandelmjöl och vid behov fiberhusk, möjligen kokosmjöl någon gång. 

Min egen favoritefterrätt är den enklaste av alla: Vispa 2 msk grädde, blanda i 25 gram hallon/blåbär direkt från frysen och rör ihop så det blir glasskonsistens, strö över några mandelflagor. Ät! Vill man lyxa till det ytterligare så tar man lite hackad +70%ig choklad också. Utan chokladen kostar det knappt 2,5 gram på carbskontot och är för mig en trevlig avslutning till kaffet på middagen.

Fatchock kan man äta som mellanmål eller, denna kyliga vinter, som barndomens choklad med vispgrädde istället för eftermiddagsfikat. Ta en förpackning kokosgrädde (den lila förpackningen av märket Garant som finns på Willys är helt klart den bästa!), 60 g mjukt smör och 2 msk kakaopulver. Kör det med stavmixern en stund och tillsätt ungefär 1 dl kokande vatten till lagom drickchokladkonsistens. 1 dl fatchock med en klick vispgrädde kostar 3,5 carbs. Jag brukar förvara den i en glasburk i kylen, håller sig i alla fall en vecka. Fatchock hittade jag i en skrift av Martina Johansson, cred till henne. 

 

[Guest Tureborgaren]

Att begränsa sitt ätfönster till 8 timmar är tydligen väldigt bra för metabol hälsa, läser jag i 24-timmarskoden (Satchin Panda) som handlar om kroppens olika klockor.

[MariaF]

23 timmar sedan, Sasse sade:

jag använder Splenda som sötning

Splenda vill jag minnas är sötningsmedlet sukralos.

(Längre nedbrytningstid än radioaktivt avfall (lite överdrivet men lång är den). Går rakt genom kroppen, hävdas det men triggar inkretinhormonerna. Har visst hittats i vattnet i Olslofjorden. )

[Sasse]

Splenda innehåller maltodextros och sukralos.  

 

[Sonja69]

On 2021-04-13 at 11:15, Sasse sade:

ensamma de senaste 7 åren, igen lunch men ibland någon form av puma; ost och smör eller en bit skinka.

 

/Sasse

Vad är (en) puma???? (Har inte svensak som modersmal), tack!

[morgonsol]

@Sonja69 I detta sammanhanget är puma en förkortning för pålägg utan macka.