Jump to content

Jerker

Recommended Posts

Det är en del som skriver här på forumet att de är i ketos. Jag undrar hur ni försäkrar er om det?

 

Jag har läst igenom Andreas experiment när han fick sin blodketonmätare. Där visar han hur otillförlitliga urinketonstickor är i jämförelse. Dessutom skriver han att vissa slutar att läcka ketoner i urinen efter ett tag i ketos.

 

Jag har tittat på en blodketonmätare, men det skulle ju bli hemskt dyrt att använda en sån! Att mäta sina blodketoner varje dag skulle kosta runt 800:-/månad!

 

Så, hur gör ni som säger er vara i ständig ketos för att säkert veta detta?

Link to comment
Share on other sites

Jag gör stickprovsmätningar lite då och då. Att mäta varje dags känns både onödigt och dyrt. Om man äter på ett liknande sätt varje dag så är det troligt att man fortsätter vara i ketos.

 

Det är ju ganska intressant och testa vilka matgrupper som påverkar ketonerna och på vilket sätt. Vissa åker till exempel ur ketos av vin och mjölkprodukter, medan vissa klarar att äta detta hur bra som helst. Vissa har svårt att komma i ketos överhuvudtaget trots låga kolhydratsintag, medan vissa kan vara ganska liberala och fortfarande vara i ketos.

 

Så, hur vet jag att jag är i ständig ketos? Jag gissar. Om jag är i ketos en hel veckan och fortsätter äta på samma sätt så kan jag anta att jag fortfarande är i ketos även efter jag har slutat mäta så länge jag håller mig till liknande mat ;)    

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Jag gör stickprovsmätningar lite då och då. Att mäta varje dags känns både onödigt och dyrt. Om man äter på ett liknande sätt varje dag så är det troligt att man fortsätter vara i ketos.

 

Så du har en blodketonmätare?

Link to comment
Share on other sites

Jag använder blodketonmätare. Dock mäter jag inte så ofta eftersom jag har ganska bra koll på vad jag klarar att äta för att vara i ketos. Men ibland när jag tycker jag tryckt i mig lite mycket mejeri och sånt så kan jag kolla.

Om man beställer stickor från Tyskland så kostar de 600kr för 50st ungefär, så även om man skulle mäta varje dag skulle det bli ca 350kr/månad.

Link to comment
Share on other sites

Jag använder blodketonmätare. Dock mäter jag inte så ofta eftersom jag har ganska bra koll på vad jag klarar att äta för att vara i ketos. Men ibland när jag tycker jag tryckt i mig lite mycket mejeri och sånt så kan jag kolla.

Om man beställer stickor från Tyskland så kostar de 600kr för 50st ungefär, så även om man skulle mäta varje dag skulle det bli ca 350kr/månad.

 

Var beställer du då? Har du nån länk?

Link to comment
Share on other sites

Så, hur gör ni som säger er vara i ständig ketos för att säkert veta detta?

 

Jag kommer att tänka på vad jag tror Salvador Dali ska ha sagt i relation till perfektion: "Räds inte perfektion. Den nås ändå aldrig."

 

Ett annat ordstäv med okänt ursprung: "Det bästa är fiende till det som är tillräckligt bra."

 

Kort och gott, det är absolut inget fel med att sträva efter att göra något så bra som möjligt. Man måste dock alltid se till att saker och ting får perspektiv. Är perfektionen i linje med specifika mål/önskade resultat så är det primära att de senare uppnås. Det blir lätt annars så att man ser medlet som ett mål i sig...och så missar man det väsentliga. Det här går igen på så många områden idag men nu känner jag att det finns potential för ett rejält stickspår så jag bryter den tanken direkt här och nu. ;)

 

Mer specifikt, varför är ketos viktigt för någon som anammar en lågkolhydratdiet? Vi kan ta det ett steg till så blir svaret uppenbart, dvs varför överhuvudtaget bry sig om att följa en lågkolhydratkosthållning? Går det inte lika bra att anamma något hittepå som GI som ju också reducerar kolhydrater? Jo kanske, om dina mål uppnås och du når dina resultat.

 

Om man däremot ger sig på att följa en lågkolhydratkosthållning så är man ju antagligen intresserad av att uppnå sådant som bättre/lättare/enbart kan nås på en sådan. Då är A och O att, åtminstone initialt, utgå från att tillfredställa de riktlinjer som kosthållningen tarvar, dvs reducering av antiketogena faktorer, dvs primärt stark kolhydratreducering och, vid behov, anpassning även av proteinintag. Det glapp som uppstår energimässigt fyller man ut med fett.

 

När detta är gjort på korrekt vis så leder det omgående till ketos och, över tid, till ketoadaption, dvs anpassning till fettdrift.

 

Och vad är poängen med detta? Jo, i bästa fall har vi då - och det gäller i synnerhet på överviktiga/metabolt sjuka - etablerat en kroppslig miljö där vi uppnår optimal fettförbränning genom s.k. optimal bränslepartitionering. Denna styr i sin tur något man i forskningen beskriver som "metabol kontroll av matintag" genom en ofta extrem mättnadsupplevelse.

 

Vi sammanfattar lite så att alla hänger med. Den ketogena miljön åstadkommer när "allt stämmer" dels kvalitativ viktförändring genom optimal bränslepartitionering vilket innebär att kroppen optimerar fettförbränning och underhåller/ökar mager kroppsvävnad. Dels åstadkommer den också en, primär, kvantitativ viktförändring genom naturliga s.k. autoreglerande effekter på energibalansteorin genom den starka mättnaden.

 

En passus för nytillkomna och/eller människor med alternativa agendor i relation till LCHF, kalorier "räknas" alltid! Punkt. Utropstecken. Inga frågetecken. Lågkolhydratkost är således ett verktyg för att uppnå bl.a. detta. Det är inte en trollstav i relation till någon ny/magisk/okänd sfär av kroppens fysiologi. Omvänt, skulle det vara så att energibalansteorin inte gällde så skulle inte LCHF "funka". Ingen viktminskningsdiet fram tills nu skulle göra det eftersom samtliga, dvs alla, 100%, hela byket, utgår från att tillfredställa denna fysiologiska lag. LCHF gör det dock indirekt (i idealfallet) så istället för att man sitter och räknar på kalorier så strävar man efter att uppnå den effekt jag redan beskrivit här ovan så att individen och dennes kropp fixar det själv på vad som uppfattas som naturlig väg.

 

För att mer specifikt svara på frågan:

 

1) Jag såg till att vara ordentligt påläst redan i slutet av 90-talet (dock med viktiga nya insikter i början av 00-talet som kompletterade helheten).

 

2) Jag agerade djävulens advokat genom att när jag avklarat punkten ovan så spenderade jag en massa tid i trosläger där man på ett religiöst/fundamentalistiskt vis förhöll sig kritisk till lågkolhydratkost ex. i veganvärlden eller mainstream träningsteoretiska världen eller varför inte "etablissemangslägret" (det minst pålästa märkligt nog) beståendes av slashasar inom kostrekommendationsorganisationer, läkarvärlden men även - mest förvånande - forskningsvärlden. Det finns latmaskar i alla sammanhang. Det finns också många som även i vetenskapliga miljöer agerar som troende. Det här är för övrigt ett fortgående projekt...

 

3) Till slut anammade jag LCHF rent praktiskt och då gjorde jag precis allting jag kunde för att få bästa effekt och för att på bästa sätt tillmötesgå de riktlinjer som finns. Det enda jag så här i retrospektivt perspektiv skulle kunna ha gjort annorlunda var att anamma en längre adaptiv fas och inte göra som man brukar, dvs något som liknar induktionsfasen i Atkins variant. Varför gjorde jag inte så då? Jag var otålig. Jag valde medvetet att må skit i de där långa veckorna i början.

 

4) Jag var i rejäl ketos mot slutet av första veckan vilket mättes via s.k. reagensstrimlor (ketonmätstickor).

 

5) Jag anammade därefter praktiken rätt slaviskt och har sedan dess experimenterat en hel del för att se var mina gränser går, vad jag klarar av, hur jag reagerar etc etc. 

 

Vadan denna långa utläggning då? Jo, för den som följt forumet ett tag och läst vad jag och andra skrivit och rekommenderat så är det nog redan uppenbart att när någon har problem med att uppnå sina resultat, oftast viktnedgång, så måste man börja felsöka någonstans. Det är egentligen först i denna situation då man måste få grepp om hur det ligger till först och främst med ketonproduktionen och vidare ketoadaptionen. Det bästa sättet att lösa problem och rätta fel är att undvika dem från första början. Det är därför jag alltid rekommenderar något som liknar mitt tillvägagångssätt ovan. Det gäller ju även för att reagensstrimlor bara tenderar funka den första perioden och fram till kroppen ketoadapteras. Reagensstrimlorna är förhållandevis billiga och i varje fall mycket billigare än mer avancerade blodketonmätare med tillbehör.

 

Det spelar således ingen större roll EXAKT vad man har för ketonvärden. Det som spelar roll är att man själv får grepp om dels att man ÄR i ketos, HUR ketosen påverkar dig och din kropp, NÄR man behöver optimera/förändra ketosen, och VAD som får dig att nå/lämna ketosen. Det kan ju t.o.m. vara så att man med den här typen av deduktiva experiment når fram till ett ställningstagande där ketosen inte blir så viktig alls, dvs man får önskade resultat med "liberal LCHF".

 

Så vet jag att jag just i detta nu är i ketos? Nej. Har jag någon anledning att tro att jag inte är det. Nej. All min erfarenhet och självkännedom som jag nått enligt nyssnämnda ifrågasättande metodik tyder på detta. Den kunskap jag har om vad som indikerar detta tyder också på att så är fallet. Spelar det någon egentlig roll i det stora hela och just nu? Nej, egentligen inte (fast det skulle iofs vara mycket förvånande om det visade sig att jag hade fel) utan så länge jag når mina mål, mår som jag gör och inte har någon faktisk anledning att verkligen stämma av läget på biokemisk nivå så kommer jag inte göra det.

 

Med detta sagt, någon gång framöver kommer jag skaffa en egen mer avancerad ketonmätare för att anamma mer ingående experiment på mig själv och andra i min närhet.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

 

Jag kommer att tänka på vad jag tror Salvador Dali ska ha sagt i relation till perfektion: "Räds inte perfektion. Den nås ändå aldrig."

 

Ett annat ordstäv med okänt ursprung: "Det bästa är fiende till det som är tillräckligt bra."

 

Kort och gott, det är absolut inget fel med att sträva efter att göra något så bra som möjligt. Man måste dock alltid se till att saker och ting får perspektiv. Är perfektionen i linje med specifika mål/önskade resultat så är det primära att de senare uppnås. Det blir lätt annars så att man ser medlet som ett mål i sig...och så missar man det väsentliga. Det här går igen på så många områden idag men nu känner jag att det finns potential för ett rejält stickspår så jag bryter den tanken direkt här och nu. ;)

osv....

 

Jag känner igen mig väldigt i det där ordstävet! Jag har med åren lärt mig att jag behöver bryta ner saker i sina beståndsdelar, definiera, mäta osv. för att klara av att hålla mig på banan! Jag är intresserad av att hamna i ketos för att jag ska förbränna fett så effektivt som möjligt och då vore det bra att kunna mäta ketonerna så jag vet att jag för det mesta håller mig i rätt härad.

 

Att göra sånt jag vill lyckas med till "projekt" som jag går in i med hull och hår har visat sig vara en bra metod för mig, så det du beskriver stämmer mycket med hur jag fungerar. Jag är också otålig och vill komma igång fort när jag väl bestämmer mig för något. Sen sitter det väl i ryggraden att "Ska man bli fin så får man lida pin"! Så om man känner av omställningsbesvär så känner man att det händer nåt, man får ett kvitto på att man är på rätt väg! :P

Link to comment
Share on other sites

Det du tar upp är ju en annan viktig aspekt kopplad till individuella behov. Jag hör ju definitivt till den grupp människor som gärna vill förstå och veta "allt" om sådant jag är intresserad av. Det kan ju ibland vara en stor nackdel dels för att det - så klart - ofta är väldigt svårt att nå en sådan kunskapsnivå. Dels är det rent praktiskt sällan nödvändigt med den förståelsen för att genomföra något. Det underlättar men det behövs ofta inte.

 

Jag har ofta stött på detta inom träningsvärlden där de som brukar få bäst resultat - bortsett från genetiska förutsättningar och "specialkosttillskott" - alltid är de som bäst ser till att "göra" och helst göra någorlunda "rätt". Det är nog vanligare att dessa faktiskt gör saker omedvetet eller i varje fall inte så medvetet och detta leder ju också, för det mesta, till att när de skall försöka få någon annan att lyckas med sin träning så är de ofta inte så mycket att hålla i handen helt enkelt för att de inte haft så mycket koll på vad de exakt gjort rätt utan bara kört på och fortsatt att köra på tillräckligt länge för att de under resans gång anpassat sin träning mer eller mindre omedvetet i den mån det behövts. Något av det viktigaste för att få bra resultat är således vad en duktig träningscoach som Dan John brukar kalla "stickability" eller "the art of showing up". Eftersom det tar sådan tid att få större resultat av träning så blir det så viktigt att lägga fokus på helhetsperspektivet och då spelar det ingen roll vad man gör fantastiskt intensivt/perfekt/noggrant under 3 månader varje år...om man under övriga 9 månader inte ens hittar till gymet. Kontinuiteten gör också att man slipper "börja om" hela tiden.

 

Nej men? Det blev lite stickspår här med. :)

Link to comment
Share on other sites

Jag beställde från: http://www.allarznei.com/

Tog väl 7 dagar ungefär att få dom.

Funderar starkt på att skaffa mig en blodketonmätare för att testa hur olika livsmedel påverkar mig. Men passar alla stickor i alla mätare?

Och för en som får förlita sig på bristfälliga översättningsprogram i datorn (klarar ungefär av ett par fula ord och att räkna till 10 på tyska....) Vad heter stickorna som du beställer?

Link to comment
Share on other sites

Funderar starkt på att skaffa mig en blodketonmätare för att testa hur olika livsmedel påverkar mig. Men passar alla stickor i alla mätare?

Och för en som får förlita sig på bristfälliga översättningsprogram i datorn (klarar ungefär av ett par fula ord och att räkna till 10 på tyska....) Vad heter stickorna som du beställer?

Jag tror de är kodade olika bara för att man ska köpa just deras märke. Jag har en freestyle precision xtra blood/ketone mätare och få är det stickorna freestyle precision b-ketone man ska ha. Köper man den Doc säljer så ska man ha ett annat märke, inte säker på att de jag länkade till har dom, men vet att andra tyska online apotek har dom.

Link to comment
Share on other sites

Jag ställer mig på vågen och har vikten gått ner, ligger jag bra i ketos. Övrigt mäter jag inget utan ser till att ha koll på vad och hur mycket jag äter dagligen. Eftersom jag undviker kolhydrater helt, befinner jag mig i olika djup ketos hela tiden. Dock har jag slutat bry mig om djupets nivå.

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Jag ställer mig på vågen och har vikten gått ner, ligger jag bra i ketos. Övrigt mäter jag inget utan ser till att ha koll på vad och hur mycket jag äter dagligen. Eftersom jag undviker kolhydrater helt, befinner jag mig i olika djup ketos hela tiden. Dock har jag slutat bry mig om djupets nivå.

 

Ja, det är väl en bra metod! :P

Link to comment
Share on other sites

  • 1 month later...

Jag har en glucomen ketonmätare som jag bara använt några gånger. Imorse när jag skulle testa låg jag vid första sticket på 3,3 vilket jag tyckte var konstigt eftersom jag åt hallon med grädde kvällen innan. Jag tog ett nytt stick och mätte igen och kom då ner på 2,1. Mer rimligt. Men för att vara säker tog jag ännu ett stick och då visade mätaren 1,2. HURkommer detta sig, någon som vet? Det kan ju inte vara möjligt att man ska behöva sticka sig själv 5 gånger varje gång bara för att få fram rätt resultat? Det är ju knte billigt direkt..... ;)

Link to comment
Share on other sites

Mätarna är inte speciellt tillförlitliga och det finns ingen större vits med att veta det exakta ketonvärdet... ligger det i trakterna av 1-5 under en längre period så är du antagligen i ett bra område...om man med bra menar att kroppen har ställt om till att bränna fett effektivt.

 

Jag mätte dagligen i början, när jag köpte mätaren, men mäter nu bara någongång i veckan. Om man håller sin kost någorlunda hamnar värdet där mellan 1-4 ... Men om man ätit några snickers kvällen innan morgonmätningen kan faktiskt värdet gå ner mot noll ;-)

 

Egentligen är det mer intressant (otäckt) och se hur fastevärdet för blodsockret förändras när man "fuskat" och hur många dagar det tar innan det åter "normaliseras".

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

  • 5 months later...

Jag har en Glucomen LX plus. Ketonstickor finns även för den, 10 stickor per förpackning, 15€ i fraktkostnad med DHL och 1,5% kortavgift.

 

Jag kikade på allarznei.de. Dom hade "GLUCOMEN LX Plus Ketone Sensor Teststreifen, 10 St" för 14,95 € och 11 € i frakt. Jag tror man kan köpa dom billigare direkt på nere på apoteket. 

En som verkar vara billig är goldpharma.com:

 

Glucomen lx plus ketone sensor 10 st 0.000 n/a 10 Tester sek 177.08

Frakt är ca sek 50 kr - smart o köpa fler paket för samma frakt. 

 

Men det kanske finns ännu billigare - tipsa om ni vet!

Link to comment
Share on other sites

  • 11 months later...

Ketonix sport här också! Skulle aldrig kunna förmå mig att sticka mig själv i fingret för att mäta blodketoner... Smärträdd.

 

Fördelen är att man kan mäta hur många gånger som helst vilket ju är bra om man vill lära sig hur olika matvaror påverkar ketosen. En helt fantastiskt kul liten leksak!

 

Dessutom är det en svensk uppfinning av en kille som blivit mycket bättre vad gäller sin epilepsi med LCHF.

Link to comment
Share on other sites

Dum som jag är på tekniska prylar så måste jag fråga om Ketonix även funkar när man är helt adapterad till fettförbränning och kroppen har lärt sig att "göra av med" ketonerna som bränsle.

För i och med det så både kissar man och andas man ut mindre ketoner, så då tänker jag att den kanske inte ger ett rättvist värde så att säga.

Någon som vet? :)

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

  • 1 year later...

Jag är sunt skeptisk mot ketonixmätaren. Jag tycker att det är för liten skillnad i mätvärden mellan om man är i ketos eller inte.
http://forum.kostdoktorn.se/topic/8215-studie-ketos-blodsocker-vikt-och-m%C3%A4tmetoder/

 

Sen tror jag också ;) ... att det är mest mytbildning att man är i "ketos" fast urinstickan inte visar på några ketoner. När man är adapterad till fettförbränning blir det svårare att komma i ketos eftersom kroppens muskelceller använder fettet direkt som bränsle. Det minskar då behovet av både glukos och ketoner. Vilket innebär att man måste äta ännu striktare om man vill vara i ketos. Det är så jag tror att det hänger ihop, rätta mig gärna. :)

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Såg ni det här: http://www.kostdoktorn.se/fordelarna-med-ketoner-endogena-ketoner

 

Om sambandet mellan blodsocker och ketoner och hur man kan använda blodsockermätning som indikator på ketosnivån. 

 

Jag håller med Peter B "När man är adapterad till fettförbränning blir det svårare att komma i ketos eftersom kroppens muskelceller använder fettet direkt som bränsle. Det minskar då behovet av både glukos och ketoner. Vilket innebär att man måste äta ännu striktare om man vill vara i ketos. " 

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...