Vanans makt

[matte_a]

Vad är LCHF? Det är en fråga man kan och bör ställa sig och innan skeptikerna drar till med sitt ”kött och smör” och vi som fattat grejen kontrar med ”det är vanlig mat” så tycker jag att vi kan ta en sekund eller två att fundera på detta begrepp. Low Carb – High Fat. Det är vad LCHF betyder och genom sitt synnerligen enkla och lättfattlig namn så bör det inte råda någon fundering kring själva begreppet.

Mathållningen inom LCHF är lika enkel och med tanke på vilket forum jag väljer att posta detta inlägg så tänker jag inte öda en sekund på att beskriva eller förklara den. Det jag däremot ska skriva om är vanor samt vikten av att bryta vanor. Socker, mjöl, potatis, ris, pasta är det normala i den svenska kosthållningen och har så varit i över 100 år (ris och pasta möjligen undantagna då jag misstänker att dessa introducerades senare under 1900-talet). Ovanstående livsmedel är basvaror och i princip alla recept baseras på dessa livsmedel. Resultatet har vi sett och det tänker jag inte heller gå in på eftersom det blir lite som att slå in öppna dörrar.

 

LCHF innebär att helt utesluta dessa livsmedel och kanske det viktigaste, att BRYTA gamla vanor. Jag gjorde detta för ungefär ett år sedan och efter den stora utrensningen var mitt kylskåp och skafferier i princip tömda för att senare samma dag fyllas med riktigt mat. Kött, fisk, fågel, ägg, smör, grädde och andra riktiga livsmedel utan tillsatser. Jag genomförde (som så många andra) en total omläggning av min kosthållning och längtar inte tillbaka till den gamla onda tiden.

 

Framgångarna för LCHF baseras enligt mig på två faktorer. Den första och viktigaste är att det fungerar, vi är byggda för den här maten. Den andra faktorn tror jag är att man ses lite som en rebell, man bryter mot reglerna och framförallt bryter man mot invanda beteendemönster. ”Va, äter du inget mjöl och inget socker”, ”ska du verkligen äta de där tre pannbiffarna utan potatis”? Nej på första frågan och ett rungande ja (för femtioelfte gången den veckan) på den andra frågan. Det är lite kul att provocera, att inte ta en tårtbit, sju sorters kakor eller trycka i sig en halv chipsskål och det roligaste är att vissa verkligen blir provocerade. Alla vet att socker är farligt, alla vet att chips inte är nyttigt men ändå är detta det normala, det accepterade sättet att umgås.

 

Så till slutklämmen och upprinnelsen till mina tankar kring vanor och vikten av att bryta dåliga vanor. För de flesta nyktra alkoholister gäller nolltolerans och inte bara det, den absoluta merparten dricker inget som ens liknar alkoholhaltiga drycker. De har med mycket möda och stort besvär brutit sina gamla dåliga vanor och gått vidare. Jag tror det är mycket ovanligt att en före detta alkoholist dricker alkoholfria drinkar, alkoholfritt öl eller dito vin eftersom det tillhör det gamla dåliga livet.

 

Vad har då detta med LCHF att göra undrar ni och kopplingen är inte så långsökt som man kan tro för i det flesta tidningar och bilagor som ska handla om LCHF är det sida upp och sida ner med kakor, tårtor, bakelser och annat skräp som inte har med LCHF att göra. Ja, det är få eller inga kolhydrater i dessa skapelser men vad hjälper det. Det var ju den typen av ”mat” vi skulle lämna bakom oss, för om vi ska vara helt ärliga nu så är det väldigt få som blir överviktiga på potatis, ris och pasta. Det är socker och mjöl och då ofta i form av just kakor, tårtor och annat som är den stora boven. Sitter man och trycker i sig så kallade LCHF-kakor så har man inte löst sitt problem, inte brutit sina gamla vanor.

 

Självklart står det var och en fritt att äta vad man vill men jag tycker att utvecklingen går åt fel håll. Det handlar självklart om att tidningarna förstått att det finns pengar att tjäna här och för ut ett budskap som går ut på att läsaren inte behöver ändra sin kosthållning, bara byta ut mjölet som diverse andra produkter och sockret mot sötningsmedel. Jag tror med full övertygelse att det här är fel väg att gå, bryter man inte de gamla dåliga vanorna så kommer man aldrig att lyckas med LCHF i längden och då kan man ju lika gärna bli viktväktare.

[margaretha]

Det här var det bästa inlägget hitils i detta forum ät riktig mat så blir du mätt och belåten. Problemet är ju precis samma som man alltig haft har vi kakor hemma äter vi det och det ger ingen mättnad och då överäter vi. Köp inte hem det du har svårt att motstå finns det inte kan du inte äta det.

[matte_a]

Tackar, det var vänligt sagt.

 

Jag tycker jag fick till det rätt så bra trots att jag inte hann korrekturläsa. Så här i efterhand ser jag också min omvända halländska ordföljd på lite för många ställen men vad gör det. :-)

[Jerker]

Jag håller helt med! Det är en fråga om att innerst inne acceptera att man får vända en hel del av livsmedlen ryggen. Inte räkna ut hur mycket man kan synda utan att det ska påverka viktnedgången; då är man ute på ett sluttande plan som snart tippar över och man faller helt in i gamla vanor.

 

Jag känner så starkt av hur mina gamla beteendemönster sitter i ryggmärgen. Jag får impulser att svänga in på den där bensinmacken och köpa en glasspinne, eller att gå in på den där affären som har 800 sorters lösviktsgodis. Jag hinner tänka att jag ska ha "nåt att tugga på" när jag ska göra en längre bilresa, eller känner att det saknas nåt när det inte står en chipsskål på vardagsrumsbordet en lördagskväll. Det är mitt undermedvetna som poppar upp de där tankarna eftersom det var så jag gjorde förr. Jag börjar fatta vad alkoholister och nikotinister har att kämpa emot!

[Lotte]

Oh, så sant!

Känner igen LCHFresan från den jag gjorde när jag slutade röka! Det tog mig många år och väldigt många misslyckanden och halvlyckade försök. Jag slutade varje nyårsafton alla "mäktiga" datum som 1/1 och 2/2 för att inte tala om 9/9 1999 osv Men tillslut gick det utan större problem. Har inte rökt på kanske 10 år (tackolov)

När jag började med LCHF blev det många mellanmål med oopsiesar och ost och fröknäcke........

Men successivt minskade det. 

Fuskar fortf ibland tyvärr (menar då med totalt förbjudna saker som chips eller pasta och har då någon veckas helvete innan suget går över. Men jag är fullständigt övertygad om att jag kommer att äta LCHF/paleo i resten av mitt liv - med allt färre avsteg, helt enkelt för att mina "nya" vanor blir allt mer ...vanor

[Effie]

Jag är inte säker på att jag håller med till 100%. Jo, äter man kakor och sötsaker jämt och samt, så är det bättre att sluta rakt av. Men om jag känner för en tårtbit några gånger om året, så tycker jag inte det är något problem, och då är det trevligt att det finns recept. Självklart ska det inte vara huvudinriktningen på recepten i LCHF-bilagorna, och det måste ju framgå: detta är guldkant, och man ska inte förgylla hela livet, för det blir inte bra.

[Susanne]

Håller med dig här Effie men tyvärr tror nog en del att "det är ju lchf" och därmed är det fritt fram!

 

Och väldigt många jag läser om har problem med att de står still och de fattar inte varför fast det kanske är dessa "tillåtna" godsaker som ställer till det.

[John]

När jag började med LCHF så var mitt största problem inte vad jag skulle äta utan vad jag inte skulle äta längre.

[Jerker]

Jag är inte säker på att jag håller med till 100%. Jo, äter man kakor och sötsaker jämt och samt, så är det bättre att sluta rakt av. Men om jag känner för en tårtbit några gånger om året, så tycker jag inte det är något problem, och då är det trevligt att det finns recept. Självklart ska det inte vara huvudinriktningen på recepten i LCHF-bilagorna, och det måste ju framgå: detta är guldkant, och man ska inte förgylla hela livet, för det blir inte bra.

 

Men vi är väl olika? Jag har lärt mig att jag är hur duktig som helst på att flytta gränser när de inte sitter fast. Jag är en mästare på förnekelse, och ett verktyg för mig är att det finns gränser som helt enkelt inte får överskridas.

 

För 3 - eller om det är 4 år sedan, minns inte nu - så började jag äta LCHF för första gången i mitt liv. Jag gick ner 7 kilo på tre månader och älskade det! Men jag saknade den där "guldkanten", så jag började unna mig lite. Och när sommaren kom så ville jag kunna unna mig att ta en glasspinne då och då. Sen gick sommaren och min vikt vände uppåt igen och snart var jag tillbaka i mina gamla vanor, trots att jag inte åt potatis, pasta ris, bröd osv. Men jag föll på att jag inte klarade av att låta bli fikabröd och godis.

 

Så för mig är det total avhållsamhet som gäller, iaf under överskådlig framtid.

 

Det finns nyktra alkoholister som kan ta ett glas ibland (fast de är inte många) och det finns f.d. rökare som klarar av att feströka utan att falla dit igen. Men jag måste nog iaf gå ner till min målvikt innan jag unnar mig något. Nu måste jag fokusera stenhårt och aldrig hoppa över skaklarna. Jag tänker inte äta några glasspinnar i sommar, inte nån potatisgratäng till det grillade, inte synda en lat söndag med en pizza. Nu är det kadaverdisciplin för min del!

[Limp]

Jag äter den maten jag gillar och älskar och har aldrig haft minsta återfall. Men jag valde också att bryta med alla gamla vanor. Istället har jag infört nya och sundare. Det är inte första gången jag tagit drastiska beslut. Jag lyckades sluta röka också en gång i tiden fast jag var en riktig kedjerökare. På den fronten har jag inte heller haft återfall. När man ställs inför alvarliga hälsokonsekvenser, är besluten enkla och ta. Skulle tro att de flesta hamnar aldrig i den sitsen och därför dräller även LCHF av onyttig mat och oviljan ibland att släppa taget.

[Effie]

Visst är vi olika. Men det var ju lite det jag menade - vi måste känna oss själva, och anpassa kosten efter det. Vi kan inte säga "det är LCHF" eller "det är inte LCHF" rakt av, utan fundera på hur det påverkar just mig. Kan jag äta en bit ett par gånger om året och vara nöjd med det - OK. Kan jag inte det utan det blir mer, och annat onyttigt - låt bli.

[Jerker]

Visst är vi olika. Men det var ju lite det jag menade - vi måste känna oss själva, och anpassa kosten efter det. Vi kan inte säga "det är LCHF" eller "det är inte LCHF" rakt av, utan fundera på hur det påverkar just mig. Kan jag äta en bit ett par gånger om året och vara nöjd med det - OK. Kan jag inte det utan det blir mer, och annat onyttigt - låt bli.

 

Nu finns det ju en definition på LCHF, eller på olika "nivåer" av det. Antingen äter man någon slags LCHF eller lågkolhydratkost, annars gör man det inte, och vissa kan ju äta ganska kolhydratrik kost och ändå inte gå upp i vikt. Så ja, på det sättet är vi olika också olika!

[Effie]

Nu finns det ju en definition på LCHF, eller på olika "nivåer" av det. Antingen äter man någon slags LCHF eller lågkolhydratkost, annars gör man det inte, och vissa kan ju äta ganska kolhydratrik kost och ändå inte gå upp i vikt. Så ja, på det sättet är vi olika också olika!

Jo, man kan ju äta i princip vad som helst, om man vill...men diskussionen gällde väl i huvudsak LCHF-bakverk, som så vitt jag förstått platsar i LCHF-definitionen, bara det att de smakar sött och inte ser ut som "mat".

Men jag behöver inte försvara bakverk; jag bakar när jag ska bjuda någon på något, och det är inte ofta. Jag ville bara nyansera bilden lite.