meggieforssander

Dagbok - Nu ska jag bli frisk, smal & hälsosam!

Recommended Posts

Hejsan hoppsan alla glada!

 

Mitt namn är Meggie och jag är 27 år gammal och jag bor i Helsingborg, Skaune.

Jag började gå upp i vikt när jag gick i gymnasiet, för ca 8 år sedan. Mellan 2005-2009 gick jag igenom en del tuffa saker, bland annat en våldtäkt och den psykiska bördan blev bara tyngre och tyngre. Från slutet på 2007 till 2009 hade jag gått upp 30 kg.

 

Jag är vad man kallar en matmissbrukare och en sockerberoende och det innebär att jag tar till mat när jag är: glad, ledsen, har ångest, är trött, har tråkigt, har roligt osv.
Sockerberoende är jag i den mån att minsta lilla kolhydrat triggar mitt sockersug.

 

När det gäller bantningsmetoder har jag provat allt utom gastric bypass
(blev dock godkänd till en operation med avböjde, vilket jag idag är ytterst tacksam för)
Diverse soppdieter, GI, träna och begränsa kalorimängd....you name it.

Läste 2007 till kostrådgivare hos Fredrik Paulún och var "på den tiden" en riktig GI-fantast. Dock fungerade det aldrig på mig och jag förstod inte varför förrän jag stötte på LCHF. Då förstod jag att i min värld finns inte "lite kolhydrater" utan det är NOLL som gäller.

 

På grund av diverse medicineringar under många år har jag fått problem med värk i leder, utmattning, dålig sömn och en massa annat.
Idag medicinerar jag inget alls.

 

Jag har provat LCHF tidigare, men har aldrig fullföljt på grund av diverse orsaker. En av dem orsakerna är att jag har svårt att komma in i ketos, och då tröttnar jag. Trots detta har jag ändå de andra gångerna upplevt många positiva förändringar i kroppen, mindre värk, bättre hy, sover bättre, är piggare, kläderna sitter bättre, naglar och hår växer och får bättre kvalitet.

 

Så nu har jag gett LCHF en chans till och är nu inne på min 8e dag :)  Så långt har jag aldrig nått tidigare!

Denna gång har jag dock gjort lite annorlunda än vad jag gjort tidigare försök
- mindre eller inget alls av yoghurt/creme fraiche/keso
- mindre bär
- inget lchf-bak - och inget ska det bli! Jag vägrar fylla min kropp med skadliga sötningsmedel

 

Det tog två dagar sen var jag över tröskeln och inne i ketos! Ingen huvudvärk (inte mer än vanligt) och inte någon speciell trötthet, dock lite mer lättirriterad.

MEN, det känns superbra! Kläderna sitter redan bättre, min hy är mycket bättre, jag sover djupare, har inte lika mycket värk i lederna, jag har faktiskt fått tillbaka livsglädjen. Jag har kunnat sluta med min astmamedicin också :)

 

Så nu kör jag bara på och det hade varit jätteroligt om Du ville vara med på min resa :D

 

Mått och vikt kommer!

 

Hittils har jag bara ett uppsatt mål - att klara 10 dagar, då ska jag belöna mig själv med en skönhetsbehandling!

Ja jo, och så ska jag sluta belöna mig själv med mat :D

 

Tack för att du läste, ses snart igen (hoppas jag)

 

//Meggie

 


 

  • Gilla 6

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Grattis till ditt beslut!

Ska bli spännande att följa dig. Jag har själv nosat på LCHF tidigare men inte varit helt redo tror jag. Jag har också använt mig av "belöningar" större delen av livet i med- och motgångar. Började med LCHF i januari på allvar och har blivit mer och mer medveten om hur min kropp reagerar. -12 cm i midjan och mår mycket bättre än på många år. Jag undviker också allt vad sötningsmedel heter för där vet jag att jag faller direkt. Men det finns ju så mycket gott att äta så jag saknar inte det söta alls. Mitt mål är ett par jeans som ska gå att knäppa, förhoppningsvis till sommaren! ;)

Lycka till :)

/pannaanna

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Lycka till med din hälsoresa! Jag kommer att följa dig!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Välkommen i gänget! Härligt att du redan märker så många förbättringar!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack för stödet!

 

Idag trillade jag i sockerfällan :wacko: Pluggar matte just nu och hjärnan bara körde fast, så det blev lite glass och några godisbitar! Är dessutom hemma hos min kära moder och där jag extra svårt att säga nej. Dock åt jag BRA mycket mindre än vad jag kunnat göra.
Men men. Gjort är gjort och kommer inte tillbaka. Till kvällsmat åt jag en omelett, lite skinka och gurka. Imorgon är det nya tag!

:blink:

Inte blir det någon skönhetsbehandling som belöning för 10 klarade dagar i alla fall. Men det är ju bara att köra på med 10 nya!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dag 10

 

Back on track efter gårdagens slarv. Har faktiskt inte känt att det jag åt igår har triggat mitt sockersug något nämnvärt, vilket givetvis är skönt.

Idag blev den fläskpannkaka (LCHF såklart) till frukost/lunch.
Jag kör PF (periodisk fasta) och äter mellan 12.00 och 20.00 och det funkar jättebra för mig då jag ändå inte vaknar förrän vid kl 11 på förmiddagen, fördelen med att vara distans-student ;)

 

Igår vägde jag mig hos mamma (eftersom min våg har fått flippen) och resultatet blev 97.7 kg. Jag mäter 116 cm i omkrets (mäter alltid över naveln)

 

 


 

  • Gilla 4

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Så var dag nummer 10 över.
Idag har jag ätit fläskpannkaka (4 ägg, 5 msk grädde, 1 pkt bacon, en lagom klick smör) och några skivor gräddost.

Har mått bra i kroppen, varit extra trött idag men det beror på att jag cyklade för första gången på typ ett år i går :) Det var riktigt skönt att röra på sig lite mer än vad jag gör när jag är ute och går. Vädret har också varit kass idag, om man jämför med måndag-onsdag som har kommit med solsken, så idag har jag inte känt mig värst inspirerad på grund av regn och blåst. Det är skönt att ta en vilodag och inte göra någonting ibland.

 

Nu på kvällen har jag pluggat lite, fått rensat undan en del juridik-uppgifter nu så det känns skönt.

 

Ska bli gott att sova och jag ser fram emot elfte dagen med LCHF-kost imorgon. Tänkte göra pizza :)  Mums!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

God morgon, dag 11!

 

Har inte avbrutit fastan än, åt senast 00.45 i natt.

 

Måttet ligger på 110 cm idag, alltså minus 6 cm sedan i måndags :)

 

Nu ska jag iväg och se om jag blir tillåten att lämna blod :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad finns det för regler och för att lämna blod? Eller varför är du osäker på om du får? Lågt järn? Oavsett så hoppas jag att du fick, blodgivare är jätteviktigt!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad finns det för regler och för att lämna blod? Eller varför är du osäker på om du får? Lågt järn? Oavsett så hoppas jag att du fick, blodgivare är jätteviktigt!

oj! Det finns massor av regler, om du vill läsa mer kan du gå in på www.geblod.nu

Jag var orolig för att jag inte skulle ha tillräckligt bra blodvärde, gränsen för kvinnor går vid 125 men jag hade 134 :) 

Sen var jag orolig för att jag kanske skulle ha någon smitta, man vet ju egentligen aldrig...men det kan jag nog släpppa. Visste inte heller hur dem ser på lågkolhydratkost eftersom man då har ketonkroppar i blodet, men det visste dem inget om, det finns inget reglemente för det (än). Och så har jag tagit mediciner för diverse saker de senaste åren men slutade helt med allt sånt för ett år sedan. Så det fanns ju några orosmoment :D

 

Men jag blev godkänd i alla fall och ska lämna blod för första gången i mitten av maj :)

  • Gilla 3

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej hopp!
Är nu inne på min 15e dag med LCHF.
 
Helgen har gått jättebra :)  stod emot trots att både syster och sambo käkade gräddbullar och drack Coca-cola. Jag valde att inte inta något av det och det känns skönt att inte känna mig som ett offer i den situationen.
 
I söndags åkte jag på en liten förkylning så intaget av mat har varit sådär. Trots detta är jag nu nere på 105 cm i midjan. Det är en förändring på minus 5 cm sedan mätningen den 19e april och totalt minus 11 cm sedan mätningen den 9 april (min startdag).
 
Fick även en belöning av min sambo för att jag har varit så duktig och verkligen åstadkommit en förändring denna gången.
Det blev en jättefin silverring som jag är totalt förälskad i :D


Känns bra och jag är mer peppad än någonsin just nu.
 
När jag är frisk och återställd ska jag försöka börja skriva matdagbok tänkte jag. Dessutom ska jag införskaffa en blodketonmätare.
 
Imorgon ska sambon och jag till Tyskland på shoppingresa, ska bli intressant att se hur jag klarar det. Jag har ju en tendens att bli sugen och äta en massa när jag är uttråkad så det blir till att ta med en massa mat för att klara dem tråkiga timmarna på bussen.

 

Annars inget nytt och skett!

 

Ciao!

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad roligt att läsa det du skriver, att det går bra och att det känns positivt. Hoppas ni får en trevlig resa till Tyskland, fin korv har dom ju där, och surkål (men det kanske bara är jag som tycker om det). Håller tummarna att du inte faller för frestelsen att äta en massa onödigt på bussen.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad roligt att läsa det du skriver, att det går bra och att det känns positivt. Hoppas ni får en trevlig resa till Tyskland, fin korv har dom ju där, och surkål (men det kanske bara är jag som tycker om det). Håller tummarna att du inte faller för frestelsen att äta en massa onödigt på bussen.

Syster, det är skönt att veta att det är någon som läser :) det inspirerar mig.

Ja jag tänkte faktiskt se om det finns tid över att titta in en av affärerna som säljer korv, surkål klarar jag inte.

Vi åker med ett bussbolag som kör till en spritbutik som dem har avtal med så det är inte alltid det finns tid över att kolla i de andra affärerna.

 

Nej då, jag tar med gräddost, kokta ägg, stekt bacon, nötter och grädde så det ska nog gå bra :) Kanske tar en pölse på båten över, men det borde inte vara så farligt.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det låter som bra färdkost tycker jag. Njut av våren, den har nog kommit längre i Tyskland, i alla fall längre än här i norrland. :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad duktig du är! Visst är det kul med måttbandet :D man blir såååå glad när man ser skillnaden!

Lycka till på resan!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad duktig du är! Visst är det kul med måttbandet :D man blir såååå glad när man ser skillnaden!

Lycka till på resan!

Tack pannaanna!

Ja visst! Måttbandet är ett helt fantastiskt verktyg!

Önskar bara att min våg kunde fungera. Köpte ny för två veckor sedan, men den visar 97,8 ena gången man väger sig och sedan 92.3 när man väger sig två minuter senare. Då blir jag arg, så den åkte in i garderoben. Hade ju varit skitkul att få se resultatet på vågen också.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det låter som bra färdkost tycker jag. Njut av våren, den har nog kommit längre i Tyskland, i alla fall längre än här i norrland. :)

Det har den säkert. Fast den har kommit ganska långt här i Helsingborg också, våren alltså :D  :P

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Tack pannaanna!

Ja visst! Måttbandet är ett helt fantastiskt verktyg!

Önskar bara att min våg kunde fungera. Köpte ny för två veckor sedan, men den visar 97,8 ena gången man väger sig och sedan 92.3 när man väger sig två minuter senare. Då blir jag arg, så den åkte in i garderoben. Hade ju varit skitkul att få se resultatet på vågen också.

Det är inte så att du har ställt vågen på ett för mjukt eller ojämt underlag? Om jag ställer min väg på fel ställe på golvet eller på en matta så kan det variera uppemot 6 kg mellan vägningar sekunder efter varandra, ställer jag den på hårt helt platt underlag varierar det aldrig något alls om jag väger mig flera gånger på raken.

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hallå Meggieforssander!

 

Jättekul att du har börjat med LCHF, och att du klarar att gå tillbaka efter "snedsteg"! 

Jag är life coach, och efter ett år med LCHF vill jag inrikta mig på diet/hälso coaching. Skulle det vara nåt för dig? Du skulle kunna bli min "försökskanin", ingen kostnad m a o! Hör av dig till mig om det här är nåt du vill prova.

 

Anna

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Det är inte så att du har ställt vågen på ett för mjukt eller ojämt underlag? Om jag ställer min väg på fel ställe på golvet eller på en matta så kan det variera uppemot 6 kg mellan vägningar sekunder efter varandra, ställer jag den på hårt helt platt underlag varierar det aldrig något alls om jag väger mig flera gånger på raken.

Vi har plastmatta i alla rum, kan det vara det som är problemet tro? :/

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hallå Meggieforssander!

 

Jättekul att du har börjat med LCHF, och att du klarar att gå tillbaka efter "snedsteg"! 

Jag är life coach, och efter ett år med LCHF vill jag inrikta mig på diet/hälso coaching. Skulle det vara nåt för dig? Du skulle kunna bli min "försökskanin", ingen kostnad m a o! Hör av dig till mig om det här är nåt du vill prova.

 

Anna

 

Hej Anna!

Tackar vänligast för erbjudandet. Dock så är jag själv utbildad kostrådgivare så jag har inget behov utav ditt erbjudande. Men tack ändå och jag hoppas att du hittar någon som är intresserad.

 

Med vänlig hälsning Meggie

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej igen!

 

Som coach ger jag inte kostråd, för det är jag inte utbildad till. Däremot så stöttar jag personer som har bestämt sig för en förändring, och det var väl så jag hade tänkt mig diet-coaching. Det är ju mer holistiskt än enbart kostråd, det är stöd för allt annat som också påverkar ens liv och förmåga att följa vägen till ett utstakat mål.

Never mind, om det inte är för dig så är det OK med mig. Lycka till!

 

Anna

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej allihopa! Hur mår ni?? :wub:

Idag går jag in på min 21 dag med LCHF....TRE VECKOR!!! Jag är grymt stolt över mig själv och jag mår SÅ HIMLA BRA! (förutom en förkylning eller ev. hösnuva) Till frukost blev det kaffe och äggmjölk med vaniljsmak, äntligen kan jag också dricka kaffe!!

 

Så här lång tid med LCHF har jag aldrig klarat innan. Dock har jag varken kollat mått eller vikt på ett tag, jag har varit så nöjd med alla de andra effekterna att jag har faktiskt inte brytt mig.

- Jag sover bättre (som om någon slått mig med en klubba i huvudet faktiskt)
- Vaknar utvilad (har inte hänt på minst 15 år)

- Är piggare och har en annan typ av energi/ork
- Magen är avsevärt mycket bättre

- Jag är gladare och mer nyfiken på livet.

- Min värk är nästan borta, det värker till lite då och då i lederna men det går absolut att leva med om man jämför med hur det var innan.

- Mitt bruk av värktabletter har minskat med säkert >70%

 

Så mitt råd till ALLA människor som känner sig deprimerade och nedstämda, som har ont här och där, som är dödströtta och aldrig får sova ut. Börja med LCHF istället för att gå till doktorn och be om antidepressiva preparat!! (Jag vet att det i vissa fall ändå krävs medicinering)

 

Det händer mycket spännande i mitt liv just nu som gör mig lycklig. 2009 fick jag två diagnoser, ADHD och bipolär sjukdom (manodepressivitet). Jag har fram till för ett år sedan medicinerat ganska tunga medel mot detta vilka inte har hjälpt ett dyft. I april förra året fick jag nog.

Efter att ha besökt ett tiotal läkare för min enorma värk och trötthet och bara fått höra att "mina problem satt i själen" slutade jag själv med medicineringarna (ja jag trappade ner).

Därefter började jag må hur bra som helst igen, dock försvann aldrig värken och tröttheten. För fyra månader sedan fick jag en ny läkare som bekräftade det jag själv trott sedan jag blev diagnostiserad, utredningarna är bristfälliga och någon ordentlig grund för att ge mig dessa diagnoser fanns aldrig, ännu mindre att medicinera mig för något som man inte ens var 50% säker på. Man tror idag att de starka mediciner jag fick (på fel grunder) i stor utsträckning bidrog till min värk, apati och trötthet. 

Biverkningar som idag, tack vare LCHF är nästintill försvunna. Är det inte fantastiskt? :P

Jag tror att psykiatrin (ja och vården i övrigt) har mycket att lära, först och främst genom att göra ordentliga utredningar, men även av att se över patienternas intag av olika näringsämnen, INNAN man bara skriver ut tabletter och hoppas på det bästa. Jag förespråkar att kostrådgivning (på rätt sätt, inte av fetträdda, nyckelhåls- hjärntvättade dietister) är en viktig del i en bedömning av patienten. Börja med att göra en kartläggning av kosten, diskutera kostomläggning och funkar inte det så kan man ju börja leta i FASS efter något som ska fungera.

 

Jag önskar att mina läkare hade ordinerat mig lågkolhydratkost i första hand redan från början, då hade jag sluppit en massa år av medicinering som kan ha förstört min kropp på ett sätt som jag inte ens vågar tänka på.

 

Summa sumarum, LCHF for the win - IGEN! När ska alla andra fettskrämda förstå?

 

Kram på er!

  • Gilla 7

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Grattis till framgångarna! Härligt - påminner om min resa som jag startade i början av 2012 - och som fortsätter så länge jag lever  :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Grattis till framgångarna! Härligt - påminner om min resa som jag startade i början av 2012 - och som fortsätter så länge jag lever  :)

Tack så mycket, Kjell! :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Så var dag 21 över.

 

Har varit förkyld och febrig idag, så drygt så att jag blir galen. Lyckades dock ta mig till Maxi och handla samt hämta cykeln som jag ställde där i lördags. Cyklade hem och det kanske inte var det smartaste valet jag gjort. Däckade när jag kom hem.

 

Något som varit annorlunda idag är att jag har känt mig hungrig nästan hela tiden. Jag äter sällan mer än tre gånger per dag på lchf, oftast bara två gånger.
Idag har jag dock varit hungrig oftare.

 

Matintaget har sett ut som följer:

- Kaffe med äggmjölk (gjorde en sats äggmjölk med 2 ägg, 50g smör, 3 dl vatten plus någon matsked grädde som behövdes användas.) Drack ca två tredjedelar

- En våffla med Bregott och Läcköskinka

- Ett kycklingspett och två andra köttspett (ca 6 bitar kött totalt, fick av grannen igår som varit på Kinarestaurang, inte bästa valet kanske. Jordnötssås till det, gjort på ekologiskt osötat jordnötssmör, smör och kung markattas kokosmjölk)

- Kaffe med resten av äggmjölken från i morse + lite grädde, dock blev det för mycket kaffe så jag drack knappt hälften av den tredjedel som var kvar av äggmjölken. Tillsatte även en knapp tesked ögon kakao

- En våffla med Bregott, Läcköskinka och gräddost.

 

Förutom detta ca 2 liter vatten, lite hostmedicin och en treo.

 

Är fortfarande, i skrivande stund, hungrig. Eller hungrig igen är väl kanske mer riktigt.....

 

Nu ska jag skölja näsan och sen blir det en värktablett till innan det blir bums i säng. Imorgon har vi tvättid, det ska städas och diskas och sen har jag nagelkund och plugg på eftermiddagen och kvällen, så imorgon måste jag helt enkelt vara i bättre stöt.

 

God natt!

 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Välkommen och så skönt att höra att det går så bra denna gång!

De där avstegen man gör är bäst att lägga åt sidan för det gynnar en inte att hålla på att gräma sig och älta över det - bara kör på precis som du gör.

 

Jag känner igen mig i mycket det du berättar om att du använder mat som tröst/belöning etc men tro mig - det BLIR bättre för man lär sig efterhand att hantera det när de känslorna kommer upp.

 

Angående vågen som flippar - jag hade också en sådan innan vilket är väldigt frustrerande när man är lite "tabellnörd" som jag. Min våg diffade mycket varje gång jag gick upp och ned på den.

 

Googlade och hittade faktiskt en bra våg som visar samma hur många ggr i rad jag än går upp på den. Däremot kan det ju diffa från dag till dag beroende på vätska i kroppen eller tarminnehåll etc etc. Men det är normalt :)

 

Ska bli kul att följa dig OCH peppa dig om det behövs!

 

Snart är jag själv i mål - har gått ner ca 43 kg men har varit lite slarvig nu på slutet. Skulle i och för sig kunna vara mer än nöjd men jag är mycket bestämd med att jag VILL i mål eftersom jag har ett förflutet med att aldrig fullfölja NÅGONTING :P

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Välkommen och så skönt att höra att det går så bra denna gång!

De där avstegen man gör är bäst att lägga åt sidan för det gynnar en inte att hålla på att gräma sig och älta över det - bara kör på precis som du gör.

 

Jag känner igen mig i mycket det du berättar om att du använder mat som tröst/belöning etc men tro mig - det BLIR bättre för man lär sig efterhand att hantera det när de känslorna kommer upp.

 

Angående vågen som flippar - jag hade också en sådan innan vilket är väldigt frustrerande när man är lite "tabellnörd" som jag. Min våg diffade mycket varje gång jag gick upp och ned på den.

 

Googlade och hittade faktiskt en bra våg som visar samma hur många ggr i rad jag än går upp på den. Däremot kan det ju diffa från dag till dag beroende på vätska i kroppen eller tarminnehåll etc etc. Men det är normalt :)

 

Ska bli kul att följa dig OCH peppa dig om det behövs!

 

Snart är jag själv i mål - har gått ner ca 43 kg men har varit lite slarvig nu på slutet. Skulle i och för sig kunna vara mer än nöjd men jag är mycket bestämd med att jag VILL i mål eftersom jag har ett förflutet med att aldrig fullfölja NÅGONTING :P

 

Tack så mycket! :) Jag blir inspirerad när jag vet att folk läser och följer min framgång.

 

Känner igen det där med att inte fullfölja saker... :rolleyes: Men kämpa på så når du ditt mål, det är jag säker på. Har du klarat det så här långt så klarar du de sista grammen också :D Och grattis till dina framgångar, är mäkta imponerad av människor som klarar av att göra en sådan förändring :)

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser
Postad (redigerade)

Dag 22

 

Förkylningen är ännu värre idag :blink: blir koko! Vill vara frisk och glad och kunna njuta av den energi som jag har nu när jag äter så här.
Dock så är jag ju en piggare sjukling nu än vad jag hade varit om jag varit kolhydrattorsk, så positivt är det ändå.

 

Började dagen med äggmjölk, har inte druckit upp allt med tänkte göra det sen, är inte särskilt sugen på mat när jag knappt kan andas så dryck passar utmärkt.

Ändrade dessutom receptet idag och det blev faktiskt mer mättande när jag bara körde äggulorna. Vitorna tänkte jag göra äggröra av och servera till kycklingen som är över från i söndags.

 

 

 

 

 

Dagens intag:
- Äggmjölk (3 äggulor, 52 gram smör, 3 dl vatten, 1 krm vaniljpulver, 2 tsk kakao, 1 msk grädde)
- 2 teskedar osötat ekologiskt jordnötssmör

- En liten kycklingfilé (max 100g) stekt i smör. Smörstekta champinjoner samt vitlökssmör plus en tesked jordnötssmör

- Tre skivor fläskkarré stekt i smör + vitlökssmör

- Fastnade i jordnötssmörsburken så det blev några teskedar till senare på kvällen

Redigerad av meggieforssander

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Vad roligt att läsa det du skriver, att det går bra och att det känns positivt. Hoppas ni får en trevlig resa till Tyskland, fin korv har dom ju där, och surkål (men det kanske bara är jag som tycker om det). Håller tummarna att du inte faller för frestelsen att äta en massa onödigt på bussen.

Hej Syster! Jag älskar också surkål! Äter det varje dag till brunchen med ägg o bacon! (Även jag är syrra - kanske ssksmaklökar? ;) )

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej meggieforssander! Kul att få följa med på din resa! :)

En undring bara..Den där bilden med måttband du har, varför ändrar den sig inte? Trodde vitsen var att den ska ändra sig under resans gång?

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Hej meggieforssander! Kul att få följa med på din resa! :)

En undring bara..Den där bilden med måttband du har, varför ändrar den sig inte? Trodde vitsen var att den ska ändra sig under resans gång?

Jo då, den ändrar sig, men inte förrän jag ändrar inställningarna, vilket jag inte gjort på ett tag eftersom jag inte haft tillgång till en våg som fungerar korrekt :) 

Så eftersom jag inte har kunnat kolla vikten så har jag inte velat kolla måttet heller :D Men det kommer!

Den enda mätaren som således går framåt just nu är hur många dagar jag klarat av!

 

Väl mött och tack för att du följer mig! :) 

 

 

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Första maj och dag 23!

 

Vädret är kanon idag!! Och här sitter jag med min nedrans förkylning -_- vill bli frisk NU! Har fått ställa in alla mina nagelkunder måndag, tisdag och idag. Imorgon måste jag bli bra!! Inte har jag fått något pluggat heller!! Grr.

 

Började om med PF idag, ätfönster mellan 12 och 20....utnyttjar nattens automatiska fasta = 16 timmars fasta per dygn

 

Dagens första intag blev resterna av äggmjölken från igår (drack ändå inte allt) + två skivor fläskkarré och vitlökssmör (också rester från igår)
Sakerna i kylen börjar ta slut. Snart bara ägg och smör kvar. Men däremot MASSOR av kött i frysen. Så då tänkte jag, vilket ypperligt tillfälle att köra en liten fakirvariant!! :D

 

Nu ska jag pälsa på mig kläder och sen blir det ut och njuta av sol och värme.....och D-vitamin!

 

Ha en jättefin första maj, vad du än väljer att göra. :wub:


 

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dag 24 och månaden närmar sig med stormsteg!

 

Fortfarande förkyld och hängig, nu har skitet flyttat sig till luftrören. Jag som har klarat mig utan astmamedicin i 24 dagar nu -_- fick bli några puffar Bricanyl i natt och det gillade jag inte alls. Ringde läkaren och fick en tid idag kl 14.30 hos ssk, dem hade ingen akuttid kvar (trots att jag ringde halv 9 när dem öppnar kl 8) Fick rådet att dricka té med mycket honung. MEN NEJ TACK TILL EN MASSA FRUKTOS!! SÅ dålig blir jag ALDRIG att jag behöver honung :P

Té kan jag dricka....

 

Nu till lite roligare info :lol:

 

Ytterligare 3 cm borta i midjan, total måttförändring sedan start = -14cm :lol:

 

Igår kväll blev det grillning i det fina vädret, goda karrékotletter med smör och ost för min del. Vilket även serveras som rester idag.

Satt ute hela dagen igår (väl påpälsad med kläder) och fick faktiskt lite fin färg i ansiktet.

 

Nej, ut i köket och koka té och sen tillbaka till sängen för min del.

 

Tjo!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Åh vad duktig du är!!!! Hoppas förkylningen går över snart också!  :).

Kämpa på! :)

pannaanna

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dag 25

 

Ja, egentligen skulle jag kunna strunta i att skriva det här men så å andra sidan, jag är inte mer än människa så varför gömma sig?

Igår var jag hos doktorn och dessförinnan hade jag fått brev från öron-näsa-hals på Lasarettet om att jag ska komma upp och prova en så kallad cpapp-apparat (för att slippa andningsuppehåll i sömnen)

Detta har jag blivit påtvingad av min läkare, mot min egen vilja egentligen och igår fick jag även veta att jag skulle betala nästan 1000 spänn för skiten! DÅ small det. Mitt humör stupade vääääldigt långt ner. Massor av känslor. Och vad gör man då om man heter Meggie?

Jo man bedövar känslorna med massor av mat, givetvis kolhydrater för det kan man äta massor av (har i alla fall kunnat det förut). Det blev godis och kakor på maxi och sen på kvällen blev det pizza.
Summa kardemumma: Godiset (ca 3 hekto mot normala 1,5kg) fick Stefan äta upp, kakorna står fortfarande i köket (Stefan har att äta idag också :) ) och pizzan åt jag en knapp femtedel av (äter normalt en hel pizza utan några problem alls)

SEN blev det ett långt snack med den vita porslinsguden på badrummet..... :wacko: Så illa jag mådde!!! Och så chockad jag var?!

 

Varför så chockad då?
Jo, för de andra omgångarna jag har käkat lchf, så har jag syndat redan efter tre fyra dagar. Då har ju inte kroppen hunnit vänja sig av med kolhydraterna ordentligt vilket har gjort att jag inte fått någon som helst reaktion.
Visst, jag har syndat denna gången också, men med mycket mycket små mängder. Dessutom har jag levt utan kolhydrater i 25 dagar. Igår tryckte jag in ganska ordentligt med glukos i blodet, inte så underligt att kroppen reagerade!!

 

Vad kan jag lära utav detta då?
Tack vare en ordentlig reaktion på kolhydraterna jag stoppade i mig så kunde jag sätta stopp. DET VAR INTE VÄRT DET! Det var så äckligt att bli så illamående att jag skrämde mig själv. Jag hatar att kräkas! Jag vill inte må så igen = jag KAN INTE äta kolhydrater = jag FORTSÄTTER helt naturligt med lchf.

 

Win win alltså, för nu vet jag, att jag har kommit så pass långt att det inte finns en chans i h*lv*tet att jag vänder tillbaka och börjar leva som jag gjorde förr.

 

Usch och fy, mår fortfarande lite illa.

 

Som vanligt så tänker jag inte straffa mig själv. Gjort är gjort. Jag fick nog med straff igår för den delen. Det är bara att hoppa upp på hästen igen och fortsätta rida framåt, en erfarenhet rikare om vilka hinder jag inte ska hoppa över.

 

Alltså, trots detta snedsteg, 25 dagar idag! Förkylningen som var en virusinfektion är på väg åt rätt håll :D  Snart är jag back on track till 100%

Ser fram emot all energi jag kommer att ha nästa vecka, när jag har massor att plugga ikapp :P

 

Over and out!

 

Ja och en liten sak till. Nästa gång jag bli arg för något eller på någon, så ska jag gå ut och kasta sten istället (inte på den/det jag blivit arg på då såklart). :rolleyes: 
 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tror att det är viktigt att avreagera sig när man blir arg, och att verkligen tillåta sig att vara arg. Det svåra är att hitta en bra kanal att få ur sig ilskan. Jag känner så väl igen godissuget som kommer när jag blir arg. Då hjälper det inte alls att äta ägg istället. Än så länge har jag inte hittat något fungerande alternativ. 

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dag 25

 

Ja, egentligen skulle jag kunna strunta i att skriva det här men så å andra sidan, jag är inte mer än människa så varför gömma sig?

Igår var jag hos doktorn och dessförinnan hade jag fått brev från öron-näsa-hals på Lasarettet om att jag ska komma upp och prova en så kallad cpapp-apparat (för att slippa andningsuppehåll i sömnen)

Detta har jag blivit påtvingad av min läkare, mot min egen vilja egentligen och igår fick jag även veta att jag skulle betala nästan 1000 spänn för skiten! DÅ small det. Mitt humör stupade vääääldigt långt ner. Massor av känslor. Och vad gör man då om man heter Meggie?

Jo man bedövar känslorna med massor av mat, givetvis kolhydrater för det kan man äta massor av (har i alla fall kunnat det förut). Det blev godis och kakor på maxi och sen på kvällen blev det pizza.

Summa kardemumma: Godiset (ca 3 hekto mot normala 1,5kg) fick Stefan äta upp, kakorna står fortfarande i köket (Stefan har att äta idag också :) ) och pizzan åt jag en knapp femtedel av (äter normalt en hel pizza utan några problem alls)

SEN blev det ett långt snack med den vita porslinsguden på badrummet..... :wacko: Så illa jag mådde!!! Och så chockad jag var?!

 

Varför så chockad då?

Jo, för de andra omgångarna jag har käkat lchf, så har jag syndat redan efter tre fyra dagar. Då har ju inte kroppen hunnit vänja sig av med kolhydraterna ordentligt vilket har gjort att jag inte fått någon som helst reaktion.

Visst, jag har syndat denna gången också, men med mycket mycket små mängder. Dessutom har jag levt utan kolhydrater i 25 dagar. Igår tryckte jag in ganska ordentligt med glukos i blodet, inte så underligt att kroppen reagerade!!

 

Vad kan jag lära utav detta då?

Tack vare en ordentlig reaktion på kolhydraterna jag stoppade i mig så kunde jag sätta stopp. DET VAR INTE VÄRT DET! Det var så äckligt att bli så illamående att jag skrämde mig själv. Jag hatar att kräkas! Jag vill inte må så igen = jag KAN INTE äta kolhydrater = jag FORTSÄTTER helt naturligt med lchf.

 

Win win alltså, för nu vet jag, att jag har kommit så pass långt att det inte finns en chans i h*lv*tet att jag vänder tillbaka och börjar leva som jag gjorde förr.

 

Usch och fy, mår fortfarande lite illa.

 

Som vanligt så tänker jag inte straffa mig själv. Gjort är gjort. Jag fick nog med straff igår för den delen. Det är bara att hoppa upp på hästen igen och fortsätta rida framåt, en erfarenhet rikare om vilka hinder jag inte ska hoppa över.

 

Alltså, trots detta snedsteg, 25 dagar idag! Förkylningen som var en virusinfektion är på väg åt rätt håll :D  Snart är jag back on track till 100%

Ser fram emot all energi jag kommer att ha nästa vecka, när jag har massor att plugga ikapp :P

 

Over and out!

 

Ja och en liten sak till. Nästa gång jag bli arg för något eller på någon, så ska jag gå ut och kasta sten istället (inte på den/det jag blivit arg på då såklart). :rolleyes:

 

Väldigt inspirerande att läsa om dina resa och jag kommer fortsätta följa dig :) du kanske ska investera i en boxningssäck? Jag har dövat mycket ilska med socker, så mycket bubblar upp nu och fort går det! Då är det skönt att gå loss på säcken ;).

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Väldigt inspirerande att läsa om dina resa och jag kommer fortsätta följa dig :) du kanske ska investera i en boxningssäck? Jag har dövat mycket ilska med socker, så mycket bubblar upp nu och fort går det! Då är det skönt att gå loss på säcken ;).

 

Vad roligt att du finner min resa användbar :)  Det där med boxningssäck låter som ett bra alternativ. Tyvärr bor jag med min sambo och tre katter i en etta på 39 kvm så en boxningssäck skulle se lite malplacerad ut här, men kanske sen när vi flyttat :D

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tror att det är viktigt att avreagera sig när man blir arg, och att verkligen tillåta sig att vara arg. Det svåra är att hitta en bra kanal att få ur sig ilskan. Jag känner så väl igen godissuget som kommer när jag blir arg. Då hjälper det inte alls att äta ägg istället. Än så länge har jag inte hittat något fungerande alternativ. 

Har du provat att kasta sten då?

Nä, skämt åsido. Det är ett rent helvete det där godissuget när man har massor av känslor som man inte vet vad man ska göra av

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Har du provat att kasta sten då?

Nä, skämt åsido. Det är ett rent helvete det där godissuget när man har massor av känslor som man inte vet vad man ska göra av

Nä, inte sten. Men jag har kastat en kladdig macka med messmör på syrran när jag var förbenad på henne när vi var barn. Det går alltså att använda kolhydrater till något i samband med ilska.

  • Gilla 2

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Jag tror att det är viktigt att avreagera sig när man blir arg, och att verkligen tillåta sig att vara arg. Det svåra är att hitta en bra kanal att få ur sig ilskan. Jag känner så väl igen godissuget som kommer när jag blir arg. Då hjälper det inte alls att äta ägg istället. Än så länge har jag inte hittat något fungerande alternativ. 

Rädisor är faktiskt riktigt bra att äta när man är arg, dom är starka och knapriga och tar liksom udden av den värsta ilskan.

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Kan du inte berätta om din resa för doktorn och be om en respit på, kanske ett halvår, för att gå ner mer i vikt? Då kan du göra ett nytt sömnprov och kanske slippa cpap???

Det vore en seger som heter duga! :P

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Kan du inte berätta om din resa för doktorn och be om en respit på, kanske ett halvår, för att gå ner mer i vikt? Då kan du göra ett nytt sömnprov och kanske slippa cpap???

Det vore en seger som heter duga! :P

 

Lotte! Där slog du huvudet på spiken :D

Frågan är bara hur jag ska kunna filtrera mig och se speciell och viktig ut i Docs inbox....gissar att det är ganska många som försöker få tag på honom....Men man vet ju inte förrän man provat! Tack för tipset!

Jag återkommer med uppföljning :D

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Dag 28

 

Har på grund av min förkylning inte orkat skriva något i helgen. Men för att sammanfatta så kan jag berätta att intresset för mat inte har varit särskilt stort sedan jag överdoserade i torsdags. Har mått illa av bara tanken på mat! Blä

Fick i alla fall gjort alla mina nagelkunder som jag avbokade veckan som gick under lördagen och söndagen. Känns mycket bra, för nu kan jag koncentrera mig på plugget som jag skjutit upp.

 

Så nu sitter jag här i trädgården, äter frukost (blåbär, grädde, ostchips och skinka) och ska strax ta tag i böckerna. Det är det härliga med att studera distanskurser, man kan sitta precis var man känner för :)

 

För övrigt så är förkylningen mycket bättre och psykiskt mår jag skitbra! Sinnesro och frid i själen. Allt som sker har mening känns det som. GOTT!

 

Nu skriker böckerna på mig.

 

Ha en fantastisk måndag!

 

KRAM

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

"Ja, egentligen skulle jag kunna strunta i att skriva det här men så å andra sidan, jag är inte mer än människa så varför gömma sig?"

 

Tvärtom. Det är just det här du (och alla andra som upplever liknande bakslag) BÖR skriva om. Det är motgångarna som i regel styr framgångarna. Det gäller i allmänhet men kanske i synnerhet för överviktiga.

 

Kort och gott, tackar för berättelsen!

 

 

"Igår var jag hos doktorn och dessförinnan hade jag fått brev från öron-näsa-hals på Lasarettet om att jag ska komma upp och prova en så kallad cpapp-apparat (för att slippa andningsuppehåll i sömnen)

Detta har jag blivit påtvingad av min läkare, mot min egen vilja egentligen och igår fick jag även veta att jag skulle betala nästan 1000 spänn för skiten! DÅ small det. Mitt humör stupade vääääldigt långt ner. Massor av känslor. Och vad gör man då om man heter Meggie?""

 

Vad (gamla) Meggie brukade göra vet vi ju nu. Jag är också övertygad om att många känner igen sig i detta då det är klassiskt flykt-/beroendebeteende som ofta resulterar i tröstätande etc. Stenkastning, som du nämner mot slutet, kan ju vara ett alternativ. :) Nästan allt som funkar är bra.

 

Men om man vill tänka sig ett lite mer praktiskt och långsiktigt sätt att förhålla sig till det som hände så kanske det kan vara läge att fundera på hur du tänkte/kände när doktorn sade det han sade? Efter det kan det också vara idé att fundera kring exakt vad det var som gjorde ont med det han sade?

 

Så här på behaglig distans både från situationen och som huvudrollsinnehavare i den situationen så kan man ju leka med tanken att det kanske hade räckt med att vitlögna "aj då, 1000 kronor har jag inte råd med just nu så vi får ta det när det ser ljusare ut". Ett "tyvärr, inte just nu" hade ju också varit tänkbart. Det jag försöker komma till är att det sannolikt kan handla om åtminstone två primära orsaker till dina känslor och efterföljande reaktioner:

 

1) Du hade en "dålig hårdag" där "allt" går snett och så blev det där droppen som fick bägaren att rinna över.

 

2) Du upplevde dig vara i en situation som du inte hade kontroll över och (kanske) kände dig delvis maktlös i vilket kan vara en stark obehagskänsla...som man gärna flyr ifrån/vill avtrubba, ex. med mat.

 

I det första fallet så kan det ju hända den bästa. Även kjolen har sina fläckar. Det man kan göra då är ju möjligtvis att "bara" medvetandegöra dels att man har potential att reagera så och därefter "känna efter" när saker och ting upplevs extra motigt så man lite lättare blir varse att "ok, idag är allt skit så då vet jag det...och tar höjd för det".

 

I det andra fallet är det lite mer komplicerat då det kan handla om en rad orsaker. En mycket enkel sådan är ju lite dålig förmåga att säga nej. Detta accentueras då så klart i en situation där man har en "auktoritet" på andra sidan skrivbordet/behandlingsrummet. Ur ett vidare perspektiv kan det ju vara kopplat till självförtroende/självkänsla etc.

 

Ok, spekulerar fritt som du märker.

 

Kör på!

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

"Ja, egentligen skulle jag kunna strunta i att skriva det här men så å andra sidan, jag är inte mer än människa så varför gömma sig?"

 

Tvärtom. Det är just det här du (och alla andra som upplever liknande bakslag) BÖR skriva om. Det är motgångarna som i regel styr framgångarna. Det gäller i allmänhet men kanske i synnerhet för överviktiga.

 

Kort och gott, tackar för berättelsen!

 

 

"Igår var jag hos doktorn och dessförinnan hade jag fått brev från öron-näsa-hals på Lasarettet om att jag ska komma upp och prova en så kallad cpapp-apparat (för att slippa andningsuppehåll i sömnen)

Detta har jag blivit påtvingad av min läkare, mot min egen vilja egentligen och igår fick jag även veta att jag skulle betala nästan 1000 spänn för skiten! DÅ small det. Mitt humör stupade vääääldigt långt ner. Massor av känslor. Och vad gör man då om man heter Meggie?""

 

Vad (gamla) Meggie brukade göra vet vi ju nu. Jag är också övertygad om att många känner igen sig i detta då det är klassiskt flykt-/beroendebeteende som ofta resulterar i tröstätande etc. Stenkastning, som du nämner mot slutet, kan ju vara ett alternativ. :) Nästan allt som funkar är bra.

 

Men om man vill tänka sig ett lite mer praktiskt och långsiktigt sätt att förhålla sig till det som hände så kanske det kan vara läge att fundera på hur du tänkte/kände när doktorn sade det han sade? Efter det kan det också vara idé att fundera kring exakt vad det var som gjorde ont med det han sade?

 

Så här på behaglig distans både från situationen och som huvudrollsinnehavare i den situationen så kan man ju leka med tanken att det kanske hade räckt med att vitlögna "aj då, 1000 kronor har jag inte råd med just nu så vi får ta det när det ser ljusare ut". Ett "tyvärr, inte just nu" hade ju också varit tänkbart. Det jag försöker komma till är att det sannolikt kan handla om åtminstone två primära orsaker till dina känslor och efterföljande reaktioner:

 

1) Du hade en "dålig hårdag" där "allt" går snett och så blev det där droppen som fick bägaren att rinna över.

 

2) Du upplevde dig vara i en situation som du inte hade kontroll över och (kanske) kände dig delvis maktlös i vilket kan vara en stark obehagskänsla...som man gärna flyr ifrån/vill avtrubba, ex. med mat.

 

I det första fallet så kan det ju hända den bästa. Även kjolen har sina fläckar. Det man kan göra då är ju möjligtvis att "bara" medvetandegöra dels att man har potential att reagera så och därefter "känna efter" när saker och ting upplevs extra motigt så man lite lättare blir varse att "ok, idag är allt skit så då vet jag det...och tar höjd för det".

 

I det andra fallet är det lite mer komplicerat då det kan handla om en rad orsaker. En mycket enkel sådan är ju lite dålig förmåga att säga nej. Detta accentueras då så klart i en situation där man har en "auktoritet" på andra sidan skrivbordet/behandlingsrummet. Ur ett vidare perspektiv kan det ju vara kopplat till självförtroende/självkänsla etc.

 

Ok, spekulerar fritt som du märker.

 

Kör på!

 

Tack för stödet Tiny Tom!

 

Jag håller med dig i att tänka långsiktigt när det gäller vad man exempelvis blir förbannad över, för att kunna kontrollera det bättre.

 

I detta fall vet jag dock precis vad som gjorde mig arg på doktorn. Måste bara tillägga att jag faktiskt hade en riktigt bra dag fram till det samtalet.

 

Men jo, så här är det. Jag har sökt hjälp hos många allmänläkare den senaste tiden på grund av mina besvär med värk, utmattning och trötthet. Ingen har velat hjälpa mig. MEN så kom jag nu till min senaste husläkare som var heeelt hundra på att alla mina besvär berodde på att jag har sömnapné (fick den diagnosen för ca 2 år sen, fick en bettskena som sabbade mitt bett och gav mig extrem huvudvärk så den har jag inte använt på i alla fall ett år) I alla fall, han gav sig inte utan jag skulle se att allt blev bättre om jag fick en c-papp. Jag hade ingenting att säga till om, han blev förbannad när jag sa att jag vet att mina besvär inte har med apnéen att göra eftersom jag mådde lika kass när jag använde bettskenan. Men nej, han lyssnade inte och skickade utan mitt egentliga medgivande en remiss till ÖNH.

Jag förlikade mig med tanken på att i alla fall testa en maskin, även om jag inte var särskilt glad för det. Sen när öronläkaren väl tar kontakt med mig då kommer det fram att jag ska pröjsa 1000 spänn för det också. DÅ rann bägaren över! Tycker inte att det är okej överhuvudtaget.

 

Så jag började med lchf igen, för jag skulle banne mig inte ha någon nedrans c-papp! Och se så bra det har gått. Värken är borta, utmattningen och tröttheten också. Mår bättre än på mycket länge. OCH DET SKA MIN LÄKARE FÅ SKRIVA UPP NÄSTA GÅNG JAG BESÖKER HONOM :D

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Men jo, så här är det. Jag har sökt hjälp hos många allmänläkare den senaste tiden på grund av mina besvär med värk, utmattning och trötthet. Ingen har velat hjälpa mig. MEN så kom jag nu till min senaste husläkare som var heeelt hundra på att alla mina besvär berodde på att jag har sömnapné (fick den diagnosen för ca 2 år sen, fick en bettskena som sabbade mitt bett och gav mig extrem huvudvärk så den har jag inte använt på i alla fall ett år) I alla fall, han gav sig inte utan jag skulle se att allt blev bättre om jag fick en c-papp. Jag hade ingenting att säga till om, han blev förbannad när jag sa att jag vet att mina besvär inte har med apnéen att göra eftersom jag mådde lika kass när jag använde bettskenan. Men nej, han lyssnade inte och skickade utan mitt egentliga medgivande en remiss till ÖNH.

 

Jag förlikade mig med tanken på att i alla fall testa en maskin, även om jag inte var särskilt glad för det. Sen när öronläkaren väl tar kontakt med mig då kommer det fram att jag ska pröjsa 1000 spänn för det också. DÅ rann bägaren över! Tycker inte att det är okej överhuvudtaget.

 

Läkare tror jag kan ha lite lättare än andra yrkesgrupper att leva kvar i den lite ålderdomliga tanken att det är de som är auktoriteter och som, underförstått, vet bäst. Det kan ju förvisso vara så (och ÄR förhoppningsvis så i många fall) men det behöver inte vara det. Om man då som patient motsätter sig något men Dr. Auktoritet får för sig att inte lyssna så bör man påminna om att man inte är där för vederbörandes skull utan för sin egen. Det kan ju förstås vara lite extra knepigt att "kommunicera" detta om man står i beroendeställning, ex som sjukskriven, men bortom detta så finns ju alltid extrempositionen att be vederbörande fara och flyga. Men innan man kommit dithän så finns det ju i regel en rad mer subtila metoder att anamma... :)

 

Förstår dock om det kan vara knepigt att få till i praktiken. Personligen så ifrågasätter jag inte bara auktoriteter utan det mesta i livet, dagligen och stundligen (om än, stundom, bara i tankens värld för annars skulle man ju inte orka leva) så det kommer kanske lite lättare, normalt sett, för mig. Det är i mångt och mycket en övningsfråga inbillar jag mig.

 

Hur som helst, tycker gott du kan "giva honom på moppo" nästa gång. (Inte bokstavligen men du vet vad jag menar.) Om andan faller på. :)

 

Stay strong!

  • Gilla 1

Dela detta inlägg


Länk till inlägg
Dela på andra webbplatser

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Gäst
Svara i detta ämne...

×   Du har klistrat in innehåll med formatering.   Ta bort formatering

  Only 75 emoji are allowed.

×   Din länk har automatiskt bäddats in.   Visa som länk istället

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.