Jump to content

Tvivlaren tvivlar vidare...


lelleleo

Recommended Posts

Börja få riktigt svårt att "smälta" detta att några läser en tidning om LCHF, och går ner 20 kg, medan andra (och jag märker ju att jag inte är ensammen) ligger stor sett stand by. Oansett. Har ju kört strikt i över 2 mnd, och senaste veckorna, nått halvdant (på grund av på rehab), med lite innsmugna kolisar här och där. Men inte nog til att ketosen blir borta... "Retstickorna" är mörkt röda hela tiden, men nån nergång är icke att skåda. Jag kan ju inte stå inne för andra, men själv äter jeg inte för mycket. Och när man så tar med att jag "järnhästar"/rullbandstravar upp til en timme om dagen, ja så blir jag ställd. Och jag börjar undra om det fett jag får i mig, ändå blir mer energi än jag behöver. Att mitt behov är typ 1200 cal, och att allt mellan 1200 och och typ 1900-2000 blir kvar på kroppen. För nån jävla vajsing är det! Men så börjar jag tänka på detta med "fettlever" som nån har nämnt... Vad är det? Och är det nåt evigt/obotligt? Eller försvinner (ska det) "leverfettet" ihop med annat fett (på dom som annat fett försvinner på). Och kan detta va en evig orsak til att enda sättet att bli av med fett, är att skära bort skiten. Om jag är lite uppgiven? Jepp :angry:

Link to comment
Share on other sites

Fettlever kommer från när levern inte kan förbränna vissa ämnen som etanol (alkohol) och fruktos, och stannar därför i lever. Det finns i princip ingen gräns för hur mycket fett som kan finnas där. Men fetter i levern verkar kunna brännas bort snabbt om man äter lågkolhydrat kost (inom nån månad har jag läst på många ställen, men borde ju bero på hur stor den blivit).


För det andra. För mig tog det 3 månader innan jag fick optimal förbränning av fett. Tar ett tag för kroppen att tränas upp i detta. Men jag märker jag lätt tar för stora portioner LCHF om jag inte fastat på ett tag.



 

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Börja få riktigt svårt att "smälta" detta att några läser en tidning om LCHF, och går ner 20 kg, medan andra (och jag märker ju att jag inte är ensammen) ligger stor sett stand by. Oansett. Har ju kört strikt i över 2 mnd, och senaste veckorna, nått halvdant (på grund av på rehab), med lite innsmugna kolisar här och där. Men inte nog til att ketosen blir borta... "Retstickorna" är mörkt röda hela tiden, men nån nergång är icke att skåda. Jag kan ju inte stå inne för andra, men själv äter jeg inte för mycket. Och när man så tar med att jag "järnhästar"/rullbandstravar upp til en timme om dagen, ja så blir jag ställd. Och jag börjar undra om det fett jag får i mig, ändå blir mer energi än jag behöver. Att mitt behov är typ 1200 cal, och att allt mellan 1200 och och typ 1900-2000 blir kvar på kroppen. För nån jävla vajsing är det! Men så börjar jag tänka på detta med "fettlever" som nån har nämnt... Vad är det? Och är det nåt evigt/obotligt? Eller försvinner (ska det) "leverfettet" ihop med annat fett (på dom som annat fett försvinner på). Och kan detta va en evig orsak til att enda sättet att bli av med fett, är att skära bort skiten. Om jag är lite uppgiven? Jepp :angry:

Det kan inte vara så att du ändå får i dig för lite och att kroppen håller på fettet på grund av det? Bara en tanke som slog mig när jag läste att du motionerar så som du gör varje dag...

 

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Fettlever kommer från när levern inte kan förbränna vissa ämnen som etanol (alkohol) och fruktos, och stannar därför i lever. Det finns i princip ingen gräns för hur mycket fett som kan finnas där. Men fetter i levern verkar kunna brännas bort snabbt om man äter lågkolhydrat kost (inom nån månad har jag läst på många ställen, men borde ju bero på hur stor den blivit).

 

 

För det andra. För mig tog det 3 månader innan jag fick optimal förbränning av fett. Tar ett tag för kroppen att tränas upp i detta. Men jag märker jag lätt tar för stora portioner LCHF om jag inte fastat på ett tag.

 

 

 

 

Ja då finns det ju hopp.....

Link to comment
Share on other sites

Det kan inte vara så att du ändå får i dig för lite och att kroppen håller på fettet på grund av det? Bara en tanke som slog mig när jag läste att du motionerar så som du gör varje dag...

 

Njaoej.. Det är möjligt nu på rehab.. Men jeg har ju trodd att denna mekanism "med kroppen håller på" var mer när man bantade på kolisar, och svälte sig på för lita av dom, att kroppen gick på sparlåga. Men nu, när jag hela tiden är i ketos, trodde jeg ketonerna "käka"/gjorde om fett til brännsle oavsätt.... Får INTE draget på detta...

Link to comment
Share on other sites

Kör man strikt LCHF ska inte kroppen gå ner i svält om man håller 1200 kcal. Hur mycket mängd fett (procent) äter du?

 

Har tyvärr inga %, men ska få ordning/ kunskap om detta när jeg kommer hem... Nu blir det en MBC ör att hålla uppe fett%

Link to comment
Share on other sites

Har tyvärr inga %, men ska få ordning/ kunskap om detta när jeg kommer hem... Nu blir det en MBC ör att hålla uppe fett%

 

Precis. Det är först när du verkligen vet hur landet ligger s.a.s. som det går att spekulera i orsaker. Jag menar, går du inte ned i vikt så "vet" vi ju redan vad det beror på i relation till den primära fysiologiska lagen om energibalansen. Men det vore bra med exakta data pga det vi redan diskuterat i de andra trådarna.

 

Ge inte upp nu utan nöj dig, för stunden, med att du helt enkelt inte kan göra mycket mer (av kvalitet) än du redan gör. När du vet hur mycket och vad du äter då, och först då, är det dags att spekulera i orsaker och således även åtgärder.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Jag har ju Skaldeman som min husgud och har flera av hans böcker. Hans erfarenhet, efter att ha coachat tusentals människor under årens lopp, är att det finns ett "fönster" som innebär viktminskning. Dvs. äter man för mycket så får kroppen allt den behöver via munnen och släpper då inte på fettet. Men om man å andra sidan äter för lite så upplever kroppen att den är utsatt för svält och släpper inte heller så gärna på fettet. Först gör den sig av med så mycket muskler som möjligt eftersom dessa är energislukare av stora mått. Om man svälter tillräckligt hårt försvinner naturligtvis till slut även fettet, men det är ju inte så det är önskvärt att det ska gå till.

 

Kroppen ska känna sig trygg i att det finns god tillgång på energi utan att den upplever svält, och han har kommit fram till att nåt slags medelvärde innebär att män kan äta runt 2200 kcal/dygn och kvinnor 1800. Sen finns det en stor individuell variation och man får pröva sig fram till sitt eget optimala energiintag.

 

Ovanpå detta har vi problematiken med kroppar som har jojobantats i åratal. Dessa kroppar är otrygga och släpper väldigt ogärna på fettlagret och då får man inte vara otålig. För dessa kan det ta flera månader, kanske ett halvår eller mer, innan kroppen börjar lita på omständigheterna och börjar fungera som det är tänkt igen och börjar äta av fettdepåerna.

 

Sen kan ju hormonella störningar och sjukdomar rubba dessa balanser så att viktnedgång hindras eller blir mycket liten.

 

Det viktigaste - men säkert också det svåraste för många - är att ha tålamod och vara envis. Man kan inte döma ut sitt sätt att äta efter bara några veckor. Först när inget har hänt på flera månader bör man börja fundera om det är nåt annat i kroppen som inte står rätt till.

 

Allt som jag skrivit ovan förutsätter givetvis att man man äter korrekt!

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Precis. Det är först när du verkligen vet hur landet ligger s.a.s. som det går att spekulera i orsaker. Jag menar, går du inte ned i vikt så "vet" vi ju redan vad det beror på i relation till den primära fysiologiska lagen om energibalansen. Men det vore bra med exakta data pga det vi redan diskuterat i de andra trådarna.

 

Ge inte upp nu utan nöj dig, för stunden, med att du helt enkelt inte kan göra mycket mer (av kvalitet) än du redan gör. När du vet hur mycket och vad du äter då, och först då, är det dags att spekulera i orsaker och således även åtgärder.

 

Jo TT jag är med på den...men nu var väl huvudfrågan ang detta med fettlever. FÖR, om jag har det,och den ställer till det, ja så blir vät resten av matten svår/omöjlig....?

Link to comment
Share on other sites

Jag har ju Skaldeman som min husgud och har flera av hans böcker. Hans erfarenhet, efter att ha coachat tusentals människor under årens lopp, är att det finns ett "fönster" som innebär viktminskning. Dvs. äter man för mycket så får kroppen allt den behöver via munnen och släpper då inte på fettet. Men om man å andra sidan äter för lite så upplever kroppen att den är utsatt för svält och släpper inte heller så gärna på fettet. Först gör den sig av med så mycket muskler som möjligt eftersom dessa är energislukare av stora mått. Om man svälter tillräckligt hårt försvinner naturligtvis till slut även fettet, men det är ju inte så det är önskvärt att det ska gå till.

 

Kroppen ska känna sig trygg i att det finns god tillgång på energi utan att den upplever svält, och han har kommit fram till att nåt slags medelvärde innebär att män kan äta runt 2200 kcal/dygn och kvinnor 1800. Sen finns det en stor individuell variation och man får pröva sig fram till sitt eget optimala energiintag.

 

Ovanpå detta har vi problematiken med kroppar som har jojobantats i åratal. Dessa kroppar är otrygga och släpper väldigt ogärna på fettlagret och då får man inte vara otålig. För dessa kan det ta flera månader, kanske ett halvår eller mer, innan kroppen börjar lita på omständigheterna och börjar fungera som det är tänkt igen och börjar äta av fettdepåerna.

 

Sen kan ju hormonella störningar och sjukdomar rubba dessa balanser så att viktnedgång hindras eller blir mycket liten.

 

Det viktigaste - men säkert också det svåraste för många - är att ha tålamod och vara envis. Man kan inte döma ut sitt sätt att äta efter bara några veckor. Först när inget har hänt på flera månader bör man börja fundera om det är nåt annat i kroppen som inte står rätt till.

 

Allt som jag skrivit ovan förutsätter givetvis att man man äter korrekt!

 Takk. Jag tror jag äter rätt, jag har hållit på i 3 mnd (med lite strul nu i 3 veckor).. Men jag har lovat tiny tom at ha tålamo. Och i mellantiden läsa på/försöka mig fram...och inte minst få koll på hur/vad olika mat innehåller i frörhållande till varandra... Men det gäller ju att felsøka også...och nu undrar jeg om fettlever... ;)

Link to comment
Share on other sites

Jag känner igen frustrationen.  Först gick jag ned mycket bra i vikt, typ 2kg i veckan.

Sen fick jag för mig att vara redig - ut o promenera en timme om dage och köra periodisk fasta 16/8 per dygn.

När man börjar känna sig hungrig och lite "lätt" i bollen efter 16 tim så tycker man att " ha ha - nu bränner det fett ordentligt!! Stor var förvåningen när jag ställde mig på vågen morgonen efter och såg att jag hade gått upp 0,5 kg. Under resten av denna "rediga veckan" låg jag still eller gick upp i vikt. Nu har jag återgått till min lata livstil och mumsar och äter (kolhydratfritt) när jag är hungrig - och vips så hade jag gått ned 0,8 kg på följande dag. :)

Link to comment
Share on other sites

Jag känner igen frustrationen.  Först gick jag ned mycket bra i vikt, typ 2kg i veckan.

Sen fick jag för mig att vara redig - ut o promenera en timme om dage och köra periodisk fasta 16/8 per dygn.

När man börjar känna sig hungrig och lite "lätt" i bollen efter 16 tim så tycker man att " ha ha - nu bränner det fett ordentligt!! Stor var förvåningen när jag ställde mig på vågen morgonen efter och såg att jag hade gått upp 0,5 kg. Under resten av denna "rediga veckan" låg jag still eller gick upp i vikt. Nu har jag återgått till min lata livstil och mumsar och äter (kolhydratfritt) när jag är hungrig - och vips så hade jag gått ned 0,8 kg på följande dag. :)

He he... Ja vad ska man säga.... För mig blir det "moment22". För jag måste "flåsa" (köra lite hõg puls) för att slippa tjat om statiner, och för att jag tror blodådrorna mår bra av det...i mitt läge. Men om det ska hindra att jag får bort bukfettet, som jag absolut inte bör ha, i mitt läge, ja då blir man jo ganska ställd :o

Link to comment
Share on other sites

Börja få riktigt svårt att "smälta" detta att några läser en tidning om LCHF, och går ner 20 kg, medan andra (och jag märker ju att jag inte är ensammen) ligger stor sett stand by. Oansett. Har ju kört strikt i över 2 mnd, och senaste veckorna, nått halvdant (på grund av på rehab), med lite innsmugna kolisar här och där. Men inte nog til att ketosen blir borta... "Retstickorna" är mörkt röda hela tiden, men nån nergång är icke att skåda. Jag kan ju inte stå inne för andra, men själv äter jeg inte för mycket. Och när man så tar med att jag "järnhästar"/rullbandstravar upp til en timme om dagen, ja så blir jag ställd. Och jag börjar undra om det fett jag får i mig, ändå blir mer energi än jag behöver. Att mitt behov är typ 1200 cal, och att allt mellan 1200 och och typ 1900-2000 blir kvar på kroppen. För nån jävla vajsing är det! Men så börjar jag tänka på detta med "fettlever" som nån har nämnt... Vad är det? Och är det nåt evigt/obotligt? Eller försvinner (ska det) "leverfettet" ihop med annat fett (på dom som annat fett försvinner på). Och kan detta va en evig orsak til att enda sättet att bli av med fett, är att skära bort skiten. Om jag är lite uppgiven? Jepp :angry:

 

Hur lång tid har det gått efter att du åt senast när du rullbandstravar?

 

När äter och vad äter du sista gången före natten?

Link to comment
Share on other sites

Hur lång tid har det gått efter att du åt senast när du rullbandstravar?

 

När äter och vad äter du sista gången före natten?

Före så är det en MBC på morran 8-9 tiden och trav i 10-12 tiden och ingen mat innan 1830 tiden. Men om det finns nån LCHF mat som serveras, blir det lite av det i 13 30 snåret. Men några dar travar jag i 14-15 tiden. Men ärlig talat är det ingen ordning på nåt. Och vad jeg äter "beror på", om köket har nåt ätbart... I bland handlar fläskkotlett/revbensspjäll i varmdisken. Men nå riktig ordning som är värd att nämna har jeg inte nu... :)

Link to comment
Share on other sites

Före så är det en MBC på morran 8-9 tiden och trav i 10-12 tiden och ingen mat innan 1830 tiden. Men om det finns nån LCHF mat som serveras, blir det lite av det i 13 30 snåret. Men några dar travar jag i 14-15 tiden. Men ärlig talat är det ingen ordning på nåt. Och vad jeg äter "beror på", om köket har nåt ätbart... I bland handlar fläskkotlett/revbensspjäll i varmdisken. Men nå riktig ordning som är värd att nämna har jeg inte nu... :)

 

Vad är mbc?

 

Grejen är att det kan bli skillnad om du travar när det kommer energi från magen eller inte. Du vill ju att kroppen skall använda det lagrade fettet.

Link to comment
Share on other sites

Vad är mbc?

 

Grejen är att det kan bli skillnad om du travar när det kommer energi från magen eller inte. Du vill ju att kroppen skall använda det lagrade fettet.

Okay... Får ta med mig det hem... Här hänger mycket på huruvida jag ska behandling mm, så jag får passa inne det som det går :)

Link to comment
Share on other sites

När du nu har läkare inom räckhåll så fråga gärna hur intensivt du kan röra dig utan fara. När man bygger upp kroppen är det bra att t ex gå så snabbt så man blir andfådd. Man kan få bra resultat på konditionen om man växlar mellan att gå så fort man kan och att gå i långsammare tempo.

 

Har man hjärtproblem så är det ju viktigt att bygga upp sig successivt men där borde ju läkarna kunna ge råd. Sådan träning gör ju också att hjärtat blir starkare förutom att det höjer din förbränning och gör dig piggare.

Link to comment
Share on other sites

"Curbing carbohydrates is more effective than cutting calories for individuals who want to quickly reduce the amount of fat in their liver, report UT Southwestern Medical Center researchers."

 

http://www.sciencedaily.com/releases/2011/04/110419003651.htm

 

"Sucrose-sweetened beverages increase fat storage in the liver, muscle, and visceral fat depot"

 

http://ajcn.nutrition.org/content/early/2011/12/26/ajcn.111.022533.abstract

Link to comment
Share on other sites

När du nu har läkare inom räckhåll så fråga gärna hur intensivt du kan röra dig utan fara. När man bygger upp kroppen är det bra att t ex gå så snabbt så man blir andfådd. Man kan få bra resultat på konditionen om man växlar mellan att gå så fort man kan och att gå i långsammare tempo.

 

Har man hjärtproblem så är det ju viktigt att bygga upp sig successivt men där borde ju läkarna kunna ge råd. Sådan träning gör ju också att hjärtat blir starkare förutom att det höjer din förbränning och gör dig piggare.

Detta är bare ett rehab, med en allmenläkare et par ggr pr vecka...och han vill inte höra talas om LCHF, och vill ej hellre råda ang hjärtproblematiken... Men hjärtspesen sa det var lignt/bra att få upp flåset...och nåt måste ju brinna när man rör på sig, så när det INTE är kolisar, va f..n är det då...

Link to comment
Share on other sites

"Curbing carbohydrates is more effective than cutting calories for individuals who want to quickly reduce the amount of fat in their liver, report UT Southwestern Medical Center researchers."

 

http://www.sciencedaily.com/releases/2011/04/110419003651.htm

 

"Sucrose-sweetened beverages increase fat storage in the liver, muscle, and visceral fat depot"

 

http://ajcn.nutrition.org/content/early/2011/12/26/ajcn.111.022533.abstract

Det är "noll" karbisar här, i alla fall under 5g...och socker har jag inte ätit/druckit, i någon form, på snart 4 mnd :blink:

Link to comment
Share on other sites

Detta är bare ett rehab, med en allmenläkare et par ggr pr vecka...och han vill inte höra talas om LCHF, och vill ej hellre råda ang hjärtproblematiken... Men hjärtspesen sa det var lignt/bra att få upp flåset...och nåt måste ju brinna när man rör på sig, så när det INTE är kolisar, va f..n är det då...

 

Kanske det du åt senast...

 

Många promenerar före frukost just för fettförbränningen skull. Alla klarar inte det men min sambo brukar göra det.

 

För min del tycker jag det gör mycket om jag går en promenad efter att jag ätit sista gången på dagen.

 

Du får väl pressa hjärtspecialisten lite på hur mycket som är ok att anstränga sig fysiskt. Han bör veta och gör han inte det så får han väl ta reda på det.

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Kan det vara så att du känner dig stressad över hela situationen med rehab, svårt att få tag i rätt mat, inget händer på vågen? Det är ju vanligt att stress förstör viktnedgång.

 

http://www.kostdoktorn.se/viktnedgang/svart-ga-ner-i-vikt#10

 

Kanske ska du sänka förväntningarna på nedgång nu när du är i den miljön du är, fokusera på motion, äta så gott du kan läsa på och ta lite nya tag när du har kontroll över din kostsituation igen.

Link to comment
Share on other sites

Grejen är ju att läkaren/experten inte kan säga om det är bra att träna/äta rätt.. när man väl har fått en metabol skada.. med flera följdverkningar som tex stentar och annat!

 

För man kan bara dra slutsatser utifrån att de med bättre hälsa/kost inte lika ofta får metabola problem.

 

Sen så.. man extrapolerar helt enkelt.. antagligen helt riktigt.. att för att fortsätta leva utan att få ytterligare problem/öka riskfaktorer.. så bör man återställa sin hälsa så gott det går!

 

Men.. det är ju alltid en risk i det, man kan tex få ett plack som brister tack vare/trots att man faktist gör så gott det går.

 

Utan det handlar nog mer om alternativen.. köra på som förut, ta medecin, hamna i hjärtlungmaskin i flera år eller få andra komplikationer iomed en allt tilltagande steatos i olika organ.

 

Eller så tar man chansen med träning/kostomläggning.. trots att det kan vara en utlösande faktor!

 

Grejen är trots allt att varje hjärtslag och andetag kan vara det sista man gör.. skall man leva med den rädslan är det lika bra att lägga sig i hjärlungmaskinen på en gång, bli sondmatat och bli fullproppad med medecin direkt från dropp!

 

Jag tror rent ut sagt att de flesta hellre tar chansen till ett fullvärdigt liv och undviker maskinen i det längsta.. så länge det finns minsta chans!

Link to comment
Share on other sites

Kan det vara så att du känner dig stressad över hela situationen med rehab, svårt att få tag i rätt mat, inget händer på vågen? Det är ju vanligt att stress förstör viktnedgång.

 

http://www.kostdoktorn.se/viktnedgang/svart-ga-ner-i-vikt#10

 

Kanske ska du sänka förväntningarna på nedgång nu när du är i den miljön du är, fokusera på motion, äta så gott du kan läsa på och ta lite nya tag när du har kontroll över din kostsituation igen.

Jag gör nåt i den stilen ja... ;)

Link to comment
Share on other sites

Grejen är ju att läkaren/experten inte kan säga om det är bra att träna/äta rätt.. när man väl har fått en metabol skada.. med flera följdverkningar som tex stentar och annat!

 

För man kan bara dra slutsatser utifrån att de med bättre hälsa/kost inte lika ofta får metabola problem.

 

Sen så.. man extrapolerar helt enkelt.. antagligen helt riktigt.. att för att fortsätta leva utan att få ytterligare problem/öka riskfaktorer.. så bör man återställa sin hälsa så gott det går!

 

Men.. det är ju alltid en risk i det, man kan tex få ett plack som brister tack vare/trots att man faktist gör så gott det går.

 

Utan det handlar nog mer om alternativen.. köra på som förut, ta medecin, hamna i hjärtlungmaskin i flera år eller få andra komplikationer iomed en allt tilltagande steatos i olika organ.

 

Eller så tar man chansen med träning/kostomläggning.. trots att det kan vara en utlösande faktor!

 

Grejen är trots allt att varje hjärtslag och andetag kan vara det sista man gör.. skall man leva med den rädslan är det lika bra att lägga sig i hjärlungmaskinen på en gång, bli sondmatat och bli fullproppad med medecin direkt från dropp!

 

Jag tror rent ut sagt att de flesta hellre tar chansen till ett fullvärdigt liv och undviker maskinen i det längsta.. så länge det finns minsta chans!

Vet inte om du försöker skrämma livskiten ur nån, men jag tar chansen at lite puls är bra....

Link to comment
Share on other sites

Vet inte om du försöker skrämma livskiten ur nån, men jag tar chansen at lite puls är bra....

Det skulle jag och antagligen alla andra oxå!

 

Och det är när man väl drabbats av något otäckt man upptäcker sin egen dödlighet.. och inser att det är svårt att få vettiga råd om vad man kan göra själv åt situationen.. förutom den sjukvård man redan får.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...