Jump to content

Tre olika Frågor


Lindborgskan

Recommended Posts

Goddagens!

Jag är väldigt LCHF-troende men är sockerberoende (fått diagnos på HC) så jag har svårt att stå ut någon längre period. Min längsta sväng var strax över en vecka... Och jag har gjort x antal försök...

Det som gör att jag förlorar kampen är nog inte suget utan snarare så är det hjärnan som börjar spela mig spratt genom att jag blir så övertygad att jag klarar av att gå ner mina 30 kg på egen hand, men vanlig kost och motion. Så helt plötsligt står jag där och vräker i mig smörgåsar och annat...

Och det är fantastiskt att jag går på det tricket varje gång. Men känslan är så stark då så jag liksom känner att det är "rätt" att lägga ner allt...

Men det är inte bara LCHF det gäller, utan ALLA mina försök till viktnedgång som involverar någon slags av "diet".

Någon mer som vet vad jag pratar om eller kanske kan ge mig svar på varför det blir så?

 

Sen undrar jag över en annan sak.

Varje gång jag har börjat min LCHF period så åker jag på halsont efter dag två - alltid!

Konstigt det där, ibland funderar jag på om det är kroppen som säger åt mig att jag är fel ute trots alla positiva resultat som kommer på en gång. Eller så funderar jag på om det är min sockerberoende kropp som försöker säga åt mig att ge upp och ge den det den vill ha...

För hittills har den ju lyckats få mig att ge upp varje gång så den kanske är slug och försöker en gång till?! Det har ju funkat förut, likt en unge som ska övertyga sina föräldrar...

 

Och sen en tredje och sista fråga...

Graviditet

Jag och maken vill ha ett syskon till sonen, och jag har börjat med LCHF för att jag mår bra och självklart vill jag gå ner i vikt.

Men om jag går ner i vikt och mår så bra som jag gör, och mitt i allt blir gravid. Hur blir det då?!

Man får ju inte gå ner i vikt när man är gravid, men samtidigt så ska man kunna äta LCHF under hela tiden? Hur går det ihop?

Jag förstår att man inte ska äta soppdieter eller VV pga att man äter för lite så att säga. Men någon sa till mig att blodet blir giftigt för barnet om man går ner i vikt. Så hur ska jag då göra?!

Ska jag gå tillbaka till "förstöra mig själv och må dåligt i kropp och själ- vanorna" för att inte gå ner i vikt, eller ska jag fortsätta med LCHF med förhoppningen att kroppen vet vad den gör?!

 

Grubblar lite på det här...

Link to comment
Share on other sites

1) Det är mycket jobbigt och svårt och tar lång tid att tänka helt om i det man är så van i och har så tagit för givet. Speciellt när de flesta andra fortfarande försöker övertyga en om att det gamla tänket är det enda rätta. Hur har du mage att ens ifrågasätta det?
Jag själv har hållit på med LCHF 1.5 år, och håller fortfarande på att vänja mig vid mer och mer fett. Tar lång tid innan man inte tycker det är nåt äckligt med det hela.

2) Det finns massa övergångsbesvär. Det är inte problemfritt. Inte många storrökare som antar att det kommer bli helt enkelt att sluta röka, och att man kommer må fin fint hela tiden? Socker/stärkelse har visats sig i studier vara mer beroende än hash.

3) Ja nutida allmänna toendet är att man inte får gå ner i vikt - men vart finns studierna på det? Det är mer nyttigt att vara smal och ha en "gravid" mage, än att vara tjock och ha bamse mage visar allt mer foskning. Feta människor föder fetare barn, fettinglagringen har spridit över sig till barnen. Ja jätte provocerande och konventionellt. Men kolla på medelvikten bland nyfödda och 4månaders på sista åren och se att de ökat markant. Varför skulle inte energin från kolhydrater kunna transporteras till barnet då typ alla andra ämnen transporteras till hen?
Läs mer om graviditet här:
http://forum.kostdoktorn.se/topic/19-lchf-och-graviditet/

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Alla beroenden nikotin, socker etc har olika komponenter ett fysiskt, ett socialt och ett psykologiskt. Om man ska bli fri från ett beroende är det viktigt att veta att kroppens sug, kroppens fysiska beroende försvinner ganska snart, en till möjligen några veckor. De två övriga beroendena blir man inte av med, jag har själv ätit lchf i minst 7år och har fortfarande kvar mitt psykologiska sockerberoende även om jag hanterar det bättre år för år. Man måste hitta strategier för att stå emot och det finns ju godis även inom lchf-världen, dock får man ju inte kicken, som man får av socker eller det man är beroende av. 

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

"Det som gör att jag förlorar kampen är nog inte suget utan snarare så är det hjärnan som börjar spela mig spratt genom att jag blir så övertygad att jag klarar av att gå ner mina 30 kg på egen hand, men vanlig kost och motion. Så helt plötsligt står jag där och vräker i mig smörgåsar och annat...

Och det är fantastiskt att jag går på det tricket varje gång. Men känslan är så stark då så jag liksom känner att det är "rätt" att lägga ner allt...

Men det är inte bara LCHF det gäller, utan ALLA mina försök till viktnedgång som involverar någon slags av "diet".

Någon mer som vet vad jag pratar om eller kanske kan ge mig svar på varför det blir så?"

 

Exakt där var jag för 13dagar sedan. Det som fick mig att vända var insikten om att vanlig kost och motion kan fungera bra för dem som är normalviktiga, men är man överviktig så tar det för lång tid att gå ner i vikt och om man skulle lyckas med det så är kroppen alldeles trasig på grund av man tränat utan att förstå vad som kan skada en tung kropp.

 

Dessutom, så tror jag att du helt enkelt inte vill gå ner i vikt. Vill man, så gör man. Jag låter hård och elak men det är inte mindre sant för det. När man sagt så till mig mig har jag blivit arg och sagt "vill vist" - men faktiskt är det så att jag inte har det, inte helhjärtat, först nu.

 

Jag förstår dock vad du kampas med! De gjorde jag också i flera år. Det är aldrig för sent! :)

Link to comment
Share on other sites

Du måste våga äta fett, det är det som är tricket.

 

Tror man kan bli av med psykologisk beroend:
Jag får själv får ibland akut ont i magen av kolhydrater - då kodar hjärnan om sig (som när man blir magsjuk av en maträtt) och man blir inte längre sugen på den matsorten. Hände med tex glass.

Link to comment
Share on other sites

Jag tror att motivationsfrågor är mycket viktiga och de varierar för varje enskild person. Dessa frågor tyvärr underskattas av samhället och inte minst av sjukvården. Frågor presenteras som karaktär eller disciplin problem. Så är det inte. Det handlar om aktivera de rätta motivationsknapparna. Ämnet är djupt är svårt att täcka här. Det finns några punkter som jag har konstaterat i mina kontakter med diabetiker. 

 

1. Ordet "förändring" i sig är ett mycket speciellt ord. Enligt en undersökning (Roger Baily, IBM 1982) %20 procent av befolkningen i västvärlden motiveras av förändring. 65 % motiveras av förbättring och tänk som "lite mer", "lite mindre", "bättre" osv. Det vill säga man gärna vill behålla det man har och skruva på vissa delar om det behövs. Jag  har testat iden och jag har frågat några diabetiker om de är villiga att göra sina liv "ännu bättre". Jag fick positiv respons. Detta är ett exempel. Det finns mycket mer när det gäller motivation. Man får inte glömma att det är unika för varje individ.

 

2. Formuleringar som börjar med "jag är ..." beskriver en identitet. Och de identiteter som vi anammar styr våra värderingar, tro satser, förmågor och handlingar. "Jag är en mor" beskriver en identitet liksom "jag är sockerberoende". Mitt förlag är att  välja formuleringar som beskriver en handling i stället för en identitet. Säga (och tänka på) "det man gör" i stället för "det man är". "Jag gör...." i stället för "Jag är ...". Å andra sidan vem eller vad du tror att du är,  är du mycket mer än så. Och där finns källan till att anamma handlingar som fungerar bättre.

 

3. Våra hjärnor klarar inte av det negativa. Vi kan inte tänka på att sluta röka utan att tänka på att röka. Detta gäller för mat vanor också. Sättet att undvika detta är att beskriva ett liv, en framtid som attraherar oss. Det får man gärna detaljera. Så har man något att se fram emot i stället för att undvika något.

 

Bara kort om mig. Jag fick diagnosen diabetes 2 Jan 14 2012. HbA1c var 122. "Fingersockret" var 19,5. Oktober 4, 2012 var HbA1c 35 och det andra var 5,3 fastande. Det hela krävde en del mentalt arbete. Grunden är att allt känns mycket bättre en förut. Det jag gör känns som belöning inte som straff. Sjukvården skrämmer folk ibland. 

Link to comment
Share on other sites

Det är helt ok att äta LCHF även om man är gravid. Vi åt LCHF i vår familj (iofs är sambon normalviktig, så hon var inte lika strikt som jag) när vi väntade vårt andra barn. Det gick hur bra som helst. Sambon mådde toppen under hela graviditeten. Han är en pigg och glad 1,5 åring, som växer så det knakar. Han är snart ikapp sin 2,5 år äldre syster (som är väldigt liten och nett för sin ålder, medan han är gode lång för sin ålder). Ingen av våra två barn är sådär barnmullig som ungar annars har en tendens att bli, speciellt kanske om man proppar dem fulla med välling och färdig barnmat på burk... usch!

Link to comment
Share on other sites

Tack för alla svar! Så rörd jag blir av att det är så många som engagerar sig!

Tack!

Angående graviditets frågan kanske jag var lite oklar, att äta LCHF under graviditeten är inget problem, det tror jag på. Utan frågan var gällande viktminskning när man blivit gravid. Det ska ju vara farligt för barnet om mamman bantar under tiden, så det vet jag är fel, men vad jag undrade över var om kroppen stoppar viktminskningen när man blir gravid om man äter LCHF så det inte blir farligt för barnet?! Förstår ni vad jag menar? Är svårt att förklara...

 

Men idag är jag på dag 4, och idag är det där hjärnspöket här och hälsar på...

Precis som jag skrev så försöker jag övertyga mig själv om att jag klarar det här ändå och att jag kan lätt äta godis idag utan problem...

Att mitt problem INTE sitter i sockret utan bara i latheten...

Får se hur den här dagen slutar, men fy så sugen på lösgodis jag är!!!!!!!!

Link to comment
Share on other sites

Hej, när hjärnspöket är och hälsar på drick en kopp kaffe med massa kokosfett i!  Det dämpar.

 

Jag får sådana tankar när jag är hungrig eller "sugen" då kommer sockermonstret fram. När jag har fuskat så tar det mig 3 veckor i avgiftning innan jag kan stå emot socker saker som jag ser. Och det enda sättet jag kommit på ät att äta mig "äckel" mätt mest hela dagen, det lindrar suget. Då kan jag resonera bättre med mig själv.

 

Så ät innan du är hungrig, är du sugen ät kokosfett! och ingen mjölk eller youghurt, inga bär eller andra kolhydrats rika livsmedel. Utan rent kött, rena grönsaker och massa fett, typ smör, majo, aioli, kryddsmör och liiite grädde.

 

Men jag kan intyga att det är inte lätt, men man måste försöka stå ut de där första veckorna och då går man oftast inte ner nämnvärt i vikt heller. Sen när man är stabil, då kan man dra ner på portionerna. Men först måste man ta sig över hindret.

Lägg upp en plan, ha den redo och vid första påknackning av sockermonstret så dricker du fett!! Mycket fett!

 

Jag kan om jag exempelvis VET att jag inte skall äta LCHF (kommer nu till nyår få avvika, då vi får mat som inte är LCHF kompatibel) då ser jag fram emot detta som ett barn på julafton! Jag kommer få äta socker och efterrätter hurra. Tar tag i monstret sen. Och jodå, jag tar tag i det men inte ofta längre då jag nästan aldrig avviker.


Så pepping pepping på dig, du klarar detta.

Link to comment
Share on other sites

Men idag är jag på dag 4, och idag är det där hjärnspöket här och hälsar på...

Precis som jag skrev så försöker jag övertyga mig själv om att jag klarar det här ändå och att jag kan lätt äta godis idag utan problem...

Att mitt problem INTE sitter i sockret utan bara i latheten...

Får se hur den här dagen slutar, men fy så sugen på lösgodis jag är!!!!!!!!

Har du prövat att hitta på något när den där "monstret" kikar förbi? Exempelvis, göra matlista, sortera bland bilderna på datorn, sortera i spotify-spellistorna, dammsuga, göra sit-ups, läsa en bok, se en film/serier, gå ut och gå, gå på gymmet, simma, träna? Jag kan ge fler exempel, barnförbjudna sådana:) Lura monstret så kommer det förhoppningsvis att besöka dig mer sällan. Tankens makt är kraftig, you can do it!

Link to comment
Share on other sites

Ät kokt ägg med majonäs när du blir sugen.

För mig så är kunskapen viktigast, jag förstår hur dåligt det är med socker o mjöl, så det hjälper till att inte vilja äta det.

Ät LCHF medan du är gravid, vad är alternativet, att du äter dålig mat som inte ger varken dig eller bebisen det som den behöver. Jag vet inte om det finns vetenskap på det där egentligen, vet nån?

"Klassisk" banting där man går och är hungrig och tar bort det som är viktigt är självklart inte bra när man är gravid, kanske det kommer därifrån. Uttrycket "Om du mår bra så mår bebisen bra" är väldigt bra här i sammanhanget tycker jag. Dessutom så kan din ämnesomsättning ändras så att du ev. kan gå ned i vikt ändå bara av gravidhormonerna!!!

Gifter och farliga saker finns överallt, men du kan kontrollera det du stoppar i dig i alla fall. Fluor, avgaser.........

 

 
Link to comment
Share on other sites

En bra start är att inte ha några (nåja) kolhydrater hemma alls. Rensa skåpen! Har man inga smörgåsar så går de inte att äta. Se till att ha lättillgängliga bra saker istället. Ägg som föreslagits är ju klockrent. Ha ett gäng kokta i kylen. Sibyllas kokkorv på burk är också en bra "nödproviant".

 

Jag har själv inte några direkta beroendeerfarenheter (om man inte räknar parmesanost) så hur man kommer till bukt med det är jag dålig på att hjälpa dig med. Jag tror dock som flera säger att mycket sitter i huvudet. Om du "står ut" några ytterligare veckor på relativt strikt LCHF så tror jag att du kommer inse att fördelarna överväger de inledande nackdelarna... 

Link to comment
Share on other sites

En bra start är att inte ha några (nåja) kolhydrater hemma alls. Rensa skåpen! Har man inga smörgåsar så går de inte att äta. Se till att ha lättillgängliga bra saker istället. Ägg som föreslagits är ju klockrent. Ha ett gäng kokta i kylen. Sibyllas kokkorv på burk är också en bra "nödproviant".

 

Jag har själv inte några direkta beroendeerfarenheter (om man inte räknar parmesanost) så hur man kommer till bukt med det är jag dålig på att hjälpa dig med. Jag tror dock som flera säger att mycket sitter i huvudet. Om du "står ut" några ytterligare veckor på relativt strikt LCHF så tror jag att du kommer inse att fördelarna överväger de inledande nackdelarna... 

Hej vill bara starkt motsätta mig till Sibyllas kokkorv för den innehåller druvsocker, jag blev alldeles hög o lycklig när jag åt den efter en tids avgiftning från sockerberoende, när jag inte tänkte mig för!!!!! Är man sockerberoende så måste man undvika allt med socker, annars kan man trilla dit igen!!!!!!!

 
 
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

×
×
  • Create New...