Lycklig över att ha hittat LCHF

[Katta77]

Hej,

Jag är en 36-årig kvinna från Estland. Jag har kämpat med min vikt de senaste 20 åren. Nu när jag äntligen hittat LCHF, känner jag, att jag kanske ändå kommer ut ur min kamp med min vikt som vinnare.

 

När jag var 16 år, kände jag mig väldigt fet vid mina 72 kg till 174 cm. Jag började svältbanta (typ 3 frukt per dag) och gick ner till 51 kg. Javisst var jag snart mellan 70-80 kg igen och sockersuget bara växte. Ända sedan dess har jag försökt och gett upp, försökt och gett upp igen.

 

Några år efter den första svältkuren hittade jag Viktväktarna och jag var glad över hur mycket man kunde äta och ändå gå ner i vikt. Ja, lättmargarin, lättost, lättmjölk, fettfria charkprodukter, väldigt mycket frukt. Visst lyckades jag på så sätt banta mig ner till 60 kilo, men hungern för socker  bara växte och snart var jag upp mellan 70-80 kilo igen.

 

Livet gick, jag fick två barn, gjorde ännu några viktväktarförsök, som först verkade vara väldigt lyckade, men slutade alltid med enorm hunger och enorma mängder av godis och skräpmat. I januari iår vägde jag 114 kilo och då hade jag gett upp min vikt redan för cirka 5 år sedan. Jag visste ju från erfarenhet att jag kunde väl räkna points eller kalorier och springa och läsa Dr Phils Weightloss bok till inspiration ett tag och gå ner i vikt, men att jag till slut ännu inte kunde slå min hunger. Jag visste att jag alltid kommer att förlora slagsmålet mellan fettsnål lågkalori mat och min hunger. Hur mycket som helst jag tränade och tappade i vikt, skulle jag ändå gå upp igen efteråt. Det var min erfarenhet från många viktminskningsförsök. Jag hade gett upp.

 

I somras hade min smala syster och hennes sambo hittat LCHF-kost, som inte alls är populär här i Estland. Nästan ingen vet om LCHF här, det är bara ett par personliga tränare som kör metoden. Alla läkare skriver väldigt negativt om lchf, om hur farligt det är för hälsan osv. Vi var tillsammans i vår sommarstuga i några veckor, och jag tittade på min smala syster och hennes sambo som ett par galningar, då åt bacon och smörstekta ägg till frukost, och vilka stora mängder mat de åt. Men de predikade väl inte och jag frågade inte så mycket. Jag var ännu fullt övertygad om kalorier in, kalorier ut teorin. Och samtidigt var jag övertygad om att jag inte är stark nog att följa kalorier in, kalorier ut programmet. Jag bara åt massor av godis och allt jag tyckte om och kände mig faktiskt så trött och dåligt hela tiden. Jag ville inte göra någonting eller gå någonstans, jag var så deppad över min övervikt, men orkade inte göra någonting åt det.

 

I januari 2013 beslöt jag mig ändå att försöka en gång till. Mitt blodtryck hade alltid varit ganska högt, ryggvärk hade blivit värre, i min släkt finns det mycket typ1 diabetes, som jag var rädd att få – så jag fick göra något eller försöka åtminstone. Jag följde kaloriräkningen ett par veckor med hjälp av ett internet verktyg. Jag höll dock kolhydraterna lite lägre än det 50-60% som rekommenderades, jag höll det kanske vid 40%, eftersom jag mindes ju, att min syster hade sagt att det är nyttigare att äta mer fett och mindre kolhydrater.

 

Sedan efter 3 veckor frågade jag min syster vad det var för namn för den kost som hon och hennes sambo följde. Hon hänvisade mig till hemsidan av sin personlig tränare och där läste jag en artikkel på estniska där det nämndes Annika Dahlqvists namn. Då fick jag veta att LCHF är något svenskt. Och som tur är, är jag ju översättare i svenska. Jag googlade strax Annika Dahlqvist och fick massor av information på svenska. Jag kom också snart på Andreas Eenfeldts hemsida och bara läste och läste. Jag var skeptisk ända tills jag läste att även Socialstyrelsen i Sverige hade sagt att LCHF är i överensstämmelse med vetenskap och beprovad erfarenhet. Så farligt kan det väl inte vara då    Så jag bestämde mig att prova. Jag gjorde allt som det sägs i Docs nybörjarhäfte. Jag läste Matrevolutionen, lyssnade på Gary Taubes Good calories, bad calories, tittade på massvis med low carb föreläsningar i youtube med mera.

 

Nu har det gått över tre månader och jag är mer än 15 kilo lättare . Och det har inte alls varit svårt. Jag har känt mig pigg och mätt hela tiden. Jag har inte behövt räkna kalorier eller försökt äta mindre eller svälta. Jag har inte ens hunnit träna. Nu när snön har smält har jag gått och cyklat några gånger. Men vikten bara rasar, jag känner mig så bra. Jag har mycket förtroende i LCHF. Mitt sockersug är liksom borta. Jag behöver inte göra mig några lediga dagar från min nya livsstil, som alltid var fallet när jag räknade points eller kalorier. Nu kör jag lchf varenda dag, bara några glas vin på veckohelgerna. Jag känner att jag kan fortsätta med lchf oändligt. Det känns så skönt och lugnande. Jag tror verkligen på att jag kan nå min idealvikt 70 kilo.

 

Och som inte det var nog, gavs även Matrevolutionen ut på estniska. Något att rekommendera till mina bekanta som redan frågar, vad det är jag gör. Tyvärr är boken inte så känd här som den borde vara. Folk tittar ännu mycket på dr Oz samt alla artiklar i tidningar predikar fettsnål kost, fullkorn och mycket frukt. Det kanske tar ännu 10 år tills Estland kommer så långt som Sverige är nu... Men som tur är, är all svenskspråkig information om LCHF tillgänglig för mig.

 

Mina barn (10 år och 7 år) och min man tycker också att maten smakar mycket bättre nu när vi lagar LCHF rätter. De kör nog inte så strikt med kolhydraterna som jag. Jag äter i princip bara frukost och middag, för jag blir inte hungrig emellanåt. Till frukost äter jag vanligen 1-2 ägg med bacon eller ost och fet skinka eller fet fisk samt kaffe med kokosolja och smör i. Till middag äter jag kött/fisk med grönsaker och smör/bearnaise. Jag känner också att matlagningen har blivit mycket enklare. Mina barn säger att de håller sig mätta mycket längre i skolan, när de ätit en LCHF frukost. Jag har slängt bort all pasta, söta flingor och dylikt från köksskåpen.

 

Jag är bara lite arg på mig själv att jag inte upptäckte LCHF-kosten tidigare. Den har ju funnits i svensk media i flera år nu. Eller tänk om jag hade vetat om lågkolhydratkost redan för 20 år sedan, innan min första dumma svältkur som liksom förstörde allt... Men vad bra att jag äntligen vet om det nu!

[Syster]

Grattis, fantastiskt att få läsa din historia. Lycka till i fortsättningen.

[Johanna07]

Din berättelse om din viktresa kunde vara min, känner verkligen igen mig. Det sorgliga är att vi båda nog inte hade så tokig förbränning från början men de olika fettsnåla och sockerrika dieterna gjorde att allt blev en ond cykel.

[Tiny Tom]

Tackar för intressant berättelse! Hur är det med övervikt/fetma i Estland numera? För 15 år sedan sisådär så var jag rätt ofta i landet och då var det ju vad jag minns inte alls som i den "civiliserade" världen i övrigt.

[Penny]

Grattis, till att ha hittat LCHF du okså!

[stroker49]

Kanonkul läsning, grattis! Jag har åkt MC i Baltikum (mest Lettland) varje sommar i över tio år. Vilken utveckling det varit på alla plan. Jag kommer ihåg hur jag slogs av hur vackra och även smala alla kvinnor var. Men nu kanske välfärdsproblemen börjar även där i större omfattning. Du får informera dina landsmän. Kanske du kan hjälpa doktorn med en Estnisk sida och info på Etstniska? Det finns info ju på bla Engelska och Italilenska.

[Katta77]

Tackar för intressant berättelse! Hur är det med övervikt/fetma i Estland numera? För 15 år sedan sisådär så var jag rätt ofta i landet och då var det ju vad jag minns inte alls som i den "civiliserade" världen i övrigt.

Ja, ca hälften av befolkningen är överviktiga här. Det har ju kommit så mycket "modern mat" under de senaste 20 åren även hit. Godis kostar ju inte så mycket, McDonalds, kinesisk och pizza på varje hörn, man tycker mycket om att laga pasta, dricka öl och läsk, samt att från mediciniskt håll ser man att viktväktarnas kalorier in-kalorier ut är det enda rätta och hälsosamma sättet att gå ner i vikt. Det finns ju rätt många sådana också som är väldigt smala, tränar varje dag, äter fettfri keso, kellogs special k och dylikt och är jättesmala. Här skulle det också behövas en Andreas Eenfeldt och en Annika Dahlkvist, en läkare som pratar LCHF, någon som man kan lita på.

 

Det var en kille i estnisk tv ifjol, som var kostrådgivare i en viktminskningsprogram. Han rekommenderade LCHF och han gör det fortfarande. Det är ju kul, men tyvärr tog ingen honom seriöst, det var flera artiklar i tidningar där läkare och kostrådgivare sa, att det han rekommenderar är ansvarslöst. Alla säger, att det inte kan vara så att man äter fett och tappar vikt, de säger att den killen har ingen medicinisk utbildning. Det är svårt att argumentera med läkarna, om man inte är läkare själv .

 

Jag har i alla fall tänkt att när jag når min målvikt skall jag ge ett exemplar av den estniska "Matrevolutionen" till min doktor. Just nu tror hon att jag äter lågfett, lågkalori fullkorn m.m. - det var rekommendationen jag fick mot mitt höga blodtryck och något högre kolesterol.

 

Men visst vore det kul, om kostdoktorns sida var på estniska och visst kunde jag hjälpa till med översättningen. Som tur är, finns redan nybörjarhäftet på estniska samt Matrevolutionen. Det är redan jättestort!

[Flamman]

Så roligt att läsa din berättelse. Fortsätt som du har gjort hittills, och sprid budskapet ut i världen!