Jump to content

Fettsnålt eller inte för ICKE-lågkolhydratätare?


Jeanette H-H
 Share

Recommended Posts

Mina vänner lagade plommonkvark häromveckan och då tipsade jag dem om att det numera finns 10%-ig kvark (det ni kallar kesella i Sverige?) att köpas också - inte bara fettfri som varit allenarådande hittills.

 

Själv skulle jag blandat den fetaste kvarken med grädde och sen satt i något smaksättning. Bär eller en liten mängd av någon inte för söt sylt.

 

Mamman i familjen svarade mig att då de inte äter lågkolhydratskost är det bäst för dem att hålla sig till fettfri kvark. Jag blev och fundera på det här för jag hade inte direkt något svar till henne. Ingen aning - eventuellt - var mitt svar.

 

Men när jag tänker närmare på saken så funderar jag. Är det inte så att om man använder fetare mjölkprodukter så behövs helt enkelt mindre sötma -det blir gott ändå. Och all minskning av socker är av godo - oberoende av om man äter lågkolhydratsmat till vardags eller inte.

 

Jag läser ofta om faran med att äta både socker och fett (typ munkar, choklad osv). Hur tänker ni kring dessa frågor. Finns det fog för hennes sätt att tänka - dvs att det är bättre att äta rent socker än socker OCH fett?

 

Link to comment
Share on other sites

Insulinnivåerna lär ju som sagt skena i topp på socker blandat med fett, de lär bli höga även med socker, men du lär ju produktivisera din fettinlagring om du blandat socker+fett.

 

Sen beror det nog lite på mängder med, t.ex. tar man lite socker och en stor del fett, så kan fettet blockera det dåliga i kolhydrater lite har jag hört på något sätt, t.ex. om du tar en liten smörgås med mycket smör och ost!. Detta är i varje fall av vad jag har hört :).

Link to comment
Share on other sites

Jag läser ofta om faran med att äta både socker och fett (typ munkar, choklad osv). Hur tänker ni kring dessa frågor. Finns det fog för hennes sätt att tänka - dvs att det är bättre att äta rent socker än socker OCH fett?

 

Någon som kan får gärna reda ut det här som Jeanette H-H frågar om. Jag vill också veta.

 

Om jag äter en bit pizza så tar jag en klick smör till för att kolhydraterna ska ta sig ut i systemet långsammare, och därmed ett mildare insulinpåslaget under en lite längre tid. För mig känns det bättre än att få ett kraftigare men kanske ett kortare insulinpåslag. Ju lägre insulinnivå desto bättre, tänker jag, men tänker jag rätt?

 

Naturligtvis gäller det ju att i slutänden inte överäta såklart.

Link to comment
Share on other sites

Ett lekmannasvar kan kanske vara så här. Om kroppen är inställd på fettdrift och så får den socker att bränna då bränner den det och lagrar fettet. Om den inte får socker så bränner den fettet... Så tillför du alltså både och så lagras fettet och det vill vi ju inte. Sen går det säkert att beskriva detta "vetenskapligare" men grundprincipen för LCHF är väl just detta...

 

Så i "slutänden" gäller det att inte äta pizza alls...  :)

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Så i "slutänden" gäller det att inte äta pizza alls...  :)

 

Nej ,det har du rätt i, men om nu pizzan, eller annan mat med kolhydrater, finns med i ekvationen. Med eller utan en klick smör till? Lägre insulinpåslag under längre tid eller högre under kortare tid?

 

Jag har lärt mig mycket ifrån LCHF-tänket, bla. så är jag inte fettskrämd längre och jag äter betydligt mer ägg, men jag skulle inte säga att jag äter LCHF. Det blir annan mat av olika anledningar. Ämnet för tråden är ju för övrigt "Fettsnålt eller inte för ICKE-lågkolhydratätare?"

Link to comment
Share on other sites

Jag har också undrat över detta! Tänker att det borde vara en ganska vanlig situation i "blandhushåll" där vissa äter LCHF och andra äter mycket kolhydrater. Då (tänker jag mig) kan det ju bli så att det lagas något fett och gott, och sedan tar kolhydratätarna pasta, ris eller potatis till. Mycket av båda för dem alltså.

Link to comment
Share on other sites

Jag tror man lurar sig själv om man tillför fett för att få upp "kvoten". Jag räknar ofta kolhydraterna i gram och låter det styra snarare än andelen i energiprocent (även om jag för statistik på det också...).

 

Så för att svara på din fråga så tror jag ingenting ur ett "hälsoperspektiv" men däremot tror jag att det aldrig är rätt att äta "lightprodukter" där man ersatt nyttiga fetter med onyttiga kemikalier. Hellre då att äta de naturligt feta produkterna men aningen mindre...

Link to comment
Share on other sites

Lightprodukter går såklart bort och det har jag inget minne av att jag någonsin ätit. För mig handlar det inte om att få upp fettkvoten i första hand, utan mer om att hantera avsteg från en sund kost på bästa sätt så att det blir så lindrigt som möjligt för kroppen. För avsteg blir det, tyvärr.

Link to comment
Share on other sites

Mitt hushåll består av att jag äter mycket strikt LCHF och gubben äter blandat, dvs samma som jag + potatis bröd och allt som finns. Han har ett kroppsarbete och tränar dessutom ofta och hårt och lägger inte på sig ett gram fett, men jag undrar jag...hur nyttigt är detta!!??

Link to comment
Share on other sites

Jag kom att tänka på det här inlägget av Anna Hallén.

 

Vi är alla olika bra på att hantera kolhydrater. Jag äter betydligt mindre kolhydrater och mer bra fetter idag, men inte för att jag har viktproblem utan för att jag tror att det i längden är bättre för min hälsa. Och för att det är praktiskt att stå sig längre på en måltid. Och det är väl så att jag måste känna efter vad som passar mig och inte gå efter vad någon annan säger. Jag tycker att det känns bra att äta en klick smör till avstegspizzan så då fortsätter jag med det tills jag känner något annat. Eller tills någon visar på att det är riktigt helgalet.

 

Kanske kommer jag en dag att prova att äta en strikt LCHF för att få känna hur det känns, det skulle vara intressant, men där är jag inte än.

Link to comment
Share on other sites

Just med tanke på att vi är så olika, behöver vi också anpassa oss ... men att tro att en extraklick smör på avvikelsen skulle ha någon effekt, betraktar jag mer som att medvet lura sig själv. Det är väl bättre i så fall, att äta pizzan utan skuldkänslor och smör samt bita ihop vid nästa måltid ? 

Link to comment
Share on other sites

Intressant det här med att bara ena i familjen äter LCHF. I just den familj jag skrev om i trådstarten är frun en vän av läsk, chips, vitt bröd, puddingar, vindruvor, bakelser och allt möjligt annat helt icke-LCHF. Maken kämpar med övervikt och sockerberoende och klarar inte LCHF på helgerna. Och ger upp efter någon vecka. Stödet hemifrån är nog mycket viktigt. Vem kan stå emot när det faller sötsaker i famnen på en genast man öppnar kylskåpsdörren. För att inte tala om att se och dofta när dom andra gottar sig.

Link to comment
Share on other sites

Just med tanke på att vi är så olika, behöver vi också anpassa oss ... men att tro att en extraklick smör på avvikelsen skulle ha någon effekt, betraktar jag mer som att medvet lura sig själv. Det är väl bättre i så fall, att äta pizzan utan skuldkänslor och smör samt bita ihop vid nästa måltid ? 

 

Så du menar att det inte påverkar insulinnivåerna med en ökad fettkvot i en måltid? Vem har pratat om skuldkänslor? Och vad menar du med att "bita ihop vid nästa måltid"?

Link to comment
Share on other sites

En klick smör kan nog vara rätt om du samtidigt tar bort en bit av pizzan och därmed omfördelar näringskvoten, men att ta en extra klick smör OCH äta hela pizzan tror jag är fel väg att gå.

 

 

Där kommer skuldkänslorna in känns det som. Ser man min kosthållning som en helhet och inte bara betraktar en enskild måltid så har jag omfördelat näringskvoten rejält. Och det är så jag ser det. Sen får jag ju aldrig i mig en hel pizza men det är en annan sak.

 

Tillägg: Även om jag äter hela pizzan så blir det ju en omfördelning av näringskvoten med en klick smör till. Såklart.

Link to comment
Share on other sites

Ja, en omfördelning OCH ökning av totala mängden energi.

 

Även om alla kalorierr inte är lika så påverkar det totala näringsintaget fettinlagringen och då speciellt i samband med ett insulinpåslag från snabba kolhydrater i pizzan.

 

Men vi är alla olika och reagerar olika på kosten.

 

Jag delade bara med mig av mina tankar och om målet är att njuta av pizza tills man är mätt skulle jag försöka ta en liten bit från början och komplettera med fett för fettkvoten.

 

Om du "klarar" att ha hela pizzan framför dig och inte äta för mycket är det bara att gratulera!

Link to comment
Share on other sites

Ja, en omfördelning OCH ökning av totala mängden energi.

 

Även om alla kalorierr inte är lika så påverkar det totala näringsintaget fettinlagringen och då speciellt i samband med ett insulinpåslag från snabba kolhydrater i pizzan.

 

Men vi är alla olika och reagerar olika på kosten.

 

Jag delade bara med mig av mina tankar och om målet är att njuta av pizza tills man är mätt skulle jag försöka ta en liten bit från början och komplettera med fett för fettkvoten.

 

Om du "klarar" att ha hela pizzan framför dig och inte äta för mycket är det bara att gratulera!

 

Jag tänker att eftersom det tar längre tid innan jag blir hungrig med en klick smör till så blir det i slutänden ingen skillnad mer än att insulinet kanske håller sig på en lite lägre nivå. Vilket borde vara bra. Under förutsättning att jag väntar med att äta tills jag verkligen blir hungrig igen.

 

Och tack! Även om jag inte kan äta vad och hur som helst så har jag förstått att jag är förhållandevis lyckligt lottad när det gäller det.

Link to comment
Share on other sites

Intressant frågeställning och uppenbarligen något många gått och tänkt på.

 

Jag tror inte det finns något svart/vitt svar utan man måste nog närma sig frågan från flera olika håll och sedan väga samtliga perspektiv mot varandra.

 

Men vad är det vi egentligen vet? Jo, vi vet ju att för mycket kolhydrater, för det mesta, får negativa konsekvenser sett till de flesta människors önskningar/hälsoambitioner. Ökad fettinlagring/minskad fettförbränning är ju bara början...men det räcker för de flesta människor som något negativt. Alla föredrar en sympatisk spegelbild framför en motsatt. Personligen ser jag LCHF-kost som än viktigare ur ett strikt hälsoperspektiv och jag är ganska övertygad om att vi bara sett början på vad en sådan diet både möjliggör och undviker (primärt tänker jag på icke-enzymatisk glykolisering av proteiner).

 

Vi vet också, tack vara den ymniga mängden pseudoforskning på "fettdieter" som i själva verket nästan alltid handlat om både fettrik/kolhydratrik kost, dvs vad som brukar benämnas stormarknadsdieten. Den är ju som bekant absolut sämsta möjliga kostsammansättning man kan tänka sig.

 

Här någonstans kan man då börja resonera i termer som att, tja det har nog sina poänger att, om man nu käkar kolhydratrikt, "tänka på posenten" vad gäller halten fett i kosten. Rent praktiskt är det nog troligtvis så att man i dessa fall bör fundera på att åtminstone minska kolhydratintaget bort från 50-60% av energiintaget ned till sisådär 20-25%. OM man nu s.a.s. vill både ha kakan och äta den. Ligger man istället kvar på högre kolhydratnivåer så prioriterar man knappast sin hälsa. Och inte heller detta är svart/vitt för OM vederbörande ex. har strålande insulinkänslighet, tränar hårt och inte bara kan utan behöver hålla ett högt energiintag så har man lite mer svängrum än en mer "normal" människa.

 

Så för att sammanfatta så här långt, vill man hålla kvar vid kolhydratdiet så bör följande alternativ vara giltiga.

 

1) Man kan ha/skapa en kroppslig miljö som funkar rätt bra för högt kolhydratintag, dvs god insulinkänslighet och självklart ingen stor kroppsfettmängd samt bedriva någorlunda seriös träning. Fettmängden i maten bör i dessa fall hållas ned helt enkelt för att kolhydratintaget är så högt (50+%)...och fett+kolhydrater är ju ingen bra kombination.

 

2) Den "lämplighet" som står som prerekvisit i föregående punkt gäller inte så därför anammar man istället en slags gyllene medelväg. Kolhydratintaget står kvar MEN sänks till sisådär 20-25% och man kan då sannolikt hantera ett högre fettintag på bättre sätt än annars. Man minimerar helt enkelt de negativa effekterna med kolhydratintag, för att man inte har ideala förutsättningar för detta, samtidigt som man njuter fördel av de positiva effekter som är förknippade med ökat fettintag.

 

Se ovanstående som kompromisser och definitivt inte ideal.

 

Så varför är det då bättre med lågkolhydratkost...egentligen? Vad är det egentligen vi vet? Jo, vi har ju det grundläggande som "alla" känner till härvidlag, dvs ideal bränslepartitionering (minskad fettinlagring, ökad fettförbränning), troligtvis en harang hälsoeffekter som vi bara ser början på än så länge. Men om vi blickar lite bortom detta så tycker jag vi finner lite mer spännande saker. Även om jag inte är helt förtjust i begreppet "sunt förnuft" så tycker jag ändå följande punkter har en del med det att göra. Jag vecklar ut dem lite så hav tålamod. :) Det är trots allt saker som ni troligtvis aldrig läst någon annanstans och som förhoppningsvis är tankeväckande så se det som en försenad julklapp från undertecknad. ;)

 

Sunt förnuft # 1 - WHO och mättade fettsyror:

Världshälsoorganisationen, WHO, nämner i sina senaste kostriktlinjer (från 2003 om jag inte minns fel) att mättade fetter fortfarande är att sky som pesten. Man nöjer sig inte bara med detta utan man pekar särskilt ut ett par mättade fettsyror, nämligen palmitinsyra och stearinsyra. Så vad är det med detta? Business as usual förvisso. Men vad är det som ur ett förnuftsperspektiv inte bara ställer till det utan vänder upp och ned på allt vad logik heter med detta? Jo, vad är det som är så speciellt med just palmitinsyra och stearinsyra?

 

Det är nämligen så att just dessa mycket mättade fettsyror är de mest förekommande i kroppens fettlager. Hmm...ja, än sen?

 

Jo, vad innebär detta konkret? Inte jättemycket för den som "alltid" ligger på ett kaloriöverskott (vilket ju är en omöjlighet...men vi leker i varje fall med tanken). Vi antar också att vederbörande följer något som liknar stormarknadsdieten, dvs fettomsättningen fungerar i princip bara åt ena hållet så att fett ackumuleras och inte förbränns.

 

Däremot, fundera på vad som händer när ovanstående människa får för sig att gå ned i vikt. En ledtråd: fundera på energibalansen för denna människa och vad som sker biokemiskt ur ett energiperspektiv. Kom också ihåg vad jag nämnde här ovan om kroppens fettlager? Går det upp ett Liljeholmens?

 

Ok, jag hälper lite på traven. Ponera nu att ovanstående person är fet. Riktigt fet. Tänk extrem texan som börjar morgonen på Dunkin' Donuts...rullar över till Taco Bell för ett mellanmål, lunchar på Donken, igen mellanmålar på Starbucks, äter middag på något matställe som garanterat bara finns i Texas och där man äter något kg kött med tillbehör. Kvällen avslutas med en påse jordnötter och super-sized cola. Jag tror att budskapet gått fram. Om en normal man har en kroppsfettsmängd som motsvarar 100.000 kcal så kan vi utgå från att vår texan har minst 5 ggr så mycket, dvs en halv miljon kcal. Är ni med?

 

Detta gigantiska energilager beståendes av fett är ju det som kommer att delvis konsumeras (inifrån) s.a.s. när vår käre texan i ren desperation provat det där nya trendiga LCHF eller vad det kallas. (OBS! Alldeles oavsett vilken diet vederbörande provar så är det fettlagren som kommer att tömmas så haka inte upp er på detta.) Vi konkretiserar lite. Vår texan, vi kan kalla honom Billy-Joe Bob kommer helt enkelt att hoppa på den förträffliga LCHF-kosten och till sin stora förvåning så blir han redigt mätt utan att ens komma i närheten av tidigare energiintag och inte ens sitt energibehov. För enkelhets skull så utgår vi från att Billy-Joe Bob har ett energibehov på 4000 kcal (kom ihåg, det är en rätt stor kille vi pratar om som dessutom väger en hel del). Så vad resultar då LCHF-ätandet i rent praktiskt. Jo följande:

 

Energiintag: 3000 kcal

Protein: 22%

Kolhydrater: 3%

Fett: 75%

 

Ok, så vad kan vi utläsa av ovanstående? Jo, Billy-Joe Bobs kost kommer sannolikt utan större problem leda till ketos och sedermera bra fettanpassning. Vad mera?

 

Energimässigt så har Billy-Bob "automagiskt" (pga den extrema mättnad han nu upplever) skapat ett kaloriunderskott. Hans behov ligger som sagt på 4000 kcal men han stoppar "bara" i sig 3000 kcal. Kort och gott ett underskott på 1000 kcal/dag. Inte dåligt! Klart Billy-Joe Bobs viktkurva kommer att peka nedåt framöver. Gött mos!

 

Vii stannar en stund här och försöker fundera lite på det där jag ordade om ovan. Vad menade jag med kroppsfett och de där mättade fettsyrorna som WHO förklarat som snudd på nazism? Ok, då tänker vi igen på energibalansteorin med följande som modell. Då får vi:

 

KALORIER_IN - KALORIER_UT = ÖVERSKOTT/UNDERSKOTT

 

Vi klär detta i siffror:

 

3000 - 4000 = -1000

 

Och lite påminnande beskrivande ord, dvs Billy-Joe Bob stoppar i sig 3000 kcal men har ett energibehov på 4000 kcal och detta resulterar i ett underskott (minustecknet) på hela 1000 kcal. Alla är med? Bra.

 

Men stopp och belägg, här är det något som inte stämmer. Energi kan ju enligt fysiken lagar varken försvinna eller uppstå ur tomma intet. Här får man ju en känsla av att underskottet inte kompenseras eftersom energiintaget bara är 3000. Borde inte ovanstående kompletteras en smula? Absolut, vi gör det.

 

Det ovanstående missar är att förtydliga vad KALORIER_IN resp. KALORIER_UT är.

 

KALORIER_UT = Billy-Joe Bobs energiförbrukning som består av basal metabolism, fysisk aktivitet (inte mycket) och viss termisk effekt (som inte är mycket att tala om). Vi kan lugnt nöja oss med att bara kalla det för "energiförbrukning".

 

KALORIER_IN = Det är så klart det som Billy-Joe Bob stoppat i sig under dagen, dvs 3000 kcal. Men vänta lite nu. De 1000 kcal som motsvarar underskottet då? Precis! Det är taget från fettlagret (och här tänker jag inte göra detta redan überlånga inlägg ännu längre och ännu mer komplicerat genom att blanda in olika typer av vävnads så vi nöjer oss med fettlagret). Det är alltså mat + fettlager. Då får vi följande en smula omskrivet:

 

EXOGENT_INTAG (Mat) + ENDOGENT INTAG (Fettlager) = ENERGIFÖRBRUKNING

 

Nu börjar vi närma oss finalen. Kika på den nya formeln. Det exogena intaget (alltså mat som kommer utifrån) är ju olika sammansättningar av proteiner, kolhydrater och fett. Går man ännu djupare så tar proteinerna vägen förbi peptider och till slut aminosyror. Kolhydraterna bryts ned till monosackarider/glukos. Fettet bryts ned till dess fettsyror. Detsamma gäller det endogena intaget (fettlagret som kommer inifrån kroppen) som dock bara är fett, dvs det bryts ned till beståndsdelarna som är olika fettsyror. Vi lägger nu helt fokus på fettdelen för att vara övertydliga.

 

Det exogena fettintaget består då så klart av det fett som Billy-Joe Bob ätit under dagen. Vi förenklar radikalt och ger bara exempel. Han fick bl.a. i något skede i sig kokosmjölk och en del lax (fråga mig inte hur med tanke på de matställen han besökte). Med fokus på fettet så har han alltså sannolikt fått i sig en del mättad laurinsyra (kokosmjölken) + lite fleromättad omega-3 (laxen).

 

Det endogena fettintaget kan vi inte själva reglera av någon märklig anledning utan det är främst de mättade fettsyrorna palmitinsyra + stearinsyra. Ja, ni vet de där riktigt farliga och ruggiga mättade fettsyrorna som WHO hade förklarat som nazism år 2003. Så, NU förstår ni vad jag menar eller hur?

 

I klartext då. När man "går ned i vikt" så består KALORIER_IN inte bara av mat utan även av kroppens fettlager. Detta fettlager råkar som av en ren händelse bestå främst av sådant som WHO i sin gudomliga vishet fördömt! Om vi går tillbaka till Billy-Joe Bob igen. Han hade som sagt en halv miljon kcal i sitt fettlager och om vi nöjer oss med att banta ned honom till en mer normal nivå, dvs 100.000 kcal så är det ändå 400.000 kcal som ska bort! Tänk dig själv att större delen av detta är mättat fett och dessutom de mättade palmitinsyra och stearinsyra.

 

På ren svenska: Hur i helsicke får man ihop detta på ett någorlunda rationellt och logiskt vis? Det WHO antyder är ju faktiskt antingen att a) kroppen är felkonstruerad eller B) det är ohälsosamt att bli av med övervikt. Inte bara så är större delen av fettlagret MÄTTAT utan det är också mättat med FEL sorts mättat fett. Uttryckt annorlunda:

 

Antingen har WHO fel...eller så har evolutionen "fel".

 

Hmm, vem skulle du satsa pengar på?

 

Sunt förnuft #2 - Kroppens idealbränsle:

 

Inom i synnerhet den etablissemangsmässiga läkarkåren och tränings/kost/hälso-sfären så hävdas det mer eller mindre regelbundet att kroppens idealbränsle är glukos. OM detta stämde, hur kommer det sig då att:

 

- kroppens glykogenlager inte är större än ca 2000 kcal för en normal man?

 

- kroppens fettlager är 100.000 kcal för en normal man?

 

- att kroppen ställer in sig på att i möjligaste mån använda ketonkroppar när den är hotad eller svag, dvs under svält, under graviditet och som nyfödd?

 

- att studier nu börjar visa att ketonkroppar ger bättre prestationer än glukos/glykogen? (De engelska OS-idrottarna som rapporterades om häromdagen exempelvis.)

 

Pust, jag har flera sådana där men det här är redan så långt så det får räcka. Måste iväg till gymet en sväng!

OK. OK.

Link to comment
Share on other sites


2) Den "lämplighet" som står som prerekvisit i föregående punkt gäller inte så därför anammar man istället en slags gyllene medelväg. Kolhydratintaget står kvar MEN sänks till sisådär 20-25% och man kan då sannolikt hantera ett högre fettintag på bättre sätt än annars. Man minimerar helt enkelt de negativa effekterna med kolhydratintag, för att man inte har ideala förutsättningar för detta, samtidigt som man njuter fördel av de positiva effekter som är förknippade med ökat fettintag.

 

Jag har kollat ett par dagar nu hur min kolhydratkvot ligger till och jag hamnar i snitt mellan just 20-25 E%. Man kommer ju en bra bit på vägen om man tar bort den rutinmässiga pastan, gröten, potatisen, riset, brödet och fikabrödet och ersätter det med bra fetter.

Link to comment
Share on other sites

Jag tänker att eftersom det tar längre tid innan jag blir hungrig med en klick smör till så blir det i slutänden ingen skillnad mer än att insulinet kanske håller sig på en lite lägre nivå. Vilket borde vara bra. 

 

Nja, man får vara försiktig med att förväxla GI med insulinutsöndring. Den totala insulinutsöndringen blir ju i regel densamma över tid oavsett GI-effekter (som enbart rör kolhydrater och "spikar") och inte tar hänsyn till vare sig kostsammansättning i övrigt eller andra effekter som man normal förknippar med glukosnivåer eller insulinutsöndring. För att bara nämna ett exempel så är ju fruktos väldigt "långsamt" och inte heller särskilt insulinpåverkande men bland det mest fettbildande som finns.

 

Men i det här specifika fallet tycker jag det är viktigt att man istället har båda fötterna på jorden och inte ägnar sig åt detaljfokus. Lägger man krut på att i allmänhet hålla ned intaget av kolhydrater/minimera glukosbelastning (men glöm GI) så finns ingen anledning att förstöra "livsnjutningsfaktorn"... En smörklick i kolhydratsammanhang eller t.o.m. socker till morgonkaffet är ingen katastrof för någon som sköter helheten bra.

 

Tänk på att 20% av vad man gör tenderar fixa 80% av det man vill åstadkomma så lägg fokus på rätt saker och undvik detaljfokus i allmänhet.

Link to comment
Share on other sites

Tackar Kjell! Jag är ju inget sanningsvittne men jag har än så länge inte kunnat motbevisa mig själv eller rent logiskt väcka andra motstridiga tankar kring detta trots idoga försök. Vad gäller punkt 2 där skulle man ju kunna tänka sig att ketonkropparna för biologiskt svaga/extra behövande är avhängigt någon slags läge där kroppen "resonerar" ok, celler, nu jäklar ligger vi risigt till så nu slår vi på användning av ketonkroppar och räcker inte det så slår vi på cellulosanedbrytning". Men i kombination med kroppens primära fettlager så skär det sig minst en smula. :)

 

Ha det!

 

Tillägg och lite mer utvecklande: Vad gäller ketonkroppsanvändningen ovan så är det därför rimligt att se denna som norm och det gedigna intag av kolhydrater vi idag anammar som ett kroppsligt undantag istället för tvärtom.

Link to comment
Share on other sites

Intressant frågeställning och uppenbarligen något många gått och tänkt på.

 

Jag tror inte det finns något svart/vitt svar utan man måste nog närma sig frågan från flera olika håll och sedan väga samtliga perspektiv mot varandra.

 

Men vad är det vi egentligen vet? Jo, vi vet ju att för mycket kolhydrater, för det mesta, får negativa konsekvenser sett till de flesta människors önskningar/hälsoambitioner. Ökad fettinlagring/minskad fettförbränning är ju bara början...men det räcker för de flesta människor som något negativt. Alla föredrar en sympatisk spegelbild framför en motsatt. Personligen ser jag LCHF-kost som än viktigare ur ett strikt hälsoperspektiv och jag är ganska övertygad om att vi bara sett början på vad en sådan diet både möjliggör och undviker (primärt tänker jag på icke-enzymatisk glykolisering av proteiner).

 

Vi vet också, tack vara den ymniga mängden pseudoforskning på "fettdieter" som i själva verket nästan alltid handlat om både fettrik/kolhydratrik kost, dvs vad som brukar benämnas stormarknadsdieten. Den är ju som bekant absolut sämsta möjliga kostsammansättning man kan tänka sig.

 

Här någonstans kan man då börja resonera i termer som att, tja det har nog sina poänger att, om man nu käkar kolhydratrikt, "tänka på posenten" vad gäller halten fett i kosten. Rent praktiskt är det nog troligtvis så att man i dessa fall bör fundera på att åtminstone minska kolhydratintaget bort från 50-60% av energiintaget ned till sisådär 20-25%. OM man nu s.a.s. vill både ha kakan och äta den. Ligger man istället kvar på högre kolhydratnivåer så prioriterar man knappast sin hälsa. Och inte heller detta är svart/vitt för OM vederbörande ex. har strålande insulinkänslighet, tränar hårt och inte bara kan utan behöver hålla ett högt energiintag så har man lite mer svängrum än en mer "normal" människa.

 

Så för att sammanfatta så här långt, vill man hålla kvar vid kolhydratdiet så bör följande alternativ vara giltiga.

 

1) Man kan ha/skapa en kroppslig miljö som funkar rätt bra för högt kolhydratintag, dvs god insulinkänslighet och självklart ingen stor kroppsfettmängd samt bedriva någorlunda seriös träning. Fettmängden i maten bör i dessa fall hållas ned helt enkelt för att kolhydratintaget är så högt (50+%)...och fett+kolhydrater är ju ingen bra kombination.

 

2) Den "lämplighet" som står som prerekvisit i föregående punkt gäller inte så därför anammar man istället en slags gyllene medelväg. Kolhydratintaget står kvar MEN sänks till sisådär 20-25% och man kan då sannolikt hantera ett högre fettintag på bättre sätt än annars. Man minimerar helt enkelt de negativa effekterna med kolhydratintag, för att man inte har ideala förutsättningar för detta, samtidigt som man njuter fördel av de positiva effekter som är förknippade med ökat fettintag.

 

Se ovanstående som kompromisser och definitivt inte ideal.

 

Så varför är det då bättre med lågkolhydratkost...egentligen? Vad är det egentligen vi vet? Jo, vi har ju det grundläggande som "alla" känner till härvidlag, dvs ideal bränslepartitionering (minskad fettinlagring, ökad fettförbränning), troligtvis en harang hälsoeffekter som vi bara ser början på än så länge. Men om vi blickar lite bortom detta så tycker jag vi finner lite mer spännande saker. Även om jag inte är helt förtjust i begreppet "sunt förnuft" så tycker jag ändå följande punkter har en del med det att göra. Jag vecklar ut dem lite så hav tålamod. :) Det är trots allt saker som ni troligtvis aldrig läst någon annanstans och som förhoppningsvis är tankeväckande så se det som en försenad julklapp från undertecknad. ;)

 

Sunt förnuft # 1 - WHO och mättade fettsyror:

Världshälsoorganisationen, WHO, nämner i sina senaste kostriktlinjer (från 2003 om jag inte minns fel) att mättade fetter fortfarande är att sky som pesten. Man nöjer sig inte bara med detta utan man pekar särskilt ut ett par mättade fettsyror, nämligen palmitinsyra och stearinsyra. Så vad är det med detta? Business as usual förvisso. Men vad är det som ur ett förnuftsperspektiv inte bara ställer till det utan vänder upp och ned på allt vad logik heter med detta? Jo, vad är det som är så speciellt med just palmitinsyra och stearinsyra?

 

Det är nämligen så att just dessa mycket mättade fettsyror är de mest förekommande i kroppens fettlager. Hmm...ja, än sen?

 

Jo, vad innebär detta konkret? Inte jättemycket för den som "alltid" ligger på ett kaloriöverskott (vilket ju är en omöjlighet...men vi leker i varje fall med tanken). Vi antar också att vederbörande följer något som liknar stormarknadsdieten, dvs fettomsättningen fungerar i princip bara åt ena hållet så att fett ackumuleras och inte förbränns.

 

Däremot, fundera på vad som händer när ovanstående människa får för sig att gå ned i vikt. En ledtråd: fundera på energibalansen för denna människa och vad som sker biokemiskt ur ett energiperspektiv. Kom också ihåg vad jag nämnde här ovan om kroppens fettlager? Går det upp ett Liljeholmens?

 

Ok, jag hälper lite på traven. Ponera nu att ovanstående person är fet. Riktigt fet. Tänk extrem texan som börjar morgonen på Dunkin' Donuts...rullar över till Taco Bell för ett mellanmål, lunchar på Donken, igen mellanmålar på Starbucks, äter middag på något matställe som garanterat bara finns i Texas och där man äter något kg kött med tillbehör. Kvällen avslutas med en påse jordnötter och super-sized cola. Jag tror att budskapet gått fram. Om en normal man har en kroppsfettsmängd som motsvarar 100.000 kcal så kan vi utgå från att vår texan har minst 5 ggr så mycket, dvs en halv miljon kcal. Är ni med?

 

Detta gigantiska energilager beståendes av fett är ju det som kommer att delvis konsumeras (inifrån) s.a.s. när vår käre texan i ren desperation provat det där nya trendiga LCHF eller vad det kallas. (OBS! Alldeles oavsett vilken diet vederbörande provar så är det fettlagren som kommer att tömmas så haka inte upp er på detta.) Vi konkretiserar lite. Vår texan, vi kan kalla honom Billy-Joe Bob kommer helt enkelt att hoppa på den förträffliga LCHF-kosten och till sin stora förvåning så blir han redigt mätt utan att ens komma i närheten av tidigare energiintag och inte ens sitt energibehov. För enkelhets skull så utgår vi från att Billy-Joe Bob har ett energibehov på 4000 kcal (kom ihåg, det är en rätt stor kille vi pratar om som dessutom väger en hel del). Så vad resultar då LCHF-ätandet i rent praktiskt. Jo följande:

 

Energiintag: 3000 kcal

Protein: 22%

Kolhydrater: 3%

Fett: 75%

 

Ok, så vad kan vi utläsa av ovanstående? Jo, Billy-Joe Bobs kost kommer sannolikt utan större problem leda till ketos och sedermera bra fettanpassning. Vad mera?

 

Energimässigt så har Billy-Bob "automagiskt" (pga den extrema mättnad han nu upplever) skapat ett kaloriunderskott. Hans behov ligger som sagt på 4000 kcal men han stoppar "bara" i sig 3000 kcal. Kort och gott ett underskott på 1000 kcal/dag. Inte dåligt! Klart Billy-Joe Bobs viktkurva kommer att peka nedåt framöver. Gött mos!

 

Vii stannar en stund här och försöker fundera lite på det där jag ordade om ovan. Vad menade jag med kroppsfett och de där mättade fettsyrorna som WHO förklarat som snudd på nazism? Ok, då tänker vi igen på energibalansteorin med följande som modell. Då får vi:

 

KALORIER_IN - KALORIER_UT = ÖVERSKOTT/UNDERSKOTT

 

Vi klär detta i siffror:

 

3000 - 4000 = -1000

 

Och lite påminnande beskrivande ord, dvs Billy-Joe Bob stoppar i sig 3000 kcal men har ett energibehov på 4000 kcal och detta resulterar i ett underskott (minustecknet) på hela 1000 kcal. Alla är med? Bra.

 

Men stopp och belägg, här är det något som inte stämmer. Energi kan ju enligt fysiken lagar varken försvinna eller uppstå ur tomma intet. Här får man ju en känsla av att underskottet inte kompenseras eftersom energiintaget bara är 3000. Borde inte ovanstående kompletteras en smula? Absolut, vi gör det.

 

Det ovanstående missar är att förtydliga vad KALORIER_IN resp. KALORIER_UT är.

 

KALORIER_UT = Billy-Joe Bobs energiförbrukning som består av basal metabolism, fysisk aktivitet (inte mycket) och viss termisk effekt (som inte är mycket att tala om). Vi kan lugnt nöja oss med att bara kalla det för "energiförbrukning".

 

KALORIER_IN = Det är så klart det som Billy-Joe Bob stoppat i sig under dagen, dvs 3000 kcal. Men vänta lite nu. De 1000 kcal som motsvarar underskottet då? Precis! Det är taget från fettlagret (och här tänker jag inte göra detta redan überlånga inlägg ännu längre och ännu mer komplicerat genom att blanda in olika typer av vävnads så vi nöjer oss med fettlagret). Det är alltså mat + fettlager. Då får vi följande en smula omskrivet:

 

EXOGENT_INTAG (Mat) + ENDOGENT INTAG (Fettlager) = ENERGIFÖRBRUKNING

 

Nu börjar vi närma oss finalen. Kika på den nya formeln. Det exogena intaget (alltså mat som kommer utifrån) är ju olika sammansättningar av proteiner, kolhydrater och fett. Går man ännu djupare så tar proteinerna vägen förbi peptider och till slut aminosyror. Kolhydraterna bryts ned till monosackarider/glukos. Fettet bryts ned till dess fettsyror. Detsamma gäller det endogena intaget (fettlagret som kommer inifrån kroppen) som dock bara är fett, dvs det bryts ned till beståndsdelarna som är olika fettsyror. Vi lägger nu helt fokus på fettdelen för att vara övertydliga.

 

Det exogena fettintaget består då så klart av det fett som Billy-Joe Bob ätit under dagen. Vi förenklar radikalt och ger bara exempel. Han fick bl.a. i något skede i sig kokosmjölk och en del lax (fråga mig inte hur med tanke på de matställen han besökte). Med fokus på fettet så har han alltså sannolikt fått i sig en del mättad laurinsyra (kokosmjölken) + lite fleromättad omega-3 (laxen).

 

Det endogena fettintaget kan vi inte själva reglera av någon märklig anledning utan det är främst de mättade fettsyrorna palmitinsyra + stearinsyra. Ja, ni vet de där riktigt farliga och ruggiga mättade fettsyrorna som WHO hade förklarat som nazism år 2003. Så, NU förstår ni vad jag menar eller hur?

 

I klartext då. När man "går ned i vikt" så består KALORIER_IN inte bara av mat utan även av kroppens fettlager. Detta fettlager råkar som av en ren händelse bestå främst av sådant som WHO i sin gudomliga vishet fördömt! Om vi går tillbaka till Billy-Joe Bob igen. Han hade som sagt en halv miljon kcal i sitt fettlager och om vi nöjer oss med att banta ned honom till en mer normal nivå, dvs 100.000 kcal så är det ändå 400.000 kcal som ska bort! Tänk dig själv att större delen av detta är mättat fett och dessutom de mättade palmitinsyra och stearinsyra.

 

På ren svenska: Hur i helsicke får man ihop detta på ett någorlunda rationellt och logiskt vis? Det WHO antyder är ju faktiskt antingen att a) kroppen är felkonstruerad eller B) det är ohälsosamt att bli av med övervikt. Inte bara så är större delen av fettlagret MÄTTAT utan det är också mättat med FEL sorts mättat fett. Uttryckt annorlunda:

 

Antingen har WHO fel...eller så har evolutionen "fel".

 

Hmm, vem skulle du satsa pengar på?

 

Sunt förnuft #2 - Kroppens idealbränsle:

 

Inom i synnerhet den etablissemangsmässiga läkarkåren och tränings/kost/hälso-sfären så hävdas det mer eller mindre regelbundet att kroppens idealbränsle är glukos. OM detta stämde, hur kommer det sig då att:

 

- kroppens glykogenlager inte är större än ca 2000 kcal för en normal man?

 

- kroppens fettlager är 100.000 kcal för en normal man?

 

- att kroppen ställer in sig på att i möjligaste mån använda ketonkroppar när den är hotad eller svag, dvs under svält, under graviditet och som nyfödd?

 

- att studier nu börjar visa att ketonkroppar ger bättre prestationer än glukos/glykogen? (De engelska OS-idrottarna som rapporterades om häromdagen exempelvis.)

 

Pust, jag har flera sådana där men det här är redan så långt så det får räcka. Måste iväg till gymet en sväng!

Ett helt underbart inlägg, stort tack för det :)

Link to comment
Share on other sites

Ett helt underbart inlägg, stort tack för det :)

 

Tackar och bockar! :)

 

En spontan punkt till kommer här.

 

Sunt förnuft # 3 - Hormonproduktion:

 

Vad jag kunnat utröna så är fett och då i synnerhet mättat fett extremt viktigt för en fullgod hormonproduktion. Ex. vet jag att Will Brink, en person med lite gurustatus inom den sfär som ägnar sig åt näringslära + träning (vilket man inte nödvändigtvis behöver fästa allt för stor vikt vid), rekommenderar ett 30%-igt intag av fett där minst 10% skall vara mättat. Jag har även återkommande noterat att väldigt många kvinnor inom fitnessfären som ofta lever kvar i 80-talet och fettnojans tid och som bytt till en mer fettrik kost i regel alltid får följande effekter: bättre hud, bättre kvalitet på håret och - sist men inte minst - mycket bättre mental stabilitet. Jag tycker exemplet med den här gruppen damer är intressant just för att dessa har det mycket svårare att nå de låga kroppsfettnivåer som krävs inom fitness och därför oftare upplever problem relaterat till hormoner och dess balans.

 

Men om vi helt skippar det ovanstående lite anekdotiska stycket så kan vi ändå nöja oss med att mättat fett är oumbärligt för en fullgod hormonproduktion. Något säger mig att så borde det väl inte vara om ex. WHO:s rekommendationer skulle stämma. :) Jag har exempelvis aldrig stött på någonting som på samma sätt visar på kolhydraters oumbärlighet (tja, frånsett när sumobrottare bygger sina kroppar då).

Link to comment
Share on other sites

Men i det här specifika fallet tycker jag det är viktigt att man istället har båda fötterna på jorden och inte ägnar sig åt detaljfokus. Lägger man krut på att i allmänhet hålla ned intaget av kolhydrater/minimera glukosbelastning (men glöm GI) så finns ingen anledning att förstöra "livsnjutningsfaktorn"... En smörklick i kolhydratsammanhang eller t.o.m. socker till morgonkaffet är ingen katastrof för någon som sköter helheten bra.

 

Okej, jag tror vi är ganska överens.

Link to comment
Share on other sites

Jag läser ofta om faran med att äta både socker och fett (typ munkar, choklad osv). Hur tänker ni kring dessa frågor. Finns det fog för hennes sätt att tänka - dvs att det är bättre att äta rent socker än socker OCH fett?

 

Det gör det. När man har höga halter glukos i blodet oxiderar lipider och ALE(advanced glycation endproducts) bildas. 

http://en.wikipedia.org/wiki/Advanced_glycation_end-product

 

Men värst är om de tillagas samtidigt i höga temperaturer tex om man blandar socker och fett och går loss med gasolbrännare på toppen av den där goa creme brulee:n. 

 

Är du intresserad av ämnet finns det en intressant föreläsning här:

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Jag har kollat ett par dagar nu hur min kolhydratkvot ligger till och jag hamnar i snitt mellan just 20-25 E%. Man kommer ju en bra bit på vägen om man tar bort den rutinmässiga pastan, gröten, potatisen, riset, brödet och fikabrödet och ersätter det med bra fetter.

 

En tanke som slog mig när jag läste det här. Den främsta anledningen till att det tog dryga tio år innan jag hoppade på en ketogen diet hade att göra med att jag därvidlag insett att framgångsrika kostomläggningar bygger på att man kan hålla dem över tid. Så när jag hängde kvar i en mer stenåldersliknande diet så hade det främst att göra med att jag inte kunde tänka mig ett liv utan rätt stora mängder mjölk, havregryn och annat. (Jo, jag vet, de sakerna hade ju inte direkt med stenåldersdiet att göra de heller...) Det jag få förbisåg var att själva ätandet påverkas så radikalt med LCHF. I min dåvarande "normvärld" så ingick ju att äta 5-8 ggr/dag och ibland faktiskt ännu oftare. Det blev ju så efterdom all skrymmande föda var nödvändig för att få i sig rätt energimängd...och inte höll jag ju mig mätt särskilt länge heller.

 

Många inom träningsvärlden har ju en blind tro på det där med små och frekventa måltider men i mitt fall så fanns det ju ingen annan möjlighet rent praktiskt. Inte uteslutet att det är så för rätt många tränande och det är därför man inte tänker sig att något annat är möjligt.

 

Hur som haver, det jag menar är att det du skriver skulle kunna antyda något liknande, dvs att du tror dig behöva en viss variation i din kost men som, när man väl börjat en riktig LCHF-diet, faktiskt inte behövs.

 

Ok, bara en spontan tanke och inget att fästa större vikt vid. :)

Link to comment
Share on other sites

Jag tror man lurar sig själv om man tillför fett för att få upp "kvoten". Jag räknar ofta kolhydraterna i gram och låter det styra snarare än andelen i energiprocent (även om jag för statistik på det också...).

 

Så för att svara på din fråga så tror jag ingenting ur ett "hälsoperspektiv" men däremot tror jag att det aldrig är rätt att äta "lightprodukter" där man ersatt nyttiga fetter med onyttiga kemikalier. Hellre då att äta de naturligt feta produkterna men aningen mindre...

Precis så tror jag oxå... light är uppfunnet av djävulen;)

Link to comment
Share on other sites

En tanke som slog mig när jag läste det här. Den främsta anledningen till att det tog dryga tio år innan jag hoppade på en ketogen diet hade att göra med att jag därvidlag insett att framgångsrika kostomläggningar bygger på att man kan hålla dem över tid.

 

I min dåvarande "normvärld" så ingick ju att äta 5-8 ggr/dag och ibland faktiskt ännu oftare. Det blev ju så efterdom all skrymmande föda var nödvändig för att få i sig rätt energimängd...och inte höll jag ju mig mätt särskilt länge heller.

 

Hur som haver, det jag menar är att det du skriver skulle kunna antyda något liknande, dvs att du tror dig behöva en viss variation i din kost men som, när man väl börjat en riktig LCHF-diet, faktiskt inte behövs.

 

Ok, bara en spontan tanke och inget att fästa större vikt vid. :)

 

Tack för tanken :)

 

Det är just för att jag vet att jag inte skulle kunna hålla en striktare kost idag som jag inte gör det. Jag vet hur mitt liv ser ut och det är annat som är viktigare än en optimal kost (hur nu den skulle se ut för mig).

 

Jag äter oftast bara två gånger per dag och det är en av dom stora fördelarna med en större fettmängd i maten. Jag slipper sätta igång och fundera på nästa måltid när jag har ätit klart den innan.

 

Mycket av variationen jag har idag skulle jag kunna avstå ifrån gladeligen, men då måste mitt liv se annorlunda ut först. Men vissa småsaker håller jag nog fast vid fast jag inte behöver.

Link to comment
Share on other sites

Undra om hunger har överhuvudtaget med blodcsocker att göra, när man äter LCHF. Jag har i alla fall inte märkt några svängningar alls p.g.a hunger.

 

Jag tänker också att hunger och blodsockersvängningar är två helt olika saker. Det är ytterst sällan jag har blodsockersvängningar.

Link to comment
Share on other sites

Tillägg och lite mer utvecklande: Vad gäller ketonkroppsanvändningen ovan så är det därför rimligt att se denna som norm och det gedigna intag av kolhydrater vi idag anammar som ett kroppsligt undantag istället för tvärtom.

 

Det här kanske är en dum fråga men jag undrar. Att "det gedigna intag av kolhydrater vi idag anammar" är något förhållandevis nytt köper jag, men när under människans utveckling skulle vi ha levt på så fettrik och kolhydratfattig kost under så lång tid att ketonkroppsanvändningen blev norm? Att det länge (alltid?) varit en del av oss är en sak, men norm?

 

Min bild av "ursprungsmänniskan" är att kosten säkerligen kunde variera rejält beroende på tillgång och årstid. Jakten var säkerligen inte heller alltid lyckosam. "Ursprungsmänniskan" som förövrigt inte finns då vi i våra kroppar bär spår av alla utvecklingsstadier vi har passerat. Även från den apliknande varelsen som satt i träden och mumsade på frukt.

Link to comment
Share on other sites

Jag kan bara se på mig själv. 

 

Innan LCHF: Mycket lite fett, bara lightprodukter men mycket socker och stärkelse = övervikt. Fettskrämd

 

LCHF: normalvikt

 

Efter LCHF (bibehållet fettintag, men en ökning av stärkelse och socker) övervikt

 

Men jag är inte fetare nu än innan LCHF så det verkar som om det inte gör någon skillnad om jag äter lite eller mycket fett för min vikt. Det är om jag äter kolhydrater som styr vikten. Så jag byter inte ut mina fullfettprodukter oavsett om jag minskar på kolhydraterna eller inte. 

 

Och jag kan se på de i min familj och släkt som inte gått över på lchf eller ens försökt minska kolhydraterna men som har slutat med nyckelhål och lågfett. Ingen av dem har blivit fetare. 

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

  • 3 weeks later...
Det här kanske är en dum fråga men jag undrar. Att "det gedigna intag av kolhydrater vi idag anammar" är något förhållandevis nytt köper jag, men när under människans utveckling skulle vi ha levt på så fettrik och kolhydratfattig kost under så lång tid att ketonkroppsanvändningen blev norm? Att det länge (alltid?) varit en del av oss är en sak, men norm?

 

Min bild av "ursprungsmänniskan" är att kosten säkerligen kunde variera rejält beroende på tillgång och årstid. Jakten var säkerligen inte heller alltid lyckosam. "Ursprungsmänniskan" som förövrigt inte finns då vi i våra kroppar bär spår av alla utvecklingsstadier vi har passerat. Även från den apliknande varelsen som satt i träden och mumsade på frukt.

 

De enda dumma frågorna är de som inte ställs har någon klok person sagt. :)

 

Vad gäller ketonkroppsanvändningen som norm så är du sannolikt helt rätt ute. Det är ju främst de ofta omnämnda eskimåerna och masajerna som man skulle kunna hävda varit strikta LCHF-kostföljare och således haft detta som en norm. Dessutom så har man ju sannolikt ätit betydligt mer likt LCHF-kost ju kargare/nordligare  klimat man vandrat till/bosatt sig i. Nu hävdade jag iofs bara att de höga kolhydratintag vi idag upplever världen över är en felaktig norm ur ett hälsomässigt perspektiv, dvs vi får börja med att anamma det från det hållet.

 

Man måste också komma ihåg att kroppen är ett högst dynamiskt system, dvs över tid så sker en mängd olika biokemiska processer som varierar betydligt baserat på sådant som energiintag, kostkvantitet/-kvalitet. Det är alltså närmare sanningen att tänka i termer av "mer eller mindre" än att saker och ting är absoluta, ex. så är en LCHF-diet mer (mest!) ketonkroppsproducerande än en stormmarknadsdiet...och det är ju egentligen det vi menar men av praktiska skäl förenklar vi det medvetet/omedvetet.

 

För att försöka sammanfatta lite så är det ju enklast att betrakta LCHF rent praktiskt. De människor som BÖR se LCHF ur ett normperspektiv är därför de med stor övervikt/fetma/insulinresistens/metabolt syndrom etc. Kort och gott alla människor som av en eller annan anledning som symptom eller orsak brottas med vad som skulle kunna liknas vid en fettmetabol störning. För denna grupp människor så handlar det helt enkelt om att optimera sitt tillfrisknande.

 

Bortom denna grupp så är det måhända felaktigt att tala ur ett normperspektiv om vi strikt utgår från vad som BEHÖVER göras för ens hälsa. Om vi däremot vidgar perspektivet till vad som KAN göras för att optimalt se över kosten och uppnå hälsa så ligger än en gång LCHF väldigt bra till.

 

Det går att skriva mycket mer om detta men om det finns någon kärnäpoäng i detta så är det troligtvis att det är väldigt lite som talar för att de kostrekommendationer vi idag matas med "uppifrån" inte bara är felaktiga utan i många fall direkt ohälsosamma.

Link to comment
Share on other sites

Det gör det. När man har höga halter glukos i blodet oxiderar lipider och ALE(advanced glycation endproducts) bildas. 

http://en.wikipedia.org/wiki/Advanced_glycation_end-product

 

Men värst är om de tillagas samtidigt i höga temperaturer tex om man blandar socker och fett och går loss med gasolbrännare på toppen av den där goa creme brulee:n. 

 

Värt att nämna i AGE-sammanhang är att det fokus man lägger på AGE nästan alltid handlar om "exogen" AGE, dvs behandling/tillagning/processande av mat/substitut för mat (läsk etc). Någon minns kanske det larm som vårt kära Livsmedelsverk orsakade för några år sedan när man lade fokus på akrylamid i chips? Det är också sedan länge omdiskuterat hur stek- och grillmutagener ställer till det. Men till synes helt bortglömt, åtminstone bland de bredare lagren och detta gäller även bland de snävare lagrens breda lager ("expertlagret" med inflytelserika och "kommunikationsägande"), är "endogen" (kroppsegen) AGE. Jag återkommer till detta men först en intressant observation.

 

När jag för rätt många år sedan nu började intressera mig för AGE så fanns det i princip ingenting på svenska om det AGE bottnar i dvs, glykation/glykering eller icke-enzymatisk glykosylisation/glykolisation (kärt barn har många namn...). För några år sedan så uppenbarade sig dock de första svenska sökresultaten och inte helt oväntat så var det skönhetsvård som var dess kontext. Glykering och AGE är starkt förknippat med åldrandeprocessen och således var de första svenska artiklar jag läste om det avsedda för kvinnor som ville optimera sin skönhet och bromsa åldrandet (av främst huden). Det som är intressant att komma ihåg då är att i de råd man gav så betonades inte bara att undvika AGE-produkter utan även kosten. Och kosten, tja det var ju i sedvanlig ordning enbart fokus på mikronutrienter, dvs mycket antioxidanter, (bär/"frukt å grönt"...tallbarr och kottar etc). Inte ett dyft nämndes om den mest väsentliga aspekten av AGE, dvs den endogena.

 

Med denna utläggning så börjar jag närma mig min poäng att det vi stoppar i oss måhända kan innehålla en hel del AGE men det pågår i varierande omfattning en långt värre och starkare AGE-produktion på insidan. Det här kan vara intressant att hålla i minnet när ni stöter på fundamentalistiska veganer som vill briljera med sin nutritions/biokemiska kunskap ex. genom att hävda att 30 bananer om dagen är ideal kost...för då slipper man massa kött som kan ha höga AGE-nivåer (exogena intaget igen) pga tillagningsprocessen. Man väljer givetvis alltid att förbise det faktum att kött i sig självt motverkar glykering...eller så känner man inte till det.

 

Sammanfattningsvis, den endogena glykeringsprocessen (som leder till AGE etc) är när den sker:

 

1) mycket starkare än den exogena (jag har läst om faktorer på 10.000 och mer vid jämförelser).

2) till synes beroende av...trumvirvel...glukosnivåer och insulinnivåer.

 

Kort och gott, att ur det enkla perspektivet skönhet (hudåldrande) smaska loss på MER frukt, MER grönsaker, för att optimera sitt intag av antioxidanter utan att samtidigt ta sig åtminstone en redig funderare på vad som borde prioriteras, dvs minskade glukosnivåer/minskade insulinnivåer, det blir lite grand som att känna sig tillfreds med att Coca Cola ska fixa folkhälsan. Smakar måhända gott men ger tveksamma resultat.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Både kvark och kvarg är gångbara. Själv föredrar jag så enkel stavning som möjligt. Jag skriver också tex jogurt istället för yoghurt. Dessutom försöker jag använda svenska så mycket som möjligt. Och helst finlandssvenska ;) jag skriver tex inte pommes utan fransk potatis eller franskisar. Samma gäller mail och printa respektive e-post och skriva ut. Och så vidare. Men kvarg är nog den stavning som vinner en googleomröstning förstås.

Link to comment
Share on other sites

Vad gäller ketonkroppsanvändningen som norm så är du sannolikt helt rätt ute. Det är ju främst de ofta omnämnda eskimåerna och masajerna som man skulle kunna hävda varit strikta LCHF-kostföljare och således haft detta som en norm. Dessutom så har man ju sannolikt ätit betydligt mer likt LCHF-kost ju kargare/nordligare  klimat man vandrat till/bosatt sig i. Nu hävdade jag iofs bara att de höga kolhydratintag vi idag upplever världen över är en felaktig norm ur ett hälsomässigt perspektiv, dvs vi får börja med att anamma det från det hållet.

 

Man måste också komma ihåg att kroppen är ett högst dynamiskt system, dvs över tid så sker en mängd olika biokemiska processer som varierar betydligt baserat på sådant som energiintag, kostkvantitet/-kvalitet. Det är alltså närmare sanningen att tänka i termer av "mer eller mindre" än att saker och ting är absoluta, ex. så är en LCHF-diet mer (mest!) ketonkroppsproducerande än en stormmarknadsdiet...och det är ju egentligen det vi menar men av praktiska skäl förenklar vi det medvetet/omedvetet.

 

Okej, tack, då vet jag bättre vad du menade.

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...