Rapport om stenålderskost; finn fem fel

[Erik 2]

Ofta undrar jag hur de får till det, tankemässigt. Här kan man också så hur journalister läser rapporterna och vad de gör av dem, se längre ned. 

Finn fem fel! 

 

Stenålderskost minskade vissa blodfetter | | forskning.se

Stenålderskost, det vill säga mat utan raffinerat socker, spannmål och mejeriprodukter, kan minska nivån av triglycerider hos personer med typ 2-diabetes. Höga nivåer innebär en risk för åderförkalkning och hjärt-kärlsjukdomar.

 

I studien från Umeå universitet undersöktes överviktiga personer med typ 2-diabetes. Deras kroppsvikt minskade kraftigt efter tolv veckor med paleolitisk kost (stenålderskost) men nedgången i blodfettet triglycerider var störst bland de deltagare som höll sig mest till den paleolitiska kosten, inte bland de deltagare som gick ner mest i vikt.

– Resultaten understryker att det inte bara gäller att vara fixerad vid badrumsvågen och hur mycket man äter, utan att det också handlar om vad man stoppar i sig, säger Julia Otten, forskare vid Umeå universitet och överläkare.

Äta som på stenåldern

Under den paleolitiska tiden, det vill säga äldre stenåldern, levde människorna som jägare och samlare. De åt en kost baserad på grönsaker, frukt, magert kött, fisk, nötter och ägg. Innan jordbruket slog igenom stod spannmål, mejeriprodukter och baljväxter inte för någon betydande del av kosten. Inte heller hade man tillsatt socker eller salt.

Nutida ursprungsbefolkningar på ön Kitava och Grönland lever fortfarande som jägare och samlare och äter en diet som liknar den man åt under den paleolitiska perioden. De befolkningarna har också låg förekomst av hjärtkärlsjukdom.

Ledde till viktminskning

I den aktuella studien undersöktes överviktiga individer med typ 2-diabetes. Efter bara tolv veckor med paleolitisk kost minskade kroppsvikten kraftigt, liksom nivåerna av blodsocker, blodtryck och triglycerider. Det är dock mycket vanligt att personer går ned i vikt när de testar olika typer av dieter, och viktnedgång i sig innebär i regel förbättrade värden. Problemet med värden som förbättras av viktnedgång är att den förbättringen sällan blir bestående, eftersom vikten så småningom ofta återgår. Därför inriktades studien på att undersöka i hur hög grad förbättringen av uppmätta värden vid paleolitisk kost hängde samman med själva viktnedgången och hur mycket som berodde på kostomläggningen.

Stenålderskost effekt på blodfetter

Det gick då att se att försökspersonernas förbättring vad avser blodsocker och blodtryck mest orsakades av själva viktnedgången. Däremot var nedgången i triglycerider störst bland de deltagare som höll sig mest till den paleolitiska kosten, inte bland de deltagare som gick ned mest i vikt.

– Förmodligen hänger de sänkta nivåerna samman med att den paleolitiska kosten har mycket omättade fetter från exempelvis nötter, oljor och fisk samt magert kött, medan dieten inte innehåller mejeriprodukter med mättat fett, säger Julia Otten.

Risk för hjärt-kärlsjukdomar

Höga triglycerider är en riskfaktor för att utveckla ateroskleros, det som kallas åderförkalkning, och hjärt-kärlsjukdomar. I studien ingick 27 personer med typ 2-diabetes som fick paleolitisk kost. Åtta personer som istället åt som vanligt ingick i en observationsgrupp, dock inte en randomiserad kontrollgrupp.

Försökspersonernas triglyceridvärden sjönk i genomsnitt under tolv veckors paleolitisk diet från 1,8 mmol/L till 1,1 mmol/L. I vilken grad de förbättrade värdena hängde samman med viktnedgång eller med kostens sammansättning undersöktes med regressionsanalys, varvid man alltså kunde se att det var deltagare som mest strikt följde den paleolitiska dieten som hade störst nedgång av triglycerider.

Vetenskaplig artikel:

Using a Paleo Ratio to Assess Adherence to Paleolithic Dietary Recommendations in a Randomized Controlled Trial of Individuals with Type 2 Diabetes.

Kontakt:

Julia Otten, biträdande universitetslektor, överläkare, Institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, Umeå Universitet, Julia.Otten@umu.se

 

https://www.svd.se/stenalderskost-minskar-nivan-av-blodfetter

 

Stenålderskost – utan mjöl, smör och socker – kan minska nivån av blodfetter hos personer med typ 2-diabetes.

Hälsovinsten verkar bero på kosten i sig, inte den viktnedgång som ofta följer.

Under strecket

Anna Lena Wallström/TT

Publicerad 2021-07-09

Under äldre stenåldern levde människan på magert kött, fisk, nötter, frukt och grönsaker och ägg. Mejeriprodukter, spannmål och socker var däremot främmande inslag, och är också bortplockat från menyn hos den som i dag äter stenålderskost.

Förespråkare av stenålderskost menar att den motverkar vällevnadssjukdomar som kärlkramp. Det har också visat sig att ursprungsbefolkningar i Papua Nya Guinea och Grönland, som äter mat liknande stenålderskost, har låg förekomst av hjärtkärlsjukdomar.

Nu har en studie vid Umeå universitet visat att stenålderskost – eller paleolitisk kost – ger tydliga hälsovinster för överviktiga personer med typ 2 diabetes. Efter tolv veckor noterades såväl påtaglig viktnedgång som sänkta nivåer av blodsocker, blodtryck och blodfetter (triglycerider).

– Det är väl känt att dieter, till exempel stenålderskost, leder till viktnedgång och därmed förbättrade värden. I den här studien undersökte vi vilka förbättringar som berodde på viktnedgången och vilka som berodde på stenålderskosten, säger Julia Otten, biträdande universitetslektor, överläkare och en av forskarna i studien.

Studien visade att förbättringen av blodsockernivå och blodtryck kunde förklaras med viktnedgången. Men de minskade blodfetterna var en följd av kostomläggningen, inte att vågen visade mindre.

– Det verkar vara kvaliteten på fettet i kosten som påverkar triglyceriderna, alltså att det är mer omättat fett och mindre mättat fett. Vi kunde däremot inte hitta bevis i vår studie för att minskat intag av kolhydrater påverka triglyceriderna, säger Julia Otten.

Med andra ord: Mindre fett kött och mindre feta mejeriprodukter och mer av fett från till exempel olja, nötter och fisk gjorde skillnaden.

– Det kan vara något att tänka på för vem som helst, trots att vi bara har undersökt det hos individer med typ 2-diabetes i vår studie, säger Julia Otten.

Studien är publicerad i den vetenskapliga tidskriften MDPI Nutrients.

Anna Lena Wallström/TT