Jump to content

Löpning; Mekanisk fråga


MariaF
 Share

Recommended Posts

Det pratas mest biokemi och sådant bland oss som fortfarande är aktiva i detta forum men jag tänker att jag slänger ut denna fundering här ändå, även om den är av mer biomekanisk natur, eftersom jag vet att det finns folk som springer också. Jag ogillar att fråga i fb-grupper eftersom man mer eller mindre alltid får kommentarer som "kontakta en fysioterapeut istället för att fråga på fb"... :rolleyes:

Jag har börjat springa med en förening. Första gången var jag riktigt nervös, här snackar vi Ultralöpare! Folk som springer fram och tillbaka över Skåne (25mil), mellan Göteborg och Laholm (32mil), fjällultror osv och ordförande tangerar damrekordet på att ha sprungit längst i hela Sverige (vete sjutton var de reggar detta?). Hur som helst, det är socialt spring i lugnt tempo, typ 6-7min/km och tom 8, beroende på terräng. Jogging, alltså. Gå i backar. Hittills har jag bara varit med på flacka rundor på asfalt/grus. Jag hänger på rätt bra, inga större problem under själva rundan (12-15km) men jag springer ju mer än när jag springer själv. Är jag själv blir det mer springa/gå om vartannat, även om jag släppt MAF-pulsen och går mer på känsla. (Ultra är förresten allt längre än maraton, dvs 42km.)

Jag har ju också hakat på ett träningsprogram och utnyttjar detta tillsammansspring på att öva just tillsammansspring inom programmet, för att kanske kunna springa lopp utan att känna mig kass. I coachingprogrammet ingår en del styrka, det jag varit dålig på innan. Jag håller alltså på att försöka träna upp mjukdelar runt om i kroppen även om jag prioriterar de posturala övningarna för hållningen och för att inte gå sönder.

Det jag då noterat och grunnat på efter dessa rundor är varför jag får ont i höfterna efteråt? Det är okej så länge jag rör mig men gör ont oavsett om jag sitter eller står stilla, det väcker mig på natten efteråt och jag kan inte ligga på sidan utan endast rygg funkar. Ska jag försöka beskriva det gör det ont i skelettet, inte i mjukdelar. Om man nu kan få ont i skelettet? Att tex skelettcancer gör ont vet jag, men inte var smärtsensorerna sitter? För jag tror att det är stegdunkandet jag känner av... Men... Vad gör jag åt det? Springer annorlunda? Springer mer..? :blink:

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Har själv haft ont i höfterna och speciellt nattetid när jag hade uppehåll med simningen under pandemin. Beställde tid för ultraljud  för att utesluta artros. Inget fel på dina höfter, bara för lite muskler, sa han med glimten i ögat. Personligen skulle jag springa mindre. Vad jag förstått är det stressreduktion du vill åt. Men det finns ju andra sätt att tillgå för detta. Aseem Malhotra tar även upp det här med för mkt träning i sin bok. Ps.Är bättre nu när jag börjat simma igen. Ds.

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Tyvärr är "för mycket träning" nästan alltid det som kommer upp först bara för ATT man tränar. Jag jobbar 100% på ett kontorsjobb och rör mig nog snarast för lite sett till kroppens behov. Sen är det naturligtvis så att stress är stress oavsett var den kommer från och det är den sammanlagrade effekten som är viktig och ja, jag har ju mycket stress i livet. Det braiga med coachingprogrammet är att återhämtning och meditation är schemalagt. :wub: 

Jag var lite inne på att jag fortfarande kanske är aningen svag i höfterna men borde jag inte då ha ont i mjukdelarna? Typ träningsvärk?
Eller så blir det för intensivt eftersom jag är van att varva med gång?
För 5år sen gick höftböjaren sönder. Jag både hörde och kände när den brast. Det var på en halvmara i San Diego så inte stannade jag för det, inte... Detta känns också djupt inne i höften men känslan nu är helt annorlunda. Likaså annorlunda än när jag efter vila och rehab av bristningen fick ont igen när jag började springa igen (mindre ont men samma karaktär). Slemsäckar kan också bli inflammerade, men de sitter mer utanpå höften.

 

Måste förresten lägga till Jonas Coltings roliga beskrivning om återhämtning för äldre (från fb härom dagen) :D:

Man måste tänka mer på återhämtningen när man blir äldre!
Precis. Man måste tänka mer på att inte bli sittande eller liggande för när man är äldre så gubbar man till sig på nolltid. En eftermiddag i kontorsstolen utan motion men med fika istället innebär per automatik några kilos övervikt, rynkigare skinn, mjällvårtor i armhålan och sviktande potens.
Fy fan för det. Så därför bör man tänka mer på återhämtningens och vilandets degenererande och stagnerande effekter. Passar man sig inte så smyger gubbigheten på en. Innan man vet ordet av går man med sandaler och strumpor tillsammans (slå mig hårt i ansiktet om det händer mig, kanske är det en ond dröm jag kan vakna ur?), prenumererar på Postkodlotter och börja räkna vardagsmotion som riktig träning.
Aldrig stanna aldrig stelna är mitt motto för det värdiga åldrandet. Det ovärdiga åldrandet kan de som tror att ålder är en oåterkallelig sjukdom ägna sig åt. I regel är det samma personer som peakade som 19-åringar och sen ägnar resten av livet att prata om det. Till priset av annalkande mjällvårtor. Mjällvårtor, hör ni!
Så i den rätta andan av att inte vila sig fet och rynkig med hängande pung och sviktande spänst så suppade jag en timme först. Sedan sprang jag fyra km på gräs. Barfota. Efter det satt jag faktiskt still ett tag. Men märkte också att pungen började sagga ned mot knävecken så då åkte jag och simmade 2500 m på Alideberg. Ikväll ska jag köra swimrun och efter det lite styrka. Just det, jag ska ju både snitsla på och av vår bana till swimrun också men det är ju promenad så det räknas inte. Hängpung bryr sig inte om promenad! Det är ju det alla åldrande hängpungare (med mjällvårtor) inte fattar! Det får vara en jävligt rask promenad isåfall. Annars är det hängpung. Med mjällvårta på.
Alternativet är ju att bara ge upp. Lobotomera all kvarvarande självkänsla och stolthet. Börja dricka sojamjölk och permanent etablera en testosteronnivå som en skolflickas. Anpassa sig. Acting your age. Vad det nu ska betyda. Antagligen uppfunnit av hängpungarna. Fy fan för det.

Aldrig stanna aldrig stelna. Kom ihåg vart ni läste det först. Syns på barrikaderna. Bar överkropp. Kokosolja. Tajta i skinnet som djungeltrummor.

  • Like 7
Link to comment
Share on other sites

Träningscoachen Effie (tala om oxymoron!!!) undrar om du ändrat mycket på en gång. Intensitet, typ, längd…?

 Och det är väl benhinnor, senor och annat sånt som behöver långsam tillvänjning. Borde vara vana, så mycket som du springer; det är därför jag frågar om förändring. 

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

2 timmar sedan, Cederulla sade:

 

Men du kan väl träna/röra dig på andra sätt?

Jo, det ingår också i min träning numera i och med coachingprogrammet. :) Non-impact för variation, gärna simning, rodd eller cykel. Jag springer alltså inte varje dag. Just nu kör jag mest handgräsklippare utan drivning  på stor gräsmatta som alternativträning. 

53 minuter sedan, Effie sade:

Intensitet, typ, längd…?

Jo, det var det jag var inne på själv. Distansen är inget problem men detta blir som sagt intensivare även om det är lugnt än när jag är ute själv. Men träningsvärk hade varit lättare att förstå än denna ”skelettvärk”… 

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

Jag fick ju min skelettvärk när jag inte simmade. Hade ont hur jag än låg, men bäst på rygg. Trots att jag gick med bungupumpstavar och intervall i backar ca 30 min per pass. Det vore nog inte dumt med ett ultraljud på höftpartiet, så du vet vad du ska utgå ifrån. 

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Det känns som om du kanske skulle behöva lugna lite? För många år sedan så gick min höftböjare också sönder, dessutom hade jag problem med mina knän. Jag slutade att springa och började cykla istället. Bor på landet, har många långa fina vägar att cykla på.  För mig var det väldigt bra. Knäna blev mycket bättre och höftböjaren läkte ut.

Värk tänker jag är ett sätt för kroppen att kommunicera och kanske det är så att du just nu ska vila från springandet, kanske inte ens gå promenader? Du har ju viljan och disciplinen, gör något annat. (Och cykling är toppenbra!) Kanske ett besök hos doktorn också?

Kan också tillägga att jag efter tre år började springa igen och det funkade fint.

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

23 timmar sedan, Effie sade:

Och jag gillar Coltings text, även om den gränsar till hysteri… 🙂 

Håller med 🙂

Vill inte tjuva denna tråd men att som en del tränings- och hälsoprofiler sätta sig själv som referenspunkt när man bedömer vad andra borde klara av och inte blir inte alltid så bra. I synnerhet inte om man själv har en extraordinärt stor förmåga. Då behövs nog lite ödmjukhet och inlevelseförmåga tror jag. 

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Att kroppen går sönder kan ju bero på flera saker, tänker jag. Att man går fram för fort och inte hinner bygga upp sig är en sån sak. Att belasta fel och nöta fram problem är en annan och det var det som knäckte min höftböjare för några år sen. Tyvärr trodde inte fysioterapeuten att min dåliga hållning skulle påverka; det var höften som var "svag" som skulle stärkas och när det inte hjälpte valde jag att börja jobba med min hållning. Konstigt nog försvann min 34år gamla hälseneinflammation då... Fast det heter inte hälseneinflammation numera utan hälsenebesvär. Så gammal var min åkomma... 
Hur som helst, precis som ni säger är jag inne på att det är belastningen som är en bov här. Intensiteten av hamrandet som stegisättningen ger, som ju vid tillsammansspring är större än när jag joggar själv. Det gäller att vara stark så kroppen klarar "the impact of running" som Dr. Romanov säger. 
Men om man inte vet VAD som gör ont är det svårt att förstå vad kroppen menar. Vill den ha mindre spring i allmänhet? Mindre intensivt spring? Mer styrka hos mjukdelarna? Mer posturalträning med förhoppningsvis förbättrad belastning? Mer löptekniksövningar? Allt?

2 timmar sedan, Kattuggla sade:

Kanske ett besök hos doktorn också?

Min relation med läkare är, trots att VC-läkaren i förra veckan skrev ut högre dos östrogen, inte... helt reparerad... :ph34r:  Jag vet liksom inte vad en doktor skulle kunna göra? Mer än möjligen ge mig svar på frågan VAD är det som gör ont när jag springer med högre intensitet (mindre gång) och ge mig ipren eller nåt men efter att ha läst på lite tror jag @Effie träffade rätt. Benhinnor. Fast inte de på smalbenen utan de runt höftbenen. Fast helt säker kan jag ju inte vara. Intressant nog sprang jag knappt 17km igår (själv) och har inte haft just det problemet natten till idag. Så utan att veta i vilken ända jag ska börja ska jag minska (som flera av er redan sagt) springet och träna annat, framför allt posturalt, löpteknik och vanlig styrka. Inga fler Friskis&Svettis-skutt till Basshunter (musiker) som jag gjorde häromdagen... Det stod "enbenshopp 2-4min" i schemat och jag tänkte att det är roligare att hoppa enligt gammal aerobicsstuk. Jag skuttande en timme bara för att det var så himla roligt..! Attans vilken träningsvärk jag fick i rumpan... :D

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

 

19 timmar sedan, MariaF sade:

Min relation med läkare är, trots att VC-läkaren i förra veckan skrev ut högre dos östrogen, inte... helt reparerad... :ph34r:  Jag vet liksom inte vad en doktor skulle kunna göra?

Förstår vad du menar..

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Funderar...springer du i VFF även när du springer med gruppen?...🤔
Jag upplever inte att det blir så mycket "studsande" när jag springer i dem...
Fysioterapeut istället för doktor tror jag på, om det är höfterna som ska kollas upp, om du inte rent av behöver remiss till röntgen/ultraljud... 

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

3 timmar sedan, Jamtlandstjej sade:

Funderar...springer du i VFF även när du springer med gruppen?...

Nej, jag kan springa runt 7km i dem utan problem men mer är jag inte tränad för (har sprungit 5km på ren asfalt). På sikt hoppas jag komma dit att jag alltid kan springa med dem för jag upplever också att löpsteget blir bättre.
Mitt förtroende för fysioterapeuter vacklar också... Som jag skrev ovan, när jag drog höftböjaren gick jag till en sån och fick en massa övningar för att stärka höften för enligt henne var det den som var "svag" eftersom den gick sönder. Jag var mer inne på att den var felbelastad och därmed fick ta smällen men hon trodde som sagt inte att min dåliga hållning hade med saken att göra. 1,5år senare, eftersom jag fortfarande hade problem, bestämde jag mig för att göra nåt åt hållningen (förvisso också hos en fysioterapeut men en som själv fått gå en annan väg för att rätta till sig själv), och efter det har jag haft färre problem. Nu jobbar jag med löpsteget också även om jag i dagsläget inte har råd med en coach i POSE löpteknik. Köpte så sent som igår en äldre film med POSE Method of Running (Dr. Romanov) för 56kr på Tradera för att prenumerationstjänsten de numera har blir kostsam i längden. (Så less på alla dessa prenumerationstjänster!)
Kan förresten lägga till att jag sprang knappt 17km två dagar efter tillsammansspringet och efter det hade jag inte ont i skelettet, men då sprang jag själv och gick lite ibland och stannade och fotade kanalen som är torrlagd och så så intensitet torde åtminstone vara en del av det hela.

  • Like 5
Link to comment
Share on other sites

1 timme sedan, MariaF sade:

förvisso också hos en fysioterapeut men en som själv fått gå en annan väg för att rätta till sig själv)

Tror det är en viktig erfarenhet att ha för att bli en bra fysioterapeut 😉

Läste för många år sedan en kommentar om dietister. Det löd ungefär "lita inte på en dietist som inte själv varit fet!". 

 

1 timme sedan, MariaF sade:

Kan förresten lägga till att jag sprang knappt 17km två dagar efter tillsammansspringet och efter det hade jag inte ont i skelettet

Kan vara som du antar, intensiteten. När du springer själv håller du kanske en lämpligare takt för dig? 

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

1 timme sedan, Kahavia sade:

Kan vara som du antar, intensiteten. När du springer själv håller du kanske en lämpligare takt för dig? 

Ja precis, jag lägger in mindre pausar lite då och då. Bryr mig inte om tid. Men jag vill ändå gärna veta vad det är som värker för att kunna hitta ett sätt att träna upp förmågan till högre intensitet utan smärta för flåset hänger ju med. Benhinnor verkar dock mest sannolikt.

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

13 timmar sedan, HelgeK sade:

Varför inte gå till en kiropraktor, och få S-I lederna undersökta , om de inte rör sig normalt kan de ge höftproblem.

Jag går ju till min posturaltränare så de har koll på mitt rörelsemönster. Jag vill ju mest veta VAD som gör så ont.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

10 timmar sedan, MariaF sade:

Jag går ju till min posturaltränare så de har koll på mitt rörelsemönster. Jag vill ju mest veta VAD som gör så ont.

Då får du väl fråga din posturaltränare om S-I lederna rör sig normalt, och be posturaltränaren förklara för dig vad som är fel och framkallar smärtan . Är din posturaltränare  fysioterapeut ,  så har de normalt bara 3 års  utbildning. Kiropraktorerna har 5 års utbildning, och det är stor skillnad mellan utbildningarna, och behandlingsformerna.

Link to comment
Share on other sites

12 timmar sedan, HelgeK sade:

det är stor skillnad mellan utbildningarna, och behandlingsformerna.

Det är jag väl medveten om, jag har varit hos kiropraktor många gånger. Jag har fullt förtroende för posturaltränaren, han är naprapat också och skickar en vidare om han tror man behöver det (så fick jag kontakt med kinesiologen (som har 3års utbildning)).
SI-lederna kan naturligtvis vara påverkade, jag har kvarvarande problem av foglossningstyp sen jag fick sista barnet för 12år sen. De påverkas garanterat av dunkandet vid fotisättningen. Frågan är om det är de som gör ont? Den smärtan brukar gå ut mer i ryggen.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

  • 3 weeks later...

Mitt inlägg i MAF-tråden hade passat bättre här inser jag :) 
Tror absolut det har med rörelsemotoriken att göra. Det är ju fullt möjligt att du hade varit sliten ändå efter ovanligt lång runda, men ju bättre motorik desto mindre punkt-överbelastning blir det. Nu är ju det i det optimala scenariot för det tar ju tid att lära om och det lär ju inte bara vara höfterna det rör sig om, alla delar spelar roll, sen har man ju naturligt bättre eller sämre motorik för just löpning, men alla kan förbättra den avsevärt. Ofta är det dessutom inte den del som tar stryk som är "värst" motoriskt men å andra sidan brukar den motoriken bli sämre pga skador och överbelastning man drar på sig. Trail är lite extra klurigt eftersom motoriken så att säga räknas i precis varje steg, men är man ute i teknisk terräng kan ju varenda steg vara det andra olikt. Att vänja sig vid att känna in och vara kroppsmedveten under hela rundan samt känna igen mer och mer hur det borde kännas blir desto viktigare än när man rullar på monotont på plattmark, även om det senare sägs generera högre skaderisk om man inte har bra motorik. 


Kolla som sagt gärna in thebalancedrunner.com (Jae Gruenke, Feldenkrais-terapueft), prenumererar man på nyhetsbrevet får man ett gäng gratisövningar som är lätt att testa hemma. Den med 8 övningar (om jag minns rätt) går igenom de stora grunderna. T ex magrotation, höftrörelser, använda sig av gravitationen för att slippa jobba för mycket. Finns en hel hög YT-klipp också hon spelade in ett varje dag i minst en månad i början av pandemin. Rena guldgruvan! 

Ska man styrketräna/rehabträna förespråkar hon att undvika statiska core-övningar som exempel men övningar i allmänhet som går ut på att man måste fixera bålen. I löpning vill man vara rörlig och avspänd i magpartiet, det kan bli svårare om man är van vid att göra tvärtom. I allmänhet är diagonala övningar bättre än liksidiga. Hellre enbens- än tvåbensövningar om man säger så. Det mesta i benstyrketräningsväg går att göra diagonalt istället för liksidigt men lite knepigare förstås om man vill använda tunga vikter. 


 

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

On 2021-09-04 at 09:23, MariaF sade:

 

Det jag då noterat och grunnat på efter dessa rundor är varför jag får ont i höfterna efteråt? Det är okej så länge jag rör mig men gör ont oavsett om jag sitter eller står stilla, det väcker mig på natten efteråt och jag kan inte ligga på sidan utan endast rygg funkar. Ska jag försöka beskriva det gör det ont i skelettet, inte i mjukdelar. Om man nu kan få ont i skelettet? Att tex skelettcancer gör ont vet jag, men inte var smärtsensorerna sitter? För jag tror att det är stegdunkandet jag känner av... Men... Vad gör jag åt det? Springer annorlunda? Springer mer..? :blink:

Btw angående detta; nervsignaler är kluriga. Smärtsignaler tänker jag på då i det här fallet. Jag tror inte man har några smärt-nerver i själva skelettet, den fasta stommen så att säga (ska dock inte svära på det), så din smärta måste ju komma från något relaterat till skelettet. Man kan t ex få en inflammation som i längden kan leda till överben/deformation (det senare på väldigt lång sikt i regel), vanligast är väl annars att det sitter i anknytning till en led eller ett muskelfäste. Men iom att nerver som sagt är kluriga kan det lika gärna vara så att det är en krampande muskel någon helt annanstans (t ex ryggen/nacken) som ger signaler på annat håll. 
Vad jag fått lära mig så för varje del av kroppen finns en motsvarighet som i bästa fall harmoniserar med delen ifråga eller möjliggör dess funktion. Har man t ex funktionella/mekaniska problem "nertill" (knän, fötter exempelvis) sitter grundproblemet nästan alltid ganska långt upp (mot vad man kan tro), exempelvis bröstryggen. Höfterna ska "harmonisera med" huvudet i anslutning till nacken så min gissning hade varit att ev. smärta där antingen kan härröra från nackproblem alternativt orsaka strul där med. Motoriskt skulle det exempelvis kunna vara så att man har en ofördelaktig hållning i huvud/nacke när man springer eller onödig spänning. Om så är fallet brukar det vara mer fördelaktigt att börja med att rätta motsvarigheten för att möjliggöra även för det påverkade området att göra sitt. 

Link to comment
Share on other sites

4 timmar sedan, Irre sade:

Jag tror inte man har några smärt-nerver i själva skelettet, den fasta stommen så att säga (ska dock inte svära på det), så din smärta måste ju komma från något relaterat till skelettet.

Det märks att du är ny. ;) Min historia finns i forumet lite här och där, jag orkar inte plita ner den igen. Sjukgymnasten bekräftar dock att det med stor sannolikhet är benhinnorna som smärtar. 

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

48 minuter sedan, MariaF sade:

Det märks att du är ny. ;) Min historia finns i forumet lite här och där, jag orkar inte plita ner den igen. Sjukgymnasten bekräftar dock att det med stor sannolikhet är benhinnorna som smärtar. 

Landar med foten för långt bak. Utgår ifrån att det inte är det klassiska; för hög "klack" på skon, och inte heller en klassisk överansträngning av att helt enkelt öka för mycket av något ovant (finns övningar annars för att stärka framsidans muskler så risken minskar). Kvarstår = motorikövningar. 
Men jag får känslan av att du inte är så intresserad av den aspekten så ska sluta tjata :) 

Btw så kvarstår fortfarande fenomenet att långt ner = oftast ofördelaktig rörelse relativt högt upp. 

Link to comment
Share on other sites

18 minuter sedan, Irre sade:

Men jag får känslan av att du inte är så intresserad av den aspekten så ska sluta tjata :)

Det är nog snarare så att jag är rätt påläst... och i ett läge där jag inte orkar dra hela historien igen vilket krävs för att någon som inte har bakgrunden ska hänga med och dra korrekta slutsatser. Ungefär som när en nybörjare i detta forum undrar "Varför går jag inte ner i vikt?" utan att ge bakgrundsinfo. Då får man gissa, dra det gamla vanliga och kanske är det en person utan en mängd bakgrundskunskap eller så har personen det och blir lite irriterad över att få det mest basala till svar.
Gissa VARFÖR jag går i posturalträning? Gissa varför jag kör coachingprogrammet "10mån till 10mil"? Gissa varför jag tränar styrka fast jag avskyr det? Och jag ställde ju faktiskt frågan "VAD är det som gör ont? och har fått ett sannolikt svar, bekräftat av fysioterapeuten - benhinnor.

24 minuter sedan, Irre sade:

tgår ifrån att det inte är det klassiska; för hög "klack" på skon

Helt rätt, jag föredrar VFF (om än inte på 15km och uppåt).

  • Like 4
Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Jaha, ja, jag fortsätter väl i denna tråd... Höften värker och igår började ländryggen också... Summering:
När jag var 6år ramlade jag i en skidbacke och mamma tog mig till kiropraktorn första gången.
När jag var 14år fick jag träffa sjukgymnast första gången för ryggen/hållningen.
När jag var 14år fick jag också hälseneinflammation och blev gipsad året efter när varken stillhet eller kortison hjälpt. Jag ramlade med kryckorna och landade på höger höft.
När jag var 16-17år gick jag regelbundet till kiropraktor för ryggen under lång tid och fick även laser i hälsenan som aldrig blev bra.
När jag var drygt 20år fick jag hållningsträning i grupp hos sjukgymnaster.
När jag var 25år halkade jag i en trappa på jobbet pga våta skor och landade ett par trappsteg ner. Höll pärmar och laptop så det blev en stum stöt upp genom ryggen.
Sen har jag varit ganska förskonad ändå genom åren men har förstås haft ont lite då och då i ryggen.

Jag provsprang för 4dagar sedan med gänget jag fått skelettont av. Själva springet gick bra, då hade jag inte ont och jag bröt efter 9km (de sprang 17km en vanlig, sketen torsdag). Det var först andra dagen efter spring (lördagen) höften gjorde som ondast men inte skelettontet då utan mjukdelsmässigt.
Helgen tillbringades med trädgårdsröj eftersom jag inte kan springa och trots att jag inte kände av något medan jag höll på som kom ländryggsbesvären på söndag kväll. Så nu sitter jag och tycker synd om mig själv. Vi har haft en fantastiskt vacker höstdag och jag har suttit inne och jobbat hela dagen, inte ens en lunchpromenad. 
Detta är alltså ingen fråga eller så, jag bara inser att ländrygg/höft sitter ihop och jag skulle nog behöva reda ut hur det ser ut mekaniskt och mjukdelsmässigt för att kunna angripa det på bästa sätt...
Eller, med andra ord, jag vill bara beklaga mig lite... :rolleyes:

  • Like 5
  • Sad 1
Link to comment
Share on other sites

Du har varit med om en del, tyvärr tror jag att din historik spelar roll, du har skapat sårbarheter genom alla skador och när du frestar på så rivs dessa upp. Jag har också en höft som spökar med jämna mellanrum pga en luftfärd i barndomen ur en överslaf ned på golvet med höften före och sen ett antal år med idrott som frestade på samma höft med ideliga upphopp på det anslutna benet. 

Har någon filmat dig när du springer, så du kan analysera hur höften rör sig. 

En annan sak är om du har koll på generna 😉 för: Endothelial NOS (eNOS), also known as nitric oxide synthase 3 (NOS3) or constitutive NOS (cNOS), is an enzyme that in humans is encoded by the NOS3 gene located in the 7q35-7q36 region of chromosome 7.

 

 

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

On 2021-10-12 at 11:03, Erik 2 sade:

Har någon filmat dig när du springer, så du kan analysera hur höften rör sig.

Ja, @Tobias (tror jag det var) tipsade om en kille i Västerås som jag träffade och fick en genomgång av men det var några år sen. Då var det tydligt att jag hade för låg kadens, vä höft var svag och åkte ut och hö knä fick då möjlighet att vrida sig inåt (kobent) och så sköt jag ifrån steget med hö stortå vilket förklarade varför jag hade en valk under just den stortån. Men det är nog dags igen... Sonen filmade mig i augusti men inte för att analysera just det men det kanske jag ska försöka göra själv också tills jag är bra nog att köpa en analys.

Nu får jag nog ge mig på epigenitiken igen... Jag har inte riktigt orkat hålla igång den delen vad gäller mig själv (när det gäller autism däremot...). Är inte riktigt med på vad du avser men det märker jag nog snart. :)

 

  • Like 6
Link to comment
Share on other sites

  • 2 weeks later...

Fortfarande inget skelettont, bara ont i höften. Promenader ger inte samma intensitet så så länge jag rehabbar slipper jag skelettontet. Det är bra. 
I veckan har jag träffat vanliga sjukgymnasten, samma tjej som jag träffat ibland genom åren och som jag nämnde i inledningen av denna tråd. För några veckor sen fick jag övningar för min "svaga höft" (inte helt oväntat men jag behövde bolla med nån) som inte hjälpt nämnvärt och denna vecka har hon remitterat mig till läkare med rekommendation om röntgen. Kostnad per besök, 100kr. (För mig, i alla fall...)
Igår träffade jag posturaltränaren. Och gick därifrån utan ont alls, utom uppför trappan, då kändes det lite. Hon kollade mitt rörelsemönster när jag gick (vilket vanliga fysion inte gjort...) och korrigerade olika höga höftkammar mm med övningar. Jag har jobbat aktivt med psoas i flera år för det är nästan alltid vad man börjar med, men tydligen samarbetar den dåligt med sätesmuskeln så det är dags att gå vidare. Nu jobbar jag en del med sätet också i form av vanlig styrketräning men med vissa justeringar, som ska ge fokus posturalt, aktiverades helat andra delar (skitsvårt!) och vips hade kroppen ändrats! Jag blir lika fascinerad varje gång detta händer. Kostnad per besök, 1500kr... Så ja, det blir mer sällan att jag träffar henne. Men det känns ändå bra!

  • Like 6
Link to comment
Share on other sites

40 minuter sedan, Kattuggla sade:

Vad du kämpar!! Heja dig!

Tack! Blir alltid lättare med lite heja! :wub:
Jo... Vad har jag för val...? Lite som med maten och hälsan i stort, om man ger upp, vad finns då? Äta sig själv till döds? Sitta i soffan och sunka ihop och äta smärtstillande för rumpan, laxermedel för att tarmen ska tömma sig och åka permobil på Ica (á la America)...?
Nu vet jag iofs att man kanske inte MÅSTE springa många mil i rad för att må bra... men jag MÅR så himla bra när jag kan... så jag måste ju försöka! :)

  • Like 6
  • Thanks 1
Link to comment
Share on other sites

Och oavsett...så måste väl 1500:- som ger resultat vara bättre än 100+100+100+... som bara är slöseri med tid? Något som ger hopp, som ger möjligheter...

Det är väl det vi är ute efter...möjligheter att få röra oss, springa (om vi nu vill), orka, ha kul, leva...

Jag hejar på, jag också

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Tack för påhejning och för den kommentaren, det är ju helt sant, @Effie! :wub: Att jag inte tänkt på det...? Eller ja, jag har kanske hoppats att det ska funka just denna gång... 
Posturalträningen kostade mig närmare 10.000kr när jag började intensivt för 3år sen, och det resulterade i att min ömma hälsena försvann efter 34års problem, min bröstrygg värkte mindre ofta osv så det har varit värt vartenda öre. Så visst är det dumsnålt att gå till nån som bara sätter på ett plåster som ändå ramlar av efter en tid...
Det var lite intressant; när jag betalade hos sjukgymnasten i veckan bad killen i receptionen om ursäkt för att han behövde ta betalt. Jag nämnde då att jag ibland går till en posturaltränare så denna hundralapp var ju inget. Han berättade då att kliniken i början inte varit ansluten till landstinget så han förstod vad jag menade men lade till att "vi gör ju ändå samma sak"... -"Nej, sa jag, det uppfattar jag inte att ni gör. Ni jobbar helt olika." Han såg lite ställd ut men frågade inte vad jag menade. Lite synd, kan jag tycka... Lite som läkare som inte vill veta vad en patient som blivit frisk själv gjort för att åstadkomma det.

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

6 timmar sedan, MariaF sade:

och det resulterade i att min ömma hälsena försvann efter 34års problem, min bröstrygg värkte mindre ofta osv...

Du får ju ens egna problem med lite ont här och där ibland att kännas futtiga att klaga över 😉

har också varit på postural-träning (optimummetoden), dock var min sjukgymnast då inte klar med utbildningen, så jag kom undan rätt billigt, plus att jag bara varit där tre gånger.
men som du beskriver det, så hade det säkert kunna spara en hel del för sjukvården, samtidigt som det kunde hjälpt bättre för fler.
Hmm, känner vi igen detta från något med kost också...

  • Like 1
  • Boom 1
Link to comment
Share on other sites

8 timmar sedan, Tobias sade:

Du får ju ens egna problem med lite ont här och där ibland att kännas futtiga att klaga över 😉

Haha, man vänjer sig, vet du. Kommer ihåg första gången jag skulle springa lopp, då stod det nåt om att man inte fick starta om man hade ont i hälsenan. Jag blev helt ställd, det hade jag ju jämt?! 😂

Jag har också valt Optimummetoden. De tre första gångerna hos tjejen som jobbar där, de två följande hos grundaren. Sen skickade han mig vidare till tjejen jag går hos nu för han kom inte åt smärtan jag hade i ett specifikt muskelfäste (skinka/hamstring i den nu krånglande höften). Denna tjej var anställd av Optimum innan de flyttade till Mölndal.

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...