Härtill är jag nödd och tvungen (citat, Biskop Brask)

[Syster]

...att erkänna att jag idag syndat med friterade potatisklyftor med skal. Var på "fin" lunch med jobbet och tänkte att idag ska jag inte vara så besvärlig, beställde sålunda en fin köttbit med gorgonzolasås och ovanstående potatis. Jag kan säga att den var vid det tillfället ljuvligt god! Så här efter några timmar börjar den känslan försvinna, med råge, kan jag säga.

 

Mina fötter har helt ändrat storlek, och inte till det mindre, utan till det större, 2 storlekar närmare bestämt, fick låna sonens skor för att kunna ta mig ut på ett värdigt sätt.

 

Byxstorleken har också förändrats, inte den heller till det mindre, det är väl samma sak där tror jag, 2 storlekar upp, mysbyxor med andra ord.

 

Oljudet från magen ska vi tala tyst om, eller kanske inte, jag måste försöka överrösta den!

 

Har jag lärt mig något idag? Ja! var besvärlig, och strunta i vad andra tycker om vad jag beställer när jag går ut för att äta lunch.

[Lily73]

Ja jösses, sätt dig själv och din "besvärlighet" först nästa gång tycker jag, inte värt stöket som blir i kroppen att inte vara besvärlig

[dufva]

Ska man nu "synda" så är det trots allt bättre med potatis än med pasta eller ris

Potatis har trots allt bara15% kolisar

[Syster]

Sko och byxstorlek har idag gått tillbaka till det normala, men magen morrar lite missnöjt fortfarande.

Idag blir det smör och ägg, och inga avsteg på ett tag nu.  ett låångt tag.

[Carl August Arge]

" Vi kan göra alt, men inte allt är nyttigt!"  (lösligt efter Paulus)

 

För mig är det så vigtikt att se det slik, att alla mina val är mina val = lära mig att inte låta mig styras av andras krav & förväntningar (finns mycket att øva på där....!).

 

Och sen att alla val har konsekvenser - och att det är jag som har ansvaret för konsekvenserna. De är mina. Om jag inte gillar konsekvensen har jag möjligheten att lära mig att ändra beteende sådan att jag får konsekvenser som jag tycker bättre om.... (finns mycket att øva på där....!).

 

Førra helgen var mina barn till middag. Mycket trevligt, med bl.a. god mat. Jag tillot mig att äta 2 små potatisar..... tja, før at "passa in"....før att beløna mig....whatever...  . Mitt BS var 14,5 en timme senare  och først normalt 5 timmar senare....(5,7)

 

Vist kan jag gøra slikt, men jag vill inte ha sådana konsekvenser....räkningen är bara før stor. Så: inga potatisar frammøver.

 

Jag vill mkt hellere fortsätta vara en nøjd diabetiker typ 0 ........och det känns bra....som en seger. Det är en seger.

 

Carpe diem. En dag i taget.

 

 

 

[Jerker]

Haha... så passande med ett citat av gamle Brasken! Ni vet väl om att det i år är 500 år sedan han blev biskop i Linköping?