Jump to content

Tröstäta (tips som stoppar)


Xtra lchf
 Share

Recommended Posts

När allt går fel, jag vet hur man ska äta hur man ska träna men så fort livet blir det minsta kurvigt eller sömnen svajar så släpps alla hämningar godis, bullar ja you name it alla kolhydrater finns nu i magen. Och så blir det varje gång. Det är ju sååå synd om mig så jag borde få äta??? Har nyligen gått ner ca 10kg men har nu okändvikt ¦( någon som har haft samma problem men lyckats sig ur denna destruktiva trend? Vill då gärna få dina bästa tipps. Ska försöka ta mig samman i morgon, måndag en bra dag att börja sitt nya liv! (Försök 209...)

Link to comment
Share on other sites

Du börjar med MBC-kaffe vid den första hungern, o åkallar den känslan du hade i början av ditt  -10-kilos- resan. Alltså radera bakåt några dagar, hitta den där här härliga yeah-känslan du hade då , tyck om dig själv, tyck att du är bra.., du kunde ju det då o att det går att komma igen!. Nu börjar jag om... Jag kan o jag vill... Vet ej hur gammal du är men du har hela livet på dig att testa!!  o nu har du testat att fela rejält, det KOSTAR, men det går att komma igen, jag lovar! Kanske att du kan testa utan kaseinfritt (som jag en tid tillbaka , lite dyrare dock. Några dagar är du svullen men,  i morgon måndag börjar det,  Släng det farliga du har hemma kvar! O analysera om det är värt att göra så här mot dig nästa gång du råkar ut för den pressen du tyckte att du hade nu... Hör av dig, om några dagar

Link to comment
Share on other sites

Jag skulle rekommendera att ta tag i problemet, VARFÖR hjärnan vinner över dig om och om igen.

 

Jag har haft samma problem under många år, dessutom är jag sockerberoende. Jag har kämpat och fallit om coh om igen, tills helt nyligen då kroppen och knoppen började samarbeta!!

Jag har gått till en hälsocoach som har vänt mig ut och in och jag har fått hjälp att börja "laga" mig själv. Då började helt plötsligt kosten att fungera!!

 

Varför är det synd om dig?

Vad är det som har hänt, både nu nyligen och hur ser ditt liv ut?

Det krävs mer än att bara lägga om kosten. Man får möblera rätt uppe i hjärnan också. För vissa räcker det att fokusera på vad man äter, hur och när, för andra krävs det lite annan taktik.

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Man måste ha en klar strategi om man ska vinna över ett sånt inlärt beteende

 

Planera för hur du ska bete dig nästa gång det inträffar

 

 

Se till att inte ha dåliga saker hemma

Se till att veta exakt vad du ska ta fram för käk nästa gång det händer så du blir som en förprogrammerad robot ^_^

 

Sätt nolltolerans för dig själv

Acceptera inte minsta felsteg utanför planen du satt upp

Med bra planering kommer makt över beteendet ska du se

 

 

Det går nog inte över en natt att bryta ett sånt mönster men det kommer att bli längre perioder som du lyckas hantera det och på sikt kommer det beteendet bara att bli ett avlägset minne över hur du gjorde förr :rolleyes:

Link to comment
Share on other sites

När allt går fel, jag vet hur man ska äta hur man ska träna men så fort livet blir det minsta kurvigt eller sömnen svajar så släpps alla hämningar godis, bullar ja you name it alla kolhydrater finns nu i magen. Och så blir det varje gång. Det är ju sååå synd om mig så jag borde få äta??? Har nyligen gått ner ca 10kg men har nu okändvikt ¦( någon som har haft samma problem men lyckats sig ur denna destruktiva trend? Vill då gärna få dina bästa tipps. Ska försöka ta mig samman i morgon, måndag en bra dag att börja sitt nya liv! (Försök 209...)

Hej!

Jag vet precis vad du pratar om! Jag har valt att se mig som matmissbrukare (en person som dövar/förstärker alla sorts känslor med mat). Utöver det är jag även sockerberoende.

Detta beteende är något jag växt upp med då min mormor, mamma och moster samt mina systrar fungerar på samma sätt. Det har alltså varit helt normalt i vår familj att äta (oftast godis, kakor, glass) när man är: glad, trött, deppig, lycklig, vill mysa till det, vill fira, vill straffa, vill belöna och så vidare.

 

Jag klarade av att leva på det viset ganska länge men ju äldre jag blev desto större blev konsekvenserna. Viktökning och psykiskt mående bland annat.

 

Jag har sedan testat alla dieter som finns för att bli av med min övervikt. Blev till och med godkänd till en gastric bypass men avböjde på grund av rädsla (vilket jag är väldigt lycklig över nu)

 

LCHF stötte jag på för första gången 2009 och sedan dess har jag provat i olika omgångar men varje gång har jag fallit tillbaka i sockerfällan. Denna gången gjorde jag allt annorlunda.

 

1. Jag accepterade mina problem och att jag för min egen skull behöver leva ett liv utan kolhydrater.

2. Jag slutade tycka synd om mig själv på grund av att jag inte kan ät kolhydrater. Tog av mig offerkoftan helt enkelt. Jag väljer att se det som att jag väljer ett hälsosammare alternativ för mig själv. JAG FÅR ÄTA VAD JAG VILL MEN JAG VÄLJER ATT INTE GÖRA DET istället för JAG FÅR INTE ÄTA ditten och datten.

3. Jag uteslöt allt som triggar mig. Inga lchf-bakverk, sötningsmedel, mörk choklad. Endast MAT. Vill jag ha något gott äter jag bär och ibland nötter.

4. Jag slutade belöna mig med mat. Nu när jag når ett mål köper jag mig något fint. När jag nådde 10 dagar köpte jag en klocka och fick en ring av min sambo.

5. Jag äter mig mätt och äter igen först när jag är hungrig.

6. Jag faller dit ibland, ingen är perfekt, men jag straffar inte mig själv för dem snedsteg jag gör. Gjort är gjort, det är bara att fortsätta kämpa vidare. Tänker aldrig "imorgon ska jag börja om. Imorgon ska jag börja mitt nya liv. På måndag börjar jag om från noll"

När jag har ramlat i fällen så börjar jag om DIREKT! Det finns inget som heter på måndag börjar mitt nya liv. Livet sker under tiden, och vill man inte missa något så ska man ta vara på både dåliga och bra dagar.

7. Jag är värd ett bra, lyckligt och hälsosamt liv. Jag är värd ett långt liv. Jag är älskvärd, jag är värdefull. Jag älskar mig själv och tar därför hand om mig själv på bästa sätt. Bara för att andra behandlar eller har behandlat mig dåligt finns det ingen anledning för mig själv att göra samma som dem. Jag är det viktigaste i mitt liv.

Affirmationer är det bästa som finns. Ja, man känner sig jääävligt löjlig när man står där i spegeln och säger till sig själv att man älskar sig själv och att man är värdefull. I början tror man inte alls på det men om man fortsätter så blir det en självuppfyllande profetia.

 

Så har jag gjort denna gången, och det är det allra bästa jag någonsin gjort för mig själv. Jag har gett mig själv chansen och möjligheten till ett fantastiskt liv.

Gör det du också, det är mitt tips!

 

 

Lycka till och behöver du hjälp så hör mer än gärna av dej!

Och du, glöm inte att du är värdefull och värd det bästa.

 

Stor kram

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

"När allt går fel, jag vet hur man ska äta hur man ska träna men så fort livet blir det minsta kurvigt eller sömnen svajar så släpps alla hämningar godis, bullar ja you name it alla kolhydrater finns nu i magen. Och så blir det varje gång. Det är ju sååå synd om mig så jag borde få äta??? Har nyligen gått ner ca 10kg men har nu okändvikt ¦( någon som har haft samma problem men lyckats sig ur denna destruktiva trend? Vill då gärna få dina bästa tipps. Ska försöka ta mig samman i morgon, måndag en bra dag att börja sitt nya liv! (Försök 209...)"

 

A och O är att inse att maten och tröstätandet är ett symptom och inte själva sjukdomen. Även om det finns flera positiva aspekter av lågkolhydratkost som delvis inverkar på detta så är det inte hela lösningen. Sådant som minskat sötsug, naturlig vandring mot mindre frekvent ätande och ett ätande där man "naturligt" börjar följa kroppens signaler i form av mättnad etc hör till de positiva aspekterna.

 

Bortom detta så handlar det om ett flyktbeteende som destruktivt normaliserats och detta är i regel alltid närvarande i alla sorters beroenden, dvs man söker antingen en njutning/tillfredställelse som, åtminstone tillfälligt, avleder bort från det obehagliga. Komponent två är att slka avtrubbning, dvs de obehagskänslor man upplever vill man dämpa i möjligaste mån. Betraktar man såväl strävan efter njutning som strävan efter avtrubbning så är det inte långsökt att det ofta kan handla om både och för den som utvecklat ett matberoende (eller "sockerberoende"). Det som ytterligare komplicerar är ju att mat finns överallt, nästan när som helst på dygnet om man bor bortom Sjöbo. Mat är inte heller stigmatiserat på samma sätt som "riktiga" droger som ex. illegaliserats. Som lök på laxen så är mat dessutom något vi måste få i oss...men i lagom mängd. Kort och gott, det är ett minst tveeggat svärd. 

 

Det Aleks tar upp ovan är av vikt här och som jag tolkar det är det han tar upp just det jag menar med att maten är ett symptom men sannolikt inte grundproblemet.

 

Det du bör börja med är att först och främst försöka få grepp om vad som händer, när det händer. Tänk tillbaka på när du haft tröstätarincidenter och fundera kring vad det var som utlöste dem. Vad kände du? Vad tänkte du? Var så detaljerad du kan (för dig själv åtminstone). Försök sedan finna känslo- och tankemönster som leder till handlingen att söka tröst i maten. Detta är en slags inlärt beteende men ett första steg att ta sig ur det är att förstå hur och när det händer och sedan attackera det därifrån.

 

Lycka till! 

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...