Jump to content

Återfall:-(


lillolla78
 Share

Recommended Posts

Började min LChF resa 15 april i år, har gått väldigt bra, bättre än förväntat!

 

Men igår fick jag ett återfall åt godis :-(

Har jag nu förstört för mig själv?????

är sockerberoende och är så rädd att min viktminskning fått sig en rejäl törn!?

 

Jag känner mig så fruktansvärt besviken på mig själv! vill jag må bra och minska i vikt? svar-JAAAAAA

gör jag det om jag äter socker-NEJ!!

Varför gör jag då så här mot mig själv????

Link to comment
Share on other sites

Var inte för besviken på dig själv. De flesta har nog "trillat" dit någon gång. Det är bara att ta nya tag, och ju längre tiden går och man känner att man mår så mycket bättre utan kolhydrater, då brukar även suget efter dom försvinna. :)

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Spontant så kommer jag att tänka på en låt av Sixx:AM:

 

"You know that accidents can happen

And it's ok,
we all fall off the wagon sometimes

It's not your whole life
It's only one day
You haven't thrown everything away"

 

 

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

Håller med "Syster" där, var inte så hård mot dig själv! du är ju bara människa. Jag trillade dit förra helgen och fick betala med svullen mage i en vecka, det räcker liksom som "straff". Tänk som så att du är en erfarenhet rikare och låt det stanna vid det och gör ingen "stor grej" av det hela, då är risken större att du skiter i allt och börjar moffa i dig ännu mer godis. Så, acceptera återfallet, släpp det och gå vidare med dina bra matvanor du börjat med =)

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Altså.. återfall.. avsteg.. slira av banan, är en del av ditt framtida liv.. förhoppningsvis sällsynta fall då!

 

Men det betyder främst att du faktist har bestämt dig för vad som är en hälsosam kost för dig.. och det är då som det händer att man inte alltid följer de intentionerna!

 

Dvs.. tror inte någon här på forat inte trillar av med jämna mellanrum.. av olika skäl!

 

Utan det handlar då mera om hur man tänkt sig att äta för det mesta.. vilka konsekvenser avsteg får och vad man lär sig av dessa!

 

Sen så.. det behövs lite strategier.. dvs om man nu skall synda.. varför falla för något såå tarvligt och billigt som lösgodis??

 

Altså skall det fallas.. så skall det ske avsiktligt och med pukor o trumpeter.. eller iallafall violiner!

 

Dvs då drar man till stans bästa krog och äter en tre rätters.. oavsett vad de serverar.. och tar eventuella konsekvenser dagen efter.. och sen utvärderar man om det var värt det!

  • Like 7
Link to comment
Share on other sites

De gånger jag kört av vägen med LCHF har jag visserligen varit sur på mig själv, men det viktigaste är att bara lägga det bakom sig. Jag vet att jag idag har de rätta verktygen för att snabbt komma upp på banan igen och DET är den stora skillnaden mot förr. Innan jag åt LCHF kunde en dikeskörning innebära uppgivenhet, dagar av hetsätning och frosseri, skam, skuld och elände. Jag tyckte jag redan förstört allt och lika bra kunde fortsätta frossa. Så är det aldrig idag. Nu är det bara att rycka på axlarna och säga till mig själv att "Okej, det var dumt men nu kör vi igen!" LCHF är förlåtande. Du kanske kommer att samla vatten någon dag av kolhydraterna men du går inte upp i fett av ett enda återfall. Det är bara att ta nya tag och fokusera på målet igen - Att må bra i både kropp och hjärna!

 

Jag har också faktiskt lärt mig bra saker av att trilla dit ibland: nämligen vid vilka tillfällen jag är extra sårbar och vad jag ska göra för att undvika det i framtiden. Med lite tur och eftertanke kan även du väja för faran nästa gång. För min del har jag t.ex. lärt mig att inte gå på fest där jag vet att det bjuds tårta, godsaker, kaffebröd pajer och och bakelser utan att jag ätit fet LCHF-mat innan.  Jag har lärt mig att äta ordentligt före eller i samband med alkohol för att inte svulla på vägen hem och jag har lärt mig att förebygga sötsug med riktig mat så att jag kan stå emot för att jag faktiskt inte känner sug. Inget lockar mig när magen är mätt. Sånt kunde jag aldrig göra förr då jag var fettskrämd eftersom den riktiga mättnaden aldrig fanns där när lockelserna dök upp. Alla är vi olika, men det har funkat bra för mig. 

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Samma här.

 

Fast.

 

Är inte sur på mig själv.

 

Men när jag inte är på lchf, är jag så energilös att jag har svårt att komma upp på banan igen.

Det blir mest mejerier. Orkar inte tillaga kött, mm.

Link to comment
Share on other sites

Apropå detta så upplevde jag nåt nytt idag. Jag skulle handla mat, och i bilen på vägen till affären så började mitt sockerberoende göra sig påmint och ville ha godis. Så jag började förhandla med mig själv om vad jag skulle kunna äta som skulle göra så liten skada som möjligt. Väl i affären så dröp suget av mig för jag kände en starkare känsla som tog överhanden: Det skulle kännas så nesligt att ta det symboliska misslyckandet. Jag såg mig om i kön mellan godishyllorna och kände inte att det fanns nåt som var såpass åtråvärt att jag ville bryta min svit redan.

 

Alltså: Det kändes inte värt det!

 

Uj, vilken skön känsla... B)

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Apropå detta så upplevde jag nåt nytt idag. Jag skulle handla mat, och i bilen på vägen till affären så började mitt sockerberoende göra sig påmint och ville ha godis. Så jag började förhandla med mig själv om vad jag skulle kunna äta som skulle göra så liten skada som möjligt. Väl i affären så dröp suget av mig för jag kände en starkare känsla som tog överhanden: Det skulle kännas så nesligt att ta det symboliska misslyckandet. Jag såg mig om i kön mellan godishyllorna och kände inte att det fanns nåt som var såpass åtråvärt att jag ville bryta min svit redan.

 

Alltså: Det kändes inte värt det!

 

Uj, vilken skön känsla... B)

Nej, man hamnar i den känslan som du upplevde idag till slut, är det värt att äta det här? som jag vet att jag mår dåligt av. Jag kan nästan känna lite "hat" eller "äckel" mot godishyllorna. Och det som framförallt äcklar mig då, är nog inte kolhydraterna i sig, utan alla kemiska "lurigheter" som döljer sig bakom de färggranna "giftbomberna" på hyllorna, granne till kassan. Läskigt! :angry:

  • Like 3
Link to comment
Share on other sites

Nej, man hamnar i den känslan som du upplevde idag till slut, är det värt att äta det här? som jag vet att jag mår dåligt av. Jag kan nästan känna lite "hat" eller "äckel" mot godishyllorna. Och det som framförallt äcklar mig då, är nog inte kolhydraterna i sig, utan alla kemiska "lurigheter" som döljer sig bakom de färggranna "giftbomberna" på hyllorna, granne till kassan. Läskigt! :angry:

 

Ja, det är väl en känsla som växer sig allt starkare gentemot allt fler livsmedel. Jag har nästan blivit hysteriskt anti livsmedel med onödiga tillsatser!

 

Nu blev jag inspirerad och startar en tråd i detta ämne!

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Jag kan känna vämjelse bara av att gå in i en stor livsmedelsaffär. Nästan INGENTING är ren mat! Det är så sjukt vad vi lurats till att äta. Jag har en dröm om att alla skall begripa detta och ges möjligheter att förändra sina egna kostvanor. 

  • Like 2
Link to comment
Share on other sites

LenaA:

 

Tänkte precis igår det samma. :) 

Var och handlade och jag gick med raska steg igenom i princip nästen hela affären och konstaterade hur mycket skit de säljer som jag inte vill ta i med tång ens längre :)

 

Jaja, det går ju snabbt att handla numera i min lokala ICA.
 

Går genom "flärp"-grindarna, förbi brödavdelningen, förbi mjöl/gryn/pasta/ris avdelningen, stannar till vid ost och köttavdelning och tar lite där, stannar till vid äggen, smöret och grädden, förbi frysdiskarna med glass, bullar, färdigrätter etc, stannar vid grönsakerna och tar lök, lite tomat, paprika, vitkål etc, förbi frukten, stannar vid frysdisken för frysta grönsaker, förbi fruktkonserver, saft, läsk, chips, godis etc (som givetvis är nära kassorna) och ut. :D


Går förbi det mesta i affären och detta är en rätt STOR affär.
 


 

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Äh misstag kan man göra. Men det fina i kråksången är att resten av ditt liv ligger framför dig. Du vet ju vad som är bra mat och det kan du ge dig nästa dag och dagen efter det. Jag tänker att inget är förbjudet när det gäller mat och att jag med min kunskap förstår vad jag mår bra av och är glad för det. Jag åt en påse Dumle igår och känner ingen ånger, det var gott! Men idag äter jag nyttigt och har grävt i trädgården hela dagen, det blev en bra dag!

 

Kram på dig!

Link to comment
Share on other sites

LenaA:

 

Tänkte precis igår det samma. :) 

 

Var och handlade och jag gick med raska steg igenom i princip nästen hela affären och konstaterade hur mycket skit de säljer som jag inte vill ta i med tång ens längre :)

 

Jaja, det går ju snabbt att handla numera i min lokala ICA.

 

Går genom "flärp"-grindarna, förbi brödavdelningen, förbi mjöl/gryn/pasta/ris avdelningen, stannar till vid ost och köttavdelning och tar lite där, stannar till vid äggen, smöret och grädden, förbi frysdiskarna med glass, bullar, färdigrätter etc, stannar vid grönsakerna och tar lök, lite tomat, paprika, vitkål etc, förbi frukten, stannar vid frysdisken för frysta grönsaker, förbi fruktkonserver, saft, läsk, chips, godis etc (som givetvis är nära kassorna) och ut. :D

Går förbi det mesta i affären och detta är en rätt STOR affär.

 

 

 

 

Hihi! Exakt min ICA-runda du beskriver ;)

PS Ser att du är från Skåneland. Lust hänga på Malmöträffen? Se här på forumet!

Link to comment
Share on other sites

Jag har gjort en del avsteg den senaste tiden men har inte mått dåligt över det. Mina har i o f s varit tämligen överlagda. Äter mest LCHF för generell hälsas skull och då är det vardagen som är viktig, inte enstaka avsteg. När jag har avstegat har jag gjort det ordentligt och sen kört vidare. Inget att äta fram till kl 12 dagen efter och ett träningspass på det så har jag mått bra. Men till skillnad från många har jag inte så mycket omställningsbesvär.

 

Generellt tror jag att många behöver bli av med skuld och sen påminna sig om varför man i långa loppet äter som man gör. Klart att oplanerade avsteg är mindre bra framförallt för sockerberoende men är det gjort så gäller det bara att acceptera, lära sig av situationen och komma tillbaka på banan.

Link to comment
Share on other sites

Det fina med små snedsteg är att man får uppleva konsekvenserna. När man gjort några så börjar man inse att konsekvenserna är så jobbiga (ialla fall i mitt fall), så att man faktiskt kan hindra sig före ett eventuellt snedsteg.

 

Så lillolla78, se ditt återfall som en väldigt nyttig lärdom, du kommer att ha nytta av den framåt i ditt fortsatta liv!

 

Och en sak till, detta är en kosthållning för resten av livet, ett återfall... tja, vad gör det?

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

#15

 

Åh vad det stämmer! Jag får säga att det även är MIN självbiografi! :) 
 

Just nu befinner jag mig nog ungefär i slutet av att "mina ögon är öppna, jag vet var jag är. Det är mitt fel. Jag tar mig ur omedelbart" och början på "jag går nerför samma gata. Det finns ett djupt hål i trottoaren. Jag går runt det."

 

Dessa ord kan man sätta in i många sammanhang :) 


 

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Det stora problemet med återfall är att det kan vara svårt att ta sig ur det. Jag håller med alla som tycker att man inte ska känna skam och skuld - men efter ett antal erfarenheter lär man sig förhoppningsvis att det inte är värt det, och att det kan ta längre tid att ta sig ur det än man tror. Det gäller också att känna igen situationerna där man riskerar att begå misstag - i mitt fall är det stress, och numera klarar jag det ibland.

Link to comment
Share on other sites

Håller med övriga här! Man lär av sina misstag, men var inte för sträng mot dig själv. Fortsätt på den goda väg som du har börjat på, så är du snart igång igen. När man trillat dit (vilket jag också gjort såklart!) så känner man ofta efteråt att det inte var värt det. Och då tänker man efter en gång till nästa gång man är på väg att trilla dit.

 

Själv gjorde jag ett medvetet val att äta sushi i helgen. Det var sååå gott, och det var faktiskt värt den svullna mage jag har idag :P. Noterade dessutom att mitt gamla sockersug kom som på beställning nån timme efter sushi-intaget. Det var en lite "spännande" känsla eftersom jag knappt känt det suget efter att jag började med LCHF i januari.

Men det kommer dröja till nästa gång! Nu är det "back on track" som gäller!

  • Like 1
Link to comment
Share on other sites

Håller med övriga här! Man lär av sina misstag, men var inte för sträng mot dig själv. Fortsätt på den goda väg som du har börjat på, så är du snart igång igen. När man trillat dit (vilket jag också gjort såklart!) så känner man ofta efteråt att det inte var värt det. Och då tänker man efter en gång till nästa gång man är på väg att trilla dit.

 

Själv gjorde jag ett medvetet val att äta sushi i helgen. Det var sååå gott, och det var faktiskt värt den svullna mage jag har idag :P. Noterade dessutom att mitt gamla sockersug kom som på beställning nån timme efter sushi-intaget. Det var en lite "spännande" känsla eftersom jag knappt känt det suget efter att jag började med LCHF i januari.

Men det kommer dröja till nästa gång! Nu är det "back on track" som gäller!

 

Jag äter blandkost men sushi (ingick massor av vitt ris) har jag ätit en gång. Åt 7 st och var med död än levande dagen efter. Hur många åt du? Sockersug efter en timme låter ju snabbt. Jag åt mina vid 18-19 tiden och vaknade klockan ett på natten och var så hungrig så jag var tvungen att gå upp och äta en banan.

 

Det tog veckor innan jag repat mig från den måltiden så kom du undan med en svullen mage trots att du äter LCHF så grattis!

 

Aldrig mera sushi med vitt ris för min del. Undrar om det är så mycket ris i sushi när man äter det i Japan. Är det någon som vet?

Link to comment
Share on other sites

Du är som sagt inte ensam! Vi alla faller nog dit någon gång.. även solen har sina fläckar.

 

Jag har själv idag satt i mig en chipspåse, lösgodis, cocacola och glass. Ligger just nu i sängen med extrem huvudvärk och magknip.

Efter jag ätit upp allt skämdes jag som ett djur och skrev långt sms till mina föräldrar och min närmsta kompis om "vad jag hade gjort". För varje gång jag har fallit dit har det hjälpt jätte mycket för mig att berätta för de närmaste hur läget är, kan på något vis lättare gå vidare då.

De förstår dock inte varför jag skäms så mycket och förklarar gång på gång att nej jag har inte svikit de på något vis. Men för mig är de som att jag har tagit någon extrem drog och gjort något riktigt hemskt! Men de finns där och stöttar.

 

Vad har jag lärt mig idag? Jag har kommit till en verklig insikt varför jag faktiskt började med lchf för 6 veckor sedan. Så tillbak på banan igen ska jag, och hoppas på att nästa avtramp inte blir på länge, eller varför inte aldrig?

 

 

Lycka till! :)

Link to comment
Share on other sites

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.

Guest
Reply to this topic...

×   Pasted as rich text.   Paste as plain text instead

  Only 75 emoji are allowed.

×   Your link has been automatically embedded.   Display as a link instead

×   Your previous content has been restored.   Clear editor

×   You cannot paste images directly. Upload or insert images from URL.

 Share

×
×
  • Create New...