Har satt ut marozid 50 mg/12 5 mg

[Sanna X]

Hej, satte ut marozid 50 mg/12 5 mg häromdagen, eftersom jag hade en känsla av att något inte stämmer med blodtrycket, det har varit väldigt jämt runt 140/70  vilket är lite högt för mig eftersom jag saknar en njure förutom att jag har diabetes2. Och eftersom LCHF-kosten gjorde mig inte bara torr i munnen, utan också i övrigt,

jag mådde ok, men kunde tex inte ta blodsockret pga att jag inte fick fram tillräckligt stor droppe, och jag gick i över 3  veckor och försökte få till det, men stickorna gick åt utan att jag fick något svar på hur högt blodsockret var och om det kanske kunde vara orsaken till att jag var så torr i munnen och blev illamående varje natt. Så jag tänkte att efterom den medicinen bla innehöll urindrivande så tar jag bort den och ser vad som händ.

Mitt blodtryck gick ner och jag mådde fantastiskt i 2-3 dagar, men idag så steg blodtrycket och har fortsatt stiga, just nu ligger det på 169/113 puls 85 ( men så högt har inte undertrycket och pulsen varit tidigare, så jag gissar att jag stressat upp mig när jag skriver här)

Men, jag mår bra och vet inte riktigt hur jag ska tänka och agera, för jag har länge velat fasa ut medicinen, för jag tror helt ärligt inte att det egentligen var hjärtat som stökade när den sattes in. Utan den stress jag gick igenom när min dotter gjorde nya självmordsförsök ett par ggr i veckan och jag kunde inte hjälpa henne...  så jag fick hjärtsvikt. Detta var 15 år sen och jag har inte haft några egentliga problem, mer än att jag orkade allt mindre, vilket iofs kunde bero på att jag efter hennes självmord blev sittande utan att göra någonting, mer än äta choklad och gå upp i vikt.   

Så min plan var att gå ner i vikt och kunna bli medicinfri, men nu vet jag inte om jag tänkt helt tokigt, men vill tro att jag tänker rätt och att det bara tar tid innan kroppen vänjer sig vid att jag knycket ett av pillren.

Satte ut ett annat för drygt 3 år sen, men då genom att förandra det med diabetesläkaren, han var emot men det gick väldigt bra och blodtrycket blev lägre och jag mådde mycket bättre.

Förlåt det blev mycket, men det är svårt när det dyker upp nyttt hela tiden för jag inser ju att info är viktigt om någon ska kunna ge mig input i saken..  Jag hoppas någon kan det 

Sanna

[MariaF]

Jag sällar mig till lead singer Peter och hälsar dig välkommen till forumet! Än hänger vi i och det är jättekul att du hittat hit. 

Blodtrycksmediciner kan jag tyvärr inte så mycket om men stress är jag bra på! Jag kan inte ens föreställa mig hur stressen slår till när ens barn väljer att avsluta sitt liv men det blir definitivt ett hormonellt och signalsubstans-kaos! Just denna obalans, som sannolikt blev väldigt stor för dig, kan vara svår att komma tillrätta med och jag tror man måste jobba på bred front, med kost, motion och mentalt. Och kosten har du ju hittat, det är en bra start!

Jag tänker att när du använt en blodtrycksmedicin ett tag så kanske du inte ska sluta rakt av? Vad händer/hur mår du om du minskar till hälften i några dagar? Det finns nog risk för abstinensbesvär också, och kanske är du orolig att det inte var så smart att sluta, dvs du kanske stressar över det?
Min personliga erfarenhet är att oro och känslor kan påverka blodtrycket. När jag fick veta att min son är autistisk blev det en känslomässig bergochdalbana. Ett par veckor senare sa de på blodcentralen att jag hade lite högt blodtryck, typ 140/90 (minns inte exakt). Två månader senare låg det på 83/65... Nu, några år senare när jag gått in i klimakteriefasen, har jag ett för mig normalt blodtryck om än lägre än innan klimakteriet.

Hur har du det med motion? Och det spelar ingen roll om det är promenader eller Jane Fonda-jumpa. Lågintensiv rörelse, eller kanske ännu mer rörelse som kroppen väljer (ungefär som barn som ena stunden går, hoppla-steg:ar lite, stannar och tittar på en kotte, den typen), är väldigt bra för att just balansera kroppens signalsubstanser.

Du har levt med dessa obalanser länge så min tanke är att du nog ska tänka förändring långsiktigt. Kroppen strävar alltid efter homeostas (jämvikt) så snabba förändringar kan orsaka turbulens i måendet. Samtidigt har kroppen en fantastisk förmåga till läkning så hjälps ni åt kommer det att bli väldigt bra. 

[Slacktivisten]

Du borde ta en dialog med läkare. Antagligen reagerar du på utsättningen av den del av medicinen som är angiotensinreceptorblockerare så att blodkärlen drar ihop sig. Läkaren kanske kan skriva ut Losartan istället?

[Sanna X]

Hej Maria och Slacktivisten, jag har inte fått grepp om hur man skriver svaren annat än under det ni skrivit, men jag svarar en i taget

Maria, tack för välkomnandet  och du har nog väldigt rätt att blodtrycket stigit pga stress och rädsla att jag kanske gjort bort mig, men idag har det börjat sjunka igen så jag ligger lågt så får vi se vart det barkar.  Och stress jo det har jag mycket av, Alla mina barn är autistiska, så även jag och det har nog gjort att jag inte klarar stress något vidare, och det har varit mycket med mina barn.

Och motion, jag har tagit tag i dagliga promenader, har polyneuropati och har inte så mycket kraft i kroppen, men faktum är att det blivit bättre med promenader och lite annat. Innan jag bröt ihop efter dotterns självmord gick jag och hunden i skogen många många timmar dagligen, men det föll enligt läkare på min b12brist och när vitaminerna verkade få mig bättre, kunde känna var jag satte fötterna och inte ramlade titt och tätt. Men när jag kraschade så tog det lång tid att ta tag i det. 

Men jag är på gång och med tanke på hur bra jag mår av LCHF-kosten så börjar jag längta efter att ta längre promenader, men än är det inte riktigt läge, för mycket snö och halka så jag tar små promenader där jag vet att det är plogat och sandat.

Och det du säger om att det nog tar tid är väl det jag så sakta insett även om jag vill att det går fortare...... jag vill men är samtidigt väldigt nöjd med hur långt jag kommit.

Jag tuffar på och ser faktiskt positivt framåt, men dippar lite i bland, mest för att jag vet att jag kan ta impulsiva mindre kloka beslut ibland (för jag har även grav ADHD som jag medicinerat för i många år, men plockade bort när jag knappt kunde gå längre och tappade pillren i golvet för att händerna inte funkade. Det var en bra idé, och jag  har lugnat mig med åren, en hel del iallafall)./ Saanna

 

Hej Slacktivisten, Det finns ingen läkare att ta dialog med, så jag får nog klara det här på egen hand. Dom där angiotensinreceptorblockerarna, kan dom ha varit orsaken till att jag inte fick ut tillräckligt med blod för att få till blodsockertestet?  För nu verkar blodet har börjat rinna bättre, efter att jag satte ut medicinen./ Sanna

[Slacktivisten]

16 hours ago, Sanna V said:

Hej Slacktivisten, Det finns ingen läkare att ta dialog med, så jag får nog klara det här på egen hand. Dom där angiotensinreceptorblockerarna, kan dom ha varit orsaken till att jag inte fick ut tillräckligt med blod för att få till blodsockertestet?  För nu verkar blodet har börjat rinna bättre, efter att jag satte ut medicinen./ Sanna

Det skulle kunna vara en reaktion på utsättningen av den losartanliknande delen i medicinen som avtar efter ett tag. Jag är en lekman själv så ta vad jag sagt med lite skepsis

Någon förnyar dina recept, den läkaren borde följa upp medicineringen men som så ofta så får man själv ligga på, annars händer inget.

[Sanna X]

53 minuter sedan, Slacktivisten sade:

Det skulle kunna vara en reaktion på utsättningen av den losartanliknande delen i medicinen som avtar efter ett tag. Jag är en lekman själv så ta vad jag sagt med lite skepsis

Någon förnyar dina recept, den läkaren borde följa upp medicineringen men som så ofta så får man själv ligga på, annars händer inget.

Bekymret är att det inte är helt lätt att få komma till läkare och dom som finns till hands är ofta stafettläkare utan nåot som helst intresse av sätta sig in i varför jag söker dom utan vill skriva ut något whatever och sen slippa en. Jag har 0 förtroende för vårdcentralen, tyvärr 

[Trollmormor]

On 2023-03-19 at 10:09, Sanna V sade:

Bekymret är att det inte är helt lätt att få komma till läkare och dom som finns till hands är ofta stafettläkare utan nåot som helst intresse av sätta sig in i varför jag söker dom utan vill skriva ut något whatever och sen slippa en. Jag har 0 förtroende för vårdcentralen, tyvärr 

Jag förstår att om du inte har förtroende för din vårdcentral, men det är deras skyldighet att hjälpa dej. Kan du inte byta vårdcentral?

[Sanna X]

30 minuter sedan, Trollmormor sade:

Jag förstår att om du inte har förtroende för din vårdcentral, men det är deras skyldighet att hjälpa dej. Kan du inte byta vårdcentral?

Jag  gjorde det, men de var inte bättre och när covid inte gett sig på 2 år bytte jag tillbaks för att få en genomgång med prover. Jag har inte tagit covid-sprutorna  bla därför att jag hade varit tvungen att bryta min karantän för att ta bussen dit där dom gav sprutorna, så det blev ingen spruta utan försatt karantän. Och bytet tillbaka till min gamla vårdcentral innebar att jag kunde cykla dit, emedan jag blev tvungen att ta bussen till den jag hade bytt till.

Men helt ärligt hoppas vi kunna flytta bland annat för att kunna känna förtroende för vården, och tandvården. För jag kan inte ställa krav, det fungerar inte för mig...

[Trollmormor]

On 2023-03-20 at 20:41, Sanna V sade:

Men helt ärligt hoppas vi kunna flytta bland annat för att kunna känna förtroende för vården, och tandvården. För jag kan inte ställa krav, det fungerar inte för mig...

Beklagar att det inte fungerar för dig att ställa krav även om jag inte tycker att det är att ställa krav om det enda man begär år att få den hjälp man har rätt till. Har du ingen som kan hjälpa dig?

[Sanna X]

4 timmar sedan, Trollmormor sade:

Beklagar att det inte fungerar för dig att ställa krav även om jag inte tycker att det är att ställa krav om det enda man begär år att få den hjälp man har rätt till. Har du ingen som kan hjälpa dig?

Nej det har jag nog inte, även om jag  ofta önskat min far fanns i livet för att hjälpa mig ( bortsett då ifrån att jag saknar honom innerligt, men han var mitt stöd hela livet.  Jag har diverse neuropsykiatriska diagnoser och har slutat försöka, orkar inte bli sparkad på längre, då ger jag hellre upp och försöker reda mig bäst jag kan.

 

[Sanna X]

On 2023-03-18 at 10:38, MariaF sade:

Jag sällar mig till lead singer Peter och hälsar dig välkommen till forumet! Än hänger vi i och det är jättekul att du hittat hit. 

Blodtrycksmediciner kan jag tyvärr inte så mycket om men stress är jag bra på! Jag kan inte ens föreställa mig hur stressen slår till när ens barn väljer att avsluta sitt liv men det blir definitivt ett hormonellt och signalsubstans-kaos! Just denna obalans, som sannolikt blev väldigt stor för dig, kan vara svår att komma tillrätta med och jag tror man måste jobba på bred front, med kost, motion och mentalt. Och kosten har du ju hittat, det är en bra start!

Jag tänker att när du använt en blodtrycksmedicin ett tag så kanske du inte ska sluta rakt av? Vad händer/hur mår du om du minskar till hälften i några dagar? Det finns nog risk för abstinensbesvär också, och kanske är du orolig att det inte var så smart att sluta, dvs du kanske stressar över det?
Min personliga erfarenhet är att oro och känslor kan påverka blodtrycket. När jag fick veta att min son är autistisk blev det en känslomässig bergochdalbana. Ett par veckor senare sa de på blodcentralen att jag hade lite högt blodtryck, typ 140/90 (minns inte exakt). Två månader senare låg det på 83/65... Nu, några år senare när jag gått in i klimakteriefasen, har jag ett för mig normalt blodtryck om än lägre än innan klimakteriet.

Hur har du det med motion? Och det spelar ingen roll om det är promenader eller Jane Fonda-jumpa. Lågintensiv rörelse, eller kanske ännu mer rörelse som kroppen väljer (ungefär som barn som ena stunden går, hoppla-steg:ar lite, stannar och tittar på en kotte, den typen), är väldigt bra för att just balansera kroppens signalsubstanser.

Du har levt med dessa obalanser länge så min tanke är att du nog ska tänka förändring långsiktigt. Kroppen strävar alltid efter homeostas (jämvikt) så snabba förändringar kan orsaka turbulens i måendet. Samtidigt har kroppen en fantastisk förmåga till läkning så hjälps ni åt kommer det att bli väldigt bra. 

Jag började med medicinen igen och tar det lite lugnare, blev nog lite ivrig gissar jag. Men nu är blodtrycket bra och jag mår bra och fortsätter neråt i vikt, så det reder sig nog med tiden hoppas jag

[Trollmormor]

3 timmar sedan, Sanna V sade:

Nej det har jag nog inte, även om jag  ofta önskat min far fanns i livet för att hjälpa mig ( bortsett då ifrån att jag saknar honom innerligt, men han var mitt stöd hela livet.  Jag har diverse neuropsykiatriska diagnoser och har slutat försöka, orkar inte bli sparkad på längre, då ger jag hellre upp och försöker reda mig bäst jag kan.

 

Jag blir ledsen för din skull när jag läser det här. Att du hellre ger upp och försöker reda dig bäst du kan. Tyvärr tror jag inte att det kommer att hålla i längden. Har du igen anhörig eller vän som kan hjälpa dig? Du skrev att vi hoppas kunna flytta. Vilka är vi?

[MariaF]

14 timmar sedan, Sanna V sade:

har slutat försöka, orkar inte bli sparkad på längre, då ger jag hellre upp och försöker reda mig bäst jag kan.

Oj, det där känner jag igen mig i! Både vad gäller sonen (ung tonåring med autism, körde en vända senast igår med BUP) men också vad gäller mina klimakteriebesvär. Orkar inte heller bli sparkad på längre så jag försöker hitta andra vägar. Det svåra är förstås när man vill ha tag i receptbelagda preparat.

Min arbetsgivare vill skicka mig till företagshälsan (Feelgood) men jag skulle vilja träffa nån som Funmed, nån som ser över HELA mig, fysiskt och psykiskt. Mat, motion, stress, inställning till livet... rubbet! Drabbningen med BUP igår handlade om att jag bett om hjälp åt MIG för att kunna hjälpa min son men de vill bara utreda. Och sen tar det stopp. Gör mig vansinnig. 

Hur skulle du vilja få hjälp? Eller kanske snarare, vilken hjälp skulle du behöva?
Kosten är en stor och viktig del, där är du på gång. Har du diabetes kanske du behöver ha extra koll på ev.medicinering för LCHF påverkar ofta behovet av den medicineringen? Kanske doseringen påverkar blodtrycket? Kanske andra insatser skulle hjälpa bättre än vad en VC du inte känner förtroende för gör? Jag tänker på allt från yoga (finns på youtube), samtalsstöd, massage... (Allt som våra vänner i forumet tipsat mig om när jag fallit för stressen. ) För kan vi hantera stressen så brukar kroppen följa efter (och vice versa). 

 

[Sanna X]

On 2023-03-22 at 11:35, Trollmormor sade:

Beklagar att det inte fungerar för dig att ställa krav även om jag inte tycker att det är att ställa krav om det enda man begär år att få den hjälp man har rätt till. Har du ingen som kan hjälpa dig?

Fungerar och fungerar, jag är autistisk och har det inte helt lätt med det sociala. Har lärt mig en hel del under mina 68+ år, men just detta att hävda min rätt. strida för min rätt kan jag inte. Tyvärr brukar det sluta med att jag blir frustrerad och arg och förvärrar min situation.  Så egentligen är detta med att ge upp ett sätt att skapa frid för mig själv, hur konstigt det än låter.

[Sanna X]

9 timmar sedan, MariaF sade:

Oj, det där känner jag igen mig i! Både vad gäller sonen (ung tonåring med autism, körde en vända senast igår med BUP) men också vad gäller mina klimakteriebesvär. Orkar inte heller bli sparkad på längre så jag försöker hitta andra vägar. Det svåra är förstås när man vill ha tag i receptbelagda preparat.

Min arbetsgivare vill skicka mig till företagshälsan (Feelgood) men jag skulle vilja träffa nån som Funmed, nån som ser över HELA mig, fysiskt och psykiskt. Mat, motion, stress, inställning till livet... rubbet! Drabbningen med BUP igår handlade om att jag bett om hjälp åt MIG för att kunna hjälpa min son men de vill bara utreda. Och sen tar det stopp. Gör mig vansinnig. 

Hur skulle du vilja få hjälp? Eller kanske snarare, vilken hjälp skulle du behöva?
Kosten är en stor och viktig del, där är du på gång. Har du diabetes kanske du behöver ha extra koll på ev.medicinering för LCHF påverkar ofta behovet av den medicineringen? Kanske doseringen påverkar blodtrycket? Kanske andra insatser skulle hjälpa bättre än vad en VC du inte känner förtroende för gör? Jag tänker på allt från yoga (finns på youtube), samtalsstöd, massage... (Allt som våra vänner i forumet tipsat mig om när jag fallit för stressen. ) För kan vi hantera stressen så brukar kroppen följa efter (och vice versa). 

 

Tack för dina tankar.  Och jag blir ledsen varje gång jag hör andra som går igenom det jag har gått igenom med mina barn. Jag gissar att den kampen, dränerade mig totalt. Kampen att få hjälp för sig själv och sina barn, mot samhället, vården, skolan osv för att inte prata om BUP.   BUP är ett något som misslyckats totalt, förstår faktiskt inte hur dom tänker och fungerar, och det har varit sk*t länge.  Min store son var självmordsbenägen i 11- 12 års åldern och vi sökte akut till BUP. Det resulterade i att de krävde att få prata med honom utan mitt eller pappans sällskap, Sen stack dom fingrarna i diverse öppningar för att kolla om han var sexuellt utnyttjag hemma....  min son sprang därifrån och vi fick leta efter honom rätt länge och sen vägrade han han följa med till någon form av sjukvård....

J, jag tror LCHF är väldigt bra för mig och min kropp och jag skulle gärna gå tlll någon vettigare instand än den statliga (o)vården.  Dessvärre tillåter ekonomin inte det, vi lever min min pension som inte är särkilt hög ocj nätt och jämt täcker mat och husrum, men vi reder oss. Både jag och sonen googlar mycket på hur vi kan lägga upp vårt mående  och har kommit på en hel del för att förbättra livet. 

Vad blodtrycksmedicinen gäller planerar jag att ligga lågt, för i maj ska jag kallas till diverse prover och då tänkte jag be om ett samtal med diabetesköterska och bland annat säga att jag vill att de tar blodtrycket (om det sjunkit mycket.

Samtalstöd, tyvärr inte har även förlorat föratroende för psyk och liknande. Dom begriper inte hur man ska få en autistisk desillusionerad person att öppna sig, det fick jag bittert erfara efter min dotters självmord.  Det enda dom sa under dom få ggr jag gick dit var " Hur tänker du i saken"  exakt det dom frågat mig under dom år jag gått där för mitt psykiska må dåligt, pga överbelastning och ett synnerligen dåligt fungerande äktenskap.

 

[MariaF]

Du är lika uppgiven som jag vad "vården" beträffar, inte så konstigt. Och vad de utsätter våra barn för, f-n vad arg jag blir!  Förstår så väl vad du menar att "ge upp är ett sätt att skapa frid". 

Det finns dock mycket som är kostnadsfritt, men det svåra är ofta att komma till skott och få det gjort... Yoga eller guidad avslappning finns på youtube och podcasts. Man kan slappna av en stund till instrumental musik med en rytm på 60 slag/min (hjärtrytm). Skogen eller en skogsdunge (eller för all del en stadspark) är läkande och stärkande. Och har man svårt att sitta still och titta på träd kan promenader hjälpa bra. Min mamma (fyllde 80 i förra veckan) har promenerat bort det mesta av sin diabetes. Hon är lite yrslig ibland men hon går med stavar vilket hjälper. Hennes blodtryck har minskat och hennes blodvärden har blivit bättre sen hon bestämde sig för att gå varje dag oavsett väder. Kan bli 1-7km. En annan sak du kan göra är att massera dig själv; pilla på fötterna eller fotleder och vader, massera dina axlar osv medan du sitter i soffan
Jag tänker alltså att kosten i kombination med enkla saker som inte kostar kan hjälpa dig att nå målet att sätta ut medicinen och må bättre.

[Sanna X]

11 timmar sedan, MariaF sade:

Du är lika uppgiven som jag vad "vården" beträffar, inte så konstigt. Och vad de utsätter våra barn för, f-n vad arg jag blir!  Förstår så väl vad du menar att "ge upp är ett sätt att skapa frid". 

Det finns dock mycket som är kostnadsfritt, men det svåra är ofta att komma till skott och få det gjort... Yoga eller guidad avslappning finns på youtube och podcasts. Man kan slappna av en stund till instrumental musik med en rytm på 60 slag/min (hjärtrytm). Skogen eller en skogsdunge (eller för all del en stadspark) är läkande och stärkande. Och har man svårt att sitta still och titta på träd kan promenader hjälpa bra. Min mamma (fyllde 80 i förra veckan) har promenerat bort det mesta av sin diabetes. Hon är lite yrslig ibland men hon går med stavar vilket hjälper. Hennes blodtryck har minskat och hennes blodvärden har blivit bättre sen hon bestämde sig för att gå varje dag oavsett väder. Kan bli 1-7km. En annan sak du kan göra är att massera dig själv; pilla på fötterna eller fotleder och vader, massera dina axlar osv medan du sitter i soffan
Jag tänker alltså att kosten i kombination med enkla saker som inte kostar kan hjälpa dig att nå målet att sätta ut medicinen och må bättre.

Jo jag är rätt uppgiven,  faktiskt ägnat mig lite åt youtube-tips, men har svårt att bara ligga och slappna av utan att somna. Älskar skogen och skogspromenader, men min polyneuropati ställer till det lite....  än klarar jag inte av att gå TILL skogen och kommer jag väl dit så ramlar jag ofta.  Men snart blir det väl barmark igen och då kan jag cykla till skogen och iallafall gå lite, förr gick jag timmar i skogen och saknar det väldigt mycket.

Massera fötter, ben, armar , axlar och nacke gör jag ofta och den här kosten har fått mig att må så bra, så att jag faktiskt tror mina värden kommer vara bättre när det är dags för provtagning igen, om drygt 1 månad.

Så jag håller helt med dig, det är alla dom där små sakerna som man gör som får en att må bättre.

En kul grej, både jag och sonen snarkar MYCKET, jag har fått c-pap och det har väl minskat lite, men sonens andningsupphåll har i princip försvunnit och han somnar inte hela tiden , vid datorn tex, medans han spelade somnade han och kunde vakna av att någon frågade "Vem är det som somnat? Du vet att du snarkar för j*vligt va?"    Men nu somnar han inte och är överlag piggare.  

Till saken hör väl att han somnat MYCKET och HÖGT sen han var typ 13 (även som yngre, (men då hörde väl kompisarna honom, men jag gjorde) och idag väger han betydligt mer än den späda 13-åring han var och han har inte minska så mycket i vikt än, utan det verkar mera vara kosten som sådan.

Kan konstatera att man funderar på om det gjorts några efterforskningar på hur mycket LCHF påverkar vissa människor, till det bättre, för det känns som att det händer mycket i både kropp oh själ

[Sanna X]

Hej MariaF

Upptäckte just att antingen skrivit fel eller fått det autokorrektat 

 "Till saken hör väl att han somnat MYCKET och HÖGT sen han var typ 13 (även som yngre, (men då hörde väl kompisarna honom, men jag gjorde) och idag väger han betydligt mer än den späda 13-åring han var och han har inte minska så mycket i vikt än, utan det verkar mera vara kosten som sådan."  

Sonen somnade inte höft och mycket utan snakade givetvis mycket och högt

Ha en bra dag