Helena83 Posted June 1, 2013 Share Posted June 1, 2013 Hej alla, Vet inte om det bara är jag som kämpar lite med ett problem... Märker vilka hälsofördelar jag får av att äta LCHF och vill fortsätta med det. Får bl.a. mycket mer energi och jämnare blodsocker. Dock har jag en sak jag märker att jag har svårt med. Det är en av grundprinciperna att "äta tills du är lagom mätt". Har nämligen svårt att märka av när jag är mätt. Då maten är energirik tänker jag att det kan vara en anledning till att jag inte går ner i vikt. Har faktiskt gått upp i vikt här på det sista. Ska tilläggas att jag gått från att ha koll på att jag ätit omkring 20 kolhydrater/dag till att gå ifrån det helt, och mer gå på känn. Kände mig rätt begränsad när jag hade stenkoll och vill gärna ha ett mer naturligt förhållande till det, än att mäta och väga. Då det finns många "experter" och folk med erfarenhet här på forumet ger jag det ett försök. Har försökt söka på nätet omkring det för att hitta svar. Vilka erfarenheter och råd har ni? Hur kan jag komma vidare ifrån den punkt jag är på nu? Känner mig rätt frustrerad och vilse just nu. 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Lotta_B Posted June 2, 2013 Share Posted June 2, 2013 Så var det för mig också. Skillnaden mellan då och nu är att jag har testat med att kroppen får bestämma. Oerhört läskigt, men tack vare träningen så har jag ändå kunnat acceptera faktum att min kropp vill väga mer än vad jag själv ansåg vara min idealvikt. Vad väger du i dag och vad vill du väga? Hur lång är du? Tränar du? Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
MariaF Posted June 2, 2013 Share Posted June 2, 2013 För mig var det så att "äta tills jag blir mätt" inträdde efter ganska tid på LCHF (fast jag hade inte viktnedgång som mål initialt). Jag gick bokstavligen på "mycket fett" i början och mådde illa som bara den men det skulle ju vara mycket fett. När jag till sist kommit tillrätta med vad jag mår bra av så upptäckte jag rätt vad det var att jag kände hunger/mättnad. För mig har hunger alltid varit synonymt på det jag idag kallar sug. På mig är hunger en känsla av kurr i magen medan sug sitter som en krypande, rastlös känning i hela kroppen. Börjar man med LCHF för att minska i vikt vill man förstås inte vänta ut det här. Minns inte riktigt hur lång tid det tog innan jag märkte att jag var hungrig/mätt men upptäckten kom nog efter något år (kan ju varit jag som var trög... ). Kanske är hjälpmedel som räkna, handflatemodellen osv det som gäller då? Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Leia Posted June 2, 2013 Share Posted June 2, 2013 Fettkaffe på morgonen gör att jag verkligen blir hungrig till lunch. Det är ett sätt att få i sig dels mindre mat, dels mer fett. 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Jeanette H-H Posted June 2, 2013 Share Posted June 2, 2013 Jag har också problem med det där. Tyvärr äter jag ibland fast jag skulle kunnat vänta en timme eller två. Idag tex. Nu äter jag morgonmål (ett ägg plus kaffe med grädde och fett) men egentligen blev jag mätt på ägget. Jag brukar normalt bara dricka kaffet. Det blev ca 14 timmar nattfasta. Jag har märkt att jag mår bäst av längre nattfasta än tolv timmar. Igår åt jag bara en bit ost där på kvällen. Utan den skulle nattfastan varit ett par timmar längre eller mera. Och jag var egentligen inte hungrig heller då jag åt osten. Det är skrämmande att vänta på att bli hungrig. Ändå upplever jag att de gånger jag blir riktigt kurrhungrig är det en ovan men skön känsla. Man kanske kan äta så mycket man vill men sen vänta tills hungern kommer innan du äter nästa gång. Jag lyckas ibland och tack vare det går jag ner 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Jerker Posted June 2, 2013 Share Posted June 2, 2013 En sak som jag har noterat är att mättnadskänslan inte är den samma på en äkta LCHF-måltid som på en kolhydratrik. När jag äter en pizza så blir jag proppmätt och dåsig och dessutom infinner sig ett sötsug. Det är så jag har varit van vid att känna mig när jag har varit riktigt mätt. Men när jag ätit en kolhydratfattig måltid så infinner sig inte samma känsla av att vara proppmätt. Det känns på ett helt annat sätt. Jag känner egentligen inget särskilt, vilket innebär att magen bara är "normaliserad". Då uppfattar jag det som att jag inte har ätit tillräckligt, eftersom jag inte har den där mättnadskänslan som faktiskt är obehaglig! Den felaktiga känslan efter en måltid har blivit norm, och då gäller det att vänja sig vid att man bara känner ett "icketillstånd" efter måltiden och att det är det normala! 6 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Zepp Posted June 2, 2013 Share Posted June 2, 2013 Mättnad är en sak.. ohungrig en annan! Mättnad direkt efter en måltid handlar ofta om att magen är full med mat, men nöjdheten av måltiden kommer ofta senare, och sen så handlar det om hur länge man förblir ohungrig efter måltiden. Så det handlar om att synka de upplevelserna, dvs vad en väl avvägd måltid ger för magkänsla och som ger att man är nöjd och ohungrig tills nästa planerade måltid. Det handlar ofta om att skaffa sig nya ögonmått.. som renderar i nya portionsstorlekar.. och det är helt naturligt att bli lagom hungrig strax före nästa planerade måltid. 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Leopold Roos Posted June 2, 2013 Share Posted June 2, 2013 Jag tycker att jag har lättare att bli mätt och inte överäter när jag kör fasta då och då. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Vireda Posted June 2, 2013 Share Posted June 2, 2013 Hej Detta får jag jobba med varje dag. Jag har svårt att våga lita på att jag är mätt , mina mättnads känslor kommer inte alltid direkt och i bland känner jag att jag blev "för mätt" , skulle inte behövt lika mycket mat . Det är också svårt att äta när man är hungrig när man har familj, alla bli inte hungriga samtidigt ... Jag har också märkt att det är lättare att inte över äta när jag kör periodisk fasta, för mig innebär det att jag hoppar över frukosten. Jag har också märkt att det är lättare att över äta om jag är stressad, min hjärna verkar inte kunna stoppa då ... Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
emmi Posted June 2, 2013 Share Posted June 2, 2013 Det handlar om att lära sig hur mycket eller snarare lite man kan äta och ändå hålla sig till nästa mål. Experimentera är enda vägen och att planera. 2 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Helena83 Posted June 2, 2013 Author Share Posted June 2, 2013 Så var det för mig också. Skillnaden mellan då och nu är att jag har testat med att kroppen får bestämma. Oerhört läskigt, men tack vare träningen så har jag ändå kunnat acceptera faktum att min kropp vill väga mer än vad jag själv ansåg vara min idealvikt. Vad väger du i dag och vad vill du väga? Hur lång är du? Tränar du? Jag har läst om mindful eating i kombination med att äta LCHF. och känner att det ger hopp och inspiration. Tror att det har att göra med ett mönster om att äta av andra anledningar än just fysisk hunger, som bl.a. belöning och tröst (och de flesta andra anledningar som finns.). Tränar 4-5 gånger i veckan och cyklar även en del så den fysiska aktiviteten är inga problem. Går hellre efter vad spegeln och mina kläder säger än vad vågen säger, så just nu är jag osäker på vad jag väger. Sist var det omkring 70 kg på 168 cm. Min tidigare "välmående" vikt var 60 kg, så där omkring någonstans. Muskler väger dock mer än fett så om jag känner mig i form och stark med mer kilon, så spelar det ingen roll. Känslan är det viktiga för mig. 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Helena83 Posted June 2, 2013 Author Share Posted June 2, 2013 För mig var det så att "äta tills jag blir mätt" inträdde efter ganska tid på LCHF (fast jag hade inte viktnedgång som mål initialt). Jag gick bokstavligen på "mycket fett" i början och mådde illa som bara den men det skulle ju vara mycket fett. När jag till sist kommit tillrätta med vad jag mår bra av så upptäckte jag rätt vad det var att jag kände hunger/mättnad. För mig har hunger alltid varit synonymt på det jag idag kallar sug. På mig är hunger en känsla av kurr i magen medan sug sitter som en krypande, rastlös känning i hela kroppen. Börjar man med LCHF för att minska i vikt vill man förstås inte vänta ut det här. Minns inte riktigt hur lång tid det tog innan jag märkte att jag var hungrig/mätt men upptäckten kom nog efter något år (kan ju varit jag som var trög... ). Kanske är hjälpmedel som räkna, handflatemodellen osv det som gäller då? Du skriver en del av de tankar jag själv har börjat bekankta mig mer med: sug och hunger är olika saker. I situationen (och antagligen för att jag agerat på samma sätt) är det som att hjärnan bara vill att jag ska äta och äta, medan delen som är i kontakt med kroppen slås av. Det går på automatik. Det är som en ond cirkel som fortsätter upprepa sig. Och om jag vet att det är ohälsosamt på många sätt...? Oh ja! Försöker med handflatemetoden och har prövat att räkna. Märkte dock att jag blev lite väl fokuserad på att räkna, som kunde riskera att utveckla sig till ett större problem än det är nu... Vill bara klargöra: när man pratar om en handflata, är det också handflatans "tjocklek" som gäller på den andra ledden? 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Helena83 Posted June 2, 2013 Author Share Posted June 2, 2013 Fettkaffe på morgonen gör att jag verkligen blir hungrig till lunch. Det är ett sätt att få i sig dels mindre mat, dels mer fett. Något tips till en som varken dricker kaffe eller te...? Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Johanna07 Posted June 2, 2013 Share Posted June 2, 2013 Något tips till en som varken dricker kaffe eller te...? Använd kakao istället! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Helena83 Posted June 2, 2013 Author Share Posted June 2, 2013 Jag har också problem med det där. Tyvärr äter jag ibland fast jag skulle kunnat vänta en timme eller två. Idag tex. Nu äter jag morgonmål (ett ägg plus kaffe med grädde och fett) men egentligen blev jag mätt på ägget. Jag brukar normalt bara dricka kaffet. Det blev ca 14 timmar nattfasta. Jag har märkt att jag mår bäst av längre nattfasta än tolv timmar. Igår åt jag bara en bit ost där på kvällen. Utan den skulle nattfastan varit ett par timmar längre eller mera. Och jag var egentligen inte hungrig heller då jag åt osten. Det är skrämmande att vänta på att bli hungrig. Ändå upplever jag att de gånger jag blir riktigt kurrhungrig är det en ovan men skön känsla. Man kanske kan äta så mycket man vill men sen vänta tills hungern kommer innan du äter nästa gång. Jag lyckas ibland och tack vare det går jag ner De gånger jag faktiskt lyckas med att äta när jag är riktigt fysisk hungring så ringer "hunger är bästa kryddan" i mitt huvud. Det är verkligen sant! Smakar någonsin mat bättre än om man har varit ute på en lång promenad och tagit matsäck med sig? Det man skulle tittat snett på i vanliga fall smakar himmelskt! Det är uppmuntrande att höra att det kan fungera, även för personer med samma tendenser som jag har. Tack för det. Hur är det egentligen med att kroppen ställer in sig på svält om den inte får mat, och håller igen på den energi som finns i kroppen? Finns det någon sanning i det, eller gör det sig gällande för mer kolhydratrik mat eller något helt tredje...? Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Helena83 Posted June 2, 2013 Author Share Posted June 2, 2013 En sak som jag har noterat är att mättnadskänslan inte är den samma på en äkta LCHF-måltid som på en kolhydratrik. När jag äter en pizza så blir jag proppmätt och dåsig och dessutom infinner sig ett sötsug. Det är så jag har varit van vid att känna mig när jag har varit riktigt mätt. Men när jag ätit en kolhydratfattig måltid så infinner sig inte samma känsla av att vara proppmätt. Det känns på ett helt annat sätt. Jag känner egentligen inget särskilt, vilket innebär att magen bara är "normaliserad". Då uppfattar jag det som att jag inte har ätit tillräckligt, eftersom jag inte har den där mättnadskänslan som faktiskt är obehaglig! Den felaktiga känslan efter en måltid har blivit norm, och då gäller det att vänja sig vid att man bara känner ett "icketillstånd" efter måltiden och att det är det normala! Där tror jag att du är inne på något! När jag har krafter till dig frågar jag mig själv: "är du hungrig?" Tekniskt sett behöver ju kroppen inte mer energi då så då är det en god idé att sluta äta. Är nog också van med att vara proppmätt, även fast jag har ätit LCHF i mer än ett år nu. Det är nog det jag förknippar med att vara mätt "på riktigt", hur skruvat det än låter. Hur vande och lärde du dig ett ny norm? Tror att jag behöver lite hopp i mitt nuvarande tillstånd... Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Jerker Posted June 2, 2013 Share Posted June 2, 2013 Där tror jag att du är inne på något! När jag har krafter till dig frågar jag mig själv: "är du hungrig?" Tekniskt sett behöver ju kroppen inte mer energi då så då är det en god idé att sluta äta. Är nog också van med att vara proppmätt, även fast jag har ätit LCHF i mer än ett år nu. Det är nog det jag förknippar med att vara mätt "på riktigt", hur skruvat det än låter. Hur vande och lärde du dig ett ny norm? Tror att jag behöver lite hopp i mitt nuvarande tillstånd... Jag tror att jag började inse det där när jag börjat äta min stadiga frukost (på 4 ägg, 140g bacon och 60g kokosfett). Då började jag med att skjuta på lunchen fram till 14-tiden, sen ytterligare lite. Trots detta så blev jag övermätt av lunchen, som ju inte var större än den jag brukat äta jämt. Men skillnaden var att den här lunchen var annorlunda sammansatt än den brukat vara. Jag fyllde tallriken som vanligt, men då blev det för mycket. Ofta kom den här känslan inte förrän efter ett tag, och det var ingen bra känsla att nästan börja må illa av mättnad två timmar efter måltiden! Det var då jag analyserade detta och kom fram till att jag nog åt för mycket till lunch, så jag började minska på portionerna. Då stämde det hela plötsligt. Jag mådde bättre i längden, var inte omätt men inte heller mätt på det gamla sättet. Jag insåg då att jag inte längre kunde ha samma mått på mättnad som tidigare. En överätning av LCHF-mat "går inte över" lika lätt som av kolhydratrik mat! Så jag har nu försökt att lära min hjärna ett nytt mått på vad mättnad är. Jag äter mer efter vad jag räknat ut är tillräckligt och så slutar jag att äta trots att ögat och smaklökarna vill ha mer. När jag ger kroppen en stund att känna efter så är det helt klart att den inte behöver mer! 3 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Helena83 Posted June 2, 2013 Author Share Posted June 2, 2013 Mättnad är en sak.. ohungrig en annan! Mättnad direkt efter en måltid handlar ofta om att magen är full med mat, men nöjdheten av måltiden kommer ofta senare, och sen så handlar det om hur länge man förblir ohungrig efter måltiden. Så det handlar om att synka de upplevelserna, dvs vad en väl avvägd måltid ger för magkänsla och som ger att man är nöjd och ohungrig tills nästa planerade måltid. Det handlar ofta om att skaffa sig nya ögonmått.. som renderar i nya portionsstorlekar.. och det är helt naturligt att bli lagom hungrig strax före nästa planerade måltid. För mig handlar det både om fysisk, men framförallt psykiskt välmående, när det är bra mat som ger en skön mättnadskänsla som sitter i. På ett mer teoretisk plan kan jag förstå och se hur det hänger ihop. Och då ger det mening! Utmaningen för mig är att omsätta det i praktiken, utan att det blir en lång lista med saker jag vill förhålla mig till. Hur gick du till väga? Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Helena83 Posted June 2, 2013 Author Share Posted June 2, 2013 Jag tycker att jag har lättare att bli mätt och inte överäter när jag kör fasta då och då. Hur fungerar fasta? (Finns säker någon annan bra tråd som handlar om det som jag bara inte kollat efter. ) Krymper magsäcken vid fasta eller vad kan det vara som gör att överätande blir mindre av det? Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Helena83 Posted June 2, 2013 Author Share Posted June 2, 2013 Hej Detta får jag jobba med varje dag. Jag har svårt att våga lita på att jag är mätt , mina mättnads känslor kommer inte alltid direkt och i bland känner jag att jag blev "för mätt" , skulle inte behövt lika mycket mat . Det är också svårt att äta när man är hungrig när man har familj, alla bli inte hungriga samtidigt ... Jag har också märkt att det är lättare att inte över äta när jag kör periodisk fasta, för mig innebär det att jag hoppar över frukosten. Jag har också märkt att det är lättare att över äta om jag är stressad, min hjärna verkar inte kunna stoppa då ... Har försökt att säga till mig själv att måltiden ska vara i 20 minuter, så att jag rent faktiskt hinner känna att jag blir mätt. Märker att det är mycket lättare när jag äter själv och är fokuserad på måltiden, och inte gör 1000 andra saker samtidigt. Kan lättare lyssna inåt än t.ex. på att andra fortfarande äter eller att det är mat kvar på tallriken. (Ungefär som att det inte kommer vara fler möjligheter till att äta senare i vårt matbefriade samhälle... ) 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Helena83 Posted June 2, 2013 Author Share Posted June 2, 2013 Det handlar om att lära sig hur mycket eller snarare lite man kan äta och ändå hålla sig till nästa mål. Experimentera är enda vägen och att planera. Det är faktiskt överraskande hur lite man egentligen behöver för att hålla sig på en bra nivå tills nästa måltid. Innebär planera att räkna ut måltider efter beräknad energimängd eller något annat? Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Leopold Roos Posted June 2, 2013 Share Posted June 2, 2013 Hur fungerar fasta? (Finns säker någon annan bra tråd som handlar om det som jag bara inte kollat efter. ) Krymper magsäcken vid fasta eller vad kan det vara som gör att överätande blir mindre av det? Med sök hittade jag dessa trådar (finns många fler): http://forum.kostdoktorn.se/topic/811-vi-som-pr%C3%B6var-periodisk-fasta/ http://forum.kostdoktorn.se/topic/2017-nyfiken-på-periodisk-fasta/ http://forum.kostdoktorn.se/topic/1643-periodisk-fasta/ http://forum.kostdoktorn.se/topic/1921-funderingar-kring-det-här-upplägget-att-periodisk-fasta/ http://forum.kostdoktorn.se/topic/1652-periodisk-fasta-erfarenheter/ http://forum.kostdoktorn.se/topic/1734-lchf-och-fasta/ 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Zepp Posted June 2, 2013 Share Posted June 2, 2013 För mig handlar det både om fysisk, men framförallt psykiskt välmående, när det är bra mat som ger en skön mättnadskänsla som sitter i. På ett mer teoretisk plan kan jag förstå och se hur det hänger ihop. Och då ger det mening! Utmaningen för mig är att omsätta det i praktiken, utan att det blir en lång lista med saker jag vill förhålla mig till. Hur gick du till väga? Kan avslöja att det tog minst tre månader innan min hjärna gjorde den kopplingen! Kom ju på att det man känner omdelbart efter måltiden inte alltid är det samma som man upplever några timmar efteråt! Och de två extrema kontrahenterna är då, palkoma eller hungrig igen, inget av de två är särkildt bekvämt! Man lär så länge man lever och det första jag gjorde var att äta rejäl frukost, vilket ledde till samma som Jerkers erfarenhet.. till slut fick jag välja frukost eller lunch! Nu efter 5 år så äter jag bara frukost/brunch på helger.. då oftast vid 11-12-tiden.. det passar mig bäst! Förra semestern så bodde jag en del på olika hotell/B&B, rejäl frukost och sen rejäl middag på kvällen, inget däremellan förutom någon kopp svart kaffe, mådde som en prins! En del kallar ett sådant ätmönster för Intermitent fasta, men för mig är det bara helt naturligt av att äta en lågkolhydratkost! 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
MariaF Posted June 2, 2013 Share Posted June 2, 2013 Du skriver en del av de tankar jag själv har börjat bekankta mig mer med: sug och hunger är olika saker. I situationen (och antagligen för att jag agerat på samma sätt) är det som att hjärnan bara vill att jag ska äta och äta, medan delen som är i kontakt med kroppen slås av. Det går på automatik. Det är som en ond cirkel som fortsätter upprepa sig. Och om jag vet att det är ohälsosamt på många sätt...? Oh ja! Försöker med handflatemetoden och har prövat att räkna. Märkte dock att jag blev lite väl fokuserad på att räkna, som kunde riskera att utveckla sig till ett större problem än det är nu... Vill bara klargöra: när man pratar om en handflata, är det också handflatans "tjocklek" som gäller på den andra ledden? I många år har min mun velat äta medan magen velat kräkas... Detta har jag sedan länge tänkt på som ett psykologiskt sug, stress/känslohantering (eftersom jag haft "bra perioder" också) men det kan förstås ha haft inslag av beroende också. För hur gott är det egentligen med torr pasta..? (Togs till när jag aldrig vågade ha något gott hemma.) Ibland åker mat fortfarande in automatiskt, det märker jag när jag t ex ska fixa något åt barnen men har tänkt låta bli att äta själv men det blir mindre och mindre av det. Handflatemodellen funkar som en hjälp till ögonmåttet - en handflata/knytnäve protein, en handflata/knytnäve grönsaker, en handflata/skål fet sås. Tänk dig att handen är kapad vid handleden och hela handen, inkl fingrar, är den volym som avses. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
dufva Posted June 3, 2013 Share Posted June 3, 2013 Mättnaden är helt hormonstyrd och hur man börjar sin morgon avgör mättnadskänslorna under dagen Det är en av anledningarna till att LCHF och PF går så bra ihop Jag blir definitivt mycket hungrigare under ätardagar än under fastedagar trots att ätardagar innebär en ganska stor frukost En fastedag ställer uppenbarligen in kroppen i ett helt annat metabolt läge och jag kan utan problem gå hela dan utan föda fram till sen eftermiddag Med rejäl fukost krävs nästan alltid lunch för att inte gå på knäna Skillnaden är monumental när man väl inser att man kan styra sin mättnad hormonellt som en dirigent styr sin orkester 1 Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
emmi Posted June 6, 2013 Share Posted June 6, 2013 Det är faktiskt överraskande hur lite man egentligen behöver för att hålla sig på en bra nivå tills nästa måltid. Innebär planera att räkna ut måltider efter beräknad energimängd eller något annat? Planera för mig handlar om att experimentera med planering, när jag är i en miljö där jag kan få i mig något lchf-aktigt om jag dragit ner på maten för mycket och därför blivit hungrig/sugen. Jag gåvill inte utsätta mig för att bli för hungrig/sugen i fel miljö helt enkelt. när man experimenterar är ölkorv i väskan/på jobbet bra att ta till. Jag räknar inte, jag vill inte ha det förhållningssättet till mat (tänka kalorier, points etc) har haft för mycket fixerade vänner för det. Men för andra funkar det. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
AnnikaE Posted June 11, 2013 Share Posted June 11, 2013 Jag kämpar fortfarande med den biten. Skulle kunna äta massor hela tiden. Jag är typ aldrig hungrig. Men äter gärna för att jag är rastlös och sugen och för att det är så gott... När jag började fick jag hålla stenkoll på kalorierna för att inte barka iväg åt alldeles fel håll. Idag kollar jag inte kalorier, men slänger ett öga på vågen var tredje vecka och justerar maten och motionen om jag gått upp i vikt. Och det lär jag få fortsätta med. Har man haft maten som knark så är det nog så att man får vara vaksam livet ut. Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
LottaJ Posted June 11, 2013 Share Posted June 11, 2013 En sak som jag har noterat är att mättnadskänslan inte är den samma på en äkta LCHF-måltid som på en kolhydratrik. När jag äter en pizza så blir jag proppmätt och dåsig och dessutom infinner sig ett sötsug. Det är så jag har varit van vid att känna mig när jag har varit riktigt mätt. Men när jag ätit en kolhydratfattig måltid så infinner sig inte samma känsla av att vara proppmätt. Det känns på ett helt annat sätt. Jag känner egentligen inget särskilt, vilket innebär att magen bara är "normaliserad". Då uppfattar jag det som att jag inte har ätit tillräckligt, eftersom jag inte har den där mättnadskänslan som faktiskt är obehaglig! Den felaktiga känslan efter en måltid har blivit norm, och då gäller det att vänja sig vid att man bara känner ett "icketillstånd" efter måltiden och att det är det normala! Kunde inte beskrivit det bättre själv!!! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
LottaJ Posted June 11, 2013 Share Posted June 11, 2013 Jag överåt också till en början, det tog nog nästan ett år att komma tillrätta med det. Numera äter jag inte frukost, bara en kopp kaffe, eller kaffe med grädde. Då är jag faktiskt lite hungrig till lunch. Och lunchlådan har jag ofta gjort kvällen innan efter middagen (middagens rester), så då kan jag ju inte överäta. På kvällen hemma sedan så äter jag faktiskt ganska mycket... Men i och med att jag inte äter frukost och förutbestämt till lunch så är det ok ändå. Jag jobbar på detta hela tiden, äta när jag är hungrig, inte ta om mat (första upplägget/portionen är oftast tillräckligt). Men jag kan inte heller bara äta tills jag är ohungrig, det är även sällan jag är hungrig nuförtiden. Men som sagt PF hjälper mig att känna mig hungrig coh då få lite hjälp med hur det känns att vara ohungrig och även skilja på sugen och hungrig. Lycka till! Quote Link to comment Share on other sites More sharing options...
Recommended Posts
Join the conversation
You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.
Note: Your post will require moderator approval before it will be visible.