Mjölksyra under träning/tävling, eller inte...

[geschwint]

Mjölksyra, väggen, hammaren, släggan, ramla av, eller vad ni väljer att kalla detta som händer i våra muskler/kroppar vid en längre tids ansträngning på hög nivå.

 

Alla som sportar har säkerligen stött på detta, det är destruktivt, du måste kanske stanna till ett långt tag, 5, 10, 20, eller kanske 30 minuter för att sedan kunna linka vidare och försöka komma igång under tiden som kroppen försöker ta hand om detta.

 

Jag har själv stött på *den* vid ett flertal tillfällen, både i min roll som spinningledare på olika nivåer men också vid egen träning och tävling. Fast det var före 2012-01-21...

 

Började min karriär som spinningledare 2008 och har sedan dess lärt mig hur min kropp fungerar och vad som händer vid olika belastningar och under hur lång tid. Mjölksyra är en slaggprodukt som genereras vid förbränning av energi i musklerna. Detta är sedan länge känt och finns att hitta i vilket biokemibok som helst som handlar om människokroppen.

 

I dessa böcker kan man också se att muskler kan använda två typer av energi, förenklat: fettsyror och glukos.

 

Fettsyror kommer från, just det, vårt inlagrade fett och vi har ju mängder av detta i oss, även som normalbyggd.

Glukos kommer från, kolhydraterna...

 

Nu kommer det intressanta, mjölksyra är en biprodukt vid förbränning av glukos, endast glukos. Fettsyror ger ren energi som inte genererar mjölksyra.

 

Om jag då inte äter mängder av kolhydrater och ställer om kroppen för fettförbränning istället, vad kommer då att ske med mjölksyran?

 

Nu kommer vi till min upplevelse 2012-01-21, en vecka efter den totala omläggningen till LCHF, från pastafrossa och godis till. Veckan var jobbig och tröttsam men sedan hände något och det märkte jag på mina spinningpass.

 

• Med samma HRmax så fick jag inte samma jobbiga känsla vid 90% som jag hade tidigare
• Jag stötte inte in i "väggen"
  Fler händelser stödde detta: vid känsla av trötthet då jag legat och maxat, stanna upp ett litet tag och sedan gasa på som tidigare. Jag blir endast trött, aldrig väggen, och tröttheten löser jag genom att lugna ner mig lite, andas ut och sedan köra på igen.
• Kunde öka på med 5% enheter på HRmax per vecka tills jag ökat på totalt 20-30% enheter beroende på dagsform och om jag kört något lopp innan spinningen, dagen innan alltså
• Min åldersgrupp ligger normalt på ett genomsnitt på 175-180 i HRmax vilket jag inte heller kunde/orkade gå över. Jag har nu ökat på till 205 i HRmax, dvs som en tjugoåring nästan och legat på detta HRmax i snart 1 år.

Ett annat exempel på hur kost och metabolism kan påverka prestationen: Genomförde för en månad sedan ett ultralopp på 5 mil terränglöpning, låg då i 3 timmar över 80% (HRmax = 205) och hade aldrig någon känsla av väggen. Blev trött ibland, men det löstes genom att sakta ner ett slag eller ändra fokus och surra med de andra som sprang. Psyket är största bromsklossen vid uthållighetslopp.

 

Ni andra som tränar, hur upplever ni att mjölksyran beter sig? De flesta tycker jag är löjlig då jag säger att jag inte stöter i väggen mer, att jag inte kliver över mjölksyratröskeln mer. Jag säger inte att den är borta men jag har inte sett den mer sedan 2012-01-21, en vecka efter total omläggning till LCHF.

 

Har därefter genomfört alla möjliga och omöjliga lopp under 2012 och 2013 samt att det finns ett antal kvar att genomföra under resten av 2013.

 

[LottaJ]

Grattis till dina otroliga resultat!

Jag tränar inte på samma sätt som du, mest gruppträning, men jag upplever otroligt snabb återhämtning nuförtiden och går inte in i väggen (jag har mött den vid några tillfällen då jag elitidrottade på landslagsnivå...), jag blir trött, i musklerna, men inte den där förlamade tröttheten där musklerna vägrar samarbeta. Ibland går jag in i gymmet efter ett gruppass och kör på ett tag till, för att energin finns och det är så härligt med endorfinruset  .

 

Jo, jag tränar också bäst på morgonen numera, utan frukost...  Eller möjligen med en fet äggröra.

[Tuva]

Jag tränar inte heller uthållighetsidrott, jag kör zumba intill andnöd tre gånger i veckan plus styrketränar, simmar och yoga. En timmes zumba och jag är bara "redan slut?". Gruppledaren säger alltid att det inte är nog att bara dricka vatten men det gäller uppenbarligen inte mig som fettdriven. Resten av gänget sörplar olika "sportdrycker" under passet eller är helt slut efteråt. Själv har jag inget ätit på 8 timmar innan jag kör passet, hehe. 

 

Jag får också underligt sällan träningsvärk numera, jovisst känner jag att jag har lyft lite tyngre men inte den där "jag kommer inte upp ur sängen"träningsvärken som jag hade så lätt att få förr. Undrar om det också kan hänga ihop med mathållningen?

[geschwint]

Jag får fortfarande träningsvärk om jag kör något som jag inte kört så mycket tidigare, eller om jag kör något extra hårt. Träningsvärk är ju egentligen en normal process där muskelfibrerna blöder men blir starkare efter läkning. Så jag brukar försöka att alltid göra något "annat" om jag fått träningsvärk då en bra blodcirkulation snabbar på läkeprocessen i de värkande musklerna.

 

"Kommer inte upp ur sängen" värken får jag endast om jag gjort något tokjobbigt vilket iofs kan komma av grävande på tomten . Däremot funderar jag på om det jag springer i (skorna) påverkar hur ont jag får efter låt säga en tävling. Med vadderade skor var jag alltid inkovalescent i minst en vecka efter ett Lidingölopp på 30km samt hade svårt att gå nedför trappor, speciellt på morgonen. Numera med obefintliga skor så tog det ca. 2 dar efter ett lopp på 50km så var stelheten i benen i stort sett borta. Hade inga problem att jogga 5 km med min fru dagen efter loppet. Det hade inte varit att tänka på tidigare med vadderade skor.

 

Sedan då det gäller vatten så dricker jag själv alltid endast vatten vid träning eller tävling. Kanske en saltgurka om det känns nödvändigt.

 

Jag tränar inte heller uthållighetsidrott, jag kör zumba intill andnöd tre gånger i veckan plus styrketränar, simmar och yoga. En timmes zumba och jag är bara "redan slut?". Gruppledaren säger alltid att det inte är nog att bara dricka vatten men det gäller uppenbarligen inte mig som fettdriven. Resten av gänget sörplar olika "sportdrycker" under passet eller är helt slut efteråt. Själv har jag inget ätit på 8 timmar innan jag kör passet, hehe. 

 

Jag får också underligt sällan träningsvärk numera, jovisst känner jag att jag har lyft lite tyngre men inte den där "jag kommer inte upp ur sängen"träningsvärken som jag hade så lätt att få förr. Undrar om det också kan hänga ihop med mathållningen?

[Erik E]

Jag får knappt någon mjölksyra längre och har inte gått in i väggen en enda gång sedan jag gick över till LCHF. Nu får jag ju dock konstant höra att jag inte väggar för att jag springer så långsamt och att jag därför inte är så beroende av glykogenlagren som en "riktig" idrottare är. Men det har låtit likadan hela tiden, från det att jag började med att springa 2 km på 13 minuter, till idag när jag springer milen på drygt 43 minuter, gör halvmaror i kuperad terräng på långt under 1.40 och Stockholm Marathon på under fyra timmar med 5 minuters negativ split och en spurt på 4:20-tempo sista kilometern.

 

Nog är det något speciellt med LCHF alltid. Åtminstone för mig. Typ alla andra väggar ju på maran efter 3 mil även om de håller 6 eller 7-minuterstempo.